Kyrkostyrelsens framställning 7/2012 till kyrkomötet Ärende nr 2010

Kyrkostyrelsens framställning 7/2012 till kyrkomötet
Ärende nr 201000285
Ändring av bestämmelsen om kvalificerad majoritet i kyrkomötet
FRAMSTÄLLNINGENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I framställningen föreslås att kyrkolagen
majoritet eller inte. Den förstärkta
ändras så att de ärenden som kyrkomötet ska
talmanskonferensen föreslås bestå av
besluta om med kvalificerad majoritet räknas
kyrkomötets talmanskonferens tillsammans
upp i bestämmelsen om kvalificerad
med stiftens biskopar så att den på ett
majoritet. Enligt förslaget ska beslut för att
övergripande
sätt
omfattar
både
ändra bland annat bestämmelser i kyrkolagen
representanter för kyrkans ämbete och
och kyrkoordningen som gäller kyrkans tro,
lekmän.
bekännelse och lära, förutsättningarna för
Framställningens syfte är att möjliggöra ett
medlemskap
i
kyrkan,
gudstjänsten,
mer flexibelt och effektivt beslutsfattande än
sakramenten samt präst- och biskopsämbetet
hittills utan äventyrande av kärnan i kyrkans
kräva kvalificerad majoritet. Förteckningen är
tro och lära. Målet är att ändringar i
inte avsedd att vara uttömmande eftersom
kyrkolagstiftningen som inte hör till kyrkans
kvalificerad majoritet enligt förslaget krävs
tro och lära ska kunna behandlas av
även när en bestämmelse grundar sig på
kyrkomötet med enkel majoritet. Ett annat
kyrkans tro, bekännelse eller lära.
mål är att göra behandlingen vid kyrkomötet
Enligt
förslaget
ska
kyrkomötets
klarare genom att ett separat organ vid behov
arbetsordning ändras så att en förstärkt
tar ställning till om ett aktuellt beslut kräver
talmanskonferens inrättas vid kyrkomötet för
kvalificerad majoritet eller inte.
tolkningen av bestämmelsen. Dess uppgift är
Ändringarna föreslås träda i kraft så snart
att i enskilda fall lämna utlåtande om
som möjligt efter att de har godkänts.
huruvida ett beslut kräver kvalificerad
__________
2
INNEHÅLL
FRAMSTÄLLNINGENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL .....................................................1
INNEHÅLL .............................................................................................................................2
ALLMÄN MOTIVERING .........................................................................................................4
1 INLEDNING ...................................................................................................................4
2 NULÄGE ........................................................................................................................4
2.1
Bestämmelsen om kvalificerad majoritet på kyrkomötet ...................................4
2.2
Bakgrund till bestämmelsen om kvalificerad majoritet ......................................4
Ärenden som kräver kvalificerad majoritet ........................................................4
Tidigare diskussioner om kravet på kvalificerad majoritet.................................6
2.3
Krav på kvalificerad majoritet i annan lagstiftning ............................................9
2.3.1 Bestämmelser om kvalificerad majoritet i andra kyrkor.....................................9
Ortodoxa kyrkan .................................................................................................9
Svenska kyrkan ...................................................................................................9
Den förenade evangelisk-lutherska kyrkan i Tyskland (VELKD) ...................10
Evangelisk-lutherska kyrkan i Amerika (ELCA) .............................................11
Kyrkornas världsråd (KVR) ..............................................................................11
2.3.2 Bestämmelser om kvalificerad majoritet i grundlagen, kommunallagen
och föreningslagen ............................................................................................12
Finlands grundlag..............................................................................................12
Kommunallagen ................................................................................................13
Föreningslagen ..................................................................................................14
2.4
Bedömning av nuläget ......................................................................................15
Tolkningsproblem vid tillämpande av bestämmelsen.......................................15
Beslut om tillämpande av bestämmelsen om kvalificerad majoritet ................16
Fördröjande element i den kyrkliga lagstiftningen ...........................................16
Beaktande av den nya språklagen i kyrkolagstiftningen ...................................17
Uppdatering av bestämmelserna om tjänsteinnehavare ....................................18
3 DEN TEOLOGISKA GRUNDEN FÖR BESTÄMMELSEN OM KVALIFICERAD MAJORITET ..................................................................................................20
Den kyrkliga enhetens två nivåer ......................................................................21
Kravet på kvalificerad majoritet är avsett att trygga kyrkans enhet .................21
Ärenden som kräver kvalificerad majoritet ......................................................22
4 MÅLSÄTTNING OCH DE VIKTIGASTE FÖRSLAGEN .........................................24
4.1
Mål ....................................................................................................................24
4.2
Alternativ ..........................................................................................................24
Frågor som omfattas av bestämmelsen om kvalificerad majoritet ...................24
Beslut om tillämpande av bestämmelsen om kvalificerad majoritet ................25
Den kvalificerade majoritetens storlek .............................................................26
4.3
De viktigaste förslagen .....................................................................................26
3
5
6
7
FRAMSTÄLLNINGENS KONSEKVENSER.............................................................27
5.1
Ekonomiska konsekvenser ................................................................................27
5.2
Konsekvenser för myndigheterna .....................................................................27
BEREDNING AV ÄRENDET .....................................................................................27
6.1
Beredningsskeden och beredningsmaterial .......................................................27
6.2
Remissyttranden och hur de har beaktats..........................................................27
SAMBAND MED ANDRA FRAMSTÄLLNINGAR .................................................27
DETALJMOTIVERING ...........................................................................................................28
1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG ......................................................................................28
1.1
Kyrkolagen ........................................................................................................28
1.2
Kyrkomötets arbetsordning ...............................................................................29
2 IKRAFTTRÄDANDE ..................................................................................................29
3 FÖRHÅLLANDE TILL GRUNDLAGEN SAMT LAGSTIFTNINGSORDNING ....30
LAGFÖRSLAG ........................................................................................................................31
BILAGA
PARALLELLTEXTER ............................................................................................................34
4
ALLMÄN MOTIVERING
1 Inledning
Våren 2010 lämnades ett ombudsinitiativ,
5/2010, till kyrkomötet med förslaget att
Kyrkostyrelsen ges i uppdrag att göra en
grundlig utredning av grunderna för och
synpunkterna
på
bestämmelsen
om
kvalificerad majoritet i 20 kap. 10 § i
kyrkolagen (1054/1993). Kyrkostyrelsen
skulle även utifrån utredningen vidta åtgärder
för att ändra kyrkolagens bestämmelse om
kvalificerad majoritet på så sätt att de
eventuella krav på kvalificerad majoritet som
anses onödiga slopas och de som ses som
nödvändiga omarbetas på ett sätt som
möjliggör ett beslutsfattande som är mer
flexibelt och effektivt än för närvarande utan
att man äventyrar kärnan i kyrkans tro och
lära.
I allmänna utskottets betänkande 5/2010,
som gäller initiativet till kyrkomötet,
konstateras att man i den tidigare
diskussionen dels lyft fram bestämmelsen om
kvalificerad majoritet som ett uttryck för
kyrkans väsen, dels den praktiska svårigheten
att i den gällande kyrkolagen och
kyrkoordningen skilja mellan material som är
mera centralt eller mindre centralt för kyrkans
tro och lära. Utskottet ansåg att den snabba
takt i vilken lagstiftningen ändras är en
grundad anledning att se över bestämmelsen
om kvalificerad majoritet, i synnerhet som
den aktuella kodifieringen av kyrkolagen
erbjuder en möjlighet till ny bedömning och
omstrukturering
av
kyrkolagen
och
kyrkoordningen i frågor som är centrala och
mindre centrala för kyrkans tro och lära. En
utredning är befogad även av den anledningen
att frågan om grunderna för bestämmelsen om
kvalificerad majoritet återkommer gång på
gång. Utskottet ansåg att det för kyrkan nu är
följdriktigt och nödvändigt att se över
ändamålsenligheten i sina bestämmelser om
kvalificerad majoritet och de faktiska
konsekvenserna av en eventuell ändring av
dem. I enlighet med utskottets ståndpunkt
beslöt kyrkomötet i november 2010 att
remittera initiativet till Kyrkostyrelsen för
åtgärder.
2 Nuläge
2.1
Bestämmelsen
om
kvalificerad
majoritet på kyrkomötet
I 20 kap. 10 § i kyrkolagen föreskrivs om
kravet
på
kvalificerad
majoritet
i
beslutsfattandet på kyrkomötet. Enligt
bestämmelsen ska kyrkomötet i vissa ärenden
som hör till dess behörighet iaktta ett
förfarande med två behandlingar där
dessutom förutsättningen för ett slutligt beslut
är att beslutsförslaget i den andra
behandlingen får minst tre fjärdedelar av de
avgivna rösterna.
Enligt bestämmelsen ska förslaget, då man i
plenum har fattat beslut om varje punkt i ett
utskotts förslag som gäller ett sådant ärende
som avses i det aktuella kapitlets 7 § 2 mom.
1, 2, 3 eller 4 punkten om kyrkomötets
uppgifter, i sin helhet upptas till andra
behandling i ett särskilt plenum i den form
som det blivit godkänt i den första
behandlingen. Förslaget blir godkänt om det i
den andra behandlingen omfattas av minst tre
fjärdedelar av de avgivna rösterna.
Kvalificerad majoritet krävs när kyrkomötet
godkänner och förordnar om ibruktagande av
bibelöversättning, psalmbok, kyrkohandbok
och mässmelodier. Kvalificerad majoritet
krävs även när kyrkomötet behandlar frågor
som
förutsätter
principiella
ståndpunktstaganden som rör kyrkans tro och
lära eller som grundar sig härpå samt att vidta
åtgärder med anledning av dessa. Även när
kyrkomötet gör upp förslag till stiftande,
ändring eller upphävande av kyrkolag eller
godkänner kyrkoordning krävs kvalificerad
majoritet.
2.2
Bakgrund till bestämmelsen om
kvalificerad majoritet
Ärenden som kräver kvalificerad majoritet
5
Kravet på kvalificerad majoritet för att styra
beslutsfattandet på kyrkomötet fanns med
redan i 1869 års kyrkolag (s.k. Schaumans
kyrkolag). Enligt 456 § 3 mom. i lagen: ”Är
omröstningsfrågan sådan, att afgöras skall
mellan bibehållande af hwad förut gäller och
förändring deraf, skola minst tre fjerdedelar af
de afgifna rösterna hafwa utfallit för
förändring, för att en sådan skall anses
beslutad vara …”. Den kommitté som beredde
förslaget till kyrkolag 1863 ansåg att det var
betänkligt att börja ändra på det som gällt
förut, då tankarna om ändringarnas
nödvändighet fortfarande var så föga
etablerade att de som önskade en ändring
endast hade några rösters majoritet jämfört
med dem som försvarade det som hade gällt
förut.
Redan det tredje kyrkomötet beslutade att
ändra innehållet i det tredje momentet utifrån
ett förslag från den kyrkolagskommitté som
tillsattes 1886. I en förordning från juni 1895
hade det tredje momentet formuleringen: ”Om
ärendet angår kyrkolag eller sådana kyrkliga
böcker, som i nästföregående paragraf
omförmälas, och genom omröstningen skall,
så vidt på kyrkomötet ankommer, slutligen
afgöras mellan bibehållande av hwad förut
gäller och ändring deraf, skola minst tre
fjerdedelar af de afgifna rösterna hafva utfallit
för förändringen, för att densamma skall anses
vara beslutad.” Utöver ändring av kyrkolagen
ansågs kyrkliga böcker som psalmbok,
evangeliebok, kyrkohandbok, katekes och
bibelöversättning omfattas av kravet på
kvalificerad majoritet.
I kyrkolagen av den 23 december 1964
tydliggjordes bestämmelsen om kvalificerad
majoritet och specificerades kravet på två
behandlingar. Enligt 543 § 3 mom. i denna
lag skulle ett ärende som angår kyrkolag eller
de kyrkans böcker som avses i 529 § 1
punkten efter utlåtande av utskott underkastas
två behandlingar i kyrkomötets plenum. I
första behandlingen beslutade kyrkomötet om
varje särskild punkt i ärendet. I den andra
behandlingen föredrogs förslaget till slutligt
avgörande sådant det hade godkänts i första
behandlingen. Förslaget ansågs godkänt om
det omfattades av minst tre fjärdedelar av de
avgivna rösterna. De kyrkliga böcker som
nämndes i 529 § 1 punkten avsåg
bibelöversättning, katekes, psalmbok med
koraler, kyrkohandbok och mässmelodier.
Paragraf 531 i kyrkolagen av 1964 innehöll
även en möjlighet att förklara ett förslag som
brådskande. När det förstärkta biskopsmötet
eller Kyrkostyrelsen i ett initiativ om att stifta,
ändra, förklara eller upphäva kyrkolag hade
förklarat offentliggörandet som brådskande
kunde det förslag som avsågs i initiativet tas
till slutlig behandling vid det kyrkomöte där
ärendet anhängiggjorts. Detta förutsatte att
förslaget efter den första behandlingen
förklarades brådskande genom ett beslut som
omfattades av minst fem sjättedelars
kvalificerad majoritet. Efter det krävde
godkännandet av förslaget minst tre
fjärdedelars kvalificerad majoritet.
På kyrkomötet 1971 behandlades ett
betänkande av en kommitté för kyrkans
förvaltning som tillsatts den 28 november
1968. Förvaltningskommitténs uppgift var att
bereda kyrkans lagstiftning och förslag till
ändring av kyrkolagen som gällde den
gemensamma förvaltningen. I sitt betänkande
lade kommittén fram två alternativa modeller
för utvecklandet av kyrkans gemensamma
förvaltning. I en av modellerna utökades
kyrkomötets uppgifter i och med att det
förstärkta biskopsmötet drogs in. I ingetdera
förslaget utökades kyrkomötets uppgifter med
frågor om kyrkans tro och lära.
Kyrkomötets förvaltningsutskott ansåg det
dock vara nödvändigt med ett nytt 1 mom. till
529 § om kyrkomötets uppgifter. Innehållet i
1 mom. i utskottets förslag var att kyrkomötet
på det sätt som kyrkolagen särskilt föreskriver
beslutar om frågor som gäller kyrkans tro och
arbete
och
som
förutsätter
ståndpunktstaganden eller åtgärder med grund
i den kristna tron samt frågor som gäller
kyrkoförvaltningen och ekonomin med
undantag av dem som nämns i 15 § 2 och 3
mom. Utskottet ansåg det principiellt viktigt
att fältet för ärenden som behandlas på
kyrkomötet med grund i den kristna tron inte
begränsas.
6
Vid behandlingen av betänkandet i plenum
konstaterade biskop Kansanaho att 529 §
1 mom. var mycket viktigt eftersom man där
anger
kyrkomötets
uppgifter.
I
uppgiftsförteckningen syntes tanken om
kyrkans lära och arbete dock inte i annat än i
punkten om kyrkliga böcker, varför han
föreslog en ändring i paragrafens 1 mom. och
en ny 2 punkt i uppgiftsförteckningen i 2
mom. enligt vilket det är kyrkomötets sak att
behandla frågor som förutsätter principiella
ståndpunktstaganden om kyrkans tro och lära
samt att vidta åtgärder med anledning av
dessa. Det betydde att hänvisningen till
ståndpunktstaganden eller åtgärder med grund
i den kristna tron lämnades bort i 1 mom.
Biskop Kansanahos förslag godkändes vid
omröstning
understött
av
ärkebiskop
Simojoki. I fråga om 534 § om förutsättandet
av kvalificerad majoritet föreslog biskop
Kansanaho en ändring av kravet på
kvalificerad majoritet till två tredjedelar av de
avgivna rösterna. Ombud Nikolainen föreslog
att den nyss tillagda 2 punkten i 529 § 2 mom.
skulle omfattas av bestämmelsen om
kvalificerad majoritet. Av dessa två
godkändes ombud Nikolainens förslag.
Ärendet
remitterades
till
förvaltningsutskottet som korrigerade sitt
tidigare förslag med de ändringar som hade
tillkommit vid behandlingen. Samtidigt
fogade utskottet till 529 § 2 mom. 2 punkten
sådana principiella ståndpunktstaganden som
grundar sig på kyrkans tro och lära. Som
sådana ansåg utskottet olika socialetiska
ståndpunktstaganden. Sålunda föreslogs i
utskottsbetänkandet som 2 mom. 2 punkt att
det är kyrkomötets uppgift att handlägga
frågor
som
förutsätter
principiella
ståndpunktstaganden som rör kyrkans tro och
lära eller som grundar sig härpå, samt att vidta
åtgärder med anledning av dessa. Med den
ändring av kyrkolagen som trädde i kraft den
13 juli 1973 underställdes även de principiella
avgöranden som nämns i 529 § 2 mom. 1 och
2 punkten bestämmelsen om två behandlingar
och kvalificerad majoritet. I alla andra fall
fattades besluten fortfarande med enkel
majoritet (534 § 6 mom.) I samband med
reformen upphävdes 531 § om att förklara ett
ärende brådskande som onödig.
När den nu gällande kyrkolagen bereddes
delades de tidigare bestämmelserna som
ingick i kyrkolagen upp i kyrkolag,
kyrkoordning och delvis även valordning för
kyrkan. De bestämmelser som gällde kyrkans
och statens förhållande och kyrkans
organisation och förvaltning togs in i
kyrkolagen. I den togs även in bestämmelser
om kyrkolagstiftningsordningen och kyrkans
administrativa eller språkliga indelning. Även
bestämmelserna om rättsskyddet för kyrkans
medlemmar och kyrkans och församlingarnas
tjänsteinnehavare ansågs höra till kyrkolagen,
liksom även de bestämmelser som ger en
församlingsmedlem rätt att överklaga beslut
av
församlingsorgan.
Kyrkoordningen
innehåller
bestämmelser
om
kyrkans
verksamhet och interna angelägenheter.
Kyrkoordningen
innehåller
även
de
bestämmelser om detaljerna i kyrkans och
församlingarnas organisation och förvaltning
som, eftersom de gäller verkställighet eller
tillämpande, har lämnats utanför förslaget till
kyrkolag. De bestämmelser om gudstjänster,
kyrkliga
förrättningar,
tjänster
och
församlingarnas förvaltning och verksamhet
som togs in i kyrkoordningen fanns tidigare i
kyrkolagen som krävde kvalificerad majoritet,
varför man ansåg att även kyrkoordningen ska
godkännas
med
samma
kvalificerade
majoritet som ett förslag till kyrkolag.
I fråga om val som behandlas i valordningen
för kyrkan ansåg man att så noggranna
föreskrifter redan fanns på kyrkolagsnivå att
de normer som enligt förslaget skulle tas in i
valordningen var av verkställande karaktär.
De mer permanenta bestämmelserna om val
fanns i kyrkolagen, men bestämmelserna om
valtekniska rutiner och annan verkställighet
behöver ofta utvecklas och följaktligen oftare
ändras. Av denna anledning, och eftersom
kyrkolagen förhindrar att ändringar som
inverkar på valresultatet ges på lägre nivå,
ansåg man att valordningen för kyrkan kan
godkännas med enkel majoritet. Dessutom tog
man hänsyn till att en del av de bestämmelser
som togs in i valordningen tidigare hade getts
i verkställighetsbestämmelser av kyrkomötet
7
eller Kyrkostyrelsen.
(Betänkande av
kommittén för revision av kyrkolagen, Serie
1988:1, s. 7–8).
Tidigare diskussioner
kvalificerad majoritet
om
kravet
på
Kyrkomötet har debatterat lindringar i
bestämmelsen om kvalificerad majoritet
sedan 1960-talet, samtidigt som man har
diskuterat
kyrkolagens
uppdelning
i
bestämmelser
av
grundläggande
och
verkställande art. Den kommitté för revision
av kyrkans lagstiftning och förvaltning som
tillsattes i november 1963 ansåg i sitt
betänkande från 1967 att den gällande
bestämmelsen om tre fjärdedelars majoritet
begränsar kyrkomötets möjligheter att
effektivt främja kyrkans liv. I betänkandet
ansåg man att det är rätt att i vissa av kyrkans
viktigaste frågor kräva kvalificerad majoritet
eftersom det i kyrkans liv finns sådant som
ska godkännas med så stor samstämmighet
som möjligt. Å andra sidan ansåg man att det
finns ett antal kanske också viktiga reformer
som faller på att en relativt liten majoritet kan
kullkasta dem. Kommittén föreslog att
kvalificerad majoritet ska krävas endast i
vissa grundläggande frågor jämförbara med
grundlagsfrågorna inom den allmänna
lagstiftningen, men att ärendena i övrigt ska
avgöras med enkel majoritet.
Utskottet för revision av kyrkans
lagstiftning och förvaltning omfattade 1968
kommitténs förslag och ansåg i sitt
betänkande att kvalificerad majoritet ska
krävas i grundläggande ärenden. Utskottet
föreslog en översyn av de gällande
bestämmelserna om kvalificerad majoritet på
kyrkomötet. Kyrkomötet godkände förslaget i
oktober 1968 och tillsatte en ny kommitté för
att fortsätta reformen av lagstiftningen och
förvaltningen.
Förvaltningskommittén
lämnade
sitt
betänkande till kyrkomötet i oktober 1970. I
betänkandet hänvisar man till den förra
kommitténs och utskottets förslag om krav på
kvalificerad majoritet endast i frågor av
grundläggande karaktär, som efter delningen
av kyrkolagen i två delar skulle ingå i den
egentliga kyrkolagen. Kommittén angav dock
inte vilka dessa frågor var, utan antog att
bestämmelsen om kvalificerad majoritet ses
över när en eventuell delning av kyrkolagen
genomförs. Enligt kommittén hade det dock
visat sig nödvändigt med en lindring av
bestämmelsen om kvalificerad majoritet redan
i detta läge och den föreslog därför att man i
stället för tre fjärdedelars majoritet kräver två
tredjedelars majoritet vilket måste ses som ett
tillräckligt minoritetsskydd.
Förvaltningsutskottet instämde inte i
kommitténs förslag eftersom det under
beredningen inte hade framkommit vad som
hör till de grundläggande frågorna. Därför
ansåg utskottet att det inte utifrån detta hade
möjlighet att upprätta ett förslag och att det
inte fanns anledning att ändra på
bestämmelsen om kvalificerad majoritet
förrän frågan ingående hade granskats. Trots
att livliga diskussioner om lindringar i
bestämmelsen om kvalificerad majoritet
fördes på kyrkomötet i november 1971, vann
utskottets ståndpunkt i omröstningen.
En kyrkoordningskommitté som tillsattes i
december 1974 lämnade sitt betänkande i
oktober 1979. Kommittén hade granskat de
principer enligt vilka en totalreform av
kyrkolagen borde genomföras. Kommittén
föreslog förutom åtskiljandet av kyrkolagen
och kyrkoordningen även att kyrkoordningen
delas in i två delar. Den första avdelningen
föreslogs innehålla bestämmelser om kyrkans
grunder och dess verksamhet, där behovet av
ändring är litet. Sådana är kyrkans bekännelse
och uppgifter, en enskild medlems
skyldigheter och rättigheter som kristen och
kyrkans medlem, kyrkans ämbete och
principerna
för
kyrkans
organisation.
Bestämmelserna
är
grundläggande
bestämmelser präglade av centrala teologiska
element, varför de inte bör ändras utan starka
motiv. Lagstiftningsförfarandet skulle därför
regleras så att man uppnår nödvändig
beständighet och får garantier för att
ändringar inte sker utan tillräckligt
övervägande. Som stöd för ett beslut om
ändring skulle man kräva en kvalificerad
majoritet som kunde vara tre fjärdedelar.
8
Den andra avdelningen föreslogs innehålla
bestämmelser om utövandet av andlig
verksamhet och förvaltning, som inom de
gränser som bekännelsen och kyrkolagen
sätter är beroende av att ändamålsenligheten
granskas och som inte kräver stor enighet för
att ändras. Därför skulle bestämmelserna
kunna ändras med enkel majoritet. Trots att
denna avdelning även skulle uppta
bestämmelser om gudstjänst och sakrament,
är dessa på ett sådant sätt knutna till
bekännelsen att man ansåg att det inte
behövdes något särskilt förfarande för
behandling av förslag till ändring av dem.
Konstitutionsutskottet som behandlade
kyrkoordningskommitténs
betänkande
föreslog i sitt betänkande 4/1980 att
Kyrkostyrelsen skulle tillsätta en ny kommitté
för att fortsätta arbetet med reformen av
kyrkolagstiftningen enligt de linjer kommittén
hade dragit upp. Utskottet tog inte i sitt
betänkande ställning till förslagen om att dela
in kyrkoordningen i två avdelningar och inte
heller till den dithörande förutsättningen för
kvalificerade majoritet eller majoritetens
storlek.
Betänkandet 1988 av kommittén för
revision av kyrkolagen innehöll ett förslag om
uppdelning av kyrkolagen i den egentliga
kyrkolagen,
kyrkoordningen
och
valordningen för kyrkan. Revisionskommittén
specificerande inte vad som avsågs med
grundläggande frågor och gjorde inte heller
någon lindring i kravet på tre fjärdedelars
kvalificerad majoritet. Kommittén förslog inte
en tudelning av kyrkoordningen, men
separerade valordningen för kyrkan från
kyrkolagen och kyrkoordningen för att den
ska kunna ändras med enkel majoritet.
Lagförslaget godkändes till denna del den 8
november 1991 och trädde i kraft vid
ingången av 1994.
Debatten om lindrandet av bestämmelsen
om kvalificerad majoritet har fortsatt även
efter att den nu gällande lagen trädde i kraft.
Våren 2000 lämnades ett nytt ombudsinitiativ,
5/2000, till kyrkomötet. Initiativet gällde en
ändring av bestämmelserna om kvalificerad
majoritet för stiftande av kyrkolag och
kyrkoordning. I initiativet föreslogs att en
ändring av kyrkolagen och kyrkoordningen
skulle kräv två tredjedelars majoritet.
Initiativet motiverades med att ingen av våra
systerkyrkor har en bestämmelse om
kvalificerad majoritet av motsvarande
omfattning och att varken tillkomsten eller
bevarandet av bestämmelsen kan motiveras
med lagstiftningens historia. I initiativet
ansågs att en ändamålsenlig organisering av
kyrkans förvaltning kräver möjlighet till
ändring som bygger på demokratisk
lagstiftningsprincip. Lagstiftningsordningen
för
kyrkolagen
bör
återspegla
en
förvaltningspraxis
av
jämlikhet
och
jämställdhet mellan kyrkans medlemmar
förenlig med den kristna läran.
Både konstitutionsutskottet och lagutskottet
lämnade utlåtanden om ärendet vid
kyrkomötesbehandlingen, medan allmänna
utskottet avgav ett egentligt betänkande.
Konstitutionsutskottet förordade i sitt
utlåtande 1/2001 inte en revidering av
bestämmelsen om kvalificerad majoritet som
ett separat avgörande. Det går inte att
föreskriva om storleken på den kvalificerade
majoriteten enbart i ljuset av de motiveringar
som initiativet lägger fram. När man letar
efter motiveringar måste man utgå från
kyrkans väsen och först i andra hand från
exempel i samhället, demokratin eller
väljargruppers
intressebevakning.
En
kvalificerad lagstiftningsordning äventyrar
enligt utskottets mening inte principen om att
kyrkans medlemmar är jämställda med grund
i den kristna läran, utan tjänar den.
Bestämmelsen om kvalificerad majoritet på
kyrkomötet har inte kommit till som skydd för
någon tänkt minoritets separata åsikter eller
egna intressen. I bestämmelsen är det framför
allt frågan om att från generation till
generation värna om den tro och det kyrkliga
liv som förenar alla medlemmar. I kärnan av
kyrkans väsen finns Guds ord och
sakramenten, och nyckeln till kyrkans enhet
är den enhet i Kristus som föds genom dessa.
I enlighet med sin teologiska utgångspunkt
präglas kyrkans liv av en enighet som har sin
grund i dess andliga väsen och som kommer
till
uttryck
bland
människornas
mångfacetterade åsikter. Därför är ledstjärnan
9
i det kyrkliga beslutsfattandet inte alltid att
följa den närvarande majoritetens åsikt, utan
en grundlig prövning och en så stor
samstämmighet som möjligt.
Enligt
konstitutionsutskottet
fullföljs
kyrkolagens och kyrkoordningens syfte inte
enbart av ett effektivt och tidsenligt ordnande
av kyrkans uppgift att tjäna, och
lagstiftningsordningen kan inte ha sin grund
enbart i den västerländska demokratins ideal.
Syftet är att lagstiftningen ska stödja
genomförandet av kyrkans uppgift som
instiftats av Gud. Kyrkolagen är sålunda ett
uttryck även för kyrkans andliga beständighet,
samtidigt som den ger uttryck för att kyrkan
verkar i människans verklighet och respektive
tid.
Kyrkolagens uppgift har dock från början
även
varit
att
trygga
kyrkans
verksamhetsförutsättningar utifrån kyrkans
eget utgångsläge oberoende av rådande
politiska
konjunkturer.
Kyrkans
konfessionella identitet är mer beständig än
samhällsordningen. Av denna anledning anger
de första kapitlen i både kyrkolagen och
kyrkoordningen kyrkans bekännelse, uppgift
och medlemskap, som är utgångspunkterna
för
all
kyrklig
lagstiftning.
Konstitutionsutskottets åsikt var att det inte är
möjligt att ändra bestämmelsen om
kvalificerad majoritet som sådan utan att
samtidigt utsätta tron, bekännelsen och läran
för förändring. Utskottet ansåg utan att
egentligen ta ställning till storleken på den
kvalificerade majoriteten att det är nödvändigt
att kravet på tillräcklig kvalificerad majoritet
kvarstår för att uppnå nödvändig beständighet
och tillräckliga garantier för att ändringar inte
genomförs utan grundlig prövning. Enligt
utskottet kan bestämmelsen om kvalificerad
majoritet inte revideras separat, utan en
lindring av bestämmelsen kräver en
totalreform
av
kyrkolagen
och
kyrkoordningen,
där
de
tillämpade
bestämmelserna
separeras
från
de
bestämmelser som anger kyrkans grund och
andliga väsen.
Lagutskottets utlåtande 1/2000 tog inte
ställning till initiativets innehåll i sak, men
underströk betydelsen av en omfattande
rättslig bedömning, om ärendet remitteras till
Kyrkostyrelsen för beredning. Utskottet såg
det dock vara motiverat att kyrkolagen och
kyrkoordningen godkänns med kvalificerad
majoritet och valordningen för kyrkan med
enkel majoritet. Allmänna utskottet hade i sitt
betänkande 18/2001 samma åsikt som
konstitutionsutskottet och ansåg dessutom att
man inte kan hitta någon motivering för den
föreslagna ändringen i den praxis vår
systerkyrka i Sverige tillämpar eller i
lagstiftningsordningen för grundlagen, vilket
man åberopade i initiativet. Kyrkans och
församlingarnas förvaltning kan inte direkt
jämföras
med
statsoch
kommunförvaltningen. I kyrkans synodala
förvaltningsmodell sätts det episkopala
ledarskapet på ett konstruktivt sätt i
växelverkan
med
den
representativa
förvaltningen. I denna mall letar ombuden för
kyrkans ämbete och lekmannaombuden vid
beslut om den kyrkliga lagstiftningen
tillsammans efter en väg att gå som i frågor
om tro och lära följer Bibeln och kyrkans
bekännelse och som eftersträvar en så bred
enighet som möjligt. Kyrkomötet beslutade i
november 2001 att låta initiativet förfalla i
enlighet med allmänna utskottets förslag.
2.3
Krav på kvalificerad majoritet i
annan lagstiftning
2.3.1
Bestämmelserna om
majoritet i andra kyrkor
kvalificerad
Ortodoxa kyrkan
I 89 § i lagen om ortodoxa kyrkan
(985/2006) föreskrivs om beslutsfattandet i
kollegiala organ. Enligt den blir organets
beslut i princip det som majoriteten omfattar.
Trots det kräver ett förslag om ändring av
lagen i fråga eller ett förordande utlåtande om
den eller stiftande eller ändrande av
kyrkoordning två tredjedelars majoritet av de
röster som avges vid kyrkomötet.
I regeringens proposition men förslag till
lagen (RP 59/2006 rd) motiverades kravet på
kvalificerad majoritet med att ändringar av
lagstiftningen om kyrkan och godkännande av
kyrkoordning innebär beslut som är
10
synnerligen viktiga för kyrkan. Medlemmar
av kyrkomötet är stiftsbiskoparna och de
biträdande biskoparna, elva ombud för
prästerskapet, tre ombud för kantorerna samt
aderton lekmannaombud. Medlemmarna är
sammanlagt 36, vilket gör att ett beslut med
kvalificerad
majoritet
för
hela
sammansättningen förutsätter minst 24 röster.
Svenska kyrkan
Enligt 11 kap. i Kyrkoordningen för
Svenska kyrkan behandlar kyrkomötet som
sammanträder vid två tillfällen varje år
ärenden som har väckts av antingen
kyrkostyrelsen, en ledamot eller en biskop.
Även ett utskott kan väcka initiativ genom ett
betänkande inom dess beredningsområde eller
kyrkomötets presidium i frågor som avser
kyrkomötets arbetsformer. Dessutom kan
revisorerna väcka initiativ om ärendet har
samband med deras uppdrag. Kyrkomötets
ärenden bereds vid kyrkomötet i utskott och
ärenden som gäller val av valberedningen.
Om ärenden som gäller lärofrågor finns
särskilda bestämmelser.
För lärofrågor har kyrkomötet en läronämnd
som består av stiftsbiskoparna och åtta andra
ledamöter valda av kyrkomötet. Ärkebiskopen
är ordförande i läronämnden. Läronämnden
ska yttra sig innan kyrkomötet beslutar i
ärenden som gäller
1) grundläggande
bestämmelser
om
Svenska kyrkans tro, bekännelse och
lära,
2) att anta eller ändra Svenska kyrkans
böcker,
3) bestämmelser
om
gudstjänster,
sakrament och övriga handlingar,
4) bestämmelser
om
kyrkans
vigningstjänst, och
5) ekumeniska överenskommelser.
Dessutom ska läronämnden beredas tillfälle
att yttra sig i övriga lärofrågor. Då ska
läronämnden även ta ställning till om en
särskild beslutsordning ska tillämpas på
beslutet.
När kyrkomötet beslutar i de ärenden som
anges ovan eller i ett ärende där läronämnden
i sitt yttrande har angett att en särskild
beslutsordning behövs, ska biskoparna innan
beslutet fattas besluta huruvida godkännandet
av
beslutsförslaget
även
förutsätter
tillämpandet av en särskild beslutsordning.
Biskoparna
kan
förutsätta
särskild
beslutsordning om de finner att förslaget inte
bör genomföras eftersom det står i strid med
kyrkans tro, bekännelse eller lära. Om
kyrkomötet dock bifaller förslaget ska det tas
upp på nytt vid kyrkomötets andra
sammanträde året efter att val till kyrkomötet
har ägt rum. Läronämnden ska då åter yttra
sig och ärendet ska på nytt beredas i utskott.
Om kyrkomötet vid den andra behandlingen
bifaller ett förslag för vilket biskoparna har
beslutat att den särskilda beslutsordningen ska
gälla måste minst tre fjärdedelar av de
röstande bifalla förslaget för att det ska
genomföras.
Utöver beslut om de lärofrågor som nämns
ovan krävs tre fjärdedelars majoritet för
ändring av vissa separat angivna paragrafer i
kyrkoordningen. Sådana bestämmelser är
bestämmelserna
i
29
kap.
om
kyrkotillhörighet, i 53 kap. om offentlighet
för handlingar och i 54 kap. om undantag för
offentlighet för handlingar. Om inte minst tre
fjärdedelar av de röstande beslutar att ändra
en sådan bestämmelse, får kyrkomötet dock
ändra bestämmelserna med enkel majoritet
genom två likalydande beslut. Det andra
beslutet ska fattas vid kyrkomötets andra
sammanträde året efter att val till kyrkomötet
har ägt rum.
Den förenade evangelisk-lutherska kyrkan i
Tyskland (VELKD)
Enligt artikel 24 i konstitutionen för den
förenade evangelisk-lutherska kyrkan i
Tyskland godkänns kyrkolagarna genom
gemensamt beslut av kyrkomötet och
biskopsmötet. Förslag till kyrkolag kan
lämnas av kyrkans ledning (Kirchenleitung),
biskopsmötet eller en medlem av kyrkomötet.
Förslaget ska innehålla hela lagtexten samt
motiveringar och det ska i de två senare fallen
vara undertecknat av minst tolv medlemmar
av kyrkomötet eller minst fem medlemmar av
biskopsmötet. Förslagen går tillsammans med
kyrkoledningens ståndspunktstagande först
11
till biskopsmötet och efter eventuella
ändringar vidare till kyrkomötet.
Beslutet om ett lagförslag förutsätter två
behandlingar. Den senare behandlingen kan
tidigast ske dagen efter att den första
behandlingen har avslutats. I fråga om förslag
till kyrkolag som har inverkan på
medlemskyrkorna ska medlemskyrkorna före
kyrkomötesbehandlingen ges tillfälle till
ställningstagande.
Om biskopsmötet och kyrkomötet inte når
enighet, vinner förslaget även utan
biskopsmötets bifall laga kraft om kyrkomötet
vid en session minst sex månader senare
beslutar i saken i enlighet med den majoritet
som krävs för en konstitutionsändring. Detta
betyder att det för en ändring av
konstitutionen utan biskopsmötets bifall vid
den slutliga, andra sessionen behövs två
tredjedelar av det lagenliga medlemsantalet
vid kyrkomötet. Mellan beslut som fattats vid
två sessioner ska det ha förflutit minst
tjugofyra timmar.
Om bekännelsen lagstiftas inte.
Kyrkoledningens förordningar som vunnit
laga kraft kan upphävas vid kyrkomötet med
enkel majoritet. Kyrkolag behövs
- för ändring eller upphävande av den
förenade kyrkans kyrkolag
- för reglering av sådana ärenden som
hittills i medlemskyrkorna har reglerats
genom lag
- för att skapa och avskaffa återkommande
helgdagar.
De kyrkolagar som biskopsmötet och
kyrkomötet
beslutar
om
och
som
undertecknas av den ledande biskopen
publiceras i kyrkans officiella tidning
(Amtsblatt). De träder i kraft, om inget annat
har beslutas, 14 dagar efter att de har
offentliggjorts.
Evangelisk-lutherska kyrkan i Amerika
(ELCA)
Den evangelisk-lutherska kyrkan i Amerika
är administrativt indelad i församlingar,
synoder och det hela kyrkan omfattande
kyrkomötet.
Kyrkomötet
(Churchwide
Assembly) är kyrkans högsta legislativa
auktoritet. Dessutom hör kyrkostyrelsen
(Church
Council)
till
den
högsta
centralförvaltningen.
Kyrkomötet tillämpar i sitt arbete de
parlamentariska normerna Robert’s Rules of
Order, om inte kyrkomötet beslutar något
annat. Detta betyder att besluten fattas med
antingen enkel eller två tredjedelars majoritet.
I
ärenden
där
konstitutionen
eller
kyrkoordningen (bylaw) förutsätter en
majoritet på två tredjedelar krävs även två
tredjedelars majoritet vid ändringar, tillägg
eller upphävande av ärendet i fråga. I följande
ärenden krävs kvalificerad majoritet
1) Ändringar av den evangelisk-lutherska
kyrkan i Amerikas konstitution kräver två
tredjedelars majoritet av de närvarande och
röstande
kyrkomötesmedlemmarna.
Kyrkostyrelsen och 25 medlemmar av
kyrkomötet kan föreslå ändringar i
konstitutionen.
2) Ändringar i kyrkoordningen (bylaws) kan
föreslås av kyrkostyrelsen eller 15
medlemmar av kyrkomötet. För godkännande
av ändring behövs två tredjedelars majoritet
av de närvarande och röstande medlemmarna
av kyrkomötet.
3) Ändringar av stående bestämmelser
förutsätter enkel majoritet vid kyrkomötet
eller
två
tredjedelars
majoritet
i
kyrkostyrelsen. Sådana stående bestämmelser
är: biskopsmötets åligganden (biskopsmötet
kan överklaga kyrkostyrelsens beslut hos
kyrkomötet), förlagets särskilda åligganden,
kyrkans
kvinnoorganisations
särskilda
åligganden och övriga stående bestämmelser
som inte står i strid med den evangelisklutherska
kyrkans
konstitution
eller
kyrkoordning (bylaws).
Ett socialt uttalande av en enhet vid kyrkans
centralförvaltning som läggs fram för
kyrkomötet som förslag till socialt uttalande
av evangelisk-lutherska kyrkan i Amerika
kräver för att bli godkänt två tredjedels
majoritet av de närvarande medlemmarna som
röstar vid kyrkomötet. Kyrkostyrelsen ska
godkänna
och
rekommendera
för
godkännande ett förslag till socialt uttalande.
Dessutom tillämpas en tre fjärdedelars
kvalificerad majoritet vid första och andra
omgången i val av biskop, kyrkomötets
12
vicepresident och sekreterare. Dessutom väljs
kassören (treasurer) med två tredjedelars
majoritet. I val kan man dock bli tvungen att
tillämpa fler valomgångar än de två första. I
de
senare
omgångarna
begränsas
kandidaternas antal och dessutom förutsätts
en majoritet som dock är mindre än vid de två
första omröstningarna.
Kyrkornas världsråd (KVR)
Bakom införandet av konsensusmetoden i
Kyrkornas världsråd fanns framför allt de
ortodoxa medlemskyrkornas kritik av
världsrådets beslutssystem som tidigare
grundade sig på majoritetsdemokrati.
Ortodoxernas allvarliga kritik mot KVR efter
generalkongressen i Harare 1998 ledde till att
en särskild kommission tillsattes för att utreda
saken. Kommissionen, där biskop Voitto
Huotari och metropoliten Ambrosius från
Finland var medlemmar, arbetade under åren
1999–2002.
Med utgångspunkt i sina egna kyrkors
erfarenheter presenterade D’Arcy Wood från
förbundskyrkan i Australien (Uniting Church)
och kväkaren Eden Grace konsensusmetoden
som lösningpå problemet med att bli hörd.
Ortodoxerna hade de facto föreslagit att
metoden tas i bruk redan tidigare. Enligt
Wood
övergick
hans
kyrka
till
konsensusmetoden 1995 eftersom det fanns
ett behov av ett mindre formellt
beslutsfattande för att minoriteterna bättre
skulle få sin röst hörd. Man önskade även ett
bredare deltagande i debatten och en större
känsla av gemenskap. Efter fem års försök
hade förhoppningarna åtminstone till någon
del förverkligats. Kväkarnas beslutsfattande
grundar sig enligt Eden Grace också mer
allmänt på konsensus, samstämmighet, även
om de undviker den tekniskt klingande
termen ”konsensus”.
I
den
slutrapport
som
KVR:s
specialkommission lämnade nämndes fyra
orsaker till varför konsensusmetoden bör
införas: 1) ökad delaktighet i möten, 2) bättre
garanti för olika minoriteters rättigheter, 3)
mer
kollaborativ
och
harmonisk
beslutskontext, 4) mer rum för att bedöma
Guds vilja i förhållande till kyrkorna, KVR
och hela människofamiljen.
Specialkommissionen
definierade
konsensusmetoden på följande sätt:
”… process för att hitta mötets
gemensamma uppfattning utan beslut genom
omröstning. Konsensus uppnås när något av
följande inträffar:
alla godkänner beslutet (enhällighet),
de flesta godkänner beslutet och de som har
en annan mening godkänner att förslaget
uttrycker ’mötets allmänna åsikt’, minoriteten
stöder således beslutet,
mötet erkänner att det finns olika åsikter och
överenskommelsen är att dessa antecknas i
förslaget
(inte
endast
i
diskussionsprotokollet),
man avtalar om att behandlingen av ärendet
skjuts upp,
man avtalar om att beslut inte kan nås.”
Specialkommissionen
föreslog
att
konsensusmetoden används i de flesta
ärenden.
I vissa
ekonomiska
och
administrativa ärenden ska beslut dock
fortsättningsvis fattas genom omröstning.
I
specialkommissionens
slutrapport
behandlades även eventuella problem med
konsensusmetoden. Dessa var risken för att
beslutsfattandet fördröjs, möjligheten för en
eller två personer att stoppa ett ärende från att
gå vidare, förändringen av KVR:s roll så att
den
”profetiska
rösten”
tystas
och
ordföranden får ökad makt. Enligt
erfarenheterna
har
den
ibruktagna
konsensusmetoden dock fungerat relativt väl.
Bestämmelser
om
kvalificerad
majoritet
i
grundlagen,
kommunallagen och föreningslagen
Finlands grundlag
2.3.2
För grundlagar önskar man vanligtvis bättre
beständighet, varför man för dem föreskriver
så kallad förstärkt formell laga kraft.
Beständigheten i grundlagen har flera syften.
Grundlagen syftar till stabilitet i samhället
och centrala institutioner. Grundlagen
permanentar
de
högre
statsorganens
behörigheter och balansen mellan dem
inklusive tillsynsmekanismerna. Den tröskel
13
som lagstiftningsordningen utgör för att göra
ändringar
ger
systemets
kontinuitet
trovärdighet. I grundlagen från 2000 kan man
se den inverkan den förstärkta formella laga
kraften har huvudsakligen i parlamentarismen
och strukturen på de grundläggande fri- och
rättigheterna.
Bestämmelserna om de
grundläggande fri- och rättigheterna i 2 kap. i
grundlagen
och
grundlagsutskottets
detaljerade utlåtandepraxis för dem anger de
gränser där lagstiftaren i normalfall kan
besluta genom majoritetsbeslut.
Lagstiftningsordningen
för
Finlands
grundlag fastställdes i sin nuvarande form
redan i statsordningen från 1906. Enligt 73 §
1 mom. i den gällande grundlagen ska förslag
om stiftande, ändring eller upphävande av
grundlagen eller om avgränsande undantag
från grundlagen i den andra behandlingen
med flertalet röster godkännas att vila till det
första riksmöte som hålls efter följande
riksdagsval. Förslaget ska då, sedan
respektive utskott lämnat sitt betänkande i
saken, godkännas med oförändrat sakinnehåll
i plenum i en enda behandling genom ett
beslut som fattas med minst två tredjedelar av
de avgivna rösterna. Detta förfarande i två
steg torde vara avsett som huvudregel. Bakom
detta finns tanken att medborgarna vid
riksdagsval ger sitt godkännande till en
ändring av konstitutionen. Enligt 73 § 2 mom.
i grundlagen kan förslaget dock förklaras
brådskande genom ett beslut som fattas med
minst fem sjättedelar av de avgivna rösterna.
Förslaget lämnas då inte vilande och det kan
godkännas med minst två tredjedelar av de
avgivna rösterna.
Enligt 74 § i grundlagen ger riksdagens
grundlagsutskott
ett
utlåtande
om
grundlagsenligheten i fråga om lagförslag och
andra ärenden som föreläggs utskottet samt
om deras förhållande till internationella
fördrag om mänskliga rättigheter. Syftet med
övervakningen är att förhindra att det stiftas
lagar i strid med grundlagen, och fokus i
övervakningen av lagarnas grundlagsenlighet
ligger i stor utsträckning på valet av
lagstiftningsordning (73 § i grundlagen).
Grundlagsutskottet är ett permanent utskott
som riksdagen inom sig tillsätter för hela
mandatperioden och i det praktiska arbetet
framhävs betydelsen av att höra utskottet som
expert. Dess utlåtande inhämtas alltid när det
finns motiverad anledning att anse att det
råder
oklarhet
om
lagförslagets
grundlagsenlighet.
Grundlagsutskottets
utlåtande till riksdagen blir något av tre
följande alternativ: lagförslaget kan behandlas
i vanlig lagstiftningsordning, lagförslaget kan
behandlas i vanlig lagstiftningsordning
förutsatt
att
de
anmärkningar
som
grundlagsutskottet gjort beaktas på ett adekvat
sätt eller lagförslaget ska behandlas med
kvalificerad majoritet i den ordning som det
förutsätts i 73 § i grundlagen.
I 74 § i grundlagen föreskrivs inte i vilket
behandlingsskede lagförslaget ska lämnas till
grundlagsutskottet för behandling. I regel
fattas beslutet att remittera lagförslaget till
grundlagsutskottet vid en remissdebatt i
plenum. Utgångsläget i justitieministeriets
anvisningar är att lagstiftningsordningen ska
tas upp i regeringens propositioner när det är
fråga om lagstiftningsförslag som har
samband med de grundläggande fri- och
rättigheterna eller inskränker på dem. I fall
som lämnar rum för tolkning ska det i
lagförslaget nämnas att ärendet läggs fram för
grundlagsutskottets
avgörande
under
riksdagsbehandlingen. I praktiken är det dock
talmanskonferensen som med hjälp av
riksdagens tjänstemän och oberoende av
motiveringarna i regeringens proposition i
sista hand bedömer om grundlagsutskottets
utlåtande inhämtas om lagförslaget. Enligt 32
§ i riksdagens arbetsordning beslutar
riksdagen efter att remissdebatten har
avslutats på förslag av talmanskonferensen till
vilket utskott ärendet remitteras.
Lagförslaget
kan
remitteras
till
grundlagsutskottet även av ett annat utskott. I
38 § 2 mom. i riksdagens arbetsordning från
den 17 december 1999 ska utskottet begära ett
utlåtande om saken av grundlagsutskottet om
det i fråga om ett lagförslag eller något annat
ärende som ett utskott bereder råder oklarhet
om
lagförslagets
eller
ärendets
grundlagsenlighet eller förhållande till fördrag
om de mänskliga rättigheterna.
14
Riksdagens talman är vid sidan av
grundlagsutskottet en central övervakare av
lagförslagens
grundlagsenlighet.
Efter
utskottsbehandlingen föredrar talmannen
ärendet för plenum till den del det gäller
lagstiftningsordningen. Föredragningen görs i
enlighet med grundlagsutskottets utlåtande.
Talmannen övervakar också att alla
grundlagsutskottets eventuella anmärkningar
på ett korrekt sätt har beaktats i den fortsatta
behandlingen av ärendet. Enligt 42 § får
talmannen inte vägra att ta upp ett ärende till
behandling eller ett förslag till omröstning,
utom i det fall att talmannen anser det strida
mot grundlagen eller någon annan lag eller
mot ett beslut som riksdagen redan har fattat.
Om talmannen vägrar att ta upp ett ärende till
behandling kan riksdagen på grund av denna
vägran
hänskjuta
ärendet
till
grundlagsutskottet som utan dröjsmål ska
avgöra om talmannen har handlat riktigt.
Enligt detaljmotiveringen till grundlagen ska
grundlagsutskottets utlåtande i ett ärende
följas i den fortsatta behandlingen, vilket
innebär att utlåtandet är juridiskt bindande för
talmannen och hela riksdagen (RP 1/1998).
I enlighet med sin i grundlagen lagfästa
uppgift
lämnar
grundlagsutskottet
ett
utlåtande om lagstiftningsordningen. Övriga
utskott och plenum ska på korrekt sätt beakta
grundlagsutskottets utlåtande. Den etablerade
synen är att frågan om lagstiftningsordningen
är en juridisk fråga om vilken man inte röstar
i plenum.
Kommunallagen
I kommunallagen 953/1976, som upphävdes
i juli 1995, fanns fortfarande bestämmelser
om flera beslut som krävde kvalificerad
majoritet. Enligt 50 § i kommunallagen
krävdes det för beslut att åtminstone två
tredjedelar
av
de
närvarande
fullmäktigeledamöterna biträdde beslutet i
ärenden som rörde beviljande av nytt anslag
eller höjning av ett tidigare anslag i budgeten,
inrättande av ny tjänst eller ingående av
borgensförbindelse eller ställande av annan
säkerhet. Kravet på kvalificerad majoritet
syftade till att framhäva betydelsen av
noggrann prövning vid beslut av stor
ekonomisk eller annan betydelse. Kravet
motiverades även med nödvändigheten att
skydda minoriteten i ärenden som binder
kommunens ekonomi även för kommande år.
Ursprungligen fanns det inga bestämmelser
om kommundirektörens tjänsteförhållande i
kommunallagen, utan det avslutades enligt
kommunens tjänstestadga. På förslag av
kommunalkommittén
ändrades
kommunallagen från början av 1993 och till
den fogades en ny bestämmelse om
kommundirektörens avsked och disciplinära
straff
samt
uppsägning
av
denne.
Bestämmelsen gjorde det möjligt att avskeda
kommundirektören även genom ett beslut som
omfattades av två tredjedelar av de
närvarande fullmäktigeledamöterna, förutom
med tillämpande av uppsägningsgrunderna i
tjänstestadgan och enkel majoritet. Inga
särskilda skäl förutsattes för beslutet, utan
man ansåg att en kvalificerad majoritet i sig
tillräckligt tydligt uttryckte det misstroende
som lett till uppsägningen.
I den kommunallag (365/1995) som trädde i
kraft 1995 uppräknas avsevärt färre beslut
som ska fattas med kvalificerad majoritet.
Uppsägning av kommundirektören eller
förflyttning av denne till andra uppgifter vid
förlorat förtroende genom ett beslut med
kvalificerad majoritet finns fortfarande kvar i
den gällande lagen (25 § i kommunallagen).
Enligt kommunallagen kan bestämmelser
om kvalificerad majoritet ges även på en lägre
normnivå. Enligt 78 § 4 mom. i
kommunallagen kan man i en samkommuns
grundavtal komma överens om att det för de
ärenden som nämns i avtalet krävs
kvalificerad majoritet. Även om det inte
nämns i bestämmelsen torde kvalificerad
majoritet komma i fråga endast i de organ
som utövar samkommunens beslutanderätt
dvs. i allmänhet samkommunfullmäktige eller
samkommunsstämman. Det har ansetts
nödvändigt att bevara möjligheten till
kvalificerad majoritet i samkommuner trots
att man i huvudsak har avstått från den i
bestämmelserna om primärkommunerna.
Genom kravet på kvalificerad majoritet kan
man
i
viktiga
ärenden
trygga
15
påverkansmöjligheterna för kommuner med
olika andelar i samkommunen. Kravet kan till
exempel gälla viktiga investeringar.
Samkommunens grundavtal är ett avtal
mellan kommunerna som kan ändras genom
samstämmiga
beslut
av
medlemskommunernas fullmäktige (79 § i
kommunallagen). Enligt 79 § 2 mom. i
samma lag kan ett grundavtal för så kallade
tvångssamkommuner ändras om minst två
tredjedelar
av
medlemskommunerna
understöder det och deras invånarantal är
minst hälften av det sammanräknade
invånarantalet i samtliga medlemskommuner.
En medlemskommun kan dock inte utan sitt
samtycke åläggas att delta i skötseln av nya
frivilliga uppgifter och kostnaderna för dem.
En samkommun kan således enligt
bestämmelsen genom ett beslut som två
tredjedelar av medlemskommunerna omfattar
inkludera nya frivilliga uppgifter i
grundavtalet, men i grundavtalet måste
konstateras att en enskild medlemskommun
inte behöver delta i skötseln av dessa
uppgifter och kostnaderna för dem.
Föreningslagen
I 27 § i föreningslagen (503/1989), som
trädde i kraft 1989, regleras beslutsförfarandet
i en förening. I föreningsstadgan är det
möjligt
att
avtala
om
avvikande
beslutsförfarande. Enligt 27 § i lagen gäller
som föreningens beslut den mening som vid
omröstning fått mer än hälften av rösterna.
Vid lika röstetal avgör ordförandens röst. Om
det gäller val avgör lotten vid lika röstetal.
Enligt 27 § 1 mom. i föreningslagen
förutsätter ett beslut om ändring av
föreningens
stadgar,
upplösande
av
föreningen eller överlåtelse av huvuddelen av
föreningens egendom minst tre fjärdedelars
kvalificerad majoritet av de avgivna rösterna
om inte något annat följer av stadgarna. Ett
beslut om ändring av stadgarna på det sätt
som avses i 17 § 2 mom. eller 19 § 1 mom.
eller så att majoritetsval ersätts med
proportionella val är dock giltigt om beslutet
vid omröstning har biträtts av mer än hälften
av rösterna och det i övrigt har fattats i
enlighet med vad som stadgas eller bestäms
om ändring av stadgarna.
2.4
Bedömning av nuläget
Tolkningsproblem
bestämmelsen
vid
tillämpande
av
Tolkningen
av
bestämmelsen
om
kvalificerad majoritet har berett svårigheter
redan från det första kyrkomötet. Det första
kyrkomötet 1876 och det andra 1886 hade
olika tolkning av huruvida bestämmelsen om
kvalificerad majoritet behövdes redan i det
skede av beslutsfattandet när ett förslag till
ändring av kyrkolagen remitterades till
kommittéberedning. Vid det första mötet var
ordförandens tolkning av bestämmelsen om
kvalificerad majoritet att redan remitteringen
av ett lagförslag till beredning kräver
kvalificerad majoritet. Vid det senare mötet
beslöt man att detta kan göras med enkel
majoritet. Denna oklarhet i fråga om
tolkningen togs bort genom en ändring av
kyrkolagen 1895.
Ett extra kyrkomöte 1971 inkluderade
frågorna om kyrkans tro och lära och
principiella ståndpunktstaganden som grundar
sig härpå samt åtgärder med anledning av
dessa i ärenden som kräver kvalificerad
majoritet. Kyrkomötet linje för när ett ärende
som
behandlas
anses
omfattas
av
bestämmelsen i fråga har dock inte varit
konsekvent.
Kyrkomötet 1976 ansåg med enkel majoritet
att det i princip var möjligt att öppna
prästämbetet för kvinnor enligt kyrkans tro
och lära. Kyrkomötet 1977 tillämpade
däremot bestämmelsen om kvalificerad
majoritet
när
det
inte
godtog
Leuenbergkonkordin. I bägge fallen kan man
anse att det var fråga om ståndpunktstaganden
som gällde tro och lära men som dock inte
krävde praktiska åtgärder. Då ansåg man att
gränsdragningen var den att kyrkomötet
kunde behandla principiella frågor om
kyrkans tro och lära utan kvalificerad
majoritet, men att kyrkomötet då endast
uttryckte sin egen åsikt med grund i kyrkans
tro och lära. Om kyrkomötet däremot ville
16
avgöra kyrkans bindande åsikt om en troseller lärofråga skulle kvalificerad majoritet
tillämpas.
Kyrkomötet 1985 beslutade om svaret på
dokumentet ”Dop, nattvard och ämbete”
(BEM)
med
enkel
majoritet.
Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt
betänkande i saken att svaret inte var avsett
som ett läromässigt ställningstagande som
binder kyrkan, utan som ett anförande från
den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland i
ett visst skede av den diskussion mellan
kyrkorna som förts i årtionden. När ärendet
behandlades
konstaterade
konstitutionsutskottets ordförande dessutom
att det inte var nödvändigt med kvalificerad
majoritet eftersom svaret inte omedelbart
ledde till slutsatser som gäller vår kyrkas
praxis. Tolkningen var sålunda den att ett
ståndpunktstagande om tron och läran kräver
kvalificerad majoritet om det även leder till
sådana praktiska följder som nämns i slutet av
bestämmelsen.
När Borgådeklarationen behandlades 1995
lade kyrkomötets ordförande som sin egen
åsikt fram att om kyrkomötet fattar ett beslut
som klart grundar sig på kyrkans tro och lära
ska ärendet behandlas och avgöras med
kvalificerad majoritet. Kyrkomötet instämde
enhälligt i ordförandens tolkning om
förfaringssättet
och
godkände
Borgådeklarationen
med
kvalificerad
majoritet. Å andra sidan kan man konstatera
att godkännandet av Borgådeklarationen även
har haft praktiska följder bland annat för
ändringar i kyrkolagen och kyrkoordningen
som erkänner det ömsesidiga medlemskap
som följer med deklarationen.
Kyrkomötet behandlade i mars 2010
biskopsmötets utredning ”Partnerskapslagens
följder för kyrkan”. Utredningen innehöll
även en pastoral anvisning av biskopsmötet
om hur de som har registrerat sitt partnerskap
ska bemötas. I utredningen konstaterades att
meddelandet av pastorala anvisningar hör till
biskopsmötets behörighet med stöd av 21 kap.
2 § 1 punkten i kyrkolagen eller till biskopen
med stöd av 18 kap. 1 § 2 mom. 2 punkten i
kyrkoordningen. Anvisningarna ska dock vara
i harmoni med både kyrkans bekännelse och
kyrkomötets åsikt. Ett problem vid
kyrkomötet blev hur utredningen skulle
behandlas och om beslutsförslaget skulle
behandlas med kvalificerad majoritet.
Kyrkomötets konstitutionsutskott som hade
berett ärendet ansåg att eftersom man varken i
biskopsmötets framställning eller i utskottets
betänkande avviker från kyrkans lära, kunde
den kläm som utskottet föreslog godkännas
med enkel majoritet. Konstitutionsutskottet
föreslog att kyrkomötet ger biskopsmötet i
uppdrag att utarbeta pastorala anvisningar
som baserar sig på motiveringarna i
betänkandet. En ändring av undervisningen
eller läran sågs således som ett kriterium för
tillämpandet
av
bestämmelsen
om
kvalificerad majoritet.
Beslut om tillämpande av bestämmelsen om
kvalificerad majoritet
Varken kyrkolagen, kyrkoordningen eller
arbetsordningen för kyrkomötet har för
närvarande någon bestämmelse om hur ett
beslut om ett ärendes behandlingsordning
fattas, dvs. om beslutet kräver kvalificerad
majoritet eller om det kan fattas med enkel
majoritet. Arbetsordningen för kyrkomötet
har inte heller någon egentlig beskrivning av
ordförandens uppgifter, men den har dock
bestämmelser om hur ordförande kan styra
behandlingen av ett ärende i plenum.
Ordförandens uppgift är både att leda ordet i
plenum och att hålla ordning vid mötet. Det
har även ansetts höra till ordförandens
uppgifter att se till att ärendena i plenum
behandlas i enlighet med bestämmelserna.
När
biskopsmötets
utredning
”Partnerskapslagens följder för kyrkan”
behandlades i november 2010 konstaterade en
expert med närvarorätt vid kyrkomötet att de
ärenden som ska avgöras med kvalificerad
majoritet finns föreskrivna i kyrkolagen.
Däremot finns det inga bestämmelser om att
man kan rösta om tillämpandet av
kvalificerad majoritet. Plenum kan alltså inte
rösta om huruvida man följer lagen eller inte
gör det. Beslutet om att följa bestämmelsen
om kvalificerad majoritet i ärendet hörde till
ordföranden.
17
Ordförandens enväldiga beslutanderätt kan
ses som problematisk i situationer där det kan
ifrågasättas om ett ärende ska behandlas med
kvalificerad majoritet. Å andra sidan kan man
tänka att en enväldig beslutanderätt ger
ordföranden alldeles för mycket makt att styra
kyrkomötets beslutsfattande. Av större
betydelse är dock att detta även ger
ordföranden ett mycket tungt ansvar i fråga
om att följa lagen.
Enligt 6 § i arbetsordningen för kyrkomötet
är talmanskonferensen vid behov även ett
rådgivande
organ
för
ordföranden.
Ordföranden har sålunda möjlighet att
diskutera
beslutsförfarandet
med
talmanskonferensen. Vid behandlingen av
konstitutionsutskottets beslutsförslag gällande
biskopsmötets
utredning
konstaterade
ärkebiskop Mäkinen som var ordförande att
röstningsförfarandet hade behandlats i
talmanskonferensen. Talmanskonferensen var
inte ense i saken, men majoritetens åsikt var
att
ärendet
kan
behandlas
i
en
behandlingsordning med enkel majoritet.
Talmanskonferensens åsikt stödde sig på
konstitutionsutskottets
åsikt.
Sålunda
konstaterade
ordföranden
att
ärendet
behandlas i en behandling. Man kan anse att
ordförandens beslut stödde sig på den åsikt
som majoriteten i både konstitutionsutskottet
och talmanskonferensen omfattade.
Vid valet av behandlingsordning har
ordföranden dock inte alltid fattat det slutliga
beslutet själv. När kyrkomötet behandlade
godkännandet av Borgådeklarationen 1995
lade ordföranden tydligt fram sin åsikt om
behandlingsordningen, men underställde den
även godkännande av medlemmarna i
plenum.
Fördröjande element
lagstiftningen
i
den
kyrkliga
I vissa situationer kan man anse att det
gällande kravet
på
tre fjärdedelars
kvalificerad majoritet har lett till att
genomförandet av till och med nödvändiga
ändringar i den kyrkliga lagstiftningen blivit
både långsamt och arbetskrävande mången
gång, trots att lagförslagen inte innehållit
element som är väsentliga för kyrkans tro och
lära. Av lagstiftningsprojekten under de
senaste åren kan nämnas åtminstone två där
det måste anses att kravet på kvalificerad
majoritet har fördröjt lagändringarna. Det ena
handlade
om
implementeringen
av
bestämmelserna i den nya språklagen i
kyrkolagstiftningen och det andra om en
modernisering av de tjänstemannarättsliga
bestämmelserna. I det första av dessa
handlade det inte om frågor om kyrkans tro
och lära, utan om att trygga kyrkans
medlemmar språkliga rättigheter enligt
grundlagen. I det senare fallet fanns det
däremot omständigheter som anknöt till
kyrkans tro och lära.
Beaktande av den
kyrkolagstiftningen
nya
språklagen
i
Kyrkostyrelsen gav år 2003 framställning
13/2003 där man föreslog en revidering av
språkbestämmelserna i kyrkolagen och
kyrkoordningen till följd av den nya
språklagen (423/2003) och den samiska
språklagen. Den nya språklagen var avsedd att
träda i kraft i början av 2004 och i de gällande
bestämmelserna
i
kyrkolagstiftningen
hänvisades till den gamla språklagen från
1922.
Dessutom
föreslogs
mindre
lagstiftningstekniska
revisioner
i
tjänstestadgan för Kyrkostyrelsens och
domkapitlens
tjänsteinnehavare.
I
framställningen föreslogs att kyrkolagen
revideras med avseende på angivandet av
språket i en kyrklig samfällighet i enlighet
med den nya språklagens bestämmelser om
språket i en samkommun. Därmed skulle
varje kyrklig samfällighet som inkluderar en
minoritetsspråkig församling bli tvåspråkig.
Inga ändringar föreslogs i de gällande
bestämmelserna om språket i en församling,
förutom för de församlingar som ligger inom
samernas hembygdsområde. Enligt förslaget
skulle dessutom en ny bestämmelse om
språket i kyrkans och stiftets myndigheter tas
in i lagen. I övrigt föreslogs att man i den
kyrkliga förvaltningen i tillämpliga delar
iakttar förvaltningsbestämmelserna i den nya
språklagen. Kyrkoordningen skulle enligt
18
förslaget ändras så att den kompletteras med
vissa
bestämmelser
som
främjar
språkkunskaperna i hela den kyrkliga
förvaltningen.
Detta
svarade
mot
bestämmelserna i lagen om krav på
språkkunskaper för personal i offentlig
förvaltning.
Förvaltningsutskottet fäste i sitt utlåtande
1/2003 uppmärksamhet vid förslaget om
angivande av språket i en kyrklig
samfällighet.
Utskottet
ansåg
att
Kyrkostyrelsens
framställning
i
detta
avseende inte var ändamålsenlig, eftersom
den statliga och kommunala förvaltningen
inte har något liknande system som Borgå
stift inom kyrkan. Därmed var de
svenskspråkigas ställning redan tryggad på
vederbörligt sätt. Att göra en kyrklig
samfällighet med bara en svenskspråkig
församling tvåspråkig skulle inte förbättra de
svenskspråkigas ställning, eftersom den
information som gäller de svenskspråkiga och
även den svenskspråkiga församlingens
officiella dokument redan automatiskt görs på
svenska. Valet av språk för en kyrklig
samfällighet bör hellre knytas till kommunens
en- eller tvåspråkighet. Dessutom ansåg
förvaltningsutskottet bland annat att det med
avseende på språklagens syfte och ett
ändamålsenligt verkställande av förvaltningen
inte är motiverat att föreskriva att stiftets
myndigheter ska vara tvåspråkiga på den
grund att stiftet omfattar endast en tvåspråkig
församling.
Lagutskottet försvarade i sitt betänkande
10/2003 Kyrkostyrelsens framställning och
ansåg att den nya språklagen tryggar den
finsk- och svenskspråkiga befolkningens
språkliga rättigheter på det sätt som förutsätts
i grundlagen. Därför ansåg lagutskottet det
viktigt att man även i kyrkans förvaltning så
långt som möjligt försöker trygga de språkliga
rättigheterna. Med avseende på angivandet av
språket i en kyrklig samfällighet hänvisade
lagutskottet
till
förvaltningsutskottets
utlåtande och konstaterade att ett dylikt
arrangemang tryggar service på det egna
språket endast i fråga om församlingens
verksamhet. Samfällighetens myndigheter
fattar beslut som påverkar dess samtliga
församlingar
och
även
församlingsmedlemmarna direkt, till exempel
beslut om kyrkoskattesatsen. Lagutskottet
ansåg att möjligheten att delta i och övervaka
samfällighetsmyndigheternas
verksamhet
måste
tryggas
även
för
församlingsmedlemmar som hör till en
språklig
minoritet.
Därför
omfattade
lagutskottet Kyrkostyrelsens framställning till
denna del. Även i fråga om angivandet av
språket i ett stift omfattade lagutskottet
framställningen, men föreslog också en
bestämmelse som möjliggör verksamhet på
församlingens språk i ett tvåspråkigt
domkapitel när man sköter en enspråkig
församlings personalförvaltningsärenden.
När betänkandet behandlades i kyrkomötets
plenum diskuterades i huvudsak grunderna för
angivandet av språket i en kyrklig
samfällighet. Förslaget om ändring av
kyrkolagstiftningen förföll i den andra
behandlingen av betänkandet i november
2003 med rösterna 64–22, borta 24. Ett
godkännande av förslaget hade förutsatt 65 jaröster.
Efter kyrkomötesvalet våren 2004 gjorde
Kyrkostyrelsen en ny framställning 1/2004 till
kyrkomötet
om
revidering
av
språkbestämmelserna i kyrkolagen och
kyrkoordningen samt tjänstestadgan för
Kyrkostyrelsens
och
domkapitlets
tjänsteinnehavare.
Den
nya
språklagstiftningen hade trätt i kraft i början
av året. Ändringsförslagen i framställningen
svarade mot den tidigare framställningen och
man hade också beaktat det förra lagutskottets
korrigeringsförslag. Även framställningens
motivering svarade mot den tidigare
motiveringen.
Det nya förvaltningsutskottet höll sig i sitt
utlåtande
1/2004
till
det
förra
förvaltningsutskottets linje och ansåg
fortsättningsvis att framställningen med
avseende på angivandet av myndighetsspråk
inte var ändamålsenlig, varken för de kyrkliga
samfälligheterna eller för stiften. I sitt
betänkande 4/2004 behandlade lagutskottet
språklagreformens mål på bredare basis än i
det tidigare betänkandet. Även nu höll man
sig till det förra lagutskottets linje och
19
omfattade Kyrkostyrelsens framställning. I
fråga om angivandet av språket i en kyrklig
samfällighet lyfte utskottet som en ny
omständighet fram det i kyrkoförvaltningen
mindre uppmärksammade statsrådsbeslutet
om
den
språkliga
indelningen
av
ämbetsdistrikt och självstyrelseområden under
åren 1993–2002 (SRb 1364/1992), som
föreskriver om kyrkliga samfälligheters
språkliga indelning i den mån inget annat
föranleds av bestämmelserna i kyrkolagen.
Enligt beslutet är en kyrklig samfällighet
tvåspråkig om den har både en finskspråkig
och en svenskspråkig församling eller en
tvåspråkig församling. Detta beslut och det
vid denna tidpunkt gällande 3 kap. 5 § 3
mom. i kyrkolagen innebar därmed att
Kyrkostyrelsens framställning inte ändrade
den språkliga indelning av kyrkliga
samfälligheter som rådde under den gamla
språklagens tid, trots att detta varit avsikten.
Kyrkomötet
godkände
i
plenum
Kyrkostyrelsens nya framställning i den andra
behandlingen av lagutskottets betänkande i
november 2004 med rösterna 94–7, 2 blanka,
6 borta. Författningsändringarna trädde i kraft
den 1 september 2006, vilket var 2 år och 8
månader efter att den nya språklagen hade
trätt i kraft.
Uppdatering
av
tjänsteinnehavare
bestämmelserna
om
I oktober 2006 gav Kyrkostyrelsen på
beredning av en 2004 tillsatt arbetsgrupp
framställning 2/2006 om ändring av de
tjänstemannarättsliga
bestämmelserna
i
kyrkolagen,
kyrkoordningen
och
valordningen för kyrkan. I framställningen
föreslogs att bestämmelserna om kyrkans
tjänsteinnehavare förnyas och den hade
utarbetats med beaktande av bestämmelserna i
grundlagen och den övriga utvecklingen av
tjänstemannalagstiftningen.
Bestämmelser
som anknyter till tjänsteinnehavares rättsliga
ställning och som regleras i kyrkoordningen
eller genom en tjänstestadga, trots att de
kräver reglering på lagnivå, skulle enligt
förslaget tas in i kyrkolagen. I kyrkolagen
skulle enligt förslaget också införas sådana
nya bestämmelser om tjänsteinnehavare som
är nödvändiga på grund av utvecklingen av
den
övriga
arbetslivslagstiftningen.
Kyrkoordningen skulle enligt förslaget reglera
allmänna frågor som gäller tjänster och som
inte kräver reglering på lagnivå. Dessutom
föreslogs att bestämmelsen om utfärdande av
tjänstestadgor slopas. Förebilden för förslaget
var i hög grad lagen om kommunala
tjänsteinnehavare som trätt i kraft i november
2003.
Under kyrkomötesbehandlingen, i både
remissdebatten och utskottsbehandlingen,
kom den föreslagna 6 kap. 19 § om
diskrimineringsförbud i första rummet.
Konstitutionsutskottet konstaterade i sitt
utlåtande
2/2007
att
kyrkans
tjänstemannarättsliga bestämmelser utgör en
tolkning av kyrkans lära och grund och att
man när författningarna revideras måste se till
att de bygger på kyrkans ordning. Eftersom
man tagit modell av den allmänna
tjänstemanna- och arbetslagstiftningen är
innehållet i bestämmelserna i vissa avseenden
inte ändamålsenligt för kyrkan. Motstridigt
nog konstateras dock i utlåtandet att
lagutskottet för sitt betänkande i frågan bör
utreda om kyrkolagen kan utvecklas till en
mer allmänt hållen ramlag och om
kyrkolagens koppling till den övriga
lagstiftningen kan ordnas så att man i stället
för att ta in bestämmelser kan hänvisa till de
lagar som ska tillämpas. Enligt utlåtandet är
vissa bestämmelser om de grundläggande frioch rättigheterna problematiska ur kyrkans
synvinkel. Med hänvisning till 6 och 11 § i
grundlagen
konstaterade
konstitutionsutskottet
att
grundlagens
diskrimineringsförbud ger kyrkans egen
lagstiftning tillräckligt spelrum. Betänkandet
lyfter i synnerhet fram den föreslagna 6 kap.
19 § i kyrkolagen som föreskriver om
diskrimineringsförbud. Konstitutionsutskottet
ansåg att lagutskottet bör utreda den
föreslagna bestämmelsens följdriktighet och
överväga om det vore skäl att i stället för att
uppgöra en detaljerad förbudslista nöja sig
med hänvisningar till de lagar som ska
tillämpas. Det var lagutskottets uppgift att se
till att man genom bestämmelsen inte de facto
20
avgör
kyrkans
ställningsstagande
om
anställda som registrerat sina parförhållanden
innan kyrkan fattat sitt eget beslut i frågan. I
en till utlåtandet bifogad reservation togs
också ställning till diskrimineringsförbudet.
I lagutskottets betänkande 4/2007 dryftades
behovet
av
egen
tjänstemannarättslig
reglering. Lagutskottet ansåg att beaktandet
av kyrkans organisation i bestämmelserna om
tjänsteinnehavare och arbetstagare förutsätter
egen
tjänstemannarättslig
lagstiftning
eftersom,
såsom
konstitutionsutskottet
konstaterar i sitt utlåtande, den övriga
tjänstemannarättsliga
lagstiftningen
är
konfessionellt neutral och inte beaktar
kyrkans särdrag. Därmed ansåg utskottet att
framställningens linje i fråga om införandet
av egna tjänstemannarättsliga bestämmelser
var motiverad. Betänkandet tar även ställning
till anställningsförhållandets form och den
föreslagna
bestämmelsen
om
diskrimineringsförbud. I betänkandet dryftas
diskrimineringsförbudet i 6 § i grundlagen
som
begrepp
och
även
diskrimineringsförbudet i artikel 14 i
Europeiska konventionen om mänskliga
rättigheter, som Finland förbundit sig till. I
betänkandet
framförs
vidare
att
diskrimineringsförbudet i arbetsavtalslagen
(55/2001)
även
gäller
kyrkans
anställningsförhållanden.
Lagutskottet
ändrade dock den föreslagna 6 kap. 19 § så att
listan över förbjudna diskrimineringsgrunder
slopades och bestämmelsen hänvisar till lagen
om likabehandling (21/2004), som redan
förpliktar kyrkan. Dessutom omfattade
lagutskottet konstitutionsutskottets ståndpunkt
om regleringen gällande lektorer och införde i
övrigt i framställningen vissa närmast
tekniska
revideringar
som
laggranskningsutskottet lyft fram i sitt
utlåtande. En reservation bifogades även detta
lagutskottsbetänkande. Där ansåg man att
diskrimineringsförbudet i framställningen
binder kyrkans händer i fråga om
förhållningen till registrerade parförhållanden.
I plenumbehandlingen av betänkandet
fördes ytterligare diskussioner om innehållet i
och behovet av den föreslagna 6 kap. 19 § i
kyrkolagen. Kyrkostyrelsens framställning
förföll i den andra behandlingen av
lagutskottets betänkande i november 2007
med rösterna 66–39, 1 blank och 3 borta. Ett
godkännande av förslaget hade förutsatt 79 jaröster.
Efter kyrkomötesvalet våren 2008 gjorde
Kyrkostyrelsen en ny framställning om
revideringen av de tjänstemannarättsliga
bestämmelserna i kyrkolagstiftningen i
september 2008. Liksom i fråga om
språkbestämmelserna
svarade
Kyrkostyrelsens framställning mot den
tidigare framställningen med beaktande av de
anmärkningar om bestämmelserna i sak som
lagts
fram
under
den
tidigare
kyrkomötesbehandlingen. Avvikande från den
tidigare framställningen innehöll den dock
ingen paragraf om diskrimineringsförbud.
Eftersom
bestämmelsen
om
diskrimineringsförbud
saknades
i
framställningen tog konstitutionsutskottet
ställning till detta i sitt utlåtande 2/2009. I
utlåtandet konstateras att debatten om kyrkans
egen
lagstiftning
i
förhållande
till
likabehandlingsbestämmelserna
och
diskrimineringsförbudet i den allmänna
lagstiftningen fortsatt efter den föregående
behandlingen på kyrkomötet och att frågans
betydelse
har
omvärderats.
Ett
diskrimineringsförbud i kyrkolagen skulle
visa att kyrkan inte godkänner diskriminering.
Bestämmelsen skulle också garantera kyrkans
rätt att besluta om sina egna angelägenheter
även när det på grund av kyrkans lära och
bekännelse finns orsak att avvika från den
allmänna lagstiftningen om jämlikhet. Detta
bör beaktas när lagbestämmelserna skrivs.
Dessutom står kyrkans anställda nu i en
ojämlik ställning i och med att de anställda i
tjänsteförhållande har ett avsevärt svagare
skydd
än
de
anställda
i
arbetsavtalsförhållande, eftersom de sist
nämnda omfattas av diskrimineringsförbudet i
arbetsavtalslagen.
Konstitutionsutskottet
bedömer det vara motiverat att vid
revideringen ta in ett förbud mot
diskriminering. I utlåtandet dryftas därtill
bland annat kravet på medlemskap i kyrkan
för
anställda
och
slopandet
av
bestämmelserna
om
lektorstjänster
i
21
kyrkolagstiftningen. Utskottet såg dock
revideringen av de tjänstemannarättsliga
bestämmelserna
som
ett
betydande
lagstiftningsprojekt som lyfter upp kyrkans
bestämmelser på den lagnivå som grundlagen
förutsätter,
förtydligar
kyrkans
personalförvaltning och förbättrar de kyrkliga
tjänsteinnehavarnas rättsskydd.
Lagutskottet konstaterade i sitt betänkande
2/2009 att eftersom det redan på basis av
allmänna
lagar
finns
gällande
diskrimineringsförbud innebär ett införande
av motsvarande förbud i kyrkolagen inga nya
rättigheter eller skyldigheter för arbetsgivarna
eller personalen, och att avsaknaden av en
bestämmelse i kyrkolagen inte heller innebär
att diskriminering är tillåtet i kyrkan. Ett
diskrimineringsförbud i kyrkolagen skulle
dock ha stor principiell betydelse, eftersom
det skulle visa att kyrkan stöder
tillgodoseendet av de grundläggande fri- och
rättigheterna och motsätter sig diskriminering.
Samtidigt skulle kyrkan signalera respekt för
tjänsteinnehavarnas åsikter och övertygelse.
En bestämmelse om diskrimineringsförbud
skulle stämma väl överens med många
konkreta mål som kyrkan anser vara viktiga,
till exempel främjande av likvärdig
behandling av funktionshindrade och
invandrare
och
motarbetande
av
åldersdiskriminering.
Diskrimineringsförbudet skulle också lyfta
fram rätten till övertygelse- och åsiktsfrihet
för tjänsteinnehavare som har teologiska
synpunkter som avviker från den kyrkliga
majoritetens uppfattning. En bestämmelse
mot diskriminering skulle alltså också visa att
det i kyrkan finns plats för olika teologiska
uppfattningar. Därmed förutsatte utskottet att
man utan dröjsmål i kyrkolagen ska införa en
bestämmelse om diskrimineringsförbud, men
att frågan är så viktig och mångfacetterad att
den
bör
beredas
separat.
Ett
diskrimineringsförbud i kyrkolagen kan vara
förknippat med omständigheter som gäller
kyrkans lära och bekännelse och som bör
beaktas
i
utformningen
av
diskrimineringsbestämmelsen
och
motiveringen till den. Därmed instämde
lagutskottet i Kyrkostyrelsens förslag om att
inte
i
detta
skede
ta
in
en
diskrimineringsbestämmelse i kyrkolagen.
I
plenum
fortsatte
debatten
om
bestämmelsen om diskrimineringsförbud.
Framställningen godkändes dock med
lagutskottets korrigeringar i den andra
behandlingen av betänkandet den 5 november
2009 med rösterna 91–17. Regeringens
proposition om ändring av kyrkolagen i
enlighet med kyrkomötets beslut har lämnats
till riksdagen i maj 2012, över åtta år efter att
lagstiftningsprojektet inleddes.
3 Den teologiska grunden för bestämmelsen om kvalificerad majoritet
Teologiskt sett grundar sig kravet på
kvalificerad majoritet på vår uppfattning om
kyrkan. I den apostoliska trosbekännelsen,
som härstammar från den odelade kyrkans tid,
uttrycks kyrkans tro ”på en helig, allmännelig
kyrka [lat. Ecclesia], de heligas samfund”.
I den nicenska trosbekännelsen beskrivs
kyrkan genom epiteterna ”en enda, helig,
allmännelig och apostolisk”. Enligt den
augsburgska bekännelsen (CA VII) ska en
helig kyrka äga bestånd till evärderlig tid.
Kyrkan är de heligas samfund, i vilket
evangelium rent förkunnas och sakramenten
rätt förvaltas. Och för kyrkans sanna enhet är
det nog att vara ense i fråga om evangelii lära
och förvaltningen av sakramenten. Enligt CA
är det däremot inte nödvändigt för kyrkans
enhet att mänskliga traditioner eller av
människor föreskrivna former för gudsdyrkan
eller ceremonier är lika överallt.
I Stora katekesen förklaras stället om kyrkan
i trosbekännelsen på följande sätt: Jag tror, att
det på jorden finnes en liten hop eller
församling av idel heliga under ett huvud,
Kristus, kallad tillsamman genom den Helige
Ande, i en tro, ett sinne och en kunskap,
utrustad med mångahanda gåvor, dock
endräktig i kärleken, utan partier och
splittring. Av denna församling är också jag
en del eller lem, med delaktighet och rätt till
alla de gåvor, som den äger. … Vidare tro vi
jämväl, att vi i kristenheten hava syndernas
förlåtelse, som skänkes oss genom de heliga
22
sakramenten och avlösningen liksom ock
genom allehanda trösteord i hela evangeliet.
Därför hör hit allt som bör predikas om
sakramenten och korteligen hela evangelium
och alla kristenhetens ämbeten. (tredje
artikeln om tron, 51–54).
I schmalkadiska artiklarna hör kyrkans
enhet ihop med att alla kristna lyder under
Kristus: ”Därför kan kyrkan aldrig på bättre
sätt styras och bevaras än om vi alla leva
under ett huvud, Kristus, och om alla
biskopar, som äro lika med hänsyn till
ämbetet om ock olika med hänsyn till
gåvorna, hålla ivrigt samman i endräktig lära,
i tro, sakrament, böner och kärlekens
gärningar.” (AS del II, fjärde artikeln, 9).
Enligt den gamla kyrkans trosbekännelser
och de lutherska bekännelseskrifterna är
kyrkan alltså till sitt väsen en enda, helig,
allmännelig och apostolisk. Förkunnelsen av
evangeliet och sakramenten är grunden till
kyrkans existens. De beskriver kyrkans väsen,
det som gör kyrkan till kyrka. Därtill
framhäver Stora katekesen de kristnas
gemenskap och kärlek. Förutsättningen för
kyrkans enhet är att vara ense om evangeliets
lära och förvaltningen av sakramenten. Att
värna om enheten är i synnerhet biskops- och
kyrkoämbetets uppgift.
apostoliska evangeliet för människorna i var
tid. Därmed finns det både en förbindelse och
en spänning mellan kyrkans apostoliska grund
och den apostoliska uppgiften. Evangeliet ska
förkunnas rent och oförfalskat, men med
anpassning till tid och kultur. Denna nivå av
enhet löper genom tidevarv och tid.
Den andra nivån av kyrkans enhet är de
kristnas gemenskap med varandra. Enligt Jesu
nya bud kan de kristna igenkännas som hans
lärjungar om de visar varandra kärlek (Joh.
13:34–35). Enligt Stora katekesen ska kyrkan
vara endräktig i kärleken. De heligas samfund
innebär både de kristnas kontakt med det
heliga och deras kontakt med varandra som
heliga människor. Därmed är det de kristnas
uppgift att bära varandras bördor.
Ordet ”allmännelig” i den nicenska
trosbekännelsen hänvisar också till kyrkans
katolicism. Därmed överskrider kyrkan till sitt
väsen språk-, nationalitets- och andra gränser
mellan
människogrupper.
Den
heliga
nattvarden är ett konkret tecken på denna
enhet. Även om kärlek och gemenskap inte
alltid realiseras till fullo, för kyrkans väsen
med sig en uppriktig strävan efter dem. Denna
nivå av enhet realiseras mellan olika kristna i
samma tid.
Den kyrkliga enhetens två nivåer
Kravet på kvalificerad majoritet är avsett att
trygga kyrkans enhet
Utifrån det ovan anförda kan man se två
nivåer av kyrkans enhet och gemenskap.
För det första är kyrkan en enda, apostolisk
och ”äga bestånd till evärderlig tid” då den
håller sig till den apostoliska läran (se även
Apg. 2:42). För att kyrkan ska bevaras som
kyrka i den mening som avses i
trosbekännelserna måste den bevara sin
historiska koppling till den apostoliska läran
och den missionsuppgift som Kristus gav
apostlarna (Matt. 28:19–20). Lika viktigt är
det att bevara förbindelsen bortom dödens
gränser med de hädangångna heligas
”triumferande församling”. Genom att
bekänna sig till sina fäders och mödrars tro
kan kyrkan se och bekräfta sin plats i den
obrutna apostoliska traditionen. Samtidigt
måste kyrkan förkunna och tolka det
Kyrkolagens bestämmelser om kvalificerad
majoritet har i uppgift att värna om kyrkans
enhet på ovan nämnda två nivåer. Å ena sidan
värnar kravet på kvalificerad majoritet om att
den apostoliska tron bevaras som kyrkans
bekännelsegrund och att den i kyrkan tolkas
utgångspunkterna troget. Å andra sidan
förutsätter bestämmelserna om kvalificerad
majoritet bred enighet vid kyrkliga reformer.
De värnar om enheten i och med att de tvingar
kyrkan att föra en diskussion på bred front om
grunderna för beslut och att söka lösningar
som kan omfattas av så många som möjligt.
Av de två ovan nämnda dimensionerna av
kyrklig enhet kan man inte direkt härleda den
kvalificerade majoritetens storlek. Å ena sidan
skyddar en strikt kvalificerad majoritet
enheten på ett effektivt sätt. Å andra sidan kan
23
ett alltför strikt krav på kvalificerad majoritet
leda till att vissa grupper lämnar kyrkan och
på så sätt verka mot kyrkans enhet. Med
hänsyn till värnandet om kyrkans kontinuitet
och den apostoliska tron är det motiverat att
kravet på kvalificerad majoritet är tämligen
strikt. Avsikten är att förhindra reformer som
avviker från den apostoliska läran.
Kvalificerad majoritet garanterar dock inte i
sig att kyrkan är trogen det apostoliska
evangeliet eller att kyrkans enhet bevaras.
Kvalificerad majoritet är bara en av de
strukturer som värnar om den apostoliska
kyrkan och dess enhet, inte en absolut garanti
för dem.
Andra motsvarande strukturer är tillsynen
inom kyrkans särskilda ämbete och
bedömningen av undervisningen som hör till
det allmänna prästadömet. Båda genomförs
via
kyrkoherdeoch
biskopsämbetet,
församlingarnas
förtroendeorgan,
domkapitelinstitutionen och kyrkomötet.
Därtill förutsätter kyrkan i olika sammanhang
offentlig bekännelse av kyrkans tro av sina
medlemmar och dem som ska vigas till
ämbete. Dessa strukturer är tecken på att
kyrkan är apostolisk. De fungerar dock endast
om de verkställer sin uppgift och bibehåller
kyrkans apostoliska tro.
Enligt den lutherska uppfattningen lyder
dessa strukturer under Guds ord. Kravet på
kvalificerad majoritet innehar i relation till
andra strukturer som skyddar den apostoliska
kyrkan en särställning därför att det också
skyddar mot förändring. När man överväger
hur stor den kvalificerade majoriteten ska vara
bör man beakta de strukturer som skyddar
kyrkans enhet som helhet och deras
förhållande till kravet på kvalificerad
majoritet.
Kyrkans nuvarande organisation bygger på
parallelliteten mellan den episkopala och
synodala
förvaltningsprincipen,
kyrkans
ämbete och lekmannaskapet. Enligt den
augsburgska bekännelsen (CA V, CA XIV)
har
evangelieförkunnelsen
och
sakramentsförvaltningen anförtrotts kyrkans
ämbete. Det är biskoparnas uppgift att
”förkasta läror som strida mot evangeliet”
(CA XXVIII, 21). På kyrkans ämbete
ankommer därmed också i reformationens
kyrkor ansvaret för att värna om och
undervisa i den apostoliska tron. Särskilt har
denna uppgift anförtrotts biskopsämbetet
(Borgåöverenskommelsen, 41–43).
Möjligheten för kyrkans ämbete att påverka
beslutsfattandet som gäller tron och läran har
genomförts på olika sätt i olika kyrkor. I våra
systerkyrkor har ämbetsuppgiften att värna
om den apostoliska läran konkret kopplats till
kvalificerad majoritet. Den kvalificerade
majoritetens
förhållande
till
kyrkans
ämbetsstruktur har också tagits upp i
ekumeniska dialoger. I samband med
beredningen av diakonatreformen ansåg man
att prästernas representation i kyrkans organ
hör ihop med den särskilda karaktären hos
ordets och sakramentens ämbete. Det gällande
kravet på kvalificerad majoritet, tre
fjärdedelar, kan anses trygga ämbetets
möjligheter att värna om den apostoliska
kyrkan och dess enhet.
Om den kvalificerade majoriteten eller de
ämbetsvigdas representation på kyrkomötet
ändras måste man trygga den skyldighet som
ålagts ämbetet och som följer av kyrkans
bekännelse. Detta kan även göras genom att
man inrättar nya organ för uppgiften. I
reformen måste man också bedöma vilken
representation kyrkans olika ämbetsgrupper
ska ha i beslut som gäller tron och läran.
Biskoparna har en särskild uppgift i att trygga
kyrkans enhet och den apostoliska tron. I vår
kyrka har man dock av tradition ansett att
denna uppgift med stöd av den lutherska
bekännelsen ankommer på hela kyrkans
ämbete.
Ärenden som kräver kvalificerad majoritet
Teologiskt sett härrör kravet på kvalificerad
majoritet ur behovet att värna om den
apostoliska kyrkan och dess enhet. Enligt den
lutherska uppfattningen är kyrkan trots sitt
andliga väsen inte avskärmad från den synliga
verkligheten. Kyrkan är Kristi kropp där det
andliga i enlighet med inkarnationsprincipen
blir en del av den konkreta verkligheten.
Kyrkan består av verkliga, levande
människor, och dess kännetecken är det rena
24
evangeliet och sakramenten (AC VII och
VIII). Lärofrågor och praktiska frågor kan
därför inte på det principiella planet lösgöras
från varandra så att läran och kyrkans enhet
endast är något abstrakt och ideologiskt.
Lärosynvinklar och praktiska synvinklar
genomsyrar varandra i många konkreta frågor.
Detta kommer till synes bland annat i liturgin
och sakramenten, där lärosynvinklar kan leda
till synnerligen exakta och konkreta
instruktioner. Därför kan man inte på
lärogrunder begränsa den kvalificerade
majoriteten till att endast gälla allmänna
principer.
Ett sätt att bedöma behovet av kvalificerad
majoritet är att dela in de ärenden man ska
besluta om i tre kategorier: frågor som gäller
kyrkans väsen (esse), kyrkans välbefinnande
och fullhet (bene eller plene esse) eller
likgiltiga ting (adiafora).
Frågor som gäller kyrkans väsen (esse) är
till sin teologiska natur sådana att kyrkan inte
har fullmakt att ändra dem. Det skulle betyda
att man ändrar kyrkans specifika karaktär. Till
dessa frågor hör åtminstone Bibelns kanon,
kyrkans gamla trosbekännelser, sakramenten
som är instiftade av Kristus, evangeliet självt
och ämbetet för skötseln av dem.
Lagstiftningstekniskt måste dock kyrkolagen
kunna uppdateras även med avseende på
bestämmelser om dessa frågor. Då är det ändå
normens ordalydelse som ändras, inte normen
i sak. På sådana bestämmelser bör man
tillämpa det striktaste kravet på kvalificerad
majoritet. Det är fråga om grundlagsliknande
bestämmelser om grunderna för kyrkans
verksamhet.
I frågor som gäller kyrkans välbefinnande
och fullhet (bene esse) är en specifik ordning
inte nödvändig för kyrkans väsen. Ändringar
påverkar ändå väsentligen kyrkans liv och
förmåga att fullgöra sin uppgift. Till dessa
frågor hör åtminstone vissa beslut enligt 20
kap. 7 § 2 mom. i kyrkolagen: beslut om
bibelöversättning och andra kyrkliga böcker,
det konkreta ordnandet av kyrkans ämbete
(episkopatet, prästämbetet, diakonatet, olika
församlingstjänster) och de grundläggande
principerna för kyrkans områdesindelning
(stiften och församlingarnas autonomi).
Kyrkan kan fatta ett bindande beslut om att i
dessa ärenden iaktta en viss ordning (t.ex.
episkopal succession).
Kravet på kvalificerad majoritet är
motiverat även i frågor som gäller denna
kategori.
Majoriteten
behöver
inte
nödvändigtvis vara lika stor som i den första
kategorin. Syftet med kravet på kvalificerad
majoritet är å ena sidan att trygga att den
valda konkreta beslutsmodellen är förenlig
med kyrkans tro (t.ex. bibelöversättning). Å
andra sidan säkerställer kravet att det konkreta
genomförandet tjänar kyrkan (t.ex. att
översättningen är begriplig). Därtill kan
kravet på kvalificerad majoritet trygga
kyrkans enhet på mellankyrklig nivå.
I denna kategori kan det vara motiverat att
överväga ändamålsenligheten när man
bedömer den kvalificerade majoritetens
storlek. Att till exempel säga upp ett
ekumeniskt avtal och upphäva de beslut som
fattats med stöd av avtalet bör förutsätta större
majoritet än beslut i sådana ärenden där
kyrkan inte har några externa skyldigheter.
Större kvalificerad majoritet kan även
motiveras med praktiska skäl när beslutet på
ett avgörande sätt påverkar kyrkans liv.
I den tredje kategorin, dvs. likgiltiga ting
(adiafora), faller ärenden som saknar
betydelse för kyrkans enhet. Ett exempel är
mångfalden i sådan gudstjänstpraxis som
saknar betydelse för kyrkans enhet (CA VII).
Enligt den lutherska bekännelsen är det
möjligt att utfärda bestämmelser för att
ordning och lugn ska råda i kyrkan (AC
XXVIII, 15). I fråga om dylika bestämmelser
finns inget lärogrundat behov av kvalificerad
majoritet. I dessa fall är det fråga om hur olika
praktiska frågor kan lösas i god ordning. De
kan vara detaljerade beslut som fattas inom
gränserna för vad högre normer tillåter eller
beslut om sådant som inte gäller kyrkans tro,
exempelvis skyldigheter som samhället
ålägger kyrkan och som är förenliga med
kyrkans tro. Många frågor om ordnandet i
detalj
av
kyrkans
ekonomi,
förvaltningspraxis, val etc. räknas till denna
kategori.
Kravet på kvalificerad majoritet kan alltså
ha sin grund i olika synvinklar på olika frågor.
25
Det enklaste sättet att föreskriva om
kvalificerad majoritet i bestämmelser som
gäller kyrkans väsen (esse) är att placera dem
i vissa kapitel (1 kap.) i den gällande
kyrkolagen och kyrkoordningen. Frågor som
hör till den andra kategorin (bene esse) finns
däremot med i kyrkolagstiftningen så att det
är svårt att särskilja grundläggande och
tillämpade bestämmelser från varandra i
lagstiftningsstrukturen.
4 Målsättning och de viktigaste förslagen
4.1
Mål
Målet med framställningen är att ändra
kyrkolagens bestämmelser om kvalificerad
majoritet på kyrkomötet på ett sätt som
möjliggör ett beslutsfattande som är mer
flexibelt och effektivt än för närvarande utan
att man äventyrar kärnan i kyrkans tro och
lära. Genom att göra bestämmelsen om
kvalificerad majoritet klarare strävar man
samtidigt efter att underlätta bedömningen av
när ett beslut ska fattas med föreskriven
kvalificerad majoritet. Målet är att klarlägga
praxis för tillämpandet av bestämmelsen om
kvalificerad majoritet så att ett separat organ
vid behov tar ställning till huruvida ett beslut
kräver kvalificerad majoritet eller inte.
4.2
Alternativ
Frågor som omfattas av bestämmelsen om
kvalificerad majoritet
Behovet av att ändra förutsättningen för
kvalificerad majoritet gäller egentligen
behandlingen
av
kyrkolagen
och
kyrkoordningen på kyrkomötet. För att
beslutsfattandet gällande godkännande och
ändring av kyrkolagstiftningen ska kunna
göras smidigare och effektivare än för
närvarande är det första alternativet för att nå
målet att ändra förutsättningen för
kvalificerad majoritet så att en ändring i
kyrkolagen och kyrkoordningen alltid kan
godkännas med enkel majoritet. Kyrkolagen
och kyrkoordningen innehåller dock många
bestämmelser som gäller eller grundar sig på
kyrkans tro, bekännelse och lära. Därför är det
mer ändamålsenligt att föreskriva om när ett
beslut i behandlingen av kyrkolagen eller
kyrkoordningen måste fattas med kvalificerad
majoritet och när det räcker med enkel
majoritet.
I bestämmelsen om kravet på kvalificerad
majoritet kan man räkna upp de kapitel i
kyrkolagen
och
kyrkoordningen
där
kvalificerad
majoritet
ska
tillämpas.
Problemet är dock att kapitlen kan innehålla
både normer som gäller kyrkans tro och lära
och normer som närmast är administrativa.
Till exempel innehåller 6 kap. i kyrkolagen
bestämmelser som grundar sig på kyrkans tro
och lära, såsom förutsättningen att en
tjänsteinnehavare ska vara medlem av kyrkan.
Men det innehåller också bestämmelser som
inte är bundna till kyrkans tro eller lära,
såsom bestämmelser om arbetsgivarens
skyldigheter
och
tjänsteinnehavares
språkkunskaper,
som
tryggar
församlingsmedlemmarnas
språkliga
rättigheter. I kodifieringen av kyrkolagen kan
nämnda bestämmelser inte heller rakt av
placeras i olika kapitel. Därför är det mer
ändamålsenligt att föreskriva separat om vad
som omfattas eller inte omfattas av
bestämmelsen om kvalificerad majoritet.
Ändringar i kyrkolagen och kyrkoordningen
kan i regel godkännas med enkel majoritet,
och man kan separat föreskriva om när ett
ärende som regleras i kyrkolagen eller
kyrkoordningen
ska
behandlas
med
kvalificerad majoritet. Dylika ärenden är
bland annat bestämmelserna om kyrkans tro,
bekännelse och lära, kyrkans ämbete och
gudstjänst,
sakrament
och
kyrkliga
förrättningar. Dessutom bör bestämmelser
som grundar sig på kyrkans tro och lära
behandlas med kvalificerad majoritet. Till
dessa räknas exempelvis bestämmelserna om
församlingens uppgifter och ordnandet av
konfirmandundervisning.
Bestämmelsen
motsvarar till sin uppbyggnad 20 kap. 10 § i
den
gällande
kyrkolagen,
som
via
hänvisningsbestämmelser räknar upp de
frågor i vilka beslut förutsätter kvalificerad
majoritet.
26
Alternativt kunde man föreskriva att
ändringar i kyrkolagen och kyrkoordningen i
regel ska godkännas med kvalificerad
majoritet och separat föreskriva om vilka
bestämmelser
i
kyrkolagen
och
kyrkoordningen
som
inte
förutsätter
tillämpande av bestämmelsen om kvalificerad
majoritet. Sådana bestämmelser gäller till
exempel
ekonomiförvaltning,
förvaltningspraxis och rättsskydd. Inte heller
bestämmelserna om valförfarande kräver
kvalificerad majoritet, om valordningen för
kyrkan i samband med kodifieringen fogas till
kyrkoordningen.
Beslut om tillämpande av bestämmelsen om
kvalificerad majoritet
Tolkningen av huruvida ett ärende omfattas
av bestämmelsen om kvalificerad majoritet
eller inte måste göras genom en bedömning
av om det är fråga om ett principiellt
ståndpunktstagande som gäller kyrkans tro
och lära eller grundar sig härpå samt
vidtagande av åtgärder med anledning av
dessa. Detsamma gäller när man bedömer om
en bestämmelse i kyrkolagen eller
kyrkoordningen grundar sig på kyrkans tro
eller lära. Frågor som ska avgöras med
kvalificerad majoritet regleras i kyrkolagen.
Därmed är detta en juridisk fråga som inte
kan avgöras separat. Därför är det motiverat
att kyrkomötet i plenum inte kan rösta om
huruvida lagen ska följas eller inte.
Tolkningen av lagen med avseende på
handläggningsordningen kunde höra endast
till ordföranden. Till detta ansluter dock ovan
nämnda problem. I riksdagen kan talmannen
vägra att ta upp ett ärende till omröstning om
han eller hon anser att det strider mot
grundlagen. Även i detta fall är det
grundlagsutskottet som vid behov slutligen tar
ställning till frågan. Grundlagsutskottets
utlåtande är juridiskt bindande för talmannen.
Därför ska utlåtandet iakttas under fortsatta
behandlingar. Det är motiverat att även den
tolkning som görs av kyrkomötets ordförande
bygger på eller binds till ståndpunktstagandet
av ett särskilt organ, såsom i riksdagen.
Ett
sådant
organ
kan
vara
talmanskonferensen, de biskopar som är
närvarande
på
kyrkomötet,
förstärkta
talmanskonferensen,
konstitutionsutskottet
eller biskopsmötet.
I första hand är det talmanskonferensen som
kan agera som ett dylikt organ. Dess
sammansättning och uppgifter regleras i
kyrkomötets
arbetsordning.
Talmanskonferensen består av ärkebiskopen,
kyrkomötets vice ordförande samt utskottens
och elektorernas ordförande. Sekreterare är
kyrkomötets generalsekreterare. Besluten i
talmanskonferensen
fattas
med
enkel
majoritet. Ordförandena för utskotten väljs
inom utskotten. Eftersom värnandet om den
apostoliska läran anses ingå i kyrkans
ämbetsuppgift kan man inte genom
valförfarandet i valet av talmanskonferensens
sammansättning
säkerställa
att
talmanskonferensen har tillräckligt många
representanter för kyrkans ämbete.
Eftersom värnandet om kyrkans enhet
särskilt anses ankomma på biskoparnas och
kyrkans ämbete är en möjlighet att de
närvarande biskoparna på kyrkomötet bildar
ett nytt organ som vid behov tar ställning till
tillämpandet av kravet på kvalificerad
majoritet. Bestämmelserna om organet kan tas
in i arbetsordningen för kyrkomötet och
ärkebiskopen utses till ordförande. Kyrkans
enhet innebär dock även de kristnas
gemenskap med varandra. Ett organ som
består av enbart biskopar saknar denna
dimension av kyrkans enhet.
För att bägge dimensionerna av kyrkans
enhet ska finnas med när man avgör om en
fråga eller bestämmelse grundar sig på
kyrkans tro och lära kan uppgiften åläggas ett
nytt organ som definieras i arbetsordningen
och
som
består
av
nuvarande
talmanskonferensen förstärkt med de på
kyrkomötet närvarande biskoparna. Samtidigt
uttrycker detta kyrkans synodala väsen.
Ärkebiskopen kan utses till ordförande för
organet. Organet tar vid behov ställning till
om behandlingen av klämmarna till ett
utskottsbetänkande förutsätter tillämpande av
bestämmelsen om kvalificerad majoritet. Den
förstärkta
talmanskonferensens
27
ställningstagande är i praktiken bindande för
ordföranden.
Bägge dimensioner av kyrkans enhet finns
också med i kyrkomötets konstitutionsutskott.
Enligt 12 § 2 punkten i arbetsordningen
bereder konstitutionsutskottet ärenden som
gäller kyrkans tro och lära, grunderna för
kyrkans verksamhet, förhållandet mellan
kyrkan och staten och kyrkans förhållande till
andra kyrkor och trossamfund samt frågor i
anslutning till detta. Därmed är det
ändamålsenligt att konstitutionsutskottet vid
behov tar ställning till huruvida man på
kyrkomötet ska fatta beslut om ett ärende med
kvalificerad majoritet eller inte. Elektorerna
har i uppgift att välja medlemmarna i
konstitutionsutskottet. Även om man i valet
kan beakta de uppgifter som ålagts utskottet
måste man dessutom beakta till exempel
stiftens representation i utskottet. Därför kan
man inte på förhand säkerställa att kyrkans
ämbete har tillräckligt många representanter i
utskottet.
Av de befintliga organen är det
biskopsmötet som kunde ta ställning till
tillämpandet
av
bestämmelsen
om
kvalificerad majoritet. Enligt 20 kap. 4 § i
kyrkoordningen ska biskopsmötet beredas
tillfälle att ge ett utlåtande i ärendet bland
annat när kyrkomötet handlägger frågor som
förutsätter principiella ståndpunktstaganden
som gäller kyrkans tro och lära eller som
grundar sig på dessa och vidtar åtgärder med
anledning därav. Därmed bör biskopsmötet
alltid vid handläggning av ett ärende enligt 20
kap. 4 § i kyrkoordningen samtidigt ta
ställning till ärendets handläggningsordning
på kyrkomötet. På samma sätt bör man förfara
när det är fråga om ett ärende som beretts för
kyrkomötet av biskopsmötet. Biskopsmötet är
ändå inget kyrkomötesorgan. Dessutom skulle
endast kyrkans ämbete vara representerat i
organet. Det vore också problematiskt att få
ett ståndpunktstagande av biskopsmötet när
man först under kyrkomötesbehandlingen
ansluter element till ärendet som grundar sig
på eller antas grunda sig på kyrkans tro eller
lära. Att be biskopsmötet om ett utlåtande
skulle också alltid fördröja behandlingen när
ärendet de facto inte omfattas av
bestämmelsen om kvalificerad majoritet.
Kyrkostyrelsen anser att det bästa
alternativet är en förstärkt talmanskonferens,
eftersom de bägge dimensionerna av kyrkans
enhet då blir beaktade. Då kommer samtidigt
kyrkans synodala väsen till uttryck.
Den kvalificerade majoritetens storlek
Kyrkostyrelsen anser att det inte finns behov
av att dela upp bestämmelserna i kyrkolagen
och kyrkoordningen i flera olika kategorier
och av denna anledning föreskriva om ett nytt
krav på kvalificerad majoritet. Nya kategorier
av kvalificerad majoritet skulle medföra
praktiska
problem
och
komplicera
behandlingen av ärenden. Ärendena kan
fortsättningsvis avgöras med enkel majoritet
eller tre fjärdedels kvalificerad majoritet av de
avgivna rösterna.
4.3
De viktigaste förslagen
Enligt förslaget ska 20 kap. 10 § i
kyrkolagen ändras så att den föreskriver att
kvalificerad majoritet krävs för ärenden som
gäller bibelöversättning, den kristna läran,
psalmbok, kyrkohandbok eller mässmelodier
samt för principiella ståndpunktstaganden
som gäller kyrkans tro och lära eller grundar
sig på dessa. Dessutom föreslås att paragrafen
för kyrkolagens och kyrkoordningens del ska
föreskriva om ärenden vilkas godkännande
förutsätter två behandlingar i kyrkomötets
plenum där den senare behandlingen
förutsätter kvalificerad majoritet. Dylika
ärenden är bestämmelser som gäller kyrkans
tro, bekännelse eller lära, förutsättningarna för
medlemskap
i
kyrkan,
gudstjänster,
sakrament, kyrkliga förrättningar, präst- och
biskopsämbetet samt kravet på kvalificerad
majoritet. Eftersom listan inte kan göras
uttömmande föreslås vidare att man
föreskriver om att kvalificerad majoritet även
krävs när bestämmelsen grundar sig på
kyrkans tro, bekännelse eller lära.
Kyrkomötets arbetsordning ska enligt
förslaget ändras så att en förstärkt
talmanskonferens bildar ett nytt organ. Den
28
förstärkta talmanskonferensen ska bestå av
kyrkomötets talmanskonferens och de på
kyrkomötet närvarande stiftsbiskoparna. Som
ordförande fungerar ärkebiskopen, eller om
denne har förhinder, den äldsta biskopen i
tjänst. Den förstärkta talmanskonferensen
sammanträder
endast
under
kyrkomötesveckan och tar vid behov ställning
till huruvida den beslutskläm som utskottet
föreslår i sitt betänkande ska avgöras med
kvalificerad majoritet.
29
5 Framställningens konsekvenser
5.1
Ekonomiska konsekvenser
Framställningen anses inte medföra några
direkta ekonomiska konsekvenser. Den kan
dock antas medföra indirekta ekonomiska
konsekvenser
eftersom
den
kyrkliga
lagstiftning som inte gäller bestämmelser om
kyrkans tro och lära eller bestämmelser som
grundar sig på dessa i och med
framställningen blir både smidigare och
effektivare.
5.2
förutsätter granskning av tillämpningsområdet
för kravet på kvalificerad majoritet. Dessutom
förväntas
framställningen
effektivisera
behandlingen av ärenden, eftersom man med
enkel
majoritet
kan
godkänna
författningsförslag som inte innehåller
element som är relevanta för kyrkans tro och
lära.
6 Beredning av ärendet
6.1
Beredningsskeden och beredningsmaterial
Konsekvenser för myndigheterna
Framställningen antas skapa klarhet i
behandlingen av ärenden på kyrkomötet. Den
förstärkta
talmanskonferensens
tydliga
uppgiftsbeskrivning erbjuder ett förfaringssätt
när det är oklart om ett beslut ska fattas med
kvalificerad majoritet eller inte. Däremot kan
den
förstärkta
talmanskonferensens
arbetsbörda öka avsevärt eftersom det kan
finnas många ärenden som aktualiserar frågan
om tillämpandet av bestämmelsen om
kvalificerad majoritet.
Framställningen kan förväntas snabba upp
behandlingen av ärenden på kyrkomötet, men
å andra sidan öka antalet ärenden som
Kyrkostyrelsens arbetsgrupp har berett
ärendet. Arbetsgruppen har hört experter.
6.2
Remissyttranden och hur de har
beaktats
Ett utlåtande om framställningen har begärts
av biskopsmötet.
7 Samband med andra framställningar
Framställningen har inget samband med
andra anhängiga lagstiftningsprojekt.
30
DETALJMOTIVERING
1 Författningsförslag
1.1
Kyrkolagen
20 kap. Kyrkomötet
10 §. Ärenden som kräver kvalificerad
majoritet. Paragrafen ska enligt förslaget
ändras så att den räknar upp alla de ärenden
som ska beslutas på kyrkomötet som
förutsätter såväl två behandlingar som
kvalificerad
majoritet
i
den
andra
behandlingen för att bli godkända.
Enligt paragrafens 1 mom. 1 punkt
förutsätts
kvalificerad
majoritet
för
godkännande av bibelöversättning, den
kristna läran, psalmbok, kyrkohandbok och
mässmelodier. Enligt momentets 2 punkt
förutsätts
kvalificerad
majoritet
för
principiella ståndpunktstaganden som gäller
kyrkans tro och lära eller grundar sig på
dessa, och när åtgärder vidtas med anledning
därav. Till denna del föreslås alltså den
gällande bestämmelsen bli oförändrad i sak.
Däremot ändras den gällande bestämmelsen
genom föreslagna 1 mom. 3 punkten. Den
anger de bestämmelser i kyrkolagen och
kyrkoordningen för vilka kyrkolag ska stiftas,
ändras eller upphävas eller kyrkoordning
godkännas
i
kvalificerad
handläggningsordning
med
kvalificerad
majoritet. Enligt det föreslagna stycket a är
det fråga om bestämmelser som gäller
kyrkans tro, bekännelse eller lära eller som
grundar sig på dessa. Därmed krävs
kvalificerad majoritet till exempel för en
framställning om ändring av ordalydelsen i 1
kap. 1 § i den gällande kyrkoordningen.
Dessutom förutsätts kvalificerad majoritet för
bestämmelser som inte i sig definierar
kyrkans tro, bekännelse eller lära, men som
grundar
sig
på
dessa,
exempelvis
bestämmelserna om församlingens uppgifter
och ordnandet av konfirmandundervisning.
Även bestämmelsen
om
kyrkomötets
sammansättning
omfattas
av
denna
bestämmelse, eftersom den grundar sig på den
synodala
representationsstrukturen
som
bygger på kyrkans ordning och uttrycker en
strävan efter att värna om den enhet som hör
samman med kyrkans väsen.
Enligt föreslagna punkt 3 stycke b krävs
kvalificerad majoritet för bestämmelser om
förutsättningarna för medlemskap i kyrkan.
Enligt 3 § 4 mom. i religionsfrihetslagen
(453/2003) har kyrkan rätt att föreskriva om
förutsättningarna för medlemskap. Dylika
bestämmelser kan anses vara 1 kap. 3 § i den
gällande kyrkolagen och 1 kap. 3 § i
kyrkoordningen. Kravet på kvalificerad
majoritet ska enligt förslaget dock inte
omfatta bestämmelserna om kyrkobokföring i
kyrkolagens 16 kap. eftersom dessa grundar
sig
på
lagen
om
trossamfundens
medlemsregister (614/1998) och övrig
personuppgiftslagstiftning.
Enligt föreslagna punkt 3 stycke c ska
bestämmelsen om kvalificerad majoritet
omfatta de bestämmelser som reglerar
gudstjänst,
sakrament
och
kyrkliga
förrättningar.
Enligt föreslagna stycke d förutsätts
kvalificerad majoritet även för godkännande
av sådana bestämmelser i kyrkolagen och
kyrkoordningen
som
föreskriver
om
prästämbetet och biskopsämbetet. Därmed
förutsätts kvalificerad majoritet i det
beslutsfattande som stiftar, ändrar eller
upphäver bland annat bestämmelser om
behörighet till prästämbete, prästvigning eller
behörighetsvillkor för kaplans-, kyrkoherdeoch biskopstjänst.
Enligt föreslagna punkt 3 stycke e omfattar
bestämmelsen om kvalificerad majoritet
också själva bestämmelsen om kravet på
kvalificerad majoritet. I ärenden som omfattas
av kravet på kvalificerad majoritet är det fråga
om sådana fundamentala frågor inom kyrkan
som uttrycker kravet på att värna om kyrkans
enhet. Därför ska beslut om ändring av
bestämmelsen om kvalificerad majoritet fattas
med kvalificerad majoritet.
I den föreslagna paragrafens 2 mom.
definieras hur stor kvalificerad majoritet som
krävs,
nämligen
fortsättningsvis
tre
fjärdedelar av de avgivna rösterna.
31
32
1.2
2 kap.
Kyrkomötets arbetsordning
Talmanskonferensen
och
stärkta talmanskonferensen
för-
Enligt förslaget ska till kapitlets rubrik fogas
förstärkta
talmanskonferensen,
eftersom
föreskrifter om detta organ och dess uppgifter
tas in i kapitlets nya 6 a §.
6 a §. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om
den förstärkta talmanskonferensens uppgifter.
Den har i uppgift att på begäran ge ett
utlåtande om huruvida ett utskottsbetänkande
inkluderar ett sådant förslag som måste
avgöras med kvalificerad majoritet. Detta
innebär att den förstärkta talmanskonferensen
tar ställning till frågan efter att utskottets
betänkande med klämförslag är klart. Det
förhindrar inte att utskottet som berett ärendet
preliminärt tar ställning till det i sitt
betänkande.
Primärt
ska
den
förstärkta
talmanskonferensen ta ställning i situationer
där det är oklart om frågan ska avgöras med
kvalificerad majoritet eller inte. Främst gäller
det alltså beslutsförslag som kan tänkas
förutsätta kvalificerad majoritet i enlighet
med föreslagna 20 kap. 10 § 1 mom. 2
punkten i kyrkolagen eller en bestämmelse i
kyrkolagen eller kyrkoordningen som antas
grunda sig på kyrkans tro, bekännelse eller
lära. Om möjligheten att ett ärende måste
avgöras med kvalificerad majoritet framgår
först när utskottsbetänkandet behandlas i
plenum, kan vilket kyrkomötesombud som
helst föreslå att behandlingen av huvudfrågan
avbryts. Kyrkomötet kan då godkänna
förslaget
och
förutsätta
att
handläggningsordningen fastställs i den
förstärkta talmanskonferensen.
Den
förstärkta
talmanskonferensens
utlåtande är ett ståndpunktstagande om den
rätta tolkningen av lagen med avseende på
huruvida utskottets beslutsförslag förutsätter
att bestämmelsen om kvalificerad majoritet
tillämpas när beslutet fattas. Kyrkomötets
ordförande ska på korrekt sätt beakta den
förstärkta talmanskonferensens utlåtande om
handläggningsordningen och utlåtandet ska
betraktas som i praktiken bindande för
ordföranden. För att kunna avvika från den
förstärkta talmanskonferensens ståndpunkt
måste ordföranden kunna lägga fram starka
juridiska motiveringar.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om den
förstärkta
talmanskonferensens
sammansättning. I den ingår som medlemmar
ärkebiskopen, kyrkomötets vice ordförande,
utskottens och elektorernas ordförande samt
stiftsbiskoparna.
I enlighet med det föreslagna 3 mom. är
ärkebiskopen ordförande för organet, eller om
denne har förhinder, den äldsta biskopen i
tjänst.
Enligt det föreslagna 4 mom. sammanträder
den förstärkta talmanskonferensen endast
under sessionsveckorna. Eftersom den ska ge
sitt utlåtande på basis av utskottets
klämförslag innan ärendet behandlas i
kyrkomötets plenum finns det inget behov av
att sammanträda mellan sessionsveckorna.
4 kap.
Utskotten
19 §. Till paragrafen ska enligt förslaget
fogas att ett utskott kan be den förstärkta
talmanskonferensen om ett utlåtande.
Utskottet ska be om ett utlåtande när det anser
det oklart huruvida utskottets betänkande ska
behandlas i kyrkomötets plenum eller inte.
5 kap.
Plenum
28 §. Till paragrafen ska enligt förslaget
fogas att plenum när ett ärende remitteras till
ett utskott för beredning även kan ge den
förstärkta talmanskonferensen i uppgift att ge
ett utlåtande om handläggningsordningen i
ärendet.
2 Ikraftträdande
Den föreslagna ändringen av kyrkolagen
avses träda i kraft så snart som möjligt efter
att den godkänts och fastställts.
Den föreslagna ändringen i arbetsordningen
avses träda i kraft samtidigt med den
föreslagna lagändringen. Bestämmelsen i
arbetsordningen om begäran av utlåtande av
33
den förstärkta talmanskonferensen avses bli
tillämpbar omedelbart när lagen trätt i kraft,
om kyrkomötet behandlar ett ärende där det är
oklart huruvida det ska godkännas med
kvalificerad majoritet i enlighet med
föreslagna 20 kap. 10 § 2 mom. i kyrkolagen.
3 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
Enligt 76 § i grundlagen finns bestämmelser
om den evangelisk-lutherska kyrkans
organisation och förvaltning i kyrkolagen.
Framställningen syftar till att kravet på
kvalificerad majoritet i anslutning till
beslutsfattandet på kyrkomötet ändras på ett
ändamålsenligt sätt så att det samtidigt
skyddar kärnan i kyrkans tro och lära.
Framställningens lagförslag kan inte anses
inkludera bestämmelser som strider mot
grundlagen, varför det kan behandlas i normal
lagstiftningsordning.
Med stöd av det som anförts ovan föreläggs
kyrkomötet följande förslag till ändring av
kyrkolagen
och
arbetsordningen
för
kyrkomötet:
34
Lagförslag
1.
Lag
om ändring av 20 kap. 10 § i kyrkolagen
På förslag av kyrkomötet och enligt riksdagens beslut
ändras 20 kap. 10 § i kyrkolagen (1054/1993) som följer:
20 kap.
Kyrkomötet
10 §
Ärenden som kräver kvalificerad majoritet
Ett utskotts förslag ska i sin helhet upptas
till andra behandling i ett särskilt plenum i
den form som det blivit godkänt i den första
behandlingen, om ärendet gäller:
1) bibelöversättning, den kristna läran,
psalmbok,
kyrkohandbok
eller
mässmelodier,
2) ett principiellt ståndpunktstagande som
rör kyrkans tro och lära eller som
grundar sig härpå, samt att vidta
åtgärder med anledning av dessa,
3) ett förslag som gäller stiftande, ändring
eller upphävande av kyrkolag eller
godkännande av kyrkoordning, om
bestämmelsen gäller:
a) kyrkans tro, bekännelse eller lära
eller grundar sig på dessa,
b) förutsättningarna för medlemskap i
kyrkan,
c) gudstjänst, sakrament eller kyrkliga
förrättningar,
d) prästämbetet och biskopsämbetet,
e) kravet på kvalificerad majoritet.
Förslaget godkänns om det i andra
behandlingen får minst tre fjärdedelar av de
avgivna rösterna.
_________
Denna lag träder i kraft den 20 .
På ärenden som gäller stiftande, upphävande
eller ändring av kyrkolag eller godkännande
av kyrkoordning och som anhängiggjorts före
lagens
ikraftträdande
tillämpas
de
bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
35
2.
Kyrkomötets beslut
om ändring av arbetsordningen för kyrkomötet
I enlighet med kyrkomötets beslut
ändras i arbetsordningen för kyrkomötet, som godkänts den 4 november 2009, rubriken till
2 kap., 4 kap. 19 § och 5 kap. 28 § samt
fogas till 2 kap. en ny 6 a § som följer:
2 kap.
Talmanskonferensen och förstärkta
talmanskonferensen
begära utlåtanden av andra utskott, förstärkta
talmanskonferensen och av biskopsmötet,
kyrkostyrelsen och andra myndigheter.
Utlåtandena
ska
bifogas
utskottets
betänkande.
6 a §.
5 kap.
Förstärkta talmanskonferensen har till
uppgift att på begäran ge ett utlåtande om
huruvida utskottets betänkande innehåller ett
sådant förslag som måste avgöras med
kvalificerad majoritet.
Förstärkta talmanskonferensen består av
ärkebiskopen, kyrkomötets vice ordförande,
utskottens och elektorernas ordförande samt
stiftsbiskoparna.
Ärkebiskopen är ordförande och äldsta
biskopen i tjänst är vice ordförande.
Sekreterare
är
kyrkomötets
generalsekreterare.
Förstärkta
talmanskonferensen
sammanträder under sessionsveckan.
Plenum
28 §
4 kap.
I plenum förs en remissdebatt om huruvida
framställningar
från
biskopsmötet,
kyrkostyrelsen eller ett stiftsfullmäktige samt
ombudsinitiativ och kommittébetänkanden
ska remitteras till ett utskott. Efter debatten
beslutar kyrkomötet på talmanskonferensens
förslag till vilket utskott ärendet remitteras
om det inte förkastas i plenum. Samtidigt kan
plenum besluta att ett eller flera andra utskott
och vid behov förstärkta talmanskonferensen
ska ge ett utlåtande i ärendet till det utskott
där ärendet bereds.
Utskotten
________
19 §
Detta beslut träder i kraft samma dag som
den ändring av 20 kap. 10 § i kyrkolagen som
kyrkomötet godkände
20 .
Ett utskott kan kalla sakkunniga att höras
vid sina sammanträden. Ett utskott kan även
36
Träskända den 22 augusti 2012
Ärkebiskop
Kari Mäkinen
Ecklesiastikrådet
Pirjo Pihlaja
37
Bilaga
Parallelltexter
1.
Lag
om ändring av 20 kap. 10 § i kyrkolagen
På förslag av kyrkomötet och enligt riksdagens beslut
ändras 20 kap. 10 § i kyrkolagen (1054/1993) som följer:
Gällande lag
Föreslagen lydelse
20 kap.
20 kap.
Kyrkomötet
Kyrkomötet
10 §
10 §
Ärenden som kräver kvalificerad majoritet
Ärenden som kräver kvalificerad majoritet
Då i plenum har fattats beslut om varje
punkt i ett utskotts förslag som gäller ett
sådant ärende som avses i 7 § 2 mom. 1, 2,
3, eller 4 punkten, skall förslaget i sin helhet
upptas till andra behandling i ett särskilt
plenum i den form som det blivit godkänt i
den första behandlingen. Förslaget blir
godkänt om det i den andra behandlingen
omfattas med minst tre fjärdedelar av de
avgivna rösterna
Ett utskotts förslag ska i sin helhet upptas
till andra behandling i ett särskilt plenum i
den form som det blivit godkänt i den första
behandlingen, om ärendet gäller:
1) bibelöversättning, den kristna läran,
psalmbok,
kyrkohandbok
eller
mässmelodier,
2) principiella ståndpunktstaganden som
rör kyrkans tro och lära eller som
grundar sig härpå, samt att vidta
åtgärder med anledning av dessa,
3) förslag som gäller stiftande, ändring
eller upphävande av kyrkolag eller
godkännande av kyrkoordning, om
bestämmelsen gäller:
a) kyrkans tro, bekännelse eller lära
eller grundar sig härpå,
b) förutsättningarna för medlemskap
i kyrkan,
c) gudstjänst,
sakrament
eller
kyrkliga förrättningar,
d) prästämbetet och biskopsämbetet,
e) kravet på kvalificerad majoritet.
Förslaget blir godkänt om det i den
andra behandlingen omfattas med minst tre
fjärdedelar av de avgivna rösterna.
38
________
Denna lag träder i kraft den
20 .
På ärenden som gäller stiftande,
upphävande eller ändring av kyrkolag eller
godkännande av kyrkoordning och som
anhängiggjorts före lagens ikraftträdande
tillämpas de bestämmelser som gällde vid
ikraftträdandet.
2.
Kyrkomötets beslut
om ändring av arbetsordningen för kyrkomötet
I enlighet med kyrkomötets beslut
ändras i arbetsordningen för kyrkomötet, som godkänts den 4 november 2009, rubriken till 2 kap.,
4 kap. 19 § och 5 kap. 28 § samt
fogas till 2 kap. en ny 6 a § som följer:
Gällande arbetsordning
Föreslagen lydelse
2 kap.
2 kap.
Talmanskonferensen
Talmanskonferensen och förstärkta
talmanskonferensen
6a§
Förstärkta talmanskonferensen har i
uppgift att på begäran ge ett utlåtande om
huruvida utskottets betänkande inkluderar
ett sådant förslag som måste avgöras med
kvalificerad majoritet.
Förstärkta talmanskonferensen består av
ärkebiskopen, kyrkomötets vice ordförande,
utskottens och elektorernas ordförande
samt stiftsbiskoparna.
Ärkebiskopen är ordförande och äldsta
biskopen i tjänst är vice ordförande.
Sekreterare
är
kyrkomötets
generalsekreterare.
Förstärkta
talmanskonferensen
sammanträder under sessionsveckan.
39
4 kap.
4 kap.
Utskotten
Utskotten
19 §
19 §
Ett utskott kan kalla sakkunniga att höras
vid sina sammanträden. Ett utskott kan även
begära utlåtanden av andra utskott och av
biskopsmötet, kyrkostyrelsen och andra
myndigheter. Utlåtandena ska bifogas
utskottets betänkande.
Ett utskott kan kalla sakkunniga att höras
vid sina sammanträden. Ett utskott kan
även begära utlåtanden av andra utskott,
förstärkta talmanskonferensen och av
biskopsmötet, kyrkostyrelsen och andra
myndigheter. Utlåtandena ska bifogas
utskottets betänkande.
5 kap.
5 kap.
Plenum
Plenum
28 §
28 §
I plenum förs en remissdebatt om huruvida
framställningar
från
biskopsmötet,
kyrkostyrelsen eller ett stiftsfullmäktige
samt
ombudsinitiativ
och
kommittébetänkanden ska remitteras till ett
utskott. Efter debatten beslutar kyrkomötet
på talmanskonferensens förslag till vilket
utskott ärendet remitteras om det inte
förkastas i plenum. Samtidigt kan plenum
besluta att ett eller flera andra utskott ska ge
ett utlåtande i ärendet till det utskott där
ärendet bereds.
I plenum förs en remissdebatt om
huruvida
framställningar
från
biskopsmötet, kyrkostyrelsen eller ett
stiftsfullmäktige samt ombudsinitiativ och
kommittébetänkanden ska remitteras till ett
utskott. Efter debatten beslutar kyrkomötet
på talmanskonferensens förslag till vilket
utskott ärendet remitteras om det inte
förkastas i plenum. Samtidigt kan plenum
besluta att ett eller flera andra utskott och
vid behov förstärkta talmanskonferensen
ska ge ett utlåtande i ärendet till det utskott
där ärendet bereds.
________
Detta beslut träder i kraft samma dag
som den ändring av 20 kap. 10 § i
kyrkolagen som kyrkomötet godkände 20
.