Kyrkostyrelsens framställning 7/2012 till kyrkomötet Ärende nr 201000285 Ändring av bestämmelsen om kvalificerad majoritet i kyrkomötet FRAMSTÄLLNINGENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL I framställningen föreslås att kyrkolagen majoritet eller inte. Den förstärkta ändras så att de ärenden som kyrkomötet ska talmanskonferensen föreslås bestå av besluta om med kvalificerad majoritet räknas kyrkomötets talmanskonferens tillsammans upp i bestämmelsen om kvalificerad med stiftens biskopar så att den på ett majoritet. Enligt förslaget ska beslut för att övergripande sätt omfattar både ändra bland annat bestämmelser i kyrkolagen representanter för kyrkans ämbete och och kyrkoordningen som gäller kyrkans tro, lekmän. bekännelse och lära, förutsättningarna för Framställningens syfte är att möjliggöra ett medlemskap i kyrkan, gudstjänsten, mer flexibelt och effektivt beslutsfattande än sakramenten samt präst- och biskopsämbetet hittills utan äventyrande av kärnan i kyrkans kräva kvalificerad majoritet. Förteckningen är tro och lära. Målet är att ändringar i inte avsedd att vara uttömmande eftersom kyrkolagstiftningen som inte hör till kyrkans kvalificerad majoritet enligt förslaget krävs tro och lära ska kunna behandlas av även när en bestämmelse grundar sig på kyrkomötet med enkel majoritet. Ett annat kyrkans tro, bekännelse eller lära. mål är att göra behandlingen vid kyrkomötet Enligt förslaget ska kyrkomötets klarare genom att ett separat organ vid behov arbetsordning ändras så att en förstärkt tar ställning till om ett aktuellt beslut kräver talmanskonferens inrättas vid kyrkomötet för kvalificerad majoritet eller inte. tolkningen av bestämmelsen. Dess uppgift är Ändringarna föreslås träda i kraft så snart att i enskilda fall lämna utlåtande om som möjligt efter att de har godkänts. huruvida ett beslut kräver kvalificerad __________ 2 INNEHÅLL FRAMSTÄLLNINGENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL .....................................................1 INNEHÅLL .............................................................................................................................2 ALLMÄN MOTIVERING .........................................................................................................4 1 INLEDNING ...................................................................................................................4 2 NULÄGE ........................................................................................................................4 2.1 Bestämmelsen om kvalificerad majoritet på kyrkomötet ...................................4 2.2 Bakgrund till bestämmelsen om kvalificerad majoritet ......................................4 Ärenden som kräver kvalificerad majoritet ........................................................4 Tidigare diskussioner om kravet på kvalificerad majoritet.................................6 2.3 Krav på kvalificerad majoritet i annan lagstiftning ............................................9 2.3.1 Bestämmelser om kvalificerad majoritet i andra kyrkor.....................................9 Ortodoxa kyrkan .................................................................................................9 Svenska kyrkan ...................................................................................................9 Den förenade evangelisk-lutherska kyrkan i Tyskland (VELKD) ...................10 Evangelisk-lutherska kyrkan i Amerika (ELCA) .............................................11 Kyrkornas världsråd (KVR) ..............................................................................11 2.3.2 Bestämmelser om kvalificerad majoritet i grundlagen, kommunallagen och föreningslagen ............................................................................................12 Finlands grundlag..............................................................................................12 Kommunallagen ................................................................................................13 Föreningslagen ..................................................................................................14 2.4 Bedömning av nuläget ......................................................................................15 Tolkningsproblem vid tillämpande av bestämmelsen.......................................15 Beslut om tillämpande av bestämmelsen om kvalificerad majoritet ................16 Fördröjande element i den kyrkliga lagstiftningen ...........................................16 Beaktande av den nya språklagen i kyrkolagstiftningen ...................................17 Uppdatering av bestämmelserna om tjänsteinnehavare ....................................18 3 DEN TEOLOGISKA GRUNDEN FÖR BESTÄMMELSEN OM KVALIFICERAD MAJORITET ..................................................................................................20 Den kyrkliga enhetens två nivåer ......................................................................21 Kravet på kvalificerad majoritet är avsett att trygga kyrkans enhet .................21 Ärenden som kräver kvalificerad majoritet ......................................................22 4 MÅLSÄTTNING OCH DE VIKTIGASTE FÖRSLAGEN .........................................24 4.1 Mål ....................................................................................................................24 4.2 Alternativ ..........................................................................................................24 Frågor som omfattas av bestämmelsen om kvalificerad majoritet ...................24 Beslut om tillämpande av bestämmelsen om kvalificerad majoritet ................25 Den kvalificerade majoritetens storlek .............................................................26 4.3 De viktigaste förslagen .....................................................................................26 3 5 6 7 FRAMSTÄLLNINGENS KONSEKVENSER.............................................................27 5.1 Ekonomiska konsekvenser ................................................................................27 5.2 Konsekvenser för myndigheterna .....................................................................27 BEREDNING AV ÄRENDET .....................................................................................27 6.1 Beredningsskeden och beredningsmaterial .......................................................27 6.2 Remissyttranden och hur de har beaktats..........................................................27 SAMBAND MED ANDRA FRAMSTÄLLNINGAR .................................................27 DETALJMOTIVERING ...........................................................................................................28 1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG ......................................................................................28 1.1 Kyrkolagen ........................................................................................................28 1.2 Kyrkomötets arbetsordning ...............................................................................29 2 IKRAFTTRÄDANDE ..................................................................................................29 3 FÖRHÅLLANDE TILL GRUNDLAGEN SAMT LAGSTIFTNINGSORDNING ....30 LAGFÖRSLAG ........................................................................................................................31 BILAGA PARALLELLTEXTER ............................................................................................................34 4 ALLMÄN MOTIVERING 1 Inledning Våren 2010 lämnades ett ombudsinitiativ, 5/2010, till kyrkomötet med förslaget att Kyrkostyrelsen ges i uppdrag att göra en grundlig utredning av grunderna för och synpunkterna på bestämmelsen om kvalificerad majoritet i 20 kap. 10 § i kyrkolagen (1054/1993). Kyrkostyrelsen skulle även utifrån utredningen vidta åtgärder för att ändra kyrkolagens bestämmelse om kvalificerad majoritet på så sätt att de eventuella krav på kvalificerad majoritet som anses onödiga slopas och de som ses som nödvändiga omarbetas på ett sätt som möjliggör ett beslutsfattande som är mer flexibelt och effektivt än för närvarande utan att man äventyrar kärnan i kyrkans tro och lära. I allmänna utskottets betänkande 5/2010, som gäller initiativet till kyrkomötet, konstateras att man i den tidigare diskussionen dels lyft fram bestämmelsen om kvalificerad majoritet som ett uttryck för kyrkans väsen, dels den praktiska svårigheten att i den gällande kyrkolagen och kyrkoordningen skilja mellan material som är mera centralt eller mindre centralt för kyrkans tro och lära. Utskottet ansåg att den snabba takt i vilken lagstiftningen ändras är en grundad anledning att se över bestämmelsen om kvalificerad majoritet, i synnerhet som den aktuella kodifieringen av kyrkolagen erbjuder en möjlighet till ny bedömning och omstrukturering av kyrkolagen och kyrkoordningen i frågor som är centrala och mindre centrala för kyrkans tro och lära. En utredning är befogad även av den anledningen att frågan om grunderna för bestämmelsen om kvalificerad majoritet återkommer gång på gång. Utskottet ansåg att det för kyrkan nu är följdriktigt och nödvändigt att se över ändamålsenligheten i sina bestämmelser om kvalificerad majoritet och de faktiska konsekvenserna av en eventuell ändring av dem. I enlighet med utskottets ståndpunkt beslöt kyrkomötet i november 2010 att remittera initiativet till Kyrkostyrelsen för åtgärder. 2 Nuläge 2.1 Bestämmelsen om kvalificerad majoritet på kyrkomötet I 20 kap. 10 § i kyrkolagen föreskrivs om kravet på kvalificerad majoritet i beslutsfattandet på kyrkomötet. Enligt bestämmelsen ska kyrkomötet i vissa ärenden som hör till dess behörighet iaktta ett förfarande med två behandlingar där dessutom förutsättningen för ett slutligt beslut är att beslutsförslaget i den andra behandlingen får minst tre fjärdedelar av de avgivna rösterna. Enligt bestämmelsen ska förslaget, då man i plenum har fattat beslut om varje punkt i ett utskotts förslag som gäller ett sådant ärende som avses i det aktuella kapitlets 7 § 2 mom. 1, 2, 3 eller 4 punkten om kyrkomötets uppgifter, i sin helhet upptas till andra behandling i ett särskilt plenum i den form som det blivit godkänt i den första behandlingen. Förslaget blir godkänt om det i den andra behandlingen omfattas av minst tre fjärdedelar av de avgivna rösterna. Kvalificerad majoritet krävs när kyrkomötet godkänner och förordnar om ibruktagande av bibelöversättning, psalmbok, kyrkohandbok och mässmelodier. Kvalificerad majoritet krävs även när kyrkomötet behandlar frågor som förutsätter principiella ståndpunktstaganden som rör kyrkans tro och lära eller som grundar sig härpå samt att vidta åtgärder med anledning av dessa. Även när kyrkomötet gör upp förslag till stiftande, ändring eller upphävande av kyrkolag eller godkänner kyrkoordning krävs kvalificerad majoritet. 2.2 Bakgrund till bestämmelsen om kvalificerad majoritet Ärenden som kräver kvalificerad majoritet 5 Kravet på kvalificerad majoritet för att styra beslutsfattandet på kyrkomötet fanns med redan i 1869 års kyrkolag (s.k. Schaumans kyrkolag). Enligt 456 § 3 mom. i lagen: ”Är omröstningsfrågan sådan, att afgöras skall mellan bibehållande af hwad förut gäller och förändring deraf, skola minst tre fjerdedelar af de afgifna rösterna hafwa utfallit för förändring, för att en sådan skall anses beslutad vara …”. Den kommitté som beredde förslaget till kyrkolag 1863 ansåg att det var betänkligt att börja ändra på det som gällt förut, då tankarna om ändringarnas nödvändighet fortfarande var så föga etablerade att de som önskade en ändring endast hade några rösters majoritet jämfört med dem som försvarade det som hade gällt förut. Redan det tredje kyrkomötet beslutade att ändra innehållet i det tredje momentet utifrån ett förslag från den kyrkolagskommitté som tillsattes 1886. I en förordning från juni 1895 hade det tredje momentet formuleringen: ”Om ärendet angår kyrkolag eller sådana kyrkliga böcker, som i nästföregående paragraf omförmälas, och genom omröstningen skall, så vidt på kyrkomötet ankommer, slutligen afgöras mellan bibehållande av hwad förut gäller och ändring deraf, skola minst tre fjerdedelar af de afgifna rösterna hafva utfallit för förändringen, för att densamma skall anses vara beslutad.” Utöver ändring av kyrkolagen ansågs kyrkliga böcker som psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok, katekes och bibelöversättning omfattas av kravet på kvalificerad majoritet. I kyrkolagen av den 23 december 1964 tydliggjordes bestämmelsen om kvalificerad majoritet och specificerades kravet på två behandlingar. Enligt 543 § 3 mom. i denna lag skulle ett ärende som angår kyrkolag eller de kyrkans böcker som avses i 529 § 1 punkten efter utlåtande av utskott underkastas två behandlingar i kyrkomötets plenum. I första behandlingen beslutade kyrkomötet om varje särskild punkt i ärendet. I den andra behandlingen föredrogs förslaget till slutligt avgörande sådant det hade godkänts i första behandlingen. Förslaget ansågs godkänt om det omfattades av minst tre fjärdedelar av de avgivna rösterna. De kyrkliga böcker som nämndes i 529 § 1 punkten avsåg bibelöversättning, katekes, psalmbok med koraler, kyrkohandbok och mässmelodier. Paragraf 531 i kyrkolagen av 1964 innehöll även en möjlighet att förklara ett förslag som brådskande. När det förstärkta biskopsmötet eller Kyrkostyrelsen i ett initiativ om att stifta, ändra, förklara eller upphäva kyrkolag hade förklarat offentliggörandet som brådskande kunde det förslag som avsågs i initiativet tas till slutlig behandling vid det kyrkomöte där ärendet anhängiggjorts. Detta förutsatte att förslaget efter den första behandlingen förklarades brådskande genom ett beslut som omfattades av minst fem sjättedelars kvalificerad majoritet. Efter det krävde godkännandet av förslaget minst tre fjärdedelars kvalificerad majoritet. På kyrkomötet 1971 behandlades ett betänkande av en kommitté för kyrkans förvaltning som tillsatts den 28 november 1968. Förvaltningskommitténs uppgift var att bereda kyrkans lagstiftning och förslag till ändring av kyrkolagen som gällde den gemensamma förvaltningen. I sitt betänkande lade kommittén fram två alternativa modeller för utvecklandet av kyrkans gemensamma förvaltning. I en av modellerna utökades kyrkomötets uppgifter i och med att det förstärkta biskopsmötet drogs in. I ingetdera förslaget utökades kyrkomötets uppgifter med frågor om kyrkans tro och lära. Kyrkomötets förvaltningsutskott ansåg det dock vara nödvändigt med ett nytt 1 mom. till 529 § om kyrkomötets uppgifter. Innehållet i 1 mom. i utskottets förslag var att kyrkomötet på det sätt som kyrkolagen särskilt föreskriver beslutar om frågor som gäller kyrkans tro och arbete och som förutsätter ståndpunktstaganden eller åtgärder med grund i den kristna tron samt frågor som gäller kyrkoförvaltningen och ekonomin med undantag av dem som nämns i 15 § 2 och 3 mom. Utskottet ansåg det principiellt viktigt att fältet för ärenden som behandlas på kyrkomötet med grund i den kristna tron inte begränsas. 6 Vid behandlingen av betänkandet i plenum konstaterade biskop Kansanaho att 529 § 1 mom. var mycket viktigt eftersom man där anger kyrkomötets uppgifter. I uppgiftsförteckningen syntes tanken om kyrkans lära och arbete dock inte i annat än i punkten om kyrkliga böcker, varför han föreslog en ändring i paragrafens 1 mom. och en ny 2 punkt i uppgiftsförteckningen i 2 mom. enligt vilket det är kyrkomötets sak att behandla frågor som förutsätter principiella ståndpunktstaganden om kyrkans tro och lära samt att vidta åtgärder med anledning av dessa. Det betydde att hänvisningen till ståndpunktstaganden eller åtgärder med grund i den kristna tron lämnades bort i 1 mom. Biskop Kansanahos förslag godkändes vid omröstning understött av ärkebiskop Simojoki. I fråga om 534 § om förutsättandet av kvalificerad majoritet föreslog biskop Kansanaho en ändring av kravet på kvalificerad majoritet till två tredjedelar av de avgivna rösterna. Ombud Nikolainen föreslog att den nyss tillagda 2 punkten i 529 § 2 mom. skulle omfattas av bestämmelsen om kvalificerad majoritet. Av dessa två godkändes ombud Nikolainens förslag. Ärendet remitterades till förvaltningsutskottet som korrigerade sitt tidigare förslag med de ändringar som hade tillkommit vid behandlingen. Samtidigt fogade utskottet till 529 § 2 mom. 2 punkten sådana principiella ståndpunktstaganden som grundar sig på kyrkans tro och lära. Som sådana ansåg utskottet olika socialetiska ståndpunktstaganden. Sålunda föreslogs i utskottsbetänkandet som 2 mom. 2 punkt att det är kyrkomötets uppgift att handlägga frågor som förutsätter principiella ståndpunktstaganden som rör kyrkans tro och lära eller som grundar sig härpå, samt att vidta åtgärder med anledning av dessa. Med den ändring av kyrkolagen som trädde i kraft den 13 juli 1973 underställdes även de principiella avgöranden som nämns i 529 § 2 mom. 1 och 2 punkten bestämmelsen om två behandlingar och kvalificerad majoritet. I alla andra fall fattades besluten fortfarande med enkel majoritet (534 § 6 mom.) I samband med reformen upphävdes 531 § om att förklara ett ärende brådskande som onödig. När den nu gällande kyrkolagen bereddes delades de tidigare bestämmelserna som ingick i kyrkolagen upp i kyrkolag, kyrkoordning och delvis även valordning för kyrkan. De bestämmelser som gällde kyrkans och statens förhållande och kyrkans organisation och förvaltning togs in i kyrkolagen. I den togs även in bestämmelser om kyrkolagstiftningsordningen och kyrkans administrativa eller språkliga indelning. Även bestämmelserna om rättsskyddet för kyrkans medlemmar och kyrkans och församlingarnas tjänsteinnehavare ansågs höra till kyrkolagen, liksom även de bestämmelser som ger en församlingsmedlem rätt att överklaga beslut av församlingsorgan. Kyrkoordningen innehåller bestämmelser om kyrkans verksamhet och interna angelägenheter. Kyrkoordningen innehåller även de bestämmelser om detaljerna i kyrkans och församlingarnas organisation och förvaltning som, eftersom de gäller verkställighet eller tillämpande, har lämnats utanför förslaget till kyrkolag. De bestämmelser om gudstjänster, kyrkliga förrättningar, tjänster och församlingarnas förvaltning och verksamhet som togs in i kyrkoordningen fanns tidigare i kyrkolagen som krävde kvalificerad majoritet, varför man ansåg att även kyrkoordningen ska godkännas med samma kvalificerade majoritet som ett förslag till kyrkolag. I fråga om val som behandlas i valordningen för kyrkan ansåg man att så noggranna föreskrifter redan fanns på kyrkolagsnivå att de normer som enligt förslaget skulle tas in i valordningen var av verkställande karaktär. De mer permanenta bestämmelserna om val fanns i kyrkolagen, men bestämmelserna om valtekniska rutiner och annan verkställighet behöver ofta utvecklas och följaktligen oftare ändras. Av denna anledning, och eftersom kyrkolagen förhindrar att ändringar som inverkar på valresultatet ges på lägre nivå, ansåg man att valordningen för kyrkan kan godkännas med enkel majoritet. Dessutom tog man hänsyn till att en del av de bestämmelser som togs in i valordningen tidigare hade getts i verkställighetsbestämmelser av kyrkomötet 7 eller Kyrkostyrelsen. (Betänkande av kommittén för revision av kyrkolagen, Serie 1988:1, s. 7–8). Tidigare diskussioner kvalificerad majoritet om kravet på Kyrkomötet har debatterat lindringar i bestämmelsen om kvalificerad majoritet sedan 1960-talet, samtidigt som man har diskuterat kyrkolagens uppdelning i bestämmelser av grundläggande och verkställande art. Den kommitté för revision av kyrkans lagstiftning och förvaltning som tillsattes i november 1963 ansåg i sitt betänkande från 1967 att den gällande bestämmelsen om tre fjärdedelars majoritet begränsar kyrkomötets möjligheter att effektivt främja kyrkans liv. I betänkandet ansåg man att det är rätt att i vissa av kyrkans viktigaste frågor kräva kvalificerad majoritet eftersom det i kyrkans liv finns sådant som ska godkännas med så stor samstämmighet som möjligt. Å andra sidan ansåg man att det finns ett antal kanske också viktiga reformer som faller på att en relativt liten majoritet kan kullkasta dem. Kommittén föreslog att kvalificerad majoritet ska krävas endast i vissa grundläggande frågor jämförbara med grundlagsfrågorna inom den allmänna lagstiftningen, men att ärendena i övrigt ska avgöras med enkel majoritet. Utskottet för revision av kyrkans lagstiftning och förvaltning omfattade 1968 kommitténs förslag och ansåg i sitt betänkande att kvalificerad majoritet ska krävas i grundläggande ärenden. Utskottet föreslog en översyn av de gällande bestämmelserna om kvalificerad majoritet på kyrkomötet. Kyrkomötet godkände förslaget i oktober 1968 och tillsatte en ny kommitté för att fortsätta reformen av lagstiftningen och förvaltningen. Förvaltningskommittén lämnade sitt betänkande till kyrkomötet i oktober 1970. I betänkandet hänvisar man till den förra kommitténs och utskottets förslag om krav på kvalificerad majoritet endast i frågor av grundläggande karaktär, som efter delningen av kyrkolagen i två delar skulle ingå i den egentliga kyrkolagen. Kommittén angav dock inte vilka dessa frågor var, utan antog att bestämmelsen om kvalificerad majoritet ses över när en eventuell delning av kyrkolagen genomförs. Enligt kommittén hade det dock visat sig nödvändigt med en lindring av bestämmelsen om kvalificerad majoritet redan i detta läge och den föreslog därför att man i stället för tre fjärdedelars majoritet kräver två tredjedelars majoritet vilket måste ses som ett tillräckligt minoritetsskydd. Förvaltningsutskottet instämde inte i kommitténs förslag eftersom det under beredningen inte hade framkommit vad som hör till de grundläggande frågorna. Därför ansåg utskottet att det inte utifrån detta hade möjlighet att upprätta ett förslag och att det inte fanns anledning att ändra på bestämmelsen om kvalificerad majoritet förrän frågan ingående hade granskats. Trots att livliga diskussioner om lindringar i bestämmelsen om kvalificerad majoritet fördes på kyrkomötet i november 1971, vann utskottets ståndpunkt i omröstningen. En kyrkoordningskommitté som tillsattes i december 1974 lämnade sitt betänkande i oktober 1979. Kommittén hade granskat de principer enligt vilka en totalreform av kyrkolagen borde genomföras. Kommittén föreslog förutom åtskiljandet av kyrkolagen och kyrkoordningen även att kyrkoordningen delas in i två delar. Den första avdelningen föreslogs innehålla bestämmelser om kyrkans grunder och dess verksamhet, där behovet av ändring är litet. Sådana är kyrkans bekännelse och uppgifter, en enskild medlems skyldigheter och rättigheter som kristen och kyrkans medlem, kyrkans ämbete och principerna för kyrkans organisation. Bestämmelserna är grundläggande bestämmelser präglade av centrala teologiska element, varför de inte bör ändras utan starka motiv. Lagstiftningsförfarandet skulle därför regleras så att man uppnår nödvändig beständighet och får garantier för att ändringar inte sker utan tillräckligt övervägande. Som stöd för ett beslut om ändring skulle man kräva en kvalificerad majoritet som kunde vara tre fjärdedelar. 8 Den andra avdelningen föreslogs innehålla bestämmelser om utövandet av andlig verksamhet och förvaltning, som inom de gränser som bekännelsen och kyrkolagen sätter är beroende av att ändamålsenligheten granskas och som inte kräver stor enighet för att ändras. Därför skulle bestämmelserna kunna ändras med enkel majoritet. Trots att denna avdelning även skulle uppta bestämmelser om gudstjänst och sakrament, är dessa på ett sådant sätt knutna till bekännelsen att man ansåg att det inte behövdes något särskilt förfarande för behandling av förslag till ändring av dem. Konstitutionsutskottet som behandlade kyrkoordningskommitténs betänkande föreslog i sitt betänkande 4/1980 att Kyrkostyrelsen skulle tillsätta en ny kommitté för att fortsätta arbetet med reformen av kyrkolagstiftningen enligt de linjer kommittén hade dragit upp. Utskottet tog inte i sitt betänkande ställning till förslagen om att dela in kyrkoordningen i två avdelningar och inte heller till den dithörande förutsättningen för kvalificerade majoritet eller majoritetens storlek. Betänkandet 1988 av kommittén för revision av kyrkolagen innehöll ett förslag om uppdelning av kyrkolagen i den egentliga kyrkolagen, kyrkoordningen och valordningen för kyrkan. Revisionskommittén specificerande inte vad som avsågs med grundläggande frågor och gjorde inte heller någon lindring i kravet på tre fjärdedelars kvalificerad majoritet. Kommittén förslog inte en tudelning av kyrkoordningen, men separerade valordningen för kyrkan från kyrkolagen och kyrkoordningen för att den ska kunna ändras med enkel majoritet. Lagförslaget godkändes till denna del den 8 november 1991 och trädde i kraft vid ingången av 1994. Debatten om lindrandet av bestämmelsen om kvalificerad majoritet har fortsatt även efter att den nu gällande lagen trädde i kraft. Våren 2000 lämnades ett nytt ombudsinitiativ, 5/2000, till kyrkomötet. Initiativet gällde en ändring av bestämmelserna om kvalificerad majoritet för stiftande av kyrkolag och kyrkoordning. I initiativet föreslogs att en ändring av kyrkolagen och kyrkoordningen skulle kräv två tredjedelars majoritet. Initiativet motiverades med att ingen av våra systerkyrkor har en bestämmelse om kvalificerad majoritet av motsvarande omfattning och att varken tillkomsten eller bevarandet av bestämmelsen kan motiveras med lagstiftningens historia. I initiativet ansågs att en ändamålsenlig organisering av kyrkans förvaltning kräver möjlighet till ändring som bygger på demokratisk lagstiftningsprincip. Lagstiftningsordningen för kyrkolagen bör återspegla en förvaltningspraxis av jämlikhet och jämställdhet mellan kyrkans medlemmar förenlig med den kristna läran. Både konstitutionsutskottet och lagutskottet lämnade utlåtanden om ärendet vid kyrkomötesbehandlingen, medan allmänna utskottet avgav ett egentligt betänkande. Konstitutionsutskottet förordade i sitt utlåtande 1/2001 inte en revidering av bestämmelsen om kvalificerad majoritet som ett separat avgörande. Det går inte att föreskriva om storleken på den kvalificerade majoriteten enbart i ljuset av de motiveringar som initiativet lägger fram. När man letar efter motiveringar måste man utgå från kyrkans väsen och först i andra hand från exempel i samhället, demokratin eller väljargruppers intressebevakning. En kvalificerad lagstiftningsordning äventyrar enligt utskottets mening inte principen om att kyrkans medlemmar är jämställda med grund i den kristna läran, utan tjänar den. Bestämmelsen om kvalificerad majoritet på kyrkomötet har inte kommit till som skydd för någon tänkt minoritets separata åsikter eller egna intressen. I bestämmelsen är det framför allt frågan om att från generation till generation värna om den tro och det kyrkliga liv som förenar alla medlemmar. I kärnan av kyrkans väsen finns Guds ord och sakramenten, och nyckeln till kyrkans enhet är den enhet i Kristus som föds genom dessa. I enlighet med sin teologiska utgångspunkt präglas kyrkans liv av en enighet som har sin grund i dess andliga väsen och som kommer till uttryck bland människornas mångfacetterade åsikter. Därför är ledstjärnan 9 i det kyrkliga beslutsfattandet inte alltid att följa den närvarande majoritetens åsikt, utan en grundlig prövning och en så stor samstämmighet som möjligt. Enligt konstitutionsutskottet fullföljs kyrkolagens och kyrkoordningens syfte inte enbart av ett effektivt och tidsenligt ordnande av kyrkans uppgift att tjäna, och lagstiftningsordningen kan inte ha sin grund enbart i den västerländska demokratins ideal. Syftet är att lagstiftningen ska stödja genomförandet av kyrkans uppgift som instiftats av Gud. Kyrkolagen är sålunda ett uttryck även för kyrkans andliga beständighet, samtidigt som den ger uttryck för att kyrkan verkar i människans verklighet och respektive tid. Kyrkolagens uppgift har dock från början även varit att trygga kyrkans verksamhetsförutsättningar utifrån kyrkans eget utgångsläge oberoende av rådande politiska konjunkturer. Kyrkans konfessionella identitet är mer beständig än samhällsordningen. Av denna anledning anger de första kapitlen i både kyrkolagen och kyrkoordningen kyrkans bekännelse, uppgift och medlemskap, som är utgångspunkterna för all kyrklig lagstiftning. Konstitutionsutskottets åsikt var att det inte är möjligt att ändra bestämmelsen om kvalificerad majoritet som sådan utan att samtidigt utsätta tron, bekännelsen och läran för förändring. Utskottet ansåg utan att egentligen ta ställning till storleken på den kvalificerade majoriteten att det är nödvändigt att kravet på tillräcklig kvalificerad majoritet kvarstår för att uppnå nödvändig beständighet och tillräckliga garantier för att ändringar inte genomförs utan grundlig prövning. Enligt utskottet kan bestämmelsen om kvalificerad majoritet inte revideras separat, utan en lindring av bestämmelsen kräver en totalreform av kyrkolagen och kyrkoordningen, där de tillämpade bestämmelserna separeras från de bestämmelser som anger kyrkans grund och andliga väsen. Lagutskottets utlåtande 1/2000 tog inte ställning till initiativets innehåll i sak, men underströk betydelsen av en omfattande rättslig bedömning, om ärendet remitteras till Kyrkostyrelsen för beredning. Utskottet såg det dock vara motiverat att kyrkolagen och kyrkoordningen godkänns med kvalificerad majoritet och valordningen för kyrkan med enkel majoritet. Allmänna utskottet hade i sitt betänkande 18/2001 samma åsikt som konstitutionsutskottet och ansåg dessutom att man inte kan hitta någon motivering för den föreslagna ändringen i den praxis vår systerkyrka i Sverige tillämpar eller i lagstiftningsordningen för grundlagen, vilket man åberopade i initiativet. Kyrkans och församlingarnas förvaltning kan inte direkt jämföras med statsoch kommunförvaltningen. I kyrkans synodala förvaltningsmodell sätts det episkopala ledarskapet på ett konstruktivt sätt i växelverkan med den representativa förvaltningen. I denna mall letar ombuden för kyrkans ämbete och lekmannaombuden vid beslut om den kyrkliga lagstiftningen tillsammans efter en väg att gå som i frågor om tro och lära följer Bibeln och kyrkans bekännelse och som eftersträvar en så bred enighet som möjligt. Kyrkomötet beslutade i november 2001 att låta initiativet förfalla i enlighet med allmänna utskottets förslag. 2.3 Krav på kvalificerad majoritet i annan lagstiftning 2.3.1 Bestämmelserna om majoritet i andra kyrkor kvalificerad Ortodoxa kyrkan I 89 § i lagen om ortodoxa kyrkan (985/2006) föreskrivs om beslutsfattandet i kollegiala organ. Enligt den blir organets beslut i princip det som majoriteten omfattar. Trots det kräver ett förslag om ändring av lagen i fråga eller ett förordande utlåtande om den eller stiftande eller ändrande av kyrkoordning två tredjedelars majoritet av de röster som avges vid kyrkomötet. I regeringens proposition men förslag till lagen (RP 59/2006 rd) motiverades kravet på kvalificerad majoritet med att ändringar av lagstiftningen om kyrkan och godkännande av kyrkoordning innebär beslut som är 10 synnerligen viktiga för kyrkan. Medlemmar av kyrkomötet är stiftsbiskoparna och de biträdande biskoparna, elva ombud för prästerskapet, tre ombud för kantorerna samt aderton lekmannaombud. Medlemmarna är sammanlagt 36, vilket gör att ett beslut med kvalificerad majoritet för hela sammansättningen förutsätter minst 24 röster. Svenska kyrkan Enligt 11 kap. i Kyrkoordningen för Svenska kyrkan behandlar kyrkomötet som sammanträder vid två tillfällen varje år ärenden som har väckts av antingen kyrkostyrelsen, en ledamot eller en biskop. Även ett utskott kan väcka initiativ genom ett betänkande inom dess beredningsområde eller kyrkomötets presidium i frågor som avser kyrkomötets arbetsformer. Dessutom kan revisorerna väcka initiativ om ärendet har samband med deras uppdrag. Kyrkomötets ärenden bereds vid kyrkomötet i utskott och ärenden som gäller val av valberedningen. Om ärenden som gäller lärofrågor finns särskilda bestämmelser. För lärofrågor har kyrkomötet en läronämnd som består av stiftsbiskoparna och åtta andra ledamöter valda av kyrkomötet. Ärkebiskopen är ordförande i läronämnden. Läronämnden ska yttra sig innan kyrkomötet beslutar i ärenden som gäller 1) grundläggande bestämmelser om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, 2) att anta eller ändra Svenska kyrkans böcker, 3) bestämmelser om gudstjänster, sakrament och övriga handlingar, 4) bestämmelser om kyrkans vigningstjänst, och 5) ekumeniska överenskommelser. Dessutom ska läronämnden beredas tillfälle att yttra sig i övriga lärofrågor. Då ska läronämnden även ta ställning till om en särskild beslutsordning ska tillämpas på beslutet. När kyrkomötet beslutar i de ärenden som anges ovan eller i ett ärende där läronämnden i sitt yttrande har angett att en särskild beslutsordning behövs, ska biskoparna innan beslutet fattas besluta huruvida godkännandet av beslutsförslaget även förutsätter tillämpandet av en särskild beslutsordning. Biskoparna kan förutsätta särskild beslutsordning om de finner att förslaget inte bör genomföras eftersom det står i strid med kyrkans tro, bekännelse eller lära. Om kyrkomötet dock bifaller förslaget ska det tas upp på nytt vid kyrkomötets andra sammanträde året efter att val till kyrkomötet har ägt rum. Läronämnden ska då åter yttra sig och ärendet ska på nytt beredas i utskott. Om kyrkomötet vid den andra behandlingen bifaller ett förslag för vilket biskoparna har beslutat att den särskilda beslutsordningen ska gälla måste minst tre fjärdedelar av de röstande bifalla förslaget för att det ska genomföras. Utöver beslut om de lärofrågor som nämns ovan krävs tre fjärdedelars majoritet för ändring av vissa separat angivna paragrafer i kyrkoordningen. Sådana bestämmelser är bestämmelserna i 29 kap. om kyrkotillhörighet, i 53 kap. om offentlighet för handlingar och i 54 kap. om undantag för offentlighet för handlingar. Om inte minst tre fjärdedelar av de röstande beslutar att ändra en sådan bestämmelse, får kyrkomötet dock ändra bestämmelserna med enkel majoritet genom två likalydande beslut. Det andra beslutet ska fattas vid kyrkomötets andra sammanträde året efter att val till kyrkomötet har ägt rum. Den förenade evangelisk-lutherska kyrkan i Tyskland (VELKD) Enligt artikel 24 i konstitutionen för den förenade evangelisk-lutherska kyrkan i Tyskland godkänns kyrkolagarna genom gemensamt beslut av kyrkomötet och biskopsmötet. Förslag till kyrkolag kan lämnas av kyrkans ledning (Kirchenleitung), biskopsmötet eller en medlem av kyrkomötet. Förslaget ska innehålla hela lagtexten samt motiveringar och det ska i de två senare fallen vara undertecknat av minst tolv medlemmar av kyrkomötet eller minst fem medlemmar av biskopsmötet. Förslagen går tillsammans med kyrkoledningens ståndspunktstagande först 11 till biskopsmötet och efter eventuella ändringar vidare till kyrkomötet. Beslutet om ett lagförslag förutsätter två behandlingar. Den senare behandlingen kan tidigast ske dagen efter att den första behandlingen har avslutats. I fråga om förslag till kyrkolag som har inverkan på medlemskyrkorna ska medlemskyrkorna före kyrkomötesbehandlingen ges tillfälle till ställningstagande. Om biskopsmötet och kyrkomötet inte når enighet, vinner förslaget även utan biskopsmötets bifall laga kraft om kyrkomötet vid en session minst sex månader senare beslutar i saken i enlighet med den majoritet som krävs för en konstitutionsändring. Detta betyder att det för en ändring av konstitutionen utan biskopsmötets bifall vid den slutliga, andra sessionen behövs två tredjedelar av det lagenliga medlemsantalet vid kyrkomötet. Mellan beslut som fattats vid två sessioner ska det ha förflutit minst tjugofyra timmar. Om bekännelsen lagstiftas inte. Kyrkoledningens förordningar som vunnit laga kraft kan upphävas vid kyrkomötet med enkel majoritet. Kyrkolag behövs - för ändring eller upphävande av den förenade kyrkans kyrkolag - för reglering av sådana ärenden som hittills i medlemskyrkorna har reglerats genom lag - för att skapa och avskaffa återkommande helgdagar. De kyrkolagar som biskopsmötet och kyrkomötet beslutar om och som undertecknas av den ledande biskopen publiceras i kyrkans officiella tidning (Amtsblatt). De träder i kraft, om inget annat har beslutas, 14 dagar efter att de har offentliggjorts. Evangelisk-lutherska kyrkan i Amerika (ELCA) Den evangelisk-lutherska kyrkan i Amerika är administrativt indelad i församlingar, synoder och det hela kyrkan omfattande kyrkomötet. Kyrkomötet (Churchwide Assembly) är kyrkans högsta legislativa auktoritet. Dessutom hör kyrkostyrelsen (Church Council) till den högsta centralförvaltningen. Kyrkomötet tillämpar i sitt arbete de parlamentariska normerna Robert’s Rules of Order, om inte kyrkomötet beslutar något annat. Detta betyder att besluten fattas med antingen enkel eller två tredjedelars majoritet. I ärenden där konstitutionen eller kyrkoordningen (bylaw) förutsätter en majoritet på två tredjedelar krävs även två tredjedelars majoritet vid ändringar, tillägg eller upphävande av ärendet i fråga. I följande ärenden krävs kvalificerad majoritet 1) Ändringar av den evangelisk-lutherska kyrkan i Amerikas konstitution kräver två tredjedelars majoritet av de närvarande och röstande kyrkomötesmedlemmarna. Kyrkostyrelsen och 25 medlemmar av kyrkomötet kan föreslå ändringar i konstitutionen. 2) Ändringar i kyrkoordningen (bylaws) kan föreslås av kyrkostyrelsen eller 15 medlemmar av kyrkomötet. För godkännande av ändring behövs två tredjedelars majoritet av de närvarande och röstande medlemmarna av kyrkomötet. 3) Ändringar av stående bestämmelser förutsätter enkel majoritet vid kyrkomötet eller två tredjedelars majoritet i kyrkostyrelsen. Sådana stående bestämmelser är: biskopsmötets åligganden (biskopsmötet kan överklaga kyrkostyrelsens beslut hos kyrkomötet), förlagets särskilda åligganden, kyrkans kvinnoorganisations särskilda åligganden och övriga stående bestämmelser som inte står i strid med den evangelisklutherska kyrkans konstitution eller kyrkoordning (bylaws). Ett socialt uttalande av en enhet vid kyrkans centralförvaltning som läggs fram för kyrkomötet som förslag till socialt uttalande av evangelisk-lutherska kyrkan i Amerika kräver för att bli godkänt två tredjedels majoritet av de närvarande medlemmarna som röstar vid kyrkomötet. Kyrkostyrelsen ska godkänna och rekommendera för godkännande ett förslag till socialt uttalande. Dessutom tillämpas en tre fjärdedelars kvalificerad majoritet vid första och andra omgången i val av biskop, kyrkomötets 12 vicepresident och sekreterare. Dessutom väljs kassören (treasurer) med två tredjedelars majoritet. I val kan man dock bli tvungen att tillämpa fler valomgångar än de två första. I de senare omgångarna begränsas kandidaternas antal och dessutom förutsätts en majoritet som dock är mindre än vid de två första omröstningarna. Kyrkornas världsråd (KVR) Bakom införandet av konsensusmetoden i Kyrkornas världsråd fanns framför allt de ortodoxa medlemskyrkornas kritik av världsrådets beslutssystem som tidigare grundade sig på majoritetsdemokrati. Ortodoxernas allvarliga kritik mot KVR efter generalkongressen i Harare 1998 ledde till att en särskild kommission tillsattes för att utreda saken. Kommissionen, där biskop Voitto Huotari och metropoliten Ambrosius från Finland var medlemmar, arbetade under åren 1999–2002. Med utgångspunkt i sina egna kyrkors erfarenheter presenterade D’Arcy Wood från förbundskyrkan i Australien (Uniting Church) och kväkaren Eden Grace konsensusmetoden som lösningpå problemet med att bli hörd. Ortodoxerna hade de facto föreslagit att metoden tas i bruk redan tidigare. Enligt Wood övergick hans kyrka till konsensusmetoden 1995 eftersom det fanns ett behov av ett mindre formellt beslutsfattande för att minoriteterna bättre skulle få sin röst hörd. Man önskade även ett bredare deltagande i debatten och en större känsla av gemenskap. Efter fem års försök hade förhoppningarna åtminstone till någon del förverkligats. Kväkarnas beslutsfattande grundar sig enligt Eden Grace också mer allmänt på konsensus, samstämmighet, även om de undviker den tekniskt klingande termen ”konsensus”. I den slutrapport som KVR:s specialkommission lämnade nämndes fyra orsaker till varför konsensusmetoden bör införas: 1) ökad delaktighet i möten, 2) bättre garanti för olika minoriteters rättigheter, 3) mer kollaborativ och harmonisk beslutskontext, 4) mer rum för att bedöma Guds vilja i förhållande till kyrkorna, KVR och hela människofamiljen. Specialkommissionen definierade konsensusmetoden på följande sätt: ”… process för att hitta mötets gemensamma uppfattning utan beslut genom omröstning. Konsensus uppnås när något av följande inträffar: alla godkänner beslutet (enhällighet), de flesta godkänner beslutet och de som har en annan mening godkänner att förslaget uttrycker ’mötets allmänna åsikt’, minoriteten stöder således beslutet, mötet erkänner att det finns olika åsikter och överenskommelsen är att dessa antecknas i förslaget (inte endast i diskussionsprotokollet), man avtalar om att behandlingen av ärendet skjuts upp, man avtalar om att beslut inte kan nås.” Specialkommissionen föreslog att konsensusmetoden används i de flesta ärenden. I vissa ekonomiska och administrativa ärenden ska beslut dock fortsättningsvis fattas genom omröstning. I specialkommissionens slutrapport behandlades även eventuella problem med konsensusmetoden. Dessa var risken för att beslutsfattandet fördröjs, möjligheten för en eller två personer att stoppa ett ärende från att gå vidare, förändringen av KVR:s roll så att den ”profetiska rösten” tystas och ordföranden får ökad makt. Enligt erfarenheterna har den ibruktagna konsensusmetoden dock fungerat relativt väl. Bestämmelser om kvalificerad majoritet i grundlagen, kommunallagen och föreningslagen Finlands grundlag 2.3.2 För grundlagar önskar man vanligtvis bättre beständighet, varför man för dem föreskriver så kallad förstärkt formell laga kraft. Beständigheten i grundlagen har flera syften. Grundlagen syftar till stabilitet i samhället och centrala institutioner. Grundlagen permanentar de högre statsorganens behörigheter och balansen mellan dem inklusive tillsynsmekanismerna. Den tröskel 13 som lagstiftningsordningen utgör för att göra ändringar ger systemets kontinuitet trovärdighet. I grundlagen från 2000 kan man se den inverkan den förstärkta formella laga kraften har huvudsakligen i parlamentarismen och strukturen på de grundläggande fri- och rättigheterna. Bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna i 2 kap. i grundlagen och grundlagsutskottets detaljerade utlåtandepraxis för dem anger de gränser där lagstiftaren i normalfall kan besluta genom majoritetsbeslut. Lagstiftningsordningen för Finlands grundlag fastställdes i sin nuvarande form redan i statsordningen från 1906. Enligt 73 § 1 mom. i den gällande grundlagen ska förslag om stiftande, ändring eller upphävande av grundlagen eller om avgränsande undantag från grundlagen i den andra behandlingen med flertalet röster godkännas att vila till det första riksmöte som hålls efter följande riksdagsval. Förslaget ska då, sedan respektive utskott lämnat sitt betänkande i saken, godkännas med oförändrat sakinnehåll i plenum i en enda behandling genom ett beslut som fattas med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. Detta förfarande i två steg torde vara avsett som huvudregel. Bakom detta finns tanken att medborgarna vid riksdagsval ger sitt godkännande till en ändring av konstitutionen. Enligt 73 § 2 mom. i grundlagen kan förslaget dock förklaras brådskande genom ett beslut som fattas med minst fem sjättedelar av de avgivna rösterna. Förslaget lämnas då inte vilande och det kan godkännas med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. Enligt 74 § i grundlagen ger riksdagens grundlagsutskott ett utlåtande om grundlagsenligheten i fråga om lagförslag och andra ärenden som föreläggs utskottet samt om deras förhållande till internationella fördrag om mänskliga rättigheter. Syftet med övervakningen är att förhindra att det stiftas lagar i strid med grundlagen, och fokus i övervakningen av lagarnas grundlagsenlighet ligger i stor utsträckning på valet av lagstiftningsordning (73 § i grundlagen). Grundlagsutskottet är ett permanent utskott som riksdagen inom sig tillsätter för hela mandatperioden och i det praktiska arbetet framhävs betydelsen av att höra utskottet som expert. Dess utlåtande inhämtas alltid när det finns motiverad anledning att anse att det råder oklarhet om lagförslagets grundlagsenlighet. Grundlagsutskottets utlåtande till riksdagen blir något av tre följande alternativ: lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning, lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning förutsatt att de anmärkningar som grundlagsutskottet gjort beaktas på ett adekvat sätt eller lagförslaget ska behandlas med kvalificerad majoritet i den ordning som det förutsätts i 73 § i grundlagen. I 74 § i grundlagen föreskrivs inte i vilket behandlingsskede lagförslaget ska lämnas till grundlagsutskottet för behandling. I regel fattas beslutet att remittera lagförslaget till grundlagsutskottet vid en remissdebatt i plenum. Utgångsläget i justitieministeriets anvisningar är att lagstiftningsordningen ska tas upp i regeringens propositioner när det är fråga om lagstiftningsförslag som har samband med de grundläggande fri- och rättigheterna eller inskränker på dem. I fall som lämnar rum för tolkning ska det i lagförslaget nämnas att ärendet läggs fram för grundlagsutskottets avgörande under riksdagsbehandlingen. I praktiken är det dock talmanskonferensen som med hjälp av riksdagens tjänstemän och oberoende av motiveringarna i regeringens proposition i sista hand bedömer om grundlagsutskottets utlåtande inhämtas om lagförslaget. Enligt 32 § i riksdagens arbetsordning beslutar riksdagen efter att remissdebatten har avslutats på förslag av talmanskonferensen till vilket utskott ärendet remitteras. Lagförslaget kan remitteras till grundlagsutskottet även av ett annat utskott. I 38 § 2 mom. i riksdagens arbetsordning från den 17 december 1999 ska utskottet begära ett utlåtande om saken av grundlagsutskottet om det i fråga om ett lagförslag eller något annat ärende som ett utskott bereder råder oklarhet om lagförslagets eller ärendets grundlagsenlighet eller förhållande till fördrag om de mänskliga rättigheterna. 14 Riksdagens talman är vid sidan av grundlagsutskottet en central övervakare av lagförslagens grundlagsenlighet. Efter utskottsbehandlingen föredrar talmannen ärendet för plenum till den del det gäller lagstiftningsordningen. Föredragningen görs i enlighet med grundlagsutskottets utlåtande. Talmannen övervakar också att alla grundlagsutskottets eventuella anmärkningar på ett korrekt sätt har beaktats i den fortsatta behandlingen av ärendet. Enligt 42 § får talmannen inte vägra att ta upp ett ärende till behandling eller ett förslag till omröstning, utom i det fall att talmannen anser det strida mot grundlagen eller någon annan lag eller mot ett beslut som riksdagen redan har fattat. Om talmannen vägrar att ta upp ett ärende till behandling kan riksdagen på grund av denna vägran hänskjuta ärendet till grundlagsutskottet som utan dröjsmål ska avgöra om talmannen har handlat riktigt. Enligt detaljmotiveringen till grundlagen ska grundlagsutskottets utlåtande i ett ärende följas i den fortsatta behandlingen, vilket innebär att utlåtandet är juridiskt bindande för talmannen och hela riksdagen (RP 1/1998). I enlighet med sin i grundlagen lagfästa uppgift lämnar grundlagsutskottet ett utlåtande om lagstiftningsordningen. Övriga utskott och plenum ska på korrekt sätt beakta grundlagsutskottets utlåtande. Den etablerade synen är att frågan om lagstiftningsordningen är en juridisk fråga om vilken man inte röstar i plenum. Kommunallagen I kommunallagen 953/1976, som upphävdes i juli 1995, fanns fortfarande bestämmelser om flera beslut som krävde kvalificerad majoritet. Enligt 50 § i kommunallagen krävdes det för beslut att åtminstone två tredjedelar av de närvarande fullmäktigeledamöterna biträdde beslutet i ärenden som rörde beviljande av nytt anslag eller höjning av ett tidigare anslag i budgeten, inrättande av ny tjänst eller ingående av borgensförbindelse eller ställande av annan säkerhet. Kravet på kvalificerad majoritet syftade till att framhäva betydelsen av noggrann prövning vid beslut av stor ekonomisk eller annan betydelse. Kravet motiverades även med nödvändigheten att skydda minoriteten i ärenden som binder kommunens ekonomi även för kommande år. Ursprungligen fanns det inga bestämmelser om kommundirektörens tjänsteförhållande i kommunallagen, utan det avslutades enligt kommunens tjänstestadga. På förslag av kommunalkommittén ändrades kommunallagen från början av 1993 och till den fogades en ny bestämmelse om kommundirektörens avsked och disciplinära straff samt uppsägning av denne. Bestämmelsen gjorde det möjligt att avskeda kommundirektören även genom ett beslut som omfattades av två tredjedelar av de närvarande fullmäktigeledamöterna, förutom med tillämpande av uppsägningsgrunderna i tjänstestadgan och enkel majoritet. Inga särskilda skäl förutsattes för beslutet, utan man ansåg att en kvalificerad majoritet i sig tillräckligt tydligt uttryckte det misstroende som lett till uppsägningen. I den kommunallag (365/1995) som trädde i kraft 1995 uppräknas avsevärt färre beslut som ska fattas med kvalificerad majoritet. Uppsägning av kommundirektören eller förflyttning av denne till andra uppgifter vid förlorat förtroende genom ett beslut med kvalificerad majoritet finns fortfarande kvar i den gällande lagen (25 § i kommunallagen). Enligt kommunallagen kan bestämmelser om kvalificerad majoritet ges även på en lägre normnivå. Enligt 78 § 4 mom. i kommunallagen kan man i en samkommuns grundavtal komma överens om att det för de ärenden som nämns i avtalet krävs kvalificerad majoritet. Även om det inte nämns i bestämmelsen torde kvalificerad majoritet komma i fråga endast i de organ som utövar samkommunens beslutanderätt dvs. i allmänhet samkommunfullmäktige eller samkommunsstämman. Det har ansetts nödvändigt att bevara möjligheten till kvalificerad majoritet i samkommuner trots att man i huvudsak har avstått från den i bestämmelserna om primärkommunerna. Genom kravet på kvalificerad majoritet kan man i viktiga ärenden trygga 15 påverkansmöjligheterna för kommuner med olika andelar i samkommunen. Kravet kan till exempel gälla viktiga investeringar. Samkommunens grundavtal är ett avtal mellan kommunerna som kan ändras genom samstämmiga beslut av medlemskommunernas fullmäktige (79 § i kommunallagen). Enligt 79 § 2 mom. i samma lag kan ett grundavtal för så kallade tvångssamkommuner ändras om minst två tredjedelar av medlemskommunerna understöder det och deras invånarantal är minst hälften av det sammanräknade invånarantalet i samtliga medlemskommuner. En medlemskommun kan dock inte utan sitt samtycke åläggas att delta i skötseln av nya frivilliga uppgifter och kostnaderna för dem. En samkommun kan således enligt bestämmelsen genom ett beslut som två tredjedelar av medlemskommunerna omfattar inkludera nya frivilliga uppgifter i grundavtalet, men i grundavtalet måste konstateras att en enskild medlemskommun inte behöver delta i skötseln av dessa uppgifter och kostnaderna för dem. Föreningslagen I 27 § i föreningslagen (503/1989), som trädde i kraft 1989, regleras beslutsförfarandet i en förening. I föreningsstadgan är det möjligt att avtala om avvikande beslutsförfarande. Enligt 27 § i lagen gäller som föreningens beslut den mening som vid omröstning fått mer än hälften av rösterna. Vid lika röstetal avgör ordförandens röst. Om det gäller val avgör lotten vid lika röstetal. Enligt 27 § 1 mom. i föreningslagen förutsätter ett beslut om ändring av föreningens stadgar, upplösande av föreningen eller överlåtelse av huvuddelen av föreningens egendom minst tre fjärdedelars kvalificerad majoritet av de avgivna rösterna om inte något annat följer av stadgarna. Ett beslut om ändring av stadgarna på det sätt som avses i 17 § 2 mom. eller 19 § 1 mom. eller så att majoritetsval ersätts med proportionella val är dock giltigt om beslutet vid omröstning har biträtts av mer än hälften av rösterna och det i övrigt har fattats i enlighet med vad som stadgas eller bestäms om ändring av stadgarna. 2.4 Bedömning av nuläget Tolkningsproblem bestämmelsen vid tillämpande av Tolkningen av bestämmelsen om kvalificerad majoritet har berett svårigheter redan från det första kyrkomötet. Det första kyrkomötet 1876 och det andra 1886 hade olika tolkning av huruvida bestämmelsen om kvalificerad majoritet behövdes redan i det skede av beslutsfattandet när ett förslag till ändring av kyrkolagen remitterades till kommittéberedning. Vid det första mötet var ordförandens tolkning av bestämmelsen om kvalificerad majoritet att redan remitteringen av ett lagförslag till beredning kräver kvalificerad majoritet. Vid det senare mötet beslöt man att detta kan göras med enkel majoritet. Denna oklarhet i fråga om tolkningen togs bort genom en ändring av kyrkolagen 1895. Ett extra kyrkomöte 1971 inkluderade frågorna om kyrkans tro och lära och principiella ståndpunktstaganden som grundar sig härpå samt åtgärder med anledning av dessa i ärenden som kräver kvalificerad majoritet. Kyrkomötet linje för när ett ärende som behandlas anses omfattas av bestämmelsen i fråga har dock inte varit konsekvent. Kyrkomötet 1976 ansåg med enkel majoritet att det i princip var möjligt att öppna prästämbetet för kvinnor enligt kyrkans tro och lära. Kyrkomötet 1977 tillämpade däremot bestämmelsen om kvalificerad majoritet när det inte godtog Leuenbergkonkordin. I bägge fallen kan man anse att det var fråga om ståndpunktstaganden som gällde tro och lära men som dock inte krävde praktiska åtgärder. Då ansåg man att gränsdragningen var den att kyrkomötet kunde behandla principiella frågor om kyrkans tro och lära utan kvalificerad majoritet, men att kyrkomötet då endast uttryckte sin egen åsikt med grund i kyrkans tro och lära. Om kyrkomötet däremot ville 16 avgöra kyrkans bindande åsikt om en troseller lärofråga skulle kvalificerad majoritet tillämpas. Kyrkomötet 1985 beslutade om svaret på dokumentet ”Dop, nattvard och ämbete” (BEM) med enkel majoritet. Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt betänkande i saken att svaret inte var avsett som ett läromässigt ställningstagande som binder kyrkan, utan som ett anförande från den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland i ett visst skede av den diskussion mellan kyrkorna som förts i årtionden. När ärendet behandlades konstaterade konstitutionsutskottets ordförande dessutom att det inte var nödvändigt med kvalificerad majoritet eftersom svaret inte omedelbart ledde till slutsatser som gäller vår kyrkas praxis. Tolkningen var sålunda den att ett ståndpunktstagande om tron och läran kräver kvalificerad majoritet om det även leder till sådana praktiska följder som nämns i slutet av bestämmelsen. När Borgådeklarationen behandlades 1995 lade kyrkomötets ordförande som sin egen åsikt fram att om kyrkomötet fattar ett beslut som klart grundar sig på kyrkans tro och lära ska ärendet behandlas och avgöras med kvalificerad majoritet. Kyrkomötet instämde enhälligt i ordförandens tolkning om förfaringssättet och godkände Borgådeklarationen med kvalificerad majoritet. Å andra sidan kan man konstatera att godkännandet av Borgådeklarationen även har haft praktiska följder bland annat för ändringar i kyrkolagen och kyrkoordningen som erkänner det ömsesidiga medlemskap som följer med deklarationen. Kyrkomötet behandlade i mars 2010 biskopsmötets utredning ”Partnerskapslagens följder för kyrkan”. Utredningen innehöll även en pastoral anvisning av biskopsmötet om hur de som har registrerat sitt partnerskap ska bemötas. I utredningen konstaterades att meddelandet av pastorala anvisningar hör till biskopsmötets behörighet med stöd av 21 kap. 2 § 1 punkten i kyrkolagen eller till biskopen med stöd av 18 kap. 1 § 2 mom. 2 punkten i kyrkoordningen. Anvisningarna ska dock vara i harmoni med både kyrkans bekännelse och kyrkomötets åsikt. Ett problem vid kyrkomötet blev hur utredningen skulle behandlas och om beslutsförslaget skulle behandlas med kvalificerad majoritet. Kyrkomötets konstitutionsutskott som hade berett ärendet ansåg att eftersom man varken i biskopsmötets framställning eller i utskottets betänkande avviker från kyrkans lära, kunde den kläm som utskottet föreslog godkännas med enkel majoritet. Konstitutionsutskottet föreslog att kyrkomötet ger biskopsmötet i uppdrag att utarbeta pastorala anvisningar som baserar sig på motiveringarna i betänkandet. En ändring av undervisningen eller läran sågs således som ett kriterium för tillämpandet av bestämmelsen om kvalificerad majoritet. Beslut om tillämpande av bestämmelsen om kvalificerad majoritet Varken kyrkolagen, kyrkoordningen eller arbetsordningen för kyrkomötet har för närvarande någon bestämmelse om hur ett beslut om ett ärendes behandlingsordning fattas, dvs. om beslutet kräver kvalificerad majoritet eller om det kan fattas med enkel majoritet. Arbetsordningen för kyrkomötet har inte heller någon egentlig beskrivning av ordförandens uppgifter, men den har dock bestämmelser om hur ordförande kan styra behandlingen av ett ärende i plenum. Ordförandens uppgift är både att leda ordet i plenum och att hålla ordning vid mötet. Det har även ansetts höra till ordförandens uppgifter att se till att ärendena i plenum behandlas i enlighet med bestämmelserna. När biskopsmötets utredning ”Partnerskapslagens följder för kyrkan” behandlades i november 2010 konstaterade en expert med närvarorätt vid kyrkomötet att de ärenden som ska avgöras med kvalificerad majoritet finns föreskrivna i kyrkolagen. Däremot finns det inga bestämmelser om att man kan rösta om tillämpandet av kvalificerad majoritet. Plenum kan alltså inte rösta om huruvida man följer lagen eller inte gör det. Beslutet om att följa bestämmelsen om kvalificerad majoritet i ärendet hörde till ordföranden. 17 Ordförandens enväldiga beslutanderätt kan ses som problematisk i situationer där det kan ifrågasättas om ett ärende ska behandlas med kvalificerad majoritet. Å andra sidan kan man tänka att en enväldig beslutanderätt ger ordföranden alldeles för mycket makt att styra kyrkomötets beslutsfattande. Av större betydelse är dock att detta även ger ordföranden ett mycket tungt ansvar i fråga om att följa lagen. Enligt 6 § i arbetsordningen för kyrkomötet är talmanskonferensen vid behov även ett rådgivande organ för ordföranden. Ordföranden har sålunda möjlighet att diskutera beslutsförfarandet med talmanskonferensen. Vid behandlingen av konstitutionsutskottets beslutsförslag gällande biskopsmötets utredning konstaterade ärkebiskop Mäkinen som var ordförande att röstningsförfarandet hade behandlats i talmanskonferensen. Talmanskonferensen var inte ense i saken, men majoritetens åsikt var att ärendet kan behandlas i en behandlingsordning med enkel majoritet. Talmanskonferensens åsikt stödde sig på konstitutionsutskottets åsikt. Sålunda konstaterade ordföranden att ärendet behandlas i en behandling. Man kan anse att ordförandens beslut stödde sig på den åsikt som majoriteten i både konstitutionsutskottet och talmanskonferensen omfattade. Vid valet av behandlingsordning har ordföranden dock inte alltid fattat det slutliga beslutet själv. När kyrkomötet behandlade godkännandet av Borgådeklarationen 1995 lade ordföranden tydligt fram sin åsikt om behandlingsordningen, men underställde den även godkännande av medlemmarna i plenum. Fördröjande element lagstiftningen i den kyrkliga I vissa situationer kan man anse att det gällande kravet på tre fjärdedelars kvalificerad majoritet har lett till att genomförandet av till och med nödvändiga ändringar i den kyrkliga lagstiftningen blivit både långsamt och arbetskrävande mången gång, trots att lagförslagen inte innehållit element som är väsentliga för kyrkans tro och lära. Av lagstiftningsprojekten under de senaste åren kan nämnas åtminstone två där det måste anses att kravet på kvalificerad majoritet har fördröjt lagändringarna. Det ena handlade om implementeringen av bestämmelserna i den nya språklagen i kyrkolagstiftningen och det andra om en modernisering av de tjänstemannarättsliga bestämmelserna. I det första av dessa handlade det inte om frågor om kyrkans tro och lära, utan om att trygga kyrkans medlemmar språkliga rättigheter enligt grundlagen. I det senare fallet fanns det däremot omständigheter som anknöt till kyrkans tro och lära. Beaktande av den kyrkolagstiftningen nya språklagen i Kyrkostyrelsen gav år 2003 framställning 13/2003 där man föreslog en revidering av språkbestämmelserna i kyrkolagen och kyrkoordningen till följd av den nya språklagen (423/2003) och den samiska språklagen. Den nya språklagen var avsedd att träda i kraft i början av 2004 och i de gällande bestämmelserna i kyrkolagstiftningen hänvisades till den gamla språklagen från 1922. Dessutom föreslogs mindre lagstiftningstekniska revisioner i tjänstestadgan för Kyrkostyrelsens och domkapitlens tjänsteinnehavare. I framställningen föreslogs att kyrkolagen revideras med avseende på angivandet av språket i en kyrklig samfällighet i enlighet med den nya språklagens bestämmelser om språket i en samkommun. Därmed skulle varje kyrklig samfällighet som inkluderar en minoritetsspråkig församling bli tvåspråkig. Inga ändringar föreslogs i de gällande bestämmelserna om språket i en församling, förutom för de församlingar som ligger inom samernas hembygdsområde. Enligt förslaget skulle dessutom en ny bestämmelse om språket i kyrkans och stiftets myndigheter tas in i lagen. I övrigt föreslogs att man i den kyrkliga förvaltningen i tillämpliga delar iakttar förvaltningsbestämmelserna i den nya språklagen. Kyrkoordningen skulle enligt 18 förslaget ändras så att den kompletteras med vissa bestämmelser som främjar språkkunskaperna i hela den kyrkliga förvaltningen. Detta svarade mot bestämmelserna i lagen om krav på språkkunskaper för personal i offentlig förvaltning. Förvaltningsutskottet fäste i sitt utlåtande 1/2003 uppmärksamhet vid förslaget om angivande av språket i en kyrklig samfällighet. Utskottet ansåg att Kyrkostyrelsens framställning i detta avseende inte var ändamålsenlig, eftersom den statliga och kommunala förvaltningen inte har något liknande system som Borgå stift inom kyrkan. Därmed var de svenskspråkigas ställning redan tryggad på vederbörligt sätt. Att göra en kyrklig samfällighet med bara en svenskspråkig församling tvåspråkig skulle inte förbättra de svenskspråkigas ställning, eftersom den information som gäller de svenskspråkiga och även den svenskspråkiga församlingens officiella dokument redan automatiskt görs på svenska. Valet av språk för en kyrklig samfällighet bör hellre knytas till kommunens en- eller tvåspråkighet. Dessutom ansåg förvaltningsutskottet bland annat att det med avseende på språklagens syfte och ett ändamålsenligt verkställande av förvaltningen inte är motiverat att föreskriva att stiftets myndigheter ska vara tvåspråkiga på den grund att stiftet omfattar endast en tvåspråkig församling. Lagutskottet försvarade i sitt betänkande 10/2003 Kyrkostyrelsens framställning och ansåg att den nya språklagen tryggar den finsk- och svenskspråkiga befolkningens språkliga rättigheter på det sätt som förutsätts i grundlagen. Därför ansåg lagutskottet det viktigt att man även i kyrkans förvaltning så långt som möjligt försöker trygga de språkliga rättigheterna. Med avseende på angivandet av språket i en kyrklig samfällighet hänvisade lagutskottet till förvaltningsutskottets utlåtande och konstaterade att ett dylikt arrangemang tryggar service på det egna språket endast i fråga om församlingens verksamhet. Samfällighetens myndigheter fattar beslut som påverkar dess samtliga församlingar och även församlingsmedlemmarna direkt, till exempel beslut om kyrkoskattesatsen. Lagutskottet ansåg att möjligheten att delta i och övervaka samfällighetsmyndigheternas verksamhet måste tryggas även för församlingsmedlemmar som hör till en språklig minoritet. Därför omfattade lagutskottet Kyrkostyrelsens framställning till denna del. Även i fråga om angivandet av språket i ett stift omfattade lagutskottet framställningen, men föreslog också en bestämmelse som möjliggör verksamhet på församlingens språk i ett tvåspråkigt domkapitel när man sköter en enspråkig församlings personalförvaltningsärenden. När betänkandet behandlades i kyrkomötets plenum diskuterades i huvudsak grunderna för angivandet av språket i en kyrklig samfällighet. Förslaget om ändring av kyrkolagstiftningen förföll i den andra behandlingen av betänkandet i november 2003 med rösterna 64–22, borta 24. Ett godkännande av förslaget hade förutsatt 65 jaröster. Efter kyrkomötesvalet våren 2004 gjorde Kyrkostyrelsen en ny framställning 1/2004 till kyrkomötet om revidering av språkbestämmelserna i kyrkolagen och kyrkoordningen samt tjänstestadgan för Kyrkostyrelsens och domkapitlets tjänsteinnehavare. Den nya språklagstiftningen hade trätt i kraft i början av året. Ändringsförslagen i framställningen svarade mot den tidigare framställningen och man hade också beaktat det förra lagutskottets korrigeringsförslag. Även framställningens motivering svarade mot den tidigare motiveringen. Det nya förvaltningsutskottet höll sig i sitt utlåtande 1/2004 till det förra förvaltningsutskottets linje och ansåg fortsättningsvis att framställningen med avseende på angivandet av myndighetsspråk inte var ändamålsenlig, varken för de kyrkliga samfälligheterna eller för stiften. I sitt betänkande 4/2004 behandlade lagutskottet språklagreformens mål på bredare basis än i det tidigare betänkandet. Även nu höll man sig till det förra lagutskottets linje och 19 omfattade Kyrkostyrelsens framställning. I fråga om angivandet av språket i en kyrklig samfällighet lyfte utskottet som en ny omständighet fram det i kyrkoförvaltningen mindre uppmärksammade statsrådsbeslutet om den språkliga indelningen av ämbetsdistrikt och självstyrelseområden under åren 1993–2002 (SRb 1364/1992), som föreskriver om kyrkliga samfälligheters språkliga indelning i den mån inget annat föranleds av bestämmelserna i kyrkolagen. Enligt beslutet är en kyrklig samfällighet tvåspråkig om den har både en finskspråkig och en svenskspråkig församling eller en tvåspråkig församling. Detta beslut och det vid denna tidpunkt gällande 3 kap. 5 § 3 mom. i kyrkolagen innebar därmed att Kyrkostyrelsens framställning inte ändrade den språkliga indelning av kyrkliga samfälligheter som rådde under den gamla språklagens tid, trots att detta varit avsikten. Kyrkomötet godkände i plenum Kyrkostyrelsens nya framställning i den andra behandlingen av lagutskottets betänkande i november 2004 med rösterna 94–7, 2 blanka, 6 borta. Författningsändringarna trädde i kraft den 1 september 2006, vilket var 2 år och 8 månader efter att den nya språklagen hade trätt i kraft. Uppdatering av tjänsteinnehavare bestämmelserna om I oktober 2006 gav Kyrkostyrelsen på beredning av en 2004 tillsatt arbetsgrupp framställning 2/2006 om ändring av de tjänstemannarättsliga bestämmelserna i kyrkolagen, kyrkoordningen och valordningen för kyrkan. I framställningen föreslogs att bestämmelserna om kyrkans tjänsteinnehavare förnyas och den hade utarbetats med beaktande av bestämmelserna i grundlagen och den övriga utvecklingen av tjänstemannalagstiftningen. Bestämmelser som anknyter till tjänsteinnehavares rättsliga ställning och som regleras i kyrkoordningen eller genom en tjänstestadga, trots att de kräver reglering på lagnivå, skulle enligt förslaget tas in i kyrkolagen. I kyrkolagen skulle enligt förslaget också införas sådana nya bestämmelser om tjänsteinnehavare som är nödvändiga på grund av utvecklingen av den övriga arbetslivslagstiftningen. Kyrkoordningen skulle enligt förslaget reglera allmänna frågor som gäller tjänster och som inte kräver reglering på lagnivå. Dessutom föreslogs att bestämmelsen om utfärdande av tjänstestadgor slopas. Förebilden för förslaget var i hög grad lagen om kommunala tjänsteinnehavare som trätt i kraft i november 2003. Under kyrkomötesbehandlingen, i både remissdebatten och utskottsbehandlingen, kom den föreslagna 6 kap. 19 § om diskrimineringsförbud i första rummet. Konstitutionsutskottet konstaterade i sitt utlåtande 2/2007 att kyrkans tjänstemannarättsliga bestämmelser utgör en tolkning av kyrkans lära och grund och att man när författningarna revideras måste se till att de bygger på kyrkans ordning. Eftersom man tagit modell av den allmänna tjänstemanna- och arbetslagstiftningen är innehållet i bestämmelserna i vissa avseenden inte ändamålsenligt för kyrkan. Motstridigt nog konstateras dock i utlåtandet att lagutskottet för sitt betänkande i frågan bör utreda om kyrkolagen kan utvecklas till en mer allmänt hållen ramlag och om kyrkolagens koppling till den övriga lagstiftningen kan ordnas så att man i stället för att ta in bestämmelser kan hänvisa till de lagar som ska tillämpas. Enligt utlåtandet är vissa bestämmelser om de grundläggande frioch rättigheterna problematiska ur kyrkans synvinkel. Med hänvisning till 6 och 11 § i grundlagen konstaterade konstitutionsutskottet att grundlagens diskrimineringsförbud ger kyrkans egen lagstiftning tillräckligt spelrum. Betänkandet lyfter i synnerhet fram den föreslagna 6 kap. 19 § i kyrkolagen som föreskriver om diskrimineringsförbud. Konstitutionsutskottet ansåg att lagutskottet bör utreda den föreslagna bestämmelsens följdriktighet och överväga om det vore skäl att i stället för att uppgöra en detaljerad förbudslista nöja sig med hänvisningar till de lagar som ska tillämpas. Det var lagutskottets uppgift att se till att man genom bestämmelsen inte de facto 20 avgör kyrkans ställningsstagande om anställda som registrerat sina parförhållanden innan kyrkan fattat sitt eget beslut i frågan. I en till utlåtandet bifogad reservation togs också ställning till diskrimineringsförbudet. I lagutskottets betänkande 4/2007 dryftades behovet av egen tjänstemannarättslig reglering. Lagutskottet ansåg att beaktandet av kyrkans organisation i bestämmelserna om tjänsteinnehavare och arbetstagare förutsätter egen tjänstemannarättslig lagstiftning eftersom, såsom konstitutionsutskottet konstaterar i sitt utlåtande, den övriga tjänstemannarättsliga lagstiftningen är konfessionellt neutral och inte beaktar kyrkans särdrag. Därmed ansåg utskottet att framställningens linje i fråga om införandet av egna tjänstemannarättsliga bestämmelser var motiverad. Betänkandet tar även ställning till anställningsförhållandets form och den föreslagna bestämmelsen om diskrimineringsförbud. I betänkandet dryftas diskrimineringsförbudet i 6 § i grundlagen som begrepp och även diskrimineringsförbudet i artikel 14 i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, som Finland förbundit sig till. I betänkandet framförs vidare att diskrimineringsförbudet i arbetsavtalslagen (55/2001) även gäller kyrkans anställningsförhållanden. Lagutskottet ändrade dock den föreslagna 6 kap. 19 § så att listan över förbjudna diskrimineringsgrunder slopades och bestämmelsen hänvisar till lagen om likabehandling (21/2004), som redan förpliktar kyrkan. Dessutom omfattade lagutskottet konstitutionsutskottets ståndpunkt om regleringen gällande lektorer och införde i övrigt i framställningen vissa närmast tekniska revideringar som laggranskningsutskottet lyft fram i sitt utlåtande. En reservation bifogades även detta lagutskottsbetänkande. Där ansåg man att diskrimineringsförbudet i framställningen binder kyrkans händer i fråga om förhållningen till registrerade parförhållanden. I plenumbehandlingen av betänkandet fördes ytterligare diskussioner om innehållet i och behovet av den föreslagna 6 kap. 19 § i kyrkolagen. Kyrkostyrelsens framställning förföll i den andra behandlingen av lagutskottets betänkande i november 2007 med rösterna 66–39, 1 blank och 3 borta. Ett godkännande av förslaget hade förutsatt 79 jaröster. Efter kyrkomötesvalet våren 2008 gjorde Kyrkostyrelsen en ny framställning om revideringen av de tjänstemannarättsliga bestämmelserna i kyrkolagstiftningen i september 2008. Liksom i fråga om språkbestämmelserna svarade Kyrkostyrelsens framställning mot den tidigare framställningen med beaktande av de anmärkningar om bestämmelserna i sak som lagts fram under den tidigare kyrkomötesbehandlingen. Avvikande från den tidigare framställningen innehöll den dock ingen paragraf om diskrimineringsförbud. Eftersom bestämmelsen om diskrimineringsförbud saknades i framställningen tog konstitutionsutskottet ställning till detta i sitt utlåtande 2/2009. I utlåtandet konstateras att debatten om kyrkans egen lagstiftning i förhållande till likabehandlingsbestämmelserna och diskrimineringsförbudet i den allmänna lagstiftningen fortsatt efter den föregående behandlingen på kyrkomötet och att frågans betydelse har omvärderats. Ett diskrimineringsförbud i kyrkolagen skulle visa att kyrkan inte godkänner diskriminering. Bestämmelsen skulle också garantera kyrkans rätt att besluta om sina egna angelägenheter även när det på grund av kyrkans lära och bekännelse finns orsak att avvika från den allmänna lagstiftningen om jämlikhet. Detta bör beaktas när lagbestämmelserna skrivs. Dessutom står kyrkans anställda nu i en ojämlik ställning i och med att de anställda i tjänsteförhållande har ett avsevärt svagare skydd än de anställda i arbetsavtalsförhållande, eftersom de sist nämnda omfattas av diskrimineringsförbudet i arbetsavtalslagen. Konstitutionsutskottet bedömer det vara motiverat att vid revideringen ta in ett förbud mot diskriminering. I utlåtandet dryftas därtill bland annat kravet på medlemskap i kyrkan för anställda och slopandet av bestämmelserna om lektorstjänster i 21 kyrkolagstiftningen. Utskottet såg dock revideringen av de tjänstemannarättsliga bestämmelserna som ett betydande lagstiftningsprojekt som lyfter upp kyrkans bestämmelser på den lagnivå som grundlagen förutsätter, förtydligar kyrkans personalförvaltning och förbättrar de kyrkliga tjänsteinnehavarnas rättsskydd. Lagutskottet konstaterade i sitt betänkande 2/2009 att eftersom det redan på basis av allmänna lagar finns gällande diskrimineringsförbud innebär ett införande av motsvarande förbud i kyrkolagen inga nya rättigheter eller skyldigheter för arbetsgivarna eller personalen, och att avsaknaden av en bestämmelse i kyrkolagen inte heller innebär att diskriminering är tillåtet i kyrkan. Ett diskrimineringsförbud i kyrkolagen skulle dock ha stor principiell betydelse, eftersom det skulle visa att kyrkan stöder tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna och motsätter sig diskriminering. Samtidigt skulle kyrkan signalera respekt för tjänsteinnehavarnas åsikter och övertygelse. En bestämmelse om diskrimineringsförbud skulle stämma väl överens med många konkreta mål som kyrkan anser vara viktiga, till exempel främjande av likvärdig behandling av funktionshindrade och invandrare och motarbetande av åldersdiskriminering. Diskrimineringsförbudet skulle också lyfta fram rätten till övertygelse- och åsiktsfrihet för tjänsteinnehavare som har teologiska synpunkter som avviker från den kyrkliga majoritetens uppfattning. En bestämmelse mot diskriminering skulle alltså också visa att det i kyrkan finns plats för olika teologiska uppfattningar. Därmed förutsatte utskottet att man utan dröjsmål i kyrkolagen ska införa en bestämmelse om diskrimineringsförbud, men att frågan är så viktig och mångfacetterad att den bör beredas separat. Ett diskrimineringsförbud i kyrkolagen kan vara förknippat med omständigheter som gäller kyrkans lära och bekännelse och som bör beaktas i utformningen av diskrimineringsbestämmelsen och motiveringen till den. Därmed instämde lagutskottet i Kyrkostyrelsens förslag om att inte i detta skede ta in en diskrimineringsbestämmelse i kyrkolagen. I plenum fortsatte debatten om bestämmelsen om diskrimineringsförbud. Framställningen godkändes dock med lagutskottets korrigeringar i den andra behandlingen av betänkandet den 5 november 2009 med rösterna 91–17. Regeringens proposition om ändring av kyrkolagen i enlighet med kyrkomötets beslut har lämnats till riksdagen i maj 2012, över åtta år efter att lagstiftningsprojektet inleddes. 3 Den teologiska grunden för bestämmelsen om kvalificerad majoritet Teologiskt sett grundar sig kravet på kvalificerad majoritet på vår uppfattning om kyrkan. I den apostoliska trosbekännelsen, som härstammar från den odelade kyrkans tid, uttrycks kyrkans tro ”på en helig, allmännelig kyrka [lat. Ecclesia], de heligas samfund”. I den nicenska trosbekännelsen beskrivs kyrkan genom epiteterna ”en enda, helig, allmännelig och apostolisk”. Enligt den augsburgska bekännelsen (CA VII) ska en helig kyrka äga bestånd till evärderlig tid. Kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. Enligt CA är det däremot inte nödvändigt för kyrkans enhet att mänskliga traditioner eller av människor föreskrivna former för gudsdyrkan eller ceremonier är lika överallt. I Stora katekesen förklaras stället om kyrkan i trosbekännelsen på följande sätt: Jag tror, att det på jorden finnes en liten hop eller församling av idel heliga under ett huvud, Kristus, kallad tillsamman genom den Helige Ande, i en tro, ett sinne och en kunskap, utrustad med mångahanda gåvor, dock endräktig i kärleken, utan partier och splittring. Av denna församling är också jag en del eller lem, med delaktighet och rätt till alla de gåvor, som den äger. … Vidare tro vi jämväl, att vi i kristenheten hava syndernas förlåtelse, som skänkes oss genom de heliga 22 sakramenten och avlösningen liksom ock genom allehanda trösteord i hela evangeliet. Därför hör hit allt som bör predikas om sakramenten och korteligen hela evangelium och alla kristenhetens ämbeten. (tredje artikeln om tron, 51–54). I schmalkadiska artiklarna hör kyrkans enhet ihop med att alla kristna lyder under Kristus: ”Därför kan kyrkan aldrig på bättre sätt styras och bevaras än om vi alla leva under ett huvud, Kristus, och om alla biskopar, som äro lika med hänsyn till ämbetet om ock olika med hänsyn till gåvorna, hålla ivrigt samman i endräktig lära, i tro, sakrament, böner och kärlekens gärningar.” (AS del II, fjärde artikeln, 9). Enligt den gamla kyrkans trosbekännelser och de lutherska bekännelseskrifterna är kyrkan alltså till sitt väsen en enda, helig, allmännelig och apostolisk. Förkunnelsen av evangeliet och sakramenten är grunden till kyrkans existens. De beskriver kyrkans väsen, det som gör kyrkan till kyrka. Därtill framhäver Stora katekesen de kristnas gemenskap och kärlek. Förutsättningen för kyrkans enhet är att vara ense om evangeliets lära och förvaltningen av sakramenten. Att värna om enheten är i synnerhet biskops- och kyrkoämbetets uppgift. apostoliska evangeliet för människorna i var tid. Därmed finns det både en förbindelse och en spänning mellan kyrkans apostoliska grund och den apostoliska uppgiften. Evangeliet ska förkunnas rent och oförfalskat, men med anpassning till tid och kultur. Denna nivå av enhet löper genom tidevarv och tid. Den andra nivån av kyrkans enhet är de kristnas gemenskap med varandra. Enligt Jesu nya bud kan de kristna igenkännas som hans lärjungar om de visar varandra kärlek (Joh. 13:34–35). Enligt Stora katekesen ska kyrkan vara endräktig i kärleken. De heligas samfund innebär både de kristnas kontakt med det heliga och deras kontakt med varandra som heliga människor. Därmed är det de kristnas uppgift att bära varandras bördor. Ordet ”allmännelig” i den nicenska trosbekännelsen hänvisar också till kyrkans katolicism. Därmed överskrider kyrkan till sitt väsen språk-, nationalitets- och andra gränser mellan människogrupper. Den heliga nattvarden är ett konkret tecken på denna enhet. Även om kärlek och gemenskap inte alltid realiseras till fullo, för kyrkans väsen med sig en uppriktig strävan efter dem. Denna nivå av enhet realiseras mellan olika kristna i samma tid. Den kyrkliga enhetens två nivåer Kravet på kvalificerad majoritet är avsett att trygga kyrkans enhet Utifrån det ovan anförda kan man se två nivåer av kyrkans enhet och gemenskap. För det första är kyrkan en enda, apostolisk och ”äga bestånd till evärderlig tid” då den håller sig till den apostoliska läran (se även Apg. 2:42). För att kyrkan ska bevaras som kyrka i den mening som avses i trosbekännelserna måste den bevara sin historiska koppling till den apostoliska läran och den missionsuppgift som Kristus gav apostlarna (Matt. 28:19–20). Lika viktigt är det att bevara förbindelsen bortom dödens gränser med de hädangångna heligas ”triumferande församling”. Genom att bekänna sig till sina fäders och mödrars tro kan kyrkan se och bekräfta sin plats i den obrutna apostoliska traditionen. Samtidigt måste kyrkan förkunna och tolka det Kyrkolagens bestämmelser om kvalificerad majoritet har i uppgift att värna om kyrkans enhet på ovan nämnda två nivåer. Å ena sidan värnar kravet på kvalificerad majoritet om att den apostoliska tron bevaras som kyrkans bekännelsegrund och att den i kyrkan tolkas utgångspunkterna troget. Å andra sidan förutsätter bestämmelserna om kvalificerad majoritet bred enighet vid kyrkliga reformer. De värnar om enheten i och med att de tvingar kyrkan att föra en diskussion på bred front om grunderna för beslut och att söka lösningar som kan omfattas av så många som möjligt. Av de två ovan nämnda dimensionerna av kyrklig enhet kan man inte direkt härleda den kvalificerade majoritetens storlek. Å ena sidan skyddar en strikt kvalificerad majoritet enheten på ett effektivt sätt. Å andra sidan kan 23 ett alltför strikt krav på kvalificerad majoritet leda till att vissa grupper lämnar kyrkan och på så sätt verka mot kyrkans enhet. Med hänsyn till värnandet om kyrkans kontinuitet och den apostoliska tron är det motiverat att kravet på kvalificerad majoritet är tämligen strikt. Avsikten är att förhindra reformer som avviker från den apostoliska läran. Kvalificerad majoritet garanterar dock inte i sig att kyrkan är trogen det apostoliska evangeliet eller att kyrkans enhet bevaras. Kvalificerad majoritet är bara en av de strukturer som värnar om den apostoliska kyrkan och dess enhet, inte en absolut garanti för dem. Andra motsvarande strukturer är tillsynen inom kyrkans särskilda ämbete och bedömningen av undervisningen som hör till det allmänna prästadömet. Båda genomförs via kyrkoherdeoch biskopsämbetet, församlingarnas förtroendeorgan, domkapitelinstitutionen och kyrkomötet. Därtill förutsätter kyrkan i olika sammanhang offentlig bekännelse av kyrkans tro av sina medlemmar och dem som ska vigas till ämbete. Dessa strukturer är tecken på att kyrkan är apostolisk. De fungerar dock endast om de verkställer sin uppgift och bibehåller kyrkans apostoliska tro. Enligt den lutherska uppfattningen lyder dessa strukturer under Guds ord. Kravet på kvalificerad majoritet innehar i relation till andra strukturer som skyddar den apostoliska kyrkan en särställning därför att det också skyddar mot förändring. När man överväger hur stor den kvalificerade majoriteten ska vara bör man beakta de strukturer som skyddar kyrkans enhet som helhet och deras förhållande till kravet på kvalificerad majoritet. Kyrkans nuvarande organisation bygger på parallelliteten mellan den episkopala och synodala förvaltningsprincipen, kyrkans ämbete och lekmannaskapet. Enligt den augsburgska bekännelsen (CA V, CA XIV) har evangelieförkunnelsen och sakramentsförvaltningen anförtrotts kyrkans ämbete. Det är biskoparnas uppgift att ”förkasta läror som strida mot evangeliet” (CA XXVIII, 21). På kyrkans ämbete ankommer därmed också i reformationens kyrkor ansvaret för att värna om och undervisa i den apostoliska tron. Särskilt har denna uppgift anförtrotts biskopsämbetet (Borgåöverenskommelsen, 41–43). Möjligheten för kyrkans ämbete att påverka beslutsfattandet som gäller tron och läran har genomförts på olika sätt i olika kyrkor. I våra systerkyrkor har ämbetsuppgiften att värna om den apostoliska läran konkret kopplats till kvalificerad majoritet. Den kvalificerade majoritetens förhållande till kyrkans ämbetsstruktur har också tagits upp i ekumeniska dialoger. I samband med beredningen av diakonatreformen ansåg man att prästernas representation i kyrkans organ hör ihop med den särskilda karaktären hos ordets och sakramentens ämbete. Det gällande kravet på kvalificerad majoritet, tre fjärdedelar, kan anses trygga ämbetets möjligheter att värna om den apostoliska kyrkan och dess enhet. Om den kvalificerade majoriteten eller de ämbetsvigdas representation på kyrkomötet ändras måste man trygga den skyldighet som ålagts ämbetet och som följer av kyrkans bekännelse. Detta kan även göras genom att man inrättar nya organ för uppgiften. I reformen måste man också bedöma vilken representation kyrkans olika ämbetsgrupper ska ha i beslut som gäller tron och läran. Biskoparna har en särskild uppgift i att trygga kyrkans enhet och den apostoliska tron. I vår kyrka har man dock av tradition ansett att denna uppgift med stöd av den lutherska bekännelsen ankommer på hela kyrkans ämbete. Ärenden som kräver kvalificerad majoritet Teologiskt sett härrör kravet på kvalificerad majoritet ur behovet att värna om den apostoliska kyrkan och dess enhet. Enligt den lutherska uppfattningen är kyrkan trots sitt andliga väsen inte avskärmad från den synliga verkligheten. Kyrkan är Kristi kropp där det andliga i enlighet med inkarnationsprincipen blir en del av den konkreta verkligheten. Kyrkan består av verkliga, levande människor, och dess kännetecken är det rena 24 evangeliet och sakramenten (AC VII och VIII). Lärofrågor och praktiska frågor kan därför inte på det principiella planet lösgöras från varandra så att läran och kyrkans enhet endast är något abstrakt och ideologiskt. Lärosynvinklar och praktiska synvinklar genomsyrar varandra i många konkreta frågor. Detta kommer till synes bland annat i liturgin och sakramenten, där lärosynvinklar kan leda till synnerligen exakta och konkreta instruktioner. Därför kan man inte på lärogrunder begränsa den kvalificerade majoriteten till att endast gälla allmänna principer. Ett sätt att bedöma behovet av kvalificerad majoritet är att dela in de ärenden man ska besluta om i tre kategorier: frågor som gäller kyrkans väsen (esse), kyrkans välbefinnande och fullhet (bene eller plene esse) eller likgiltiga ting (adiafora). Frågor som gäller kyrkans väsen (esse) är till sin teologiska natur sådana att kyrkan inte har fullmakt att ändra dem. Det skulle betyda att man ändrar kyrkans specifika karaktär. Till dessa frågor hör åtminstone Bibelns kanon, kyrkans gamla trosbekännelser, sakramenten som är instiftade av Kristus, evangeliet självt och ämbetet för skötseln av dem. Lagstiftningstekniskt måste dock kyrkolagen kunna uppdateras även med avseende på bestämmelser om dessa frågor. Då är det ändå normens ordalydelse som ändras, inte normen i sak. På sådana bestämmelser bör man tillämpa det striktaste kravet på kvalificerad majoritet. Det är fråga om grundlagsliknande bestämmelser om grunderna för kyrkans verksamhet. I frågor som gäller kyrkans välbefinnande och fullhet (bene esse) är en specifik ordning inte nödvändig för kyrkans väsen. Ändringar påverkar ändå väsentligen kyrkans liv och förmåga att fullgöra sin uppgift. Till dessa frågor hör åtminstone vissa beslut enligt 20 kap. 7 § 2 mom. i kyrkolagen: beslut om bibelöversättning och andra kyrkliga böcker, det konkreta ordnandet av kyrkans ämbete (episkopatet, prästämbetet, diakonatet, olika församlingstjänster) och de grundläggande principerna för kyrkans områdesindelning (stiften och församlingarnas autonomi). Kyrkan kan fatta ett bindande beslut om att i dessa ärenden iaktta en viss ordning (t.ex. episkopal succession). Kravet på kvalificerad majoritet är motiverat även i frågor som gäller denna kategori. Majoriteten behöver inte nödvändigtvis vara lika stor som i den första kategorin. Syftet med kravet på kvalificerad majoritet är å ena sidan att trygga att den valda konkreta beslutsmodellen är förenlig med kyrkans tro (t.ex. bibelöversättning). Å andra sidan säkerställer kravet att det konkreta genomförandet tjänar kyrkan (t.ex. att översättningen är begriplig). Därtill kan kravet på kvalificerad majoritet trygga kyrkans enhet på mellankyrklig nivå. I denna kategori kan det vara motiverat att överväga ändamålsenligheten när man bedömer den kvalificerade majoritetens storlek. Att till exempel säga upp ett ekumeniskt avtal och upphäva de beslut som fattats med stöd av avtalet bör förutsätta större majoritet än beslut i sådana ärenden där kyrkan inte har några externa skyldigheter. Större kvalificerad majoritet kan även motiveras med praktiska skäl när beslutet på ett avgörande sätt påverkar kyrkans liv. I den tredje kategorin, dvs. likgiltiga ting (adiafora), faller ärenden som saknar betydelse för kyrkans enhet. Ett exempel är mångfalden i sådan gudstjänstpraxis som saknar betydelse för kyrkans enhet (CA VII). Enligt den lutherska bekännelsen är det möjligt att utfärda bestämmelser för att ordning och lugn ska råda i kyrkan (AC XXVIII, 15). I fråga om dylika bestämmelser finns inget lärogrundat behov av kvalificerad majoritet. I dessa fall är det fråga om hur olika praktiska frågor kan lösas i god ordning. De kan vara detaljerade beslut som fattas inom gränserna för vad högre normer tillåter eller beslut om sådant som inte gäller kyrkans tro, exempelvis skyldigheter som samhället ålägger kyrkan och som är förenliga med kyrkans tro. Många frågor om ordnandet i detalj av kyrkans ekonomi, förvaltningspraxis, val etc. räknas till denna kategori. Kravet på kvalificerad majoritet kan alltså ha sin grund i olika synvinklar på olika frågor. 25 Det enklaste sättet att föreskriva om kvalificerad majoritet i bestämmelser som gäller kyrkans väsen (esse) är att placera dem i vissa kapitel (1 kap.) i den gällande kyrkolagen och kyrkoordningen. Frågor som hör till den andra kategorin (bene esse) finns däremot med i kyrkolagstiftningen så att det är svårt att särskilja grundläggande och tillämpade bestämmelser från varandra i lagstiftningsstrukturen. 4 Målsättning och de viktigaste förslagen 4.1 Mål Målet med framställningen är att ändra kyrkolagens bestämmelser om kvalificerad majoritet på kyrkomötet på ett sätt som möjliggör ett beslutsfattande som är mer flexibelt och effektivt än för närvarande utan att man äventyrar kärnan i kyrkans tro och lära. Genom att göra bestämmelsen om kvalificerad majoritet klarare strävar man samtidigt efter att underlätta bedömningen av när ett beslut ska fattas med föreskriven kvalificerad majoritet. Målet är att klarlägga praxis för tillämpandet av bestämmelsen om kvalificerad majoritet så att ett separat organ vid behov tar ställning till huruvida ett beslut kräver kvalificerad majoritet eller inte. 4.2 Alternativ Frågor som omfattas av bestämmelsen om kvalificerad majoritet Behovet av att ändra förutsättningen för kvalificerad majoritet gäller egentligen behandlingen av kyrkolagen och kyrkoordningen på kyrkomötet. För att beslutsfattandet gällande godkännande och ändring av kyrkolagstiftningen ska kunna göras smidigare och effektivare än för närvarande är det första alternativet för att nå målet att ändra förutsättningen för kvalificerad majoritet så att en ändring i kyrkolagen och kyrkoordningen alltid kan godkännas med enkel majoritet. Kyrkolagen och kyrkoordningen innehåller dock många bestämmelser som gäller eller grundar sig på kyrkans tro, bekännelse och lära. Därför är det mer ändamålsenligt att föreskriva om när ett beslut i behandlingen av kyrkolagen eller kyrkoordningen måste fattas med kvalificerad majoritet och när det räcker med enkel majoritet. I bestämmelsen om kravet på kvalificerad majoritet kan man räkna upp de kapitel i kyrkolagen och kyrkoordningen där kvalificerad majoritet ska tillämpas. Problemet är dock att kapitlen kan innehålla både normer som gäller kyrkans tro och lära och normer som närmast är administrativa. Till exempel innehåller 6 kap. i kyrkolagen bestämmelser som grundar sig på kyrkans tro och lära, såsom förutsättningen att en tjänsteinnehavare ska vara medlem av kyrkan. Men det innehåller också bestämmelser som inte är bundna till kyrkans tro eller lära, såsom bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter och tjänsteinnehavares språkkunskaper, som tryggar församlingsmedlemmarnas språkliga rättigheter. I kodifieringen av kyrkolagen kan nämnda bestämmelser inte heller rakt av placeras i olika kapitel. Därför är det mer ändamålsenligt att föreskriva separat om vad som omfattas eller inte omfattas av bestämmelsen om kvalificerad majoritet. Ändringar i kyrkolagen och kyrkoordningen kan i regel godkännas med enkel majoritet, och man kan separat föreskriva om när ett ärende som regleras i kyrkolagen eller kyrkoordningen ska behandlas med kvalificerad majoritet. Dylika ärenden är bland annat bestämmelserna om kyrkans tro, bekännelse och lära, kyrkans ämbete och gudstjänst, sakrament och kyrkliga förrättningar. Dessutom bör bestämmelser som grundar sig på kyrkans tro och lära behandlas med kvalificerad majoritet. Till dessa räknas exempelvis bestämmelserna om församlingens uppgifter och ordnandet av konfirmandundervisning. Bestämmelsen motsvarar till sin uppbyggnad 20 kap. 10 § i den gällande kyrkolagen, som via hänvisningsbestämmelser räknar upp de frågor i vilka beslut förutsätter kvalificerad majoritet. 26 Alternativt kunde man föreskriva att ändringar i kyrkolagen och kyrkoordningen i regel ska godkännas med kvalificerad majoritet och separat föreskriva om vilka bestämmelser i kyrkolagen och kyrkoordningen som inte förutsätter tillämpande av bestämmelsen om kvalificerad majoritet. Sådana bestämmelser gäller till exempel ekonomiförvaltning, förvaltningspraxis och rättsskydd. Inte heller bestämmelserna om valförfarande kräver kvalificerad majoritet, om valordningen för kyrkan i samband med kodifieringen fogas till kyrkoordningen. Beslut om tillämpande av bestämmelsen om kvalificerad majoritet Tolkningen av huruvida ett ärende omfattas av bestämmelsen om kvalificerad majoritet eller inte måste göras genom en bedömning av om det är fråga om ett principiellt ståndpunktstagande som gäller kyrkans tro och lära eller grundar sig härpå samt vidtagande av åtgärder med anledning av dessa. Detsamma gäller när man bedömer om en bestämmelse i kyrkolagen eller kyrkoordningen grundar sig på kyrkans tro eller lära. Frågor som ska avgöras med kvalificerad majoritet regleras i kyrkolagen. Därmed är detta en juridisk fråga som inte kan avgöras separat. Därför är det motiverat att kyrkomötet i plenum inte kan rösta om huruvida lagen ska följas eller inte. Tolkningen av lagen med avseende på handläggningsordningen kunde höra endast till ordföranden. Till detta ansluter dock ovan nämnda problem. I riksdagen kan talmannen vägra att ta upp ett ärende till omröstning om han eller hon anser att det strider mot grundlagen. Även i detta fall är det grundlagsutskottet som vid behov slutligen tar ställning till frågan. Grundlagsutskottets utlåtande är juridiskt bindande för talmannen. Därför ska utlåtandet iakttas under fortsatta behandlingar. Det är motiverat att även den tolkning som görs av kyrkomötets ordförande bygger på eller binds till ståndpunktstagandet av ett särskilt organ, såsom i riksdagen. Ett sådant organ kan vara talmanskonferensen, de biskopar som är närvarande på kyrkomötet, förstärkta talmanskonferensen, konstitutionsutskottet eller biskopsmötet. I första hand är det talmanskonferensen som kan agera som ett dylikt organ. Dess sammansättning och uppgifter regleras i kyrkomötets arbetsordning. Talmanskonferensen består av ärkebiskopen, kyrkomötets vice ordförande samt utskottens och elektorernas ordförande. Sekreterare är kyrkomötets generalsekreterare. Besluten i talmanskonferensen fattas med enkel majoritet. Ordförandena för utskotten väljs inom utskotten. Eftersom värnandet om den apostoliska läran anses ingå i kyrkans ämbetsuppgift kan man inte genom valförfarandet i valet av talmanskonferensens sammansättning säkerställa att talmanskonferensen har tillräckligt många representanter för kyrkans ämbete. Eftersom värnandet om kyrkans enhet särskilt anses ankomma på biskoparnas och kyrkans ämbete är en möjlighet att de närvarande biskoparna på kyrkomötet bildar ett nytt organ som vid behov tar ställning till tillämpandet av kravet på kvalificerad majoritet. Bestämmelserna om organet kan tas in i arbetsordningen för kyrkomötet och ärkebiskopen utses till ordförande. Kyrkans enhet innebär dock även de kristnas gemenskap med varandra. Ett organ som består av enbart biskopar saknar denna dimension av kyrkans enhet. För att bägge dimensionerna av kyrkans enhet ska finnas med när man avgör om en fråga eller bestämmelse grundar sig på kyrkans tro och lära kan uppgiften åläggas ett nytt organ som definieras i arbetsordningen och som består av nuvarande talmanskonferensen förstärkt med de på kyrkomötet närvarande biskoparna. Samtidigt uttrycker detta kyrkans synodala väsen. Ärkebiskopen kan utses till ordförande för organet. Organet tar vid behov ställning till om behandlingen av klämmarna till ett utskottsbetänkande förutsätter tillämpande av bestämmelsen om kvalificerad majoritet. Den förstärkta talmanskonferensens 27 ställningstagande är i praktiken bindande för ordföranden. Bägge dimensioner av kyrkans enhet finns också med i kyrkomötets konstitutionsutskott. Enligt 12 § 2 punkten i arbetsordningen bereder konstitutionsutskottet ärenden som gäller kyrkans tro och lära, grunderna för kyrkans verksamhet, förhållandet mellan kyrkan och staten och kyrkans förhållande till andra kyrkor och trossamfund samt frågor i anslutning till detta. Därmed är det ändamålsenligt att konstitutionsutskottet vid behov tar ställning till huruvida man på kyrkomötet ska fatta beslut om ett ärende med kvalificerad majoritet eller inte. Elektorerna har i uppgift att välja medlemmarna i konstitutionsutskottet. Även om man i valet kan beakta de uppgifter som ålagts utskottet måste man dessutom beakta till exempel stiftens representation i utskottet. Därför kan man inte på förhand säkerställa att kyrkans ämbete har tillräckligt många representanter i utskottet. Av de befintliga organen är det biskopsmötet som kunde ta ställning till tillämpandet av bestämmelsen om kvalificerad majoritet. Enligt 20 kap. 4 § i kyrkoordningen ska biskopsmötet beredas tillfälle att ge ett utlåtande i ärendet bland annat när kyrkomötet handlägger frågor som förutsätter principiella ståndpunktstaganden som gäller kyrkans tro och lära eller som grundar sig på dessa och vidtar åtgärder med anledning därav. Därmed bör biskopsmötet alltid vid handläggning av ett ärende enligt 20 kap. 4 § i kyrkoordningen samtidigt ta ställning till ärendets handläggningsordning på kyrkomötet. På samma sätt bör man förfara när det är fråga om ett ärende som beretts för kyrkomötet av biskopsmötet. Biskopsmötet är ändå inget kyrkomötesorgan. Dessutom skulle endast kyrkans ämbete vara representerat i organet. Det vore också problematiskt att få ett ståndpunktstagande av biskopsmötet när man först under kyrkomötesbehandlingen ansluter element till ärendet som grundar sig på eller antas grunda sig på kyrkans tro eller lära. Att be biskopsmötet om ett utlåtande skulle också alltid fördröja behandlingen när ärendet de facto inte omfattas av bestämmelsen om kvalificerad majoritet. Kyrkostyrelsen anser att det bästa alternativet är en förstärkt talmanskonferens, eftersom de bägge dimensionerna av kyrkans enhet då blir beaktade. Då kommer samtidigt kyrkans synodala väsen till uttryck. Den kvalificerade majoritetens storlek Kyrkostyrelsen anser att det inte finns behov av att dela upp bestämmelserna i kyrkolagen och kyrkoordningen i flera olika kategorier och av denna anledning föreskriva om ett nytt krav på kvalificerad majoritet. Nya kategorier av kvalificerad majoritet skulle medföra praktiska problem och komplicera behandlingen av ärenden. Ärendena kan fortsättningsvis avgöras med enkel majoritet eller tre fjärdedels kvalificerad majoritet av de avgivna rösterna. 4.3 De viktigaste förslagen Enligt förslaget ska 20 kap. 10 § i kyrkolagen ändras så att den föreskriver att kvalificerad majoritet krävs för ärenden som gäller bibelöversättning, den kristna läran, psalmbok, kyrkohandbok eller mässmelodier samt för principiella ståndpunktstaganden som gäller kyrkans tro och lära eller grundar sig på dessa. Dessutom föreslås att paragrafen för kyrkolagens och kyrkoordningens del ska föreskriva om ärenden vilkas godkännande förutsätter två behandlingar i kyrkomötets plenum där den senare behandlingen förutsätter kvalificerad majoritet. Dylika ärenden är bestämmelser som gäller kyrkans tro, bekännelse eller lära, förutsättningarna för medlemskap i kyrkan, gudstjänster, sakrament, kyrkliga förrättningar, präst- och biskopsämbetet samt kravet på kvalificerad majoritet. Eftersom listan inte kan göras uttömmande föreslås vidare att man föreskriver om att kvalificerad majoritet även krävs när bestämmelsen grundar sig på kyrkans tro, bekännelse eller lära. Kyrkomötets arbetsordning ska enligt förslaget ändras så att en förstärkt talmanskonferens bildar ett nytt organ. Den 28 förstärkta talmanskonferensen ska bestå av kyrkomötets talmanskonferens och de på kyrkomötet närvarande stiftsbiskoparna. Som ordförande fungerar ärkebiskopen, eller om denne har förhinder, den äldsta biskopen i tjänst. Den förstärkta talmanskonferensen sammanträder endast under kyrkomötesveckan och tar vid behov ställning till huruvida den beslutskläm som utskottet föreslår i sitt betänkande ska avgöras med kvalificerad majoritet. 29 5 Framställningens konsekvenser 5.1 Ekonomiska konsekvenser Framställningen anses inte medföra några direkta ekonomiska konsekvenser. Den kan dock antas medföra indirekta ekonomiska konsekvenser eftersom den kyrkliga lagstiftning som inte gäller bestämmelser om kyrkans tro och lära eller bestämmelser som grundar sig på dessa i och med framställningen blir både smidigare och effektivare. 5.2 förutsätter granskning av tillämpningsområdet för kravet på kvalificerad majoritet. Dessutom förväntas framställningen effektivisera behandlingen av ärenden, eftersom man med enkel majoritet kan godkänna författningsförslag som inte innehåller element som är relevanta för kyrkans tro och lära. 6 Beredning av ärendet 6.1 Beredningsskeden och beredningsmaterial Konsekvenser för myndigheterna Framställningen antas skapa klarhet i behandlingen av ärenden på kyrkomötet. Den förstärkta talmanskonferensens tydliga uppgiftsbeskrivning erbjuder ett förfaringssätt när det är oklart om ett beslut ska fattas med kvalificerad majoritet eller inte. Däremot kan den förstärkta talmanskonferensens arbetsbörda öka avsevärt eftersom det kan finnas många ärenden som aktualiserar frågan om tillämpandet av bestämmelsen om kvalificerad majoritet. Framställningen kan förväntas snabba upp behandlingen av ärenden på kyrkomötet, men å andra sidan öka antalet ärenden som Kyrkostyrelsens arbetsgrupp har berett ärendet. Arbetsgruppen har hört experter. 6.2 Remissyttranden och hur de har beaktats Ett utlåtande om framställningen har begärts av biskopsmötet. 7 Samband med andra framställningar Framställningen har inget samband med andra anhängiga lagstiftningsprojekt. 30 DETALJMOTIVERING 1 Författningsförslag 1.1 Kyrkolagen 20 kap. Kyrkomötet 10 §. Ärenden som kräver kvalificerad majoritet. Paragrafen ska enligt förslaget ändras så att den räknar upp alla de ärenden som ska beslutas på kyrkomötet som förutsätter såväl två behandlingar som kvalificerad majoritet i den andra behandlingen för att bli godkända. Enligt paragrafens 1 mom. 1 punkt förutsätts kvalificerad majoritet för godkännande av bibelöversättning, den kristna läran, psalmbok, kyrkohandbok och mässmelodier. Enligt momentets 2 punkt förutsätts kvalificerad majoritet för principiella ståndpunktstaganden som gäller kyrkans tro och lära eller grundar sig på dessa, och när åtgärder vidtas med anledning därav. Till denna del föreslås alltså den gällande bestämmelsen bli oförändrad i sak. Däremot ändras den gällande bestämmelsen genom föreslagna 1 mom. 3 punkten. Den anger de bestämmelser i kyrkolagen och kyrkoordningen för vilka kyrkolag ska stiftas, ändras eller upphävas eller kyrkoordning godkännas i kvalificerad handläggningsordning med kvalificerad majoritet. Enligt det föreslagna stycket a är det fråga om bestämmelser som gäller kyrkans tro, bekännelse eller lära eller som grundar sig på dessa. Därmed krävs kvalificerad majoritet till exempel för en framställning om ändring av ordalydelsen i 1 kap. 1 § i den gällande kyrkoordningen. Dessutom förutsätts kvalificerad majoritet för bestämmelser som inte i sig definierar kyrkans tro, bekännelse eller lära, men som grundar sig på dessa, exempelvis bestämmelserna om församlingens uppgifter och ordnandet av konfirmandundervisning. Även bestämmelsen om kyrkomötets sammansättning omfattas av denna bestämmelse, eftersom den grundar sig på den synodala representationsstrukturen som bygger på kyrkans ordning och uttrycker en strävan efter att värna om den enhet som hör samman med kyrkans väsen. Enligt föreslagna punkt 3 stycke b krävs kvalificerad majoritet för bestämmelser om förutsättningarna för medlemskap i kyrkan. Enligt 3 § 4 mom. i religionsfrihetslagen (453/2003) har kyrkan rätt att föreskriva om förutsättningarna för medlemskap. Dylika bestämmelser kan anses vara 1 kap. 3 § i den gällande kyrkolagen och 1 kap. 3 § i kyrkoordningen. Kravet på kvalificerad majoritet ska enligt förslaget dock inte omfatta bestämmelserna om kyrkobokföring i kyrkolagens 16 kap. eftersom dessa grundar sig på lagen om trossamfundens medlemsregister (614/1998) och övrig personuppgiftslagstiftning. Enligt föreslagna punkt 3 stycke c ska bestämmelsen om kvalificerad majoritet omfatta de bestämmelser som reglerar gudstjänst, sakrament och kyrkliga förrättningar. Enligt föreslagna stycke d förutsätts kvalificerad majoritet även för godkännande av sådana bestämmelser i kyrkolagen och kyrkoordningen som föreskriver om prästämbetet och biskopsämbetet. Därmed förutsätts kvalificerad majoritet i det beslutsfattande som stiftar, ändrar eller upphäver bland annat bestämmelser om behörighet till prästämbete, prästvigning eller behörighetsvillkor för kaplans-, kyrkoherdeoch biskopstjänst. Enligt föreslagna punkt 3 stycke e omfattar bestämmelsen om kvalificerad majoritet också själva bestämmelsen om kravet på kvalificerad majoritet. I ärenden som omfattas av kravet på kvalificerad majoritet är det fråga om sådana fundamentala frågor inom kyrkan som uttrycker kravet på att värna om kyrkans enhet. Därför ska beslut om ändring av bestämmelsen om kvalificerad majoritet fattas med kvalificerad majoritet. I den föreslagna paragrafens 2 mom. definieras hur stor kvalificerad majoritet som krävs, nämligen fortsättningsvis tre fjärdedelar av de avgivna rösterna. 31 32 1.2 2 kap. Kyrkomötets arbetsordning Talmanskonferensen och stärkta talmanskonferensen för- Enligt förslaget ska till kapitlets rubrik fogas förstärkta talmanskonferensen, eftersom föreskrifter om detta organ och dess uppgifter tas in i kapitlets nya 6 a §. 6 a §. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om den förstärkta talmanskonferensens uppgifter. Den har i uppgift att på begäran ge ett utlåtande om huruvida ett utskottsbetänkande inkluderar ett sådant förslag som måste avgöras med kvalificerad majoritet. Detta innebär att den förstärkta talmanskonferensen tar ställning till frågan efter att utskottets betänkande med klämförslag är klart. Det förhindrar inte att utskottet som berett ärendet preliminärt tar ställning till det i sitt betänkande. Primärt ska den förstärkta talmanskonferensen ta ställning i situationer där det är oklart om frågan ska avgöras med kvalificerad majoritet eller inte. Främst gäller det alltså beslutsförslag som kan tänkas förutsätta kvalificerad majoritet i enlighet med föreslagna 20 kap. 10 § 1 mom. 2 punkten i kyrkolagen eller en bestämmelse i kyrkolagen eller kyrkoordningen som antas grunda sig på kyrkans tro, bekännelse eller lära. Om möjligheten att ett ärende måste avgöras med kvalificerad majoritet framgår först när utskottsbetänkandet behandlas i plenum, kan vilket kyrkomötesombud som helst föreslå att behandlingen av huvudfrågan avbryts. Kyrkomötet kan då godkänna förslaget och förutsätta att handläggningsordningen fastställs i den förstärkta talmanskonferensen. Den förstärkta talmanskonferensens utlåtande är ett ståndpunktstagande om den rätta tolkningen av lagen med avseende på huruvida utskottets beslutsförslag förutsätter att bestämmelsen om kvalificerad majoritet tillämpas när beslutet fattas. Kyrkomötets ordförande ska på korrekt sätt beakta den förstärkta talmanskonferensens utlåtande om handläggningsordningen och utlåtandet ska betraktas som i praktiken bindande för ordföranden. För att kunna avvika från den förstärkta talmanskonferensens ståndpunkt måste ordföranden kunna lägga fram starka juridiska motiveringar. I paragrafens 2 mom. föreskrivs om den förstärkta talmanskonferensens sammansättning. I den ingår som medlemmar ärkebiskopen, kyrkomötets vice ordförande, utskottens och elektorernas ordförande samt stiftsbiskoparna. I enlighet med det föreslagna 3 mom. är ärkebiskopen ordförande för organet, eller om denne har förhinder, den äldsta biskopen i tjänst. Enligt det föreslagna 4 mom. sammanträder den förstärkta talmanskonferensen endast under sessionsveckorna. Eftersom den ska ge sitt utlåtande på basis av utskottets klämförslag innan ärendet behandlas i kyrkomötets plenum finns det inget behov av att sammanträda mellan sessionsveckorna. 4 kap. Utskotten 19 §. Till paragrafen ska enligt förslaget fogas att ett utskott kan be den förstärkta talmanskonferensen om ett utlåtande. Utskottet ska be om ett utlåtande när det anser det oklart huruvida utskottets betänkande ska behandlas i kyrkomötets plenum eller inte. 5 kap. Plenum 28 §. Till paragrafen ska enligt förslaget fogas att plenum när ett ärende remitteras till ett utskott för beredning även kan ge den förstärkta talmanskonferensen i uppgift att ge ett utlåtande om handläggningsordningen i ärendet. 2 Ikraftträdande Den föreslagna ändringen av kyrkolagen avses träda i kraft så snart som möjligt efter att den godkänts och fastställts. Den föreslagna ändringen i arbetsordningen avses träda i kraft samtidigt med den föreslagna lagändringen. Bestämmelsen i arbetsordningen om begäran av utlåtande av 33 den förstärkta talmanskonferensen avses bli tillämpbar omedelbart när lagen trätt i kraft, om kyrkomötet behandlar ett ärende där det är oklart huruvida det ska godkännas med kvalificerad majoritet i enlighet med föreslagna 20 kap. 10 § 2 mom. i kyrkolagen. 3 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning Enligt 76 § i grundlagen finns bestämmelser om den evangelisk-lutherska kyrkans organisation och förvaltning i kyrkolagen. Framställningen syftar till att kravet på kvalificerad majoritet i anslutning till beslutsfattandet på kyrkomötet ändras på ett ändamålsenligt sätt så att det samtidigt skyddar kärnan i kyrkans tro och lära. Framställningens lagförslag kan inte anses inkludera bestämmelser som strider mot grundlagen, varför det kan behandlas i normal lagstiftningsordning. Med stöd av det som anförts ovan föreläggs kyrkomötet följande förslag till ändring av kyrkolagen och arbetsordningen för kyrkomötet: 34 Lagförslag 1. Lag om ändring av 20 kap. 10 § i kyrkolagen På förslag av kyrkomötet och enligt riksdagens beslut ändras 20 kap. 10 § i kyrkolagen (1054/1993) som följer: 20 kap. Kyrkomötet 10 § Ärenden som kräver kvalificerad majoritet Ett utskotts förslag ska i sin helhet upptas till andra behandling i ett särskilt plenum i den form som det blivit godkänt i den första behandlingen, om ärendet gäller: 1) bibelöversättning, den kristna läran, psalmbok, kyrkohandbok eller mässmelodier, 2) ett principiellt ståndpunktstagande som rör kyrkans tro och lära eller som grundar sig härpå, samt att vidta åtgärder med anledning av dessa, 3) ett förslag som gäller stiftande, ändring eller upphävande av kyrkolag eller godkännande av kyrkoordning, om bestämmelsen gäller: a) kyrkans tro, bekännelse eller lära eller grundar sig på dessa, b) förutsättningarna för medlemskap i kyrkan, c) gudstjänst, sakrament eller kyrkliga förrättningar, d) prästämbetet och biskopsämbetet, e) kravet på kvalificerad majoritet. Förslaget godkänns om det i andra behandlingen får minst tre fjärdedelar av de avgivna rösterna. _________ Denna lag träder i kraft den 20 . På ärenden som gäller stiftande, upphävande eller ändring av kyrkolag eller godkännande av kyrkoordning och som anhängiggjorts före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. 35 2. Kyrkomötets beslut om ändring av arbetsordningen för kyrkomötet I enlighet med kyrkomötets beslut ändras i arbetsordningen för kyrkomötet, som godkänts den 4 november 2009, rubriken till 2 kap., 4 kap. 19 § och 5 kap. 28 § samt fogas till 2 kap. en ny 6 a § som följer: 2 kap. Talmanskonferensen och förstärkta talmanskonferensen begära utlåtanden av andra utskott, förstärkta talmanskonferensen och av biskopsmötet, kyrkostyrelsen och andra myndigheter. Utlåtandena ska bifogas utskottets betänkande. 6 a §. 5 kap. Förstärkta talmanskonferensen har till uppgift att på begäran ge ett utlåtande om huruvida utskottets betänkande innehåller ett sådant förslag som måste avgöras med kvalificerad majoritet. Förstärkta talmanskonferensen består av ärkebiskopen, kyrkomötets vice ordförande, utskottens och elektorernas ordförande samt stiftsbiskoparna. Ärkebiskopen är ordförande och äldsta biskopen i tjänst är vice ordförande. Sekreterare är kyrkomötets generalsekreterare. Förstärkta talmanskonferensen sammanträder under sessionsveckan. Plenum 28 § 4 kap. I plenum förs en remissdebatt om huruvida framställningar från biskopsmötet, kyrkostyrelsen eller ett stiftsfullmäktige samt ombudsinitiativ och kommittébetänkanden ska remitteras till ett utskott. Efter debatten beslutar kyrkomötet på talmanskonferensens förslag till vilket utskott ärendet remitteras om det inte förkastas i plenum. Samtidigt kan plenum besluta att ett eller flera andra utskott och vid behov förstärkta talmanskonferensen ska ge ett utlåtande i ärendet till det utskott där ärendet bereds. Utskotten ________ 19 § Detta beslut träder i kraft samma dag som den ändring av 20 kap. 10 § i kyrkolagen som kyrkomötet godkände 20 . Ett utskott kan kalla sakkunniga att höras vid sina sammanträden. Ett utskott kan även 36 Träskända den 22 augusti 2012 Ärkebiskop Kari Mäkinen Ecklesiastikrådet Pirjo Pihlaja 37 Bilaga Parallelltexter 1. Lag om ändring av 20 kap. 10 § i kyrkolagen På förslag av kyrkomötet och enligt riksdagens beslut ändras 20 kap. 10 § i kyrkolagen (1054/1993) som följer: Gällande lag Föreslagen lydelse 20 kap. 20 kap. Kyrkomötet Kyrkomötet 10 § 10 § Ärenden som kräver kvalificerad majoritet Ärenden som kräver kvalificerad majoritet Då i plenum har fattats beslut om varje punkt i ett utskotts förslag som gäller ett sådant ärende som avses i 7 § 2 mom. 1, 2, 3, eller 4 punkten, skall förslaget i sin helhet upptas till andra behandling i ett särskilt plenum i den form som det blivit godkänt i den första behandlingen. Förslaget blir godkänt om det i den andra behandlingen omfattas med minst tre fjärdedelar av de avgivna rösterna Ett utskotts förslag ska i sin helhet upptas till andra behandling i ett särskilt plenum i den form som det blivit godkänt i den första behandlingen, om ärendet gäller: 1) bibelöversättning, den kristna läran, psalmbok, kyrkohandbok eller mässmelodier, 2) principiella ståndpunktstaganden som rör kyrkans tro och lära eller som grundar sig härpå, samt att vidta åtgärder med anledning av dessa, 3) förslag som gäller stiftande, ändring eller upphävande av kyrkolag eller godkännande av kyrkoordning, om bestämmelsen gäller: a) kyrkans tro, bekännelse eller lära eller grundar sig härpå, b) förutsättningarna för medlemskap i kyrkan, c) gudstjänst, sakrament eller kyrkliga förrättningar, d) prästämbetet och biskopsämbetet, e) kravet på kvalificerad majoritet. Förslaget blir godkänt om det i den andra behandlingen omfattas med minst tre fjärdedelar av de avgivna rösterna. 38 ________ Denna lag träder i kraft den 20 . På ärenden som gäller stiftande, upphävande eller ändring av kyrkolag eller godkännande av kyrkoordning och som anhängiggjorts före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. 2. Kyrkomötets beslut om ändring av arbetsordningen för kyrkomötet I enlighet med kyrkomötets beslut ändras i arbetsordningen för kyrkomötet, som godkänts den 4 november 2009, rubriken till 2 kap., 4 kap. 19 § och 5 kap. 28 § samt fogas till 2 kap. en ny 6 a § som följer: Gällande arbetsordning Föreslagen lydelse 2 kap. 2 kap. Talmanskonferensen Talmanskonferensen och förstärkta talmanskonferensen 6a§ Förstärkta talmanskonferensen har i uppgift att på begäran ge ett utlåtande om huruvida utskottets betänkande inkluderar ett sådant förslag som måste avgöras med kvalificerad majoritet. Förstärkta talmanskonferensen består av ärkebiskopen, kyrkomötets vice ordförande, utskottens och elektorernas ordförande samt stiftsbiskoparna. Ärkebiskopen är ordförande och äldsta biskopen i tjänst är vice ordförande. Sekreterare är kyrkomötets generalsekreterare. Förstärkta talmanskonferensen sammanträder under sessionsveckan. 39 4 kap. 4 kap. Utskotten Utskotten 19 § 19 § Ett utskott kan kalla sakkunniga att höras vid sina sammanträden. Ett utskott kan även begära utlåtanden av andra utskott och av biskopsmötet, kyrkostyrelsen och andra myndigheter. Utlåtandena ska bifogas utskottets betänkande. Ett utskott kan kalla sakkunniga att höras vid sina sammanträden. Ett utskott kan även begära utlåtanden av andra utskott, förstärkta talmanskonferensen och av biskopsmötet, kyrkostyrelsen och andra myndigheter. Utlåtandena ska bifogas utskottets betänkande. 5 kap. 5 kap. Plenum Plenum 28 § 28 § I plenum förs en remissdebatt om huruvida framställningar från biskopsmötet, kyrkostyrelsen eller ett stiftsfullmäktige samt ombudsinitiativ och kommittébetänkanden ska remitteras till ett utskott. Efter debatten beslutar kyrkomötet på talmanskonferensens förslag till vilket utskott ärendet remitteras om det inte förkastas i plenum. Samtidigt kan plenum besluta att ett eller flera andra utskott ska ge ett utlåtande i ärendet till det utskott där ärendet bereds. I plenum förs en remissdebatt om huruvida framställningar från biskopsmötet, kyrkostyrelsen eller ett stiftsfullmäktige samt ombudsinitiativ och kommittébetänkanden ska remitteras till ett utskott. Efter debatten beslutar kyrkomötet på talmanskonferensens förslag till vilket utskott ärendet remitteras om det inte förkastas i plenum. Samtidigt kan plenum besluta att ett eller flera andra utskott och vid behov förstärkta talmanskonferensen ska ge ett utlåtande i ärendet till det utskott där ärendet bereds. ________ Detta beslut träder i kraft samma dag som den ändring av 20 kap. 10 § i kyrkolagen som kyrkomötet godkände 20 .