Judeförföljelserna och Förintelsen
Förintelsen är det svenska namnet på de tyska nazisternas utrotning av drygt
sex miljoner judar och ca sju miljoner andra människor mellan åren 1933-1945.
På engelska kallas förintelsen Holocaust, som betyder brännoffer. Det hebreiska
namnet är Shoah, som betyder katastrof.
Judeförföljelser genom historien
Förföljelserna av judarna har pågått i
flera tusen år. När kristendomen blev en
världsreligion förföljdes judarna
eftersom de betraktades som skyldiga
till Jesu korsfästelse och död, även om
det var en romersk ståthållare som
dömde honom. När den kristna kyrkan
blev stark isolerades judarna. Påven
Gregorius den store skrev omkring år
600 ned reglerna för kyrkans hållning
mot judar. Enligt påven borde de kristna försöka omvända judarna, men inte
med tvång. Påven fastslog att det var judarna som orsakade Jesus död, men
eftersom de var bärare av Gamla testamentets tro, skulle de ha frihet att dyrka
sin Gud och behålla sina synagogor. Men judarna fick inte värva folk och de fick
inte heller ha offentliga gudstjänster.
Under korstågen på medeltiden massmördade korsfararna judar. Överallt där
korstågen drog fram ställdes judarna inför valet att döpas eller dö. De flesta
judar valde döden. Bara under det första korståget (1096-1099) mördades 12
000 judar längs vägen. När korsfararna kom fram till Jerusalem utrotades den
judiska församlingen, genom att brännas inne i sin synagoga. Under 1100 och
1200-talen spreds vanvettiga rykten om att judar mördade kristna pojkar för att
blanda deras blod i påskbröden. Flera judiska församlingar massakrerades för
dessa påstådda brott.
Omkring 13 miljoner människor beräknas ha dött i koncentrations och
förintelseläger, arkebuseringar och av svält. Av dessa var 5,3–6,3 miljoner judar,
2,5 miljoner kristna polacker, 3,3 miljoner sovjetiska krigsfångar och upp emot
500 000 romer. Dessutom dödades många tvångsarbetare från hela Europa,
homosexuella samt mentalt och fysiskt handikappade.
1215 infördes en lag av påven Innocentius III som tvingade judarna att bära
judemärket på kläderna, på bröstet eller på ryggen. Judemärket var en rund lapp
som symboliserade Judas silverpenningar.
1347 kom digerdöden till Europa och judarna beskylldes nu för att vara orsaken
till sjukdomen. Under tortyr tvingades judarna bekänna att de hade förgiftat
brunnar och källor och på så sätt spridit pesten. Tusentals judar brändes på bål.
Den 12 juli 1555 utfärdade påven Paulus IV en bulla, där det framkom att
judarna skulle bo avskilda från de kristnas kvarter isolerade från staden genom
en mur. Påven bestämde också att judarna skulle bära judetecknet. Dessutom
skulle männen ha en gul hatt och kvinnorna bära slöja.
1543 kom Martin Luther ut med boken Judarna och deras lögner. I boken
anklagade Luther judarna för ritualmord, svartkonst och spioneri. Han ansåg att
judarnas hus skulle brännas och att alla pengar borde tas ifrån dem.
Under 1830-talet fick judarna mänskliga och juridiska rättigheter i de flesta
västeuropeiska länder. Samtidigt växte en antisemitism fram som vände sig mot
judarna som ”ras”, den var inte inriktad på deras tro. Det blev grunden för
nazismens planer på total utrotning av judarna.
Antisemitismen i Hitlertyskland
Redan i april 1933 inleddes en organiserad bojkott av judiska affärer och de som
bröt mot bojkotten trakasserades av SA. När nazisterna blev riktig starka i
Tyskland ökade förtrycket mot judarna.1935 uteslöts alla icke-arier från
statsförvaltningen. Samma år blev judarna fråntagna sitt medborgarskap genom
de beryktade Nürnberglagarna. Nya äktenskap mellan judar och ”arier” förbjöds.
Många judiska vetenskapsmän förbjöds att arbeta på universitet vilket bland
annat innebar att många framstående forskare, däribland Albert Einstein, drevs i
landsflykt. När nazisterna kom till makten 1933 fanns det 500 000 judar i
Tyskland och när andra världskriget bröt ut 1939 hade hälften av alla judar i
Tyskland emigrerat utomlands.
Nazisterna tyckte att världshistorien var en kamp mellan raser som borde sluta i
en seger för den ”överlägsna ariska rasen”. Därför ansåg nazisterna att det var
deras plikt att eliminera judarna, som ansågs som en underlägsen ras.
Nazisterna kände sig hotade eftersom de trodde att judarnas mål var att härska
över världen. Det fanns även andra faktorer som bidrog till nazisternas hat mot
judarna, en faktor var den stereotypa bilden av juden som Kristi mördare.
Ytterligare en faktor som spelade in var 1800-talets allmänna antisemitism.
Kristallnatten - judeförföljelserna intensifieras
I november 1938 mördades en tysk tjänsteman på tyska ambassaden i Paris.
Mördaren, Herschel Grynszpan, var son till en polsk jude som hade utvisats ur
Tyskland. Två dagar senare uppmanade Hitlers propagandachef Joseph Goebbels
till en samlad hämndaktion mot judarna. Hitler lär också ha sagt: ”För en gångs
skull ska judarna få känna av folkets vrede. Låt partimedlemmarna slå sig lösa.”
Kristallnatten (natten av krossat glas) inträffade natten mellan den 9 och 10
november då över 200 synagogor sattes i brand. Tusentals judar misshandlades
och cirka 90 dödades. Stormtrupperna plundrade judiska butiker och hem och 30
000 judar transporterades till koncentrationsläger. Judarna tvingades betala ett
stort skadestånd som ”kompensation” för ambassadmordet. Dessutom fick
judarna själva betala för att få bort glasskärvorna på gatorna. De enda nazister
som dömdes var de som hade våldtagit judiska kvinnor. Genom våldtäkterna
hade de nämligen brutit mot landets raslagar.
Angreppen under kristallnatten medförde en storm av protester från utlandet och
även en del tyskar protesterade. Men nu var judarna isolerade i det tyska
samhället. De var nu portförbjudna på badhus, biografer och i de tyska skolorna.
Var Förintelsen planerad i förväg?
Hitler varnade i ett tal den 30 januari 1939 för vad som kunde hända om det
blev världskrig. Han sa att det skulle innebära ett utplånande av den judiska
rasen i Europa. Många historiker tror dock inte att nazisterna vid denna tidpunkt
hade planer på att döda alla europeiska judar. Istället var nazisterna nöjda med
att så många judar emigrerade från Tyskland, men de fick dock inte ta med sig
några ägodelar när de lämnade landet.
Visserligen talade Hitler vid flera tillfällen om att döda judar under 1930-talet,
men förmodligen hade nazisterna inte någon konkret plan före 1941 att
systematiskt förinta judarna. Planen om utrotningen kom upp under ett möte
med högt uppsatta nazister den 12 december 1941. Förutom Hitler var
propagandaministern Joseph Goebbels och SS-chefen Himmler med på mötet.
Det finns inget officiellt dokument från mötet men privata anteckningar avslöjar
Hitlers planer på att utrota judarna.
Hur utrotningen skulle genomföras diskuterades en månad senare vid en
konferens i Wannsee utanför Berlin. Direkt ansvarig under Hitler för
utrotningslägren var SS-chefen Himmler. I juni 1942 kallades SS-officeren Höss
till Berlin för att möta Himmler som berättade: ”Führern har gett order om den
slutliga lösningen på judefrågan.” Himmler berättade för Höss att han hade valt
Auschwitz för ändamålet eftersom det kamouflerade för omgivningen. Med dessa
ord inleddes den systematiska utrotningen av Europas judar.
"Arbeit macht frei" är en tysk paroll som
betyder arbete ger frihet. Parollen är
främst känd för att den placerades vid
ingångarna till flera av de nazityska
koncentrationslägren. Bilden visar
ingången till Auschwitz 1.
Koncentrationsläger och
förintelseläger
Till koncentrationslägren skickade nazisterna politiska motståndare. Det första
tyska koncentrationslägret Dachau upprättades redan den 22 mars 1933, en
månad efter att nazisterna hade kommit till makten. Fram till 1935 var det
främst tyska socialdemokrater och kommunister som sändes till
koncentrationslägren. Därefter skickades judar, romer, homosexuella, Jehovas
vittnen och kriminella till lägren. Omkring 1 650 000 personer sändes till
koncentrationsläger mellan 1933 och 1945, av dessa dog drygt en miljon.
1942 upprättade förintelselägren med mål att industriellt döda stora mängder av
människor, framför allt judar. Det mest kända förintelselägret var AuschwitzBirkenau som var ett kombinerat koncentrations- och förintelseläger. Det bestod
av tre stora lägerkomplex samt ett fyrtiotal satellitläger. Övriga förintelseläger i
Polen var Chelmno, Belzec, Sobibor och Treblinka. Nazisterna försökte dölja
utrotningen av judarna och därför placerades dödslägren till avlägsna trakter i
östra Europa.
Auschwitz-Birkenau - ett helvete på jorden
Det var SS-chefen Heinrich Himmler som gav order om att Auschwitz skulle
byggas i Polen och det öppnades den 20 maj 1940. Till en början var de flesta
fångarna polska politiska motståndare.
I slutet av 1941 byggdes en gaskammare som användes för experiment på
mindre grupper av ryska fångar som avrättades med gasen Zyklon B. I oktober
1941 byggdes ytterligare ett lägerområde tre kilometer från Auschwitz som
skulle fungera som ett förintelseläger. Det fick namnet Auschwitz II eller
Birkenau, uppkallat efter den polska byn Brzezinka, på tyska Birkenau. Totalt
skickades omkring 1,3 miljoner människor till Auschwitz-Birkenau, varav 1,1
miljoner var judar. Omkring en miljon av judarna dog i lägret.
US Army Signal Corps
Civila tyskar som tvingas av amerikanska
soldater att bevittna liken av ett 30-tal
massakrerade judiska kvinnor.
När judarna fördes in i Auschwitz kunde de
läsa orden ”Arbeit macht frei” (Arbete skapar
frihet) ovanför lägerporten. När en jude
frågade om det verkligen stämde pekade en
av dem som skötte ugnarna på röken ur
brännugnens skorsten och sa: ”Där är friheten
som väntar dig.” Filiallägret Birkenau, hade
fyra större gaskammare och krematorier.
Från och med 1942 blev Auschwitz centrum
för utrotningen av Europas judar. Mer än 80
procent av alla judar som kom till Auschwitz fördes direkt till gaskamrarna.
Kommendanten för Auschwitz var Rudolf Höss. När judarna kom till
utrotningslägret tvingades de klä av sig under förevändning att de skulle få
duscha. Utanför gaskamrarna stod det: Bad. Nakna tvingades de dödsdömda
vandra in och dörrarna stängdes. Därefter kom den dödande gasen ut genom hål
i de pelare som bar upp kammarens tak. Då utbröt ofta panik och människor slet
och klöste på varandra. I Auschwitz fanns det gaskamrar som kunde ta emot
2000 personer.
Kommendanten Höss beskrev efter kriget hur han hade planerat det hela. ”När
jag upprättade förintelselägret i Auschwitz föll mitt val på Cyklon B, kristalliserad
blåsyra, som vi släppte in i dödsrummet. Allt efter de atmosfäriska förhållandena
fick man räkna med tre till femton minuter för att gasen skulle verka.”
När dörren till gaskammaren öppnades tvingades speciellt utvalda judar ta hand
om liken.
Så småningom blev dödsfabrikerna alltför effektiva, krematorierna hann inte
med. Liken grävdes då i stället ned i massgravar.
Auschwitz befriades av sovjetiska trupper den 27 januari 1945 och är idag
museum och upptaget på Unesco:s världsarvslista. Den 27 januari har idag blivit
datumet för Förintelsens minnesdag.
Av de omkring 7 000 SS-medlemmar som arbetade i Auschwitz under olika
perioder, åtalades 700 efter kriget. Rudolf Höss lyckade smita från Auschwitz
men hittades 1946. Han dömdes av en domstol i Warszawa till döden och
avrättades genom hängning den 16 april 1947.
Tyska folket och omvärlden förhöll sig passivt
Redan på 1930-talet visste det tyska folket om myndigheternas förföljelse av
judar eftersom exempelvis Nürnberglagarna gavs full publicitet. Likadant var det
med aktionerna under Kristallnatten. Den tyska allmänheten visste väldigt lite
eller ingenting om genomförandet av ”Den slutliga lösningen” av judeproblemet
som började genomföras 1941. Det allmänheten visste om var att judar
deporterades österut till Polen. Naturligtvis visste tusentals tyska soldater om
vad som pågick i koncentrationsläger.
Den 17 december 1942 fördömde de allierade för första gången offentligt
nazisternas grymheter mot judar. Den 7 april 1944 lyckades två slovakiska judar
fly från Auschwitz och till Slovakien där de kontaktade en judisk
motståndsrörelse. De berättade i detalj om tyskarna massmördade judar i
gaskammare. Deras nedskrivna vittnesmål, det så kallade Auschwitz-protokollet,
smugglades ut till Västeuropa där de allierade fick tillgång till protokollet som
delvis lästes upp i den brittiska radion. Ändå vägrade de allierade att bomba
Auschwitz trots att de fällde bomber mot industrier i närheten av lägret.
Nürnbergrättegångarna
Nürnbergrättegångarna var de rättegångar mot nazistiska krigsförbrytare som
hölls i två omgångar efter andra världskriget. De första rättegångarna hölls
mellan den 20 november 1945 och 1 oktober 1946 inför den Internationella
militärtribunalen som bestod av ombud för USA, Sovjetunionen, Storbritannien
och Frankrike. Bland de åtalade fanns framstående nazister som Göring,
Rosenberg, Streicher, Kaltenburg, Seyss-Inquart, Speer, Ribbentrop och Hess.
Hitler, Himler, Göring och Goebbels hann aldrig straffas för sina gärningar. Hitler
och Goebbels begick självmord innan de kunde gripas, och Himler tog sitt liv
strax efter att han tagits till fånga. Bara Göring blev dömd och fick dödsstraff.
Men även han undkom straff då han med hjälp av en insmugglad giftanpull
kunde begå självmord i sin cell strax innan han skulle hängas.
Visste du att:
Chefsläkaren i Auschwitz ,Joseph Mengele, även känd som ”Dödsängeln” blev
ökänd för sina hänsynslösa och sadistiska experiment på lägerfångar. Främst
valde han att experimentera på kortväxta och enäggstvillingar, som kom att
benämnas ”Mengeles tvillingar”. Ett av hans grymma experiment var att sy ihop
två treåriga tvillingar rygg mot rygg. Han ville studera hur flickorna skulle
reagera. Mengele lyckades fly till Sydamerika efter kriget. Under en dag vid havet
utanför Sao Paulo i Brasilien 1979 fick Mengele troligen en hjärtattack, medan
han badade och drunknade.
Den tyske SS-officeren Adolf Eichmann var protokollförare vid
Wannseekonferensen där det beslutades om hur Förintelsen skulle genomföras.
Eichmann blev ansvarig för deporteringen av miljoner judar i Europa till
förintelseläger som Auschwitz och Treblinka. Eichmann var stolt över sin
effektivitet och ansåg sig inte vara skyldig till judarnas förintelse. Efter kriget sa
Eichmann: ”Jag har ingenting att göra med dödandet. Jag har aldrig dödat någon
jude, eller icke-jude heller för den delen. Jag har aldrig dödat någon människa.”
Efter andra världskriget flydde Eichmann till Argentina där han 1960 greps av den
israeliska säkerhetstjänsten och fördes till Israel. 1961 dömdes han till döden för
brott mot mänskligheten och hängdes. Eichmanns aska spreds i internationellt
vatten över Medelhavet.
Det förekom en del uppror från judarna. Det mest kända var upproret i
Warszawas getto som pågick i cirka fem veckor 1943. Och det förekom även
uppror i koncentrationsläger. Samma år lyckades en del fångar i Treblinka
komma över vapen som användes för att döda några vakter. Cirka 150 fångar
lyckades rymma, men några spårades och dödades. I oktober 1943 bröt sig 300
judar ut ur lägret Sobibor efter att ha attackerat vaktpersonalen med knivar.
Många av dem som rymde överlevde kriget. Det förekom även uppror i Auschwitz
där judar lyckades döda några SS-män. Samtliga upprorsmän avrättades.
Anne Frank var dotter till en judisk bankir som hade utvandrat till Nederländerna
1933 när nazisterna tog makten i Tyskland. När Tyskland ockuperade
Nederländerna 1944 gömde sig familjen Frank och några vänner i ett hemligt
utrymme i ett förrådshus i Amsterdam. Efter två år bedrogs gruppen och
transporterades till ett koncentrationsläger. Sju månader efter att hon greps dog
Anne Frank av fläcktyfus i koncentrationslägret Bergen-Belsen. Under de två åren
i gömstället skrev Anne en dagbok och pappan, som var den överlevande ur
gruppen, återvände till Amsterdam efter kriget där han fann Annes dagbok. Han
publicerade 1947 boken som på svenska kallas Anne Franks dagbok, och som
blivit en av de mest lästa böckerna i världen, och Anne Frank är tack vare sin
dagbok, den kanske mest kända offret för Förintelsen.
Uppgifter och frågor
1. Hur började judeförföljelserna tidigare i historien och varför förföljde de kristna
judarna?
2. Hur började förföljelsen mot judarna i Hitlertyskland?
3. Varför valdes just judarna ut för utrotning?
4. Vad hände under kristallnatten?
5. Var Förintelsen planerad i förväg? Motivera ditt svar.
6. Vad var ett koncentrationsläger?
7. Vad var ett förintelseläger?
8. Vad hände i Auschwitz?
9. Vad hände med personalen som arbetade i Auschwitz?
10.Vad visste det tyska folket om förföljelsen av judar?
11.Vad visste omvärlden om förintelsen?
12.Vad var Nürnbergrättegångarna?
13.Vad gjorde chefläkaren Mengele i Auschwitz?
14.Vad hände med Eichmann?
15.Vem var Anne Frank och vad hände med henne?
16.Berätta kortfattat om judiskt motstånd mot de nazistiska plågoandarna.
17.Hur många dog under Förintelsen?
