bokrecension
Det naturliga
behöver inte vara gott
X Steven Pinker, psykologipro-
fessor, verksam vid universitetet i Harvard, har skrivit en bok
om arv och miljö. Boken är,
titeln till trots, 444 tättskrivna
sidor som vill spegla diskussionen som förts om människans
natur, vara en motvikt mot att
miljön betyder allt och medverka i att ”bana väg för en mer
realistisk, biologiskt grundad,
humanism” (ur förordet).
De dogmer författaren vill
befria oss från, eller beröva
oss, är tron på att vi är goda
från födseln, ”den ädle vilden”,
att vi också består av något
som inte är kroppsligt ”spöket
i maskinen” och slutligen att vi
har potentialen att bli vem vi
vill ”det oskrivna bladet”.
I bokens första del beskrivs
de tre dogmernas idéhistoriska
bakgrund, samt modern forskning som vederlägger dem.
Del två speglar den oro och
debatt som de nya rönen resulterat i. I del tre argumenterar
författaren för att dessa rön
inte betyder att vi ska acceptera ojämlikhet, diskriminering
och ondska eller se människan
som ofri eller livet som meningslöst. Del fyra ”känn dig
själv” vill spegla människans
natur utifrån moderna rön
gällande språk, tänkande, det
sociala livet och moralen.
Den omfattande femte delen
bygger på de tidigare delarna
och relaterar dem till ”brännande frågor”: Politik, våld,
könsskillnader, barn samt konst
och litteratur. Ett citat från John
Updike: ”En så konfliktfylld och
uppfinningsrik natur utgör ett
ständigt lika fascinerande fokus
för det skönlitterära skapandet …” blir övergång till den
avslutande delen, där Steven
24
ETT OSKRIVET BLAD OCH
ANDRA MYTER OM
MÄNNISKANS NATUR
Av Steven Pinker
Översättning: Per Rundgren,
Natur och Kultur, 2006.
Pinker under rubriken ”Släktets
röst” låter några skönlitterära
författare komma till tals.
Det oskrivna bladet
Föreställningen om det
oskrivna bladet ”tabula rasa”,
som brukar tillskrivas filosofen
John Locke, förmedlar att en
mänsklig natur knappt existerar. Det är uteslutande våra erfarenheter som gör oss till dem
vi är. Pinker kopplar denna
föreställning till den romantiska synen att vi föds goda
(eller åtminstone inte onda)
eftersom vi är oskrivna, och till
dualismen, då ett oskrivet blad
lämnar gott om plats för en immateriell själ, ett ”spöke”, som
kan läsa av kroppen och styra
vårt beteende.
Han beskriver hur denna
”treenighet” kunnat fungera i kampen mot nedärvda
privilegier och slaveri, liksom
hur de i dag kan uppfattas som
en garanti mot rasistiska och
sexistiska tankegångar och har
anammats bland annat inom
den ”sociala konstruktivismen”
och behaviorismen. Det allvarliga fel man gör då, menar
författaren, är att man inte håller isär vetenskapliga idéer och
etiska principer.
I sitt motstånd mot de
nya rönen resonerar man
som om evolutionär biologi
skulle kunna ersätta moraliska
värderingar. Han håller också
upp baksidan av att hålla fast
vid dessa dogmer och bereda
marken för dem som med rätt
miljö/kultur vill skapa den ”nya
människan”. Extrem social
ingenjörskonst har inte visat
godtagbara resultat, oavsett
om den representeras av behaviorismens grundare John B
Watson eller Maos Kina.
De bryggor författaren vill
bygga mellan materia och
medvetande eller biologi
och kultur baserar han på rön
från fälten, neurovetenskap,
beteendegenetik och evolutionspsykologi. Grunden för
den mänskliga kulturen är vår
medfödda förmåga till inlärning, kommunikation (språk)
och mentalisering. Mentaliseringsförmågan behövs för att
förstå en annan individs avsikt
med sitt beteende. Språket gör
att vi kan förmedla erfarenheter till dem som inte delar
dem, och förmedla avsikten
med det vi gör.
Våra medfödda egenskaper
har selekterats fram till följd av
det naturliga urvalet genom
djurserien och människans
historia. Detta är orsaken till
att så mycket ter sig ändamålsenligt. Dock är inte allt av
detta nedärvda passande i vår
kultur. Exempel Pinker tar upp
är vår våldsbenägenhet, vårt
krav på vedergällning, och att
mäns och kvinnors sexualitet,
föräldrainstinkt och parningsbeteende skiljer sig åt.
Pinkers huvudmotståndare är
alltså tankegången att vi föds
”oskrivna” och uteslutande
formas/socialiseras av kulturen.
Brännande blir det när han
relaterar detta till politik (fynden
överensstämmer i mycket med
en konservativ människosyn)
eller till synen på våld (män
föds mer våldsbenägna och
våldtäktsbeteende har evolutionsmässigt haft en överlevnadsförmåga). De radikala feministernas genusteori baseras,
i öppna eller förtäckta ordalag,
på dogmen om det oskrivna
bladet.
Genernas betydelse
Denna senare kritik riktar han
också mot modernismen och
postmodernismen inom konsten. På temat barn slutligen
lär boken, att de skillnader vi
märker i intelligens och personlighet till cirka 50 procent beror
på generna, kanske upp till 10
procent på föräldrars inflytande
och därutöver på faktorer som
slumpen och vilken roll vi tilldelas i kamratgruppen. (Detta
budskap blir mindre märkligt
med vetskap om att forskningen
bedrivits i ett urval av hem som
var mer medelklass än befolkningen i stort, och inte innefattade barn som varit utsatta
för grav vanvård, fysiska eller
sexuella övergrepp med mera).
Pinker betonar också, att hur
vi beter oss mot våra barn har
stor betydelse för hur relationen
utvecklas och hur de mår, även
om det inte slår igenom i de
mått man har för intelligens och
personlighet.
Att ljuga så man tror det
själv, får också en spännande
förklaring i ett evolutionsteoretiskt perspektiv. Enligt detta
är självbedrägeri en egenskap
som gynnats av evolutionen
Psykologtidningen 8/07
nytt i tryck
(i alla fall hos hannarna!).
Tanken är att på grund av att
honorna har en mer begränsad reproduktionsförmåga än
hannarna, är de mer noga med
sin avkomma och söker en
partner med status och styrka.
Störst chans att föröka sig har
därför den hane som, utöver
goda egenskaper, också kan
framställa sig i en bra dager.
Bakomliggande mål
En parallell kan dras till revirstrider, där spelad överlägsenhet kan avgöra striden innan
den startat. Pinker drar en
tråd från detta till mänskliga
samhällen och fördelen med
till exempel ett system där
man via skatten ser till att man
tryggar sin ålderdom. Risken är
att pengarna annars går till statusprylar, eftersom skryt med
pensionsförsäkringar sällan är
det som lockar det motsatta
könet i fertil ålder.
Resonemang som dessa kan
te sig långsökta och Pinker menar att de kan leda fel, om man
i sitt tänkande inte har nivåerna
omedelbara respektive bakomliggande mål. Det innebär att
samtidigt som vi bör se våra
medvetna motiv som giltiga,
finns det teorier som har sin
utgångspunkt på en omedveten nivå och förklarar mycket
av det vi inte förstår.
Han poängterar också att
förståelse av bakomliggande
orsaker inte innebär determinism. Han pekar på att det som
är naturligt inte behöver vara
gott, ”det naturalistiska felslutet”, eller att en egenskap som
är moraliskt god inte måste
finnas i naturen, ”det moraliska
felslutet”.
Jag tycker Pinker argumenterar väl för sina synpunkter,
men jag tror innehållet skulle
bli mer lättillgängligt med
kortare kapitel, mer sammanbindande textavsnitt och ett
Psykologtidningen 8/07
psykolog- och
yrkesföreningar
klarare formulerat syfte med
de olika avsnitten. Den nästan
totala avsaknaden av illustrationer tynger också läsandet. Nu
krävs att man är rejält nyfiken
eller upprörd för att ta till sig
det digra innehållet.
En miss i den svenska versionen är att originaltiteln inte går
att finna.
Kopplingen till konst och
barnuppfostran var det som
väckte störst reaktioner i USA
när boken kom ut för fyra år
sedan. I Sverige torde de kraftigaste reaktionerna komma
från genusteoretiker. Det kan
vara provocerande med ett
perspektiv där vissa skillnader
mellan könen inte ter sig så
konstiga utifrån biologiska
skillnader.
Jag vill rekommendera
boken till alla som intresserar
sig för människans natur …
och i ett evolutionsteoretiskt
perspektiv är ju vår mänskliga
natur en anpassning till miljön,
precis som vår inlärning efter
födseln, fast i ett lite längre
tidsintervall än vi är vana att
överblicka!
FRANK RUDBERG,
Psykolog
25
