Man ska få verkligheten utanför murarna att bli större än

Kriminologiska institutionen
”Man ska få verkligheten utanför
murarna att bli större än verkligheten
inne på anstalten”
En kvalitativ studie om före detta intagnas syn på
Kriminalvården
Examensarbete 15 hp
Kriminologi
Kriminologi III (30 hp)
Höstterminen 2010
Viktor Jelbring
Sammanfattning
Studiens syfte var att undersöka hur före detta intagna ser på kriminalvården utifrån sina egna
erfarenheter från anstalter i Sverige. Detta undersöktes genom kvalitativa intervjuer med fem
personer som nu mera jobbar i en organisation som hjälper kriminella som vill bryta med
kriminalitet och missbruk. Studiens frågeställningar är: Har tiden på anstalt enligt den före
detta intagne fungerat som en social integrering till samhället, eller som social exkludering?
Vilka åtgärder bör göras enligt de intervjuade i fängelset för att förbättra återanpassningen till
samhället?
Svaren från respondenterna jämförs sedan med det som kriminalvården säger sig eftersträva i
sin vision Bättre ut. Respondenternas svar jämförs också med tidigare forskning på området,
och knyts även an till Travis Hirschis teori om sociala band. Resultatet visar dock att
kriminalvården har en lång bit kvar innan man närmar sig sin vision Bättre ut då tiden på
anstalt av många fortfarande upplevs som meningslös och att tillvaron snarare består av
förvaring i stället för vård. Respondenterna framhåller dock att de intagna själva bär det
yttersta ansvaret för att de ska klara av att bryta negativa mönster. Men strukturerna på dagens
anstalter hjälper sällan en intagen som är motiverad till att bryta med kriminalitet och
missbruk. De tar även upp att den allt hårdare kriminalpolitiken med fokus på säkerhet och
ordning är fel väg att gå.
Innehållsförteckning
1.1 Inledning………………………………………………………………………………….1
1.2 Bättre ut………………………………………………………………………………….2
1.3 Syfte……………………………………………………………………………………....3
1.4 Frågeställning……………………………………………………………………………3
1.5 Tidigare forskning………………………………………………………………………4
1.5.1 Kriminalitet som livsstil………………………………………………………………4
1.5.2 Fånge i marginalen……………………………………………………………………5
1.5.3 Anstalt och Empowerment – Tre försök till bättre frigivning……………………..6
1.5.4 Släpp fångarna loss……………………………………………………………………7
1.5.5 Inför frigivning – Livssituationen inför frigivningen och egenbedömningen av
framtida återfall……………………………………………………………………………..7
1.5.6 Från anstalt till livet i frihet – inför muck, delrapport 1 & Efter muck – Från
anstalt till livet i frihet, delrapport 2 ……………………………………………………….8
1.6 Teori………………………………………………………………………………………8
2. Metod……………………………………………………………………………………...11
2.1 Etik……………………………………………………………………………………….14
3. Resultat…………………………………………………………………………………....15
3.1 Intervjupersoner………………………………………………………………………...15
3.2 Bryta mönster och motivation………………………………………………………….16
3.3 Arbete och utbildning…………………………………………………………………...20
3.4 Förhållanden på anstalt………………………………………………………………...21
4. Analys…………………………………………………………………………………......26
5. Slutsatser och diskussion…………………………………………………………………28
Litteraturlista………………………………………………………………………………..31
Internetkällor………………………………………………………………………………..32
Bilagor
Säkerhetsklasser……………………………………………………………………………..33
Intervjuguide………………………………………………………………………………...34
1
1.1Inledning
Kriminalvården målar upp sig som en myndighet som sedan 60-70-talet har genomgått en
mängd olika reformer och förändringar som inneburit olika arbetssätt med de intagna, man
beskriver sig idag som en myndighet under förändring. Idag så fokuserar man på att den
intagne tillsammans med kriminalvården skall jobba för en återanpassning i samhället, till ett
liv utan kriminalitet och missbruk. Man vill att den intagne skall vara bättre lämpad för ett liv
ute i samhället än vad han var när han först ankom till anstalten. Den intagnes frihet skall
inskränkas i enighet med dennes fängelsestraff, men inte värre än vad som absolut är
nödvändigt med hänsyn till anstaltens säkerhet och ordning.1
Andersson och Nilsson pratar om att den svenska kriminalpolitiken har genomgått en
politisering i kölvattnet av behandlingsideologins fall. Politiken har under amerikansk
påverkan ändrat fokus från behandling till krav på ordning, säkerhet och straff.2
Samtidigt så menar kriminalvården (Nyléns citat nedan) att klimatet har hårdnat en aning
sedan 70-talet, och detta i samband med samhället i form av politiker och media är mer måna
om att hjälpa offret än förövaren jämfört med vad man var under behandlingsideologins
tidevarv. Detta kombinerat med att kriminaliteten påstås ha förändrats sedan 70-talet har gjort
att vi har fått en mer säkerhetsinriktad kriminalvård, med nya säkerhetsenheter på landets Aklassade anstalter. Denna förändring till trots så måste kriminalvården ha en ambition att
behandla och hjälpa de intagna på landets anstalter.
” Lars Nylén beskriver de nya enheterna som en konsekvens av en ny sorts kriminalitet, med
uttryck som "bötning’, skuldindrivning, beskyddarverksamhet, uppgörelser, korruption och
dödligt våld, samt en systemhotande brottslighet som kan sätta rättsordningen ur spel".
Han konstaterar:”Detta fanns inte i den svenska sinnebilden när man i början av 1970-talet
talade om organiserad, systematisk och särskilt samhällsfarlig brottslighet… Idag är detta en
verklighet som Kriminalvården måste kunna förhålla sig till på ett professionellt sätt.”3
Genom att ge den intagne chansen till att lära sig yrkesfärdigheter, bättra på sin
grundskoleutbildning eller gymnasieutbildning och i vissa fall universitetsutbildning så
hoppas man uppnå detta tillsammans med att den intagne får lära sig nya tankemönster t.ex.
kring konflikthantering. Man är samtidigt medveten om att tiden på anstalt är skadlig för
1
Ekbom & Engström & Göransson (1999). S 116-117
Andersson & Nilsson (2009). S 148
3
Kriminalvården, http://kriminalvarden.se/sv/Medier/Nyhetsarkiv/Nyheter/Sarskilt-hog-sakerhet/
2
2
individen. Kriminalvården har därför som mål att sätta in åtgärder så fort som möjligt för att
motverka de skadliga effekterna på de intagna.4
Då jag själv jobbar inom kriminalvården så har jag en bild av hur livet på anstalt ser ut, och
vad som bör förändras, vilka åtgärder som man använder sig av som fungerar med mera. För
att bättre förstå en omgivning så bör man även ha insikt i hur livet inom det området man är
intresserad av kan te sig för andra personer med ett annorlunda perspektiv.
Den här studiens mål har varit att utifrån de intagnas perspektiv undersöka hur pass väl
kriminalvården lyckas med sina mål och sin vision om en kriminalvård som gör att de intagna
är bättre lämpade för ett liv ute i samhället än vad de var före verkställigheten. I studien så
fokuserar jag på hur de intagna ser på sina chanser om att uppnå kriminalvårdens vision
”bättre ut”. Om tiden på anstalt överhuvudtaget hjälper dem att komma tillbaka till ett liv med
en faktisk chans att arbeta och leva ett liv utan kriminalitet och droger.
1.2 Bättre ut
Bättre ut är kriminalvårdens vision för hur verksamheten skall fungera. Den senaste trenden
inom kriminalpolitiken är fokus på brottsoffer och samhällsskydd, samtidigt som
kriminaliteten har ändrat skepnad. Enligt kriminalvården så försvårar numera gäng och andra
kriminella nätverk klientarbetet på anstalterna vilket har lett till ökade säkerhetsåtgärder som
sektionering mellan de olika avdelningarna med mera.5
Kriminalvården menar att för att tiden på anstalt ska vara human och återfallsförebyggande
så krävs det en verkställighet som präglas av tydlighet och meningsfullhet, den intagne måste
motiveras för att vilja genomgå en förändring. Kriminalvårdens arbetsuppgifter är att genom
fängelse och frivård verkställa de påföljder som domstolarna utdömer samt driva häkten och
genomföra transporter och personutredningar i händelse av brott. Arbetet skall bedrivas på ett
säkert och humant vis samtidigt som återfall i kriminalitet och missbruk förebyggs.
Kriminalvården skall därför vidta särskilda åtgärder som syftar till att fortsatt kriminalitet
förhindras och att missbruk bekämpas. Verkställigheten anpassas efter varje intagens särskilda
behov och frigivningen ska förberedas. Kriminalvårdens vision styrs av en värdegrund där
kriminalvården skall samarbeta för effektivitet, kvalitet, säkerhet och positiv påverkan.
4
Kriminalvården, http://www.kriminalvarden.se/sv/Frivard/Arbete-utbildning-och-behandling/
5
http://kriminalvarden.se/upload/om_kriminalvarden/Visionen.pdf?epslanguage=sv
3
Kriminalvårdens arbete skall medföra att de intagna ska få en möjlighet till utveckling och
förändring. Det strävas efter att vara en tydlig och korrekt, samt en god förebild. Enligt
visionen så skall arbetet med de intagna bestå av smidighet, kunskap, inlevelse och detta utan
att det skall göras avkall på den egna integriteten. Den som arbetar inom kriminalvården skall
vara engagerad och delaktig i arbetet samtidigt som man förstår innebörden av sitt eget arbete
och dess betydelse för helhetsbilden. Man skall även vara ansvarsfull och stolt över det
samhällsuppdrag anställda inom kriminalvården har, samtidigt som de är lojala mot
verksamheten, samt dess syfte och mål. Varje intagen skall vara införstådd i vad som
förväntas under verkställigheten och har en verkställighetsplan (VSP) som uppmuntrar till god
skötsamhet och till att på egen hand ta ansvar för sin utveckling och handlingar. Den intagne
skall även erbjudas program för att motverka sitt kriminella tankemönster, sina våldstendenser
och sin missbruksproblematik.6
1.3 Syfte
Syftet med studien är att utifrån före detta intagnas perspektiv studera kriminalvårdens
metoder för att återanpassa intagna till samhället och minimera skadorna av den sociala
exkluderingen som ett fängelsestraff innebär. Bättre ut är kriminalvårdens vision om hur man
vill att verksamheten skall fungera. Jag kommer att jämföra visionen med det som mina
intervjupersoner har sagt under intervjuerna.
1.4 Frågeställning
-
Har tiden på anstalt enligt den före detta intagne fungerat som en social integrering till
samhället, eller som social exkludering?
-
Vilka åtgärder enligt de före detta intagna bör göras i fängelset för att förbättra
återanpassningen till samhället?
6
http://kriminalvarden.se/upload/om_kriminalvarden/Visionen.pdf?epslanguage=sv
4
1.5 Tidigare forskning
Möjligheterna till att få jobb efter att ha avtjänat ett fängelsestraff är väldigt olika. Det beror
på en mängd olika faktorer så som tidigare utbildning, chans till studier eller arbete under
tiden på anstalt, sociala faktorer under uppväxt, psykisk hälsa, skötsamhet under
verkställigheten med mera. Det beror även på vilka förberedelser inför frigivning som har
gjorts av kriminalvården och socialtjänsten tillsammans med den intagne. För att ge en
tydligare bild av vilka faktorer som spelar en roll och vad som tidigare har sagts i frågan
kommer här en presentation av tidigare forskning inom ämnet. Viss litteratur berör inte själva
frigivningstillfället och arbetet inför detta, men väl hur tiden på anstalt kan se ut och varför
det ser ut som det gör. Forskningen pekar i stort sett på samma faktorer, såväl Bergströms
bok ”Kriminalitet som livsstil” och de olika rapporterna från BRÅ och kriminalvården pekar
på vikten av en meningsfull sysselsättning under verkställigheten. Att de intagna erbjuds hjälp
till att bryta negativa mönster. Det är också av stor vikt att de intagna kommer ut till ordnande
förhållanden efter verkställigheten, därför att det viktigt att man har sett över
bostadssituationen och ekonomin. Familjeband och andra positiva sociala relationer är även
det viktiga faktorer för att de intagna inte ska falla tillbaks i missbruk och kriminalitet efter
avtjänat straff.7
1.5.1Kriminalitet som livsstil
Bergström fokuserar på vad det är som driver en människa tillbaka till kriminalitet och nya
fängelsestraff trots att personen har goda förutsättningar att hålla sig borta från det kriminella
livet och även har klarat av att göra så under en viss tid.8 Bergström ämnar att svara på
huruvida kriminalitet kan bli en livsstil och ett sjukligt beroende på samma sätt som ett
missbruk av droger är. Är det möjligt för en kriminell person att bryta sin negativa och
skadliga livsstil och sitt tankemönster som under tiden som kriminell ofta fördjupas och
förvärras än mer? Om detta är möjligt vilka metoder skall man då använda sig av, och vilka
metoder har visat sig vara verksamma? Gunnar Bergström kopplar tidigare forskning inom
ämnet till de erfarenheter han själv har efter att ha jobbat med missbrukare och kriminella
sedan mitten av 1970-talet. Bergström tar upp att kriminaliteten tycks leva ett eget liv isolerat
från drogmissbruk, då många av dem som återfaller i brott klarar av att vara drogfria men inte
klarar av att bryta det inlärda mönstret som t.ex. innebär att alltid uppmärksamma
7
8
Rydén-Lodi (2005). S 29 & Bergström (2003). S 256, 26
Bergström (2003)
5
stöldtillfällen och agera när dessa ges. Om det är så att kriminalitet är ett problemområde som
är separat från övrigt missbruk så behöver man belysa det faktum för att hitta verksamma
metoder mot problemet. Bergström tar även upp andra metoder om kriminalitet så som:
inlärningsmetoden, stämplingsteori, teorin om social kontroll, målteori, teorin om självbilden,
psykoanalytisk teori, teorin om sjuklig stimulansjakt och spänningssökande samt den
rationella teorin – modern beslutsteori. Bergström lägger fram 11 grundtaganden om
kriminalitet som livsstil som beskriver såväl kriminalitetens former som den kriminelles
tankemönster, hur de agerar och hur deras kriminella karriär ser ut. Som svar till den
inledande frågan om man kan bekämpa kriminella tankemönster och handlingar så svarar
Bergström med antagande nummer 11. ”Eftersom beteendet är en funktion av de attityder och
tankar som en person har om en situation, kan kriminellt beteende inte förändras om inte den
kriminelle först ändrar sitt sätt att tänka.”9 För att försöka förebygga återfall i brott så bör man
enligt Bergström rikta in sig på att behandla just klientens kriminella tankesätt.
1.5.2 Fånge i marginalen
Nilsson har genomfört en levnadsnivåundersökning riktat mot intagna på landets fängelser, då
intagna på anstalt är personer som av olika anledningar inte kommer med i nationella
levnadsnivåundersökningar.10 Man har sedan 1800-talets slut betraktat intagna på landets
fängelser som marginaliserade och fattiga, detta utan att det har funnits någon faktisk
systematisk kunskap om deras levnadsförhållanden. De undersökningar som har gjorts har
antingen varit begränsade och enbart berör vissa faktorer medan andra har byggt på register
och journaler från kriminalvården. Det har alltså inte genomförts några undersökningar som
har frågat fångarna själva om hur deras situation är och några undersökningar som är
jämförbara över tid har ej heller gjorts. I de nationella levnadsnivåundersökningarna så tas
inte missbruk av droger eller alkohol upp och den tar inte heller upp alternativet att ha varit
dömd till fängelse vilket absolut kan ses som brister i levnadsförhållandena. Nilsson menar
också att många undersökningar har gjorts under en tid när synen på kriminella var en annan
och därför blev också slutsatserna en annorlunda. Tidigare så såg samhället på kriminella som
offer för en svår uppväxt medan man idag porträtterar dem som rationella, kalla och farliga
yrkesbrottslingar. Nilssons resultatdel i avhandlingen behandlar tre huvudområden: intagnas
uppväxtvillkor, deras levnadsnivå och sambandet mellan att återfalla i brott och deras
9
Bergström (2003) S. 72
Nilsson (2002)
10
6
levnadsförhållanden. Resultaten visar på stora skillnader mellan intagna och andra
medborgare på samtliga välfärdsområden och de som har brister på välfärdsområdet har även
ofta brister inom andra områden. Intagnas frånvaro på arbetsmarknaden tillsammans med
deras olika välfärdsproblem gör intagna som grupp marginaliserade och socialt exkluderade.
1.5.3 Anstalt och Empowerment – Tre försök till bättre frigivning
Cecilia Heule genomförde en studie med syftet att undersöka hur intagna upplevde sina behov
vid frigivning och hur kriminalvården har bemött dessa behov.11 Syftet har även varit att
förstå vad det innebär att dra igång projekt för en bättre frigivning på en anstalt. Studien
bygger på intervjuer av personer som deltog i projektet antingen som intagna eller som
anställda. Intervjuerna har genomförts både inför och efter frigivning. Studien utfördes på
anstalterna Storboda, Tygelsjö och Sagsjön. Man har använt sig av olika strategier för att få de
intagna att bli delaktiga i studien. På Storboda och Tygelsjö så har man lämnat över stora
delar av ansvaret för projektet till deltagarna medan man på Sagsjön såg det som anstalten
ansvar att ge de intagna de verktyg som de behövde för att kunna jobba med och till slut även
hjälpa sig själva. Man försökte minska de negativa följderna av att sitta på en anstalt genom
att uppmuntra de intagna att ha kontakt med omvärlden genom frigång och studiebesök och
andra aktiviteter som kunde bidra till en återintegrering till samhället utanför anstalten. Då en
förutsättning för en lyckad frigång ansågs vara individuella lösningar och samarbete med
omvärlden. Medan de intagna på Storboda och Tygelsjö fick starta grupper som skulle jobba
med att ta initiativ och påverka frigivningen så att det kunde förbättras på de punkter som
verkade felaktiga eller bristfälliga. Vissa fortsatte även efter frigivning att ta på sig rollen som
ledande och engagerande. En önskan som de intagna hade var att kunna fördela om resurserna
till ändamål som de ansåg vara mer relevanta, men då man saknade verkliga befogenheter att
påverkar sin frigivning avtog ofta intresset från deltagarnas sida. De olika projekten fyllde
viss funktion ändå. På Sagsjön hade man aktivt börjat jobba redan under strafftiden för att
ordna arbeten, bostäder, positiva sociala nätverk och kunskap om hur man ordnar jobb bostad,
kontaktar myndigheter med mera. På Storboda så fyllde själva organiseringen av intagna och
det faktum att man började hjälpa varandra en mening då man ansåg att man gjorde något
meningsfullt med tiden, vilket annars är något som de intagna ser som en brist med
verkställigheten att man inte får ägna sig åt meningsfulla sysslor. I studien kom man fram till
att den individuella frigivningen inte fungerar om inte anstalten i en högre grad jobbar mer
11
Heule (2005)
7
aktivt mot de negativa konsekvenserna som en vistelse på anstalt innebär. Detta kunde
motverkas i en större grad än vad det gör idag genom att inte bryter vissa nödvändiga sociala
kontakter för den intagne, så som besök av familj och vänner samt permissioner . I rapporten
säger Huele också att de tre anstalterna inte på ett rättvist sätt kan jämföras med varandra då
t.ex. Storboda skiljer sig från de andra två då de i en högre grad måste fokusera på kontroll
och säkerhet än vad de andra två måste. I och med att det på en sådan anstalt är en än hårdare
isolering både gällande den intagnes sociala kontakter och från omvärlden i övrigt, vilket gör
att ett steg från en sådan anstalt ut i frihet blir större än från en anstalt av lägre säkerhetsklass.
Då man i en högre grad på Storboda måste fokusera på säkerhet så möttes också projektet av
större motstånd där, men detta var väntat i och med att anstalten är sluten till skillnad från de
andra. Att det är svårt att genomföra ett projekt kring en bättre frigivningsprocess på en
anstalt som har säkerhetsklass D är ganska anmärkningsvärt då D är den lägsta
säkerhetsklassen för slutna anstalter.
1.5.4 Släpp fångarna loss
Hagberg fokuserar på tre olika punkter; brott, straff och trygghet. Samtliga har fått olika fokus
under olika epoker inom kriminalpolitiken.12 Hagberg pratar om en ondskans återkomst, och
exemplifierar med Malexandermorden och dess förövare som i media har beskrivits som
kalla, onda, farliga, psykopater som aldrig borde släppas ut. Han tar upp bildandet av KRUM
som strävade efter att debatten återigen skulle ta upp fångarnas situation, vilket man hoppades
på skulle leda till en satsning och förbättring av deras vardag, man anordnade riksomfattande
hungerstrejker bland de intagna som till slut ledde till att fångarnas förtroende råd och KRUM
fick möte justitieministern och en nyligen tillsatt kommitté som skulle undersöka fångarnas
levnadssituation, vilket sedan inte ledde till någras särskilda förändringar på kort sikt. På lång
sikt så ansåg man det ändå vara viktigt då det gjorde att den politiska debatten fokuserade på
kriminalvården och intagnas situation.
1.5.5 Inför frigivning – Livssituationen inför frigivningen och egenbedömningen av
framtida återfall
Rydén-Lodi ämnade undersöka om det finns specifika faktorer som kan få en person som
redan är inne i en kriminell karriär att avsluta den och i sådant fall vilka är det.13 Man ville
12
13
Hagberg (2006)
Rydén-Lodi (2005)
8
också ha redan på vad det är som skiljer de personer som på ett framgångsrikt sätt lyckas ta
sig ur en långvarig kriminell karriär från de som aldrig lyckas ta sig ur kriminaliteten. Studien
är longitudinell och explorativ och omfattar studier av 100 återfallsförbrytare. Studiens syfte
är att belysa eventuell förekomst av och betydelse av skyddande faktorer i processen att lämna
det kriminella livet. Resultaten av studien visar att det finns faktorer som har betydelse för om
en person skall kunna lämna ett kriminellt liv. Så som att man inte kan ha ett okontrollerat
missbruk om man skall lyckas upphöra med övriga kriminella handlingar. För att man ska
lyckas så måste det finnas ett stöttande socialt nätverk kring personen, nätverket skall helst
inte bestå av personer som själva är missbrukare eller kriminella, då de riskerar att hålla den
kriminella identiteten vid liv. Personen måste också ha genomgått en förändring av sina
normer och värderingar, har man kvar den kriminella identiteten och dess värderingar så är
sannolikheten stor att man kommer att begå brott igen. Något annat som är väldigt viktigt är
att personen som skall bryta sitt kriminella mönster har en egen bostad.
1.5.6 Från anstalt till livet i frihet – inför muck, delrapport 1 & Efter muck – Från
anstalt till livet i frihet, delrapport 2
Brottsförebyggande rådet hade som syfte med sin rapport att undersöka hur kriminalvården
förbereder och arbetar med den intagne inför frigivning från anstalt.14 Detta har man gjort
genom att dels följa arbetet mellan intagna och deras kontaktmän under anstaltstiden och hur
de intagnas sociala och personliga situation såg ut cirka en månad före frigivning från anstalt.
Man undersöker också vilka grupper som har fått mest hjälp. Beskrivningen av situationen för
intagna på anstalt kommer i majoriteten av fallen från de intagna själva, vilket är av betydelse
då det tydligt framgår i studien att de intagna och deras kontaktmän ofta har en väldig skillnad
i synen på huruvida den intagne har fått hjälp eller inte. 2001 kom BRÅ med den andra
delrapporten där man redovisar frivårdens uppföljningsarbete med de klienter som har
frigivits. Rapporten belyser frivårdens behandlingsplanering och hantering av misskötsamhet
från klienter, klienternas återfall och hur deras sociala situation utvecklas med hjälp och stöd
från frivården. Redan i den första rapporten så konstaterades det att det fanns brister i
anstalternas behandlingsplaner, som BRÅ menar att kriminalvården borde förbättra. Enligt
BRÅ bör kriminalvåren finna bättre former för att utvecklingen mellan anstalt och frivård ska
bli bättre för att underlätta klientens utveckling från ett liv i fängelse till ett liv i frihet.
14
BRÅ (2000)
9
1.6 Teori
De teorier som jag kommer att använda mig av och applicera på mina intervjuer är Travis
Hirschis teori om social kontroll och sociala band. Hirschi inleder med att koppla till
strainteorin om att det finns andra saker än rädsla som får folk att följa lagar, nämligen att folk
har respekt för samhällets regler. Då alla i ens omgivning förväntar sig att du skall följa de
regler och normer som finns så kan det stå dig dyrt att bryta mot dessa, antingen i form av
rättsliga åtgärder eller i form av social exkludering. En person måste vara under ett väldigt
tryck för att välja en avvikande eller kriminell väg i livet. Det kan dock vara möjligt om t.ex.
samhället lägger press på honom att han skall bli framgångsrik, och om han märker att han
inte lyckas bli framgångsrik inom de ramar som är socialt acceptabla i samhället så kan han
då välja vägar utanför dessa ramar. För att lyckas för att t.ex. bli rik på ett snabbare sätt då det
ofta går att göra det om man frångår de lagar och normer som finns i samhället, men som
nämnts innan så kan även detta få negativa följder för personen som försöker ta genvägar med
kriminalitet.15
Teorin om social kontroll fokuserar på hur andras åsikter om dig själv får dig att upprätthålla
ett korrekt beteende. Du agerar så som du vill att omgivningen vill att du ska agera. Detta då
du inte vill ses som klandervärd eller riskera att bli socialt exkluderad. Hirschi menar att
typiskt karakteristiska drag hos en psykopat beror på deras avsaknad av band till sin
omgivning. I och med att man saknar anknytning till omgivning så ser man inte heller någon
moralisk skyldighet till att uppträda på ett korrekt sätt mot sin omgivning. 16
En person som har band till en person som är en del av det konventionella samhället har i det
en närhet till det konventionella samhället. Då personer som är en del av samhället med allra
största sannolikhet inte kommer att ägna sig åt kriminalitet då de samhällsnormer som han
följer förhindrar honom från att göra så. Dessa normer tillsammans med hans intressen knyter
an till det konventionella samhället som är oförenligt med kriminellt umgänge eller kriminella
aktiviteter.17
Hirschi menar att band till såväl sin hund som sin hemstad kan påverka ens moral, men klart
är dock att vissa band är viktigare än andra. Så som banden till ens föräldrar huruvida de är
15
Hirschi (2002). S 5-6
Ibid. S 17-18
17
Ibid. S 27
16
10
konventionella eller okonventionella är av stor vikt då det kan påverka risken för kriminella
influenser.18
Ett annat viktigt band är det till skolan. Hirschi tar upp den risk som barn från lägre
samhällsklasser utsätts för i skolan, då klassamhället redan då gör sig påmint då barn från
lägre samhällskikt ofta har svårare att klara sig i skolan som är formad av och för
medelklassen. Barnen från de lägre klasserna har också svårare att komma in i
kompisgrupperna då de andra barnen ser dem som utomstående och de har också svårare att få
flickor/pojkar från medelklassen att vilja bli tillsammans med dem då de kommer från olika
skikt och umgås med olika personer. Detta är faktorer som i sin tur kan driva
barnen/ungdomarna in i en tidig kriminalitet, då de märker att de inte passar in i skolan och de
ser inte hur de ska kunna utbilda sig och göra karriär på det sättet. I stället ser man den snabba
vägen till pengarna nämligen kriminaliteten.19
Banden till kompisar är givetvis även de av stor vikt då de flesta brott begås med
kompanjoner, och de flesta kriminella har kriminella vänner. Har man inte kriminella vänner
så är chansen stor för att man inte hamnar i kriminalitet.20
En annan viktig faktor är delaktighet i samhället, i skolan eller på jobbet. Ett avvikande
beteende äventyrar chanserna till att lyckas i samhället. Om man tappar motivationen för att
uppnå olika mål i samhället inom de ramar som enligt normerna är okej så ökar risken för att
man ska begå brottsliga handlingar. Då man inte längre behöver riskera att de äventyrar ens
jobb eller utbildning då man inte har något/någon eller antingen inte bryr sig om den. Om man
har ett jobb eller en utbildning eller andra att aktiviteter att gå till så har man inte heller tid
med att ta droger eller begå brott, då man är upptagen med att leva och uppnå saker med sina
konventionella aktiviteter.21
Ytterligare en viktig faktor, är tron på samhället, dess normer, regler och lagar. Då man inte
begår kriminella handlingar om man starkt värdesätter lagen och tror på de värderingar och
normer som samhället bygger på. Då detta är oförenligt med kriminella handlingar som bryter
mot såväl normer och värderingar som lagar.22
18
Ibid. S 83-100
Hirschi (2002). S 110-111
20
Ibid. S 135
21
Ibid. S 162
22
Ibid. S 197
19
11
Teorin om sociala band beskriver i huvudsak vilka faktorer det är som gör att personer inte
blir kriminella. Jag finner dock att faktorerna som nämns är väldigt avgörande även när det
kommer till vem som blir kriminell och även vad som spelar in när en person återfaller i brott
efter avtjänat straff. Detta baserat på att intervjupersonerna tar upp just de sociala banden som
faktorer som hjälpt dem att bryta från kriminalitet och missbruk. Till en början så hade jag
tänkt använda mig av teorin om social kontroll eller stämplingsteorin. Men efter att ha
genomfört intervjuerna så märkte jag att de faktorer (positivt socialt nätverk, jobb,
sysselsättning, en tro på samhället och dess normer samt en förändrad självbild) som nämndes
av intervjupersonerna var desamma som Hirshi tar upp i sin teori om sociala band och därför
passar den teorin in bäst även fast dess ursprungliga syfte är att beskriva varför personer inte
blir kriminella.
2. Metod
Då jag är ute efter att identifiera detaljer, strukturer och företeelser som intervjudeltagarna har
noterat under sin tid inom kriminalvården, så finner jag att en studie av kvalitativ art är
lämpligast för mig, då en kvantitativ studie inte tillåter en lika djupgående undersökning av
respondenternas erfarenheter som en kvalitativ studie gör.23
För att utföra min kvalitativa studie så valde jag att använda mig av semistrukturerade
intervjuer. Det innebär att jag använder mig av ett intervjuschema med punkter och frågor
som jag vill att intervjupersonerna ska svara på. Den här formen av intervjuer lämnar även
utrymme för intervjupersonen att forma sina svar på ett sätt som passar dem. Det ger även
intervjupersonen chansen att ta upp saker som kan vara relevanta som jag själv har missat. Jag
har oftast gått efter den ordningen som frågorna/punkterna är uppsatta på schemat, men ibland
händer det att intervjupersonen avhandlar flera punkter i samma fråga vilket inte blir några
problem i en semistrukturerad intervju. Detta är en styrka med metoden, då jag har ganska lite
erfarenhet som intervjuare så blir det enklare om jag ger intervjupersonen friare tyglar än om
jag ska styra intervjuerna helt. I en semistrukturerad intervju så riskerar man inte heller att
vinkla intervjun för mycket utifrån till exempel ens förförståelse.24
Samtliga intervjuer spelades in för att jag ska kunna tillgodogöra mig det som sagts under
intervjuerna på bästa sätt. Det inspelade materialet har sedan transkriberats, där de mest
23
24
Starrin & Svensson (1994). S 21
Bryman (2001). S 300-307
12
relevanta inom de undersökta områdena (”bryta mönster och motivation”, ”arbete och
utbildning” och ”levnadsförhållanden på anstalt”) har lyfts in i resultatdelen. En
semistrukturerad intervju lämnar också utrymme för andrafrågor, det vill säga följdfrågor på
det som intervjupersonerna säger under intervjuerna, vilket ger en rikare information, då de i
många fall tar upp sådant som jag som intervjuare inte hade tänkt på innan.25
Ens förförståelse gör att man ser på det fält som man ska undersöka på ett särskilt vis. Jag
som kriminalvårdare har troligtvis en syn på livet på anstalt som skiljer sig från den som har
upplevt livet på anstalt det vill säga ifrån den intagnes perspektiv. Om man märker att en
sådan skillnad finns mellan mig och respondenten under en intervju så är det enklare att
anpassa sig om man inte har en strukturerad intervju. Då min förförståelse påverkar min
konstruktion av intervjuschemat vilket gör att jag till en början kan ha ett intervjuschema som
fokuserar på punkter som den före detta intagna inte anser vara relevanta. Vilket är något som
jag själv har råkat ut för under mina intervjuer. Den bild jag kom med till intervjun bestod av
sådant som jag själv lagt märke till och sådant som kollegor tagit upp, och då trodde jag till en
början att intervjupersonerna skulle ta upp ungefär samma saker. Jag och mina kollegor
pekade snarare på att vissa strukturella förändringar borde göras medan intervjupersonernas
förändringar var på micronivå, så som förändringar på gymmet och liknande. Det som
kollegorna på jobbet ser som brister var ofta inte samma brister som de intervjuade
fokuserade på. Men för att intervjupersonernas svar skall vara jämförbara så krävs det viss
struktur, där av finner jag de semistrukturerade intervjuerna som ett bra verktyg för mig som
har ganska god kunskap om ämnet, men inte så stor erfarenhet av att utföra intervjuer. Mina
förkunskaper påverkar intervjun på flera sett, det kan innebära att intervjupersonen väljer att
inte dela med sig av vissa uppgifter då den ser mig som en del av den myndighet som man
hyser agg mot då intervjupersonerna blir upplysta om att jag är anställd av kriminalvården.
Det kan dock också göra det motsatta, att de känner att jag förstår vilken miljö de har levt i
och därför blir mer benägna att dela med sig av sin syn på kriminalvården till mig som jobbat
där och sett hur vardagen ser ut, till skillnad från någon som aldrig satt sin fot innanför
murarna. Det gör också att språkförståelsen underlättas då det används en del termer och
25
Kvale & Brinkmann (2009). S 154-156
13
uttryck som personer som inte har varit en del av kriminalvården kanske inte förstår, så som
knall26, SRI27, p5028, p1829, p2030, p3431 med mera.
Hittills har jag inte upplevt att respondenterna har hållit tillbaka med information på grund av
min bakgrund, utan man har snarare delat med sig av mer information än vad jag i förväg
hade förväntat mig. Information om aktiviteter som enligt kriminalvården och i vissa fall
lagen skulle se som olämplig.
Urvalet till min studie har gjorts genom snöbollsurval och bekvämlighetsurval. Snöbollsurval
innebär att man först tar kontakt med en person och letar sedan vidare efter respondenter via
den första personen.32Jag började med att ta kontakt med en person inom en organisation för
före detta kriminella och intervjuade först honom och fick sedan klartecken att intervjua hans
kollegor. Jag tog sedan kontakt med andra lokalföreningar inom samma organisation som var
verksamma i Stockholms län. Avgränsningen till Stockholms län gjordes dels av ekonomiska
skäl, dels av tidskäl. Det skulle bli väldigt dyrt att åka runt i Sverige för att intervjua personer
till ett examensarbete på grundnivå, och det skulle också krävas väldigt mycket tid, vilket vi
som studenter inte har i den här kursen.
Jag avgränsade min studie till att enbart handla om män som har suttit i fängelse i Sverige.
Det ledde till att vissa personer som jag skulle ha intervjuat fick utgå då de inte uppfyllde
kriterierna. Jag har intervjuat sammanlagt fem personer, fyra stycken som skulle ha
intervjuats fick dock väljas bort då det inte uppfyllde kriterierna för urvalet. Ytterligare två
intervjuer ställdes in på grund av tidsbrist.
Anledningen till att jag vände mig till en organisation av före detta kriminella som hjälper
andra som vill bryta sin kriminella livsstil är för att min målgrupp annars är väldigt svår att
hitta. Om man väl har tagit sig ur kriminaliteten och kämpar för att ta sig in på
arbetsmarknaden så är en tidigare fängelsevistelse inget man stoltserar med. Om en person har
återfallit i brott efter frigivning så vill personen troligtvis inte vara i kontakt med personer
26
När någon får knall eller blir knallad så blir den förflyttad mot sin vilja, antingen till en annan avdelning, till
isoleringen eller till en annan anstalt.
27
Särskilt resurskrävande intagen.
28
Om en person eller avdelning är placerad p50, så innebär det att personen eller avdelningen är placerade i
avskildhet, på grund av att en utredning på går.
29
En person som är placerad p18 är det av egen vilja eller, på grund av att det föreligger hot mot denne.
30
En person som är placerad under p20 är placerad i avskildhet på grund av misskötsamhet.
31
Innebär att den intagne avtjänar den sista tiden av straffet på ett behandlingshem.
32
Bryman (2001). S 114-116, 312-313
14
som denne inte känner, och särskilt inte intervjuas av någon som jobbar inom kriminalvården.
Många som frigivs från fängelset utan en egen bostad, och därmed svår att nå för en intervju.
Mitt urval kommer att bestå av personer som på olika sätt är verksamma inom organisationer
för före detta kriminella, vilket innebär att vissa fortfarande kämpar med att lämna det
kriminella livet bakom sig, vissa har redan lyckats göra det.33 Detta kommer troligtvis att
påverka det insamlade materialet då de lär ha en annan syn på kriminalvården och
kriminalpolitik än vad någon som fortfarande lever ett liv kantat av kriminalitet och droger.
Bergström påpekar att en viktig del i den process som den kriminelle måste genomgå när han
ska bryta från kriminalitet och missbruk är att se sin egen del i sitt livsöde. Då han måste lära
sig att se vad hans handlingar får för konsekvenser och se vad det är han har gjort som har lett
till att han har hamnat där han har i livet.34
Då mätning av insamlad data inte är aktuellt i kvalitativa studier så blir inte frågan om
validitet aktuell i den här studien. Validitet i en kvalitativ studie handlar då snarare om att
identifiera, observera eller ”mäta” det man säger sig undersöka i syftet. När det kommer till
kvalitativa studier så talar man även om extern reliabilitet vilket berör i vilken mån studien
kan upprepas. Vilket kan bli problematiskt i min studie, då svaren beror på en mängd faktorer.
De arbetar med att hjälpa kriminella och håller föredrag om kriminalitet och missbruk ofta, så
det är inte troligt att de lär ändra sin uppfattning om vad som är bra och vad som är dåligt
inom kriminalvården inom den närmsta tiden. Detta till trots så kan det bli svårt att upprepa
studien och få samma svar som jag har fått. Även om man skulle använder sig av samma
intervjuschema som jag har använt så påverkas de svar jag har fått av personkemin mellan
mig och intervjuobjekten. Vilket gör att en forskare som ska upprepa studien skulle behöva en
social miljö som är identisk med den som jag befann mig i, annars är resultatet inte
jämförbart. För att studien skall ha hög intern validitet så krävs det att studiens observationer
överensstämmer med studiens teori, vilket så är fallet i min studie. Då teorin om sociala band
belyser samma faktorer som mina intervjupersoner gör.35
2.1 Etik
Etiska regler har påverkat studien en hel del. Till en början så var tanken att jag skulle
intervjua intagna som sitter i fängelset just nu men då det är väldigt svårt att få tillstånd till att
33
Bryman (2001). S 312-314, 114-117
Bergström (2003). S 100-110, 244-245
35
Kvale & Brinkmann (2009). S 263-264 & Bryman (2001). S 257-258
34
15
besöka och intervjua intagna, så tänkte jag att jag kunde intervjua intagna på mitt jobb, på
anstalten Norrtälje. Detta skulle dock inte vara etiskt korrekt då de intagna befinner sig i en
beroenderelation till mig som kriminalvårdare. Dessutom så skulle troligtvis informationen
vara väldigt selektiv då man som fånge inte gärna delar med sig av allt för känslig information
till kriminalvårdare. Det skulle också kunna uppstå problem likt de Borland stöter på om jag
gör en tolkning av de intagnas respons som de finner felaktig eller kränkande, vilket skulle
påverka mitt fortsatta arbete med dem.36
De forskningsetiska grundkraven skall givetvis även dem följas. De som deltar i studien har
fått veta vad studien handlar om och vilket syfte den har, de har även blivit informerade om
att det är frivilligt att ställa upp på intervjuer. Även att det är frivilligt att svara på frågor, om
någon fråga anses som känslig så behöver de inte svara. Jag har även redogjort för hur
informationen ska användas och av vem. Jag var även noga med att informera om att de är
helt anonyma, och att det inspelade materialet raderas när studien är klar.37
Det kan även vara problematiskt utifrån ett etiskt perspektiv att olika anstalter nämns vid
namn. Men jag har den utgångspunkten att om studien ska kunna bidra till någon förändring
inom kriminalvåren så krävs det att de berörda anstalterna får reda på vilka brister de har.
Huvudsaken är att intervjudeltagarnas anonymitet inte äventyras, vilket enligt mig inte görs i
studien då den information som finns att tillgå inte räcker till för att identifiera de som deltar.
3. Resultat
Resultaten från min studie är ett resultat av de genomförda intervjuerna. Jag sorterade in
materialet i tre olika kategorier; bryta mönster och motivation, arbete och utbildning samt
förhållanden på anstalt då jag ansåg att dessa tre områden är centrala för att besvara mina
frågeställningar. Ibland så redovisas resultatet genom direktcitat från intervjuerna, men främst
så kommer jag att referera till vad intervjupersonerna har sagt.
3.1 Intervjupersoner
Intervjuperson 1 (IP1) är en 23årig man, som har avtjänat ett fängelsestraff, med en dom på
tre och ett halvt år för ett dråpförsök. Han spenderade nästan två år på Täbyanstalten för att
36
37
Borland (1997). S 320-331
Vetenskapsrådet. S 6
16
avtjäna de sista månaderna av verkställigheten på halvvägshus38 och slutligen med fotboja. Då
man i Sverige endast sitter av två tredjedelar av straffet så blev själva strafftiden två år och
fyra månader. Han levde i övrigt inte ett kriminellt liv, utan anser att det var hans
aggressionsproblematik kombinerat med ADHD och alkohol som fick ett olyckligt utfall. Han
menar att han alltså inte hade några problem att bryta med kriminalitet efter frigång. Han
medger dock att det har varit väldigt svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Innan han fick
jobbet inom den organisation som han nu jobbar för så hade han ekonomiskt stöd från de
sociala myndigheterna och gick hemma och höll på att bli väldigt frustrerad över sin tillvaro.
Intervjuperson 2 (IP2) är en 35-årig man som från att han var 12 till 30 år gammal spenderat
merparten av tiden på ungdomshem och anstalter bland annat på anstalterna Mariestad och
Karlskoga. Han levde ett kriminellt liv och hade en kriminell identitet med erbjudanden om
inträde i kriminella nätverk och mordkontrakt39.
Intervjuperson 3 (IP3) är en 51-årig man som avtjänade ett fyra och ett halvt år långt
fängelsestraff på Kumlaanstalten och anstalten Österåker. Frigavs för cirka två år sedan, och
går nu på metadonbehandling. Han hade i huvudsak drogmissbruk som problem, och menar
att han haft en kriminell livsstil under en lång tid men klarat sig ifrån att bli straffad väldigt
länge. Lyckades bryta med kriminalitet och drogmissbruk, då han enligt egen utsago helt
enkelt inte orkade med den kriminella drogkantade livsstilen och menar att han idag hade
varit död om han fortsatt på samma bana.
Intervjuperson 4 (IP4) är en man i 35-årsåldern som har avtjänat ett tre år långt fängelsestraff
på anstalterna Västervik Norra, Beateberg och Tillberga för misshandel. Avtjänade det senaste
fängelsestraffet för två och ett halvt år sen. Han har blivit dömd till fängelse sammanlagt tre
gånger, den första gången var han 18 år gammal.
Intervjuperson 5 (IP5) är en man i 45-årsåldern som har levt som kriminell från det att han
gick ut gymnasiet fram till 1997 han har sammanlagt spenderat 20 år i fängelse, sammanlagt
så har han 46 fällande domar. Hans kriminalitet handlade om allt från rån och inbrott till
våldsbrott. Han hade även en drogproblematik.
38
En vistelse i ett halvvägshus innebär att en intagen, under eget ansvar, vistas i en miljö som är öppnare än
den som finns i en öppen anstalt men samtidigt får del av det stöd och den hjälp som Kriminalvården och andra
myndigheter kan erbjuda.
39
Ett mordkontrakt innebär att en person betalar en viss summa pengar för att få en person mördad.
17
3.2 Bryta mönster och motivation
Vissa av de intervjuade menar att man som ny inom kriminalvårdens system skulle få börja
under ganska hårda förhållanden för att de intagna ska bli motiverade att förändra sitt
beteende och gå med på behandling. Flera respondenter menar att den största bristen med
motivationsavdelningarna är omotiverade medfångar. De anser att dessa enbart drar ner
motivationen för de som faktiskt är motiverade att lägga ner sitt drogmissbruk och sin
kriminella levnadsstil. De respondenter som ansåg detta exemplifierade med att ta upp hur
hemskt det kändes att gå olika behandlingsprogram i grupp med andra intagna som de inte
ansåg vara motiverade att behandlas utan enbart sitter där med en falsk mask på sig som de
sedan tar av sig när de är tillbaka på avdelningen. Väl tillbaka på avdelningen kunde samma
kille som under programverksamheten verkar motiverad att förändra sitt liv och upphöra med
kriminalitet sitta och skryta om våldsbrott och ha samma nedvärderande jargong mot kvinnor
som man tidigare på mötet kraftigt har fördömt. Så ett problem enligt vissa av respondenterna
är alltså att vissa intagna går programverksamhet och medvetet söker sig mot motivationseller behandlingsavdelningar trots att de inte är motiverad att förändra sitt liv. Utan de vill
enbart få nedskrivet i sin akt att de har visat vilja på att förändra sig så att de snabbare kan få
gå ut på vårdvistelse i stället för att sitta kvar på anstalt. Det tas även upp att en intagen kan
bli utfryst av de andra om man visar för stor vilja till att lägga kriminalitet och missbruk
bakom sig.
IP2 bestämde sig för att lägg ner sin kriminella livsstil och sitt missbruk när han för femte
gången i sitt liv avtjänade ett fängelsestraff. Han upplevde det som att han inte kunde umgås
med andra intagna som inte var motiverade till att förändra sig, det ledde till att han mest höll
sig för sig själv eller umgicks med personalen. Vilket de andra intagna ansåg som
misstänksamt, då de var rädd för att han skulle ”gola” till personalen om eventuella olämpliga
aktiviteter som ägde rum på avdelningen. IP5 uttryckte sig som så att det största felet med
kriminalvården är att man tas bort från de personer som eventuellt har en positiv inverkan på
en, samtidigt som man ”buntas ihop med ett gäng dårar”40. Enligt intervjupersonerna blir
anstalten en yrkesskola i brott i stället för att bli en instans som kan hjälpa personer att byta
väg i livet då man buntas ihop med en mängd andra människor som har samma problem som
en själv. En av respondenterna menar att chansen för att komma till insikt med sina problem
under sådana förhållanden är ytters små. IP1 menar att kriminalvårdens lönesystem hämmar
40
Intervju med IP5
18
personer som är villiga att upphöra med kriminalitet och missbruk, då det är högre lön för
arbeten på anstalten än vad man får om man går på programverksamhet eller utbildar sig. IP1
hade till en början väldigt gott uppförande och kände sig motiverad. Han gick i skolan och
höll på att läsa upp sina gymnasiebetyg. Eftersom han satt häktad under en termin på
gymnasiet så gick han inte ut med fullständiga gymnasiebetyg. Så till en början gick han i
skolan, men när han märkte att han fick mindre lön än de andra som arbetade så slutade han
studera. Han ville arbeta i stället, så att han kunde få lika mycket pengar som de andra som
arbetade att handla i kiosken för. Han menar att man borde höja ersättningen för de som
utbildar sig eller jobbar med sig själva, och att det borde införas att de som har bra betyg
också fick mer betalt.
Bergström likt flera av intervjupersonerna påpekar att behandling och hjälp att bryta sin
kriminella livsstil måste vara frivillig, det fungerar inte under tvång.41
Idag är det visserligen frivilligt för intagna att gå de flesta programmen som erbjuds, men om
man inte går dem minskar chansen att hamna på en avdelning eller anstalt med mindre
restriktioner, även chansen att spendera delar av straffet som vårdvistelse minskar. Detta gör
att omotiverade intagna är en svår fråga att hantera då det tycks vara ett problem som är svårt
att få bort, samtidigt som de förstör för väldigt många motiverade intagna, som vill förändra
sina liv.
IP5 menar att för att bryta den sociala exkluderingen som fängelset innebär bör man släppa in
fler civila aktörer på anstalten. Det kan till exempel vara kulturevenemang så som teaterpjäser
eller så kan de intagna få läxhjälp av olika frivilligorganisationer. IP5 själv har jobbat med att
sätta upp pjäser på anstalter, men har mött stort motstånd på de anstalter som har hög
säkerhetsklass. Han säger att det absolut värsta som kan hände om man har som ambition att
återanpassa de intagna till samhället är när fängelset blir en egen verklighet, en egen värld,
vilket han själv upplevde att det var under de ca 20 åren som han satt i fängelse.
IP2 menar att han till slut tröttnade på sitt liv som kriminell och missbrukare. Han orkade helt
enkelt inte med det, och en av de sista gångerna som han vart tagen av polis beskriver han mer
som ett rop på hjälp. ”Så lyser poliserna in med ficklamporna och ser mig stå där med gipsat
ben kryckor och ett teknikföremål under armen”.42Han var på väg hem från en fest påverkad
41
42
Bergström (2003). S 179,180
Intervju IP2
19
och såg ett teknikföremål som han enligt egen utsago inte ens behövde, trots att han hade
kryckor och ena benet gipsat så bröt han sig in på skolan och tog det. Han säger att så här i
efterhand att det värsta med hans bakgrund är när han träffar andra jämnåriga, då de har resor,
jobb och en uppväxt att prata om. ”Visst idag så lever jag under ordnade former, jag är lycklig
och har barn och familj, men jag har inget att berätta om från det att jag var tolv år gammal
och började med droger fram tills att jag vid 30-års ålder valde att lägga av”43. Antingen är det
bara en dimma på grund av droger eller så är det sådant som man skäms över. IP4 belyser
också problemet med de olika behandlingsprogrammen och menar att han själv endast gick
dem för att man var tvungen att göra det för att ha en chans att bli flyttad till en anstalt med
lägre säkerhetsklass. IP4 känner inte till kriminalvårdens vision Bättre ut och säger att det
knappast är något som han har märkt av, skärskild kritik riktas just mot anstalten Västervik
Norra och sin kontaktman på Tillberga anstalten, som annars var en bra anstalt.
IP5 menar att det viktigaste med kriminalvården är att motivera de intagna att det ska bli sista
gången som de sitter i fängelset, vilket är något som man inte klarar av många gånger idag.
Han belyser även vikten av en drogfri miljö vilket många anstalter inte heller kan beskrivas
som. Han menar att det är ett måste att man har ett bra kontaktnät av människor när man
kommer ut för att klara av att bryta med kriminalitet och missbruk. Han själv brukade dock ta
avstånd från sin familj när han satt inne då han inte ansåg att han skulle göra dem besvär när
han levde det liv han levde. Men när han väl bestämt sig för att bryta med det kriminella livet
och att han aldrig mer skulle sitta i fängelse igen, så tog han kontakt med barn och anhöriga
igen.
IP5 menar att det viktigaste för honom var att bryta med kriminaliteten, även om han även
missbrukade droger så var det kriminaliteten som var hans stora missbruk. När han väl slutade
med kriminaliteten så slutade han även med missbruket automatiskt. Enligt honom så gick
drogerna och kriminalitet hand i hand, när han slutade med det ena så behövde han inte heller
det andra.
Han menar vidare att man aldrig kan komma ifrån straffet, man kan inte gå runt och begå
brott utan att det blir någon påföljd så att det alltid kommer att finnas fängelse kommer man
inte ifrån menar han, men att man ska göra det bästa av situationen. ”Ta in företag och
frivilligorganisationer/teatrar på anstalterna utbilda/motivera de intagna, fixa så att de har
43
Intervju med IP2
20
praktik/jobb när de muckar.” Han menar att man ska få verkligheten utanför murarna att bli
större än verkligheten inne på anstalten. Många intagna har spenderat majoriteten av sina liv
på ungdomshem och anstalter, för dem existerar ingen annan världen än den innanför
murarna. De intagna som har det problemet måste bli påminda om att det finns en annan värld
och ett annat liv utanför kriminalvården. För att annars så kommer de att acceptera att
verkligheten ser ut som den gör i fängelset, och då klarar de heller inte av ett liv på utsidan
när de väl kommer ut i friheten.
3.3 Arbete och utbildning
IP1 som tillbringade tid på Täbyanstalten hävdar att det inte fanns tillräckligt med arbete åt
alla som ville arbeta. Så här beskriver han situationen:
”Men sen när det blev arbetstvång, då Täby var lite sämre på det där. Så att det
fanns inte tillräckligt med jobb så ah...det vart lite samma visa. Dom som sa ”jag
vill jobba” men som det inte fanns jobb till dom visste att dom kunde sitta och
bara ta de lugnt och dra in pengar”44
Det har framkommit information under intervjuerna att det på vissa anstalter inte ens finns
något arbete eller chans till att utbilda sig. Särskild kritik riktades mot anstalten Västervik
Norra där man bara satt och spelade kort för att få tiden att gå. Någon ”vettig” sysselsättning
fanns inte att tillgå, det som erbjöds var ett arbete som innebar att de intagna satt och
monterade ihop spännen under hela dagarna, och det fanns inte heller tillräckligt med arbete
till de som ville. Då väldigt få av de intagna fann det som en acceptabel sysselsättning, så
slutade majoriteten av de intagna att gå till arbetet och då fick de dagliga rapporter på sig i
och med att de arbetsvägrade. En åsikt bland de intervjuade är att det ska finnas tillgång till
jobb för alla som vill arbeta, samtidigt som det ska vara meningsfulla jobb, man vill inte gärna
sitta och montera spännen eller sortera spikar. Många belyser också vikten av
yrkesutbildningar, som rent praktiskt och arbetsmarknadsmässigt är väldigt viktig för en
person som tidigare har varit utan jobb och utbildning. De nya kunskaperna gör att man även
känner sig duktigare som person om man har fått färdigheter, och kan utföra ett yrke, vilket
ger bättre självförtroende. Enligt flera av intervjudeltagarna är detta viktigt om man vill bryta
med sin negativa självbild. Vissa uppger att de studerar under tiden eftersom tiden på anstalt
44
Intervju IP1
21
känns mindre meningslös då. Detta är ett genomgående tema, att man inte vill att tiden på
anstalten skall vara meningslös.
Om man har en rättsapparat som låser in personer som har gjort något som samhället ser som
ett icke önskvärt beteende, så bör samhället också vara mån om att det oönskade beteendet
inte skall fortsätta efter att straffet är avtjänat. Detta görs till exempel genom att personer som
inte har haft möjlighet att försörja sig på en laglig väg, får lära sig olika yrken som snickare,
kakelsättare, skogsarbetare med mera, eller får chansen att utbilda sig. Bergström pekar även
han på samma sak, då han skriver att det är både grymt och samhällsekonomiskt oansvarigt att
inte göra allt man kan under verkställigheten för att påverka de intagna på ett positivt sätt som
hindrar dem från att återfalla i kriminalitet och missbruk. Bergström skriver vidare att
behandlingsarbetet inom kriminalvården påbörjades men har nu mera avstannat och menar
vidare att detta har lett till att många intagna på landets anstalter lever under en större
påverkan av kriminella värderingar än icke-kriminella.45
IP4 är i högre grad kritisk mot kriminalvården än vad IP2 är. De har suttit på olika anstalter,
men med ungefär samma säkerhetsklass. IP4 berättar att det på hans avdelning på Västervik
Norra som är en anstalt med säkerhetsklass C, fanns det sällan en lärare tillgänglig. Under en
period så fanns det en lärare som var till för de intagna på hans avdelning, men denne slutade
då han var för rädd för att jobba med de intagna, och därefter kom det ingen ny lärare. IP4
säger att det på Västervik Norra inte heller fanns någon yrkesutbildning. Under större delen av
tiden där fanns det enbart arbete som sysselsättning, ett arbete som i princip ingen på hans
avdelning gick till. När han senare kom till Tillberga så fanns det dock yrkesutbildningar, men
då han själv redan var utbildad snickare så var det inget som var aktuellt för honom.
3.4 Förhållanden på anstalt
Utöver jobb som inte anses som meningsfulla så är maten något som de flesta klagar på. På
Västervik Norra var den så dålig att man protesterade och matstrejkade. De intagna hörde av
sig till media, och under mediebevakning smakade en ur personalen på de intagnas mat och
försökte se nöjd ut trots att han spottade ut det direkt. Trots detta så förblev maten i samma
skick.
”På Västervik Norra var maten så var väldigt dålig, jättedålig var den. Det
gjorde att när vi fick mos upp dit så gick det inte att äta de, det bara gick inte att
45
Bergström (2003). S 13
22
äta moset, jag vet inte vad det gjorde med det, men det var helt oätligt, men även
annan mat var jävligt dålig. Så vi matstrejka ju då, och det där gick ju rätt långt
då så vi var ju med i medierna och så där då ”Matstrejk på Västervik” och så. Så
plitarna tog ju upp maten och provsmakade dom med, men ja såg när en plit
provsmakade moset och han fick ju kvällningar, han höll ju på och spy vettu.
Men han tyckte inte det var något fel på det, det var ju helt okej liksom”
IP2 tar upp att maten aldrig var tillräcklig och att man alltid gick runt och var hungrig,
samtidigt som de aldrig fick känslan av att äta god mat. Missnöjet med maten ökade när man
minskade sortimentet i kioskerna på anstalterna då det inte längre var tillåtet att köpa kött,
kyckling och liknande i kiosken. Då blev man än mer utlämnad till den maten som anstalten
hade att erbjuda.
IP4 menar att det varierar väldigt mycket från anstalt till anstalt, hur pass bra arbetet är med
att behandla och hjälpa de intagna. Han själv upplever att hans kontaktperson på Tillberga
snarare stjälpte honom än hjälpte honom, och hon beskrivs som en person som inte borde
jobba med människor. Men att anstalten överlag var väldigt bra så att han inte kände att det
var så viktigt att gå ut på vårdvistelse. IP4 menar att kriminalvården ofta inte kan hantera
personer som mår psykiskt dåligt.
IP2 skiljer sig lite från de övriga intervjudeltagarna då han ofta tar upp problemområden som
personer som jobbar inom kriminalvården brukar vilja förändra.
” Nej..När jag var yngre så vet jag att man tänker på..jag är ju 35 då så att när
jag var yngre då så inom det klientelet som jag befann mig så var det en merit att
ha suttit i fängelse.”46
Han tar upp det faktum att det framför allt hos yngre kriminella personer framstår som
”häftigt” att ha suttit i fängelse. Han säger att det ofta förekommer att de intagna har register
med alla brott de har begått för att visa upp för andra, som en sorts CV för den kriminella
karriären.
”jag tycker liksom att det blir väldigt mycket förvaring, och jag tänker också framför
allt om det är mycket droger och sånt. Det tycker jag är konstigt att det snurrar runt,
florerar både droger och det ena och det andra och telefoner och sånt. Och då undrar
jag..då är det ju personalen.. en del tänker ju att personalen är inte där dom ska vara så
att säga. Det måste ju va så, jag undrar vart dom är, men vart är dom då? Eh kan man
46
Intervju med IP2
23
ju undra, men sen är det väl lika dant där, nedskärningar och det ena och det andra
som det är på sjukhus och så vidare tänker jag.”47
Det som IP2 tar upp i citatet ovan är bland de vanligaste klagomålen som man hör ifrån
kollegor inom kriminalvården. Att det är för lite personal för att hinna ha en chans att umgås
med de intagna och att det mer blir övervakning och förvaring. Många menar att det som är
mest vårdande för en person som ska bryta sina kriminella mönster är att umgås och prata
med icke-kriminella personer. Nu blir det mer att de intagna sitter för sig själva ute på
avdelningarna medan personalen håller ett vaknade öga från vaktrummet.
”Men nog önskvärt hade det varit åtminstone med välutbildade..eller utbildad
personal som så då finns där det behövs så att säga. Det finns ju dom som är på
anstalter som kanske inte vill vara där och som vill göra nånting åt sitt liv och så
vidare, och då ska ju inte dom behöva gå runt och vara rädd för att det liksom
finns en massa droger och kriminalitet eller för att människor påverkar till ett
negativt beteende eller ett mönster så att när man kommer ut inte mår bra utan
går tillbaka till gamla tankarna och så vidare.”48
IP2 menar att på grund av att det finns för lite personal på anstalterna så kan de intagna hålla
på med droger och andra kriminella aktiviteter trots att de sitter i fängelse. Detta för att
personalen inte tillräckligt ofta har tid att vistas ute på avdelningarna med de intagna. Vilket
gör att droger och mobiltelefoner och annat inte upptäcks tillräckligt ofta. En miljö där det
förekommer droger och annan kriminell aktivitet är knappast hälsosam för de intagna som
faktiskt är motiverade till att förändra sitt beteende och bryta sina gamla mönster, vilket gör
att det här är ett område som det är väldigt viktigt att man förbättrar.
På grund av att IP2 inte ville umgås med de andra intagna som enligt honom inte var
motiverade att sluta med kriminalitet och droger, så blev han väldigt ensam. Det gjorde att
han sökte sig till personalen i stället, han kunde spela pingis med kriminalvårdarna eller sitta
och snacka i vaktrummet, då han tyckte det var skönt att prata med ”vanliga” personer som
inte bara pratar om olika brott eller hur man ska klara nästa ”stöt” och så vidare. Detta ledde
till att de andra vart misstänksamma, vilket gjorde vistelsen på anstalten ganska svår.
Samtliga respondenter utöver IP4 menar dock att det vardagliga arbetet sköts bra på
anstalterna, som kontakter med andra myndigheter och tillgång till sjukvård. Resultatet blir,
likt BRÅ:s rapport om förhållandena på anstalten, att de flesta får hjälp och är nöjda med de
47
48
Intervju med IP2
Intervju med IP2
24
vardagliga arbetet medan det finns de som upplever att de inte har fått den hjälp som behövs
och att den inte har funnits att tillgå.49
IP4 är den som är mest kritisk till hur han har blivit behandlad inom kriminalvården. Allt från
dålig mat till brist på lärare och meningsfulla jobb, har tagit upp. Vissa av problemen är
strukturella och aktuella även på riksnivå, medan andra problem är mer lokalt förankrade.
Men baserat på intervjun med IP4 så finns det en hel del att jobba med på anstalten Västervik
Norra om man vill ha en miljö där de intagna kan må bra och motiveras till att bryta tidigare
mönster. Bergström tar även upp problemet med avvägningen av vem som är frisk nog för att
dömas till kriminalvård. Han menar att man principiellt brukar gå efter att personen ska kunna
ha förstått innebörden av sin handling och kunnat ha agerat annorlunda.50
Även om man ansågs som frisk vid brottstillfället, så betyder inte det att man är det senare.
Detta baseras dels på det som sagts av intervjupersonerna under intervjuer dels vad jag själv
har upplevt under min tid som kriminalvårdare. IP4 menar att det är ett stort problem att
många av de intagna mår psykiskt dåligt utan att det finns personal som kan bemöta dem på
ett korrekt sätt. De resurserna fanns inte på de anstalter som han hade avtjänat tid på. Även
IP1 tar upp detta.
”Nae det närmaste till psykolog som jag kan tänka mig som var där det var
prästen som gick omkring.”51
Ovanstående citat tyder på vissa brister inom kriminalvården när det kommer till beredskapen
inför intagna som mår psykiskt dåligt.
IP4 menar vidare att förberedelsearbetet inför hans frigivning inte fungerande något vidare.
Medan t.ex. IP2 upplevde att han fick hjälp inför frigivningen av sin kontaktperson. Det
kommer dock fram i den tidigare forskningen i ämnet att säkerhetsklassen på anstalten avgör
väldigt mycket när det kommer till anstaltens förberedelser inför frigivning av sina intagna. I
rapporten ”Anstalt och Empowerment” så säger man att det inte vore rättvist att jämföra de tre
olika anstalterna Storboda, Sagsjön och Tygelsjö med varandra då de har olika
säkerhetsklasser. I och med att Storboda är en sluten anstalt av säkerhetsklass D52 så måste de
49
BRÅ genom Wahlin (2000). S 7
Bergström (2003). S 18
51
Intervju med IP1
52
Storbodas säkerhetsklass har sedan rapporten av Huele skrevs ändrats till säkerhetsklass C, vilket framgår av
bilagan om säkerhetsklasser.
50
25
fokusera på säkerhet och ordning i en större utsträckning än vad de två öppna anstalterna
Tygelsjö och Sagsjön behöver.53
IP5 tar upp att utvecklingen de senaste åren med hårdare tag, med mer fokus på säkerhet och
ordning än vård och behandling är fel väg att gå. Han menar att det tidigare var enklare att
bryta den kriminella banan då man lättare kunde få åka till vårdhem enligt p34 och spendera
sista tiden av fängelsestraffet där vilket de intagna inte kan göra i lika stor utsträckning idag.
Han menar att kriminalvården saknar trovärdighet när man pratar om att minska den skadliga
effekten som fängelset har i och med att man ökar sektioneringen inne på anstalten, ökar
fokus på säkerhet, minskar möjligheter till aktiviteter utanför anstalten och minskar
möjligheterna till att ta in verksamhet utifrån in i fängelset. Han menar att det är en skamfläck
att kriminalpolitiken styrs så enkelt av media. Där han menar att kriminalvården säger och till
allmänheten utifrån vad man tror att de vill höra, även fast allmänheten inte har någon aning
om vad det handlar om hur det ser ut på fängelset.
”Man säger vad folk vill höra ungefär, för att människan ska känna sig säker och
dom vet inte ens vad det är frågan om. Man skriver nej dom ska inte ha
permissioner, Jackie Arklöv ska inte ha permissioner, Tony Olsson ska inte
ha..men det är klart som fan dom ska ha permissioner. Va? Nä men vad är det
för jävla grej, och varför skulle inte dom få göra den där teatern med Lars
Norén? Sen om dom gjorde 17 rån under tiden..ja men de, okej då hände det, de
var inte kul, men om dom inte hade gjort det så hade det varit ett gyllene tillfälle
för dom, det kunde ha varit andra killar som gjorde den här teatern men nu var
det dom och då blev det Malexander. Men jag menar man måste ju satsa på den
formen av kriminalvård.”54
IP5 forsätter sedan med att dra paralleller till sitt egna projekt med att sätta upp en teater inne
på en anstalt. Han betonar vikten av att ”ta in samhället” på fängelset, så att fängelset aldrig
blir en egen verklighet. Han menar att det ska vara mycket permissioner under ”schysta”
former, individuellt utifrån vem personen är. Då han menar att samhället måste inse att den
här personen faktisk ska ut i samhället till slut. Han är vidare väldigt kritisk till
frigivningsarbetet, då han menar att det bestod av att man fick gå upp till någon anställd på
anstalten som han aldrig träffat tidigare som frågade
”- Jaha nu ska du friges här om tre veckor ser jag här i dina papper, vad har du
för planer?
53
54
Huele (2005). S 40
Intervju med IP5
26
-Ja jag har ju inte fått komma hit och ringa förens nu så jag har inte planerat
någonting än.”
När jag frågar IP5 om hur det var med stämningen på fängelset och rädsla för intagna eller
kriminalvården, så säger han att man inte kan gå runt och är rädd på fängelset. Skulle en
intagen enligt IP5 gå runt och vara rädd så skulle den intagne ”lägga ner” den kriminella
karriären direkt.
4. Analys
Vissa problemområden som de före detta intagna tar upp är detsamma som den tidigare
forskningen tagit upp. Ryden-Lodi menar att de viktigaste faktorerna för en lyckad frigivning
är att den intagne inte har ett drogmissbruk, att han inte umgås med personer som är
missbrukare eller kriminella som då kan påverka honom negativt. Hon likt intervjudeltagarna
belyser också vikten av att den intagne har ett stöttande socialt nätverk kring sig när han
friges. Hon likt Bergström och samtliga respondenter belyser också vikten av att den intagne
har förändrat sina värderingar och normer kring hur man umgås, spenderar sin fritid, skaffar
sig en inkomst med mera så att de kan umgås utan droger och skaffa sig en inkomst på laglig
väg. Även Hirschi lyfter fram en förändring av värderingar som en viktig faktor. I kapitlet
som handlar om tro på samhället, rättsapparaten och dess regler så är de det genomgående
temat. Har man en tro på samhällets lagar, värderingar och normer, så kommer sannolikt inte
den tidigare kriminelle att fortsätta att bryta mot lagen.55
Respondenterna efterlyser sysslor som gör tiden på anstalt mindre meningslös. Man anser att
det borde löna sig att vilja utbilda sig och delta i behandling. Idag så får t.ex. de som jobbar i
anstaltens verkstad bättre betalt än de som går i skolan eller deltar i behandlingsprogram. Men
responsen skiljer sig väldigt mycket beroende på var de olika respondenterna har suttit.
Intagna som har suttit på Anstalten Västervik Norra är långt mer kritisk mot kriminalvården
än vad de är som bland annat har suttit på Mariestadsanstalten. Överlag så är de
intervjupersoner som har varit kriminalitets- och drogfria en längre period inte lika kritiska
som de som mer nyligen har avtjänat ett fängelsestraff. Jag antar att det har att göra med att
man på ett bättre sätt kan se sin egen del i vad som har varit. Då vissa av intervjupersonerna är
nöjda med sina kontaktmän och samarbetet med dem, medan de samtidigt anser att samarbetet
55
Rydén-Lodi (2005). S 29 & Bergström (2003). S100-113 & Hirschi (1969). S 197-198
27
blir vad man gör det till. Medan vissa andra säger att samarbetet mellan dem och
kontaktmännen inte har gått bra och att kontaktmännen i vissa fall upplevs som okunniga och
ointresserade i sin yrkesroll.
Ett av de mer problematiska områden är hur man ska handskas med omotiverade intagna på
motivationsavdelningar. Dessa drar ner de intagna som är beredda att bryta med sitt
kriminella liv. Om man skall lyckas med det så behöver man umgås med personer som till
vardags inte har kriminella värderingar, som inte ägnar stora delar av sin vakna tid till att
prata brott. Men samtidigt så måste kriminalvården erhålla programverksamhet som kan få
kriminella personer att tänka om. Därför blir det ett svårlöst problem då kriminalvården skulle
behöva ge upp hoppet direkt för intagna som anses vara omotiverade för att ”skydda” de
intagna som är motiverade. Då det i dagsläget inte fungerar att placera dem på en
motivationsavdelning, då det framgår under intervjuerna att många av de intagna som sitter på
motivationsavdelningarna sitter där av fel anledning. Då de är ute efter lättnader i sina
restriktioner och permissionsvillkor, och inte intresserade av att förändra sitt beteende. Skulle
man göra det så kan de som faktiskt är motiverade slippa de omotiverade personerna på sina
avdelningar och i sina behandlingsgrupper. Men skulle det genomföras så skulle det knappast
kunna kallas för kriminalvård längre då det enbart skulle röra sig om en förvaring av
människor om man la ned behandlingsprogrammen för vissa intagna. Något annat intressant
som framkom under intervjuerna är nämligen att man ska undvika att fängelset blir en egen
värld. Då många har levt majoriteten av sina liv på anstalter och olika ungdomshem så
riskerar många av dem att bli fast i den världen då det är den enda världen som de känner till.
Det framkommer också att många när de väl kommer ut är för invanda med fängelsevärlden
och klarar sig då inte rent praktiskt ute i friheten. Man har svårigheter med att kontakta
myndigheter, ordna med inkomster, boende, arbete och utbildning.
Vissa intervjupersoner belyser även de problem som många kollegor har tagit upp. För att
förbättra säkerheten på anstalterna så behöver man inte införa hårdare säkerhet, högre murar,
mer sektionering med mera. Det alternativ som fungerar bäst är den dynamiska säkerheten.
Om de intagna spenderar mer tid med personal så blir det dels rent praktiskt svårare att
använda droger eller syssla med andra opassande aktivteter. Dels så skulle de intagna så
småningom få andra värderingar när de spenderar mer tid med personer med icke-kriminella
värderingar. Anstalterna skulle troligtvis även bli säkrare då man inte gärna är otrevlig eller
våldsam mot någon som man har en positiv social relation med. För att genomföra detta så
28
behövs personalstyrkan utökas så att personalen har tid att umgås med de intagna ute på
avdelningarna. I stället för att enbart hinna med transporter till och från skola, jobb, gym,
sjukavdelning, besöksmottagning, rastvakter, eller pappersarbete, vilket merparten av arbete
består av idag.
Intervjupersonerna pekar ofta på samma faktorer som Hirschi gör i sin teori om sociala band.
De tar t.ex. upp betydelsen av att han anhöriga som stöttar när man själv väl har beslutat sig
för att bryta med den kriminella livsstilen. Då Hirschi menar att kontakt med föräldrar och
vänner med bra normer och icke-kriminella värderingar är en väldigt stor faktor när det
kommer till vem som blir kriminell och vem som inte blir det.56
Samtliga respondenter lyfter fram vikten av att man skall ha ett jobb eller annan sysselsättning
efter frigivning då det har en positiv effekt på de före detta intagnas självbild. Har man ett
jobb så gör det automatiskt att man spenderar stora delar av dagarna med personer med ickekriminella värderingar som ser sig själva som en del av samhället.57
Flera respondenter tar liksom den tidigare forskningen på området upp politiseringen av
kriminalpolitiken, vilken har gjort att opportunism ibland får styra kriminalpolitiken. Trots att
mycket forskning på området visar att hårdare straff, och ett ökat avstånd mellan samhället
och de kriminella enbart skadar fler personer och kostar mer pengar, så är det ändå den
dominerande rösten i media.58
5. Slutsatser och diskussion
Jag påbörjade den här studien med målet att besvara frågorna: Har tiden på anstalt enligt den
före detta intagne fungerat som en social integrering till samhället, eller som social
exkludering? Vilka åtgärder enligt de före detta intagna bör göras i fängelset för att förbättra
återanpassningen till samhället?
Svaret varierar då vissa anser att de har fått en hel del hjälp till återintegreras i samhället, men
att ens bakgrund med avsaknad av utbildning och arbetserfarenhet har gjort att det är väldigt
svårt att etablera sig på arbetsmarknaden när man har en bakgrund som bestod av droger,
kriminalitet och fängelsestraff.
56
Hirschi (1969). S 83 & 135
Ibid. S 20-21
58
Andersson & Nilsson (2009). S 148
57
29
Det kan också konstateras att anstalten och dess säkerhetsklass spelar stor roll. I den rapport
som Huele framställt på kriminalvårdens begäran så konstateras det att det är svårt att driva ett
projekt för en bättre frigivning på en anstalt av säkerhetsklass D för att man i en så stor
utsträckning måste fokusera på säkerhet och ordning. Anledningen till att jag reagerar på detta
är för att kriminalvården har 21 andra anstalter med högre säkerhetsklass än så det vill säga
alla A-C-anstalter. Om man upplever att det är svårt att jobba för en bättre frigivning för de
intagna på en D-anstalt, vad är det inte då på en anstalt som har än högre säkerhet med än mer
regler och restriktioner. Jag blir lite förvånad över att det konstaterandet endast lyfts fram utan
någon större reflektion kring det faktum att det är väldigt svårt att bedriva frigivningsarbete på
majoriteten av landets anstalter. Det som intervjupersonerna lägger fokus på för att
kriminalvården skall fungera i likhet med sin vision, är att det ska finnas en meningsfull
sysselsättning under verkställigheten, som ska avtjänas i en miljö som inte kantas av droger
och kriminella värderingar.
Med intervjupersonernas svar i åtanke och den tidigare forskningen i bakhuvudet så framstår
politiseringen av kriminalpolitiken som det största hindret för kriminalvården att uppnå sin
vision om Bättre ut. Vilket belyses av intervjupersonerna när det tas upp hur den olyckliga
utgången för Noréns teaterprojekt förändrade hela kriminalvården. Även om projekt som
Noréns teaterpjäs och andra sysselsättningar som minskar fängelsets skadliga effekt på grund
av social exkludering är bra, och viktig för att återanpassa de dömda individerna till
samhället. Så har det blivit väldigt svårt att driva sådana projekt i och med att allmänheten är
så stark emot dem. Trots det att allmänheten, som enligt intervjupersonerna inte har en aning
om hur det ser ur eller hur det fungerar på de svenska anstalterna. Då samtliga intagna på
Sveriges anstalter utöver de ca 16059 livstidsdömda (och även en hel del av de livstidsdömda
efter att deras straff blivit tidsbestämt) faktiskt ska ut i samhället igen så vore det bättre att
fokusera på hur man skall få de långtidsdömda fångarna att återanpassas i samhället igen utan
att det återfaller i kriminalitet. Som svar på den första frågan så upplever intervjupersonerna
att fängelsetiden har inneburit social exkludering i stället för integrering, vilket ganska tydligt
märks då intervjupersonerna till och med talar om att fängelset för vissa blir en egen
verklighet, där livet utanför murarna inte existerar. Utvecklingen har dessutom sedan
Malexanderhändelsen gått åt det andra hållet, så den yttre världen har blivit än mer avlägsen
för de intagna än vad den var tidigare. För att anknyta till den senare frågan så lyfts
59
Antal livstidsdömda i Sverige: http://www.kriminalvarden.se/sv/Statistik/Livstidsdomda/Statistik-overlivstidsdomda/
30
framförallt yrkesutbildningar fram som något som fungerar och är eftertraktat bland de
intagna, men de vill gärna se det i en större utsträckning, då det inte finns tillgängligt på vissa
anstalter. Det är även viktigt att det finns möjligheter till att studera och gå
behandlingsprogram. Det som bör förbättras är jobben som i vissa fall upplevs som
meningslösa förvaringsenheter, som kan leda till att den intagne tappar motivation till att
förändras. Sen så bör man släppa in mer resurser på anstalterna som kommer utifrån
samhället, företag som utbildar intagna och anställer dem eller ordnar praktikplatser. Och
frivilligorganisationer och teatrar kan hjälpa de intagna att utveckla andra intressen, som
bidrar till att de intagna får en positivare självbild. Vikten av en positiv självbild är något som
flera tar upp. De pratar om hur man genom utbildningar med mera får positiva erfarenheter
som man kan väga mot de negativa erfarenheterna som man har fått när man har levt ett
kriminellt liv. När man lär sig nya saker och uppfattar sig själv som duktig på något som
samhället eftersträvar så ökar möjligheterna till att bryta med de vanor som bidrog till den
negativa självbilden.
31
Litteraturlista
Andersson, Robert & Nilsson, Roddy (2009) Svensk Kriminalpolitik Malmö: Liber
Bergström, Gunnar (2003) Kriminalitet som livsstil Mareld
Borland, Katherine (1997) That’s not what I said. I Oral History Reader av Perks, Robert &
Thomson, Alistair London: Routledge
Brottsförebyggande rådet genom Wahlin, Lottie (2000) Från anstalt till livet i frihet - Inför
muck, delrapport 1 Stockholm: Brottsförebyggande rådet
Brottsförebyggande rådet genom Grundtman, Markus (2001) Efter muck - Från anstalt till
livet i frihet, delrapport 2 Stockholm: Brottsförebyggande rådet
Brottsförebyggande rådet Brott och annan misskötsamhet under permission (2001)
Brottsförebyggande rådet: Stockholm
Bryman, Alan (2001) Samhällsvetenskapliga metoder Malmö: Liber
Ekbom, Thomas & Engström, Gunnar & Göransson, Birgitta (1999) Människan, brottet,
följderna – Kriminalitet och kriminalvård i Sverige Stockholm: Natur och kultur
Hagberg, Mattias (2006) Släpp fångarna loss – Ett reportage om brott, straff och trygghet
Stockholm: Atlas
Heule, Cecilia (2005) Anstalt och Empowerment – Tre försök till bättre frigivning
Norrköping: Kriminalvården
Hirschi, Travis (2002) Causes of Delinquency New Jersey: Transaction Publishers
Hirschi, Travis (1969) Causes of Delinquency Berkley and Los Angeles: University of
California Press
Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun Lund:
Studentlitteratur
Nilsson, Anders (2002) Fånge I marginalen – Uppväxtvillkor, levnadsförhållanden och
återfall i brott bland fångar Kriminologiska institutionen, Stockholm: Stockholms universitet
32
Rydén- Lodi, Birgitta (2005) Inför frigivningen – Livssituationen inför frigivningen och
egenbedömning av framtida återfall Norrköping: Kriminalvården
Starrin, Bengt & Svensson, Per-Gunnar (1994) Kvalitativ metod och vetenskapsteori Lund:
Studentlitteratur
Vetenskapsrådet Forskningsetiska principer – inom humanistisk samhällsvetenskaplig
forskning. Vetenskapsrådet
Internetkällor:
Kriminalvårdens hemsida (2010-12-05):
http://www.kriminalvarden.se/Fangelse/Utslussning/Halvvagshus/
http://www.kriminalvarden.se/sv/Frivard/Arbete-utbildning-och-behandling/
http://kriminalvarden.se/upload/om_kriminalvarden/Visionen.pdf?epslanguage=sv
http://kriminalvarden.se/sv/Medier/Nyhetsarkiv/Nyheter/Sarskilt-hog-sakerhet/
33
Bilagor:
Säkerhetsklasser
I uppsatsen så nämns det en hel del namn på anstalter och olika säkerhetsklasser. För att
tydliggöra vilka anstalter som finns och vilka säkerhetsklasser de har, så finns här nedan en
lista på samtliga anstalter i Sverige.
Slutna anstalter delas in i säkerhetsklasserna A till D medan de öppna anstalterna har
säkerhetsklass E.
Det som bland annat avgör vilken klassning ett fängelse ska ha är: Förmågan att motstå
rymningar, förmågan att motstå fritagningsförsök, förmågan att hantera ett svårhanterligt
klientel.
Anstalten Mariestad som IP2 talar om finns inte med på listan då den under 2010
avvecklades.60
Högsta säkerhetsklass (A)
Hall, Kumla och Saltvik.
Förhöjd säkerhetsklass (B)
Hällby, Norrtälje, Salberga, Tidaholm.
Normal säkerhetsklass (C)
Borås, Fosie, Gävle, Hinseberg, Håga, Kalmar, Kirseberg, Mariefred, Saltvik, Skogome,
Skänninge, Storboda, Västervik Norra, Ystad, Österåker.
Lägre säkerhetsklass (D)
Beateberg, Brinkeberg, Färingsö, Halmstad, Haparanda, Helsingborg, Högsbo, Johannesberg,
Karlskoga, Kristianstad, Kristianstad Centrum, Luleå, Nyköping, Sagsjön, Täby, Umeå,
Visby.
Öppen anstalt (E)
Asptuna, Beateberg, Färingsö, Gruvberget, Gävle, Halmstad, Haparanda, Helsingborg,
Hinseberg, Kolmården, Kristianstad, Ljustadalen, Ringsjön, Rödjan, Sagsjön, Skenäs,
Skogome, Smälteryd, Svartsjö, Sörbyn, Tillberga, Tygelsjö, Täby, Åby, Östragård. 61
60
61
http://www.kriminalvarden.se/sv/Medier/Nyheter/Anstalten-Mariestad-avvecklas/
http://www.kriminalvarden.se/sv/Fangelse/Sakerhetsklass-A-E/
34
Intervjuguide
Vilken/vilka Anstalt/Anstalter avtjänade du ditt straff på?
Säkerhetsklass, antal intagna, avdelningar, personalstyrkan
Tillgång till sjukvård och psykologer?
Vilka utbildningsresurser fanns det?
Tillgång till grund-, gymnasie- universitetsstudier? Deltog du?
Tillgång till yrkesutbildningar så som bygg eller kakelsättare? Deltog du
Tillgång till programverksamhet? Deltog du?
Fanns det platser på aktiviteterna för alla som ville t.ex. jobba, gå i skolan, delta i
programverksamhet?
Kriminalvårdens mål är att man skall sätta in återgärder mot den skadliga verkan som
fängelsestraffet har, så fort en person sätts i fängelse. För att motverka den sociala
exkluderingen som fängelsestraffet för med sig. Hur tycker du att man lyckas med det?
Lyckas man med sin vision ”Bättre ut” det vill säga att man vid muck ska vara bättre rustad
för livet ute i samhället än vad han var när han först kom till anstalten/anstalterna?
Anser du att tiden på anstalt har hjälpt dig med något t.ex. komma ur missbruk, få en diagnos
eller liknande?
Vad borde kriminalvården enligt dig satsa resurser på för att sänka återfallsfrekvensen och så
att fler före detta intagna ska hamna på den vita arbetsmarknaden?
Hur var din motivation till förändring under tiden på anstalt? Vad kunde kriminalvården ha
gjort för att öka motivationen?
Hur var din skötsamhet under tiden på anstalt?
Hur långt var ditt straff?
Tid på anstalt? Vårdhemsvistelse? Utsluss?
Vad ansåg du om dina chanser för att få jobb/annan sysselsättning efter att du muckat?
35
Hur var din ekonomiska situation innan frihetsberövandet? Och hur såg den ut efter
firhetsberövandet?
Boendesituation?
Familjeförhållanden, hade du familj när du satt på anstalt?
Fick du under tiden på anstalt stöd av vänner/familj?
Hade du någon form av socialt nätverk som hjälpte dig efter frigivning?
Fick du ha permissioner, i sådant fall när och av vilken sort? Och omfattning? Utnyttjade du
permissionerna?
Hur ofta hade du besök? Utnyttjade du chanserna till att ha besök?
Vad anser du är den huvudsakliga orsaken till att du begick brottet/återföll i brottslighet?
Vilken typ av brott är du dömd för?
Kände du dig trygg bland vårdare? Kände du dig trygg bland intagna?
Rädsla/stress för knall/andra beslut från kriminalvården?
Hur var stämningen mellan intagna och kriminalvårdare? Mellan intagna? Stämningen på
paviljongen?
Hur var ditt Fysiska/psykiska tillstånd under tiden på anstalt? Förändrades det och i sådant
fall hur?
Har du haft någon form av missbruk?
Om du har haft ett missbruk har det påverkat dina chansen till en etablering på
arbetsmarknaden?
Hur ser du på behandlingstanken inom kriminalvården? Vad anser du om straffet i sig?
Vad anser du att man skall vidta för åtgärder för att sänka kriminaliteten och
återfallsbrottsligheten?
Vad borde kriminalvården enligt dig lägga resurser på/ fokusera på?
36
Vad skulle du ge för råd till en ung kille som är på väg in i ett kriminellt liv?