Mot. 1971: 1581
10
Nr 1581
av herr Magnusson i Borås m. fl.
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition or 142 med förslag till
lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.
I det av lagberedningen å r 1969 avgivna delbetänkandet »Utsökningsrätt IX» (SOU 1969: 5) vidhöll lagberedningen sin i promemoria av år
1964 uttalade mening att det s. k. skatteprivilegiet borde utmönstras
Flertalet remiss instanser delade denna uppfattning. Likväl uttalade vederbörande departementschef i propositionen till 1970 års riksdag, nr
142, som sin mening att tungt vägande skäl förelåg för att behålla
skatteprivilegiet Efter samråd med chefen för finansdepartementet föreslogs att en allmän bestämmelse om förmånsrätt för skatter och avgifter
skulle intas i förmänsrättslagen men att mera detaljerade bestämmelser
skulle ges på annat håll.
Vid behandlingen av förmånsrättslagen uttalade vederbörande departementschef att skatteprivilegiet i huvudsak borde omfatta samma skatter och avgifter som för närvarande. Därjämte uttalades att förmå nsrätten i stort sett borde begränsas som nu, ehuru jämkningar i olika
hänseenden kunde vara motiverade. Mot bakgrund av bland annat dessa
uttalanden och försäkringar från departementschefens sida beslöt riksdagen att anta den föreslagna förmånsrättslagen, trots att dä ri intagits
en bestämmelse om allmän förmånsrätt för fordran på skatt och allmänna avgifter.
Frän vårt håll erinrades om att den principiella utgångspunkten för
ifrågavarande lagstiftning varit att alla fordringar skulle behandlas lika.
I enlighet härmed borde skatteprivilegiet bibehållas endast om verkligt
starka skäl talade därför. Lagberedningen (SOU 1969: 5 s. 62-80) hade
från denna utgångspunkt efter ingående överväganden funnit att sådana
skäl inte var för handen. Förmånsrätten är numera av underord nad
betydelse för det allmänna, och skatteprivilegiet innebär från de oprioriterade borgenärernas synpunkt en diskriminering som ej ä r sakligt
grundad. Något hinder mot att det avskaffas kan inte anses föreligga
av hänsyn till gäldenären. Till samma upp fatt ning har de nordiska kommitteer som arbetar på reformering av konkurslagstiftningen kommit,
och i Danmark har på den danska kommittens förslag skatteprivilegiet
redan slopats. Norge har genom provisorisk lagstiftning tagit ett stort
steg i samma riktning. Finland väntas gå samma väg. Även flertalet
remissinstanser anslöt sig till beredningens förslag att upphäva förmånsrätten för skatter. De av departementschefen i propositionen 1970: 142
Mot. 1971: 1581
Il
åberopade skälen - väsentligen av ekonomisk, indrivningstekn isk och
skattemoralisk natur - ansåg vi ingalunda ha den tyngden att de motiverade ett bibehå llande av skatteprivilegiet
Vi har ingen anledning att frångå vå r förra året intagna ståndpunkt.
Tvärtorn har de farhågor vi då hyste för att de grundläggande principerna bakom lagstiftningen skulle komma att åsidosättas förstärkts
vid studiet av departementschefens motivering för förslaget i föreliggande proposition. Det nu framlagda förslaget till lag om förmånsberättigade skattefordringar innebär en högst väsentlig utvidgning av förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter. Denna utvidgning strider
mot de förutsättningar som låg till grund för riksd agens principbeslut
förra året. Bl. a. utsträcks enligt förslaget området för förmånsberättigade skatter och avgifter. Vidare föreslås den utvidgningen att även
skatter, som vid konkursutbrottet ännu inte debiterats, skulle omfattas
av fö rmå nsrätten. Dessutom skall även skatteford ringar som är äldre
än två år erhålla förmånsrätt. Möjlighet föreligger vidare enl igt 2 § i
den föreslagna lagen att göra gällande förmå nsrätt hos annan än den
skatt- eller avgiftsskyldige.
Inte på något sätt har i propositionen belysts hu r andra borgenärer
än det a llmänna kommer a tt drabbas av detta väsentl igt utvidgade skatteprivilegium. De problem som är förenade med ett skatteprivilegium
redan enligt nu gällande rätt har belysts under de senaste å rens många
konkursfalL Dessa erfarenheter visar att indrivningsmyndigheterna alltfö r ofta genom förekomsten av förmånsrätt uppskjutit sitt ingripande
till en så sen tidpunkt att övriga borgenärer blivit skadelidande.
Mot bakgrund av vår principiella inställning till skatteprivilegiet och
då det framlagda förslaget på åtskilliga punkter går långt utöver vad
som förutsattes då riksdagen förra året fattade sitt pr incipbeslut anser
vi oss inte kunna biträda det nu framlagda lagförslaget.
Med anledning av vad som ovan anförts hemställes
l. l. att riksdagen måtte avslå propositionen 197 1: 142:
2. att riksdagen för sin del må tte besluta att § 13 skall utgå ur
förmånsrättslagen ( 1970: 979);
II. att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderl iga författningsändringar.
Stockholm den 23 november 1971
TAGE MAGNUSSON (m)
i Borås
CARL-WILH. LOTHIG I US (m)
ASTRID KR ISTENSSON (m)
