GÖTEBORGS UNIVERSITET
Institutionen för religionsvetenskap och teologi
Tros- och livsåskådningsvetenskap D, 10p
RK7390, Examensarbete, höstterminen 2005
Handledare: Ola Sigurdson
LAG OCH EVANGELIUM
Antinomism och arrogans i skandinavisk framgångsteologi
efter millennieskiftet
Peter Albertsson
ESKILSTUNA
Webbversion
20130506
Innehåll
INNEHÅLL........................................................................................................................................... 2
1 INLEDNING...................................................................................................................................... 4
1.1 BAKGRUND.......................................................................................................................................4
1.2 SYFTE...............................................................................................................................................4
1.3 METOD.............................................................................................................................................4
1.3.1 FRÅGAN OM VAD EN TEOLOGISK METOD ÄR..................................................................................5
1.3.2 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR METODVALET..........................................................................................6
1.3.3 DEFINITIONEN AV LAG OCH EVANGELIUM SOM UTGÅNGSPUNKT FÖR METOD................................6
1.3.4 PREDIKAN SOM TEOLOGISK KOMMUNIKATION...............................................................................7
1.3.5 LITTERATURVETENSKAPENS METODER TILL VÅR HJÄLP.................................................................8
1.3.6 FRAMSTÄLLNINGSSÄTT..................................................................................................................9
1.3.7 METODBESKRIVNING....................................................................................................................10
1.3.8 METODENS SVAGHETER OCH ANVÄNDBARHET............................................................................10
1.4 AVGRÄNSNINGAR...........................................................................................................................10
1.5 UPPLÄGGNING................................................................................................................................11
1.6 FORSKNINGSÖVERSIKT..................................................................................................................12
2. BAKGRUND: REFORMATORISK TEOLOGI......................................................................... 15
2.1 1500-TALET - CALVIN, LUTHER OCH ORTODOXIN.......................................................................15
2.2 1900-TALETS REFORMERTA TEOLOGI - BARTH............................................................................16
2.2.1.BIOGRAFI.....................................................................................................................................17
2.2.2 EVANGELIUM OCH LAG HOS BARTH.............................................................................................18
2.2.3 BARTH OM OMVÄNDELSEN...........................................................................................................19
2.3 1900-TALETS EVANGELISKA TEOLOGI – WINGREN......................................................................19
2.3.1 BIOGRAFI.....................................................................................................................................19
2.3.2 LAG OCH EVANGELIUM HOS WINGREN........................................................................................20
2.3.3 WINGRENS KRITIK AV BARTH......................................................................................................21
3 TEXTANALYS: FRAMGÅNGSTEOLOGI................................................................................. 23
3.1 UNIK DOGMATISK KÄRNA.............................................................................................................23
3.2 ULF EKMAN...................................................................................................................................25
3.2.1 BIOGRAFI.....................................................................................................................................25
3.2.2 BEGREPPEN LAG OCH EVANGELIUM HOS ULF EKMAN.................................................................26
3.2.3 EVANGELIUM I ULF EKMANS FÖRKUNNELSE...............................................................................27
3.2.4 LAG I ULF EKMANS FÖRKUNNELSE..............................................................................................28
3.2.5 SAMBANDET MELLAN LAG OCH EVANGELIUM..............................................................................29
3.2.6 BALANSEN MELLAN LAG OCH EVANGELIUM................................................................................31
3.2.7 I ETT NÖTSKAL.............................................................................................................................32
3.2.8 JÄMFÖRELSE MELLAN KARL BARTH OCH ULF EKMAN................................................................32
3.3 ÅGE ÅLESKJÆR.............................................................................................................................32
3.3.1 BIOGRAFI.....................................................................................................................................33
3.3.2 ÅGE ÅLESKJÆR OM LAGEN..........................................................................................................33
2
3.3.3 ÅGE ÅLESKJÆR OM EVANGELIUM................................................................................................34
3.3.4 LAGENS FUNKTION, UPPGIFT OCH BRUK.......................................................................................35
3.3.5 RELATIONEN MELLAN LAG OCH EVANGELIUM.............................................................................37
3.3.6 HODESTYKKER.............................................................................................................................37
3.3.7 ÅGE ÅLESKJÆR JÄMFÖRD MED GUSTAF WINGREN......................................................................37
4 ÅHÖRARRESPONS: DISKUSSION............................................................................................. 39
4.1 FRÅGOR TILL ÅGE ÅLESKJÆR......................................................................................................39
4.1.1 PROBLEM SOM UTGÅR FRÅN ÅGE ÅLESKJÆRS METOD.................................................................39
4.1.2 PROBLEM SOM UTGÅR FRÅN ÅHÖRARNAS POSITION.....................................................................41
4.1.3 SAMMANTAGET: ANTINOMISMENS PROBLEM................................................................................42
4.2 FRÅGOR TILL ULF EKMAN............................................................................................................42
4.3 AVSLUTANDE FRÅGOR...................................................................................................................44
5 SAMMANFATTNING.................................................................................................................... 45
6 KÄLLMATERIAL.......................................................................................................................... 47
6.1 OTRYCKTA KÄLLOR OCH LJUDUPPTAGNINGAR...........................................................................47
6.2 TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR...........................................................................................48
3
1 Inledning
I det här kapitlet ska vi beskriva vad vi ska göra och hur det ska gå till – men vi börjar med att
titta på varför vi ska göra det vi gör i den här uppsatsen.
1.1 Bakgrund
Jag har studiekamrater som har bosatt sig i Bergen i Norge. Under ett besök hos dem gick vi
till en bokhandel. När jag tittade i hyllorna med nyinkomna böcker kom en av säljarna fram
till mig och undrade ifall jag kände till den debatt om nåden som pågick i det kyrkliga Norge.
Som svensk på tillfälligt besök i Norge låg jag lågt och svarade undvikande att jag visste väl
inte så mycket. Det var inte helt med sanningen överensstämmande. Mina vänner och jag
hade redan hunnit prata om saken vid flera tillfällen. Saken var den att en av Norges mer
massmediala frikyrkopredikanter ganska plötsligt hade ändrat sin förkunnelse. Hans svenske
kollega hade inte hängt med i svängarna utan behållit den principiella ståndpunkt de båda
delat tidigare. Frågan handlade om var initiativet eller drivkraften till det kristna livet finns.
Inte om hur någon blir en kristen, utan är det. Svaret byggde på hur stort inflytande nåden
kunde ha i en kristens liv.
Med mitt evangeliska arv1 konstaterade jag för det första att stridsfrågan i sig
inte alls var ny och vidare att hela diskussionen var mycket lättare att förstå utifrån det klassiska teologiska begreppsparet lag och evangelium. Därför tar vi oss an nedan formulerade
uppgift i föreliggande uppsats – en uppsats som i form av examensarbete även avslutar författarens teologiska studier.
1.2 Syfte
Under början av det nya århundradet har de båda trospredikanterna eller framgångsteologerna
Ulf Ekman i Uppsala och Åge Åleskjær i Oslo kommit att divergera i sin tidigare någorlunda
enhetliga förkunnelse. En användbar frågeställning för att jämföra och analysera de båda
predikanternas teologi utgår ifrån det teologiska begreppsparet lag och evangelium.
Uppgiften blir då:
1) att analysera hur Åge Åleskjær och Ulf Ekman behandlar lag och evangelium i sin respektive förkunnelse
2) att diskutera de båda predikanterna mot bakgrund av några relevanta teologer som belyser
samma frågeställning.
1.3 Metod
För att lösa själva uppgiften behövs en metod. Metoden behöver vara anpassad till uppgiften
så att den ger svar på de frågor uppgiften genererar. I det här avsnittet behöver vi därför
fundera över hur vi väljer metod, vilken metod som kan vara lämplig samt redovisa vilka
nackdelar den valda metoden har och hur vi undviker dem för att förhindra uppkomsten av
systematiska fel.
1
Min farfars mor var från samma by som Lina Sandell och min farfars far var ledare i en av de bönegrupper eller
konventiklar som startats i den pietistiska inomkyrkliga väckelse som drog genom Kronoberg i början av 1800talet.
4
1.3.1 Frågan om vad en teologisk metod är
Att studera teologi kan beskrivas som att ta ett steg tillbaka och se på religiösa föreställningar
från ett större avstånd, ur ett vidare perspektiv. Framöver är det predikanterna Ulf Ekman och
Åge Åleskjær vi kommer att betrakta, men inte inifrån, utan från en viss distans orsakad av att
vi ser dem från författarens perspektiv av lag och evangelium. För att genomföra ett metodval
krävs ytterligare en distansering. Vi får ta ännu ett steg tillbaka och vidga perspektivet än mer.
På så sätt når vi ett slags metateologiskt plan av generella frågeställningar där fokus inte
längre ligger på hur en viss teologi ser ut, utan där teologens tillvägagångssätt ställs i centrum.
Det handlar inte om att beskriva innehållet eller analysera konsekvenserna av en teologi, utan
att angripa frågan om hur det teologiska arbetet går till.
Flera författare som anser begreppen lag och evangelium vara relevanta för ett
teologiskt arbete har också funderat på teologisk metod. Ingen av dem har förstås någon
slutgiltig, heltäckande framställning som bara kan kopieras fritt och användas rakt av. De kan
emellertid var för sig ge bidrag till vår diskussion om metod och därför underlätta vårt val. Låt
oss därför vända oss till dessa. Först till var och en, sedan för att sammanfatta och knyta ihop
vad vi lärt oss av dem till något vi kan använda själva.
Gustaf Wingren menar att teologens arbetssätt följer naturligt utgående från en
verklig kontext som allt teologiskt arbete står i. Den beskriver han som att människor behöver
höra evangelium och därför är teologens arbete präglat av att formulera centrum i den kristna
förkunnelsen, kerygmat, utgående från åhörarnas förutsättningar. Detta kallar Wingren för den
dubbla fenomenologiska ansatsen.2
Wingrens lärare och företrädare på professorsstolen i Lund, Anders Nygren och
Gustaf Aulén, beskrev teologens arbetssätt ur ett språkligt perspektiv. De tänker sig, mycket
förenklat, att teologen ägnar sig åt ett strikt översättningsarbete. De hävdar att de texter som
bildar utgångspunkten för ett teologiskt arbete kännetecknas av två egenskaper. De har både
innehåll och form. Teologens huvudsakliga intresse riktas mot innehållet. Formen å sin sida
beror naturligtvis av genre och språk men också av de föreställningar som var allmänt rådande
när texten skrevs. Teologen måste därför skilja på hur texten beskriver något från vad den
faktiskt beskriver. Detta kallas att skilja motiv från föreställningsdräkt. Textens verkliga
innehåll, motiven, tas fram och översätts till nutida begrepp. Detta har fått ge metoden dess
namn: motivforskning.3
Min egen lärare och handledare Ola Sigurdson utgår i sin doktorsavhandling
från begreppet diskurs. Han menar att det teologiska arbetet alltid utgår ifrån en grupp som
har en gemensamt sätt att uttrycka sig. Det finns alltså en tolkningsgemenskap med ett
gemensamt språkspel som karaktäriserar gemenskapens diskurs. En karaktäristisk egenskap
för en diskurs är att den aldrig existerar självständigt. Istället skapas den i en relation till andra
diskurser, som den tar spjärn och kontrasterar sig emot i en ständig dialog som inte bara består
av lyssnande och emottagande utan även avståndstagande. En sätt att bedriva det teologiska
arbetet blir därför att sätta sökarljuset på vilken teologi en diskurs kontrasterar sig emot eller
vilken teolog som är tolkningsgemenskapens motpart eller ’andre’. Sigurdson inspireras till
detta förfaringssätt av postmodern diskursanalys.4
Karl Barths teologiska metodval har beskrivits som dialektiskt i den meningen
att Barth menar att teologins innehåll sällan kan beskrivas med korta, kärnfulla satser. Istället
2
Wingren, Gustaf, Teologiens metodfråga, Lund: Gleerup, 1954, s. 205.
Skogar, Björn, ”Teologins språk – och livets”, i Modern svensk teologi (red: Lars Lindberg och Gert Nilsson),
Stockholm: Verbum, 1999, ss. 28-29. En bra metodbeskrivning finns i Aulén, Gustaf, Den allmänneliga kristna
tron (6:e reviderade uppl.), Stockholm: Diakonistyrelsen, 1965, s. 74.
4
Sigurdson, Ola, Karl Barth som den andre : en studie i den svenska teologins Barth-reception, Eslöv:
B. Östlings bokförlag Symposion, 1996, ss. 11-13).
3
5
måste teologens framställningssätt kännetecknas av parvis skenbart motsägande påståenden,
som tillsammans bildar en gemensam helhet.5
Vi ser att de olika reflektioner kring teologiskt arbetssätt som redovisas ovan
betonar olika saker. Wingren lägger vikt på utgångspunkten och väljer att betona detta även i
namnet han gett sin metod. Nygren riktar sig i sin metodbeskrivning mer mot vad han vill att
det teologiska arbetet ska leda fram till. Sigurdson lyfter fram behovet av att betona vissa
mycket betydelsefulla enskildheter och speciellt rikta sökarljuset mot dessa. Hägglund, till
slut, läser Barth så att i själva den teologiska metoden ligger också förmedlandet av resultaten,
själva framställningssättet i en teologisk avhandling eller uppsats.
Det gemensamma för alla dessa beskrivningar är att de var och en på sitt sätt
besvarar den övergripande frågan om vad en teolog gjort. Teologiskt metodarbete är alltså en
reflektion över och beskrivning av teologiskt arbete betraktat som process. Det enskilda fallet
avgör vad som ingår. Där kan förekomma det vi såg ovan – utgångspunkter, perspektiv, mål,
vad och i vilken mån något är av särskilt intresse samt val av framställningssätt. Där kan
också vid behov finnas annat.
Det är rimligt att avslutningsvis betona att teologens metod inte är en från början
fastslagen metodik. Teologen förfogar inte över en receptsamling av kokbokstyp, var och en
anpassad för någon särskild uppgift. Istället växer metoden fram under själva arbetet. Under
insamling, bearbetning, tolkning och presentation av sitt material tvingas teologen även till en
reflektion på metanivå om vad som blivit gjort och om ett annat tillvägagångssätt kunnat leda
fram till andra, eller tydligare resultat.
Låt oss nu gå över till att söka efter en lämplig metod för just den här uppsatsen.
Vi utgår lämpligen från en beskrivning av förutsättningarna och går sedan vidare därifrån.
1.3.2 Förutsättningar för metodvalet
Det finns vissa förutsättningar för metodvalet som redan är fastlagda. Vi befinner oss i den
tolkningsgemenskap som utgörs av tros- och livsåskådningsvetenskapen så som den uttrycks
vid Institutionen för religionsvetenskap och teologi vid Göteborgs universitet. Perspektivet,
att utgå ifrån det klassiska begreppsparet lag och evangelium, är redan anlagt. För att komma
vidare behöver vi anknyta till det anlagda perspektivet. Med andra ord: vad menar vi med
begreppen lag och evangelium och hur påverkar den definition vi kommer att använda
metoden? Låt oss först ägna ett eget avsnitt åt att definiera lag och evangelium för att sedan
återgå till arbetet med vår egen metod.
1.3.3 Definitionen av lag och evangelium som utgångspunkt för metod
Gunnar Sundin har i sin avhandling Guds ord som krav eller gåva använt begreppsparet lag
och evangelium. Han nämner flera olika preciseringar. Aulén talar om Jesus som avslöjare
med radikala krav respektive Jesus som frigörare med radikal nåd. Yngve Brilioth citerar
Luthers syn på predikan: ”att nedslå…övermod genom lagen och att trösta… genom
evangelium.” Martin Lönnebo väljer att beteckna evangelieförkunnelsen som befriande och
lagförkunnelsen som medvetandegörande.6 I sitt eget avhandlingsarbete sammanfattar Sundin
begreppen som dömande-krav-lag respektive upprättande-gåva-evangelium. 7 Det är viktigt att
notera att förutom sådana rena teoretiska definitioner lyfter Sundin fram åhörarnas respons.
Predikan som lag leder till skuld, medan predikan som evangelium leder till skuldbefrielse
5
Hägglund, Bengt, Teologins historia : en dogmhistorisk översikt (5:e uppl.), Lund: Bröderna Ekstrand, 1981,
s. 381.
6
Sundin, Gunnar, Guds ord som krav eller gåva : en explorativ religionspsykologisk undersökning av upplevelsen av predikan som lag och evangelium (Acta Universitatis Upsaliensis Psychologia Religionum 10),
Uppsala: Uppsala universitet, 1984, s. 97 (not 1).
7
A.a., s. 55.
6
och upplevelse av nytt värde.8 Även Hägglund betonar båda dessa perspektiv när han
betecknar lag och evangelium som det innehåll och den funktion som skriftens ord har riktade
som ett budskap till en adressat. Lagens funktion är att ställa krav. Evangelium å andra sidan
förmedlar försoningen och rättfärdigheten människor kan få ta emot i tro efter Jesu
fullbordade verk på korset.9
Väger vi samman allt detta får vi ett antal nyckelord som hjälper oss skapa en
praktiskt användbar definition av våra grundbegrepp. Lag kännetecknas av att avslöja missförhållanden, att förvänta en förändring, att ställa krav på handling, att döma och att skapa
skuld och känslor av ovärdighet och fördömelse. Evangelium kännetecknas av att uppenbara
Jesu försoning, erbjuda rättfärdighet, framhålla Guds löften, ge syndernas förlåtelse, befria
från skuld och skam samt ge åhöraren nytt värde. Lag centreras kring åhöraren och uttrycks
ofta i imperativform. Evangelium har sitt centrum i Kristus och kan uttryckas i presens eller
perfekt (det som erbjudes eller redan har fullgjorts). Lag driver till lydnad och handling.
Evangelium skapar och tas emot i tro.
Med detta som bakgrund kommer vi att kunna skriva ner en lämplig metod –
men först måste vi ta hänsyn till att de förkunnare vi ska undersöka föga överraskande ägnar
sig åt att predika.
1.3.4 Predikan som teologisk kommunikation
Förkunnelse, i vilken kyrka eller vilket samfund den än må förekomma, består av och förenar
både kommunikation och teologi.
Rena historiska studier kan visa att förkunnelsen, predikan eller proklamationen
(vilket ord man än må välja) är den äldsta formen av teologiskt arbete. Utan predikan skulle
det inte ens finnas någon kristendom att reflektera teologiskt över. Dels därför att kristendomens ursprung går att härleda till en proklamation (’Kristus är uppstånden’). Dels därför att
kristendomen genom kyrkohistorien hållits levande genom att för varje tid bli förklarad och
förkunnad på just den tidens vis. Ännu ljuder det ursprungliga ’Kristus är uppstånden’ varje
påsknatt – men på olika språk, i olika kulturer, och även med lite olika betydelse på olika
ställen. Att vara kristen är inte att ansluta sig till ett färdigt och genomreflekterat teologiskt
paket. De första kristna hade inget alls av det – och vi har mycket mindre än vi tror, eftersom
färdiga och genomreflekterade blir vi aldrig, i varje fall om vi får tro den västliga kyrkohistorien, som uppvisar en ständig utveckling och förändring.
Det betyder nu inte att vi ska förringa den form av reflektion som bedrivs vid
teologiska institutioner av olika slag. Den har sin plats och sin betydelse men det har sedan
länge varit känt att den inte nödvändigtvis har så stort genomslag i kyrkornas förkunnelse som
man skulle kunna förvänta sig. Johnny Karlsson har i sin avhandling exempel på berömda
teologer vars förkunnelse inte alls tycks ha påverkats av deras historiskt-kritiska vetenskapliga
arbete.10 Den akademiska teologin och predikan lever således sina liv sida vid sida, relativt
oberoende av varann. Detta vid första anblicken förvånande påstående är trots allt inte svårt
att förklara. Seminariet och gudstjänsten är olika gemenskaper med olika uttrycksätt och,
framför allt, olika sätt att läsa Bibeln. Predikan förutsätter läsning av texten som helig Skrift.11
Predikan har mängder av förutsättningar som akademisk teologi i sin egenskap
av vetenskaplig disciplin har svårt att motivera. Predikan förutsätter Guds aktiva handlande i
8
Sundin, Gunnar, 1984 s. 3.
Hägglund, Bengt, Trons mönster : en handledning i dogmatik (3:e uppl.), Lund: Arcus, 1997, ss. 102-103, 107.
10
Karlsson, Johnny, Predikans samtal : en studie av lyssnarens roll i predikan hos Gustaf Wingren utifrån
Michail Bachtins teori om dialogicitet (Linköping studies in Arts and science 206), Skellefteå: Artos, 2000, ss.
15-16 vari nämns så kända namn som Rudolf Bultmann.
11
Sigurdson, Ola, ”Bibeln som skrift. Om Bibelns anspråk på auktoritet och aktualitet i den kristna kyrkan”, i
Tolkning för livet : åtta teologer om Bibelns auktoritet (Red, Anne-Louise Eriksson), Stockholm: Verbum, 2004,
ss. 224-227.
9
7
historien, förutsätter att detta handlande syftar till att möta människor, och förutsätter att detta
möte Gud-människa sker just (men inte enbart) i predikan. Inte i texten, inte i berättelsen, utan
i proklamationen, häroldsropet. Predikan återberättar Guds handlande från fordom för nutida
människor med nutida språk och är samtidigt Guds handlande med just dessa nutida, olika
människor. Därför är predikan den mest kausativa formen av teologi. Dessutom den mest
dramatiska, eftersom den inte bara återberättar Guds handlande utan är Hans handlande här
och nu – i ständig kamp mot djävulen. Predikan har dessutom ett unikt existensberättigande i
det att den har sin solida grund i Jesu uppståndelse, inte i något mänskligt. I varje fall enligt
den analys som presenterats av Gustaf Wingren.12
Men förkunnelse är inte bara teologi. Den är dessutom kommunikation. Då får
vi återvända till Johnny Karlsons avhandling. I den betraktas en predikan som dialogisk. Trots
att predikan till sin form är monolog är den delvis till sitt innehåll likt ett samtal med åhörarna. Predikan förutsätter nämligen någon form av gemensam begreppsvärld och gemensamma
erfarenheter; något Karlsson kallar ’det-redan-sagda’. Vidare utgår en predikan ifrån bibeltexter och tolkar dessa. Den tolkningstradition som lyssnarna befinner sig i kommer därför att
påverka predikans innehåll. Just detta är en del av ’det-redan-sagda’, menar Karlsson. Dessutom är predikan ofta en dialog med eller en polemik mot, en eller flera speciella åsikter som
förväntas finnas hos åhörarna. Det kallar Karlsson ’det-ännu-icke-sagda’. 13 En ytterligare
aspekt på en predikans dialogicitet är predikantens kommunicerade relation till åhörarna.
Detta syftar till att beskriva vilken relation till dem som predikanten förutsätter som bakgrund
till sitt budskap.14
Således kan vi inte förvänta oss att i Åge Åleskjærs och Ulf Ekmans förkunnelse
möta en akademiskt skolad analys eller historisk-kritisk exegetik utan snarare en slags narrativ proklamation. Guds kamp mot djävulen för att i Kristus befria människor kommer att stå i
centrum. Utgångspunkten kommer att vara bibliska berättelser, inte vetenskapliga läroböcker.
Det innebär att vi måste vara varsamma vid vår behandling av Åge Åleskjærs och Ulf Ekmans
förkunnelse så att vi inte missförstår den eller läser in i den vad som inte finns där.
1.3.5 Litteraturvetenskapens metoder till vår hjälp
Hittills har vi sett hur både de teologiska begreppen lag och evangelium liksom förkunnelsen
som sådan har både substantiellt innehåll och kommunikativa moment. Därmed står det klart
att vi behöver en metod som kan göra rättvisa av båda aspekterna. Vi behöver behandla både
ett teoretiskt innehåll och påverkan på åhörarna. Det visar sig att litteraturvetenskapen kan ge
oss de hjälpmedel vi behöver för detta.
Björn Vikström ger en översikt över samtida litteraturvetenskaplig teoribildning.15 Ur hans bok kan vi hämta flera användbara saker. För det första insikten att ingen text
existerar utanför en historisk kontext. Särskilt inte de texter teologer ägnar sig åt. Alla sådana
texter finns i en tolkningstradition. När vi läser har vi redan en uppfattning om vad texten
förväntas innehålla och hur den ska förstås och lever med i en tolkningsprocess. 16 I vårt fall
utgår både Ulf Ekman och Åge Åleskjær från Bibeln i sin förkunnelse och står därmed i en
mer än tvåtusenårig tolkningstradition. Vi måste alltså börja med att beskriva tidigare
tolkningar som bakgrund till Ulf Ekmans och Åge Åleskjærs förkunnelse. Eftersom
begreppsparet lag och evangelium skapades under reformationen blir den tolkningstradition
som är relevant just reformatorisk teologi – med betoning på förhållandet mellan lag och
evangelium, naturligtvis. I den tolkningstraditionen står flera teologer som också varit mycket
12
Wingren, Gustaf, Predikan : en principiell studie, Skellefteå: Artos (1:a uppl. 1949), 1996, ss. 4-5, 12, 14-16,
25, 31, 77-81, 165-167.
13
Karlsson, Johnny, 2000, ss. 61, 68, 50-52, 54.
14
Se A.a., ss. 288-289.
15
Vikström, Björn, Den skapande läsaren : Hermeneutik och tolkningskompetens, Lund: Studentlitteratur, 2005.
16
A.a., ss. 10, 50, 57.
8
intresserade av predikan, dvs. varit kerygmatiska teologer, som vi behöver anknyta till. Här
finns Luther och Calvin samt de tidigare nämnda Barth och Wingren. Framöver kommer vi att
behöva ägna dem en hel del intresse.
Vidare kan vi lära oss en hel del om texttolkning av Vikström. Även om vi nu
kommer att ägna oss åt förkunnare och kerygmatiska teologer är det mesta av det material vi
har att utgå ifrån bevarat i nedskriven form. Litteraturvetarna har visat på många olika sätt att
tolka texter. En metod för att få svar på speciella frågor liknar Vikström vid att sänka ner ett
nät i texten och titta efter vad man får upp. Fångsten beror av hur maskorna i nätet ser ut, dvs.
av vad vi försöker förstå. Ett sådant förfaringssätt, en textanalys, görs ofta med antagandet att
skillnaden mellan det författaren vill meddela och textens innehåll är liten. Dessutom tillåter
metoden att under själva analysstadiet se texten som isolerad och fristående, dvs. att bara
koncentrera sig på vad texten säger. Genom att tolka texten så beskrivs både textens innehåll
och författarintentionen.17 Denna ansats passar oss bra, eftersom det är vad Ulf Ekman och
Åge Åleskjær vill säga vi försöker analysera. Vi lämnar åt någon annan att fundera på
skillnaderna mellan vad de ville ha sagt och vad som faktiskt står, dvs. mellan text och
författarintention. I viss mån kommer vi att använda oss av inspelningar av Ulf Ekmans och
Åge Åleskjærs förkunnelse. Då kan vi använda en liknande ansats. Det finns nämligen belagt
att bandinspelningar och böcker inte skiljer sig åt till innehållet, utan bara i formen och
framförandet.18
Innan vi lämnar Vikström och samtida litteraturvetenskap har vi nytta av att
höra vad han har att säga om hur läsaren tar emot en text. Varje budskap innehåller i sig en
inbjudan att bli tolkat, ett etiskt krav på en mottagaraktivitet. På det sättet skapas en texts
mening ständigt på nytt i samverkan mellan text och läsare, 19 eller i vårt fall mellan åhörare
och predikan. Med detta som bakgrund kan vi föra en teologisk diskussion om hur lag och
evangelium fungerar i mötet med åhörarna och vad som blir konsekvensen av olika synsätt. I
den diskussionen kan vi föra in flera forskare som står nära uppgiften och oss i tiden och låta
dem vidga perspektiven åt oss. En sådan är Serene Jones som kan bidra med synpunkter från
de förtryckta och underordnade utgående ifrån sin teologiska genusforskning.
1.3.6 Framställningssätt
Vår teoretiska analys av teologisk metod (i avsnitt 1.3.1 ovan) pekade bl.a. på möjligheten att
i Barth-receptionens efterföljd fundera på behovet av ett särskilt framställningssätt för att lösa
uppgiften. Det finns det faktiskt. Vid första anblicken kan det verka lite överraskande. Faktum
kvarstår dock att i den textanalys vi ska göra av Ulf Ekmans och Åge Åleskjærs förkunnelse
behöver vi göra ovanligt många citat.
Citaten behövs av flera skäl. En orsak har sin utgångspunkt hos de båda predikanter vi ska jämföra. De är välkända till namnet. Många människor har dessutom någon form
av uppfattning om dem. Ändå har få läst deras böcker eller hört deras förkunnelse. Till den
teologiska allmänbildningen hör de inte. Sammantaget kan vi inte förvänta oss att någon är
särskilt väl insatt i detaljerna i Ulf Ekmans och Åge Åleskjærs förkunnelse. En annan orsak är
transparesen och prövbarheten som är ett krav på vetenskapliga arbeten. Läsaren ska kunna
följa resonemangen och själv se hur vi kommer fram till resultaten. Resonemang och resultat
ska kunna prövas. Detta är särskilt viktigt eftersom förkunnelsen enligt avsnitt 1.3.4 är en
icke-akademisk diskurs och därför ett annat språkspel än vårt eget.
17
Vikström, Björn, 2005, ss. 65, 90, 113, 70-71.
Se avsnitt 1.6 Forskningsöversikt.
19
Vikström, Björn, 2005, ss. 101, 103.
18
9
1.3.7 Metodbeskrivning
Om vi då skulle försöka sammanfatta alla resonemangen i avsnittet hittills och beskriva vad vi
ska göra i den här uppsatsen, alltså vårt tillvägagångssätt?
Utgående från samtida teoribildning kring texttolkning faller vårt tillvägagångssätt sönder i tre delar. Först behöver vi beskriva den tolkningstradition som fungerar som
bakgrund, nämligen den reformatoriska teologin. Sedan kan vi göra en textanalys av Ulf
Ekmans och Åge Åleskjærs respektive förkunnelse där framställningen för att bli möjlig att
följa kommer att baseras på många citat. Vi tar oss slutligen an frågan om hur åhörarna
upplever förkunnelsen och vi får då möjlighet att diskutera konsekvensen av den teologi som
framförs från talarstolen i framgångsteologins möteslokaler i Uppsala respektive Oslo.
1.3.8 Metodens svagheter och användbarhet
Allt arbete som innebär tolkning av texter har naturligtvis den uppenbara nackdelen att det
riskerar att bli subjektivt och därmed oanvändbart för varje vetenskapligt syfte.
För att undvika att författarens subjektivitet tar överhanden har vi tre försvarslinjer. För det första bygger vi på en teoretisk genomgång av metodfrågor baserad både på vad
som redovisats i 1900-talets klassiska teologi och i nutida litteraturvetenskap. För det andra
redovisar vi noga varje resonemang så att det går att följa från början till slut. På det sättet
visar vi att det vi gör inte tas ur tomma intet utan har belägg och skäl. För det tredje ingår vi i
en tolkningsgemenskap som kontrollerar vårt arbete och har möjlighet att korrigera det innan
det spårat ur och blivit en argumenterande pamflett.
Sammantaget bör fördelarna med vårt tillvägagångssätt uppväga nackdelarna så
att resultaten går att använda i den tolkningsgemenskap vi befinner oss i.
En helt annan fråga är i vilken mån resultaten är användbara utanför vår egen
tolkningsgemenskap. Hur uppfattas de i en annan grupp med sin egen diskurs, annorlunda än
vår? Inte nödvändigtvis som användbara resultat, utan som ett inlägg i den diskussion som
alltid förs mellan olika gemenskaper.20 Förhoppningsvis som ett inspirerande inlägg!
1.4 Avgränsningar
Vi har redan gjort flera avgränsningar genom valet av frågeställning, perspektiv och metod.
Det är emellertid nödvändigt att ytterligare göra val som avgränsar källmaterialet. Vi behöver
välja vilka teologer vi använder för bakgrund och diskussion. Dessutom krävs en begränsning
av vilket material vi utgår ifrån för textanalysen av Ulf Ekmans och Åge Åleskjærs förkunnelse. Det tillgängliga källmaterialet är nämligen överväldigande.
De teologer som används som bakgrund och vid diskussionen må vara relevanta
för uppgiften genom att frågeställningen om lag och evangelium är viktig för dem. Det är en
fördel om de är predikanter och/eller utgår från predikan som problem i sitt teologiska arbete.
Kerygmatiska teologer är alltså att föredra. Självklart ska vi finna dem i den akademiska världen. De bör ha haft stor betydelse i kyrkohistorien eller företräda nutida viktiga perspektiv
inom den teologiska forskningen. Med sådana kriterier som bakgrund är det lämpligt att låta
den reformatoriska bakgrunden bestå av Luther och Calvin samt Gustaf Wingren och Karl
Barth. I diskussionskapitlet kan Serene Jones få bidra med synpunkter från de förtryckta och
underordnade utgående ifrån sin teologiska genusforskning och Johnny Karlsson med
metoder för en analys av predikan som dialog med åhörarnas tankar.
De båda förkunnarna Ulf Ekman och Åge Åleskjær driver både församling och
bibelskola. De reser och deltar i olika konferenser och seminarier. Det innebär att de både
predikar och undervisar flera gånger i veckan. Om vi antar att det bara finns två bevarade
predikningar från varje vecka (och det är lågt räknat), finns det hundra per år och tusen per
20
Se t.ex. Sigurdson, Ola, 1996, ss. 319-320 för en redogörelse för olika diskursers möjlighet till dialog.
10
decennium. Till detta kommer böcker, artiklar i tidskrifter, ledare etc. Inom ramen för denna
lilla uppsats finns inga möjligheter att utnyttja allt detta enorma källmaterial. Det är absolut
nödvändigt med ett urval som innebär en kraftig begränsning av materialet.
Urvalet behöver vara representativt och rättvisande. Ett sätt att uppnå detta är att
utnyttja det faktum att de båda predikanterna själva har ställt samman material för att publicera sina ståndpunkter, förkunnelse och teologi. Det är rimligt att anta att det urval Ulf Ekman
och Åge Åleskjær själva gjort för att presentera offentligt innehåller det de vill ha sagt. De har
båda hemsidor med presentationer och länkar till inspelade predikningar. Dessutom har de
gett ut sammanfattande tryckt material.
Ulf Ekman har sammanfattat sin grundläggande teologi i boken Doktriner 1995,
som kom ut i en ny version med namnet Grunden för vår tro 2003. Av sin omfattande förkunnarverksamhet har han valt 93 predikningar som skrivits ned och getts ut i form av postillan
Allt förmår den som tror. Sin rörelses historia har Ulf Ekman beskrivit i Denna välsignade
press (uppdaterad 2004) och sin socialetik i Gud, staten och individen (1988).
Åge Åleskjær har särskilt till den aktuella frågeställningen skrivit boken Fullstendig frihet (2004).
Bland dessa böcker hämtar vi huvudkällorna till vår undersökning. Från andra
teologer blir det material vi utgår ifrån mer fragmentariskt. I den mån det går utgår vi ifrån
författarnas egna verk. Det faktum att flera generationer svenska teologer har kunnat
internalisera och tradera en felaktig Barth-reception21 bör stämma till eftertanke. Vi tvingas
därför till rennässansens slagord ad fontes – till källorna. Med nämnda avgränsningar
undviker vi dock att källflödena övergår i rena översvämningar.
1.5 Uppläggning
Utgående från metodbeskrivningen och avgränsningarna i de tidigare avsnitten står det klart
att uppsatsen i fortsättningen kommer att sönderfalla i tre delar som vi förslagsvis ägnar
varsitt kapitel framöver.
Kapitel 2, som är den närmast följande delen av uppsatsen, ägnar vi åt att se på
den tolkningstradition utan vilken litteraturvetenskapen hävdar att ingen text existerar. De
predikanter vi ska undersöka finns båda i den protestantiska grenen av den världsvida kyrkan.
Tolkningstraditionen är således den reformatoriska teologin och vi kan hämta bakgrundsinformation ur såväl 1500-talets reformation som från de kerygmatiska teologer som runt mitten av
1900-talet gett den akademiska teologin ett nytt intresse för reformationen och dess teologi
samt arbetat för att anpassa den till sin samtid.
Den andra huvuddelen av uppsatsen framgent, kapitel 3, ägnar vi åt predikanterna Ulf Ekman och Åge Åleskjær. Först skisserar vi med hjälp av tidigare publicerade arbeten
deras gemensamma teologiska bakgrund, så vitt den är relevant för uppgiften. Sedan gör vi
med litteraturvetenskapens goda minne ansatsen att texten approximerar författarintentionerna
och resonerar oss med hjälp av en textanalys fram till vilken ståndpunkt de båda predikanterna har i fråga om lag och evangelium.
Kapitel 4, som utgör uppsatsens tredje och sista huvuddel, ägnar vi åt frågan hur
åhörarna kan tänkas uppfatta den förkunnelse analysen i kapitel 2 lagt i dagen. Även detta
görs utgående från litteraturvetenskapen, nu inspirerat av ett läsar-gensvar-perspektiv. En
empirisk metod med intervjuer vore teoretiskt möjlig för detta, men har inte varit praktiskt
genomförbar inom denna relativt ringa uppsats tillkomsttidsram. Istället får det bli en resonerande diskussion baserad på resultaten i de tidigare kapitlen. Det gives också tillfälle för några
moderna teologer att bidra och förtydliga frågor och visa på problem som kan föra diskussionen framåt.
21
Detta är ett av huvudresultaten i Ola Sigurdsons avhandling (Sigurdson, Ola, 1996, ss. 8-9).
11
Tiden går fort när man har roligt, kommer det att visa sig – och efter kapitel 4
återstår inget mer nytt, utan bara sammanfattning och litteraturförteckning innan det är dags
för författaren att tacka för sig och visat intresse.
1.6 Forskningsöversikt
Under de 23 år som gått sedan framgångsteologin eller trosrörelsen introducerades i Sverige
1982 har rörelsen omskrivits en hel del. Det mesta har varit i pressen, men även akademiskt
inriktade uppsatser och avhandlingar har förekommit. Simon Colemans avhandling Livets
Ord och det svenska samhället visar att det som skrivits i dagspressen inte har mycket bäring
på vår undersökning. Där har det mest handlat om beteendevetenskapliga frågeställningar som
ledarstil, individ-kontra-grupp samt kontraster visavi samhällets värdegrund.22 Vetenskapliga
analyser av trosrörelsens teologi, som vi intresserar oss för här, är få. F.n. finns det bara tre
forskningsrapporter och två doktorsavhandlingar utgivna i Sverige. I alla dessa är emellertid
begreppsparet lag och evangelium sparsamt representerat.
Vårterminen 1983 gjorde åtta elever vid Uppsala universitet ett tematerminsarbete vid namn Framgångsteologi En analys och prövning. De beskriver framgångsteologins
historiska framväxt mot bakgrund av det allmänna positiva tänkandet i samhället och kyrkohistoriska strömningar. Särskild vikt läggs vid predikanter de kunnat identifiera som trosrörelsens ’lärofäder’. Trosrörelsens teologi beskrivs sedan och jämförs med Bibeln, Luther och
Calvin. Jämförelsen genomförs för sådana teman som uppfattats vara centrala för framgångsteologin eller förståelsen av den. Trosrörelsens uppfattning om tro, framgång och lidande
samt synen på Gud och människa behandlas ingående. Jämförelserna lägger i dagen signifikanta skillnader mellan framgångsteologin och Bibeln tolkad med en historisk-kritisk metod.
Med luthersk respektive reformert teologi har trosrörelsen inte heller mycket gemensamt.
Ifråga om lag och evangelium har författarna inte gjort någon specifik analys. De drar dock
slutsatsen att det här handlar om en teologi som kan inspirera de starka men bli ett slag i
ansiktet på de som inte lyckas, en teologi som lägger tunga bördor på människor. 23 De åtta
uppsalastudenterna uppfattar således trosrörelsens förkunnelse med de begrepp som används i
denna uppsats som övervägande lagförkunnelse.
Följande år gör fem studenter ett annat tematerminsarbete Framgångsteologi i
Sverige Lundarapporten om den nya trosförkunnelsen. Där beskrivs församlingar och bibelskolor som i början av 1980-talet etablerats i Sverige. Undervisningen beskrivs utgående från
studiebesök, böcker och bandinspelningar. Elevernas syn på skolorna undersöks med intervjuer och enkäter. Avslutningsvis finns ett avsnitt om trosrörelsereception som sammanfattar
hur rörelsen omskrivits i pressen. I rapporten konstateras att samfundstidningarna har varit
negativa och bibelskoleleverna positiva.24 Författarna själva har lagt ett rent deskriptivt
perspektiv på trosrörelsens undervisning och avstår överhuvudtaget från egna värderingar.
Begreppen lag och evangelium nämns bara i förbigående i beskrivningarna. Värt att notera är
att Ulf Ekman i rapporten beskrivs som antinomist. Han undervisar om att de troende är fria
från bud och lagar. De är i stället under Guds Andes frihets lag och de behöver inga lagar för
att följa Kristus.25
En gästforskare vid Uppsala universitet, António Barbosa da Silva, publicerade
1985 rapporten Framgångsteologi – svärmeri eller väckelse? i tematerminens gästserie. I den
ägnar han sig bl.a. åt framgångsteologins bibeltolkning och bibelsyn som han jämför med
22
Coleman, Simon ”Livets Ord och det svenska samhället” i Tro och tanke 1991:4, ss. 27ff.
Hambre, Christer Framgångsteologi : en analys och prövning : temaarbete vt 1983, Stockholm: EFS-förlaget
1983. Resultaten sammanfattas på sidorna 128-131.
24
Bjuvsjö, Stefan, Framgångsteologi i Sverige: Lundarapporten om den nya trosförkunnelsen: temaarbete 1984,
Stockholm: EFS-förlaget, 1985. Sammanfattningar på sidorna 122 (pressen) samt 104, 117 (skolorna).
25
A.a., s. 66.
23
12
fornkyrkan och reformatorerna. I övrigt ges en liknande beskrivning av rörelsens teologi som
i de båda tidigare publicerade rapporterna. da Silva nämner att i fornkyrkans bibelsyn var en
av de bärande tolkningsprinciperna att Jesus är lagens ände. 26 Påståendet följs dock inte upp
senare i rapporten. Hur trosrörelsens bibeltolkning gestaltar sig mot bakgrund av begreppen
lag och evangelium beskrivs inte.
Inte heller de båda doktorsavhandlingarna ägnar sig specifikt åt lag och evangelium. Kent Gunnarsson tar i Den kristna gnosticismens återkomst fasta på trosrörelsens syn på
människan som ande, själ och kropp och förkunnelsens betoning på andlighet. Vid en jämförelse med fornkyrkliga och nutida strömningar menar han att trosrörelsen har tydligt gnostiska
drag. Zenita Johansson beskriver som bakgrund till sin analys i Tron, ordet och nådegåvorna
En studie av Livets Ord i Tjeckien trosrörelsens förkunnelse i Sverige. Hon menar att det finns
en kontinuitet i Ulf Ekmans förkunnelse ända sedan 1983 som kan beskrivas med orden tro,
nådegåvor och mission.27 Ingen av avhandlingarna har som sagt förberett marken för vår egen
undersökning. De innehåller emellertid genomarbetade avsnitt om redan gjorda arbeten om
trosrörelsen som är väl värda att rekommendera som en introduktion i ämnet genom att de
refererar och sammanfattar ett representativt antal av den litteratur som givits ut.28 Johansson
förser även den hugade med en sammanfattning av ett knappt dussin av Ulf Ekmans böcker. 29
Genom att jämföra böckerna med förkunnelsen drar hon slutsatsen att inspelade predikningar
och litteratur från trosrörelsen visserligen skiljer sig åt i form, men inte i innehåll.30
Gunnarsson refererar Charles Farahs bok Tro eller övertro? som handlar om
problematiken kring förbön för sjuka och särskilt vid uteblivet tillfrisknande. En av berättelserna i boken som illustrerar detta handlar om en liten flicka som inte blir botad trots
upprepade tillfällen av förbön. Resultatet blir att hon upplever skuldkänslor och självförebråelser. Familjens lutherske pastor konstaterar att helandets verk har blivit fördömelse och
visar således på ett drag av lagiskhet i den amerikanska trosförkunnelse som Farrah polemiserar emot. 31
I Norge tycks framgångsteologin inte ha väckt något större akademiskt intresse.
Först i början av 1990-talet skrivs två examensarbeten och rörelsen tas sedan inte upp för
granskning igen förrän år 2004.
Anne Bergh är den första norska akademikern att analysera trosrörelsen. Det gör
hon 1993 i en uppsats i religionsvetenskap som undersöker Åge Åleskjærs församling Oslo
Kristne Senter. Uppsatsen innehåller en stor religionssociologisk del med enkätundersökning
av medlemmarna och deras relation till församlingen. Som bakgrund finns en kortare
genomgång av trosrörelsens historia och dess bärande teologiska drag, på samma sätt som i de
svenska arbeten vi redan tittat på. Tyvärr finns inget ur perspektivet lag och evangelium. Till
mer än en allmän bakgrund för den norska trosrörelsen kan vi därför inte använda Bergs
uppsats.32
Kristin Fosheim og Helga Aarnes undersöker i sitt examensarbete i psykologi
människor som varit med i trosrörelsen och sedan lämnat den, s.k. avhoppare. De utgår från
existentiell personlighetsteori och använder sig av intervjuer. Resultaten lyfter fram ett antal
26
Barbosa da Silva, António, Framgångsteologin – svärmeri eller väckelse? Tematerminens gästserie (4:e uppl.)
Uppsala: Uppsala universitet, 1985, s. 12.
27
Johansson, Zenita, Tron, ordet och nådegåvorna : en studie av Livets Ord i Tjeckien (Lund Studies in
Sociology of Religion, 3), Lund: Lunds Universitet, 2002, s. 177.
28
Gunnarsson, Kent, Den kristna gnosticismens återkomst : ett studium av Ulf Ekmans teologi, Umeå: Institutionen för religionsvetenskap, 2004, ss. 11-14 och Johansson, Zenita, 2002 ss. 11-17. Tillsammans täcker de ett
tjugutal titlar.
29
Johansson, Zenita, 2002, ss. 150-164.
30
A.a., s. 169 – vilket gör det möjligt för oss att som källmaterial utan vidare använda bådadera.
31
Gunnarsson, Kent, 2004, s. 12 och Farah, Charles, Tro eller övertro? Örebro: Libris, 1986, ss. 32-33.
32
Berg, Anne, Oslo Kristne Center i søkelyset : hovedoppgave i religionshistorie 1993, Oslo: Universitetet i
Oslo, 1993. Framgångsteologin beskrivs på ss. 56-84.
13
människoöden, men en analys utgående från teologiska begrepp kan vi inte förvänta oss. I
examensarbetet finns heller inte mer än en kortare sammanfattning av framgångsteologin.33
På vårseminariet 2004 presenterades på Menighetsfakulteten i Oslo ett litet
arbete av Berit Holgersen, vid namn Dogmatikk i trosbevegelsen, sentrale lærepunkter i
trosforkynnelsen. Det presenterar framgångsteologins trossatser i korta kärnfulla beskrivningar. Vid sidan av klassiska dogmatiska moment som Fader – Son – Ande och människosyn
– rättfärdiggörelse tar Holgersen upp hur rörelsen ser på tro, framgång, sjukdom och
helbrägdagörelse. Som avslutning återvänder hon till synen på Jesus och rättfärdiggörelseläran ”fordi sentrum i den kristne tro er læren om Jesus.”34 Efter att ha argumenterat för att
trosrörelsens försoningslära är felaktig avslutar hon med att citera det Norska biskopskollegiet, som varnar för framgångsteologin, eftersom ”evangeliets sentrale innhold avdekkes og
fordunkles,”35
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att litteraturen innehåller både beskrivningar och analyser av framgångsteologin men perspektivet lag och evangelium har inte
anlagts och de hänvisningar som nämns i förbigående i litteraturen är få och inte tillräckliga
för en entydig slutsats. Med en så mager fångst finns det verkligen behov av att kasta ut näten
igen. Därför: till verket!
33
Fosheim, Kristin och Aarnes, Helga, Stener for Brød : en kartleggende studie av avhoppere fra fremgangsteologiske menigheter i Norge og Sverige, Søreidgrend: Sigma Forlag, 1993, ss. 36-51.
34
Holgersen, Berit, Dogmatikk i trosbevegelsen : sentrale lærepunkter i trosforkynnelsen, Oslo: Menighetsfakulteten, 2004, s. 14.
35
A.a., s. 14 – kursiverat av Holgersen själv.
14
2. Bakgrund: reformatorisk teologi
Teologiskt arbete innebär tolkning av texter. Litteraturvetenskapen har lärt oss att när en text
tolkas sker det i ett historiskt sammanhang. Vi kommer i vår samtid till texten med en förväntan på dess innehåll som beror av hur texten tolkats i det förflutna. Innan vi övergår till
analysen av Ulf Ekmans och Åge Åleskjærs förkunnelse i ett kommande kapitel behöver vi
därför ägna ett kapitel åt den gemensamma tolkningstradition vi har med dem, den protestantiska teologin med ursprung i reformationen.
För de stora protestantiska lärofäderna Luther och Calvin var frågan om lag och evangelium
grundläggande. Vi börjar därför med dem. Under 1900-talet vaknade ett nytt intresse för
reformatorisk teologi, inte minst genom Barth. I Sverige var det särskilt lundensarna som
ägnade sig åt att återupptäcka vad luther-ortodoxi, neologi, pietism och andra inomkyrkliga
rörelser genom århundradena dolt av den ursprungliga reformatoriska teologin. Wingren är en
av banbrytarna i denna lundensiska lutherrenässans, som inte bara ägnat sig åt vad som sades
på 1500-talet, utan också vad det har för betydelse för (hans egen) samtid. Betydelsen av
denna neoprotestantism i form av tolkningsbakgrund till kommande kapitel gör att Barth och
Wingren måste få var sitt större avsnitt i detta kapitel.
2.1 1500-talet - Calvin, Luther och ortodoxin
Kombinationen lag och evangelium blev ett av de allra viktigaste teologiska begreppen under
1500-talets reformation. Hur majoriteten av protestanterna tänkte skrevs vid seklets mitt ned i
den lutherska ortodoxins monumentalverk, konkordieformeln:
Lagen har av tre orsaker givits åt människorna, nämligen för det första för att bevara yttre
ordning gent emot den råa och ouppfostrade hopen, för det andra för att föra människorna till
kännedom om sin synd och för det tredje för att giva dem, som blivit pånyttfödda, men vilka
köttet ännu vidlåder, en säker regel, efter vilken de skola ställa och rätta sitt liv. … Vi tro, lära
och bekänna, att lagens predikan bör med kraft drivas icke blott bland de icke troende och
obotfärdiga, utan även bland de rätt troende och verkligen omvända, de pånyttfödda och de
genom tron rättfärdiggjorda.36
Här talas om lagens tre bruk. Det första är det civilrättsliga och med lag menas då samhällets
krav på medborgaren. Det andra är Guds ords krav på fullkomlighet som driver syndaren till
Kristus. Det tredje är Guds ord som vägledning för de troende. Calvin argumenterar för lagens
samtliga tre bruk (även om han i sin framställning nämner det andra först). Om lagens tredje
bruk skriver Calvin:
The third use of the Law (being also the principal use, and more closely connected with its
proper end) has respect to believers in whose hearts the Spirit of God already flourishes and
reigns …For it is the best instrument for enabling them daily to learn with greater truth and
certainty what that will of the Lord is which they aspire to follow, and to confirm them in this
knowledge;37
Martin Luther räknar å sin sida med två funktioner för lagen, ett politiskt och ett teologiskt.
Lagen är Guds gåva till varje samhälle för att upprätthålla stabilitet och ordning. Lagen är
dessutom den dömande röst som tvingar människan på knä inför frälsaren. Det sistnämnda
36
Svenska kyrkans bekännelseskrifter, 1957, s. 516. Lite ironiskt kanske att boken ifråga inte är konstituerande
för den evangeliska kyrkan i Sverige. Uppsala mötes beslut nämner skriften, de tre fornkyrkliga symbola samt
Augsburgsga bekännelsen som sådana. Genom tiden har det gjorts tillägg, men konkordieformeln har alltid
förblivit omstridd (förordet ss. 11-13). Den svenska kyrkan är således mer luthersk än luthersk ortodox.
37
Calvin, Jean, The Institutes of the Christian Religion, översättning av Henry Beveridge, Grand Rapids:
Christian Classics Ethereal Library, 1957 (Lat. org. 1559; Fr. övers. 1560), ss. 220-223; citatet är från sidan 222.
15
hade Luther själv upplevt i all sin förskräcklighet. 38 Luther räknar således med lagens första
och andra bruk. Det tredje är en senare skapelse, som alltså inte härrör från Luther personligen. I samband med att det införs skapas också själva terminologin ’lagens tre bruk’.
Förutom att ha olika uppfattning om lagens tredje bruk, har Calvin och Luther
olika uppfattning om i vilken mån lag och evangelium ska ha tillgång till predikstolen. Calvin
menar att de inte kan skiljas åt. Evangelium förutsätter och förutsägs av lagen. 39 Luther är å
andra sidan mycket tydlig i sitt budskap att lag och evangelium måste skiljas åt. 40 Det är den
viktigaste uppgiften för varje teolog, menar Luther, men även den svåraste.41
Konsekvensen av detta blir att mellan Calvin och luther-ortodoxin å ena sidan
och Luther själv å den andra uppstår en viktig skillnad som rör hur det kristna livet ska levas.
Detta beskrivs av en annan teologisk fackterm som härrör från reformationen, av begreppet
helgelse. Calvin framhåller Guds ords betydelse för helgelsen genom sin betoning av lagens
tredje bruk. En uppenbar fråga från Calvin till Luther vore därför hur den senare tänker sig att
helgelsens verk går till om lag och evangelium skiljs åt och förkunnelsen betonar evangelium.
På det skulle Luther svara att det kristna livet har två drivkrafter. Den ena är gensvaret till
evangelium, glädjen över att vara befriad och förlåten, att inte längre stå under Guds dom.
Den andra är lagen, men inte lagen i form av kyrkans förkunnelse av Guds bud, så som Calvin
hävdar. Istället framhåller Luther den civila lagen som tvingande drivkraft till helgelse. Luther
avskaffar alltså inte helgelsen genom att undvika lagens tredje bruk. Han låter helgelsen
drivas av lagens första bruk och förlägger helgelsen till det vardagliga livet.42
Luther och Calvin är med andra ord överens om att det finns ett lagmoment i det
kristna livet och att helgelsen delvis beror av detta – även om de menar att det är olika lag. De
tar därmed båda avstånd från teologer i sin samtid som inte ville ge lagen någon uppgift alls i
de kristnas liv, s.k. antinomister.
2.2 1900-talets reformerta teologi - Barth
Karl Barth var en av 1900-talets produktiva teologiska portalfigurer. Sigurdson räknar till 900
publicerade verk under sex decennier.43 Barths viktigaste är det gigantiska, ofullbordade
verket i systematisk teologi Kirchliche Dogmatik. Ett flertal hjälpmedel har skapats för att
förklara Barths teologi och underlätta studiet av den. Det finns sakregister, 44 metodstudier,45
och sammanfattningar med olika utgångspunkter.46 Professor Barth själv har dessutom haft
38
Wingren, Gustaf, Skapelsen och lagen, Lund: Gleerup, 1958, s. 163 (vilket framkommer tydligt även i Joseph
Fiennes gestaltning av titelrolen i Universal Pictures film Luther : er veränderte die Welt für immer från 2004).
39
A.a., s. 264.
40
Agrell, Göran, ”Rättfärdiggörelsen av tro – grund för Luthers kyrkosyn” i SKT 2000 (45), s. 497.
41
Jüngel, Eberhardt, Karl Barth, A Theological Legacy, Philadelphia: Westminster Press (Ty. org. 1982), 1986
ss. 106, 108, 110.
42
Wingren, Gustaf, 1996 (1949), ss. 199-200.
43
Sigurdson, Ola, 1996, s. 20.
44
Bromiley, Geoffrey William och Torrance Thomas F., Church Dogmatics. Index with aids for the preacher,
London: T&T Clark, 1977.
45
Clark, Gordon H., Karl Barth’s Theological Method, Philadelphia: Presbyterian and reformed publishing,
1963.
46
Come, Arnold Bruce, An introduction to Barth’s ’dogmatics’ for preachers (Preacher’s library 13), London:
SCM Press, 1963; Grenholm, Cristina, Romans Interpreted. A Comparative Analysis of the Commentaries of
Barth, Nygren, Cranfield and Wilckens on Paul’s Epistle to the Romans (Studia Doctrinae Upsaliensia 30),
Uppsala: Uppsala universitet, 1990, ss. 12f; Hunsinger, George, How to read Karl Barth : the shape of his
theology, Oxford: Oxford university press, 1991; Hägglund; Bengt, Teologins historia : en dogmhistorisk
översikt (5:e uppl.), Lund: Bröderna Ekstrand, 1981, ss. 379-386; Jüngel, Eberhardt, Karl Barth, A Theological
Legacy, Philadelphia: Westminster Press (Ty. org. 1982), 1986; Küng, Hans, Great Christian Thinkers, New
York: Continuum, 1994, ss. 185-212.
16
godheten att förse oss med några sammanfattningar av sin teologi. 47 Detta sammantaget gör
att vi ger oss på ett försök att använda Barths behandling av lag och evangelium som jämförelse och kontrast till Ulf Ekmans och Åge Åleskjærs.48
2.2.1.Biografi
Karl Barth (1886-1968) föddes och verkade den största delen av sitt liv i Schweiz. Om han
inte fick reformert teologi med i modersmjölken fick han det i alla fall av sin far, som var
lärare vid det reformerta seminariet för utbildning av predikanter i Bern. Barth ville bli
predikant och läste därför två år i Bern. Sedan fortsatte han på det sätt som var vanligt dåförtiden med att besöka olika lärare vid olika universitet. På det sättet kom han att studera i
Berlin, Tübingen, Bern samt Marburg och få tillgång till den moderna liberala teologin. Väl
hemma igen blev han pastor i det lilla samhället Safenwil. Där blev de fattiga i församlingen
hans nya ’lärare’. Relationen mellan teologi, etik och politik blev hans nästa studieobjekt.
Sedan kom kriget. Det första världskriget orsakade ett paradigmskifte av stora
49
mått. I ljuset av detta är det inte konstigt att även teologin kom att påverkas. För Barth var
det misstron mot hans lärare som stött kejsar Wilhelm II och dennes krig som blev starten till
något nytt. Barth menade att hans lärares stöd till kriget visat på en korrupt etik, baserad på
felaktiga teologiska metoder. Därför började han söka något nytt, istället för den naturliga
teologi som byggt på filosofi och mänskligt tänkande under två sekler. Barth var inte ensam.
Ett flertal teologer började söka nya vägar under mellankrigstiden. Tillsammans med bl.a.
Paul Tillich, Rudolf Bultmann och Emil Brunner skrev Barth som redaktör i tidskriften
Zwischen den Zeiten. Någon enhet om metoder för en ny teologi nåddes emellertid inte och
till slut splittrades gemenskapen och tidningen lades ner (1933).
Under mellankrigstiden började Barths karriär som lärare. Han utnämndes till
professor i reformert teologi vid universitetet i Göttingen 1921 sedan några amerikaner ansett
sig vilja betala för en sådan lärostol vid det genuint evangeliska universitetet. Här tvingades
Barth till förnyad prövning av Calvin och av Luther. Vidare i karriären gick han via Münster
till Bonn. Första året där inspirerades han av Anselms teologiska metod som Barth tolkade
som att tron alltid föregår tanken och uppenbarelsen föregår den teologiska reflexionen: fides
quaerens intellectum. I Bonn var Barth när Hitler kom till makten. Barth tillhörde ledarna i
motståndet mot nazismen och var som sådan inte önskvärd i Tredje riket. Han ’pensionerades’
1935 och kallades då till en lärostol i Bern. Vid universitetet där skulle han stanna till han
pensionerades nästa gång, nu ett år efter att själv ha begärt det, vid 71 års ålder.50
Uppgörelsen med den naturliga teologin och mötet med reformatorerna hade
skapat utgångspunkten för Barths nya systematiska teologi. Han utgick ifrån att mänskligt
tänkande inte kunde skapa en fungerande teologi. Som resultat av detta underkände Barth alla
källor till teologi förutom Guds uppenbarelse i Jesus Kristus. Ständigt återkommer han till att
det är Jesu uppståndelse som utgör centrum och källa till all teologi. Skulle Barths teologi
sammanfattas vore det som kristocentrisk, baserad på den andra trosartikeln. I mötet med både
filosofin och vetenskapsteorin var Barth före sin tid. Han menade att teologin var kyrkans
egendom. Endast inuti kyrkan kan teologi bedrivas och endast inifrån den kan teologi förstås.
47
Barth, Karl, Dogmatik i grunddrag, Stockholm: Gummesson, 1964 (Ty. org. 1947); A shorter Commentary of
Romans, London: SCM Press, 1959 (Ty. org. 1956); Den evangeliska teologin, Stockholm: Bonnier, 1965 (Ty.
org. 1962).
48
Trots Sigurdsons tidigare avgivna varning för möjligheten att missförstå (se ovan, i slutet av avsnitt 1.4 Av gränsningar med not nr 21).
49
Misstron med de vetenskapsmän vars vapen inte kunnat avsluta kriget gjorde att nya män som Einstein och
Bohr kunde introducera relativitetsteorin och kvantfysiken. Var det månne ett liknande missnöje med politiska
ledare som gav bränsle åt suffragetternas kamp för kvinnors emancipation?
50
Detaljerad information om Barths liv finns i Come, Arnold Bruce, 1963, ss. 23-67 resp. Sigurdson, Ola, 1996,
ss. 20-33. Om inget annat anges har vad som står i detta avsnitt hämtats därifrån.
17
Barths utgångspunkt för detta har senare blivit något av en hörnsten för postmodern teologi,
nämligen Guds alteritet.
Sin kristocentriska teologi ägnade Barth 35 år att utforska, föreläsa och beskriva
i sitt monumentalverk Kirchliche Dogmatik. Det hände att anmälare av ett nytt band menade
sig se förändringar i fokus. Barth höll inte med: ”Jag [spände] en gång bågen mot ett bestämt
mål. Sedan släpper man, pilen flyger och saken som det handlar om förändrar sig därigenom –
och ser därefter annorlunda ut.”51 Verket blev aldrig färdigt och kanske var det just så Barth
ville ha det. Han menade att teologin alltid måste vara på väg, aldrig kan slå sig till ro och
hävda ett färdigt resultat. Någon teologisk skola ville Bath inte skapa och han ryste vid tanken
på framtida i hans hjulspår fångna s.k. barthianer. Så blev också hans ’svanesång’, det sista
bok han fullbordade, en genomgång av teologins villkor och metoder.52 Någon fix dogmatik
skrev Barth aldrig. Hans testamente till kommande generationer teologer skulle kunnat vara:
ni tror ju – men Gud har också gett er en hjärna, så lyft blicken från texten och tänk!53
2.2.2 Evangelium och lag hos Barth
Sedan Barth underkänt den naturliga teologi som hans föregångare företrätt vänder han sig till
uppenbarelsen som källa för all teologisk kunskap.54 Allt Barth skriver har således en enda
källa, Jesus Kristus. Barths teologi är rent kristocentrisk. Det innebär för vår undersökning att
Barth härleder lag och evangelium ur en och samma källa, mötet med Guds uppenbarelse i
Jesus Kristus.55 Men det betyder också att begreppsparet lag och evangelium inte hör till det
grundläggande i Barths teologi. Det grundläggande är uppenbarelsen. Utgående från den
skapar Barth sitt system. Lag och evangelium skymtar bara i förbifarten.
För Barth är lag och evangelium båda ett resultat av mötet med personen Jesus
Kristus. Genom att se honom ser människan också sig själv sådan hon verkligen är. Genom att
se hans verk på korset ser människor det oerhörda pris syndernas förlåtelse verkligen kostade.
Bara vid korset finns verklig kännedom om synden. 56 I Jesus syns naturligtvis också evangelium, Guds nåd som upphäver all dom, Guds eviga ’ja’ till människor. Detta tema är genomgående i hela Barths författarskap.57
I kommentaren till romarbrevet motiverar Barth sin syn på enheten lag-evangelium. Paulus själv har låtit evangelium komma till oss i form av imperativer; uppmuntran, bud
och förbud. På det sättet blir lagen den form som evangelium möter oss i. I Kristus står lagen
framför oss som både erbjudande och krav.58
Evangelium är det primära. Barth skriver:
Evangelium och lag är oskiljbara. De är i den meningen ett, att evangeliet är det primära, att det
glada budskapet först är för handen och som sådant innehåller lagen. Då Gud är för oss, får
också vi vara för honom. Då han har givit sig själv åt oss, får också vi i tacksamhet ge honom
det lilla vi har att ge. Att hålla sig till Gud betyder alltså alltid att mottaga allt helt och hållet
från Gud och så helt och hållet vara verksam för honom.59
51
Sigurdson citerar Barth gentemot periodiseringen i Lars Lindbergs Barthreception (Sigurdson, Ola, 1996,
s. 239).
52
Barth, Karl, 1965 (1962). Beteckningen är Barths egen.
53
Det teologiska innehållet i detta avsnitt har hämtats från Hägglund, Bengt, 1981, ss. 379-383 och Küng, Hans,
1994, ss. 189, 198-204 om inget annat annorstädes angivits.
54
Barth, Karl, 1964 (1947), s. 85.
55
Sigurdson, Ola, 1996, ss. 106, 26.
56
Barth, Karl, 1964 (1947), s. 155.
57
Come, Arnold Bruce, 1963, s. 58.
58
Barth, Karl, 1959 (1956), ss. 80-81, 90. Märk att Cristina Grenholm (1990, s. 109) har visat att Barth använder
det teologiska begreppet lag här och inte syftar på Torah, Mose lag.
59
Barth, Karl, 1964 (1947), s. 23.
18
Detta att evangelium är det primära ger en särskild tonart åt Barths hela teologi. Den ljuder av
påskens glädje. Jesus har uppstått, livet vann!60 I denna glädje kan sedan människan gå till sin
uppgift som Guds medarbetare. Att Gud oreserverat är för oss betyder nämligen enligt Barth
också ett omedelbart ansvar. Uppenbarelsen i Kristus har som självklart resultat en (kristocentrisk!) etik med ett kristet liv i full aktivitet. 61 Till den ändan har de kristna blivit försedda
med vägledning i form av uppmuntran och instruktioner.62
2.2.3 Barth om omvändelsen
Enligt luther-ortodoxin och Calvin har lagens tredje bruk en begränsad målgrupp, nämligen de
omvända. Mot bakgrund av det reformerta draget i Barths teologi kan det vara intressant att
dröja ännu en stund hos honom och se hur han beskriver omvändelsen i sin teologi. Lars
Lindberg har ägnat en del av sin doktorsavhandling åt detta.
Som all annan Barth-teologi är det fråga om en strikt kristocentrisk form av
reformert kristendomstolkning. Från det reformerta arvet hämtar Barth frågan om predestinationen, men gör själv en originell omtolkning när han menar att den som predestinerats är
Kristus. Gud utvalde Jesus för att dö som mänsklighetens frälsare och alla i honom till att bli
frälsta. Som vanligt menar Barth att människans väg till frälsning börjar i uppenbarelsen.
Människan möter Kristus och detta leder till en kris i hennes liv. I ljuset från Kristus ser
människan sitt rätta läge, ser både sig själv som syndare och Jesus som frälsare. Resultatet blir
att människan tvingas tänka om, får ställa sitt liv under Jesu herravälde och bli förvandlad av
honom.
Barth betonar i sin teologi två saker. För det första omvändelsen som Guds gåva
till och handlande i människans liv. Guds suveränitet och frihet ger Gud rätten att möta människor med evangelium, menar Barth. För det andra håller Barth inte självklart isär omvändelse och helgelse. För Barth är nämligen omvändelsen en livslång process. Hela livet blir
människan mer och mer ställd under Jesu herravälde och mer och mer lik honom.63
2.3 1900-talets evangeliska teologi – Wingren
I Gustaf Wingren finner vi en teolog där lag och evangelium är grund och utgångspunkt för en
teologi. Om dessa för Barth skyndade förbi i förbigående och mest i diskussioner med andra
teologer, är de för Wingren så viktiga att det inte går att tänka sig en teologi enligt Wingren
utan dem.
2.3.1 Biografi
Gustaf Wingren (1910-2000)64 föds och växer upp vid östersjökusten, på ömse sidor om det
som vid förra sekelskiftet var gräns mellan Kalmar och Linköpings stift. Den allra största
delen av sitt liv tillbringar han i Lund. Som teologie studerande och doktorand fostras han i
den mäktiga lutherrenässansen under Nygren och Aulén.65 Sin lutherska förförståelse kommer
han att vara trogen under hela sitt liv, både under tiden som professor (i teologisk etik 195177) och efteråt. Samtidigt arbetar han som systematisk teolog med att hela tiden hitta nya
60
Sigurdson, Ola, 1996, s. 229.
A.a., s. 187 och Barth, Karl, 1964 (1947), s. 197.
62
Barth, Karl, 1959 (1956), ss. 148-149.
63
Hela avsnittet är hämtat från sammanfattningen av denna del av Lindbergs arbete i Sigurdsson, Ola, 1996,
ss. 226-229, 237.
64
Biografiska data har hämtats från Håkansson, Bo Vardagens kyrka : Gustaf Wingrens kyrkosyn och folkkyrkans framtid, Lund: Arcus, 2001, s. 14 och Sigurdson, Ola, 1996, s. 85.
65
Vilken ju renderade Ingemar Hedenius syrliga kommentar att lundateologernas forskning bara var förklädd
lutherdom och inte alls vetenskap (Jeffner, Anders, ”Teologin inför vetenskapens utmaningar” i Modern svensk
teologi (red: Lars Lindberg och Gert Nilsson), Stockholm: Verbum, 1999, s. 167).
61
19
formuleringar och samtidsanpassa presentationen av det han ser som grundläggande i den
kristna tron - evangelium. 66
Med doktorsavhandlingen om Luthers lära om kallelsen 1942 slår Wingren ner
en bopåle i den första av trons artiklar och skapelsen. Fem år senare möter han Barth som ska
till Bonn på ett år. Wingren vikarierar för Barth i Basel under den tiden. Mötet med Barth
beskriver Wingren som något av en omvändelse. Den andra stora hörnstenen i Wingrens
teologi läggs nu fast i och med att Wingren ansluter sig till Barths utgångspunkt att teologi har
till syfte att stödja och skapa predikan. Wingren blir en kerygmatisk teolog. Väl hemma i
Sverige igen bearbetar han dessa två grundstenar till en enhet. Allt teologiskt arbete måste
utgå från två fokus, menar Wingren, en antropologisk och en hermeneutisk. Vad som i det
mänskliga livet är givet genom skapelsen och vad som i skriften är givet genom kerygmat kan
studeras fenomenologiskt och sammantaget beskrivas av vetenskapen genom Wingrens
’dubbla fenomenologiska ansats’.67 Genom att utgå ifrån det givna avvisar han de filosofiska
utgångspunkter som tidigare formulerats för kristen tro, särskilt Nygrens arbeten. Wingren
åstadkommer också en syntes, en total teologisk beskrivning av den mänskliga tillvaron –
något han längtat efter sedan sina år som gymnasist. 68
Wingren blir till skillnad från sina lärare i Lund inte biskop. Han har istället ett
mycket produktivt liv som professor och författare. Han bekänner sin omvändelse till kerygmat i Predikan 1949 och beskriver den dubbla fenomenologiska ansatsen i Teologiens Metodfråga 1954. Två gånger presenterar han sin kristna tro i form av systematiskt teologiska verk.
Dubbelbandet Skapelsen och lagen resp. Evangeliet och kyrkan ges ut med två års mellan rum
i slutet av 1950-talet. Credo kommer 1974. Betydelsen av predikan återkommer Wingren till i
sitt sista stora verk, Tolken som tiger 1981. Där hävdar han att de teologiska fakulteterna har
svikit sin uppgift genom att ägna sig åt historiska och deskriptiva studier enbart. Akademin
och predikstolen har skilts åt, till skada för båda.69
2.3.2 Lag och evangelium hos Wingren
I sin dubbla fenomenologiska ansats formaliserar Wingren sina tankar om att det kristna livet
har två olika inflöden, en antropologisk och en hermeneutisk. I praktiken är detta ett av många
sätt att sammanfatta hans syn på förhållandet mellan lag och evangelium. Båda storheterna ser
Wingren som givna. I skapelsen finns lagen, i kyrkans förkunnelse evangelium.
Att vara människa, menar Wingren, är både att vara insatt i en social kontext
och att ha ett samvete. I den sociala kontexten uppträder medmänniskans nöd, medan ”yttersta
domen oavbrutet håller ett förspel igång i människans samvete.” 70 Utgående från detta härleder Wingren två lagens samtidiga bruk. Det första är att driva var och en till tjänst åt medmänniskan, vare sig man tycker om det eller inte. Lagen kräver att människor handlar för att fylla
andras behov. Det handlar om människornas liv i världen. Det andra ställer människan inför
Gud och talar om skuld och dom.71 På så sätt visar lagen på behovet av en ny skapelse, en
uppståndelse från de döda som lagen själv inte kan åstadkomma.72
Alldeles motsatt lagen uppträder för Wingren evangelium. Evangelium förkunnas contra lagen.73 Det ger frihet från den lag som belastar och trycker ner människor oavsett
vilket ursprung och vilken form detta betryck tar:
66
A.a., s. 171 och Skogar, Björn, 1999, s. 50.
Wingren, Gustaf, 1954, s. 205.
68
Håkansson, Bo, 2001, ss.18-19 och Sigurdson, Ola, 1996, s. 87-90, 113.
69
Håkansson, Bo, 2001, s. 17 och Jeffner, Anders, 1997, s. 171.
70
Wingren, Gustaf, 1985, ss. 175, 189. Citatet är från den senare sidan.
71
A.a., ss. 196, 163.
72
A.a., s. 209.
73
Wingren, Gustaf, 1954, s. 198.
67
20
När evangeliet om segern i Getsemane och på Golgata når fram till den idag tryckande lagen,
ger den åt samvetet en inre frihet gentemot alla dessa moderna ’makter’, vilka visserligen
finnas kvar – men deras ’udd’ är bruten (1 Kor 15:56f). Udden i allt detta bryts, när det ej
längre förmår anklaga människan inför Gud eller skilja henne från Kristus.74
Förkunnelsen har till uppgift att förmedla evangelium. Utan evangelium är
kyrkan inte kyrka. Predikan av evangelium handlar om ”budskapet om ett evigt rike, i vilket
Gud låter människan få del av ren barmhärtighet utan att utestänga någon som syndat mot
lagen, blott denne nu tar emot riket, dvs. tror evangeliet. … Evangeliets verk förlöper s. a. s. i
två etapper: först väckes tron, … sedan sker uppståndelsen”75 Något lagens tredje bruk kan
det aldrig bli frågan om, menar Wingren. På samma sätt som den som blivit botad från en svår
sjukdom blott genom sin hälsa kan leva ett genuint liv, så kan de kristna genom evangeliet
verkligen leva.76 Om detta inte fungerar i en församling beror det på en teologisk bristsjukdom
menar Wingren. Problemet har orsakats av ett försök att skilja kyrka och värld, andligt och
profant. Då får de troende inte veta att det är samme Gud som givit lagens krav i skapel sen
som lyfter det i evangelium. Gud har inte fått komma ner hit, inte blivit kött, inte verklig
människa i Kristus. Då består ångest och skuld trots syndernas förlåtelse och avlösning.77
För Wingren finns dock ett lagmoment som är legitimt och behövs för förkunnelsen. I predikan måste det framgå att lagens krav drev Jesus till korset, att han ställföreträdande uppfyllde lagens krav på oss.78
Wingren skiljer således lag och evangelium åt. Evangelium är kyrkans egendom
och uttrycks i förkunnelsen av kerygmat, budskapet om korset på Golgata och den tomma
graven. Lagen är i funktion i världen, där den samtidigt fungerar både samhällsbyggande och
skuldbeläggande, som förberedelse för förkunnelsen av evangelium. Wingren erkänner alltså
lagens första och andra bruk, men inte något tredje. Evangelium i sig är nog för ett fullödigt
kristet liv.
2.3.3 Wingrens kritik av Barth
Wingren menar att all teologi måste utgå ifrån lag och evangelium, ja om vi vill spetsa till det,
att all teologi är lag och evangelium. Barth väljer en annan utgångspunkt, nämligen Guds
självuppenbarelse i Jesus Kristus. Detta menar Wingren är ett allvarligt missgrepp därför att
det har fel grund och leder till felaktiga betoningar som förvrider det kristna budskapet.
Barth får fel utgångspunkt, menar Wingren, därför att han börjar på mitten.
Bibeln är först och främst en berättelse, med logiskt-historisk disposition. Det som nämns
först ska logiskt följa först i en systematisk teologi, menar Wingren. Vi har ju redan sett hur
han disponerar sin teologi skapelse/lag respektive evangelium/kyrka. Barths kristocentrism
blir enligt Wingren likt en recensent som bara ser andra halvan av en ny pjäs – denne får det
inte lätt att redan ut sammanhangen.
Problemet med Barths felaktiga utgångspunkt blir enligt Wingren att betoningen
inte alls blir på mötet mellan Gud och människa, vilket man kanske skulle kunna tro av Barths
kristocentriska ansats. Betoningen blir i stället på uppenbarelsen och vad människan kan veta
om Gud. Enligt Wingren har Barth således skapat en teologi om människors kunskap om
Gud. Barth har skilt Gud och människa åt så till den milda grad att människan är fullständigt
beroende av att Gud bibringar henne kunskap.
74
Wingren, Gustaf, Evangelium och kyrkan, Lund: Gleerup, 1960, ss. 122-123.
Wingren, Gustaf, Luthers lära om kallelsen (4:e uppl.), Skellefteå: Artos, 1993, (1:a uppl.1942), s. 220, not 23.
Citatet, med Wingrens egna kursiveringar, är från brödtexten på s. 220.
76
Wingren, Gustaf, Credo : den kristna tros- och livsåskådningen, Lund: Gleerup, 1974, s. 65.
77
Wingren, Gustaf, Luther frigiven : tema med sex variationer, Lund: Gleerup, 1970, s. 47.
78
Wingren, Gustaf, 1996 (1949), ss. 202-203, 208.
75
21
Tydligast syns detta i Barths teologi om relationen mellan kyrka och stat, menar
Wingren. Kyrkan, som har kunskap given av Gud, vet hur samhället borde fungera och kan
uppträda som statens lärare på alla områden, så länge hon själv underordnar sig uppenbarelsen. Wingren, som professor i teologisk etik har motsatt åsikt. Den skapade människan har
tillräckligt av kvalitet för att kunna åstadkomma en etiskt sett fungerande stat, utan att veta
något om Gud, Kristus eller uppenbarelsen. Wingren går så långt att han påstår att Kristus
själv skulle ha svårt att känna igen sig i Barths teologi:
Ein lutherischen Christ, der daran glaubt, daß Gott, ohne sich in der Kirche als Werkzeug zu
bedinen, die Welt regieren und, ohne sich in der Kirche als Werkzeug zu bedinen, seine
weltligen Schöpfungen auch wieder vernichten kann – dieser lutherisher Christ kann sich
gegenüber der Bartschen ’Christengemeinde’ vom Jahre 1946 eines merkwerdiges gefühl
kaum erwehren:79
Den nutida läsaren förvånas möjligen över att Wingren i en festskrift till Barths ära tar fram
det tunga artilleriet och inte bara framför tvivel över någon enstaka punkt i Barths teologi,
utan även menar sig ha Kristus själv på sin sida i detta formliga underkännande av Barths hela
teologi. Här anar vi naturligtvis den engagerades patos, men även andra faktorer kan ha spelat
roll. Säkert den intellektuella miljö Wingren fostrats i, präglad av renässans och upplysning
med modernitetens ideal att det finns en sanning förnuftet kan nå genom vetenskapligt arbete
– bara en sanning. Om Wingrens dubbla ansats är rätt har Barth följaktligen fel – och det ska
han få höra!
Vidare går det att tänka sig en förklaring till Wingrens frätande kommentarer i
det kommunikativa begreppet jargong. Barth och Wingren var trätobröder sedan decennier.
Endast hållbara relationer skapar en så till synes vass debatt som denna Wingrens kritik av
Barth. Följaktligen kan vi konstatera att olika uppfattningar kan debatteras med blanka vapen
utan att fördenskull innebära att antagonisterna hyser personligt agg mot varandra. När de
engång lärt känna varann kan en diskussion orsakad av diametralt olika åsikter verka mycket
mer brutal för den utomstående betraktaren än den egentligen är.
Vi avslutar vårt kapitel om den reformatoriska teologin med denna tanke och
låter den bilda övergång till framgångsteologin, eftersom vi i nästa kapitel ska möta två högljudda trätobröder med mycket olika uppfattning om lagens bruk.
79
Wingren, Gustaf, ”Evangelium und Gesetz” i Gesetz und Evangelium : Beiträge zur gegenwärtigen theologishen Diskussion, (Red. Ernst Kindler och Klaus Haendler), Darmstadt, Wissenshaftlige Buchgesellshaft, 1968,
s. 262. Avsnittet baserar sig på innehållet i hela artikeln, ss. 260-276.
22
3 Textanalys: framgångsteologi
Tiden har kommit för de båda predikanterna Ulf Ekmans och Åge Åleskjærs förkunnelse. I
enlighet med litteraturvetenskapliga metoder gör vi en textanalys för att resonera oss fram till
de båda predikanternas uppfattning om bruket av lag och evangelium. Därvid gör vi approximationen att i texten finns författarens intentioner, dvs. att vi genom textanalysen inte bara
kommer fram till vad som sades, utan också vad som faktiskt menades. Dessutom gör vi den
något mindre självklara men i metodavsnittet motiverade approximationen att även betrakta
förkunnelse som text.
3.1 Unik dogmatisk kärna
Ulf Ekman och Åge Åleskjær har i var sitt land varit centralgestalter i den rörelse som de
hämtade från USA i början av 1980-talet. Denna framgångsteologi, eller trosförkunnelse – i
Norge ’herlighetsteologi’ har ett evangelikalt ursprung, dvs. har en reformert dogmatik och
bibelsyn kopplad med pietistiska drag som bas. Men trosrörelsen har även flera drag som
skiljer den från andra evangelikala grupper, t.ex. den svenska pingströrelsen eller Evangeliska
frikyrkan.80 Det är på sin plats att göra en kort beskrivning av detta för trosrörelsen unika
teologiska drag som bakgrund till resterande av detta kapitel.
Det finns naturligtvis en mängd olika sätt att disponera en beskrivning av en
studerad teologi. Ett sätt att beskriva trosrörelsens unika kärna, det som skiljer den från andra
kristna kyrkor och samfund och ger den dess existensberättigande är att utgå ifrån rörelsens
antropologi. Vi kommer att göra det här, eftersom det av framgångsteologins människosyn
logiskt följer ett antal andra trossatser som är nödvändiga som bakgrund till vår uppgift, att
jämföra Ulf Ekman och Åge Åleskjær. Om inget annat sägs handlar det kommande om den
gemensamma utgångspunkten Ulf Ekman och Åge Åleskjær delat under förra seklet. 81 I
kommande avsnitt ska vi lösa vår uppgift, nämligen analysera vad som skiljt dem åt sedan
sekelskiftet.
Framgångsteologin ser människan som tredelad, bestående av ande, själ och
kropp. Själen delas i sin tur i tre delar; viljan, förståndet och känslorna. Detta innebär dock
inte att trosrörelsen ser människan som samtidigt en biologisk, psykologisk och andlig
varelse. Inte heller ser man henne som en enhet med tre olika aspekter. I så fall skulle
rörelsens antropologi skilja sig alltför litet från andra kristendomstolkningar för att kunna
förklara själva rörelsens existens. Själva poängen i trosrörelsens antropologi är nämligen den
hierarkiska placeringen av de tre mänskliga beståndsdelarna. Med en av grundarnas, Kenneth
Hagins, ord: människan är en ande, som har en själ och bor i en kropp.
Kroppen är således inte människan själv, utan hennes bostad. Detta tas inte som
en intäkt för att nedvärdera kroppen eller det fysiska. Trosrörelsen betonar att Gud skapat
människans kropp och är så intresserad av dess välbefinnande att helbrägdagörelse av sjukdomar ingår i evangelium. Istället konstaterar trosrörelsen att en människa överlever kroppens
död. Den fysiska döden innebär att skiljas från sin kropp, men anden, som har en själ, fortsätter att existera i all evighet. Själen upplevs naturligtvis med sina funktioner för vilja,
förnuft och emotioner som människans jag, men hennes verkliga identitet ligger enligt
framgångsteologins antropologi i den ande hon är. Till skillnad från kropp och själ som
uppvisar variationer människor emellan kan anden bara ha en av två naturer. I anden är allting
antingen svart eller vitt. Antingen har en människa Gud som sin far – eller också djävulen.
Antingen har hennes ande Guds natur eller djävulens.
80
81
Jag beklagar namnet. Evangelikala frikyrkan vore mer teologiskt korrekt. Evangelisk-luthersk är man ju inte!
Och innehållet i det följande är hämtat från Gunnarsson, Kent, 2004, ss. 81-100, med samma villkor.
23
Eftersom människans verkliga identitet bestäms av hennes ande, och det bara
finns två olika tillstånd en mänsklig ande kan befinna sig i, består hela mänskligheten på
jorden av två olika grupper av individer. Den ena är naturliga människor som inte har lärt
känna Gud, inte kommit till tro, inte är frälsta och som alla har en och samma natur i sin ande;
djävulens. Den andra gruppen har Guds uppenbarelse, är troende, omvänd och frälst och har
Guds liv och natur i sin ande. Eftersom ingendera kan upphöra att existera kommer bådas
andliga natur att avgöra hur de tillbringar evigheten. Den ofrälste går p.g.a. att hon har djävulens natur till helvetet, medan den troende redan har Guds natur och därför ska tillbringa
evigheten i himmelen.
Orsaken till att det finns människor med två olika natur i sin ande är att finna
dels i syndafallet, dels i Kristi försoningsverk. Enligt framgångsteologin har Gud skapat
människan med en valmöjlighet. Den första mänskligheten (hebr. Adam) valde olydnad, föll i
synd och fick djävulen till far och hans natur. Den andre Adam, Kristus, valde lydnadens väg
intill döden för att kunna ge människan Guds natur och faderskap. Genom att försoningen
åstadkoms genom Jesu död, och detta genom att han istället för människan lider hennes död
räcker det inte med Jesu fysiska död på korset för att försoning ska åstadkommas. Människan
är ju andligt död och för att det ska komma till stånd ett saligt byte där människan får Jesu liv
måste Jesus ta på sig människans död. Ett moment av andlig död måste ingå i försoningen för
att den ska vara giltig, menar trosrörelsen. Detta moment kan sedan beskrivas på olika sätt
mellan två ytterligheter. Den skarpaste formuleringen står Kenneth Hagin själv för. Jesus ska
ta på sig människans andliga död, som är den natur som finns i hennes ande. Jesus ska alltså
byta natur från Guds till djävulens. En mildare formulering har använts i Sverige av bl.a. Ulf
Ekman; genom att ta på sig människans synd får Jesus på korset uppleva andlig död i form av
skilsmässa från Gud. I båda fallen ses inte försoningen som fullbordad på korset. Inte heller
går Jesus segrande ner i dödsriket. Inte förrän vid uppståndelsen fullbordas Jesu seger efter att
han återfått sin gudomliga natur genom att bli född på nytt.
Försoningen innebär alltså ett dubbelt naturbyte. Jesus byter till sig människans
andliga natur (djävulens) och ger henne i utbyte sin egen (Guds natur) i hennes ande. Vid
uppståndelsen föds Jesus på nytt och återfår sin ursprungliga natur. På samma sätt som Jesus
föds på nytt i uppståndelsen förvandlas människans ande när hon blir frälst. Omvändelsen,
pånyttfödelsen, innebär att människans ande går från att ha haft djävulens natur till att få
Guds.
Eftersom den pånyttfödda människan har Guds liv flödande på sin insida är hon
i alla stycken överlägsen den människa som inte är omvänd och som därmed är djävulens
barn. Den troende är enligt framgångsteologin mer kreativ, etiskt mer framstående, smartare
och på alla sätt bättre än den icke-troende. Detta sätter sin prägel på framgångsteologins
socialetik. Det är fullständigt självklart att troende är bättre uppfinnare, lärare, förvaltare och
styresmän än icke-troende. Ingenting kan vara bättre för ett land, menar trosrörelsen, än att det
har frälsta ledare. Därför strävar trosrörelsen efter att dess medlemmar ska uppnå så inflytelserika positioner som möjligt i hela samhället. Ju fler beslutsfattare och företagsledare som är
frälsta, desto bättre.
Förutom att ha Guds liv i sin ande har den pånyttfödda människan även tillgång
till Guds kunskap. Detta, som rörelsen betecknar med begreppet ’uppenbarelsekunskap’ är en
överlägsen form av kunskap som den naturliga människan och hennes vetenskap aldrig kan
komma åt. Bildning och vetande blir därför alltid av framgångsteologin sedd som underlägsen
uppenbarelsekunskapen. I den mån naturligt vetande, som har sitt säte i själen, inte stämmer
överens med uppenbarelsekunskapen löses konflikten med den antropologiska hierarkin. Det
som finns i anden har företräde. Den naturliga kunskapen förkastas.
Att den troende är en ande som har en själ innebär i förlängningen av resonemanget om kunskapen i förra stycket att den troendes jag (bestående av vilja, förstånd och
24
känslor) alltid ska underordnas anden. Att en människa blivit född på nytt och nu har Guds
natur i sin ande betyder inte att allt hon gör är rätt. I hennes själ finns nämligen alla mönster
och vanor kvar från det gamla livet som var styrt av djävulen. Detta gamla kvarvarande onda
kallar framgångsteologin för köttet. Det ska dödas i en process av helgelse som innebär
sinnets förnyelse. Själen ska tvättas ren från gamla djävulska influenser och lära sig underordna sig Guds liv i människans ande. Det naturliga förståndet, viljan eller känslolivet är till
ingen nytta, utan oftast till rent hinder i Guds rike, innan den omvända människan blir mogen
och lever helt utifrån sin ande och i seger över sitt kött.
Sammanfattningsvis: att vara människa är enligt trosrörelsen att dels ha Guds
natur i sin ande, dels en köttslig natur i sitt eget jag och leva i strid mot sitt kött. Den striden
kan den vinna som lever utifrån anden och låter sitt köttsliga jag dö.
3.2 Ulf Ekman
På de kommande sidorna ska vi söka klarlägga hur begreppen lag och evangelium används av
Ulf Ekman i hans förkunnelse. Det är intressant att titta på dessa var för sig, men också
gemensamt. I vilken mån predikar Ulf Ekman lag respektive evangelium? Har lag och
evangelium något särskilt samband? I så fall vilket? Är det något motiv som dominerar hans
förkunnelse? En metodologisk fråga är också viktig att få belyst. Har Ulf Ekman kunskap om
det teologiska begreppsparet lag och evangelium? Använder han det medvetet vid
förberedelsen av sina predikningar?
Vi kan ägna alla dessa frågor varsitt avsnitt i det följande, men börja med den
sista, om metod. Innan dess är det dock på sin plats med en kort redogörelse för Ulf Ekmans
teologi och verksamhet som förkunnare.
3.2.1 Biografi
Ulf Ekman (1950- ) är född och uppvuxen i en icke troende familj i en förort till Göteborg. På
gymnasiet går han humanistisk linje. I slutet av sin gymnasietid kommer han genom en
kamrats omvändelse att själv bli en personligt troende. Under 1970-talet studerar han på
universitetet i Uppsala. Först för en fil kand (historia och etnografi) sedan för en teol kand.
Under sin tid i Uppsala är Ulf Ekman aktiv i studentrörelsen navigatörerna. I Uppsala träffar
han också Birgitta, som sedan blir hans hustru. Birgittas far, Sten Nilsson, metodist och
Indien-missionär, introducerar Ulf Ekman i framgångsteologin.
Ulf Ekman har känt en kallelse att bli förkunnare när han läst Bo Giertz själavårdsbok Stengrunden. Efter studier på pastoralinstitutet i Uppsala prästvigs han 28 januari
1979 i Gustavii domkyrka i Göteborg och inleder sedan sin gärning som predikant som studentpräst i SESG i Uppsala. Läsåret 1981-82 tillbringar familjen Ekman på den bibelskola
som drivs av den amerikanska framgångsteologins nestor Kenneth Hagin.
Väl hemma igen ifrån Amerika startar Ulf Ekman församlingen Livets Ord 1983
och lämnar strax därefter sitt uppdrag som präst i Svenska kyrkan. Som pastor ägnar han sig
åt en ständigt expanderande verksamhet. Han startar bibelskola (1983), grundskola (1985),
gymnasium (1990) och universitet (1994). Hans intresse för mission kanaliseras i Ryska
inlandsmissionen (1989) och hans ledarskap för trosrörelsen i Sverige formaliseras genom
bildandet av trosrörelsens predikantorganisation (1991).
Ulf Ekman har i skiftet mellan våren och sommaren 2005 återkommit från
Israel, där han och Birgitta startat ett av de femton internationella centra som är hans närmaste
mål. Han har under sin verksamma tid tilldelats två amerikanska hedersdoktorat, ett vid
25
Indiana Christian University i South Bend och ett vid Oral Roberts University i Tulsa,
Oklahoma.82
Ulf Ekmans teologi har uppenbarligen haft tre inflöden. Ett är evangeliskt, från
hans kontakter med Göteborgs stift och studierna i Uppsala. Ett är reformert, från navigatörerna. Deras betoning på evangelisation och mission låg i linje med Ulf Ekmans egna
intressen, avspeglade i hans etnografistudier. Det tredje inflödet, via Sten Nilsson, Kenneth
Hagins bibelskola och ett flertal amerikanska predikanter, består av framgångsteologi. När Ulf
Ekman sammanfattar sin teologi finns drag från alla tre. Från teologistudierna härrör kunskaper i kyrkohistoria och exegetik. Från navigatörerna en reformert, biblicistisk etik och
bibelsyn. Från Amerika kommer det som skiljer Ulf Ekman från andra svenska frikyrkorörelser. Centralt är hans renodlade trikotomiska människosyn (ande, själ och kropp) som bl.a.
leder till lärorna om att syndarens ande är död, att Jesus måste dö andligen respektive till
synen på själen och människans naturliga förmåga som ett problem som måste övervinnas. 83
Denna Ulf Ekmans betoning på anden och det andliga livet skulle nog ur hans synvinkel
komma bättre till sin rätt under en annan rubrik. I varje fall så länge bios uppfattas som enbart
en beteckning på det naturliga, biologiska livet passar odet biografi sämre än t.ex. pneumografi!
Perifert för Ulf Ekmans liv och teologi, men intressant för vår diskussion i nästa
kapitel är det faktum att Ulf Ekman anser att den teologi han förkunnat sedan 1983 alltid varit
densamma. Några förändringar säger han sig inte genomgått.84
3.2.2 Begreppen lag och evangelium hos Ulf Ekman
Ulf Ekman är en biblicistisk förkunnare. Frågan är huruvida han också är teolog. Använder
han sig av teologiska begrepp? I den här uppsatsen begränsar vi oss till begreppsparet lag och
evangelium. Vi får då fråga: känner Ulf Ekman till dessa, i sin teologiska betydelse?
Använder han dem i sin predikoförberedelse?
I hans utkast till kortfattad troslära85 framgår det att Ulf Ekman mycket väl
känner till det teologiska bruket av begreppsparet lag och evangelium. Han följer tidigare
västerländsk teologi genom att tala om en allmän uppenbarelse i skapelsen och i samvetet.
”Gud har …lagt ned sin lag i människors samvete. Där finns en intuitiv känsla av vad som är
rätt och fel.”86 Ulf Ekman följer vidare sina teologiska föregångare genom att bekänna sig till
en särskild uppenbarelse som har till syfte att ”människan skall kunna nå fram till Gud, bli
frälst och få gemenskap med honom.” Detta sker genom evangelium. ”Evangeliet är en
uppenbarelse om vad Gud har gjort i Kristus för att frälsa människan.”87
Ulf Ekman är tydlig med att evangelium befriar.88 Han är om möjligt ännu
klarare med lagens funktion. När den ”…lyser in i en människas liv, så resulterar detta i
kännedom att hon står i skuld. … Resultatet av detta blir anklagelse, ofrid, fördömelse och
syndakännedom. … Allt detta är bra. Det är alltså inget fel på lagen när den får en människa
att känna förtvivlan och ångest … Lagen driver människan till Kristus och först i Kristus
upphör denna del av lagens funktion.”89 Här visar Ulf Ekman sin förtrogenhet med lagens
82
Ekman, Ulf, 2005a; Ekman, Ulf, 2005b resp. Gunnarsson, Kent, 2004 ss. 81-82 i hela avsnittet om inte annat
anges.
83
Ekman, Ulf, Grunden för vår tro, Uppsala: Livets Ords förlag, 2003, ss. 113, 119, 175-176, 132-135.
84
Ekman, Ulf, Denna välsignade press! Historien om Livets Ord, Uppsala: Livets Ords förlag, s. 60. Detta
upprepas i bokens andra upplaga 8 år senare (Ekman, Ulf Denna välsignade press (2:a uppl.), Uppsala: Livets
Ords förlag, 2004, s. 63). Den andra upplagan är oförändrad, förutom en epilog som beskriver Livets Ords
utveckling fram till 2004 (A.a., s. 9).
85
Så betecknar han sin Grunden för vår tro i bokens förord (Ekman, Ulf, 2003, s.12).
86
Ekman, Ulf, 2003, ss.15-16. Citatet är från den senare sidan.
87
A.a., ss. 17-18. Citaten är från vardera sidan.
88
A.a., s. 23 – här i motsatts till all mänsklig religiositet, som aldrig kan ersätta evangelium.
89
Ekman, Ulf, 2003, ss. 162-163.
26
andra bruk.90 Han fortsätter med det tredje: ”För den frälsta människan får lagen sedan en helt
annan funktion. Då är den inte längre en befallning, anklagelse eller hot. I gengäld är den
ordet, brödet och den andliga maten ... Livets lag, frihetens lag (Jak 1:25), som bygger upp
den invärtes människan. Lagen har blivit förbundsordet, som har levandegjorts genom den
helige Ande. Lagen, ordet, har blivit löfte och evangelium.”91
Det råder således ingen tveksamhet om Ulf Ekmans kunnande som teolog. Han
är väl insatt i begreppen lag och evangelium och vet hur dessa används såväl inom den evangeliska som reformerta grenen av protestantismen.
Återstår då frågan om hur han använder denna sin lärdom. I predikosamlingen
Allt förmår den som tror finns Ulf Ekmans eget urval av 93 predikningar. I ingen av dessa
finns en förklaring av lagens och evangeliums skilda funktioner. Inte någon predikan där är
heller disponerad enligt det klassiska evangeliska sättet att dela ordet i lag för syndare och
evangelium för uppväckta.92 Uppenbarligen tar Ulf Ekman avstånd ifrån begreppen lag och
evangelium som teologiska hjälpmedel.
Vår slutsats får bli dels att Ulf Ekman mycket väl känner till begreppen lag och
evangelium och deras teologiska innebörd, dels att han inte vill använda dem för att disponera
sina predikningar. Hur ser då hans förkunnelse ut? Det får vi skärskåda i kommande avsnitt.
3.2.3 Evangelium i Ulf Ekmans förkunnelse
I avsnittet 1.3.3 gjorde vi ett försök att definiera begreppen lag och evangelium. En väl
formulerad sammanfattning som förenklar analysarbetet finns hos Bengt Hägglund. Denne
beskriver evangelium som:
”budskapet om det som Kristus har utfört i vårt ställe och för vår skull. … Evangelium är
budskapet om att Gud av nåd, för Jesu Kristi skull, förlåter synden. … Evangeliets verkan är i
första hand att den genom syndamedvetandet förkrossade blir upprättad. … Denna förändring
beskrives i NT som en övergång från sorg till glädje, från mörker till ljus, från fångenskap till
frihet.”93
Ulf Ekman börjar både sin troslära och sin predikosamling med avsnitt präglade av evangelium. Där beskrivs evangeliet som ”en uppenbarelse om vad Gud gjort i Kristus för att
frälsa människan.”94 Gud har tagit initiativet.95 ”Ut ur Guds kärlek kommer nåd, barmhärtighet, godhet och trofasthet. … Gud är en nådefull, förlåtande och upprättande Gud. Allt
detta kommer till uttryck i Kristus Jesus och lyser fram på korset!”96
På korset dör Jesus för människorna som Guds offerlamm. ”Jesus dog alltså en
ställföreträdande död på korset. Det var vi som borde ha dött, skyldiga som vi var. Men han
dog för oss och betalade skulden för oss.” Resultatet blev det saliga byte där ”Jesus dog – för
att du skulle få evigt, överflödande liv och … för att du skulle få förlåtelse för din synd och
bli rättfärdiggjord.”97 På korset fullbordades allt detta: ”När [Jesus] hängde där och sade att
allt var fullbordat var det just detta som hade hänt.”98
90
Att Ulf Ekman påverkats av evangelisk teologi och dess begrepp syns vid en jämförelse med Bo Giertz beskrivning av Nådens ordning i Kyrkofromhet (Giertz, Bo, Kyrkofromhet, Stockholm: Diakonistyrelsens
bokförlag, 1939, ss. 34-35). Ekman har troligen läst fler böcker av Giertz än Stengrunden (se avsnitt 3.2.1)
91
Ekman, Ulf, 2003, s. 163. Vi lägger märke till att Ulf Ekman här bygger på reformert teologisk tradition.
92
Ekman, Ulf, 2001, – jag borde nog betona att det naturligtvis är så att jag inte hittat något av detta i min
genomläsning av postillan ifråga och därmed drar slutsatsen av en avsaknad. Att direkt belägga att något inte
berörs med sidhänvisning och allt är ju inte möjligt!
93
Hägglund, Bengt, 1997, s. 110.
94
Ekman, Ulf, 2003, s. 18.
95
A.a., s. 59.
96
A.a., s. 57.
97
Ekman, Ulf, 2001, ss. 27-28. Citat från vardera sidorna. Kursiveringen är Ulf Ekmans egen.
98
A.a., s. 21.
27
Ulf Ekman väljer en kristocentrisk sammanfattning av sin förkunnelse: ”Lärjungarna var med Jesus och såg Mose och Elia och upplevde ljuvligheten på förklaringsberget, men Mose och Elia och härligheten försvann. Kvar fanns bara Jesus. Herdarna gick till
Betlehem för att se Jesus, och bara honom.”99 Om allt detta vill den helige Ande överbevisa
oss ”inte känslokallt och hårt, utan med barmhärtighet och värme.” 100 På det sättet kan allt det
vi gör bli ett gensvar på det Gud tagit initiativet till.101
Vår slutsats blir att Ulf Ekman är väl känd med evangelium så som det har predikats sedan reformationen. I hans förkunnelse är det lätt att hitta Kristi fullbordade verk och
Guds löften. Här finns tröst och uppmuntran. Evangelium framträder klart och tydligt i Ulf
Ekmans förkunnelse.
3.2.4 Lag i Ulf Ekmans förkunnelse
Ulf Ekman konstaterar att en tredjedel av allt Paulus skrev var uppmaningar till de troende.
Som han menar sig vara kallad att följa Bibeln, behöver han förkunna även det som kan
uppfattas som obehagligt.102 Det är väl därför inte oväntat att Ulf Ekmans predikningar
överflödar av imperativer. En resumé går att få utifrån några av de tillfällen han använder det
starka kravet måste.
För den troende är Gud den yttersta auktoriteten. Eftersom Gud har talat genom
Skriften, blir det den kristnes främsta mål att söka Gud och lyssna till Skriften: 103 ”Du måste
böja ditt hjärta inför Guds ord.” ”Dina tankar måste ha ett inflöde från rätt håll. Därför måste
du lyssna på Guds ord” ”vi måste ta tankebyggnader till fånga och lägga dem under Kristi
lydnad (2 Kor 10:5). Det viktiga för dig och mig måste vara att det blir som Gud har tänkt,”
”Vill man komma till Gud måste man göra det på hans sätt” ”Du måste ha en hunger efter mer
av Gud” 104
Ett äkta kristet liv kännetecknas av korset. Vägen till att finna sitt liv är att mista
det för Jesu skull:105 ”Vi måste först låta Jesus tala … då måste du ta dig tid att lyssna till
Jesus och ge honom utrymme. ” ”Du måste böja dig för Jesus, be enträget och gå med Jesus.”
”Och vill man uppleva och erfara de välsignelser som Bibeln talar om, hela fullheten i det nya
förbundet i Jesus Kristus, måste man vara överlåten åt Jesus.”106
Riktigt stor betydelse i Ulf Ekmans förkunnelse har Anden. Den kristne ska leva
ett andligt liv och lyssna till Andens ledning. På så sätt kan Anden visa sig för världen genom
nådegåvor. Men inget av detta kommer att ske förrän de troende upplever det som en livsnödvändig nödvändighet:107 ”För det första måste du vara överlåten. Du måste vara död från egna
ambitioner och säga som Jesus: ’Ske din vilja, inte min.’ För det andra måste du vara villig att
göra det han ber dig om, och lyda omedelbart. För det tredje måste du vara känslig och flexibel. …du måste kunna ändra på dig och göra något annat än vad du hade tänkt dig.”108
Livet är en process av förändring: ”Har du besvikelse i ditt liv, måste du ta itu
med det.” ”Du måste förlåta” ”Det som hindrar och tynger ner dig måste du göra dig av med.”
”Vi måste göra oss av med allt i våra liv som betyder mer för oss än vad Gud gör, allt sådant
som ger oss mer glädje än vad Jesus gör.”109
99
A.a., s. 18.
A.a., s. 31.
101
Ekman, Ulf, 2003, s. 211.
102
Ekman, Ulf, 2001, s. 397-398.
103
Ekman, Ulf, 2003, s. 21.
104
Ekman, Ulf, 2001, ss. 123, 196, 181, 363, 58.
105
A.a., ss. 185-186.
106
A.a., ss. 150-151, 94, resp. 185.
107
A.a., s. 177 (Ulf Ekman jämför där med en rökare som lyckas sluta först när läkaren säger att han måste).
108
A.a., s. 168.
109
Ekman, Ulf, 2001, ss. 362, 51, 211, 400.
100
28
Ulf Ekmans församling är en plats där de troende blir arbetspliktiga tjänare. Den
består av människor som är arbetare i Herrens vingård.110 Medlemmarna förväntas utmärka
sig genom sin aktivitet: ”Vi blev frälsta för att hjälpa andra. Därför måste du ha ett intresse för
att hjälpa andra och se att ditt liv är till för att så mycket som möjligt hjälpa andra.” ”Därför
måste vi engagera oss och göra allt vad vi kan” ”Du måste komma bort från konsumentkristendom och bli en producent.” ”Konsumenttänkandet [måste] dras ut ur oss. … och du måste
slåss mot din svenska natur som säger att det du har räcker. Sträck dig efter mer, så kommer
Gud att ge dig det!” ”Om du vill ha det här i ditt liv, måste du vara beredd att betala priset för
det.”111
Sammanfattningsvis förkunnar alltså Ulf Ekman att varje troende måste lyssna
till Guds ord och underordna sig det, överlåta sig helhjärtat till Jesus, abdikera från att styra
sitt liv och dö från allt eget, leva i ovillkorlig lydnad mot den helige Ande, ständigt arbeta
med att förändra sitt tänkande och handlande för att kunna åstadkomma mer, producera mer
och ha mer framgång. Ulf Ekman sammanfattar: ”Du ska springa ditt lopp och komma i mål!
… Även om det värker i kroppen och du är törstig ska du hålla ut. Det kristna loppet är ett
hårt lopp, inte ett lättsamt kaffekalas.”112
Värt att lägga märke till är skillnaden mellan vad Ulf Ekman påstår sig predika
och vad han egentligen kommunicerar. Ulf Ekman menar att lagen för den troende människan
har funktionen av föda, liv, uppbyggelse och löfte. 113 I hans förkunnelse däremot framträder
lagen som krav. Det är inte löften och möjligheter, utan befallande imperativer som framförs
när lagen utläggs från Ulf Ekmans talarstol.
3.2.5 Sambandet mellan lag och evangelium
I de två föregående avsnitten har vi sett att både lag och evangelium finns med i Ulf Ekmans
förkunnelse. En logisk följdfråga blir därför vilken relation de båda motiven har. Vilket samband finns mellan lag och evangelium i Ulf Ekmans förkunnelse?
För att kunna svara på den frågan är det lämpligt att återvända till vad Ulf
Ekman menar med evangelium. Det visar sig nämligen att han inte nöjer sig med ”syndernas
förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.” 114 Ulf Ekman förkunnar många fler löften
än så och predikar alltså vad som skulle kunna kallas ett utökat evangelium. Vi har tidigare
sett att han beskriver evangelium som det verk Gud i Kristus fullbordade på korset. I sin
helhet menar han att: ”Korset är historiens avskrädesplats där alla människors synd, uppror,
hat, bitterhet, fruktan, ångest, ensamhet, sjukdom, fattigdom och död kastas på Jesus. Han tar
allt detta på sig och går i döden med det. Jesus betalar syndens skuld, genom sin död utplånar
han synden och alla dess olika konsekvenser.”115 I försoningen ingår både kroppslig hälsa och
ekonomiskt överflöd. Ulf Ekman inkluderar dessa i det saliga bytet: ”Jesus tog dina sjukdomar – för att du skulle få läkedom genom hans sår (Jes 53:5, 1 Peter 2:24). Jesus blev fattig
– för att du genom hans fattigdom skulle bli rik (2 Kor 8:9).”116
Vilka villkor finns nu för att få del av de välsignelser som utgör det utökade
evangeliet? Hur blir man rik, frisk och framgångsrik?
Enligt Ulf Ekman är det inte en engångshändelse utan en process. Den börjar
med ordet. Gång på gång betonar han det grundläggande att det är löftena i Guds ord som
växer sig allt starkare i den troende och först skapar hopp, sedan tro och så småningom
110
A.a., s. 376.
A.a., ss. 271, 287, 191, 231, 381.
112
A.a., s. 210.
113
Ekman, Ulf, 2003, s. 163. Citerades tidigare i avsnitt 3.2.2 Begreppen lag och evangelium hos Ulf Ekman.
114
Avslutningen av Apostoliska trosbekännelsen. Citeras i appendix till A.a., s. 252.
115
Ekman, Ulf, 2001, s. 27.
116
A.a., s. 28. Kursiveringarna är Ulf Ekmans egna, liksom tankstrecken.
111
29
mirakler.117 Det motsatta är också sant: ”Har du inget löfte från Gud att få det du ’har tro för’
kommer du inte att få det. Du kan ’tro’ tills du blir gråhårig utan att någonsin få det, därför att
tron aldrig verkar utanför Guds ord. Tron kommer av predikan och predikan kommer i kraft
av Kristi ord.”118 Enbart Guds löfte kommer emellertid inte att ge några resultat. Den troende
måste vara ordets görare och gensvara aktivt. ”Tron kommer av att du hör, och Gud vill att du
ska höra hans ord på lärjungsätt så att du hör och sedan gör. Du hör för att göra och så länge
du gör vad du hör går det bra.”119
Vad som ska göras beror delvis på vad som önskas. Ekonomisk framgång och
överflöd skapas genom givande. ”... när du ger, så får du. Jesus säger: ’Ge och ni skall få’
(Luk 6:38). Din lydnad på detta område förlöser Guds välsignelser. När du sår kommer du att
få skörda (2 Kor 9:6).”120 Ulf Ekman är dock noga med att betona att givande inte bara
baseras på Guds löfte, utan även på att Han redan har gett ekonomiska medel. 121 Vid andra
tillfällen kan den troendes gensvar vara bön. Så är fallet för att få den utlovade väckelsen. 122
Sådan bön behöver vara uthållig. Den troende lämnas däremot inte ensam med befallningen
att be. Det finns en bönens Ande, som uppmuntrar och hjälper, det finns ett böneliv som är en
gåva från Gud.123
Sambandet mellan löftet och gensvaret, den troende och Anden beskrivs tydligt
av Ulf Ekman när det handlar om tungotal och andra andliga nådegåvor. Gud har befallt alla
troende att tala i tungor. Anden ger förmågan, men tala måste den troende göra själv. 124 På
samma sätt betonar Ulf Ekman gång på gång att troende visserligen måste gensvara på Guds
löften och befallningar med handlingar, men att de aldrig gör dessa handlingar ensamma.
Anden är hela tiden med för att hjälpa. Det kristna inte klarar av, det hjälper Anden dem med.
Trons ande kommer – och då vågar de.125 ”Anden [kommer] till din hjälp. Men Hjälparen kan
bara hjälpa dig om du gör något. En hjälpare är en person som hjälper någon att klara av det
han håller på med. Du måste hålla på med något för att Hjälparen ska kunna hjälpa dig.”126
Vägen för den troende att få Guds löften förverkligade blir för Ulf Ekman en
process där löftena och den troendes gärning blir ett. ”I Kristus Jesus har vi fått ett andligt arv.
… Vad Gud förväntar sig är ett folk som sträcker sig ut och aktivt gör arvet till sitt” ”När
Jesus talat till människor måste gensvaret vara offer, att ställa sig till förfogande” ” Det finns
inget område av ditt liv där Jesus inte vunnit seger … Men hur blir den segern verklig i ditt
liv? … Väck upp den där instinkten i dig som gör att du vill satsa allt för att vinna.”127
Sammantaget förenar Ulf Ekman de teologiska motiven lag och evangelium i
sina instruktioner för hur de troende ska få del av välsignelserna i det utökade evangeliet. Gud
uttalar ett löfte i sitt Ord (evangelium) och förväntar sig ett gensvar. I gensvaret krävs ofta bön
(lag) men i bönen ges hjälp av Anden, hjälparen (evangelium). Bönen måste leda vidare till en
handling (lag) men varje handling sker utifrån redan given förmåga eller med Andens direkta
assistans (evangelium). I Ulf Ekmans förkunnelse ingår inte bara lag och evangelium som
teman. De upprepas ständigt, de återkommer växelvis, de lagras på och omkring varandra. För
Ulf Ekman är lag och evangelium väsentligen en enhet.
117
Ekman, Ulf, 2001, ss. 76, 120, 295.
A.a., s. 74.
119
A.a., s. 351.
120
A.a., s. 298.
121
A.a., s. 293.
122
A.a., s. 390.
123
A.a., ss. 110-111, 175, 121.
124
A.a., s. 56, 58.
125
A.a., ss. 157, 177, 233.
126
A.a., s. 320.
127
A.a., ss. 70, 191, 335.
118
30
3.2.6 Balansen mellan lag och evangelium
Ulf Ekman ser ordet som andligt bröd och mat för den troende. 128 Vågar vi oss på att likna
hans förkunnelse vid en smörgåstårta, där flera lager av lag och evangelium omväxlar med
varandra till en helhet? Vad finns det då mest av? Vilket är tongivande, lag eller evangelium?
Det finns skäl till att den frågan är svår att besvara. Hägglund har betonat att
begreppen lag och evangelium är en funktion som uppträder i en förkunnelsesituation. Av
pedagogiska skäl kan skriften själv, eller dogmatiken, delas i lag och evangelium. I första
hand handlar det dock om hur åhörarna upplever predikan. 129 Inte oväntat kan olika åhörare
uppleva ett och samma påstående som både lag och evangelium. Ett imperativ kan både tas
emot som ett befriande råd som löser en besvärlig situation och som ett skuldbeläggande,
ouppnåeligt krav. Sundin har gjort en stor religionspsykologisk undersökning av detta och
kommit fram till att det är både förkunnelsens innehåll och faktorer i mottagarens bakgrund
och livssituation som avgör hur predikan uppfattas.130
Ännu ett skäl är att Ulf Ekman knappast kan beskyllas för att ha en enhetlig
predikostil. En vanlig söndag kan han ge ett mycket uppmuntrande budskap till sin församling.131 I undervisningen på sina konferenser kan han å andra sidan renodla sina förväntningar
på åhörarna på samma sätt som i avsnitt 3.2.4 Lag i Ulf Ekmans förkunnelse. 132 Det låter sig
nästan inte göras att avgöra hur en hypotetisk representativ besökare efter att ha hört en genomsnittlig predikan skulle bedöma helheten. Lättare blir det inte av att förkunnelsen alltid
inramas med lovsång och förbön (som kan upplevas som en positiv mysterieupplevelse och
därmed ett evangeliemoment) och kollekttal (begäran om givande med eller utan löften om
välsignelse som resultat).
En antydan till svar finns emellertid i innehållet i Ulf Ekmans predikningar. Gud
har i Kristus fullbordat försoningen, i Ordet sammanställt sina löften och på pingstdagen utgjutit sin Ande. Nu väntar Gud (som vi sett i avsnittet innan) på mänsklig respons. Det kristna
livet blir därför för Ulf Ekman likt ett schackspel. När Gud gjort sitt drag väntar Han på att
den enskilde troende ska göra sitt. Eftersom Gud börjat ligger nu bollen och ansvaret hos de
troende: ”Gud har aldrig gjort någonting på denna jord utan att göra det genom människor.
Skall någonting ske där du är måste han göra det genom dig.” ”Allt gott som kommer från
himlen börjar med att människor ropar till Gud.” ”Det krävs blod, svett och tårar om vi skall
få se en förändring i vårt land. Jesus har betalat med sitt blod, men vi får stå för svett och
tårar.” ”Visst är väckelsen gratis, tack vare Guds nåd, men den kommer att kosta dig allt det
du är, har och kan.”133
Frågan är om inte flera av Ulf Ekmans åhörare kommer att uppfatta detta ansvar
som tungt och krävande. Det troliga är att de kommer att uppleva det som om lagen överväger
i hans förkunnelse. När någon hör Ulf Ekmans vision för sin församling – ”Utrusta Guds folk
med hans trosord. Visa dem vilka andliga vapen de har. Lär dem att använda dem och sänd ut
dem i segerrik strid för Herren.” 134 – riskerar inte denne att missa att det faktiskt börjar med
evangelium och uppfatta det hela som att nu gäller det kamp, strid, slit och försakelse enbart?
128
Ekman, Ulf, 2003, s. 163.
Hägglund, Bengt, 1997, s. 22.
130
Sundin, Gunnar, 1984, ss. 73-76.
131
Ekman, Ulf, 2005c. Predikan från 050626 i Livets ord, Uppsala, vid firandet av Sten Nilssons 90-årsdag.
Övervägande evangelieförkunnelse om det andliga arv de kristna fått av sina förfäder med något av lagmoment i
tillämpningen att det arvet kan och ska vi lämna vidare till nästa generation.
132
Ekman, Ulf, 2004a, Ekman, Ulf, 2005d.
133
Ekman, Ulf, 2001, ss. 334, 337, 381, 403.
134
Ekman, Ulf, 2005e.
129
31
3.2.7 I ett nötskal
Låt oss sammanfatta vad vi lärt om Ulf Ekmans förkunnelse innan vi går vidare. Vi vet att det
finns mycket tydliga skikt av såväl lag som evangelium i hans förkunnelse. Däremot använder
han dem inte för att disponera någon predikan och tar dessutom avstånd från dem som
teologiska hjälpmedel. Den evangeliska ståndpunkten att skilja lag och evangelium omfattar
inte Ulf Ekman. Istället förenar han i sin förkunnelse lag och evangelium till en sammanhängande enhet. Frågan är dock om inte den enheten består av mer av lag än av evangelium.
Det är inte svårt att förstå åhörare som uppfattar Ulf Ekmans predikningar som dominerade av
lagförkunnelse.135
3.2.8 Jämförelse mellan Karl Barth och Ulf Ekman
Att hitta en teolog som kan användas för att jämföra och kontrastera med Ulf Ekman är inte
helt enkelt. Med vår kerygmatiska utgångspunkt finns det bara en som har någon form av
likhet och därför kan komma ifråga, nämligen Karl Barth. Det betyder inte att likheterna är
stora eller många, bara att de inte är obefintliga så att en jämförelse vore helt meningslös.
Det finns några likheter mellan hur Ulf Ekman och Barth behandlar motiven lag
och evangelium. Båda menar att källan till kunskap finns i uppenbarelsen. Båda menar att
såväl lag som evangelium står att finna i mötet med den uppståndne. Något behov av att
särskilt skilja mellan lag och evangelium känner de inte. För dem båda är lag och evangelium
förenade till en oupplöslig enhet.
Det finns också många skillnader mellan Barth och Ulf Ekman. För Barth är
ordningsföljden mellan lag och evangelium fastlagd. Evangelium kommer alltid först och
lagen är sekundär i förhållande till evangelium och innesluts i och underordnas evangelium. I
Ulf Ekmans förkunnelse blandas motiven utan en fix inbördes ordning. Barth förenar motiven
till en oupplöslig enhet i sin teologi genom att övergripande slå fast att de härrör från en och
samme person. Genom denna fixering gör Barth evangelium till det primära och uppmuntran
och glädje till grundhållning i hela sin teologi. Ulf Ekman har däremot inga problem att i sin
förkunnelse renodla lag och evangelium och riskerar därmed att några av åhörarna uppfattar
honom som lagförkunnare.
Den största skillnaden mellan Ulf Ekman och Barth när det gäller hur lag och
evangelium används finns i det slutgiltiga syftet. Barth syftar till att skapa en kristen etik, en
kristocentrisk sådan i Jesu efterföljd. Målet för den pil Barth har skjutit av är nästankärleken.
Ulf Ekman har ingen invändning mot detta. Men tyngdpunkten i hans förkunnelse är det
utökade evangeliet med de nödvändiga lagmomenten för att förverkliga Guds löften. Frågan
blir då ifall Ulf Ekmans förkunnelse inte syftar, eller i varje fall kan uppfattas som att den
syftar, till det personliga mottagandet av Guds välsignelser snarare än utgivandet av välsignelser till nästans tjänst? I så fall skapar Barths teologi glada och utåtriktade kristna som
ägnar sin tid åt att fylla behov hos medmänniskor och i samhället. Ulf Ekmans förkunnelse
leder istället till människor som ägnar sin tid åt att själva uppfylla alla Guds villkor för
välsignelse. Och eftersom dessa villkor är tunga, enligt Ulf Ekman kräver de ju hela den
troendes liv, blir skillnaden mellan Barth och Ulf Ekman väldigt stor – trots de gemensamma
utgångspunkterna.
3.3 Åge Åleskjær
I det här avsnittet ska vi analysera den norske förkunnaren Åge Åleskjær och det han predikat
under de senaste åren. Eftersom han tagit klar ställning är det inte svårt att se hans uppfattning
om begreppsparet lag och evangelium. Vi kan få hjälp att beskriva Åge Åleskjærs förkunnelse
genom att utgå från några frågor. Hur uppfattar han begreppen lag respektive evangelium?
135
Vi låter följaktligen frågan stå obesvarad här, men återkommer till den i nästa kapitel.
32
Hur ser han på lagens funktion och dess relation till evangelium? Låt oss behandla dessa i fyra
avsnitt i fortsättningen – efter en kort biografisk introduktion.
3.3.1 Biografi
Åge Åleskjær (1950-) är född och uppvuxen i norska Østfold (mellan Oslo och svenska
gränsen). Han skaffade sig en naturvetenskaplig utbildning på gymnasiet och läste sedan
vidare till lärare. Han är som så många norrmän en passionerad skridskoåkare, och åker
numera veteranklassen i NM.136
Efter en tid i Norsk Luthersk Misjonssamband (som liknar svenska EFS) blev
Åge Åleskjær pingstvän 1969 och sedan en del av den karismatiska förnyelsen av norsk
kristenhet runt Aril Edvardsen i Sarons dal. Under åren 1971-76 arbetade Åge Åleskjær som
lärare. Sedan verkade han både som evangelist i pingströrelsen i Norge och som medarbetare
på Sarons dal. Läsåret 1984-85 var Åge Åleskjær elev på den amerikanska framgångsteologen
Kenneth Hagins skola Rhema i Tulsa, Oklahoma. Väl hemma igen startade han en egen
församling för att kunna predika den framgångsteologi han lärt sig i USA. Oslo Kristne Senter
kom därför att präglas delvis av lokala församlingar i Tulsa, inte bara av Hagins bibelskola.
De första åren hade Åleskjær goda och många kontakter med pastor Ulf Ekman i Uppsala.
Efter någon fnurra på tråden, orsakad av olika syn på hur en församling ska ledas, försonas de
båda igen efter 1990137 – för att som tidigare nämnts åter gå skilda vägar efter 2002 års Camp
meeting på Oslo Kristne Senter. Åge Åleskjær har sommaren 2005 utnämnts till hedersdoktor
vid det evangelikala Life Christian Univeristy i Tampa, Florida.138
Av Åge Åleskjærs bakgrund kan vi sluta oss till att hans teologi har inflöden
från lutherdomen, från pingströrelsen och den karismatiska förnyelsen samt från framgångsteologin. Troligen har dessa olika sammanhang allt mindre bestående påverkan på Åleskjærs
förkunnelse ju längre tillbaka i tiden de ligger. Åge Åleskjær har som nämnts inte alltid hållit
med allt Ulf Ekman förkunnat under åren. Det kan förklaras av att Åge Åleskjær aldrig tagit
framgångsteologin som ett färdigt paket, utan alltid skapar sig en egen uppfattning som en
syntes av allt han upplevt. Särskilt efter omvärderingen av lagen år 2002 bör vi vara försiktiga
med att försöka placera honom i ett fack med en förenklad teologisk beskrivning. Istället låter
vi Åge Åleskjær själv få komma till tals i den fråga som legat honom varmast om hjärtat i
kommande avsnitt, nämligen avståndstagandet från lagen.
3.3.2 Åge Åleskjær om lagen
Den bild Åge Åleskjær ger av lagen överensstämmer i sak med beskrivningen i evangelisk
teologi.139 Däremot använder han sig av så mycket mer målande språkbruk. Lagen ställer
krav, den ”sier: ’Du skal, du skal ikke, du må, du må ikke.’ … og du må oppfylle disse
kravene”140 Även om inte direkta imperativer används finns det gott om möjligheter att
formulera lagmoment i förkunnelsen. Åge Åleskjær har själv ”fått høre fraser som dette: ’Det
vi trenger er …’ ’Hvis vi bare hadde …’ ’Jeg kjenner for min egen del …’.” 141 Som
136
Se t.ex. startlistan från år 2000 på http://www.oscar.as/ob000216.htm (utskriven 050924).
Berg, Anne, 1993, s. 17.
138
Biografiska uppgifter är, om inget annat anges, hämtade från Berg, 1993, ss. 9-10; från artikeln ”Åleskjær,
Åge, M.,” i Aschehoug og Gyldendals store norske leksikon (huvudred: Petter Henriksen), Oslo: Kunnskapsforlaget, 2005, band 16, s. 650; samt från Oslo kristne centers (OKS) hemsida (Åleskjær, Åge, 2005g, 2005h,
2005i).
139
Likheten är slående tydlig om Åge Åleskjærs förkunnelse som den beskrivs nedan i det här avsnittet jämförs
med när mor Lotta förmanar sin präst i tredje delen av Stengrunden: ’Piskar man Guds hjord med lagens gissel
… så går det galet till slut. Ingen tål hur mycket stryk som helst.’ (Giertz, Bo, Stengrunden : en själavårdsbok,
Stockholm: Diakonistyrelsens bokförlag, 1941, s. 287).
140
Åleskjær, Åge, Fullstendig Frihet, Skien: Logos, 2004, s. 115.
141
A.a., s. 14.
137
33
väckelsepredikant brukade han själv krydda sina predikningar med både ett och annat
påpekande om vad som ännu saknades i åhörarnas tro.142
Lagen leder till fördömelse. Den kom nämligen för att synliggöra synden. Lagen
instiftades på Sinai på ett sådant sätt att den injagade fruktan även hos den frimodigaste och
fungerar fortsatt så. 143 Lagen ”kunne fortelle oss hva som var rett og galt men han hadde
ingen kraft til å rense oss fra vår syndige natur, eller gi oss kraft til å holde hans befalinger …
Loven fordømmer oss for den synd den ikke kunne frelse oss fra.”144
I sin förkunnelse tvekar inte Åge Åleskjær att kalla lagen för ett ok och en
tvångströja. Han menar att lagen, som ställer krav på mänskliga insatser, enbart leder till
träldom. Framför allt leder den till stressade och slitna kristna, som upplever sig som andligt
misslyckade förlorare. 145
3.3.3 Åge Åleskjær om evangelium
Om lagen ställer krav på människors insatser, handlar evangelium i Åge Åleskjærs förkunnelse om ”nåden [som] forteller hva Gud kan gøre!”146 Gud har i Kristus försonat världen med
sig själv. Han tillräknar ingen några synder. Evangelium är därför ett budskap om försoning,
frälsning och syndernas förlåtelse.147 Åge Åleskjær citerar Jes 54:9-10148 och säger sedan att
”Gud smiler til deg.” Gud vill att du ska känna trygghet, inte gå omkring och vara rädd för
honom eller tro att han inte är nöjd med dig. För nu har Gud löst syndens problem. 149 På
korset skedde det saliga bytet: ”Korsets mysterium er att Kristus identifiserte seg med oss, og
vi ble ett med Ham. Ved att Han ble ett med oss, tok vårt sted og bar vår synd, straff, skyld og
dom, kunne vi identifisere oss med Ham, og bli ett med hans rettferdighet, seier, frihet og
hellighet.”150
Det evangelium Åge Åleskjær förkunnar syftar till att befria. ”Det frigør fra allt
strev og egne prestasjoner,”151 ”tron och nåden hör ihop, den är inte baserad på eget strävande
och laggärningar.”152 Jesus bjuder in alla dem som är tyngda av bördor för att få vila. 153
Evangeliet befriar också den enskilde kristne från felaktigt ledarskap som kontrollerar, manipulerar och binder människor.154 Åge Åleskjær har sett denna förkunnelse av evangelium bära
god frukt:
Jeg har vitnesbyrd fra folk som hadde blitt sløve, de var trøtte av å kjempe i egen kraft … Jeg
får brev og e-mail fra folk som har fått et nytt liv etter mange år som kristne. I godt voksen
alder har de plutselig våknet til liv, meldt seg til tjeneste i sin menighet, og fått en oppdrift som
bare Jesus kan skape.155
142
A.a., s. 11.
A.a., ss. 81, 72, 77, 135.
144
A.a., s. 92. För sammanhangets skull är här citatets båda halvor anförda i omvänd ordning.
145
A.a., s. 9, 122, 136, 95.
146
A.a., s. 92. Utropstecknet är Åleskjærs eget.
147
A.a., s. 139.
148
For som Noahs flom er dette for meg. Likesom jeg sverget att Noahs flom ikke mer skal gå over jorden, slik
har jeg nå sverget att jeg ikke vil være vred på deg eller skjenne på deg. For fjellene kan vel vike, og haugene
rokkes, men min miskunnhet skal ikke vike fra deg, och min fredspakt skall ikke rokkes, sier Herren, han som
forbarmer seg over deg.
149
Åleskjær, Åge, 2005a.
150
Åleskjær, Åge, 2004, s. 146.
151
A.a., s. 12.
152
Åleskjær, Åge, Goda nyheter till de sjuka, Uppsala: Livets Ords förlag, 1986, s. 81.
153
Åleskjær, Åge, 2004, ss. 153-154.
154
A.a., s. 159.
155
Åleskjær, Åge, 2004, s. 122.
143
34
För Åge Åleskjær är evangelium inte bara en väg till frälsning och början till ett kristet liv.
Det är i evangelium som potentialen och drivkraften ligger till hela livet. ”’Og er det av nåde,
da er det ikke lenger av gerninger. Ellers er nåden icke lenger nåde.’ (Rom11,6) Dette gjelder
ikke bare frelsen, men helliggørelsen, tjenesten og frukten vi bærer.” 156 Orsaken till att Åge
Åleskjær hävdar detta är att han ser den troende som i dopet helt förenad med Kristus. De
kristna har dött med Kristus och lever med honom, ja, det är nu Kristus som lever i dem. De
troendes del i detta är att vandra med honom på samma sätt som de tog emot honom; av nåd
genom tro.157 Genom att de är i Kristus, och Kristus i dem, producerar han sitt liv i de troende,
som vinträdet ger liv åt grenarna.158
Åge Åleskjær sammanfattar:
Hvilket herlig evangelium! Det var umulig for loven å få skick på oss … Men Gud hadde
løsningen i Kristus. Ved å sende sin egen Sønn ble det umulie mulig! Nå kan vi leve et nytt liv
…, og ’lovens krav blir oppfylt i oss’. Legg merke til att det ikke står ’av’ oss, men ’i’ oss. Det
är Han som gjør det ’i’ oss. … Kristus lever i oss, og han er den eneste løsningen. 159
3.3.4 Lagens funktion, uppgift och bruk
När Åge Åleskjær ska beskriva vad lagen är till för kan han inte nöja sig med bara ett tema.
Han behöver flera olika, beroende på vilka lagen vänder sig till och med vilket syfte. Det går
att urskilja fyra olika teman. Dessa kan sammanfattas i termer av Mose lag respektive lagens
tre bruk.
Mose lag är enligt Åge Åleskjær en förberedelse för det som skulle komma i
Kristus. Där finns både förebilder och skuggor av den nuvarande verkligheten. Där finns
löften som nu är uppfyllda. Men Mose lag är, som hela det förbund som upprättades på Sinai,
borttagen och ersatt av det nya förbundet.160 Någon föreskrivande rätt för de kristna har Mose
lag aldrig haft, menar Åge Åleskjær, och hänvisar bl.a. till beslutet vid apostlamötet år 49 i
Jerusalem. ”Apg 15:10 kaller loven ’et åk som verken våre fedre eller vi var i stand til å bære.
… Loven kom med bud og forskrifter. Dette åket skulle de kristne slippe å få lagt på sin
nakke. … Loven ble gitt til jødene” 161 Som kyrkan är Kristi brud ska hon tillhöra endast
honom. Att samtidigt inleda en relation med Mose lag kan inte vara något annat än vänsterprassel.162
Lagens första bruk är det borgerliga, samhällets sätt att upprätthålla lag och
ordning. Åge Åleskjær menar att Gud lagt ned lag i alla människors samveten. Där finns ett
medvetande om rätt och fel. Detta är grunden för varje samhälles rättsordning. Självklart
kommer kristna, om de leds av kärleken, att underordna sig det civila samhällets lagar och
myndigheter.163 Det normala är att människor, troende eller inte, vill leva på det sätt de
uppfattar som rätt, men att de inte kommer att kunna leva upp till sin egen längtan. Den lag
som är skriven i människors samveten kommer därför att ha samma funktion som all lag: den
ger dåligt samvete, ångest och fördömelse.164
Lagens andra bruk härleder Åge Åleskjær ur skriften:
156
A.a., s. 132. Skrifthänvisningen är korrekt citerad, med utelämnat mellanslag och allt.
Åleskjær, Åge, 2005b.
158
Åleskjær, Åge, 2005c.
159
Åleskjær, Åge, 2004, s. 94.
160
A.a., ss. 26, 41-42, 75.
161
Åleskjær, Åge, 2005e.
162
Åleskjær, Åge, 2004, s. 69 (som dock kallar det otrohet liknande GTs beteckning av avgudadyrkan som hor).
163
A.a., ss. 55, 18.
164
Åleskjær, Åge, 2004, ss. 111-112, 107. Kopplingen här gör dock aldrig Åge Åleskjær själv. Människors
önskan att leva upp till det egna samvetets krav nämns enbart i förbigående i hans utläggning av Rom 7.
157
35
Gud måtte la menneskeheten, representert ved jødene, bryne seg på loven. … ’Hver mun måtte
lukkes, og hele verden stå streffeskyldig for Gud’ (Rom 3,19). … Slik er da loven blitt vår
tuktemester intil (helt fram til) Kristus’ … Loven gjorde sin jobb ved å avsløre menneskets
hjelpeløshet og syndighet, og behovet for en Frelser ble helt tydelig.165
Märk väl att Åge Åleskjær inte anser att lagens andra bruk är en del av kyrkans förkunnelse.
Han är medveten om att så har hävdats, men menar att grunden till detta är ett missförstånd
grundat på en felöversättning:166
Om vi leser Gal 3,23-25 i sammenheng, blir det helt tydelig att loven var en tuktomester helt
fram til Kristus. Dette kommer heldigvis tydelig fram i oversättelsen av 1978, men egentligen
er det bare å lese sammenhengen for å se hva det står – uavhenging av hvilken oversettelse vi
leser. … Det kommer tydelig fram at lovens tid var før Kristus, mens nå, etter at troen er
kommet, er vi ikke under tuktemesteren.167
För Åge Åleskjær är lagens andra bruk fullbordat. Det gällde fram till den tid när Jesus kom
och ”Gud brukte jødene som et demonstrasjonsfolk på dette.”168 Det är inte lagens uppgift att
driva enskilda nutida människor till Kristus, menar Åge Åleskjær. Sådan överbevisning görs
av den helige Ande.169
Lagens tredje bruk innebär att lagen när en människa blivit född på nytt ger
vägledning för det fortsatta kristna livet. Åge Åleskjær motsätter sig detta. För det första var
ju lagen enbart given till judarna, inte till något hednafolk ens efter att de blivit kristna. ”Derfor måtte Paulus våke over det evangeliet han hadde fått åpenbart, og sørge for at hedningene
ikke fikk et evangelium som var oppblandet med jødedom.” 170 För det andra var ju lagens
uppgift att skapa fruktan och fördömelse. Åge Åleskjær förstår inte hur fruktan och fördömelse kan skapa helighet. 171 Han menar att religiös tradition smugit sig in med påståendet att
frälst kan man visserligen bli av nåd, men för helgelsen krävs piskan och lagen så att det inte
blir för stor frihet.172 Detta är fel, menar Åge Åleskjær. Om lagen inte kan frälsa, så kan den
inte helga heller.173 Lagen kan överhuvudtaget inte hjälpa någon med något.174 Den klassiska
uppdelningen av Mose lag i ceremonial- och morallag motsätter sig Åge Åleskjær också. Det
är omöjligt för honom att acceptera att dekalogens morallag gäller självständigt från Mose lag
som helhet. I själva verket är ju de tio buden, ingraverade på stentavlor, själva lagens
essens.175 Nej, de kristna är frigjorda från lagen, hela lagen.176 Medlet till helgelse och
drivkraften till ett kristet liv finns inte i lagen, utan i nåden.177
För Åge Åleskjær finns det följaktligen bara en uppgift för lag i kristnas liv, ett
borgerligt bruk. Några religiösa eller andliga funktioner har lagen däremot inte. Vi låter
honom själv sammanfatta: ”Jødene har Moseloven, hedningerne har ’samvittighetens lov’,
slik Rom 2,14 forklarer, og Guds menighet har ’Kristi lov’, eller ’kjærlighetens lov’.”178 De
kristna ska drivas av kärleksbudet och av Guds nåd, inte av lagen.
165
A.a., s. 61.
’Slik er loven blitt vår tuktomester til Kristus’ (Gal 3:24a).
167
Åleskjær, Åge, 2004, ss. 78-79. Kursiveringar och tankstreck är Åge Åleskjærs egna.
168
A.a., s. 61.
169
A.a., s. 137 – där f.ö. hela resonemanget om tuktomästaren upprepas.
170
Åleskjær, Åge, 2005f.
171
Åleskjær, Åge, 2004, s. 92.
172
Åleskjær, Åge, 2005d.
173
Åleskjær, Åge, 2004, s. 73.
174
Åleskjær, Åge, 2005b.
175
Åleskjær, Åge, 2004, s. 71.
176
Åleskjær, Åge, 1986, s. 83.
177
Åleskjær, Åge, 2004, ss. 44-46.
178
Åleskjær, Åge, 2004, s. 51. Kursiveringen är Åge Åleskjærs egen.
166
36
3.3.5 Relationen mellan lag och evangelium
Åge Åleskjær karaktäriserar den rådande synen på förhållandet mellan lag och evangelium i
Norge med orden lag och evangelium. Traditionen har fört in lag i evangeliet. 179 Resultatet av
detta har inte varit av godo menar han. Det har förvandlat kristendomen till en gärningslära,
full av människobud och traditioner. Blandningen av lag och evangelium har gjort livet surt
för folk och skapat döda gudstjänster och församlingar. 180 Här vill Åge Åleskjær se en förändring: ”evangeliet må forkynnes rett og rent, uten lovisk infiltration!”181 Att driva lagens
krav är att vara otrogen mot Kristus, därför måste varje relation till lag bannlysas. 182 Allt som
uttrycker lag, krav eller bud behöver tas bort ur förkunnelsen - även dekalogen. 183 Det gäller
att flytta predikstolen från Sinai till Golgata och rensa ut allt som har med Sinai att göra. 184
Relationen mellan lag och evangelium måste upphöra: ”det er ikke lov og evangelium, det är
lov kontra evangelium.”185 Åge Åleskjær menar följaktligen att förkunnelsen ska
kännetecknas av evangelium enbart. Lagen har inget i predikstolen att göra.
3.3.6 Hodestykker
Sedan år 2002 har Åge Åleskjær stått fram som en förnyare i norsk kristenhet. Knivskarpt vill
han skilja på lag och evangelium. Endast evangelium har tillträde till predikstolen. Lagen
måste förvisas därifrån. Mose lag gavs till judarna och har ingen rätt att ställa krav på hednakristna. Lagen i sig har bara till uppgift att visa på synd och därmed skapa ångest och
fördömelse. Den är ingen frälsningsväg och kan heller inte helga, bara hota. Något lagens
tredje bruk finns det därför inte plats för. Åge Åleskjær avvisar också tanken på ett lagens
andra bruk. Tanken att lagen skulle vara den enskildas tuktomästare och driva till Kristus är
honom helt främmande. Inte går det att skrämma folk till tro?
Ett civilt bruk av lagen kan Åge Åleskjær däremot se och argumentera för. En
lag skriven i alla människors inre ger grunden för en civil ordning och ett legalt rättsamhälle. I
det sistnämnda ingår tanken att människor har en inbyggd kunskap om rätt och fel, och att de
vill leva på det sätt de vet är rätt men ofta misslyckas. I förbigående antyder Åge Åleskjær att
han är medveten om att människor lider av att inte kunna leva upp till de krav de ställer på sig
själva.
3.3.7 Åge Åleskjær jämförd med Gustaf Wingren
Efter att ha jämfört Ulf Ekman med Karl Barth (och inte funnit så värst stora likheter) gör vi
nu (med i princip likartat resultat) ett försök att jämföra Åge Åleskjær med Gustaf Wingren.
Åge Åleskjær har inte mycket av gemensam bakgrund med Wingren. Detta till
trots uttrycker Åge Åleskjær tankar i sin förkunnelse som har vissa likheter med Wingrens
teologi. Båda skiljer evangelium från lagen och hävdar att förkunnelsen ska bestå av evangelium utan lag. På så sätt avvisar de båda lagens tredje bruk. De använder båda formuleringen evangelium kontra lag för att sammanfatta sitt synsätt. För dem båda har evangelium
uppenbarats utan lag. Lagen har dock en legitim funktion som både Åge Åleskjær och
Wingren för fram, nämligen det första bruket, det som rör alla människor och bygger upp
samhället.
Naturligtvis finns det mest olikheter. Åge Åleskjær tycks ha en mer subjektiv
betoning när han förkunnar evangeliet än Wingren. Åge Åleskjær har avvisat lagens andra
bruk med hänvisning till att Galaterbrevets tuktomästare gällt judafolket innan Jesus kom och
179
A.a., s. 16. Min kursivering.
A.a., ss. 132-135.
181
A.a., s. 56.
182
A.a., ss. 69-70.
183
Åleskjær, Åge, 2005d.
184
Åleskjær, Åge, 2004, ss. 14, 43.
185
A.a., s. 130. Kursiveringen är Åge Åleskjærs egen.
180
37
inte avser någon enskild nutida människas väg fram till korset. En anknytning till Wingren
och lagens andra bruk finns trots detta antydd i Åge Åleskjærs förkunnelse när han talar om
att hedningarnas samvete utgör deras egen lag. Vi kanske inte ska slå fast att Åge Åleskjær
avvisar den vanligaste evangeliska presentationen av lagens andra bruk, men behåller dess
funktion. Materialet är därtill alltför magert. Men en möjlighet finns, som inte går att utesluta,
att Wingren och Åge Åleskjær faktiskt menar samma sak. Tills detta undersökts närmare får
vi konstatera att Åge Åleskjær i förhållande till Gustaf Wingren med ett friare språkbruk
följer samma teman, går i samma riktning, men med sitt nej till lagen även i dess andra bruk
går mycket längre. Vad detta får för konsekvenser får vi återkomma till i nästa kapitel.
38
4 Åhörarrespons: Diskussion
I de två senaste kapitlen har vi ägnat oss åt lag och evangelium, så som de behandlats i såväl
reformatorisk teologi som framgångsteologi. Det första har enligt vårt metodval utgjort den
bakgrund och den tradition som varje läsning av en text eller förståelse av ett budskap förutsätter. Det andra har byggt på approximationen att en textanalys resultat (vad som faktiskt
står) är nära författarintentionen (vad författaren menat). Det som återstår i vår tredelade
metod är nu receptionsfrågor (hur uppfattar mottagaren budskapet?). I detta, avslutande,
kapitel ska vi diskutera hur Åge Åleskjærs och Ulf Ekmans åhörare kan tänkas uppleva deras
förkunnelse. Värt att notera är att detta inte är en historisk beskrivning (som i kapitel 2) eller
en textanalys (likt i kapitel 3). Nu är det möjligt att inta en friare relation till materialet, ställa
svåra frågor och söka lyfta problem fram i ljuset. Naturligtvis innebär detta att den tolkningstradition författaren står i problematiserar den tolkningsgemenskap framgångsteologin utgör.
Från författarens sida sett är det en naturlig del av det vetenskapliga arbetet. Han är emellertid
medveten om att detta från andra sidan sett, inifrån trosrörelsen, kan (och får) uppfattas som
dåligt underbyggt och i vissa fall som ren skär spekulation.
Innan vi ägnar var sitt avsnitt åt problematisering av Åge Åleskjærs och Ulf
Ekmans förkunnelse kan det vara till hjälp att sammanfatta resultaten, så långt vi nu kommit.
Vi har sett hur Åge Åleskjær genom att strikt skilja lag och evangelium har samma utgångspunkt som Luther och Wingren. Men vi såg också hur han genom att vilja bannlysa all lag i
predikstolen går långt utöver vad dessa teologer lärt. Ulf Ekman har också visat sig ha
liknande utgångspunkter men gå långt utöver de teologer vi jämfört honom med. Genom att
med emfas hävda alla lagens tre bruk har han samma utgångspunkt som Calvin och i viss mån
Barth, även om denne vänder på ordningen till evangelium och lag. Däremot har Ulf Ekman
ett helt eget syfte med lagens tredje bruk. Det handlar inte om etiken som för Calvin och
Barth, utan om framgång för den enskilde kristne. Genom lagmomenten i Ulf Ekmans teologi
ska hans åhörare själva kunna tillägna sig löftenas uppfyllelse. Med detta som utgångspunkt
kan vi sätta oss på åhörarens plats och utgående från den ställa en del kritiska frågor.
4.1 Frågor till Åge Åleskjær
Vi har sett hur Åge Åleskjær sedan sekelskiftet förkunnat ett evangelium utan lag och dessutom predikat emot teologiska bruk av lagen. Från åhörarens horisont kan detta vid första
anblicken verka befriande. Är inte ett löfte om att det inte längre finns några ’måsten’ ett
riktigt glatt budskap? Absolut. Däremot behöver vi ställa frågor om hur åhöraren kommer att
uppleva Åge Åleskjærs förkunnelse sedan detta inledande glädjerus klingat av. Vilka inbyggda problem finns i Åge Åleskjærs teologi?
Det går att gruppera diskussionen av Åge Åleskjærs förkunnelse i två halvor.
Den första består av frågor som har sin rot i metodfrågor. Den andra handlar om de problem
som skapas av skillnaden mellan verkligheten och förkunnelsen. Låt oss ägna dem var sitt
avsnitt.
4.1.1 Problem som utgår från Åge Åleskjærs metod
Åge Åleskjær beskriver själv sin metod som biblicistisk: ”Jeg er en uforbederlig
Bibel student. Hvis du vil nå fram til meg med dine argumenter, må du gi meg kapittel og
vers. Du må dessuten gi meg mer enn ett skriftsted, for summen av Guds Ord er sannhet.” 186
En återblick till det avsnitt som innehåller textanalysen av Åge Åleskjærs förkunnelse visar att
han i stort sett är konsekvent i att tillämpa sin metod. Hans utläggningar vimlar av bibelcitat
och han drar sig inte för att bygga ett helt resonemang på någon exegetisk detalj. Så avfärdar
186
Åleskjær, Åge, 2004, s. 51.
39
han ju det evangeliska lagens andra bruk som byggt på en felöversättning av den grekiska
grundtexten. Vad händer nu när denna exegetiskt baserade metod inte visar sig vara så
vattentät som Åge Åleskjær uppenbarligen tänker sig? Det är inte svårt att hitta kritiker av
Åge Åleskjærs exeges.
Låt oss börja med att anta Åge Åleskjærs utmaning och ge honom ”kapittel og
vers”. Redan hos Paulus hittar vi nämligen sådant som går stick i stäv mot Åge Åleskjærs
förkunnelse. Det händer att Paulus citerar Mose lag som stöd för en förmaning, något som
enligt Åge Åleskjærs teologi torde vara omöjligt. 187 Inte gör vi en övertolkning om vi påstår
att detta för åhörarna kan verka aningen förvirrande?
Barth skapar ytterligare problem för Åge Åleskjær med sin utläggning av Rom
14. Barth tolkar texten som att vissa kristna skulle uppskatta en principiell vägledning för hur
livet ska levas, även om andra är redo att ta dagen som den kommer och lösa alla etiska problem i det enskilda fallet. 188 Enligt Barth skulle alltså vissa av Åge Åleskjærs åhörare mycket
väl kunna nöja sig med det nu bara finns ett bud, kärlekens, medan andra skulle råka i samvetssvårigheter eftersom de längtar efter stöd och vägledning för sina liv. Att avskaffa alla
lagens bruk, så som Åge Åleskjær gör, skulle enligt Barth skapa en grupp längtande och
besvikna åhörare. Vi kan konstatera att Ulf Ekman, med sin förkunnelses tyngdpunkt på vad
som ska göras, sällar sig till Åge Åleskjærs kritiker på denna punkt.
Wingren kan få bli en sista kritiker av Åge Åleskjærs metodval. Åge Åleskjær
utgår ju från en form av biblicism som innebär att det skriften en gång sagt är giltigt för alltid
och inte betyder tolkas. Wingren går en helt annan väg och hävdar att det krävs hermeneutiska
grepp beroende på de frågeställningar som ligger i tiden. För Paulus var det de kristnas relation till Mose lag och särskilt till omskärelsen som var avgörande. För Paulus är lagen således
i första hand Mose lag. Luther är, enligt Wingren, medveten om detta men har en annan fråga
än Paulus att svara på. För Luther handlar det om lagen som uttryck för Guds vrede kontra
evangelium som förmedlare av Guds nåd. Luther gör därför en hermeneutisk nytolkning där
lagen får beteckna det som hans samtid har mest problem med – att de inte klarar av att leva
upp till Guds förväntningar. För Wingren är detta en legitim, ja nödvändig nytolkning, som
problematiserar Åge Åleskjærs biblicism. Vad Wingren vill är inte att med Åge Åleskjær
försöka gå tillbaka till den ursprungliga betydelsen av Pauli brev. Istället vill han gå vidare
och göra en tolkning som är nutidsanpassad. I en sådan tolkning utgör lagen alla de former av
krav som ställs på människan av idag. Konsumtionssamhällets press och stress och krav på
den enskilde att arbeta mer, köpa mer och äga mer lägger en börda på människor som håller
dem fångna. Detta är det som förkunnelsen ska befria ifrån idag, menar Wingren. 189 Två
problem i Åge Åleskjærs förkunnelse blir synliga här. För det första riskerar åhörarna att bli
utan hjälp med de problem som är deras samtids mest brännande. För det andra gör Åge
Åleskjær delvis samma omtolkning av lagen som Luther gjort, men utan att motivera den.
Den åhörare som vill sätta sig in ordentligt i vad Åge Åleskjær har att säga kommer att få
problem med glidningarna från Pauli motstånd mot Mose lag till Åge Åleskjærs alla avvisanden av alla sorters krav och bud. Åge Åleskjærs exegetiskt inspirerade biblicism kan inte
säkerställa att en sådan tolkning är korrekt.
Sammantaget får vi hävda att det är inte lätt för åhörarna att få Åge Åleskjærs
biblicistiskt-exegetiska metod att fungera. Den tar inte hänsyn till alla bibliska data, den ger
187
Några exempel finns i 1 Kor. ”Detta är mitt svar till dem som kritiserar mig: Har vi inte rätt till mat och dryck
- - - Är detta bara mänskligt tal, eller säger inte lagen samma sak? Det står ju i Moses lag: Du skall inte binda
ihop munnen på oxen som tröskar. Skulle Gud bekymra sig om oxar? Nej, det är klart att han säger det med
tanke på oss” (9:3-4, 8-10a) – ”Liksom överallt i de heligas församlingar skall kvinnorna tiga vid sammankoms terna: de har inte lov att tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. ” (14:33b-34).
188
Barth, Karl, 1959 (1956), ss. 164-165.
189
Wingren, Gustaf, ”Vad är lag och vad är evangelium idag” i Tro och liv : tidskrift för kristen förkunnelse,
nr 5, 1988, ss. 2-3, 7.
40
ingen etisk vägledning i det enskilda fallet och den kan inte bli tillräckligt samtidsanpassad
utan att göra våld på sina egna utgångspunkter. En inledande känsla av befrielse riskerar att
bytas mot en allt ökande förvirring för dem som sitter under Åge Åleskjærs talarstol.
4.1.2 Problem som utgår från åhörarnas position
Vi har redan sett hur Åge Åleskjærs metod leder till problem för åhörarna. En annan grupp av
problem är inte beroende av hans metod, som sådan, utan av vad som händer när någon
försöker leva det liv Åge Åleskjærs förkunnelse förutsätter. Det är sådana problem vi ska ägna
det här avsnittet åt.
Wingren har med emfas hävdat att allt teologisk arbete måste ha två utgångspunkter. Det räcker inte med den kerygmatiska med skriften som utgångspunkt. Det krävs
också en antropologisk utgångspunkt. Det är den som knyter samman skapelsen och lagen
enligt Wingren. Att leva är att vara skapad och att stå under krav. Krav av många olika slag,
sammanfattat i ett etiskt rop från medmänniskan som har behov av hjälp av olika slag. Ett
mänskligt liv är därför förenat med en dubbel form av smärta. Smärtan att vara beroende,
smärtan av att tjäna. Till detta kan vi lägga smärtan av att leva i den skapade, ofullkomliga
världen, med arbete, oro, sjukdom och död som normala följeslagare till livet. Utgående från
Wingrens teologi behöver förkunnelsen å ena sidan bejaka att allt detta redan är tillstädes –
och kontra det predika evangelium så att människor får hopp och nytt livsmod och framtidstro. Åge Åleskjær å andra sidan, har en kristologisk utgångspunkt, utan anknytning till det
allmänna mänskliga livet. Problemet blir då att Åge Åleskjærs åhörare inte får höra något om
att kristna fortfarande lever i denna världen och därmed kommer att utsättas för press av olika
slag bara genom att finnas till. När Åge Åleskjær vill avskaffa lagen och enbart predika Guds
löften kommer han till slut i själva verket att svika dem, ty han ger dem inte den utrustning de
behöver för att stå pall för de prövningar som kan komma.
Vidare förutsätter Åge Åleskjærs förkunnelse en form av andligt liv där de
troende de facto lever i och av det enda budet om kärleken. Vad händer den åhörare som av
någon anledning inte upplever sig så respekterad och älskad som rimligt är att Åge Åleskjærs
församling borde leva i? Om inte den åhöraren samvetsgrant praktiserar ett annat av Jesu bud,
nämligen det om förlåtelse, skulle det uppstå en dissonans mellan vad som predikas och vad
den åhöraren upplever. Detta eftersom vi människor under hela jordelivet är och förblir
ofullkomliga och riskerar att medvetet eller omedvetet ge varandra en och annan törn. En
analog dissonans uppstår naturligtvis i det fall den enskilde åhöraren hos sig själv finner
sådant som inte är förenligt med kärleken. Det beror förmodligen på slag av personlighet vad
som upplevs som värst, att själv inte vara i linje med kärleksbudet eller uppleva att andra inte
är det. Kvarstår att detta skapar problem för åhörarna. Allvarliga problem.
Orsaken står att finna i den form av omvändelse som tänks vara grunden för det
kristna livet i trosrörelsen. Den omvände tänks vara full av Guds godhet genom det andliga
livet i sin ande. Den som inte upplever detta som ett faktum kan frestas tro att den nödvändiga
omvändelsen inte ägt rum. Resultatet blir att bland de frälsningssökande i församlingen skulle
finnas en elitgrupp som verkligen är frälst och har Jesus som herre. De kan leva enligt Jesu
kärleksbud. De andra, som inte har Jesu natur i sin ande, kan inte. Hur säker åhöraren än är på
sin frälsning kan eget eller andras misslyckande ifrågasätta den och hota att rycka undan
själva grunden för den åhörarens liv. Detta skulle kunna undvikas om Luthers sentens simul
justus et peccator fick en plats i förkunnelsen, eller om Barths betoning på att omvändelse
(nära nog lika med helgelse) är en process som pågår hela den troendes liv utan att någonsin
bli färdig. Tagen med moderation skulle även Ulf Ekmans teologi vara ett möjligt korrektiv
till Åge Åleskjærs, eftersom Ulf Ekman är medveten om att även omvända människor har ett
ont kött som måste hållas i schack.
41
4.1.3 Sammantaget: antinomismens problem
Den form av evangelium helt utan lag som Åge Åleskjær förkunnar är inte okänd i kyrkohistorien. Den har dykt upp så regelbundet att det har myntats en särskild beteckning för
sådan förkunnelse: antinomism.
Antinomismen kan i förstone verka tilldragande, men kommer i slutändan att
lämna åhörarna åt sig själva. De får ingen sann bild av livet som sådant, ingen vägledning om
hur det ska levas och deras frälsning blir subjektiv. Två möjliga slutpunkter kan detta leda till.
Det ena är förvirring och mörker, som kan sluta i att den troende drar slutsatsen att aldrig ha
varit omvänd och aldrig kommer att kunna bli det. Det andra är högmod, baserat på att som
omvänd, med Kristi natur på insidan, är den troende så andlig att de egna valen och bevekelsegrunderna alltid måste vara rätt. Ingetdera fallet leder till någon fungerande kristendom.
4.2 Frågor till Ulf Ekman
Vi har sett hur Ulf Ekman förkunnar både lag och evangelium och håller sig till reformert
teologi med lagens tre bruk. Vi har sett hur han förenar lag och evangelium till en enhet. En
fråga kvarstår dock och den gällde balansen mellan lag och evangelium i Ulf Ekmans förkunnelse. Textanalysen kunde inte avgöra vilket som överväger. Den frågan ska vi återkomma till, liksom de problem med Ulf Ekmans förkunnelse som detta leder till för den enskilde
åhöraren. Men först tittar vi på ett hjälpmedel för att problematisera Ulf Ekman.
Slutet av 1900-talet har sett en utveckling av den systematiska teologin som
aldrig tidigare. Tydligast är den mängd olika perspektiv som anlagts. Nu är teologin inte
längre en angelägenhet för vita, medelålders, gifta kyrkomän eller manliga akademiker. Nya
grupper har kommit till tals och ger bidrag från tidigare helt okända utgångspunkter. En av
dessa är den amerikanska pastorn Serene Jones som även är lärare vid Yale Divinity School i
Boston.190 I sina kurser betonar hon att feministisk teori kan och behöver nå det vardagliga
församlingsarbetet där predikan är en del.191
Jones har beskrivit hur det teologiska begreppsparet lag och evangelium ska
kunna användas i förkunnelse som riktar sig till kvinnor. Hon konstaterar att reformationens
syn på evangelium och lagens andra och tredje bruk kan upplevas som otidsenlig, men väljer
ändå att utgå från den i sitt resonemang. Grunden är alltså att först förkunnas lag för att visa
på Guds dom och lagens anklagelse. Sedan förkunnas evangelium som frikänner och befriar
från all skuld. I Luthers teologi gör den glädje evangelium förmedlar varje åhörare redo till
kärlek mot medmänniskan. Calvin väljer att gå vidare med lagen som instruktioner för ett
rättfärdigt liv.192 Kärnfrågan här är för Jones hur kvinnor uppfattar lagens andra bruk. Det
riktar sig mot högmod och otro för att krossa arrogans och själviskhet: ”The Law reveals the
sinfulness of the subject’s narcissistic self-understanding–a self-understanding exhibited most
vividly in his desire to save himself.”193 Frågan är hur mycket narcissism kvinnor har. Det kan
inte vara mycket, menar Jones, utgående ifrån att kvinnor inte har en normerande gemenskap.
De har inget tolkningsföreträde eller makt. De är inte uppblåsta eller arroganta. Istället är de i
sin själva existens i konflikt med och underställda en maskulin norm som är främmande för
dem. Kvinnor är alltså redan från början utsatta, sårbara och svaga. 194 För sådana är det ingen
mening att förkunna lag. Det är det upprättande evangeliet de behöver höra först: ”The story
of God’s judgement and mercy should, I think, be told in reverse.” 195 På så sätt kläder Gud de
190
Jones, Serene, 2005a, 2005b.
Jones, Serene, Feminist Theory and Christian Theology : Cartographies of Grace, Minneapolis: Fortress
Press, 2000, s. 49.
192
A.a., ss. 56-58.
193
A.a., ss. 61-62.
194
Jones, Serene, 2000, s. 62.
195
A.a., s. 63.
191
42
förtryckta i nåd och gör dem till människor, människor redo att ta emot instruktioner för sina
liv och för att kunna påverka andra. Så kan Guds dom gå över genuskonstruktioner, hierarkier
och normer som hindrar människor att bli och vara det Han tänkt.196
När Jones formulerar om kyrkans förkunnelse för att passa kvinnor gör hon
alltså evangelium till det primära. Predikan kommer inte dömande ovanifrån som reformatorernas andra bruk av lagen. Istället böjer sig predikan ned till de sårbara och utsatta åhörarna
och möter dem underifrån, upprättande och befriande. Jones väljer själv att illustrera detta
med erfarenheter från både män och kvinnor. Den deprimerade kvinnan som fick spela ängel i
julspelet, och invandraren från Kongo som p.g.a. språkförbistringen inte kunde samtala med
någon men sjöng en av sitt hemlands lovsånger när han gestaltade en av heliga tre konungar
på trettondagen är två av många. 197 Detta visar att den kyrkans förkunnelse Jones förordar
med de nedtryckta och sårade i fokus passar för alla, män som kvinnor, infödda som invandrare, unga som gamla. Enligt min egen erfarenhet passar den särskilt bra till den åhörarskara
som är vanligast i kyrkorna idag. I de församlingar jag själv varit aktiv under mina teologiska
studier har gudstjänstbesökarna varit huvudsakligen studenter, invandrare och äldre kvinnor,
alltså raka motsatsen till samhällets besuttna.198
Jones står i en reformert tradition. 199 Ändå syns inte lagens tredje bruk tydligt i
hennes framställning. Istället är det evangelium som betonas. Hon har inte förändrat den
reformerta synen på lag och evangelium. Däremot har hon förändrat relationen dem emellan.
Genom att göra evangelium till det primära och betona det visar Jones hur det i princip är
möjligt att få åhörarna att uppleva även instruktioner för ett liv i lärjungaskap som något
positivt. Jones visar hur lagen, i dess tredje bruk, faktiskt i praktiken kan närma sig evangelium.
Ulf Ekman står fast vid lagens tredje bruk och förenar lag och evangelium så att
hans förkunnelse baseras på tanken att evangelium ska innehålla lag. I ljuset av Jones analys
är detta fullt möjligt att genomföra så att evangelium dominerar. Då kan lagmomentet inneslutas i evangelium på så sätt att även imperativer och instruktioner av åhörarna upplevs som
något positivt, uppbyggligt och en hjälp att leva, inte som bördor och krav som bara de starka
kan leva upp till. Lagens tredje bruk kan på så sätt närma sig evangelium. Jones visar alltså att
det i praktiken går att göra det som Ulf Ekman har som ideal: att lagen blir evangelium. Men
hon visar också tydligt att Ulf Ekman misslyckas med detta. I ljuset av Jones framställning
framstår Ulf Ekman än tydligare som lagförkunnare. Dessutom visar Jones resonemang att
Åge Åleskjær kan användas som korrektiv gentemot Ulf Ekmans sätt att predika. Åge
Åleskjær predikar ett evangelium som utgår ifrån åhörarnas behov och möter de svaga och
betryckta med hjälp och befrielse. Ulf Ekman gör det inte.
Ytterligare hjälp att problematisera Ulf Ekmans lagförkunnelse kan vi få av den
i inledningen nämnda Johnny Karlsson och hans analys av förkunnelse som dialog. Särskilt är
det Karlssons påpekande att den relation till åhörarna som predikanten intar genom sin framställning som är intressant för en diskussion av Ulf Ekmans förkunnelse. Vi återvänder en
stund till förra kapitlet och de många citaten i avsnitt 3.2.4 Lag i Ulf Ekmans förkunnelse.
Alla citaten har två saker gemensamt. De är uttryck för det rena lagmotivet och de vänder sig i
stort sett enbart till åhöraren med det direkta tilltalet i andra person singularis: ’du’. Visst
förekommer det att det i Ulf Ekmans predikningar finns en identifikation mellan honom och
åhörarna, ett ’vi’. Men då handlar det mest om evangelium, det som ’vi’ redan har fått. När
Ulf Ekman övergår till att förkunna lag, för att lära oss ta emot det han menar vi redan fått, då
är det sällan något ’vi’. De justeringar, offer och arbetsamma gärningar som måste utföras för
196
A.a., s. 64, 66.
A.a., ss. 153, 164. Jones beskriver deras synliga glädje.
198
Och jag kan inte låta bli att dra en parallell till Jesu egen programförklaring i Luk 4:18, hämtad ur Jesaja 61:1,
om ett glädjebudskap för de betryckta och förkrossade, befrielse för de fjättrade och ett nådens år från Herren.
199
Jones, Serene, 2005c.
197
43
att Guds vilja ska ske tillkommer åhörarna genom det direkta tilltalet. Här, menar jag, har vi
den springande punkten och den avgörande orsaken till Ulf Ekmans totala misslyckande att
predika lag med sin intention att den ska vara ett evangelium.
Problemet ligger i den form av distans han intar till åhörarna. Det är de som ska
göra något, själv tycks han flyta ovanpå och redan stå över den formen av slit och kamp.
Orsaken till Ulf Ekmans misslyckande ligger alltså i hans attityd. Det är att han ser ner på sina
åhörare som gör att hans förkunnelse väger över till lag. Återigen blir Åge Åleskjær den mest
högljudda kritikern av Ulf Ekman. Åge Åleskjær förmår möta åhörarna på deras nivå – så
uppenbarligen icke den arrogante Ulf Ekman.
4.3 Avslutande frågor
Karl Barths metod har uppfattats som att dialektiken innebär att varje svar blir en fråga och
varje fråga ett svar.200 Vi har analyserat och diskuterat Ulf Ekmans och Åge Åleskjærs
förkunnelse sedan millennieskiftet och kan i Barths efterföljd sammanfatta resultatet av hela
undersökningen i form av två frågor.
Mot bakgrund av att antinomismen sedan den ursprungliga glädjen och känslan
av befrielse lagt sig alltid utlämnar människor till sig själva och hotar att göra dem antingen
förvirrade eller högmodiga undrar jag hur det ska gå till att undvika det kaos som kommer att
bli resultatet av detta i Oslo Kristne Senter och i andra frikyrkoförsamlingar som ansluter sig
till Åge Åleskjærs ’nytolkning’?
Och, avslutningsvis: vad ska Ulf Ekman göra med sin arroganta attityd?
200
Theodor Jørgensen som citeras i Karlsson, Johnny, 2000, s. 31.
44
5 Sammanfattning
Den i början av 1980-talet i Skandinavien från USA introducerade framgångsteologin var
under två decennier en relativt enhetlig rörelse med två tongivande predikanter; Ulf Ekman i
Uppsala och Åge Åleskjær i Oslo. Strax efter millennieskiftet ändrades detta förhållande.
Under sommarmötet i Oslo år 2002 predikade Åge Åleskjær under rubriken ’flytta talarstolen
från Sinai till Golgata’ budskapet att lagen aldrig varit tänkt att ha en föreskrivande roll för
kristna och därför måste bort ur förkunnelsen. Resultatet blev en omfattande debatt i Norge,
som författaren till denna uppsats mötte och intresserade sig för vid besök hos vänner där.
Efter att ha lyssnat till diskussionerna valde författaren att i detta sitt examensarbete för en
teol kand undersöka den skillnad i förkunnelse som nu föreligger mellan Åge Åleskjær och
Ulf Ekman utgående ifrån det klassiska teologiska begreppsparet lag och evangelium.
Begreppet lag och evangelium har två aspekter. Å ena sidan går det att analysera
en teologisk framställning utifrån dem, å andra sidan kan de beskriva hur åhörarna upplever
framställningen. Detta, att ha både en innehållsmässig och en kommunikativ sida, kännetecknar även en predikan och har dessutom ägnats stort intresse av den moderna litteraturvetenskapen.
I kapitel 2 får därför litteraturvetenskapen bilda grund för metodvalet. Tre
teoretiska överväganden lyfts fram särskilt. Först det faktum att ingen kommunikation sker i
ett vacuum. Det finns redan ett sammanhang som det som sägs och skrivs existerar inom.
Särskilt texter kan visas äga tolkningstraditioner. Det finns redan en förkunskap och förväntan
hos mottagaren på vad som kommer att sägas, eftersom texten tolkats förut. Sedan lyfts
litteraturvetenskapens reflektioner om en textanalys fram. En sådan går att göra för att få svar
på olika frågor som ställs till texten. Ofta tänker man sig att den samtidigt ger svar på vad
författaren av texten avsåg att kommunicera. Slutligen betonas, med anknytning till predikan
och begreppet lag och evangelium, åhörarnas betydelse för hur ett budskap tas emot. Denna
tredelade teoretiska bakgrund bildar grund för var sitt av de tre efterföljande kapitlen.
I kapitel 3 beskrivs tolkningstraditionen, bakgrunden till den förkunnelse Åge
Åleskjær och Ulf Ekman för fram, i en genomgång av hur lag och evangelium behandlats i
den reformatoriska teologi där begreppen myntats och haft betydelse. Reformationstidens
beskrivning av begreppen hämtas från Konkordieboken, från Luther och från Calvin. 1900talets återupptäckt av reformatorisk teologi representeras av den evangeliskt-lutherske lundensaren Gustaf Wingren samt den reformerte schweizaren Karl Barth, de två med lika olika
uppfattning som en gång Luther och Calvin.
Kapitel 4 ägnas åt textanalys. Vad Åge Åleskjær och Ulf Ekman publicerat
undersöks med lag och evangelium i fokus. Ulf Ekman visar sig ha en reformert grundton i
det att han bejakar lagens tre bruk. Vidare gör han som Barth en enhet av lag och evangelium
(även om det i stort sett är det enda de båda har gemensamt). Åge Åleskjær säger med Luther
och Wingren nej till lagens tredje bruk – men går utöver dem genom att anse att även det
andra inte längre är aktuellt. Lagen visade visserligen judarna deras synd, menar Åge
Åleskjær, men nu är det den heliga Anden som har den uppgiften. Kristna står inte mer under
lag, utan ska i kraft av sin invärtes människa, som fötts på nytt och fått Guds natur vid
omvändelsen, leva sina liv efter endast ett bud, kärlekens.
Kapitel 5 ägnas åt att diskutera en tänkt åhörarrespons genom att problematisera
resultatet av textanalysen. Åge Åleskjærs totala nej till allt vad lag heter visar sig leda till flera
problem för åhörarna. Främst orsakas detta av dissonansen dessa upplever då den tänkta omvändelsen inte visar sig ha varit så fullständig och ögonblicklig som framgångsteologin förutsätter. Detta hotar splittra en församling i två delar; de som ’fallit igenom’ och likt Luther
tvivlar på sin omvändelse respektive de som tror sig vara så fullkomliga att de aldrig kan
45
tänkas ha eller göra något fel. En sådan förkunnelse kan därför förutses i tidens längd leda till
kaotiska förhållanden.
Avsnittet om Ulf Ekman tar upp frågan vad som överväger i hans förkunnelse;
lag eller evangelium. Med Serene Jones analys av hur evangelium bör förkunnas för
förtryckta samman med Johnny Karlssons överväganden om hur predikantens relation till sina
åhörare påverkar dennes framställning visar sig Ulf Ekmans problem vara att han får åhörarna
att uppleva honom som lagförkunnare genom sin överlägsna hållning. Sin intention att
förkunna evangelium lever Ulf Ekman därför, så länge han inte gör något åt sin attityd, inte
upp till.
46
6 Källmaterial
6.1 Otryckta källor och ljudupptagningar
Ekman, Ulf
2004a
2005a
2005b
2005c
2005d
2005e
Jones, Serene
2005a
2005b
2005c
Predikan vid Europakonferensen 040725: Omvändelsens väg
http://www.livetsord.se/new/default.aspx?idStructure=173&mediaProduct=55&mediaCategory=
11&FMInvalidatePageStaySession=1 avlyssnad 050731.
Biografi Ulf Ekman
http://www.livetsord.se/default.asp?n_section=106 utskriven 050726.
Meritförteckning Ulf Ekman
http://www.livetsord.se/default.asp?n_page=1158 utskriven 050726.
Predikan vid Sten Nilssons 90-årsdag. 050626, Livets Ord i Uppsala.
http://www.livetsord.se/new/default.aspx?idStructure=392 Avlyssnad 050626.
Predikan vid Europakonferensen 050730
http://www.livetsord.se/new/default.aspx?idStructure=392&mediaCategory=20
avlyssnad 050730.
Livets Ords historia
http://www.livetsord.se/default.asp?n_page=1118 utskriven 050801.
Personlig introduktion vid Yale Divinity School, Boston
http://www.yale.edu/divinity/Fac.SJones.html utskriven 050809.
Curriculum Vitae http://www.yale.edu/divinity/cv/SJONES.pdf utskriven 050809.
United Church of Christ om sin tro http://www.ucc.org/faith/index.html utskriven 050810.
Åleskjær Åge
2005a
2005b
2005c
2005d
Predikningar från webTV på Oslo Kristne Senters hemsida http://www.oks.no/index.asp
Gud er glad i deg. Avlyssnad 050801.
Døpt med Jesu dåp. Avlyssnad 050801.
Kristus etter oppstandelsen. Avlyssnad 050801.
Barn av den frie kvinnen. Avlyssnad 050801.
Artiklar från Oslo Kristne Senters hemsida http://www.oks.no/index.asp?
tm1=5012&lm1=5495&aid=5495&title=Arkiv+%C5leskj%E6rs+artikler
2005e
2005f
2005g
2005h
2005i
Undervisning fra pastoren: «De moderne judaistene.» Utskriven 050804.
Undervisning fra pastoren: «Radikal, kompromissløs nåde!» Utskriven 050804.
Fragment av biografisk information om Åge Åleskjær från Oslo Kristne Senters hemsida
Dette tror vi http://www.oks.no/index.asp?tm1=5017&lm1=5197&aid=5197 utskriven 050810.
Menigheten Oslo Kristne Senter (utskriven 050810): http://www.oks.no/index.asp?
tm1=5017&lm1=5198&aid=5198&title=Menighet
Pastor Åge M. Åleskjær tildelt ærestittel (utskriven 050904): http://www.oks.no/index.asp?
st=oxx&tm1=5012&aid=5012&title=Artikler
47
6.2 Tryckta källor och litteratur
Bibel 2000
Bibelen. Den Hellige Skrift. Oversättelse 1988
Svenska kyrkans bekännelseskrifter 1957. Stockholm: Diakonistyrelsen
”Åleskjær, Åge, M.,” i Aschehoug og Gyldendals store norske leksikon (huvudred: Petter Henriksen), Oslo:
Kunnskapsforlaget, 2005, band 16, s. 650
Agrell, Göran
2000
Rättfärdiggörelsen av tro – grund för Luthers kyrkosyn i SKT 2000 (45), ss. 496-499
Aulén, Gustaf
1965
Den allmänneliga kristna tron (6:e reviderade uppl.), Stockholm: Diakonistyrelsen
Barbosa da Silva, António
1985
Framgångsteologin – svärmeri eller väckelse? Tematerminens gästserie (4:e uppl.), Uppsala:
Uppsala universitet
Barth, Karl
1959
1964
1965
Berg, Anne
1993
A shorter Commentary of Romans, London: SCM Press, (Ty. org. 1956)
Dogmatik i grunddrag, Stockholm: Gummesson, (Ty. org. 1947)
Den evangeliska teologin, Stockholm: Bonnier, (Ty. org. 1962)
Oslo Kristne Center i søkelyset : hovedoppgave i religionshistorie 1993, Oslo: Universitetet i
Oslo (Institutt for kultur- og samfunnsfag. Avd. for religionshistorie)
Bjuvsjö, Stefan
1985
Framgångsteologi i Sverige: Lundarapporten om den nya trosförkunnelsen: temaarbete 1984,
Stockholm: EFS-förlaget
Bromiley, Geoffrey William och Torrance Thomas F.
1977
Church Dogmatics. Index with aids for the preacher, London: T&T Clark
Calvin, Jean
1957
The Institutes of the Christian Religion, översättning av Henry Beveridge, Grand Rapids:
Christian Classics Ethereal Library (Lat. org. 1559; Fr. övers. 1560)
Clark, Gordon H
1963
Karl Barth’s Theological Method, Philadelphia: Presbyterian and Reformed publishing
Coleman, Simon
1991
”Livets Ord och det svenska samhället” i Tro och tanke 1991:4, ss. 27ff.
Come, Arnold Bruce
1963
An introduction to Barth’s ’dogmatics’ for preachers (Preacher’s library 13), London: SCM
Press
Ekman, Ulf
1988
1996
2001
2003
2004b
Gud, staten och individen, Uppsala: Livets Ords förlag
Denna välsignade press! Historien om Livets Ord, Uppsala: Livets Ords förlag
Allt förmår den som tror : samlade predikningar, Uppsala: Livets Ords förlag
Grunden för vår tro, Uppsala: Livets Ords förlag
Denna välsignade press (2:a uppl.), Uppsala: Livets Ords förlag
48
Farah, Charles
1986
Tro eller övertro? Örebro: Libris
Fosheim, Kristin och Aarnes, Helga
1993
Stener for Brød : en kartleggende studie av avhoppere fra fremgangsteologiske menigheter i
Norge og Sverige, Søreidgrend: Sigma Forlag
Giertz, Bo
1939
1941
Kyrkofromhet, Stockholm: Diakonistyrelsens bokförlag
Stengrunden : en själavårdsbok, Stockholm: Diakonistyrelsens bokförlag
Grenholm, Cristina
1990
Romans Interpreted. A Comparative Analysis of the Commentaries of Barth, Nygren, Cranfield
and Wilckens on Paul’s Epistle to the Romans (Studia Doctrinae Upsaliensia 30), Uppsala:
Uppsala universitet
Gunnarsson, Kent
2004
Den kristna gnosticismens återkomst : ett studium av Ulf Ekmans teologi, Umeå: Institutionen
för religionsvetenskap
Hambre, Christer
1983
Framgångsteologi : en analys och prövning : temaarbete vt 1983, Stockholm: EFS-förlaget
Holgersen, Berit
2004
Dogmatikk i trosbevegelsen : sentrale lærepunkter i trosforkynnelsen, Oslo: Menighetsfakulteten, 2004
Hunsinger, George
1991
How to read Karl Barth : the shape of his theology, Oxford: Oxford university press
Håkansson, Bo
2001
Vardagens kyrka : Gustaf Wingrens kyrkosyn och folkkyrkans framtid, Lund: Arcus
Hägglund, Bengt
1981
Teologins historia : en dogmhistorisk översikt (5:e uppl.), Lund: Bröderna Ekstrand
1997
Trons mönster : en handledning i dogmatik (3:e uppl.), Lund: Arcus
Jeffner, Anders
1999
”Teologin inför vetenskapens utmaningar” i Modern svensk teologi (red: Lars Lindberg och Gert
Nilsson), Stockholm: Verbum
Johansson, Zenita
2002
Tron, ordet och nådegåvorna : en studie av Livets Ord i Tjeckien (Lund Studies in Sociology of
Religion, 3) Lund: Lunds Universitet
Jones, Serene
2000
Feminist Theory and Christian Theology : Cartographies of Grace, Minneapolis: Fortress Press
Jüngel, Eberhardt
1986
Karl Barth, A Theological Legacy, Philadelphia: Westminster Press (Ty. org. 1982)
Karlsson, Johnny
2000
Predikans samtal : en studie av lyssnarens roll i predikan hos Gustaf Wingren utifrån Michail
Bachtins teori om dialogicitet (Linköping studies in Arts and science 206), Skellefteå: Artos
Küng, Hans
1994
Great Christian Thinkers, New York: Continuum
49
Sigurdson, Ola
1996
Karl Barth som den andre : en studie i den svenska teologins Barth-reception, Eslöv: B.
Östlings bokförlag Symposion
2004
”Bibeln som skrift. Om Bibelns anspråk på auktoritet och aktualitet i den kristna kyrkan”, i
Tolkning för livet : åtta teologer om Bibelns auktoritet (Red. Anne-Louise Eriksson), Stockholm: Verbum, ss. 224-238
Skogar, Björn
1999
”Teologins språk – och livets”, i Modern svensk teologi (red: Lars Lindberg och Gert Nilsson),
Stockholm: Verbum, ss. 17-67
Sundin, Gunnar
1984
Guds ord som krav eller gåva : en explorativ religionspsykologisk undersökning av upplevelsen
av predikan som lag och evangelium (Acta Universitatis Upsaliensis Psychologia Religionum
10) Uppsala: Uppsala universitet
Vikström, Björn
2005
Den skapande läsaren : Hermeneutik och tolkningskompetens, Lund: Studentlitteratur
Wingren, Gustaf
1954
Teologiens metodfråga, Lund: Gleerup
1958
Skapelsen och lagen, Lund: Gleerup
1960
Evangeliet och kyrkan, Lund: Gleerup
1968
”Evangelium und Gesetz”, i Gesetz und Evangelium : Beiträge zur gegenwärtigen theologishen
Diskussion (Red. Ernst Kindler och Klaus Haendler), Darmstadt, Wissenshaftlige Buchgesellshaft, ss. 260-276
1970
Luther frigiven : tema med sex variationer, Lund: Gleerup
1974
Credo : den kristna tros- och livsåskådningen, Lund: Gleerup
1988
”Vad är lag och vad är evangelium idag” i Tro och liv : tidskrift för kristen förkunnelse, nr 5, ss.
2-11
1993
Luthers lära om kallelsen (4:e uppl.), Skellefteå: Artos, (1:a uppl. 1942)
1996
Predikan : en principiell studie, Skellefteå: Artos, (1:a uppl. 1949)
Åleskjær, Åge
1986
Goda nyheter till de sjuka, Uppsala: Livets Ords förlag
2004
Fullstendig Frihet, Skien: Logos
Tack för uppmärksamheten!
50
