1.
LÄKEMEDLETS NAMN
Atenolol Actavis 25 mg filmdragerade tabletter
Atenolol Actavis 50 mg filmdragerade tabletter
Atenolol Actavis 100 mg filmdragerade tabletter
2.
KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
En Atenolol Actavis 25 mg filmdragerad tablett innehåller 25 mg atenolol
En Atenolol Actavis 50 mg filmdragerad tablett innehåller 50 mg atenolol
En Atenolol Actavis 100 mg filmdragerad tablett innehåller 100 mg atenolol
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3.
LÄKEMEDELSFORM
Filmdragerad tablett.
Atenolol Actavis 25 mg: vit, rund, bikonvex filmdragerad tablett med brytskåra och präglad med
AI på ena sidan.
Atenolol Actavis 50 mg: vit, rund, bikonvex filmdragerad tablett med brytskåra och präglad med
AH på ena sidan.
Atenolol Actavis 100 mg: vit, rund, bikonvex filmdragerad tablett med brytskåra och präglad med
AJ på ena sidan.
Tabletten kan delas i två lika stora doser.
4.
KLINISKA UPPGIFTER
4.1
Terapeutiska indikationer
För behandling av:
Hypertoni
Kronisk, stabil angina pectoris
Supraventrikulära arytmier:
- paroxysmal supraventrikulär takykardi (som behandling eller profylax)
- förmaksflimmer och förmaksfladder: vid otillräckligt svar på maximaldos av
hjärtglykosider; när hjärtglykosider är kontraindicerade eller riskerna är större än den
möjliga nyttan
Ventrikulära arytmier:
- ventrikulära extrasystolier (som profylax eller behandling), i de fall extraslagen orsakas
av ökad sympatisk aktivitet
- ventrikulär takykardi och kammarflimmer (som profylax), särskilt då den onormala
kammaraktiviteten orsakas av ökad sympatisk aktivitet
Sekundärprevention efter akut hjärtinfarkt.
4.2
Dosering och administreringssätt
För oral administrering.
Dosering
Dosen skall anpassas efter den enskilde individen. Behandlingen bör inledas med lägsta möjliga
dos så att hjärtsvikt, bradykardi och bronkrelaterade symtom kan upptäckas så snart som möjligt.
Detta är särskilt viktigt hos äldre. Ytterligare dosanpassning bör ske gradvis (t.ex. en gång per
vecka) under kontrollerade former eller baserat på klinisk effekt.
Vuxna
Hypertoni: Den rekommenderade initialdosen är 25 mg. Vanlig underhållsdos vid hypertoni är en
tablett (50-100 mg) dagligen. Maximala effekt uppnås efter 1–2 veckor. Om man vill sänka
blodtrycket ytterligare, kan man kombinera atenolol med ett annat blodtryckssänkande medel,
t.ex. ett diuretikum.
Angina pectoris: 50-100 mg dagligen beroende på klinisk effekt för att erhålla en hjärtfrekvens i
vila på 55–60 slag per minut. Högre doser än 100 mg dagligen ger vanligtvis inte någon ökad
effekt på angina. Om så önskas kan den dagliga dosen på 100 mg delas upp på två
administreringstillfällen.
Arytmier: Initial kontroll sker med hjälp av intravenös tillförsel. Lämplig oral underhållsdos är
50-100 mg dagligen, given vid ett doseringstillfälle.
Sekundär prevention efter hjärtinfarkt: Initial kontroll sker med hjälp av intravenös tillförsel.
Efter ungefär 10 minuter ges 50 mg oralt förutsatt att inga biverkningar inträffat. Detta ska efter
12 timmar följas av administrering av ytterligare 50 mg oralt. Underhållsdosen är 100 mg
dagligen, uppdelad på 1-2 doser, under 6 dagar eller till utskrivning från sjukhuset.
Äldre: Dosen kan behöva reduceras, särskilt hos patienter med nedsatt njurfunktion. Dosen ska
titreras i enlighet med klinisk effekt.
Pediatrisk population: Användning av atenolol rekommenderas inte till barn eller ungdomar
under 18 års ålder.
Nedsatt njurfunktion: Atenolol utsöndras via njurarna och därför måste dosen justeras till
patienter med svåra njurproblem.
GFR (ml/min/1,73 m2 kroppsyta)
> 35
15-35
< 15
Rekommenderad dygnsdos av atenolol
(mg/dygn)
Dosjusteringar är inte nödvändiga.
25–50 (eller 50–100 varannan dag)
25–50 varannan dag
Vid hemodialys ges en 50 mg tablett efter varje dialys. Behandlingen bör ske på sjukhus eftersom
det arteriella trycket plötsligt kan sjunka.
Nedsatt leverfunktion: Ingen dosjustering är nödvändig.
4.3
Kontraindikationer
-
hjärtblock av grad II eller III
kardiogen chock
okontrollerad hjärtsvikt
sick-sinus syndrom (inklusive sino-atrialt block)
obehandlat feokromocytom
metabolisk acidos
bradykardi (färre än 45–50 slag per minut)
hypotoni
Överkänslighet mot den aktiva substansen (atenolol) eller mot något hjälpämne som anges
i avsnitt 6.1
allvarlig perifer cirkulationsrubbning
samtidig användning av floktafenin
samtidig intravenös användning av verapamil eller diltiazem
allvarlig astma och allvarlig kronisk obstruktiv lungsjukdom, såsom luftvägsobstruktion
4.4
Varningar och försiktighet
Ischemisk hjärtsjukdom: Det är särskilt viktigt hos patienter med ischemisk hjärtsjukdom att
behandlingen inte avbryts plötsligt. För att tillståndet av angina pectoris inte ska försämras bör
dosen minskas gradvis under 1–2 veckor. Om det är nödvändigt bör även ersättningsterapi
insättas. Hypertoni och arytmier kan även utvecklas. Dessutom finns risk för hjärtinfarkt och
plötslig död.
Obehandlad hjärtsvikt: Atenolol skall inte ges till patienter med obehandlad kronisk hjärtsvikt.
Detta tillstånd skall först stabiliseras.
Kirurgi: Om det beslutas att avbryta betablockad inför operation, bör behandlingen avbrytas
under minst 24 timmar. Fortsatt betablockad minskar risken för arytmier under induktion och
intubering, men risken för hypotoni kan dock öka.
Om behandlingen fortsätts bör försiktighet iakttas vid användning av vissa anestesimedel.
Intravenös administrering av atropin kan ha skyddande effekt mot vagala reaktioner.
Perifera cirkulationsrubbningar: Atenolol bör användas med stor försiktighet hos patienter med
perifer cirkulationsrubbning (Raynauds sjukdom eller syndrom, claudicatio intermittens),
eftersom dessa sjukdomstillstånd kan förvärras. Allvarlig perifer cirkulationsrubbning är en
kontraindikation (se avsnitt 4.3).
Hjärtfrekvensrubbningar: Atenolol kan orsaka bradykardi. Dosen bör minskas om pulsen sjunker
till under 50–55 slag/minut vid vila och patienten får symtom i samband med bradykardin.
Luftvägsrubbningar: Luftvägsmotståndet kan öka hos patienter med kronisk obstruktiv
lungsjukdom. Största försiktighet måste därför iakttas om atenolol används för dessa patienter.
Hjärtblock: På grund av den negativa effekten på överledningstiden bör atenolol endast ges med
försiktighet till patienter med grad I hjärtblock.
Nedsatt njurfunktion: Hos patienter med nedsatt njurfunktion skall dosen justeras efter
glomerulusfiltrationen (se avsnitt 4.2).
Äldre: Äldre patienter bör behandlas med försiktighet och behandlingen inledas med en lägre dos
(se avsnitt 4.2).
Prinzmetals angina: Atenolol kan öka antalet angina-attacker och varaktigheten av dessa hos
patienter med Prinzmetals angina på grund av alfareceptormedierad sammandragning av
kranskärlen. Därför måste största försiktighet iakttas om atenolol används för dessa patienter.
Psoriasis: Patienter med känd psoriasis i anamnesen bör endast använda atenolol efter noggrant
övervägande.
Allergier: Atenolol kan öka känsligheten mot allergener och förvärra anafylaktiska reaktioner.
Atenolol kan även minska effekten av den normala dosen adrenalin (epinefrin) som används för
att behandla allergiska reaktioner.
Överkänslighet: Atenolol kan orsaka överkänslighetsreaktioner, inklusive angioödem och
urtikaria (se avsnitt 4.8).
Hypoglykemi: Atenolol kan dölja symtom på hypoglykemi, särskillt takykardi. Patienter med
diabetes ska informeras om att dessa ”varningstecken” kan försvinna. Insulinkänsligheten kan
minska hos patienter som behandlas med atenolol.
Diabetiker: Behandlingen bör inledas med övervakning av blodsockernivåerna.
Tyreotoxikos: Betablockad kan dölja kardiovaskulära tecken på tyreotoxikos.
Behandlat feokromocytom: Atenolol kan ges till patienter med behandlat feokromocytom under
samtidig övervakning av blodtrycket.
4.5
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Kontraindicerade kombinationer:
Floktafenin
Betareceptorblockerare kan hämma kompensatoriska kardiovaskulära reaktioner förknippade med
hypotoni eller chock som orsakas av floktafenin.
Kalciumantagonister av verapamil- eller diltiazemtyp
Negativ påverkan på kontraktilitet och AV-ledning.
Rekommenderas ej tillsammans med:
Digitalisglykosider
Digitalisglykosider kan tillsammans med atenolol öka AV-ledningstiden och minska
hjärtfrekvensen. Samtidig användning kan öka risken för bradykardi.
Monoaminoxidashämmare (utom MAO-B hämmare)
Klonidin
Betablockerare kan öka risken för ”rebound” hypertoni. Om de två läkemedlen administreras
samtidigt ska betablockeraren sättas ut flera dagar innan behandlingen med klonidin avslutas. Om
klonidin ska ersättas med betablockerare ska insättningen av betablockeraren fördröjas till flera
dagar efter det att klonidin har satts ut.
Sultoprid
Atenolol skall inte ges tillsammans med sultoprid eftersom det ökar risken för ventrikulära
arytmier, t.ex. torsades de pointes.
Försiktighet vid användning:
Antiarytmika klass I (t.ex. disopyramid, kinidin) och amiodaron
Kan förlänga ledningstiden i förmaket och ha en negativ inotrop effekt.
Insulin och orala diabetesläkemedel
Kan förstärka den blodsockersänkande effekten av dessa läkemedel (speciellt icke-selektiva
betablockerare).
Betablockad kan dölja tecken på hypoglykemi (takykardi).
Anestesimedel
Försvagning av reflex-takykardi och ökad risk för hypotoni.
Fortsatt behandling med betablockerare minskar risken för arytmi under induktion och intubering.
Man bör informera anestesiläkaren om att patienten behandlas med betablockerare.
Anestesimedel som ger hjärtpåverkan såsom cyklopropan, trikloretylen, lidokain, prokainamid
och betaadrenoceptorstimulerande medel såsom noradrenalin (norepinefrin) bör helst undvikas.
Baklofen
Ökar den antihypertensiva effekten.
Joderade kontrastmedel
Atenolol kan hämma kompensatoriska kardiovaskulära reaktioner i samband med hypotoni eller
chock orsakad av joderade kontrastmedel.
Amiodaron
Kombination med atenolol kan ge additiv dämpande effekt på överledning och negativa inotropa
effekter, särskilt hos patienter med underliggande defekter i sinus- eller AV-knutan.
Ta hänsyn till följande:
Kalciumantagonister; dihydropyridinderivat såsom nifedipin:
Risken för hypotoni kan öka. Hos patienter med latent hjärtinsufficiens kan behandling med
atenolol leda till hjärtsvikt.
Prostaglandinsyntetashämmare (såsom NSAID):
Kan minska den blodtryckssänkande effekten av atenolol.
Sympatomimetika (t.ex. adrenalin (epinefrin))
Kan motverka effekten av atenolol.
Samtidig behandling med tricykliska antidepressiva medel, barbiturater och fentiaziner samt
andra antihypertensiva medel
Kan öka den blodtryckssänkande effekten och/eller risken för bradykardi.
Ampicillin
Kan minska biotillgängligheten av atenolol. Läkare bör därför vara uppmärksam på tecken på
ändrat svar på atenolol, speciellt när höga doser av ampicillin ges samtidigt.
4.6
Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Det saknas tillräckliga data från behandling av gravida kvinnor med atenolol för att dess
potentiella skadlighet ska kunna fastställas. Atenolol passerar placentan och uppträder i blodet i
navelsträngen.
Djurstudier har inte visat några teratogena eller fostertoxiska effekter efter systemisk
administrering inom det terapeutiska dosintervallet.
Administrering av atenolol vid graviditet har förknippats med reducerad fostertillväxt.
På grund av läkemedlets farmakologiska egenskaper kan det ge upphov till biverkningar hos
fostret och det nyfödda barnet om det används under den andra och tredje trimestern (särskilt
hypoglykemi, hypotoni och bradykardi). Betablockerare minskar genomblödningen i placenta. På
grund av otillräcklig erfarenhet rekommenderas inte atenolol i samband med graviditet.
Amning
Atenolol utsöndras i bröstmjölk där koncentrationen är högre än i plasma. Risker för barnet som
ammas kan inte uteslutas (betablockad). Amning ska därför avbrytas under behandling med
atenolol.
4.7
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Inga studier har gjorts rörande effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Vid framförande av fordon eller användning av maskiner ska det tas hänsyn till att tillfällig yrsel
eller trötthet kan förekomma.
4.8
Biverkningar
Följande biverkningar har observerats i samband med behandling med atenolol med följande
frekvenser:
Mycket vanliga (≥ 1/10)
Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)
Mindre vanliga (≥ 1/1000, < 1/100)
Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1000)
Mycket sällsynta (< 1/10 000)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Blodet och lymfsystemet
Sällsynta: purpura, trombocytopeni
Endokrina systemet
Ingen känd frekvens: betablockerare kan dölja symtom av tyreotoxikos eller hypoglykemi
Psykiska störningar
Mindre vanliga: sömnstörningar
Sällsynta: humörförändringar, mardrömmar, depression, förvirring, psykoser och hallucinationer.
Centrala och perifera nervsystemet
Sällsynta: yrsel, huvudvärk, parestesi
Ögon
Sällsynta: torra ögon, synstörningar
Hjärtat
Vanliga: bradykardi
Sällsynta: försämrad hjärtsvikt, hjärtblock
Blodkärl
Vanliga: kalla extremiteter
Sällsynta: postural hypotoni som kan förknippas med synkope, försämrad existerande claudicatio
intermittens, Raynauds fenomen (hos känsliga patienter)
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Sällsynta: bronkospasm hos patienter med bronkial astma eller med astmatiska besvär i
anamnesen
Magtarmkanalen
Vanliga: gastrointestinala problem
Sällsynta: muntorrhet
Lever och gallvägar
Sällsynta: hepatisk toxicitet, inklusive intrahepatisk kolestas
Hud och subkutan vävnad
Sällsynta: alopeci, psoriasis-liknande hudreaktioner, försämring av psoriasis, utslag
Ingen känd frekvens: reaktioner till följd av överkänslighet, inklusive angioödem och urtikaria
Muskuloskeletala systemet och bindväv
Ingen känd frekvens: lupusliknande syndrom
Reproduktionsorgan och bröstkörtel
Sällsynta: impotens
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Vanliga: trötthet
Undersökningar:
Mindre vanliga: förhöjda transaminaser
Mycket sällsynta: en ökning av antinukleära antikroppar (ANA) har observerats; dess kliniska
relevans är oklar.
Utsättning av läkemedlet ska övervägas om man efter en klinisk bedömning anser att patientens
välbefinnande påverkas negativt av någon av ovanstående reaktioner. I samtliga fall ska
behandlingsutsättningen göras gradvis.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det
möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och
sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box
26, SE-751 03 Uppsala. Webbplats: www.lakemedelsverket.se.
4.9
Överdosering
Symtom
Hjärtsymtomen är viktigast. Bradykardi, hypotoni, lungödem, synkope och kardiogen chock kan
uppträda. AV-block grad I eller II kan förekomma och i sällsynta fall även arytmier.
Behandling
Efter intag av en överdos eller vid överkänslighet bör patienten övervakas noga och behandlas på
intensivvårdsavdelning.
Aktivt kol och ett laxermedel ska användas för att förhindra att läkemedel som eventuellt finns
kvar i mag-tarmkanalen absorberas (inom en timme). Plasma eller plasmaersättning kan användas
för att behandla hypotoni eller chock. Hemodialys eller hemoperfusion kan övervägas.
Svår bradykardi kan behandlas med intravenös tillförsel av atropin 1–2 mg och/eller en
pacemaker. Om det är nödvändigt kan detta följas av en intravenös bolusdos av glukagon 10 mg
och om så krävs kan detta upprepas eller följas av en intravenös infusion av glukagon 1–
10 mg/timme beroende på hur patienten svarar på behandlingen. Om administrering av glukagon
inte har någon effekt eller om glukagon inte finns att tillgå kan en beta-adrenoceptorstimulerare
såsom dobutamin 2,5 till 10 mikrogram/kg/minut ges genom en intravenös infusion. Dobutamin
skulle på grund av dess positiva inoptropa effekt också kunna användas för att behandla hypotoni
och akut hjärtinsufficiens. Det är troligt att dessa doser är otillräckliga för att vända
hjärteffekterna från en betablockerarblockad om en stor överdos har tagits. Om det är nödvändigt
bör därför dosen dobutamin ökas utifrån patientens kliniska tillstånd för att få det önskade svaret.
Bronkospasm kan vanligen vändas med hjälp av bronkdilaterande medel.
5.
FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1
Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Beta-receptorblockerande medel, selektiva
ATC-kod: C07A B03
Atenolol är en selektiv beta-adrenoreceptorblockerare som huvudsakligen verkar på
betaadrenerga receptorer i hjärtat. Det har inga inneboende sympatomimetiska eller
membranstabiliserande egenskaper och har liksom andra betablockerare negativ inotrop effekt
(och är därför kontraindicerat vid icke kompenserad hjärtsvikt). Dess verkningsmekanism vid
behandling av hypertoni är oklar. Det är troligen de effekter atenolol har i form av sänkt
hjärtfrekvens och minskad kontraktilitet som gör att det effektivt kan eliminera eller reducera
symtomen hos patienter med angina. Det är inte troligt att eventuella ytterligare egenskaper hos
S-(-)-atenolol jämfört med dem hos den racemiska blandningen ger upphov till annorlunda
terapeutiska effekter.
Atenolol är effektivt och tolereras väl av de flesta etniska befolkningsgrupper. Svaret kan dock
vara något sämre hos svarta patienter.
Atenolol är effektivt under åtminstone 24 timmar efter en enskild oral dos. Efterlevnad med
läkemedelsbehandlingen är hög på grund av att läkemedlet är patientvänligt och lätt att dosera.
Det smala dosintervallet och de tidiga effekterna säkerställer att en läkemedelseffekt snabbt kan
påvisas hos varje enskild patient. Atenolol är kompatibelt med diuretika, andra
blodtryckssänkande medel och läkemedel mot angina (se avsnitt 4.5). Eftersom det
huvudsakligen verkar på betareceptorer i hjärtat kan atenolol med försiktighet administreras till
patienter med andningssjukdomar, vilka inte tål icke-selektiva betablockerare.
Studier på människor har visat att försumbara mängder atenolol passerar över blodhjärnbarriären. Tidig intervention vid akut hjärtinfarkt minskar storleken på infarkten och kan
minska morbiditet och mortalitet. Färre patienter med tillstånd som hotar att utvecklas till uttalad
infarkt; incidensen av ventrikulära arytmier minskar och avsevärd smärtlindring kan leda till
minskat behov av opiatbaserade analgetika. Tidig mortalitet minskar. Atenolol är en ytterligare
behandling för standardvården av kranskärlstillstånd.
5.2
Farmakokinetiska egenskaper
Absorption: Den orala biotillgängligheten är ca 50–60 %. Biotillgängligheten minskar med 20 %
när medlet intas med föda. Maximala plasmakoncentrationer ses efter 2–4 timmar efter upprepad
oral tillförsel. Förhållandet mellan dos och plasmakoncentration är linjärt. Den interindividuella
variationen i AUC och Cmax är ca 30–40 %.
Distribution: Distributionsvolymen är 50 till 75 liter. Endast små mängder har rapporterats
passera blod-hjärnbarriären och proteinbindningen i plasma är minimal (mindre än 5 %).
(Kvinnor: läkemedlet passerar placentan och utsöndras i bröstmjölk där koncentrationer som är
högre än de i moderns plasma har påvisats.)
Metabolism: Atenolol genomgår ringa eller ingen hepatisk metabolism.
Elimination: Den absorberade dosen utsöndras huvudsakligen (85–100 %) oförändrad i urinen.
Clearance är ca 6 liter/timme och halveringstiden är ca 6–9 timmar. Hos äldre patienter är
clearance lägre och halveringstiden i eliminationsfasen är förlängd. Clearance är korrelerat till
njurfunktionen och eliminationstiden är förlängd hos patienter med nedsatt njurfunktion. Nedsatt
leverfunktion påverkar inte kinetiken hos atenolol.
5.3
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Det finns inga prekliniska data av relevans för förskrivaren utöver vad som redan har beaktats i
andra delar av denna produktresumé.
6.
FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1
Förteckning över hjälpämnen
Tablettkärna
Cellulosa, mikrokristallin typ 101 (E460)
Majsstärkelse
Krospovidon typ A (E1202)
Kalciumvätefosfatdehydrat (E341)
Kolloidal vattenfri kiseldioxid
Magnesiumstearat (E572)
Hydrerad vegetabilisk olja
Natriumlaurylsulfat
Filmdragering
Titandioxid (E171)
Hypromellos 5cP
Propylenglykol (E1520)
Talk (E553b)
6.2
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3
Hållbarhet
3 år.
6.4
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
6.5
Förpackningstyp och innehåll
Blister (PVC/aluminium) med genomtryckningsbar folie.
Tablettburk (HDPE) med plastlock (HDPE) eller skruvlock av plast (PP).
Förpackningsstorlekar
Blister (PVC/Al):
Atenolol Actavis 25 mg filmdragerade tabletter: 20, 30, 90 och 100 filmdragerade tabletter
Atenolol Actavis 50 mg filmdragerade tabletter: 20, 30, 50, 90 och 100 filmdragerade tabletter
Atenolol Actavis 100 mg filmdragerade tabletter: 20, 30, 42, 90 och 100 filmdragerade tabletter
Tablettburk (HDPE) med skruvlock av plast (PP):
Atenolol Actavis 25 mg filmdragerade tabletter: 20, 30, 100, 250 och 500 filmdragerade tabletter
Atenolol Actavis 50 mg filmdragerade tabletter: 20, 30, 100, 250 och 500 filmdragerade tabletter
Tablettburk (HDPE) med plastlock (HDPE):
Atenolol Actavis 100 mg filmdragerade tabletter: 20, 30, 100, 250 och 500 filmdragerade
tabletter
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Inga särskilda anvisningar för destruktion.
Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.
7.
INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Actavis Group PTC ehf.
Reykjavikurvegi 76-78
220 Hafnarfjordur
Island
8.
NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
25 mg: 42666
50 mg: 42667
100 mg: 42668
9.
DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
2010-11-26/2013-10-31
10.
DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2016-02-23
