Gloria Ray Karlmark om kampen mot rassegregation
Trots att den amerikanska regeringen redan år 1896 hade infört en lag som skulle se till att
de svartas skolgång var jämlik de vitas så stämde detta endast i teorin. Afroamerikanerna
hade nästintill inga resurser utan fick exempelvis använda gamla böcker som de vita hade
slängt. Möjligheterna för vidareutveckling fanns men motsättningarna kom att under 50talet bli starka och en stor del av allmänhetens ängslan och rädslan riktades mot '''the
Little Rock Nine'', inklusive mot Gloria. Det var inte endast en kamp för de svartas
rättigheter utan även en strid mot den inrotade rasismen i samhället.
USA:s Högsta Domstol hade 1954 bestämt att rassegregation stred mot konstitutionen och
beslutade att delstaten Arkansas skulle bli den första med integrerade skolor. Utan att tänka på
konsekvenserna som hennes handlingar skulle gå, fyllde Gloria Ray Karlmark i ett dokument om
att få gå på en prestigefylld skola tillsammans med vita elever. Endast genom utbildning och
kunskap kunde hon, som svart, skapa sig ett bra liv. Men redan första dagen möttes hon och de
andra studenterna av den fientlighet som kom att prägla det resterande året. Tusentals
demonstranter hade samlats utanför Little Rock Central High School och tillsammans med de
soldater som guvernören Orval Fabulus hade skickat såg de till att barnen blev utestängda från
skolan. Den dåvarande presidenten tvingades gripa in och några veckor senare fick barnen
tillåtelse att återvända till skolan. Men än hade det bara börjat och Gloria förstod ännu inte hur
våldsamt det faktiskt skulle bli. Fastän detta var ett statligt beslut så var även andra auktoriteter
inblandade vilket bidrog till den spända stämningen mellan svarta och vita. De människor som
var positiva till rasintegrationen kunde inte uttrycka sina åsikter offentligt i rädsla för att själva få
lida konsekvenserna.
Idag, 57 år, bär Gloria Ray Karlmark fortfarande med sig ärren efter den diskriminering hon fick
utstå. ”Nu, som vuxen så vet jag att orden de yttrade mot mig egentligen inte hade någonting
med mig att göra utan det var deras eget sätt att visa sig själva på''. Min favoritdel av
föreläsningen var definitivt orden hon avlutade föreläsningen med: ''see the people that are not
being seen”. Meningen kan betyda så mycket, för så många olika människor och sammanfattar
budskapet med hennes historia på ett skickligt sätt.
Efter föreläsningen frågade jag Gloria om hon fortfarande stöter på rasism idag, i Sverige. ”Ja,
jag har blivit bemött med rasistiska kommentarer men främst från nyblivna svenskar och personer
som precis kommit hit till Sverige. När jag först kom hit välkomnades jag hit och behandlades väl
just för att jag var annorlunda och hade en annan bakgrund. Men mina barn och barnbarn har
tyvärr blivit utsatta på grund av hudfärg. Det är inte sättet som jag blev behandlad på; jag fick
hjälp och stöd av grannar och av studieförbundet. Det är bara nyligen som något har förändrats.
Okunskap är källan till problem. Det är viktigt att uppmuntra människor att lära sig”.
Av: Natalia Barzani.
Intervju med Gloria Ray Karlmark, i anslutning till hennes föreläsning om rassegregation
