UPPSATS Eva Ostlund

Teologiska högskolan Stockholm
UPPSATS
vt 2014
Eva Östlund
Särnavägen 124, Vålsbo
796 99 Älvdalen
Tel 073-522 58 71
[email protected]
Uppfattningar om demoner och exorcism
inom svensk pingströrelse
åren 1950–52
Opinions on exorcism
in the swedish pentecostal movement,
1950–1952
Handledare Joel Halldorf
Innehåll
Sammandrag
4 Inledning
5 Syfte och frågeställning
6 Disposition
6 Avgränsning
7 Forskningsöversikt
7 Metod och material
8 Bakgrund
10 Gamla och Nya testamentet
10 Demoner i GT
10 Demoner i NT
11 Sammanfattning och analys av demoner i GT och NT
14 Den svenska pingströrelsens framväxt
15 Helande- och Särlaregnsväckelsen
19 Helandeväckelsen
19 Särlaregnsväckelsen
19 Väckelsen till Sverige
21 William Freeman
22 Inför besöket av Freeman
22 Evangelii Härold 1950
22 Den kristne 1950
22 Freemans besök
23 Evangelii Härold 1950
24 Dagen 1950
26 Helbrägda genom tron 1950 FÖRLAGET FILADELFIA
26 När Gud helar 1950 EVANGELIIPRESS
29 Sammanfattning och analys av Freeman
31 William Branham
34 Inför besöket av Branham
34 Evangelii Härold 1950
34 Branhams besök
35 Mitt möte med Herrens ängel 1950 EVANGELIIPRESS
35 Hur Herren kallade William Branham 1950 FÖRLAGET FILADELFIA
39 Evangelii Härold 1950
40 Den kristne 1950
41 Sammanfattning och analys av Branham
41 Förnyelseväckelsen
43 Algot Niklasson och Ragnar Ljungquist
43 Guds eld över Jönköping 1951 EVANGELIIPRESS
44 När eld kommer lös 1951 EVANGELIIPRESS
45 Fler röster
47 Dagen 1951
47 Evangelii Härold 1951
47 Evangelii Härold 1952
49 Den kristne – Trons kamp 1951
49 Den kristne – Trons kamp 1952
50 Sammanfattning och analys av förnyelseväckelsen
51 Diskussion och analys av resultat
52 Sammanfattning
58 Källförteckning
60 Litteratur
60 Skrifter utgivna av insamlingsstiftelsen för pingstforskning
60 Tidningsartiklar
61 Sammandrag
Frågorna jag ställer mig i uppsatsen är: Vad finns det för uppfattningar om demoner och exorcism
inom svensk pingströrelse åren 1950–52? Finns det någon skillnad i vokabuläret om demoner och
talades det olika mycket i media om demoner mellan olika grupperingar inom rörelsen? Används
samma benämningar som i bibeln eller har nya tillkommit?
Syftet med denna uppsats är att undersöka och beskriva vilken uppfattning den svenska
pingströrelsen hade om demoner, onda andar och exorcism under åren 1950–1952.
Väckelserna i svensk pingströrelse under början av 1950-talet präglades starkt av förbön för
sjuka och i samband med det, demonutdrivning. Sättet att utföra exorcismen tycks i vara influerat
av amerikanska förkunnare det första halvåret 1950. Svenska profiler i väckelsen anammade detta.
I de böcker och tidningsartiklar som studerats så framträder en enighet kring praktiserandet
av demonutdrivning och inga starka röster höjs mot de amerikanska förkunnarnas praktik, de tas
snarare i försvar. Om man skall peka på några skillnader mellan de olika svenska rösterna, så ligger
den i sådana fall i terminologin kring de amerikanska predikanterna. Röster som hör till
Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och Förlaget Filadelfia nämner sällan demoner i media, medan
pastorer i Smyrna Göteborg och Evangeliipress gör det desto mer. Hos förlagen förekommer
demoner i snitt på var 40:e sida hos Förlaget Filadelfia och på var 3:e hos Evangeliipress. I fallande
ordning finns antal artiklar gällande ämnet i tidningarna Evangelii Härold, Den kristne samt Dagen.
Nyckelord
Befrielse, besatt, William Branham, demoner, exorcism, William Freeman, förnyelseväckelsen,
Harald Gustafsson, Enar Halldin, helandeväckelsen, helbrägdagörelse, Fl Hällzon, Ragnar
Ljungquist, Algot Niklasson, onda andar, Lewi Pethrus, svenska pingströrelsen, sjukdomsandar,
särlaregnsväckelsen, Allan Törnberg, utdrivning.
Engelsk titel: Opinions on exorcism in the swedish pentecostal movement, 1950–1952.
4
Inledning
Pingströrelsen är från början en karismatisk rörelse och frågan om andemakter är en central fråga
inom karismatiken. På senare tid förekommer dock förkunnelse om andemakter allt mindre om
ens något inom rörelsen. Istället har dessa frågor tagits upp av trosrörelsen. Möjligen kan detta
också vara en orsak till att pingströrelsen tonat ned frågan eftersom det förelåg en konflikt mellan
dessa två rörelser under främst 1980-talet1 och att företrädare för pingströrelsen därför försökte
distansera sig till trosrörelsens förkunnelse. Därför är ämnet av betydelse för dagens pingströrelse
och dess förgreningar i Sverige.
Som vi kommer att se längre fram i denna uppsats så fanns det redan 1950–52 en diskrepans
mellan olika falanger hur man förhåller sig till olika vokabulär gällande demonologi. Lewi Pethrus
och kretsen kring honom verkar försöka anpassa vokabulären för att inte i onödan utsätta
väckelsen, som följde under och efter Branhams och Freemans besök i Sverige, för onödigt
motstånd och onödiga angrepp både inom och utom rörelsen.
Det verkar som om Lewi Pethrus genom att tona ner sensationella uttryck och synsätt försökte
göra demonologin mindre kontroversiell eftersom den beskylldes i tidningar för att likna afrikansk
trolldom och medeltida tro. Den uppfattningen verkar inte delats av alla, t ex bokförlaget
Evangeliipress, som betydligt mera frekvent använder sig av sådana demonologiska uttryck.
Om pingströrelsen ska vara en karismatisk rörelse idag så ingår demonologin i karismatiken
och måste förhållas till. Därför är det av betydelse att studera uppfattningarna och uttrycken inom
demonologin under 50-talet då den var som tydligast i rörelsen. Man skulle kunna uppfatta att Lewi
Pethrus genom att vara återhållsam med kontroversiella uttryck och bilder ändå önskade ge
möjlighet till demonologins funktionalitet. Han vill behålla demonologin men inte att det ska
pratas så mycket om det.
1
Ulf Ekman (tidigare pastor i församlingen Livets Ord) anser att församlingen inte talar för mycket om djävulen eller
demoner. ”Mer än andra kanske … eftersom kristenheten i stort aldrig pratar om det”. Dagen 23 maj 2008, ” Dokument
Livets ord Del 1 – starten”.
5
Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att undersöka och beskriva vilka uppfattningar om demoner, onda
andar och exorcism som fanns i svensk pingströrelse under åren 1950–1952.
Frågorna jag därför ställer mig i uppsatsen är: Vad finns det för uppfattningar om demoner
och exorcism inom svensk pingströrelse åren 1950–52? Finns det någon skillnad i vokabuläret om
demoner och talades det olika mycket i media om demoner mellan olika grupperingar inom
rörelsen? Skiljer sig vokabuläret om demoner jämfört med bibeln, har det kanske tillkommit
beteckningar för demoner?
För att ta reda på detta undersöks terminologin i bibeln och i två inflytelserika amerikanska
förkunnare som kom till Sverige 1950 med budskap om tro, helande från sjukdomar och befrielse.
Jag tittar närmare på deras undervisning och praktik kring i huvudsak sjukdomsandar och
exorcism, och undersöker vilken respons detta fick och kom till uttryck hos svenska predikanter
inom pingströrelsen.
Disposition
Bakgrunden visar på olika typer av demoner i Gamla respektive Nya testamentet. Svenska
pingströrelsen baserar sin tro på bibeln och säger sig söka efter urkristendomens tro. Skiljer sig
vokabuläret inom rörelsen från bibelns? Svenska pingströrelsens tillkomst och inriktning behandlas
och sedan tiden strax innan väckelsernas utbrott. Helande- och Särlaregnsväckelsen i Amerika är
två andra viktiga bakgrundsfaktorer som påverkat rörelsen i Sverige stort.
Huvuddelen är en beskrivning av läget inom svensk pingströrelse inför besöken av de två
amerikanska förkunnarna, William Freeman och William Branham. Efter detta beskrivs Freemans
besök, uppdelat efter tidningar och böcker för att kunna se skillnad i beskrivningen av demoner
mellan olika grupperingar. Därefter behandlas Branhams besök med samma indelning och efter
samma upplägg som ovan. Efter detta behandlas den svenska Förnyelseväckelsen med evangelisten
Algot Niklasson och pingstpastor Ragnar Ljungquist, återigen med samma indelning och efter
samma upplägg som ovan. Denna huvuddel visar på olika uppfattningar om demoner och hur de
nämns eller inte nämns beroende på media. Uppsatsen avslutas med en diskussion av resultaten.
6
Avgränsning
Min avgränsning är, gällande tid och rum, åren 1950–52 och den svenska pingströrelsen. Jag har
försökt ta reda på vilka uppfattningar som fanns då om demoner och exorcism inom rörelsen.
Därför har jag valt ett perspektiv inifrån rörelsen så att deras egna röster ska kunna höras
oförvanskade, så gott det går. Rörelsen har haft fri tillgång till olika media såsom förlagen Filadelfia
och Evangeliipress, månadstidskriften Den kristne, veckotidningen Evangelii Härold samt
dagstidningen Dagen vilket gör att jag i huvudsak använt mig av dessa. Dessa media innebär också
att rörelsen fått ut fler röster med olika nyanser till skillnad om de endast var hänvisade till andra
mediekanaler. Då det gäller personer, har jag avgränsat mig till de två amerikanska pastorerna
William Branham och William Freeman, där Freeman är den som det skrivits mest om i media och
som verkar haft störst påverkan både inom rörelsen och i samhället. Inom förnyelseväckelsen är det
evangelisten Algot Niklasson och pingstpastorn Ragnar Ljungquist som är frontfigurerna.
Forskningsöversikt
Forskning kring den svenska pingströrelsen på 50-talet finns sedan tidigare: Halldorf, Joel 2010,
Regn, regn färdas över oss: Algot Niklasson och förnyelseväckelsen inom svensk pingströrelse 1950–51,
Insamlingsstiftelsen för pingstforskning; Norlén Börje och Kjellberg Georg 2010, Latter Rainväckelsen i Östermalms Fria Församling på 1950-talet, Insamlingsstiftelsen för pingstforskning;
Sahlberg, Carl-Erik 2009; nyutgåva (06.1.2015), Pingströrelsen och tidningen Dagen – från sekt till
kristet samhälle 1907–63, Insamlingsstiftelsen för pingstforskning; Aronson, Torbjörn 2005, Guds
eld över Sverige: Svensk väckelsehistoria efter 1945, andra upplagan, Livets Ords förlag. Däremot
finns det ingen forskning som är kopplat till demoner och onda andar inom svensk pingströrelse.
7
Metod och material
Jag har försökt skriva uppsatsen, där det är möjligt, i kronologisk ordning och i annat fall efter
person så det ska vara lätt att följa det deskriptiva händelseförloppet. Huvuddelen är upplagd efter
varje använd bok respektive tidning med underliggande artiklar efter respektive författare, för att få
en god ordning och göra det möjligt att kunna hålla isär vem som sagt vad och inom vilken
gruppering. Detta ger också en god överblick och möjlighet att snabbt hitta det som eftersöks.
Citerade bibelverser är medvetet kursiverade för att skilja från övriga citat och för att
underlätta läsbarheten. Personnamn som skriver olika artiklar är markerade i fet stil så de ska vara
lätta att hitta. De citat som är i texten är utvalda med tanke på att läsaren ska få rätt uppfattning hur
det var för över sextio år sedan. Språket var lite annorlunda då både gällande ord, val av ord och
sättet att uttrycka sig på och jag ser språket som en mycket viktig del, både för förståelsen och för
att kunna ta med läsaren till den tiden. Detta medför också att två ord som betyder samma sak kan
användas ibland, t ex helbrägdagörelse och helande. Ordet ”troende” är det ord jag använder och
som också användes inom rörelsen på den tiden om ”frälsta” personer, d v s sådana som tagit ett
personligt beslut till omvändelse, överlåtelse och vilja tro på Jesus Kristus som deras frälsare.
Jag har velat få fram det perspektiv på demoner och exorcism såsom det erfars av medlemmar
och anhängare av den svenska pingströrelsen. Därför har jag valt att ha ett inifrånperspektiv.
Det jag har haft för mina ögon när jag valt ut det material som jag använt mig av, har varit ord som
demoner, onda andar, sjukdomsandar eller liknande ofta kopplade till helbrägdagörelse. Det har jag
hittat bland annat i böcker knutna till de uppmärksammade amerikanska pastorerna William
Branham och William Freeman utgivna av Evangeliipress och Förlaget Filadelfia. Då det gäller
tidningar så har jag avgränsat mig till att använda dagstidningen Dagen (huvudredaktör 1950–51
Lewi Pethrus, 1952 Pierre Backman), veckotidningen Evangelii Härold – tidning för andlig väckelse
och fri mission (redaktör Allan Törnberg, Gösta Borgström och Axel Blomqvist) samt
månadstidskriften Den kristne – tidskrift för urkristen tro och förkunnelse (1950 redaktör Lewi
Pethrus, 1951–52 Lewi Pethrus och Henning Thulin) vilka var de tidningar som i stort sett lästes
inom den svenska pingströrelsen. Dagen och Evangelii Härold riktade sig till alla läsare inom
rörelsen medan Den kristne hade pastorer, söndagsskollärare, missionärer, etc som målgrupp.
Jag har läst varje utgivet nummer av nämnda tidningar under de tre åren 1950–52, vilket innebär
8
909 nummer av Dagen, 156 av Evangelii Härold samt 36 av Den kristne. Tongivande personer
inom rörelsen denna tid är Lewi Pethrus (föreståndare i Filadelfiaförsamlingen Stockholm,
huvudredaktör i Dagen och redaktör i Den kristne), Allan Törnberg (pastor och vid tillfället
medarbetare till Lewi Pethrus i Filadelfiaförsamlingen Stockholm), Harald Gustafsson
(föreståndare i Smyrnaförsamlingen Göteborg), Algot Niklasson (evangelist) och Ragnar
Ljungquist (pingstpastor).
Till att börja med så har jag tittat på förekomster av demoner i Gamla och Nya testamentet
och utgått ifrån grundtextens hebreiska respektive grekiska eftersom grundtexten inte alltid
överensstämmer med den svenska översättningen i Bibel 2000. Jag har försökt få fram en bakgrund
att användas som en översikt hur synen på demoner var på den tiden och hur man handskades
med dessa. Det är också av intresse vilken terminologi som används för att se om samma används
inom svenska pingströrelsen på 50-talet. Då det gäller noter till Gamla och Nya testamentet har jag
valt att nämna hebreiska respektive grekiska ord först istället för vilket lexikon som är använt för
tydlighetens skull. Jag använder mig där av BHS, Biblia Hebraica Stuttgartensia with MichiganClaremont-Westminster Morphology and BDB, The Brown-Driver-Briggs Hebrew and English
Lexicon, 1997 och NA28, Novum Testamentum Graece with Critical Apparatus, Mounce Parsings,
and Concise Greek-English Dictionary, 2012 samt Bibel 2000, 2001.
9
Bakgrund
Gamla och Nya testamentet
Demoner i GT
Demoner kopplas ofta ihop med öken och ödemarker, med ödelagda städer och tillsammans
med orena djur som håller till på sådana ställen. Det finns demoner av manligt respektive
ֲ 2 3 Mos 16:8, 10, 26 (försoningsdagen där
kvinnligt kön och med egennamn såsom Asasel ‫ﬠזָאזֵל‬
Aron har två getabockar till syndoffer) och Lilit ‫לִ ילִ ית‬3 Jes 34:14 (Lilit vilar i Edom). I Bibel 2000
finns Lilit i Job 18:15 där hon intar den gudlöses hem, men ordet finns däremot inte i grundtexten.
Ett ord för bock ‫שָׂ ﬠִ יר‬4 används om demoner och översätts med ordet bockdemoner
3 Mos 17:7 (israeliterna var otrogna med dessa och offrade till dem) och 2 Krön 11:15 (Jerobeam
och hans söner hade offerplatser och präster för bockdemonerna) respektive gast Jes 13:21, 34:14
(gastar hoppar omkring i Babylonien och möts i Edom). En man eller en kvinna kan ha en ande
från en död ‫יִ ְדּעֹ ִנ֖י ֣מוֹת‬5 eller en spådomsande ‫ ֛אוֹב‬6 i sig 3 Mos 19:31; 20:6, 27; 5 Mos 18:11; Jes 8:19;
19:3 som även kan väsa och stöna.
‫שֵׁ ד‬7 översätts med demon 5 Mos 32:17; Ps 106:37 (söner och döttrar offrades till dem).
1 Sam 16:14−16, 23; 18:10; 19:9 ansätts och plågas Saul av en ond ande ‫־רﬠָ ֖ה‬
ָ ַ‫ ֽרוּח‬8 som leder
till raseri (Bibel 2000 har översatt raseri med besatt) och mordförsök på David. Denne ande
lämnar Saul när David spelar lyra. Egyptierna rådfrågar gengångare ‫ ִא ִטּים‬9 Jes 19:3.
‫ ֲﬠזָא ֵזל‬goat of departure; the scapegoat: a) scapegoat refers to the goat used for sacrifice for the sins of the people
b) meaning dubious. BHS, Biblia Hebraica Stuttgartensia with Michigan-Claremont-Westminster Morphology and BDB,
The Brown-Driver-Briggs Hebrew and English Lexicon 1997.
2
3
‫ לִ ילִ ית‬name of a female night-demon haunting desolate Edom. BHS och BDB.
4
‫ שָׂ ﬠִ יר‬satyr, demon (with he-goat’s form, or feet; hairy demons). BHS och BDB.
5
‫ ידעני‬spirit; soothsayer. ‫ מות‬die; perish. BHS och BDB.
6
‫ אוֹב‬skin- bottle, necromancer. BHS och BDB.
7
‫ שֵׁ ד‬a masculine noun meaning a demon, a devil. BHS och BDB.
8
9
ָ‫־רﬠ‬
ָ ַ‫ ֽרוּח‬spirith; breath; wind. Evil; bad; depravity; poor. BHS och BDB.
‫ ִא ִטּים‬ghost, spririt. BHS och BDB.
10
Lögnens ande ‫ ֣רוּחַ שֶׁ֔ קֶ ר‬10 talar via profeter för att förleda Achav 1 Kung 22:22–23;
2 Krön 18:21–22.
Demoner i NT
Besatta
Människor och djur kan enligt texter i NT vara besatta δαιμονίζομαι11 av en eller flera demoner
Matt 4:24; 8:16, 28, 31, 33; 15:22; Mark 1:32; 34, 39; 5:15, 16, 18; Luk 8:36. Även Jesus anklagas för
att vara besatt och från sina sinnen Joh 10:21. Jesus botade de besatta och drev ut dem med sitt ord.
Besatthet kopplas också ihop med fysiskt helande och då demonen drivs ut så börjar den stumme
tala Matt 9:32 eller så botar Jesus en besatt person som var blind och stum så denne kunde se och
tala igen Matt 12:22.
Ett annat ord som översätts med besatt i Bibel 2000 är att ha en demon δαιμόνιον ἔχει12 och
det anklagas både Johannes Döparen Matt 11:18; Luk 7:33 och Jesus för Joh 7:20; 8:48, 49, 52; 10:20.
Den besatte, som höll till vid gravarna, var besatt av demonen Legion vilket syftar på många
demoner Mark 8:30; Luk 8:27, 30.
En man som var besatt av en oren demon ἔχων πνεῦμα δαιμονίου ἀκαθάρτου13 hade
kännedom om vem Jesus var Luk 4:33.
Demoner
Demoner δαιμόνιον kan falska profeter och personer som inte hör till Jesu lärjungar driva ut
i Jesu namn Matt 7:22; Mark 9:38; Luk 9:49 liksom lärjungarna Luk 10:17 och för de troende ska
det vara ett tecken Mark 16:17. Lärjungarna har fått makt av Jesus och befallning att driva ut dem
Matt 10:8; Mark 3:15; 6:13; Luk 9:1. Jesus driver ut demonerna med Guds ande och Guds finger
Matt 12:28; Luk 11:20.
10
‫ ֽרוּחַ שֶׁ֔ קֶ ר‬spirith; breath; wind. Deception, deceit; disappointment. BHS och BDB.
11
δαιμονίζομαι be demon possessed spirit. NA 28, Novum Testamentum Graece with Critical Apparatus, Mounce Parsings,
and Concise Greek-English Dictionary, 2012.
12
δαιμόνιον, ου n demon, evil spirit spirit. ἔχω trans. have, hold, possess; keep; receive, get; regard, consider, think; can,
be able, must (with inf.); be married to; wear (of clothes); be situated. NA28.
13
πνεῦμα, τος n Spirit (of God); spirit, inner life, self; disposition, state of mind; spirit, spirit being or power, power
(often of evil spirits), life; wind; breath, ghost, apparition. ἀκάθαρτος, ον unclean, defiling; without relationship to God.
NA28.
11
Jesus talar strängt till pojken som har fallandesjuka så att demonen lämnar honom och han
blir botad, däremot kunde inte lärjungarna driva ut den eftersom deras tro var svag Matt 17:18–19.
Jesus förbjöd demonerna att tala eftersom de visste vem han var Mark 1:34; Luk 4:41 och de tror
att Gud är en Jak 2:19 (Bibel 2000 har översatt demonerna med onda andar istället). Jesus driver ut
demoner, både genom att tala till dem direkt men befriar även på distans Mark 1:39; 3:22; 7:29;
16:9; Luk 13:32. Maria från Magdala hade sju demoner som Jesus drev ut Mark 16:9; Luk 8:2.
Demoner kastar omkull en man då Jesus befaller demonen att lämna mannen Luk 4:35 och
en demon kastar en pojke till marken, rycker och sliter i honom innan Jesus tillrättavisar den och
botar pojken Luk 9:42. I samband med att Jesus lade händerna på de sjuka och botade dem så for
det också ut demoner Luk 4:41. Demoner kan orsaka döden för svin Luk 8:33. En demon kan vara
stum och påverkar personen så att denne inte kan tala Luk 11:14.
Jesu lärjungar ska inte lyssna till demoners läror 1 Kor 10:20–21; 1 Tim 4:1. Människor tillber
demoner Upp 9:20. De kan förekomma mer frekvent på vissa platser Upp 18:2 och har en ledare
över sig som heter Beelsebul Matt 9:33, 34; 12:24. I Athen trodde några att Paulus ville införa
främmande gudar ξένων δαιμονίων14 Apg 17:18. Demonandar πνεύματα δαιμονίων kan göra
tecken och samla folk till strid Upp 16:14.
Andar
Om en människa blivit befriad från en ande πνεῦμα men ej omvänder sig och gör bättring så kan
anden komma tillbaka tillsammans med fler Matt 12:45; Luk 11:26. En del personer tror inte på
andar Apg 23:8. Det är viktigt att kunna skilja mellan olika andar 1 Kor 12:10; 1 Joh 4:1, 3.
Jesus botar människor från onda andar πνευμάτων πονηρῶν15 Luk 7:21; 8:2. Sju judiska
andeutdrivare försökte driva ut onda andar i Jesu namn, men mannen som hade dessa demoner
i sig misshandlade andeutdrivarna så de måste fly ut ur huset nakna och blodiga Apg 19:13–16.
Lärjungarna fick makt av Jesus över orena andar πνευμάτων ἀκαθάρτων16 Matt 10:1;
Mark 6:7. Filippos predikade om Jesus i Samarien och de orena andarna for ut under höga rop från
14
ξένος, η, ον strange, foreign, unusual; ὁ ξ. stranger, foreigner. NA28.
15
πονηρός, ά, όν evil, bad, wicked, sinful; (noun evil person; Evil One [of the Devil]; τὸ π. what is evil, evil); guilty
(of conscience); unsound (eye); bad, worthless (of fruit); malignant or painful (of sores). NA28.
16
ἀκάθαρτος, ον unclean, defiling; without relationship to God. NA28.
12
dem som var besatta Apg 8:7. När en oren ande lämnar en människa letar den efter en plats att vila
på. Om den inte hittar någon vänder den tillbaka till människan och om det är ledigt tar den även
med sig fler andar Matt 12:43; Luk 11:24. En oren ande skrek att den visste vem Jesus var, ryckte
och slet i mannen som skulle bli befriad och gav till ett högt rop innan den lydde och lämnade
honom Mark 1:23–27. De orena andarna faller ner för Jesus och ropar ”Du är Guds son” Mark 3:11.
De skriftlärda sa att Jesus hade en oren ande Mark 3:30. Människor hade försökt binda en man som
hade en oren ande (vid namn Legion) och försökt hålla honom i förvar med kedjor och bojor, men
han hade slitit sig lös och drivits ut i öde trakter Luk 8:29. Jesus skickade Legion in i svinen som
rusade ner i en sjö och dog Mark 5:8–13. En dotter till en kvinna blev befriad på distans från en
oren ande Mark 7:25. Jesus befaller de orena andarna med makt och myndighet och de far ut Luk
4:36; 9:42. Människor som plågades av orena andar blir helade Luk 6:18. Jesus botar alla som plågas
av orena andar Apg 5:15. Ur drakens, odjurets och den falske profetens mun kom tre orena andar
liknande paddor Upp:16:13. Orena andar samlas i större antal på vissa platser Upp 18:2.
En pojke hade en stum ande πνεῦμα ἄλαλον17 (benämns senare i texten som oren ande) som
kastar omkull honom, gör så att han tuggar fradga, skär tänder och blir stel. Så snart den ser Jesus,
sliter den i pojken så han ramlar omkull och rullar runt med fradga runt munnen. Jesus talar
strängt och befaller den orena anden, som är en stum och döv ande ἄλαλον καὶ κωφὸν πνεῦμα18, att
lämna pojken och aldrig mer komma tillbaka. Lärjungarna hade tidigare försökt driva ut den men
inte lyckats och Jesus säger att ”Den sorten kan bara drivas ut med bön” Mark 9:20–29.
Det finns andar som bedrar πνεύμασιν πλάνοις20 vilket gör att några ska avfalla från tron och
lyssna till de andarna 1 Tim 4:1. Dessa andar gör också så att personer som inte känner Gud inte
lyssnar på dem som gör det 1 Joh 4:6.
En Spådomsande πνεῦμα πύθωνα21 Apg 16:16 kan skaffa inkomster.
17
ἄλαλος, ον unable to speak, dumb. NA28.
18
κωφός, ή, όν dumb, mute; deaf. NA28.
20
πλάνος, ον deceitful; ὁ π. deceiver, imposter. NA28.
21
πύθων, m spirit of divination. NA 28.
13
Sammanfattning och analys av demoner i GT och NT
I GT förekommer det demoner i 33 verser och de finns i 10 varianter. I NT finns de i
115 verser och 16 varianter. Det finns alltså nästan dubbelt så många varianter i NT jämfört
med GT och endast 3 varianter (demoner, onda ande, spådomsande) finns både i GT och NT.
Procentuellt förekommer antal demoner 10 gånger färre i GT jämfört med NT.
Benämning
Asasel
Lilit
Legion
gast
gengångare
besatt
blind och stum besatt
stum besatt
demoner
bockdemon
oren demon
stum demon
främmande demoner (gudar)
demonandar
andar
ond ande
orena andar
ande från en död
spådomsande
lögnens ande
stum ande
stum och döv ande
andar som bedrar
Varianter av demoner
Antal demoner
Förekomst av demoner i %
GT
3
1
NT
gör det, är det ofta på avstånd i den meningen att de
2
2
1
2
2
6
6
6
4
10
33
3,6 %
Demoner förekommer mycket sällan i GT och när de
22
1
1
46
1
1
1
1
6
6
22
1
1
1
2
16
115
35,3 %
håller till i öknen, ödemarker och ödelagda städer.
Människor hade präster och särskilda offerplatser för
demoner där de bland annat offrade sina egna barn.
En människa kan ha en ande från en död eller
spådomsande i sig. Andarna väser och stönar och kan
rådfrågas. De personer som har något med andarna
att göra är orena, ska stötas ut från sitt folk eller stenas
till döds och de har egen skuld till det.
Saul blev ansatt av en ond ande gång på gång
men lämnades tillfälligt i fred när David spelade lyra.
En lögnens ande talade genom ungefär
fyrahundra profeter för att förleda kung Achav att gå
in i krig och stupa där.
Gällande alla förekomster av demoner i NT är det tre demonvarianter som dominerar 23 procent
besatta, 40 procent demoner och 23 procent orena andar. Resterande varianter är få till antalet.
Besatthet talas det inte alls om i GT, demoner förekommer 2 gånger och orena andar nämns inte.
NT saknar 7 varianter av demoner som finns i GT och GT saknar 13 varianter som finns i NT.
I NT kan människor bli befriade från demoner vilket jag inte funnit i GT där endast Saul
lämnas tillfälligt ifred av den onda anden när David spelar lyra. Jesus driver ut dem 23 gånger,
lärjungarna 5 gånger och 1 gång kan de inte driva ut. En person som inte var en av lärjungarna drev
ut demoner i Jesu namn 1 gång, judiska andeutdrivare försöker 1 gång men misslyckas och blir
misshandlade av dem, falska profeter 1 gång.
14
Den svenska pingströrelsens framväxt
Den svenska pingströrelsens framväxt har sin bakgrund i en väckelse som började i Amerika,
Los Angeles, 1906. Denna väckelse hade kopplingar till den helgelserörelse som redan fanns i
Amerika och till väckelsen i Wales 1904–1905 och hade tydliga likheter med metodisternas och
helgelserörelsens frälsnings- och helgelselära. Det som var nytt i denna väckelse var främst
förkunnelsen om dopet i den Helige Ande tillsammans med åtföljande tecken. Som vi senare
ska se, så hade influenser från Amerika även betydelse inom svenska pingströrelsen under 50-talet.
Det började med att den svarte predikanten W J Seymour predikade i ett baptisthem, 1906,
på Bonnie Brae Street över Apg 2:4 Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål,
med de ord som Anden ingav dem22 och hävdade att den som tar emot Andes dop skulle tala i nya
tungor23 som lärjungarna gjorde på pingstdagen. Elden föll, som det brukar sägas inom svenska
pingströrelsen, och en efter en av de samlade började tala i tungor. En av medlemmarna i denna
grupp var en svensk invandrare, Anders Gustaf Johansson (sedermera kallad Andrew Ek).24
Arthur Sundstedt beskriver målande i sin bok ”Pingstväckelsen – dess uppkomst och första
utvecklingsskede” då det egentliga genombrottet kom senare samma år i en gammal metodistkyrka
på Azusa Street. Möteslokalen var spartansk med sågspån på golvet, fyrtio sittplatser bestående av
plankor som lagts på spikkaggar och en talarstol som bestod av två tomma packlådor. Mötena
saknade planering, var spontana och bestod av korta predikningar, vittnesbörd, bön och sång.
Det som var lite ovanligt var kören som brukade sjunga, den kallades himmelska kören och bestod
av andedöpta som sjöng i anden.25 Mötena pågick hela dygnet och nyfikenheten på vad som hände
där var så stor att vissa församlingar runt omkring fick ställa in sina möten. Det sägs också att
människor kom i syndanöd26 då de närmade sig kvarteren intill kyrkan.
Johansson som var med under genombrottet i Los Angeles, kallar Seymour för ”en mycket
oansenlig, låghalt, enögd neger ... men hans ord hade sådan makt, att den starkaste motståndare
22
Bibel 2000.
23
Ordet glossolali används istället för tungotal i vetenskapliga sammanhang. Det grekiska ordet för tunga är γλώσσα
(glossa) och tala λαλει (lalei).
24
Claes Waern m fl 2007, Pingströrelsen 100 år. Del 1: Händelser och utveckling under 1900-talet, Jan-Åke Alvarsson, s 11.
25
Tungotal med melodi.
26
Uppenbarelse av synder med medföljande ånger över dessa.
15
föll omkull i sågspånen på golvet och ropade om nåd och frälsning”.27 Samma år startade
församlingen tidningen The Apostolic Faith där programförklaringen var klar
i första numret: ”att återupprätta den tro som en gång överlämnats åt de heliga”, en tanke som
funnits inom pingstväckelsen ända till våra dagar.
Johansson reste till Sverige som pingstmissionär och under ett väckelsemöte i en
baptistförsamling i Skövde, januari 1907, föll den Helige Ande över en ung man som plötsligt
började tala ord som ingen begrep och det blev en väldig uppståndelse. Johansson lugnade dem
och förklarade att han själv upplevt samma sak i Los Angeles och berättade att Andens dop gäller
alla och att de skulle tacka Gud för att väckelsen kommit.
Pastor John Ongman från Filadelfia i Örebro kallades dit för att reda ut vad som hänt.
Han deltog i några möten sa ”Detta är från Gud!” och citerade Joel 2:28 Det skall komma en tid
då jag utgjuter min ande över alla. Era söner och döttrar skall profetera, era gamla män skall ha
drömmar, era unga män se syner. Väckelsen kallades Den nya rörelsen. Ongman tog med sig
budskapet tillbaka och Örebro blev i Sverige ”Los Angeles – ett centrum för spridningen av
pingstväckelsen”.29
Tomas Ball Barratt, mer känd som T B Barratt, var född i England men flyttade sedan till
Norge. Han träffade Johansson i Amerika och kom i kontakt med väckelsen i Los Angeles.
Barratt brevväxlade med Seymour och genom sin tidning Byposten höll han folk i Norge à jour
med vad som hände honom i Amerika. En artikel som publicerades i oktober 1906 hade rubriken
En ny pingstdag? och beskrev väckelsen i Los Angeles. 30
Barratt kom till Norge från Amerika före julafton 1906 och skulle predika i de lekamliga
övningarnas tempel (idrottshallen) men stod mest och grät och fick inte mycket sagt”. Efter en dryg
månad hade en utgjutelse av Guds ande ägt rum med ett tiotal andedöpta, några hade haft syner
och andra profeterat och snart var tidningsspalterna i hela Skandinavien fyllda av skildringar.31
27
Arthur Sundstedt 1969, Pingstväckelsen – dess uppkomst och första utvecklingsskede, s 77.
29
Waern m fl 2007, Jan-Åke Alvarsson, s 24.
30
Sundstedt 1969, s 87.
31
Sundstedt 1969, s 87.
16
I Barratts förkunnelse fanns ett tydligt inflytande från väckelsen i Wales och Los Angeles
som bestod av fem huvudpunkter: väckelse och frälsning för syndare, uppgörelse måste komma
till stånd mellan oeniga personer, de troende måste upphöra med sitt slöa egenkära liv och tro på
Barratt ridande på en kvast med tungor av eld.
en fullkomlig rening av hjärtat i kraft av Jesu blod, Andens vittnesbörd om detta nådeverk i själen,
ett fullt pingstdop med tungotal som åtföljande tecken. Då det gäller mötesordningen så gavs fritt
spelrum för Andens ledning.
Flera välkända pastorer och redaktörer kom i början av 1907 för att studera väckelsen i
Kristiania (Oslo). Från Sverige kom det personer från bland annat Metodistkyrkan,
Missionsförbundet, Baptisterna, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Svenska Morgonbladet,
Göteborgs Veckotidning, Veckoposten, Närkesbladet, Svenska Tribunen. En viktig besökare med
anledning av väckelsens spridning i Sverige var Lewi Pethrus som var baptistföreståndare i
Lidköping. Barratt besökte sedan och predikade i bland annat Stockholm, Uppsala och Göteborg. I
17
Stockholm började Den nya rörelsen,
som pingstväckelsen ofta benämndes under den första tiden i Sverige, inom Metodistsamfundet,
i S:t Johannes kyrka, den 27 januari 1907.
Det var flera av ledarna i olika baptistförsamlingar som var både kritiska och reserverade
inför väckelsen. Motståndet var så stort att frågan kom upp att skaffa en egen lokal, där de som
var för väckelsen kunde be utan restriktioner. Det blev en grosshandlare med fru, tillhörande
baptistförsamlingen Ebeneser, som 1909 köpte ett hus på Uppsalagatan (nuvarande Gästrikegatan).
Där inreddes en lokal i källarvåningen som fick namnet Filadelfiasalen och den 30 augusti 1910
bildades där en ny baptistförsamling som fick namnet Filadelfiabaptistförsamlingen eller
Stockholms sjunde baptistförsamling. De var eniga, men inte i frågan om församlingen skulle
anslutas till Stockholms distriktförening i Svenska Baptistsamfundet eller inte. De flesta hade tänkt
att församlingen skulle vara fristående men för att undvika splittringen som Den nya rörelsen förde
med sig i många baptistförsamlingar så anslöt man sig till Baptistsamfundet. Man bad till Gud att
han skulle sända dem en föreståndare och som kunde bli deras talesman och ledare. Valet föll på
Lewi Pethrus i Lidköping.
I sex år var pingstväckelsen enbart en samkyrklig rörelse i Sverige och som sådan var den
aktivast i Baptistsamfundet. Det var först 1913, efter att Stockholms sjunde baptistförsamling med
Lewi Pethrus som föreståndare börjat tillämpa en så kallad öppen kommunion för alla troende och
döpta, som församlingen uteslöts ur Baptistsamfundet. Stockholms sjunde Baptistförsamling som
också kallades Filadelfiaförsamlingen blev då den första pingstförsamlingen. Under större delen av
1900-talet behöll svensk pingströrelse en kongregationistisk organisationstyp med varje församling
fullt fristående, vilket man ansåg vara sant bibliskt.32
Det som var utmärkande för den svenska pingströrelsen var dels att man strävade efter att
återupprätta den nytestamentliga kristendomen, andedopet med tungotal samt läran om den
samfundsfria församlingen. 33
32
Berndt Gustafsson 1983, Svensk kyrkohistoria, passim.
33
Joel Halldorf 2010, Regn, regn färdas över oss: Algot Niklasson och förnyelseväckelsen inom svensk pingströrelse 1950–51,
s 34 f.
18
Helande- och Särlaregnsväckelsen
Efter andra världskriget växte två inflytelserika väckelserörelser fram i Nordamerika:
”The healing movement” och ”The Latter Rain movement” (benämns fortsättningsvis
”helandeväckelsen” och ”särlaregnsväckelsen”). Båda lyfte fram enheten i Kristi kropp,
Jesu snara återkomst samt helande och profetior.34 Väckelsernas stora utbrott var 1947.
Innan dess var det okänt med kampanjer och möten som kunde samla mer än 10 000 personer.
Enligt pastor David du Plessis35 var deltagandet av amerikanska pingstvänner i den första
världspingstkonferensen 1947 samt bildandet av Pentecostal Fellowship of North Amerika 1948
avgörande för helandeevangelisternas kampanjer under 1950-talet.36
Helandeväckelsen
I helandeväckelsen hade helande genom tro en central ställning och bestod av massevangelisation,
under och tecken. En av huvudpersonerna i väckelsen var pastor William Branham som även
hade betydelse inom särlaregnsväckelsen.37 Att Branham var kopplad till båda väckelserna kan ha
medverkat till att många tycks ha uppfattat de båda väckelserna som en enda, men ur ett teologiskt
perspektiv måste de hållas isär. En annan betydelsefull evangelist i denna tid var pastor William
Freeman som predikade frälsning, omvändelse och tro samt bad för sjuka.38
Särlaregnsväckelsen
Pastor Reginald Layzell besökte några av Branhams möten i Vancouver hösten 1947 där han
träffade bibellärare från en bibelskola i Kanada. Dessa möten präglades av predikningar om tro,
helbrägdagörelse, fasta och bön. Detta besök resulterade i att Layzells församling och eleverna på
bibelskolan i Kanada började be och fasta om väckelse och Andens gåvor. Den 12 februari 1948
34
Halldorf 2010, 56 ff.
35
Känd som ”Mr Pentecost”, en pingstpastor född i sydafrika som bland annat verkade för ekumenik och att katoliker
och protestanter skulle respektera tungotal och helande genom tro och pingströrelsen som en legitim kristen rörelse.
36
Torbjörn Aronson 2005, Guds eld över Sverige: Svensk väckelsehistoria efter 1945, s 46 ff.
37
Aronson 2005, s 48 ff.
38
Halldorf 2010, 56 ff.
19
kom, enligt de på bibelskolan, en andeutgjutelse, smörjelse och en profetia som beskrev väckelsen
som snart skulle komma.
En konferens anordnades i juli med oorganiserade möten och bön långt in på nätterna.
Handpåläggning praktiserades, ofta i kombination med profetia innehållande positiva budskap,
tillrättavisning och vägledning. Även andliga gåvor och tjänster förmedlades på det sättet enligt
Apg 13:1–3. Det var viktigt att alla i församlingen skulle vara utrustade och ha något att bidra med
och detta undervisade man om utifrån 1 Kor 14:26 och 2 Tim 1:6. De personer som skulle profetera
med handpåläggning bad och fastade några dagar innan och till en början var det också krav på
att den som skulle ta emot handpåläggning skulle göra detta. Detta gjordes för att eliminera risken
att handpåläggningen skulle få motsatt verkan med överföring från den andre enligt 1 Tim 5:22
Lägg inte förhastat dina händer på någon och gör dig inte medskyldig till någon annans synder,
håll dig själv ren.
Det undervisades om att återupprätta de fem tjänster som omtalas i Ef 4:11 där apostlar
och profeter skulle ha andlig auktoritet att leda församlingar. Pastor Joseph Mattsson-Bozé
undervisade om de nio andliga nådegåvorna och betonade att alla kunde få del av dessa 1 Kor 12:8–
10. Annan undervisning handlade om enhet i Kristi kropp utifrån Joh 17:21 där gemenskapen
skulle vara grundad på vem man tror på och inte på vad man tror. Människor skulle då komma
tillsammans från olika trosbekännelser. Reginald Layzell sade sig fått en uppenbarelse angående
lovsång utifrån Ps 22:4 och dess betydelse i samband med tillbedjan. Versen kallades Davids nyckel
då den var effektiv att skapa gudsnärvaro i mötena. Han undervisade utifrån Heb 13:15 Så vill vi
genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans
namn. Eftersom det var ett offer, var det någonting den naturliga människan inte ville göra ”Att
offra lovets offer är alltså inte beroende av känslor eller yttre omständigheter. Det är något som
ständigt ska bäras fram inför Herren, därför att det tillhör honom”. Det som var speciellt och nytt
med lovsången inom väckelsen var gemensam sång i Anden.40 Det som undervisades skulle bli till
läromässiga riktlinjer för Särlaregnsväckelsen.41
40
Tungotal som sjungs med en melodi isället för att talas.
41
Börje Norlén m fl 2010, Latter Rain-väckelsen i Östermalms Fria Församling på 1950-talet, s 24–39.
20
Väckelsen till Sverige
Hur kom väckelsen från Amerika till Sverige?
Lewi Pethrus (föreståndare i Filadelfiaförsamlingen Stockholm) fick kontakten med
särlaregnsväckelsen förmedlad via sin gode vän svensk-amerikanen Joseph Mattsson-Bozé
(pastor).42 Pethrus reste till USA i oktober 1949 för att studera både helande- och särlaregnsväckelsen och knöt där olika kontakter, bland annat med Freeman och Branham, men besökte även
Mattsson-Bozé i Chicago vilkens församling var ett av väckelsens centrum. Pethrus fick mycket
positiva intryck från sin resa och uppmanade till öppenhet inför särlaregnsväckelsen. Han
konstaterade att ”Du måste köpa hela åkern för att finna skatten” och med detta menade han
att man kanske på köpet också får med sådant som man egentligen inte vill ha för att få tag på
det som är värdefullt.43 Detta resulterade i en inbjudan till Filadelfiakyrkan Stockholm den
29 januari–12 februari 1950 av William Freeman med hustru (namnet nämns inte), Joseph
Mattson-Bozé och Paul Nyman samt William Branham under pingsten samma år.
42
Halldorf 2010, s 64.
43
Dagen 31/1 1950.
21
William Freeman
Inför besöket av Freeman
Hur förbereddes de svenska troende inför besöket av Freeman?
Lewi Pethrus skrev artiklar i positiva ordalag om Freemans person och handlande men
förbereder också läsarna på kritik som kan komma från olika håll. Profan media hjälper också
till inför besöket.
Evangelii Härold 1950
Lewi Pethrus skriver en välkomnande helsidesartikel där han i mycket positiva ordalag beskriver
Freeman som ”ett utkorat Herrens redskap”, allvarlig och uppriktig, en bönens och trons man som
alltid visar på Jesus som frälsare i samband med helbrägdagörelser och som inte är ute efter
sensation eller att bli populär. Pethrus skriver ”Ingen skall tro, att broder Freeman botar de sjuka
genom någon mystisk trolldomskraft. Han använder just samma sätt, som vi alla, som tro på
Herren som läkare”?52 Varför nämner Pethrus Freemans sätt? Kanske förstod Pethrus vad det var
som skulle komma att hända.
Den kristne 1950
Lewi Pethrus skriver att många väntar på Freemans besök så deras kroppar kan bli helade.
Men det är inte säkert att det kommer att ske, fortsätter Pethrus, eftersom Andens gåvor verkar
gemensamt med de troende som ska ta emot helandet. Människors gudsförhållande och tro att
göra, om de gett upp sina liv för Gud har betydelse. Det kan också vara så att människorna
förväntar sig helande från Freeman istället från Gud. Pethrus förbereder också för den kritik som
kan komma, både från världen och religiösa människor som t ex predikanter som predikat hela sitt
liv men inte lytt Jesu befallning att bota sjuka. Han uppmanar läsarna att inte bry sig om kritiken.53
52
Evangelii Härold 26/1 1950, ”William W. Feemans besök”.
53
Den kristne januari 1950, ”Väckelsens väg – trons väg”.
22
Freemans besök
Hur beskrivs Freeman och hans demonologi i källorna?
Konferensen för ”troslivets fördjupande” som den kallades, med Freeman och Mattsson-Bozé
började söndag den 29 januari 1950 i Filadelfiakyrkan Stockholm och skulle hålla på till den
12 februari, med två möten per vardag och tre per söndag under hela kampanjen. Till dessa möten
samlades mer människor än det någonsin gjorts tidigare i församlingens historia per gudstjänst.
Detta innebar också att alla besökande inte fick plats och kunde komma in i lokalen.
Det visade sig att det skulle storma rejält kring konferensen och Freeman. Enligt Carl-Erik
Sahlberg54 så blev Freeman polisanmäld av en person som lyckats komma in på mötet men inte
blivit behandlad av honom. Allan Törnberg som var formellt ansvarig för mötena blev kallad till
polisförhör och åtalades för att inte sökt polistillstånd. Detta åtal lades senare ned. Radiodebatt
sändes ”Kan bön bota blind?”. Den profana pressen55 ifrågasatte Freemans möten och
helbrägdagörelsena på förstasidor med karikatyrer. Freeman kallades ”salige William”,
”medicinmannen”, ”mirakelmannen” och han sades hota Sverige genom det han gjorde, det var
”ogudaktigt hokus pokus”. Mötena beskrevs som ”gyckelspel” och två tidningar krävde
polisingripanden mot dem. En tidning skrev om de pingstvänner som tagit avstånd från Freeman.
Freemandebatten påverkade även Lewi Pethrus som fick svårigheter att få krediter och i boken
”Simon och Trollkarlen”, som Tore Zetterholm skrivit, skildrades en församlingsföreståndare som
taktisk och hänsynslös, denne liknade Lewi Pethrus till det yttre. Enligt Carl-Erik Sahlberg så
ifrågasatte även samfundspressen56 mötenas karaktär och ”Det fanns belysande nog ingen profan
eller kristen tidning som inte ifrågasatte freemanmötenas karaktär”57. I sådana fall måste Sahlberg
åtminstone bortsett från tidningarna Evangelii Härold, Dagen och Den Kristne vilka enbart var
positiva och tog Freeman i försvar gentemot annan media.
54
Carl-Erik Sahlberg 2009, Pingströrelsen och tidningen Dagen – från sekt till kristet samhälle 1907–63, s 165, 217 f, 352.
55
Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, Morgontidningen, Svenska Morgonbladet, Ny Dag,
Aftontidningen, Stockholmstidningen.
56
Svensk Veckotidning (SMF), Vecko-Posten (SBS), Svenska Sändebudet (MK), Trosvittnet (SAM), Budbäraren (EFS),
Missionsbaneret (ÖM), Trons Segrar (HF), Stridsropet (FA), Vår Fana (SvFA), Nya Väktaren (BV), Svensk Kyrkotidning
(SvK).
57
Sahlberg 2009, s 165.
23
Evangelii Härold 1950
Pastor Allan Törnberg (vid tillfället medarbetare till Lewi Pethrus i Filadelfia i Stockholm) skriver
att dagspressen ropar på polis och statliga myndigheter försöker förbjuda amerikanska predikanter
att hålla möten i Sverige. Ord används som humbug och kvacksalveri och i radio kallas Freeman
för trollkarl. Kanske hade de som jobbade på radion tidigare läst Pethrus artikel där han säger att
Freeman inte botar sjuka via någon ”mystisk trolldomskraft” eller så var det en tillfällighet.
Törnberg hänvisar till ett uttalande från Luther när han bad för sin dödssjuke vän Philip
Melanchton ”Hur ofta har det inte hänt och händer ännu, att djävlar hava blivit utdrivna i Jesu
namn samt att sjuka blivit helade vid åkallan härav”. Jag tolkar detta som att Törnberg, genom att
citera Luther, försöker visa på att demonutdrivning i samband med helbrägdagörelse i den
Lutherska traditionen inte var något konstigt.
Törnberg säger att på Jesu tid trodde folk allmänt att människor kunde bli botade men när
det kom på tal att Jesus kunde förlåta synder så blev han anklagad för att häda. Idag är det tvärtom,
nu tror man att han kan förlåta synder men inte bota. Hans slutsats är att helbrägdagörelse både
gäller på bibelns tid och i nutid. Han skriver vidare ”det som nu praktiserats i Göteborg och
Stockholm är ingenting nytt ibland oss” då de i alla år, som pingstväckelsen gått fram, har bett för
sjuka både enskilt och offentligt. ”Om nu pastor Freeman känt sig ledd av Gud att bedja för de
sjuka på sitt sätt, så bör ingen anklaga honom därför.” vilket får ses som ett avvisande av kritiken.58
Här skriver Törnberg att Freeman ber ”på sitt sätt” liksom Pethrus nämner ”hans sätt” i sin
artikel ovan (s 22). Vidare nämner han att det som praktiseras är ”ingenting nytt ibland oss” vilket
kan ses som ett stöd. Jag konstaterar att Törnberg uttalar sig i ämnet, men gör det försiktigt.
Enar Halldin (medarbetare i Smyrnaförsamlingen Göteborg) skriver att det var i
Smyrnaförsamlingen, när Freeman ”bjöd sjukdomen eller sjukdomsanden att vika i Jesu namn”,
som dagspressen kom med sina helsidesrubriker: ”Modern demonbesvärjelse i Smyrna”,
”Skräckstämning för onda andar”, ”Djävulsbesvärjelser i Smyrna som bland Afrikas hedningar”,
”Medeltid”. Halldin kom själv till tro sedan hans döende fru blivit helad en gång i tiden. Han
hänvisar till att Jesus ofta drev ut sjukdomsandar, liksom hans lärjungar. Men om en nutida
lärjunge vågar göra det som Jesus gjorde, så blir det helsidesrubriker. Liksom mötet i Stockholm
fick även i Göteborg flera tusen människor vända om på grund av platsbrist. Freeman beskrivs som
58
Evangelii Härold 9/2 1950, ”William Freeman och gudomlig helbrägdagörelse”.
24
en tillbakadragen fåordig man med ett försynt uppträdande men med en andemättad predikan.
Han bad, liksom i Stockholm, för blinda, döva, utan smak- eller luktsinne, men här bad han även
för dem som hade gasade lungor.59
Halldin tar Freeman i försvar, med hänvisning till Jesus, och talar om att driva ut sjukdomsandar som något Jesu lärjungar ska göra, då som nu.
A B60 berättar att en ”oerhörd uppmärksamhet” knutits till Freemans möten genom
”tidningarnas sensationsartiklar, uppladdade med hotelser om myndigheters ingripande”. Långa
köer väntade i timmar innan portarna öppnades till Filadelfiakyrkan men tusentals människor fick
lov att vända om i brist på utrymme. På två av mötena den första dagen predikade Freeman om
tron på Guds ord och höll väckelsepredikan där ett 50-tal ville bli frälsta. A B skriver att Freeman
hade ett enkelt, vänligt och värdigt uppträdande som väckte sympati hos åhörarna och predikade
med inspiration och kraft så att ”yrkestvivlare” sade sig bli osäkra. Freeman bad också för sjuka,
i huvudsak blinda, döva och för de som förlorat smak och luktsinne. Dessa benämnde han som
mindre sjuka. Freeman sa att han brukade göra så i början av en kampanj så tron kunde växa hos
dem med svårare sjukdomar genom att lyssna till predikningar och vittnesbörd från dem som blev
helade. Sedan kunde han ta sig an de svårare fallen.61
Stenografiskt upptecknad predikan ”Guds hälsoregler” av Freeman i Filadelfiakyrkan
den 31 januari 1950 ger praktiska råd hur människan kan ta hand om kropp och själ för att inte
bli sjuk men stark i Gud. Detta behövs eftersom hon är i en andlig strid och har att kämpa mot
ondskans andekrafter Ef 6:12.62 Freeman säger att en anledning till att det finns många kristna som
är andligt svaga och som har andliga sjukdomar, är att de inte lever efter ”Guds hälsoregler”:
1. Läs bibeln och gå på bönemöten 2. Ät den bästa andliga födan 3. Lev i den rätta atmosfären
4. Ha regelbundna och goda vanor 5. Lev rent 6. Motionera 7. Vila i Gud och ta tid i bön i ensamhet
8. Var villig att förlåta.63
59
Evangelii Härold 9/2 1950, ”Storm över Göteborg”.
60
Endast initialer är utsatta av skribentens namn.
61
Evangelii Härold 9/2 1950, ”En konferens i trons anda”.
62
Evangelii Härold 16/2 1950, ”Guds hälsoregler”.
63
Denna predikan finns även med namnet ”Andliga hälsoregler” i boken: William Freeman m fl 1950a, Helbrägda genom
tron, s 35–45.
25
Freeman beskrivs i positiva ordalag och försvaras i artiklarna från Evangelii Härold, både att
demoner ska drivas ut och sättet att göra det på. Demonutdrivning legitimeras genom hänvisningar
till Jesus, hans lärjungar och den Lutherska traditionen. Så kallade ”andliga sjukdomar” sägs bero
på den troendes levnadssätt.
Dagen 1950
Lewi Pethrus försvarade Freeman angående helbrägdagörelse gång på gång i Dagen i början av
1950 och gick till motangrepp mot de tidningar som angrep honom.65 Pethrus som en vecka
tidigare nämnt Freemans sätt nämner nu hans metod, vilket kan betyda att Pethrus inte vill säga
det rakt ut att Freeman drev ut demoner ”De flesta är vana vid att man smörjer de sjuka med olja
och beder för dem, men han [Freeman] använder sig inte av denna metod.”66
Helbrägda genom tron 1950
FÖRLAGET FILADELFIA
Redan under våren kom en bok ut med elva av Freemans predikningar. Lewi Pethrus skriver i
förordet att många diskussioner om Freemans besök i Sverige lyft fram det minst betydelsefulla om
honom och därför lyfter han istället fram predikningarna och lovordar dessa högt. Han använder
orden om Freeman som sades om Jesus ”att han talade såsom en som har makt och icke såsom de
skriftlärda”. Att Freeman kunde sin bibel väl och kunde citera bibelställen med kapitel och vers
kallar Pethrus som ”nästan mirakulöst”. Predikningarna var i många fall ”små mästerstycken”
gällande tankereda, logik och praktiskt arrangemang av framställningen. Dessutom gav Andens
smörjelse dem ett ”utomordentligt värde”. Vidare var hans engelska rik och vacker och de bilder
han använde var poetiska för att inte tala om erfarenheten av de andliga verkligheterna.67
Enligt vad pastor Freeman skriver om sig själv så kom han tidigt i kontakt med sjukdom
då hans mor låg inför döden men som omedelbart blev återställd sedan hon fått förbön av andra
troende. Av denna händelse drog Freeman slutsatsen att om en troende person är sjuk så ska man
lägga händerna på denna och be så hon blir frisk. Så småningom fick han en syn som hade med
65
Dagen 26, 27, 28, 30, 31/1 1950, citerat i Halldorf 2010, s 66.
66
Dagen 31/1 1950.
67
William Freeman m fl 1950a, Helbrägda genom tron, andra upplagan, s 4–5.
26
hans framtida tjänst att göra, med orden ”Om du är redo att betala priset, så har jag ett stort
uppdrag för dig”. Han trodde själv att han skulle ut och missionera.
Förutom erfarenheten med modern så fick han själv 1946 ett så svårt hjärtproblem att han
trodde att slutet var nära. Han fastade och bad och sa ”Herre, du vet, jag har endast en önskan, att
vara till för dig. Om jag skall ha detta lidande, så vill jag finna mig även i det”. Som vi kommer att se
längre fram så går den senare delen av bönen inte riktigt i linje med vad han skulle komma att
predika, nämligen att djävulen är anledningen till all sjukdom. Han överlevde och fick tillbaka
kraften inom kort. Han såg hjärtproblemet som fiendens verk och det gjorde han också året efter
då han fick en ”kräftsvulst” i benet. Han bad åter igen och blev helad, allt enligt honom själv.
Freeman berättar vidare att han hade väckelsemöten där många blev frälsta och helade.
Han sade sig då inte ha helbrägdagörelsens gåva utan gick ut i tro och handlade enligt Jak 5:14
Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med
olja i Herrens namn och be böner över honom. 15Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren
skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse.
I februari 1947 fick Freeman en ny syn där han fick se stora människoskaror som ville ha
förbön. Han bad för blinda, döva och stumma till dess de blev helade. Vidare fick han se en klocka
som visade på 23.40, sedan 23:43 och 23:53. Detta tolkade han som att ”slutet på denna tidsålder var
nära och att antikrists krafter stå redo”. Två veckor senare fick Freeman besök av en ängel, som sa
sig blivit ditskickad av Gud för att förmedla helbrägdagörelsens gåva till honom ”Ingenting skall
vara omöjligt för dig, om du bara kan få dem att tro”. Han skulle även predika att Jesus snart skulle
komma tillbaka och att de troende måste väckas ur sin slummer. Undervisning om hur han skulle
veta när människorna blev helade fick han också, men mer om detta nämner han inget om. Längre
fram fick han själv ytterligare ett besök av ängeln som meddelade att ”så snart han gick ut, så skulle
han börja hela”. 68 Freeman började alltid be för blinda, döva och stumma i början av sina
mötesserier som han tidigare sett i sin syn. Så gjorde han även vid sitt besök i Filadelfia Stockholm
och Smyrna Göteborg.
Freeman betonar att en människa som vill bli helbrägdagjord måste först och främst vara
troende, eftersom det är då hon har löftet om helande, och vara förberedd. Hennes liv måste vara
68
Freeman 1950a, s 9–14.
27
i ordning för att komma in i Guds plan och hon måste tro att Gud lönar dem som söker honom
Heb 11:6. För åskådliggöra detta använder han sig av liknelsen ”Bonden sår inte sin säd förrän
jorden är brukad och i ordning, och när han sedan sår, så vet han att han får skörd”.
Många människor känner inte till gåvan att skilja mellan andar, säger Freeman, men det är
den gåvan som verkar då han ber för sjuka. När han talar om helande från sjukdomar använder han
sig av orden helbrägdagörelse och befrielse om vart annat. Han sätter fokus på att människan måste
tro och inte tvivla ”Om du inte tror, då blir du inte befriad. Om du tvivlar, stannar du i dina bojor.”
Det beror alltså till en del på människan själv om hon ska bli helad, befriad eller inte. Otro kan
också begränsa Guds handlande och hon kan blir ännu mer bunden.”69
Det är djävulen som är anledningen till sjukdom, men det finns frälsning för både för själ och
kropp ”Människan går ned i en för tidig grav, därför att djävulen lägger sjukdom på människans
kropp, och hon dör av kräfta, tuberkulos och alla möjliga sjukdomar. Det är inte Guds vilja, att det
skall vara så.”70 Där Freeman säger något om onda andar är när han predikar om slavflickan med
spådomsanden Apg 16:16–18 samt Mark 16:15–18
”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. 16Den som tror och blir döpt
skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. 17Dessa tecken skall följa dem som tror: i
mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 18de skall ta ormar med sina
händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på
sjuka och göra dem friska.”
Detta innebär, säger Freeman, ”att Herren har givit oss makt över de onda andarna, kraft att driva
ut dem och befria människor som lida under dessa onda andars inflytande” och att befallningen
gäller i alla tider eftersom Gud inte bryter sitt förbund eller ord. 71
Det är intressant att Freeman predikar över Mark 16:15–18 vilket också är de verser
pingströrelsen ofta refererar till vid denna tidpunkt. (Detta har jag lagt märke till när jag bland
annnat läst Evangelii Härold.)72
69
Freeman 1950a, s 25–33.
70
Freeman 1950a, s 77.
71
Freeman 1950a, s 61 f.
72
T ex Evangelii Härold 1/11 1951, ”Verksam tro” och ”Är gudomlig helbrägdagörelse något för vår tid?”.
28
Freeman rakt på sak om onda andar då han predikar om Apg 16:16–18 och Mark 16:15–18
men i den övriga delen av boken nämns nästan ingenting. Ord som fienden och djävulen finns där,
men inte demoner. Budskapet finns där, men nedtonat, t ex Helbrägdagörelsens gåvor och den
helbrägdagörande kraften äro till för att taga bort roten till sjukdomen och att befria
din kropp”.73 Innan Freeman kom in i tjänsten som ”helbrägdagörare” och han själv hade svåra
hjärtproblem så bad han ”Om jag skall ha detta lidande, så vill jag finna mig även i det”. Kunde han
då tänka sig att fortsätta vara sjuk om det var ”Guds vilja” och inte motsätta sig ”djävulens verk”,
eller ändrade han åsikt längre fram?
När Gud helar 1950
EVANGELIIPRESS
Förlagschef Fl Hällzon berättar om skriverierna i pressen angående Freemans besök, vilket är
”lögn, förakt, skämt, gyckel och personlig förföljelse”. Han nämner också att kritiken varit både
förhastad och oberättigad samt förekommit från kristet håll vilket givit pressen vatten på kvarnen.
Därför har han givit ut en bok där målgruppen i första hand är troende som behöver få en biblisk
grund i ämnet hur man ska kunna bli helbrägdagjord och behålla det. 87
Hällzon kopplar ihop attacker från satan när det sker underverk. De troende har en kamp att
utkämpa mot den onda andevärlden Ef 6:12 ”Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att
kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans
andekrafter i himlarymderna.” och de ska driva ut demoner och bota sjukdomar
Mark 16:17–18. Hällzon proklamerar ”Gud vill att under skall ske och seger vinnas över vår fiende
i andevärlden. Satan skall få släppa sina offer. Dem som han har slagit med sjukdomar av olika slag
skall försättas i frihet. Det finns segerkraft i evangelium. I Jesu namn skall den onda härsmakten
övervinnas.”90
Harald Gustafsson (föreståndare i Smyrnaförsamlingen Göteborg) berättar att det i pressen
upphävdes ”riktiga ramaskri över vår medeltida tro på demoner och onda andar”. Och han
bemöter det med ”Men det är ju Jesus, som har lärt oss att tro på de onda andarnas existens.”91
73
Freeman 1950a, s 27.
87
William Freeman m fl 1950b, När Gud helar, s 3.
90
Freeman 1950b, s 52 ff.
91
Freeman 1950b, s 39.
29
Freeman sätter rubriken ”Sjukdom – satans förtryck”. Han säger att roten till varje sjukdom
och lidande hittas i bibeln ”Sjukdom är ett förtryck av satan och varje annan teori än denna är inte
bibelenlig” och hänvisar till Apg 10:38 Gud smorde Jesus av Nasaret med helig Ande och kraft,
honom som vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som voro under djävulens våld; ty Gud
var med honom.
Han säger klart och tydligt att sjukdom kommer från djävulen och när Jesus botade sjuka var
det ofta ”djävulska andar” inblandade i sjukdomen och dessa måste kastas ut innan den sjuke
kunde bli bra. Freeman räknar upp ett stort antal djävulska andar, döva andar, otrosandar,
lögnandar, vansinnesandar, bedragande andar, onda andar som alla har olika sätt att plåga och
bedra människorna. Freeman hänvisar även till missionsbefallningen i Mark 16:17.
Då Freeman har sina möten brukar han alltid be publiken att böja sina huvuden, sluta sina
ögon och vara i djup vördnad inför Gud. Ett syfte med det är att alla troende då kan ta del av
”reningen”, ett annat är att klara sig från att någon demon kommer in i deras kropp (vilket
troligtvis gjorde dem rädda). För sedan en demon drivits ut ur en troende så söker den genast ett
nytt offer. Han berättar att det funnits tillfällen då de utdrivna demonerna genast tagit plats i
tvivlare och att han då fått lov att gå ned bland publiken för att driva ut demonen, ”vilket vanligtvis
var en hemsk uppgift eftersom demonerna har ett kraftigt grepp om de otroende”. 92
Man alla blir inte helbrägdagjorda. En anledning är att människor har för liten tro. Men det
största hindret är att de vill ha helbrägdagörelse men inte är villiga att överlåta sig själva till Jesus.
Därför lägger Freeman stor vikt vid en frälsningsupplevelse och en förvandling i hjärtat.
Den troende måste vilja ge sitt liv åt Gud ”du må gå dit han vill att du skall gå, säga vad han önskar
du skall säga, och vara vad han önskar du skall vara.”93
Han undervisar om hur helbrägdagörelse tas emot. Tron ska vara grundad uteslutande på
Guds ord, d v s studera vad bibeln säger om helbrägdagörelse. Den troende måste absolut tro
att sjukdomen kommer från djävulen och vara absolut övertygad om att det är Guds vilja att bota.
Om tron är svag rekommenderar Freeman många mötesbesök så den troende får se andra personer
bli helbrägdagjorda samt att ta en dag i bön och fasta för att bygga upp tron. Det egna livet ska
överlämnas fullständigt till Gud enligt Rom 12:1 Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet,
92
Freeman 1950b, s 13 f.
93
Freeman 1050b, s 16 f.
30
att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga
gudstjänst. När det är dags för förbön ska hon inte tvivla utan tro på det som Gud lovat och efter
förbönen ska hon tacka Gud för det han gjort. Om inget under sker ska hon inte bli missmodig
utan tacka och lova Gud, då kommer hon bli bättre i sin kropp för var dag som går. Djävulen kan
försöka att komma tillbaka med symptom på sjukdomen som hon blivit fri ifrån och rådet blir då
”stå emot djävulen så ska ha fly från dig”.94
Freeman talar även om hur den helbrägdagjorde ska kunna behålla sin hälsa. Om hon börjar
tvivla på sin upplevelse, blir kritisk och syndar, kan hon inte endast förlora sin hälsa utan bli mer
sjuk än förut Joh 5:14 ”Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre”.
Han nämner några orsaker: 1. Ha ogudaktiga och ofrälsta vänner som hindar gemenskapen med
Jesus. 2. Feghet att vittna om vad Gud har gjort. 3. Inte stå emot frestelsen från djävulen att tvivla
på vad som hänt ”När tvivlen kommer, så betvivla själva tvivlet och du kommer avgå med seger.”
4. Misslyckande att inse helbrägdagörandet p g a otillräckliga instruktioner ”Demonen, som har
orsakat sjukdomen har kastats ut, men sedan måste det andra onda också gå ut ur kroppen.”
5. Misslyckande med att hålla fast vid löftet. ”När djävulen säger att du inte är frisk eller tvivel
kommer i dina tankar måste du hålla fast vid löftet”.95
Sammanfattning och analys av Freeman
I rörelsens tidningar beskrivs Freeman i positiva ordalag och försvaras i samtliga artiklar. Både
Törnberg och Pethrus talar om sättet som Freeman använder när han ber för sjuka. Törnberg säger
att ingen ska anklaga Freeman för sättet och Pethrus säger i en artikel att Freemans sätt använder
sig alla troende av (som tror på Herren som läkare) samtidigt som han säger i en annan artikel att
Freeman inte använder sig av metoden som de flesta är vana vid, nämligen att smörja med olja och
be. Pethrus säger inte rakt ut att Freeman drev ut demoner utan gör en omskrivning. Jag tycker det
94
Freeman 1950b, s 21 ff.
95
Freeman 1950b, s 23–28.
31
är svårt att tolka Petrus i frågan angående Freemans sätt och metod, ena gången använder sig alla
troende av samma sätt och andra gången gör de inte det.
Innan Freeman fick helbrägdagörelsens gåva 1947 så handlade han efter Jak 5:14, det vill säga
smorde med olja och bad för de sjuka. När han senare fick helbrägdagörelsens gåva säger Freeman
att det är gåvan att skilja mellan andar som verkar då han ber för sjuka.
Det är satan eller djävulen som står bakom och är anledningen till alla sjukdomar. Enligt
Freeman är det bara den teorin som är bibelenlig. De sjuka är offer och lever under satans förtryck
och sitter fast i bojor. De behöver rening, befrielse eller försättas i frihet. Det är ”djävulska andar”
som måste kastas ut för att den sjuke ska kunna bli frisk. De onda andarna kan också drivas ut ur
flera troende samtidigt, en form av massbefrielse. Men de utdrivna demonerna letar nya offer att ta
plats i, vilket t ex kan vara en tvivlande person. De olika onda andarna benämns efter deras
specialitet som till exempel döva andar gör människor döva, vansinnesandar gör människor
vansinniga, otrosandar skapar otro, bedragande andar förleder människor.
Det talas om behovet att den troende måste ta hand om både kropp och själ eftersom hon är i
strid mot ondskans andekrafter. Det ges praktiska råd hur hon ska gå tillväga och en anledning till
att många troende är andligt svaga eller har ”andliga sjukdomar” är deras levnadssätt, att de inte
följer råden som kallas ”Guds hälsoregler”. Freeman lägger ansvaret hos den sjuke men ger
samtidigt mycket praktisk undervisning med förklaringar hur utgången ska bli segerrik.
Att driva ut sjukdomsandar framställs som något som inte är konstigt och det är något som
troende ska göra i alla tider. Det refereras till Jesus och hans lärjungar som gjorde det på nya
testamentets tid, så även Luther på sin tid. Däremot verkar det som inte alla vågar göra det denna
tidsperiod på 1950-talet eftersom det blir stora rubriker om detta i tidningarna. Flera personer i
olika artiklar hänvisar till den så kallade missionsbefallningen Mark 16:17–18, de troende ska driva
ut demoner och bota sjukdomar i Jesu namn. Kanske Halldin citerat fel i artikeln att Freeman
bjudit ”sjukdomen eller sjukdomsanden att vika i Jesu namn”. Antingen var det sjukdomen eller
anden som skulle drivas ut eller så är sjukdom och andar så nära förknippade med varandra så det
uppfattas som samma sak.
Freeman ger instruktioner hur den sjuke ska kunna ta emot helande och behålla det. Om inget
helande sker direkt ska hon ändå tacka Gud för det och hon kommer att bli bättre för var dag som
går. För en helbrägdagjord person gäller det att inte tvivla på helandet eftersom djävulen kan
komma tillbaka med symptom på sjukdomen hon blivit fri från och då gäller det att ”stå emot
32
djävulen”. Om hon tvivlar och syndar, då kan hon förlora helandet och bli ännu sjukare än tidigare.
Något som kan orsaka att detta händer nämns, som t ex att tvivla på helandet, att gemenskapen
hindras med Jesus genom att ha ogudaktiga och ofrälsta vänner eller att misslyckas med att hålla
fast vid löftet.
Alla blir inte helbrägdagjorda. Det kan bero på att de har för liten tro eller inte vill vara
överlåtna till Jesus. Tron kan byggas upp genom många mötesbesök, bön och fasta om den är för
svag. Freeman lägger stor vikt vid en personlig frälsningsupplevelse och ett förvandlat hjärta vilket
innebär att lyda Gud. Mycket beror på den sjuke själv som bland annat måste tro att sjukdomen
kommer från djävulen och vara övertygad om att Gud vill bota.
I boken Helbrägda genom tron, utgiven av Förlaget Filadelfia, flyter helbrägdagörelse och
befrielse samman då det talas om sjukdomar. Försiktiga ord används som till exempel att roten
ska tas bort för att kroppen ska befrias. Onda andar, ondskans andemakter, fienden och djävulen
nämns endast vid ett fåtal gånger i boken. Artiklar skrivna i Evangelii Härold och Dagen skrivna av
personer knutna till församlingen Filadelfia Stockholm intar en försiktig attityd till begrepp som
demoner och onda andar utan att vika av från det förbehållslösa ställningstagandet för Freeman och
det han praktiserade.
Däremot har artikel skriven i Evangelii Härold av en medarbetare i Smyrnaförsamlingen
Göteborg samt boken När Gud helar utgiven av Evangeliipress ett annat vokabulär. Här görs inga
omskrivningar utan sjukdomsandar, satan, djävulen, djävulska andar, döva andar, otrosandar,
lögnandar, vansinnesandar, bedragande andar och onda andar finns det gott om.
33
William Branham
Inför besöket av Branham
Hur förbereddes de svenska troende inför besöket av Branham?
Evangelii Härold 1950
Pastor David du Plessis skrev om sina besök på två helbrägdagörelsemöten i Kanada, vilka leddes
av pastor Branham och Ernest Baxter (evangelist, Branhams kompanjon och manager). Han
berättar om sextusen besökare den ena dagen, där Baxter var den som i huvudsak predikade och
Branham talade till sjuka och bad för dem genom högtalare. Du Plessis konstaterar att Branham
ibland måste be tre gånger innan det blir resultat. Efter åtta helanden blir Branham svag och efter
tio måste hans medhjälpare föra ut honom. Den andra dagen var det åttatusen besökare och
Branham överlät frågan till folkmassan om han skulle be för några få eller om ett större antal skulle
passera under det att han lade händerna på dem. Det sistnämnda förslaget röstades fram. Branham
stod då på plattformen med predikanter på var sin sida om sig och mittemot, så det blev som en
tunnel, och lät drygt tretusen personer passera. Plessis avslutar med uppmaningen ”Låt oss hugga
av trossen, som fasthåller oss vid land och lägga ut på djupet”.96 Du Plessis lyfter fram, till läsarna,
det stora antal besökare Branhams möten har och uppmanar till att våga släppa taget om det
invanda och vara öppna inför något nytt.
Allan Törnberg skriver inför det kommande besöket av Branham i mitten av maj, att
Branham tillsammans med fyra medhjälpare ska besöka Örebro, Örnsköldsvik och Stockholm.
Törnberg tar helbrägdagörelseundren som bevis på den ”utomordentliga” utrustning Branham
fått från Gud och han tror att de kommande mötena kommer att verka till ett fördjupat trosliv,
liksom Freemans gjort.97
96
Evangelii Härold nr 1 1950, ”Guds verk i Kanada”.
97
Evangelii Härold 11/5 1950, ”William Branham till Sverige”.
34
Branhams besök
Efter Freemans besök i Sverige januari/februari 1950 var det redan till pingsten samma år
dags för nästa stora kampanj med dragplåster från Amerika. Då kom William Branham
tillsammans med evangelist Ernest Baxter och pastor Gordon Lindsay. Branham predikade
sparsamt och det var främst Baxter och Lindsay som höll i förkunnelsen. Branham koncentrerade
sig mer på bön för sjuka och talade om vilka sjukdomar de deltagande led av. Han trodde att alla
sjukdomar och olyckor var kopplade till och orsakades av onda andemakter.98
Hur beskrivs Branham och hans demonologi i källorna? Jag vill påminna om att detta är ett
inifrånperspektiv och de media som används är kopplade till pingströrelsen. I de båda böckerna
nedan är det Branham som beskriver sig själv förutom Ernest Baxter och FF Bosworth som reste
och predikade tillsammans med honom. Fl Hällzon skriver i ett av förorden att han känner
Branham personligen och Hugo Wuerster, författare till flera böcker som givits ut av Förlaget
Filadelfia, skriver en artikel i Den kristne.
Mitt möte med Herrens ängel 1950
EVANGELIIPRESS
Fl Hällzon beskriver Branham i förordet som en ödmjuk, försynt och gudfruktig tjänare, som vill
förvalta det pund han fått väl.
Branhams ena predikan, på 31 sidor, handlar om hans uppväxt och kallelse. Han berättar att
han vid sju års ålder satt under ett träd som det blåste i utan att några löv rörde sig. Ur en virvelvind
sa en röst ”Smaka aldrig starka drycker, rök inte och orena inte din kropp på något sätt, ty det finns
en särskild uppgift för dig, när du blir äldre”. Några veckor efter denna upplevelse fick han se
”som i trance” en bro med människor som ramlade ner i floden och drunknade, tjugotvå år senare
gick detta i uppfyllelse. När Branham började dricka whisky och försökte röka hörde han samma
ljud som han tidigare hört av vinden i trädet och kunde därför inte dricka eller röka. Enligt
Branham så kallade Gud på honom och försökte få hans uppmärksamhet från fjorton års ålder,
men han slog dövörat till. Vid flera tillfällen möter Branham astrologer som säger att en stjärna
följer efter honom och att han har fått en gåva. Han lyssnar på dessa astrologer samtidigt som han
98
Halldorf 2010, s 31.
35
skriver att det är obibliskt men att även djävulen kan vittna om Guds gåva. Branham fick se sin fru
och barn dö och när han själv låg för döden hörde han samma röst igen, som han hörde ur vinden
där han satt under trädet som pojke. Men denna gång sa rösten tre gånger ”Jag kallade dig, men du
ville inte gå!” Branham svarade att han skulle predika om han fick leva. En dag när han talade med
Gud fick han se en ljusstrimma på väggen som bildade ett kors och därur kom det en röst som
talade till honom på ett språk han inte förstod. Av denna upplevelse drog han slutsatsen att om Gud
ville ha honom till predikant så skulle han bli helad. Senare vid ett församlingsbesök blev han helad
då han smordes med olja. Han blev medlem i en baptistkyrka, äldstebroder och sedermera pastor.
I församlingen predikade och bad han för sjuka, enligt Branham. Vid flera tillfällen ställde sig en
stor stjärna över eller framför honom. En gång då ”morgonstjärnan” stod framför honom och han
fick ett ljussken i ansiktet blev ett barn helat sedan han tappat barnet i golvet. Ett piano spelade då
av sig självt ”Den store läkaren är här”.
Kallelsen fick Branham när han satt under en lönn och en stor virvelvind kom ner genom
trädet emot honom. Han berättar vidare om sin ”mystiska erfarenhet” då en stjärna som såg ut som
ett eldklot strålade ner på golvet och en man i vita kläder ”utan skägg” kom emot honom och sa att
”ditt säregna liv och ditt missförstådda sätt tyder på, att Gud har sänt dig att mottaga en gudomlig
helbrägdagörelsens gåva till all världens människor. Om du vill vara ärlig och kan få folket att tro
dig skall ingenting kunna motstå dina böner, inte ens kräfta”. Mannen berättade också hur
Branham skulle kunna bestämma sjukdomars art genom att den sjuke vidrörde Branhams hand.
Sedan dess besökte denne ängel Branham två–fyra gånger per år och talade med honom.
Branham avslutar med att nämna två regler som en människa måste följa för att få helande i
hans möten: 1. man måste tro på hans berättelse och 2. ”att leva för Gud av allt ditt hjärta under
resten av ditt liv”.103
Den andra predikan heter Tror du detta?104 Branham beskriver vad tro är genom att berätta
när Jesus befallde Lasarus komma ut ur graven så tackar Jesus Fadern för bönhörelse trots att
Lasarus ligger kvar i graven. Branham ställer frågan ”Kan du tacka Gud för helbrägdagörelse,
innan du ännu ser eller hör något? Kan du det, då är detta tro!” Han uppmanar ”Börja tro nu med
detsamma.” ”Tag Gud på orden! Säg inte: – Ja, men jag känner mig inte något bättre! Det finns inte
103
William Branham m fl 1950b, Mitt möte med Herrens ängel, s 6–35.
104
Del av denna predikan finns även i Evangelii Härold 8/6 1950, ”Tror du detta?”.
36
någon hjälp för en sådan. Tag Gud på orden! Det beror inte på vad du känner eller vad du ser utan
på vad du tror!”105 Han berättar att den som begärt förbön kommer att bli frestad och det sjuka kan
komma tillbaka. Djävulen frestar och angriper på människans svagaste punkt Matt 12:4–45.
När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter
en plats att vila på men hittar ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag
lämnade. När den så kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, går den bort och
hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där.
För den människan blir slutet värre än början. Så skall det också gå för detta onda släkte.
Enligt Branham så kan man känna igen Jesu församling enligt Mark 16:17–18.
F F Bosworth beskriver vad han sett på Branhams möten. Han jämför Branham med Mose
1 Mos 24:40 Herren, som jag alltid har hållit mig till, skall sända sin ängel med dig och göra din färd
lyckosam eftersom Branham inte ber för sjuka förrän han är medveten om att ängeln är med
honom på plattformen och han har Guds smörjelse. Nästa jämförelse är 2 Mos 4:1–8 då Mose visar
två tecken, staven som blir till en orm och handen som blir spetälsk. På samma sätt menar han att
Gud gett Branham två tecken för att människorna ska tro: Det ena är att Branham känner olika
vibreringar i sin hand när han tar i den hjälpsökandes hand. Genom vibreringarna får han kunskap
om vilken sjukdom det gäller. Han får också kännedom om de hjälpsökandes tankar och de måste
först överge och göra upp med obekända och ouppgjorda synder innan de kan bli helade. Det andra
är när sjukdomsanden kommer i kontakt med Branhams gåva så skakar hans hand så häftigt att
klockan stannar och handen blir röd och svullen. När anden har kastats ut så återgår handens
utseende till det normala. Branham jämförs med gamla testamentets profeter eftersom han i förväg
ser i en syn hur de som ska bli hjälpta ser ut och på vilket sätt de kommer till mötet.106
Branhams egna predikningar och berättelser om hans möten väcker många frågor. Han
lyssnar till astrologer som säger att en stjärna följer efter honom och att han fått en gåva, trots att
han vet att det är obibliskt och ursäktar sig med att djävulen också kan vittna om Guds gåvor. Men
varför lyssnar han i så fall? Denna stjärna är också över honom vid ett flertal tillfällen. Det enda jag
känner till i bibeln är att en stjärna går före några män för att visa vägen till och stanna över platsen
där Jesus var född.
105
Branham 1950b, s 41.
106
Branham 1950b, s 56–60.
37
En annan händelse utspelar sig i Branhams rum där det ur en ljusstrimma bildar ett kors på
väggen. Från korset kommer det en röst som talar till Branham på ett språk som han inte förstår.
Varför ska rösten tala med honom om han ändå inte förstår något? Och hur kan han dra en slutsats
av detta att om han blir helad så ska han bli predikant? Hade det varit Gud som talade så skulle han
tala så Branham förstod. Vid ett annat tillfälle strålar det en stjärna i form av ett eldklot ner på
golvet och en ”skägglös” man säger sig vara sänd från en allsmäktig Gud. Denna gång förstår
Branham vad som sägs. Mannen säger ”ditt säregna liv och ditt missförstådda sätt tyder på …” att
Branham ska få helbrägdagörelsens gåva. Mannen gör en tolkning av Branhams liv vilket gör att
han ska få gåvan. Inga änglar, om det är vad Branham tror att det är, i bibeln brukar göra den
sortens tolkningar. Denne man besöker Branham fortsättningsvis några gånger per år och talar
med honom men Branham berättar inte vad som sägs då. Branham säger att han är ett redskap för
Guds ängel liksom Mose var och F F Bosworth skriver att Branham inte ber för sjuka förrän ängeln
är med honom på plattformen.
Enligt Branham så kommer”mystiska ting” till honom när han ber för sjuka. Jag undrar vad
han kan mena med det. Han tappar ett barn i golvet som då blir helat och ett piano spelar samtidigt
av sig självt ”Den store läkaren är här” Ja, vad ska man säga?
Enligt F F Bosworth vet Branham vilka sjukdomar den sjuke har genom olika vibreringar
i sin hand. Hur har han lärt sig vilken vibrering som betyder vad? När sjukdomsanden kommer i
kontakt med Branhams gåva så skakar hans hand så häftigt att klockan stannar och handen blir
röd och svullen. När anden har kastats ut så återgår handens utseende till det normala. Det finns
ingen berättelse i bibeln där Jesus eller lärjungarna fysiskt påverkades av någon ond ande eller
demon, däremot misshandlades Skeuas sju söner svårt av en ond ande när de försökte driva ut den
Apg 19:13–16.
Branham säger att om någon hjälpsökande på hans möten ska kunna bli helad så måste denne
tro på hans berättelse. Det kan inte vara lätt!
Det finns ingen inom rörelsen som ifrågasätter något av det som jag kommenterat ovan i
något av pingströrelsens media. Det finns en artikel av Hugo Wuerster i Den kristne 1950 som
försvarar Branham då ett förslag kommit från ”en utomstående” att Branham skulle ha en
spådomsande i sig (se sid 40).
38
Hur Herren kallade William Branham 1950
FÖRLAGET FILADELFIA
Denna bok innehåller två predikningar gällande Branhams besök i Sverige där den ena,
på 13 sidor, handlar om Branhams egen bakgrund och kallelse. Motsvarande berättelse som
Evangeliipress gav ut var på 31 sidor. Båda förlagen ser ut att ha översatt texten från samma
original, vilket jag vill visa som exempel genom detta styckes likhet, från respektive förlag.
Förlaget Filadelfia
Jag var född i grevskapet Cumberland,
Kentucky, i en liten timmerstuga. Min far och
mor voro nygifta, och jag var första barnet.
Min mor har berättat för mig, att en gång, när
jag endast var sex månader gammal och far var
borta från hemmet, blevo vi insnöade i bergen
under flera dagar. Vi hade inga livsmedel kvar,
och mor blev svagare och svagare allt vad tiden
led. Till sist trodde hon, att slutet hade kommit.
Hon plockade ihop alla våra kläder och
sängkläder, och i det hon tog mig i sin famn,
lindade hon allt detta om oss, så att vi skulle
kunna hålla så oss varma som möjligt.107
Evangeliipress
Jag föddes i Cumberland, Kentucky, i ett
litet trähus. Mor och far gifte sig unga och
jag var första barnet.
Mor har berättat för mig, att en gång, när
jag bara var sex månader gammal och pappa
var borta från hemmet, blev vi insnöade i
bergen under flera dagar. Vi var utan mat
och mor blev svagare för varje dag som gick.
Till sist trodde hon, slutet hade kommit.
Då samlade hon ihop alla våra kläder och
sängkläder, tog mig i sina armar och svepte
omkring oss alla kläderna för att vi skulle
kunna hålla så oss varma som möjligt.108
Förlagen har alltså troligtvis utgått från samma original men givit ut texten med olika antal sidor
och innehåll. Om hela berättelsen ur boken ”Hur Herren kallade William Branham” från Förlaget
Filadelfia jämförs med ”Mitt möte med Herrens ängel” från Evangeliipress så kan man se att en stor
del av berättelsen saknas i Förlaget Filadelfias version. Kanske ville förlaget bara ge ut en kortare
version men varför valde man i så fall att utelämna sådana delar som skulle kunna uppfattas som
ej passande eller spektakulära? Till exempel sprit, whisky, flickvän, astrologer som han lyssnar till,
syner med ”mystiska ting”, hustruns och barnets död, stjärna som följer honom, ett barn blir helat
när det tappas i golvet, piano som spelar av sig självt, besök av eld- eller ljusboll och en långhårig
man som talar ett oförståeligt språk och läsaren måste tro på berättelsen för att kunna bli helad.
En slutsats kan möjligen vara att Förlaget Filadelfia har valt att försköna och tillrättalägga
översättningen samt retuscherat kontroversiella fenomen så det passar deras läsare bättre, medan
Evangeliipress tar med hela berättelsen oavsett om vissa delar kan uppfattas som ockulta.
107
William Branham m fl 1950a, Hur Heren kallade William Branham, s 7.
108
Branham 1950b, s 6.
39
Den andra predikan av Branham handlar lite om tro där det berättas om Israels barn som
var sjuka men blev helbrägda när de tittade på kopparormen. De som inte kunde tro dog.109
Ernest Baxter skriver om tro och vad det innebär att bekänna, d v s att uttala något som
stämmer överens med en annan persons uttalande. Därför tycker han att den sjuke ska bekänna:
”Gud säger att jag är helad. Som Gud säger, så säger jag”. Människan ska inte resonera med Gud
utan vara överens och det är skamligt att argumentera med Gud ”Otron är en fiende och otron har
alltid argumenterat med Gud istället för att acceptera Gud och tro hans ord som det är sagt.” Han
säger att detta alltid är ett hinder, oavsett det gäller tro till frälsning eller tro till helbrägdagörelse.110
Evangelii Härold 1950
Evangelist Ernest Baxter predikar Begränsa inte Gud! Han säger att en del av tron är förväntan och
man får vad man tror. Allt är möjligt för den som tror. Han berättar om en man i Branhams
bönekedja som svarade ”Om det är Guds vilja” på frågan om han trodde att Gud kunde hela
honom. Denna otro innebar en stor kamp för Branham. Baxter säger att man måste tro och vara
säker på att det är Guds vilja att hela. ”Det finns inget om, när det gäller Guds löften. De äro bara ja
och amen. Gud vill göra dig frisk.” Beviset för detta är Jesu död. Så ställer han frågan om Gud inte
skulle vilja hela, skulle han låtit sin son dö då?
Då det gäller andeutdrivning så är det endast de som är ”beklädda med Andens kraft som
Baxter ser driva ut demoner.” Han berättar vidare att det alltid var rörelse kring Jesus och inte kring
fariséerna, de onda andarna ropade från alla håll. ”När du blir fylld med Helig Ande, när Guds
församling blir fylld av Anden, så komma demonerna att ropa. Men Jesus har givit oss kraft över
fiendens härsmakt.” Han ber läsarna lägga märke till att det endast som behövs är ett finger för att
kasta ut de onda andarna. Sjukdom kommer från djävulen. Om Jesus vunnit seger över satan så
har Han också tagit bort själva orsaken till sjukdomen och den som är upphovet till sjukdomen har
då ingen kraft. ”Tror du att Jesus har besegrat satan? Om han, sjukdomens upphovsman, har blivit
besegrad, så har inte sjukdomen någon makt över dig”. ”När satan kommer fram till din bädd, så
109
Branham 1950a, s 99.
110
Branham 1950a, s 93–94.
40
säg: Det står skrivet, satan, du är besegrad, du har blivit övervunnen, din kraft är bruten,
du kan inte besegra mig mer” Han avslutar med ”Stå emot djävulen och håll fast vid löftet!”.111
Den kristne 1950
Författare Hugo Wuerster skriver en artikel gällande Branhams förmåga att peka ut vem som är
sjuk och vilken sjukdom det är samt att avslöja sådant i personens liv som han inte kan känna till.
Han skriver att det var många som förundrades av detta, både utomstående och kristna. Det var
olika förslag som kom fram: att han hade en spådomsande, ett högt utvecklat sjätte sinne eller
uppenbarelsens gåva. Wuerster betonar att den som föreslagit spådomsande var en ”utomstående”
och han avfärdar direkt, det är ”helt uteslutet” att det kan ha varit en spådomsande då ”inte en
sådan kan bo i en frälst själ”. Han avfärdar sedan de andra förslagen och kommer fram till att det
är profetians gåva som Branham har.112
Wuerster skriver artikeln i Den Kristne för att tala om vad som är rätt att tro inom rörelsen.
Han poängterar att förslaget om spådomsande var från en utomstående (vilket i sig inte verkar vara
så troligt med tanke på ordvalet spådomsande) och helt uteslutet då ”inte en sådan kan bo i en frälst
själ”. Han ger dock inget bibelstöd för sitt påstående. I sitt försvar för Branham går han samtidigt
emot honom. För Branham, Freeman, Niklasson och Ljungquist med flera lär ju att även troende
kan ha olika typer av andar.
Sammanfattning och analys av Branham
Branhamns syn på demoner och exorcism är att han trodde att alla sjukdomar och olyckor var
kopplade till och orsakades av onda andemakter som måste drivas ut. Själv nämner han djävulen
och satan i sina predikningar, andar nämns bara då de förekommer i bibelverser. För att kunna bli
helad måste man tro. Han tar som exempel att de av Israels barn som inte trodde dog medan de
som tittade på kopparormen fick leva. Enligt Branham så är tro att tacka Gud innan ett helande
111
Evangelli Härold 1/6 1950, ”Begränsa inte Gud!”.
112
Den kristne juli 1950, ”Profetians gåva i ljuset av broder Branhams besök”.
41
skett. Tro beror inte på vad man ser eller kännner. Det finns ingen hjälp att få för människor som
säger att de inte känner sig bättre. Den helade personen kan bli frestad av djävulen och sjukdomen
kan komma tillbaka enligt Matt 12:4–45. I och med att han gör den kopplingen så likställer han
sjukdomen med den orena anden som tar med sig sju andra andar som är värre än den själv.
Demoner ska kastas ut enligt Branham och Jesu församling känns igen enligt Mark 16:17–18.
Dessa verser hänvisar också flera personer inom rörelsen till emellanåt.
16
Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. 17Dessa tecken
skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 18de
skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall
lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.
F F Bosworth, som brukar resa runt med Branham på hans kampanjer, berättar vad han sett på
Branhams möten. Branham ber inte för sjuka förrän han vet att han har en ängel med sig på
plattformen och han känner smörjelse från Gud. Det är genom olika vibreringar som Branham får
i sin hand när han tar i den hjälpsökandes hand som han får kunskap om vilken sjukdom det gäller.
Han får också reda på om det finns några obekända och ouppgjorda synder. När personen erkänt
synden och lovat att lämna den så sker ofta helandet direkt. Kontakt mellan Branhams hand och
sjukdomsandar tar sig i uttryck rent fysiskt. Branhams hand skakar, blir röd och svullen. Dessutom
stannar hans klocka. Då anden eller andarna är utkastade så blir hans hand som vanligt igen.
Ernest Baxter, som predikande tillsammans med Branham under kampanjen, har bara sett
personer som har Andens kraft driva ut demoner. Jesus har givit de troende makt över demonerna
och det behövs bara ett finger för att kasta ut dem. Han säger att sjukdom kommer från djävulen
men att han redan är besegrad av Jesus. Men man måste tro att Jesus besegrat satan för att
sjukdomen inte ska ha någon makt längre. Han uppmanar, om djävulen kommer på besök, att säga
att han är besegrad, kraften är bruten och att han inte kan besegra längre. Det gäller att stå emot
djävulen och hålla fast vid löftet. De benämningar som Baxter använder är djävulen, satan, fiendens
härsmakt, onda makter, onda andar, demoner och andeutdrivning.
Hugo Wuerster säger att Branham inte har en spådomsande i sig efter som ingen ”frälst” kan
ha en sådan. Han har alltså motsatt åsikt, gällande troende och andar, än vad Branham, Freeman,
Niklasson och Ljungquist lär.
42
Förnyelseväckelsen
Hur beskrivs demonologin kring förnyelseväckelsen i källorna?
Algot Niklasson och Ragnar Ljungquist
En svensk person som blev en förgrundsgestalt för väckelsen var den unge evangelisten
Algot Niklasson som predikade i en tältmötesserie på Hönö. Där träffade han pastor Ragnar
Ljungquist som bjöd in honom till en tältmöteskampanj i Karlskoga senare under sommaren.
Inför Niklassons besök fastade och bad man under två veckor. Det blev väckelse på kampanjens
första dag. Folk grät, blev förkrossade över sina synder och bekände dessa offentligt – de omvände
sig. Detta kom att känneteckna förnyelseväckelsen. Harald Gustavsson berättade från
Smyrnaförsamlingen i Göteborg att ”Det hände att människor, som aldrig satt sin fot i kyrkan,
kom in och satte sig på en bänk och bara brast i gråt”.
På predikantveckan, en årlig återkommande rikskonferens som var vägledande i teologiska
frågor för svenska pingströrelsens pastorer och missionärer, i december 1950 sa Lewi Pethrus att
Gud är sig lik då han inte utser någon etablerad predikant som är lärd och andlig, utan Evan
Roberts, som var en ung kolgruvearbetare, till väckelsen i Wales 1904. Han gör jämförelsen med
Algot Niklasson 23 år ”som faktiskt blivit ett redskap till att tända en väckelse, som flammar över
hela vårt land”. Efter veckan reste predikanterna hem och spred väckelsens budskap vidare i sina
församlingar.119
Centralgestalterna inom svensk pingströrelse 1950–52, vilka liksom Freeman och Branham,
trodde, predikade och praktiserade helbrägdagörelse var Algot Niklasson och Ragnar Ljungquist.120
Deras budskap har många gemensamma nämnare med den amerikanska helandeväckelsen, såsom
betoning på tro, bön och fasta, helbrägdagörelse, Kristi kropp som den universella församlingen,
kampen mot demoner och onda andemakter. Men Niklasson och Ljungquist förkunnade även
119
Norlén 2010, s 40–45.
120
Aronson 2005, s 70.
43
syndabekännelse med tillhörande omvändelse och detta kopplades i sin tur ihop med tro och
helbrägdagörelse.121
Guds eld över Jönköping 1951
EVANGELIIPRESS
Algot Niklasson hänvisar till Apg 10:38 hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande
och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld;
Gud var med honom.122 Han menar att det finns flera orsaker till att en människa blir sjuk, oftast
beror det på synd, speciellt olydnads- och orenhetssynder, men tvivel på Gud är också en orsak till
sjukdomsandar.123 Orsaken till sjukdom behöver inte bero på andar utan kan också vara skador,
överansträngning och olyckor, därför gör Niklasson skillnad på vilket sätt man ska gå till väga när
människor ska bli friska. Antingen driver man ut demonerna i Jesu namn enligt Mark 16 eller så
ber man att Jesu sårmärkta hand ska vidröra den sjuke. Han deklarerar att:
”Vi tror på bibelns lära om, att andar orsakar sjukdom och död. Då satan inte får vårt hjärta,
sänder han ofta en sjukdomsande, som tar boning i en lem eller ett organ och så börjar en
sjukdoms nedbrytande verk. Sedan sjukdomsanden kommit in, sänder ofta satan en otrosoch vanmaktsande, som förlamar och begränsar troslivet.”124
Niklasson säger att anledningen till att Gud helar är alltid är dubbel, d v s Gud vill att människor
ska bli friska men också att de ska bli frälsta, och det är också vad som ofta sker när sjuka blir
helade så blir syndare frälsta. Så Niklasson proklamerar ”Vi fortsätter vår kamp mot andar och
demoner, vi älskar de sjuka och beder för dem”.125
Ivar Johansson (föreståndare pingstförsamlingen i Jönköping) talar om att väckelsen gjort att
många hundra i församlingen mött Gud och fått sina liv förvandlade, kärlek råder och mötena
präglas av härlighet och frigörelse. Men det är också en fruktansvärd kamp där ”andemakter har
kastat sig in i arbetet” och dessa har församlingen motarbetat genom bön och fasta ”Det är aldrig
121
Aronsson 2005, s 73 f.
122
Ivar Johansson m fl 1951, Guds eld över Jönköping, s 27.
123
Johansson 1951, s 29.
124
Johansson 1951, s 29 f.
125
Johansson 1951, s 30 f.
44
reträtt utan alltid anfall som gäller och ska man vara med så måste man vara beredd på närkamp
med fienden emellanåt.”126
Huberth Hubertsson berättar att en ung evangelist predikat i Filadelfiakyrkan i Jönköping
och kallat upp en ”känd pingstevangelist” med dålig hörsel på plattformen. Han drev ut dövanden
med en kort kraftig bön och den sjuke blev botad.127
Niklasson tycker det är viktigt att ta reda på vad sjukdomen beror på, om det är sjukdomsandar på grund av synd eller om sjukdomen beror på naturliga orsaker. Detta avgör om demonerna
ska drivas ut eller om den sjuke ska få förbön. Johansson talar om att andemakterna ska motarbetas
genom bön och fasta och Hubertsson berättar om en specifik sjukdomsande som drevs ut genom
bön. Alla talar om andemakter hos troende eller inom församlingen. Det är satan eller djävulen som
skickar demonerna: t ex otros- och vanmaktsandar som förstör troslivet och sjukdomsandar med
specialiteter som stum- och dövhet. De kan bo i en specifik kroppsdel eller organ och orsaka
förstörelse där. Generellt gäller att demonerna orsakar elände, sjukdom och död.
När eld kommer lös 1951
EVANGELIIPRESS
Ragnar Ljungquist talar om jäktet som en svår synd och girighetsanden. Han säger att ”djävulen
är efter oss alla” men om man lämnar allt i Guds händer så slipper man mycket kamp och strid.128
Han uppmanar till vaksamhet mot djävulen som är extra aktiv när det är väckelse. Djävulen bryr sig
inte så mycket om kraftlös religiös verksamhet, kulturell predikan, sång och musik men däremot
”gripna och renade hjärtan som krossar hans makt”.129 Gåvan att skilja mellan andar är viktig i
väckelsesammanhang då gåvorna flödar och är verksamma. Han påpekar att de ”främmande
andarna” försöker få fäste i människan men har inte någon makt där Anden är herre.130 Ljungquist
varnar vidare för den egoistiska och hårda partianden som begränsar Guds verk och tar äran från
126
Johansson 1951, s 18.
127
Johansson 1951, s 47.
128
Ragnar Ljungquist 1951, När eld kommer lös, s 15 f.
129
Ljungquist 1951, s 39 f.
130
Ljungquist 1951, s 44.
45
Gud. Den utnyttjar vad Gud gör i själviskt syfte och vill skapa en marknad av väckelsen och
exploatera denna i själviska syften.131
En åsikt var att ondskans andemakter blev mer och mer verksamma eftersom man ansåg att
avslutningen av denna tidsålder var nära och vid väckelse var det mer närkamp med andarna än
annars. Han visar på flera exempel hur andarna verkar, t ex att mördare bekänner ”Jag kunde inte
motstå frestelsen, jag var som besatt”. Onda andar gör så att människor blir sinnesrubbade och
andra blir ”sataniskt intelligenta” i fiendskapen mot Gud. Orena andar försöker få människor att
leva på ett syndigt och onaturligt sätt, så kallade sodomssynder. Han nämner också försagdhetens
ande som gör att människor inte vågar prisa Gud i församlingen eller vittna för andra samt
träldomens ande som inger fruktan och svärmiska andar så människor blir själiska och slår över.
Då det gäller sjukdomsandar menar Ljungquist att många kristna ”stöter sig för pannan”
när det kommer på tal och de förnekar Guds ord eftersom de blivit färgade av rationalism och otro.
Däremot förstod Jesu samtida sambandet mellan andar och sjukdom – då andarna drevs ut, kom
hälsan. Bibeln ”talar sitt tydliga språk” om onda andar, orena andar, sjukdomsandar, lögnandar,
etc. Men Ljungquist generaliserar inte att det alltid är sjukdomsandar vid ohälsa men att det ofta är
så ändå. För att få makt över andarna behövs rening, fasta och bön. Man ska ha allt klart med Gud
och människor, ha ett rent hjärta och vara renad från otro och tvivel för att bli fri från sjukdom.
Han hänvisar till Jak 5:16 Bekänn därför era synder för varandra, och be för varandra att ni skall bli
botade. Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan. Blodet och ordet är vapnen i
kampen mot ondskans andemakter Upp 12:11 De har besegrat honom genom Lammets blod och
genom sitt vittnesbörds ord.132
Ljungquist försöker inte linda in sådant som kan vara kopplat till demoner utan ger exempel
där han anser att människor kan vara påverkade, som t ex mördare, sinnessjuka och homosexuella.
Utöver bibelns benämningar på demoner namnger han dem ofta efter hur han uppfattar dem, som
t ex svärmiska andar, partiandar, egoistiska andar. Detta skiljer honom från andra författare i
uppsatsen som har mindre variation i benämningar av demonerna.
131
Ljungquist 1951, s 47.
132
Ljungquist 1951, s 58–64.
46
Fler röster
Dagen 1951
Soller skriver en artikel om Lewi Pethrus sista predikan innan han åker till Brasilien. Pethrus säger
att det är en väckelsetid som kan mäta sig med dem på 1700- och 1800-talet och den nuvarande
pingstväckelsen är den största som någonsin förekommit (och då menar han väckelser som haft
tungotal, profetia och helbrägdagörelse). Han säger att det finns de som tror att under och tecken är
det viktiga och att Ordet ska bekräfta dessa, men det är istället ”Ordet som är det viktigaste och
tecknen skall stadfästa Ordet.” Pethrus betonar bönen och ”De onda andarna, flyr inte för vackra
predikningar, vackra sånger, vackra kyrkor eller fyllda kassor. Men de flyr för bönens kraft”.
Världen kan frälsas genom att ”vi tar upp kampen mot ondskans andemakter”.133
Detta är enda gången under åren 1950–52 jag har hittat en text där Pethrus nämnt onda andar
samt ondskans andemakter. Pethrus var vanligtvis försiktig med vad han sa inom ämnet.
Pastor Aron Andersson talar om ”Är sjukdom att anse som besättelse?” i Stockholms Fria
baptistförsamling. Han varnade för uppfattningen att en sjuk person är lika med en person som är
besatt samt att generalisera på det området. Jesus skilde på sjukdom och besättelse och det var inte
alltid samma sak. En dövstum som Jesus bad för var besatt och en annan var det inte. Om en besatt
person får förbön och den onde anden ej försvinner så beror det på förebedjarens brist på kraft.
Det är tryggt att tillhöra Gud eftersom den personen inte blir ”föremål för onda andemakters
intrång hur som helst”.134
Andersson säger att sjukdom kan bero på demoner eller inte. Det beror på om förebedjaren
har tillräckligt med kraft i förbön om den onda anden ska försvinna från en besatt person. Han
verkar inte ha erfarenhet inom området då inte uttalandet är bibliskt.
Evangelii Härold 1951
Den 25 oktober meddelade Evangelli Härold att man skulle komma att ge ut ett specialnummer
som bara skulle handla om helbrägdagörelse eftersom ”frågan om troshelbrägdagörelsen är på
133
Dagen 1/10 1951, ”Intet kan ersätta Ordet och bönen i Guds verk”.
134
Dagen 27/10 1951, ”Sjukdom – besättelse är inte samma sak”.
47
var mans mun”. Man nämner uppståndelsen kring Freemans, Branhams, Niklassons och andras
offentliga bön för sjuka, men påpekar också att det inte är något nytt eftersom man under många
år inom alla pingstväckelsens församlingar bett för sjuka och behandlat dem efter Guds ord.
Herbert Gustavsson går till grunden om helbrägdagörelse i bibeln. Sjukdom är en följd av
synden och förekom inte i Edens lustgård ”Där ingen synd är, är ingen nöd”. Han menar att Jesu
uttalande om vissa sjukdomar och på det sätt han behandlade vissa sjukdomsfall, så framgår det
klart att onda makter låg bakom ”den fysiska och själsliga rubbning, som sjukdom innebär”.
En del fall av befrielse på Jesu tid är typiska exempel på vad som i nutid kallas sinnessjukdom.
”Och utan tvivel äro oräkneliga av dessa patienter på våra sinnessjukhus helt enkelt besatta av
onda, orena andar.”
Han vill absolut inte säga att alla sjukdomar beror på andebesättelse men tycker det är
uppenbart att ”sjukdom är yttringar av syndens och satans makt över den mänskliga varelsen.” Han
pekar på sambandet mellan synd och sjukdom, rättfärdighet och hälsa genom att citera 2 Mos 15:26
Om du lyder Herren, din Gud, och gör det som är rätt i hans ögon och lyssnar till hans befallningar
och håller alla hans bud, då skall jag låta dig slippa alla de sjukdomar som jag sände över egypterna.
Ty jag är Herren, den som botar dig. samt att syndabekännelse leder till förlåtelse och öppnar vägen
för helande Jak 5:16 Bekänn därför era synder för varandra, och be för varandra att ni skall bli
botade. Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.
Gustavsson säger att bibeln framställer att ”Synden är alltså orsaken, och sjukdom är en av
dess verkningar”, Jesus besegrade synden, d v s sjukdomens orsak. Har Jesus övervunnit synden
så har han också gjort det med sjukdomen och kan vi befrias från synden så kan vi också det från
sjukdomen. Om människan inte litar på att Jesus kan hela idag hur kan hon då lita på att han kan
frälsa henne idag? Men helande måste tas emot, precis som frälsningen. Problemet med uteblivet
helande har inte att göra med om Gud kan eller inte utan det handlar om människans otro.
Otro var också ett problem på Jesu tid Mark 6:5–6 Han kunde inte göra några underverk där,
utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem. 6Och han förvånade sig över att
de inte ville tro. Då liksom idag befallde Jesus sina lärjungar att driva ut orena andar och bota alla
slags sjukdomar Matt 10:1.154
154
Evangelii Härold 1/11 1951, ”Han bar våra krankheter”.
48
Gustavsson kopplar onda och orena andar till sinnessjukdom och då också till besättelse.
Eftersom Jesus besegrat synden som är sjukdomens orsak så kan också människan, förutom synd,
befrias från sjukdom. Men helande från sjukdom måste tas emot liksom frälsningen. Om den sjuke
inte blir helad så beror detta på otro. Han lägger allt ansvar på människan, om hon inte tror så blir
hon inte helad. Det är antingen eller som gäller: synd och sjukdom eller rättfärdighet och hälsa.
William Bäckman med erfarenhet från Afrika skriver att ”Man möter ofta människor som
äro besatta av onda andar. Demonerna tar sin boning i de stackars människorna, och det är
fruktansvärda lidanden de få gå igenom.”155
Harry Ekberg berättar om en man som hade värk i ryggen, axeln och knäna samt haft en
magsjukdom i 10 år och som blev helbrägdagjord ifrån allt när två bröder la händerna på honom
och sa till sjukdomarna att fara ut ur honom.156
Evangelii Härold 1952
Hulda Seger är troligtvis missionär. Hon pratar om det tjocka mörker av andedyrkan, vidskepelse
och trolldom som finns i Afrika och om folket som är hängivna dessa onda makter. Hon berättar
vidare om blinda, dövstumma och besatta som betalar pengar till en trolldoktor för att en ande
skulle bota dem.157
Den kristne – Trons kamp 1951
Hilding Johansson belyser tendensen att behandla i stort sett varje människa som har en sjukdom
genom att driva ut andemakter i artikeln ”Sjukdom och andebesättelse i nytestamentlig belysning”
Han ställer frågan om det är bibliskt att göra detta, vilket han anser ska vara rättesnöret, eller om
det är påverkan från amerikanska och engelska predikanter. Detta får en konsekvens på vilket sätt
sjukdomar ska hanteras – bön eller befrielse. Han kommer fram till att sjukdomar i bibeln kan bero
på onda andar där ”andarna befalles fara ut, de måste lyda och den besatte är fri”, men också att det
inte gäller alla sjukdomar. Han menar att Gud vet att människan vill bli kvitt sjukdomen och kan
155
Evangelii Härold 1/11 1951, ”De svartas tro på gudomlig helbrägdagörelse”.
156
Evangelii Härold 1/11 1951, ”När Gud helar”.
157
Evangelii Härold nr 42 1952, ”Ett Guds under”.
49
bli frisk även om hon skulle råka uttrycka sig oriktigt med orden ”Far ut, du sjukdomsande!” Han
tycker det är viktigt att anpassning sker till bibeln så mycket som möjligt vid tillvägagångssättet
eftersom människor kan missförstå och plågas av att deras sjukdom kan bero på besättelse.158
Den kristne – Trons kamp 1952
Författare Naima Blomqvist skriver ett inlägg angående Hilding Johanssons artikel ”Sjukdom och
andebesättelse i nytestamentlig belysning” ovan. Hon ger ett personligt vittnesbörd hur en sjuk
person ser på frågan och resonerar kring varför en del personer reagerar starkt på att deras sjukdom
beror på sjukdomsandar. Hon har gjort en egen liten undersökning angående denna fråga och
kommit fram till att de sjuka, på grund av en missuppfattning, tror att de är mindre andliga än
andra – ”mindre frälsta”. Hon påpekar att det behövs upplysning till dessa personer av förebedjaren
att så inte är fallet. Job ansågs av Gud som rättfärdig, men trots detta fick satan tillåtelse att lägga
sjukdom på honom. Sjukdom är helt och hållet ett satans verk då ”Allt det goda vi får, varje
fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader”.159
Naima drar en slutsats av då Jesus förpassade demonerna in i svinen, att sjukdomsanden
besätter kroppen och inte anden160 eftersom det är fastslaget att djur inte har någon ande. Hon
tycker att det är märkligt att så många verkar ha svårt att tro på andebesättelse. Själv kan hon tänka
sig att hon har både en och flera sjukdomsandar eftersom hon är så sjuk. Om hon skulle bli frisk så
har det liten betydelse om sjukdomen beror på sjukdom eller besättelse – oavsett sjukdomens
ursprung så är kroppens plåga lika stor.161
Denna röst som kommit fram tycker jag är av ett visst intresse eftersom det är från en troende
som är sjuk. Hon säger att det viktiga är inte om sjukdomen beror på sjukdomsandar eller inte då
det är lika stor plåga ändå. Jag tolkar henne så, att om man är sjuk vill man först och främst bli frisk
och då betyder sjukdomsandar eller inte väldigt lite.
158
Den kristne – Trons kamp december 1951, ”Sjukdom och andebesättelse i nytestamentlig belysning”, s 357 ff.
159
Jak 1:17
160
Matt 8:31–32; Mark 5:12–13; Luk 8:32–33
161
Den kristne – Trons kamp februari 1952, ”Sjukdom eller besättelse”, s 50 f.
50
Sammanfattning och analys av förnyelseväckelsen
Liksom de två amerikanska förkunnarna Freeman och Branham så anser man också inom
förnyelseväckelsen att sjukdomar kommer från djävulen. Men med den skillnaden att sjukdom
också kan bero på naturliga orsaker som skador, överansträngning och olyckor. Oftast beror
sjukdom på synd, speciellt olydnad och orenhet samt tvivel på Gud, med sjukdomsandar som följd.
Eftersom sjukdomar kan ha olika orsaker så är det viktigt att behandla sjuka på rätt sätt, antingen
driva ut demonerna i Jesu namn enligt Mark 16:17 eller be för dem. Det påpekas i en artikel att det
finns en tendens av behandla varje människa som är sjuk genom andeutdrivning och att det sker
genom påverkan av amerikanska predikanter. Det är viktigt att anpassning sker till bibeln vid
tillvägagångssättet så att inte människor i onödan måste plågas av att deras sjukdom kan bero på
andebesättelse. En sjuk kvinna säger att det har liten betydelse vad sjukdomen beror på om hon
skulle bli frisk.
Djävulen är extra aktiv då det är väckelse och gåvorna flödar och då är det viktigt med gåvan
att skilja mellan andar. Förutom att andarna orsakar sjukdom och död så kan de också medverka i
församlingsarbetet. De kan utnyttja vad Gud gör i själviskt syfte för att skapa en marknad av och
exploatera väckelsen. För att bekämpa demonerna så är det anfall som gäller. Förutom att driva ut
dem i Jesu namn så kan också rening, bön och fasta användas. Guds ord används också som vapen.
Pethrus säger att de onda andarna flyr för bönens kraft och att världen kan frälsas genom att ta upp
kampen mot dessa.
Det görs ingen skillnad på folk. Pingstevangelister, mördare, sinnessjuka och homosexuella
kan vara påverkade av demoner. Ofta är det, enligt författarna, andar som gör att en person
mördar, blir sinnessjuk eller ”sataniskt intelligent” och orena andar påverkar till att leva på ett
onaturligt sätt.
Anledningen till att människor blir helbrägdagjorda är inte enbart för att deras hälsas skull
utan även för att det ska vara ett vittnesbörd så att människor blir frälsta. Men helandet måste
tas emot precis som frälsningen. För att bli fri från sjukdom ska man ha allt klart med Gud och
människor, ha ett rent hjärta och vara renad från otro och tvivel. Uteblivet helande har med
människans otro att göra liksom det var få som blev helade i Jesu hemstad på grund av otro.
Frågan ställs hur människor kan lita på frälsningen men inte på helandet.
51
Diskussion och analys av resultat
Då det gäller vokabuläret gällande demoner som används denna tid, åren 1950–52, jämfört med
Gamla och Nya testamentet, så används bibelns benämningar. Däremot används en hel del nya
namn på demoner som saknas i bibeln: djävlar syftar på demoner eftersom djävulen är i singularis,
djävulska andar, fienden används som ett allmänt begrepp, vansinnesandar, vanmaktsandar,
träldomsandar, svärmiska andar, försagdhetens ande, girighetsandar, egoistandar, partiande,
sjukdomsandar, andar, främmande andar, affärsande, konkurrensande, paddande. Förutom dessa
demoner så används djävulen och satan också ganska flitigt och den gamle ormen finns också med.
Är det då någon skillnad inom svenska pingströrelsen hur dessa används? Fyra av böckerna
från 1950–52 som använts i uppsatsen kommer från bokförlaget Evangeliipress (EP) med Fl Hällzon
som förläggare och tre böcker från Förlaget Filadelfia (FF) som startats på initiativ av Lewi Pethrus.
Jag jämför två böcker från varje förlag med varandra som handlar om William Freeman respektive
William Branham och anger totalt antal förekommande demoner, totala antalet sidor i varje bok
samt hur många demoner i procent som förekommer per sida.
Benämning
andar
onda andar
orena andar
sjukdomsandar
stumma andar
döva andar
otrosande
lögnens ande
vansinnesandar
bedragande andar
djävulsandar
demoner
andebesättelse
andevärlden
andevärldens skärsmakter
ondskans andemakter
fienden
Totalt antal demoner
Antal sidor
Förekomst/sida demoner
Branham
FF
Freeman
FF
3
0
103
0%
1
2
6
135
4,4 %
Branham
EP
1
1
1
1
Freeman
EP
9
2
2
1
1
1
1
1
1
8
1
2
2
1
4
62
6,5 %
33
64
51,6 %
52
I denna tabell anger jag totalt antal förekommande djävul, totala antalet sidor i varje bok,
hur många gånger djävul förekommer i procent per sida i snitt.
Benämning
djävulen
satan
den gamle ormen
Totalt antal djävul
Antal sidor
Förekomst/sida djävul
Branham
FF
1
1
Freeman
FF
4
Branham
EP
4
2
103
1,9 %
4
135
3,0 %
4
62
6,5 %
Freeman
EP
12
6
1
19
64
29,7 %
William Branham
”Hur Herren kallade William Branham” 103 sidor FF: (djävulen 1, satan 1).
Totalt 0 st (2 st)
”Mitt möte med Herrens ängel” 62 sidor EP: sjukdomsande 1, oren ande 1, andar 1, onda andar 1,
(djävulen 4).
Totalt 4 st (4 st)
Freeman
”Helbrägdagörelse genom tron” 135 sidor FF: ond ande 3, fienden 2,
ondskans andemakter 1, (djävulen 4).
Totalt 6 st (4 st)
”När Gud helar” 64 sidor EP: demoner 8, onda andar 9, orena andar 2, stumma andar 2,
döva andar 1, otrosande 1, lögnens ande 1, vansinnesandar 1, bedragande andar 1, andebesättelse 1,
andevärlden 2, andevärldens skärsmakter 2, ondskans andemakter 1, djävulsandar 1,
(den gamle ormen 1, djävulen 12, satan 6).
Totalt 33 st (19 st)
Slutsats: Jag räknar med 238 sidor FF och 126 sidor EP. Om enbart demoner räknas så
förekommer dessa i snitt på var 40:e sida hos FF och på var 3:e hos EP.
Om djävlar inkluderas så blir siffrorna var 20:e sida FF och var 2:a hos EP.
Tittar vi på siffrorna så står det klart att demoner förekommer betydligt oftare i litteraturen
från Evangeliipress. Varför är det så när båda böckerna skriver om samma personer? Återspeglar
den ena boken verkligheten mer än den andra och går det i så fall få svar på det?
53
Boken från EP innehåller en predikan av Freeman och den från FF innehåller elva
predikningar. Varför innehåller inte boken från FF alla tolv? Kan det vara så att den tolfte innehöll
för mycket demoner? Det är svårt att svara på men det är svårt att tro att alla demoner skulle samlas
i en och samma predikan. Jag tror att FF har tonat ner det här med demoner och att de är lite mer
försiktiga i sin framtoning. Lewi Pethrus skriver förordet till boken och är översvallande positiv,
så det är inte där det sitter. Expressen skrev ett mötesreferat där det bland annat stod ”jag har hört
’Salige William’ förklara att kräfta består i att en ’demon’ tagit plats i kroppen och att den otroende
löper en fruktansvärd fara att demonen tar sin tillflykt till hans kropp när pastorn drivit ut den”
vilket bekräftar att den delen i EPs bok är korrekt.
Om vi jämför böckerna som handlar om Branham så är det lika få predikningar i båda,
men skillnaderna desto större. Det som är intressant är att predikan om hans uppväxt och kallelse
finns i båda böckerna och verkar vara översatta från samma originaltext men är olika långa
(FF 13 sidor och EP 31 sidor) med stor skillnad i innehåll.
I boken från FF saknas sådant som skulle kunna uppfattas negativt inom rörelsen. Till
exempel sprit, whisky, flickvän, astrologer som han lyssnar till, syner med ”mystiska ting”, hustruns
och barnets död, stjärna som följer honom, ett barn blir helat när det tappas i golvet, piano som
spelar av sig självt, besök av eld- eller ljusboll och en långhårig man som talar ett oförståeligt språk
och läsaren måste tro på berättelsen för att kunna bli helad.
Kanske ville FF bara ge ut en kortare version men varför valde man i sådana fall att utelämna
ovanstående. En slutsats kan möjligen vara att Förlaget Filadelfia har valt att försköna och
tillrättalägga översättningen samt retuscherat kontroversiella fenomen så det passar deras läsare
bättre, medan Evangeliipress tar med hela berättelsen oavsett om vissa delar kan uppfattas som
ockulta. För varför skulle de medvetet lägga till sådant? Det verkar inte troligt.
54
Hur var det då med de två förgrundsgestalterna Algot Niklasson och Ragnar Ljungquist i
förnyelseväckelsen? Nu är båda böckerna om dessa två från EP så där kan vi inte jämföra mot FF.
Däremot kan vi se om det finns tal om demoner där.
Benämning
andar
onda andar
orena andar
sjukdomsandar
stumma andar
vanmaktsandar
otrosandar
främmande andar
svärmiska andar
girighetsande
partiande
försagdhetens ande
månadsrasande
träldomsande
affärsande
konkurrensande
paddandar
andemakter
demoner
fienden
Totalt antal demoner
Antal sidor
Förekomst/sida demoner
Niklasson
2
1
5
1
2
1
Ljungquist
1
4
5
8
1
1
Benämning
djävulen
satan
Totalt antal djävul
Antal sidor
Förekomst/sida djävul
Niklasson
1
1
2
79
2,5 %
Ljungquist
3
2
5
79
6,3 %
2
2
1
1
1
1
1
1
1
1
6
1
1
16
79
20,3 %
1
41
79
51,9 %
Algot Niklasson
”Guds eld över Jönköping” 79 sidor: demoner 1, andar 2, otrosandar 1, vanmaktsandar 2,
sjukdomsandar 5, orena andar 1, stum ande 1, döva andar 2, fienden 1, (djävulen 1, satan 1).
Totalt 16 st (2 st)
Ragnar Ljungquist
”När eld kommer lös” 79 sidor: girighetsande 1, främmande andar 2, partiande 1, onda andar 4,
orena andar 5, försagdhetens ande 1, andar 1, sjukdomsandar 8, andemakter 6, månadsrasande 1,
svärmiska andar 2, lögnande 1, fiende 1, vanmaktsande 1, träldomsande 1, affärsande 1,
konkurrensande 1, stum ande 1, dövande 1, paddandar 1, (djävulen 3, satan 2).
Totalt 41 st (5 st)
Slutsats: Algot Niklasson 79 sidor. Demoner förekommer i snitt på var 5:e sida.
Ragnar Ljungquist 79 sidor. Demoner förekommer i snitt på var 2:a sida.
55
Det verkar vara en ganska stor enhet inom svenska pingströrelsen i uppfattningar om demoner och
exorcism. Alternativt har personer som tycker annorlunda inte fått kommit till tals i media eller så
vill de inte yttra sig. Artiklar som är kopplade till uppsatsens ämne förekommer fyra gånger mer i
Evangelii Härold än i Dagen och Den kristne. De flesta publiceras 1950 och 1951. Skriverierna
tunnade ut ganska snabbt så 1952 finns det bara en artikel vardera i Evangelii Härold och Den
kristne. Men detta behöver inte betyda att rörelsen ändrade uppfattningar i frågan.
Det finns inga starka röster inom rörelsen som höjs mot de amerikanska förkunnarnas praktik
gällande demonutdrivning och helbrägdagörelse, istället försvaras de gentemot angrepp från profan
media. Röster som hör till Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och Förlaget Filadelfia nämner sällan
demoner i media, medan pastorer i Smyrna Göteborg och Evangeliipress gör det desto mer.
Alla inom rörelsen är överens om att sjukdom kom in i världen på grund av synd, så om synd
inte fanns skulle inte heller sjukdom finnas. Pastorerna hänvisar ofta till Jes 53:5 Han blev pinad för
våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot för att visa
att Jesus inte bara dog för våra synder utan även för våra sjukdomar.
Joel Halldorf skriver att det var ett vanligt inslag i den svenska pingströrelsen att fysiska
sjukdomar kunde uppfattas vara orsakade av sjukdomsandar. Halldorf intervjuade Bertil Olingdahl
år 2003 om Algot Niklasson praktiserade demonutdrivning, och fick till svar ”Det gjorde ju alla på
den tiden”.172 I Evangelii Härold 1951 nr 43 stod det att läsa: ”Pingstväckelsen har varit angelägen
om att framhäva alla de bibliska sanningarna – även sådana som tidigare varit bortglömda” och i
alla församlingar inom pingstväckelsen ”ber man för de sjuka och behandlar dem enligt Guds ord”.
Att de troende ska driva ut demoner och bota sjukdomar i Jesu namn framställs inte som
något konstigt, utan något som de ska göra i alla tider. Det hänvisas till den så kallade
missionsbefallningen Mark 16:17–18. Den troende måste ta hand om både kropp och själ eftersom
hon är i strid mot ondskans andekrafter och en anledning till att många har ”andliga sjukdomar”
är deras levnadssätt. Alla som yttrat sig i frågan i artiklarna är överens att troende kan ha andar
i sig och ska befrias från dessa, utom Hugo Wuerster som säger att ”en frälst inte kan ha en sådan”.
De sjuka kan vara offer, sitta fast i bojor och leva under satans förtryck. De kan behöva rening,
befrielse eller försättas i frihet. För att bli fri från sjukdom ska man ha allt klart med Gud och
172
Halldorf 2010, s 123 f.
56
människor, ha ett rent hjärta och vara renad från otro och tvivel. Uteblivet helande har med
människans otro att göra. Men tillvägagångssättet skiljer sig åt hur människor blir helbrägdagjorda
och befriade.
Freeman smorde med olja och bad för de sjuka innan han fick helbrägdagörelsens gåva då det
istället var gåvan att skilja mellan andar som verkade då han bad. Han säger att det är ”djävulska
andar” som måste kastas ut för att den sjuke ska kunna bli frisk. Andar kan också drivas ut ur flera
troende samtidigt.
Branham trodde att alla sjukdomar och olyckor var kopplade till och orsakades av onda
andemakter som måste drivas ut. Han ber inte för sjuka förrän han vet att han har en ängel med sig
och känner smörjelse från Gud. Han får kunskap om vilken sjukdom det gäller genom vibreringar i
sin hand när han tar i den sjukes hand. Han får också reda på om det finns några obekända och
ouppgjorda synder. När personen erkänt synden och lovat att lämna den så sker ofta helandet
direkt. Kontakt mellan Branhams hand och sjukdomsandar tar sig i uttryck rent fysiskt. Branhams
hand skakar, blir röd och svullen. Dessutom stannar hans klocka. Då anden eller andarna är
utkastade så blir hans hand som vanligt igen.
Inom förnyelseväckelsen anser man också att sjukdom kommer från djävulen men med den
skillnaden att sjukdom också kan bero på naturliga orsaker som skador, överansträngning och
olyckor. Oftast beror sjukdom på synd, speciellt olydnad och orenhet samt tvivel på Gud, med
sjukdomsandar som följd. Eftersom sjukdomar kan ha olika orsaker så är det viktigt att behandla
sjuka på rätt sätt – befrielse eller förbön. Förutom att driva ut andarna i Jesu namn så kan också
rening, bön och fasta användas. Guds ord används också som vapen.
Freeman ger instruktioner hur den sjuke ska kunna ta emot helande och behålla det. Om inget
helande sker direkt ska hon ändå tacka Gud för det och kommer att bli bättre för var dag som går.
För en helbrägdagjord person gäller det att inte tvivla på helandet eftersom djävulen kan komma
tillbaka med symptom på sjukdomen hon blivit fri från och då gäller det att ”stå emot djävulen”.
Om hon tvivlar och syndar, då kan hon förlora helandet och bli ännu sjukare än tidigare.
Alla blir inte helbrägdagjorda vilket kan bero på att de har för liten tro eller inte vill vara
överlåtna till Jesus. Tron kan byggas upp genom många mötesbesök, bön och fasta. En personlig
frälsningsupplevelse och ett förvandlat hjärta, vilket innebär att lyda Gud, är viktigt. Mycket beror
på den sjuke själv om hon ska bli helad eller inte och hon måste tro att sjukdomen kommer från
djävulen och vara övertygad om att Gud vill bota.
57
Sammanfattning
Mitt syfte har varit att undersöka och beskriva vilka uppfattningar om demoner och exorcism som
fanns inom svensk pingströrelse åren 1950–1952. Pingströrelsen är från början en karismatisk
rörelse och frågan om andemakter är en central fråga inom karismatiken. Men på senare tid
förekommer förkunnelse om andemakter allt mindre om ens något inom rörelsen. Och ska den
vara en karismatisk rörelse idag så ingår demonologin i karismatiken och måste förhållas till.
Väckelsetiderna i svensk pingströrelse under början av 1950-talet präglades starkt av förbön
för sjuka och i samband med det, demonutdrivning. Exorcism kopplat till helbrägdagörelse
aktualiserades vid besöken av amerikanska förkunnare det första halvåret 1950 vilket sedan
fortsatte inom förnyelseväckelsen som var som starkast andra halvåret 1950 samt 1951.
Enligt de böcker och tidningsartiklar och som finns att tillgå så framträder en enighet kring
praktiserandet av demonutdrivning och inga starka röster höjs mot de amerikanska förkunnarnas
praktik, de tas snarare i försvar. Om man skall peka på några skillnader mellan de olika svenska
rösterna, så ligger den i sådana fall i terminologin kring de amerikanska predikanterna. Röster som
hör till Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och Förlaget Filadelfia nämner sällan demoner i media,
medan pastorer i Smyrna Göteborg och Evangeliipress gör det desto mer. Hos förlagen förekommer
demoner i snitt på var 40:e sida hos Förlaget Filadelfia och på var 3:e hos Evangeliipress.
De amerikanska förkunnarna predikade att sjukdomar och olyckor var kopplade till och
orsakades av onda andemakter som måste drivas ut. Det talas om befrielse och helbrädagörelse om
vart annat. Men inom svenska förnyelseväckelsen trodde man att sjukdom också kunde bero på
naturliga orsaker som skador, överansträngning och olyckor. Oftast beror sjukdom på synd,
speciellt olydnad och orenhet samt tvivel på Gud, med sjukdomsandar som följd. Men eftersom
sjukdomar kan ha olika orsaker så är det viktigt med rätt behandling – befrielse eller förbön.
Förutom att driva ut andarna i Jesu namn så kan också rening, bön och fasta användas. Guds ord
används också som vapen.
För att bli helad måste den sjuke tro att sjukdom kommer från djävulen och vara övertygad
om att Gud vill bota. Det är inte alltid att helande sker direkt. Den sjuke ska tacka Gud för helandet
och blir då bättre för var dag som går.”Det beror inte på vad du känner eller vad du ser utan på vad
du tror!” enligt Branham. Det är stort fokus på tron och det gäller att inte tvivla för då kan djävulen
58
komma tillbaka med symptom på sjukdomen den helbrägdagjorde blivit fri från och då gäller det
att ”stå emot djävulen”. Om hon tvivlar och syndar, då kan hon förlora helandet och bli ännu
sjukare än tidigare. Alla blir inte helbrägdagjorda heller vilket kan bero på att de har för liten tro
eller inte vill vara överlåtna till Jesus.
59
Källförteckning
Litteratur
Aronson, Torbjörn 2005, Guds eld över Sverige: Svensk väckelsehistoria efter 1945, andra upplagan,
Livets Ords förlag.
Bibel 2000, 2001, Bokförlaget Libris.
BHS, Biblia Hebraica Stuttgartensia with Michigan-Claremont-Westminster Morphology and
BDB, The Brown-Driver-Briggs Hebrew and English Lexicon, 1997, Deutsche Bibelgesellschaft.
Branham, William 1950a, Hur Herren kallade William Branham, andra upplagan, Förlaget
Filadelfia.
Branham, William 1950b, Mitt möte med Herrens ängel, Evangeliipress.
Freeman, William m fl 1950a, Helbrägda genom tron, andra upplagan, Förlaget Filadelfia.
Freeman, William m fl, 1950b, När Gud helar, andra upplagan, Evangeliipress.
Gustafsson, Berndt, 1983, Svensk Kyrkohistoria, sjätte upplagan, Plus Ultra.
Johansson, Ivar m fl, Guds eld över Jönköping 1951, Evangeliipress
Ljungquist, Ragnar 1951, När eld kommer lös, Evangeliipress
NA 28, Novum Testamentum Graece with Critical Apparatus, Mounce Parsings, and Concise
Greek-English Dictionary, 2012, Deutsche Bibelgesellschaft.
Sundstedt, Arthur 1969, Pingstväckelsen – dess uppkomst och första utvecklingsskede,
3:e upplagan, Normans förlag.
Waern, Claes m fl, 2007, Pingströrelsen 100 år. Del 1: Händelser och utveckling under 1900-talet,
Libris förlag.
Skrifter utgivna av insamlingsstiftelsen för pingstforskning
Halldorf, Joel 2010 (14.1.2014), Regn, regn färdas över oss: Algot Niklasson och förnyelseväckelsen
inom svensk pingströrelse 1950–51, Insamlingsstiftelsen för pingstforskning.
Norlén, Börje och Kjellberg, Georg 2010 (14.1.2014), Latter Rain-väckelsen i Östermalms Fria
Församling på 1950-talet, Insamlingsstiftelsen för pingstforskning.
Sahlberg, Carl-Erik 2009; nyutgåva (06.1.2015), Pingströrelsen och tidningen Dagen – från sekt till
kristet samhälle 1907–63, Insamlingsstiftelsen för pingstforskning.
60
Tidningsartiklar
A, B, 1950: En konferens i trons anda. I: Evangelii Härold 9/2 1950.
Andersson, Aron 1951: Sjukdom – besättelse inte samma sak. I: Dagen 27/10 1951.
Baxter, Ernest, 1950: Begränsa inte Gud! I: Evangelii Härold 1/6 1950.
Blomqvist, Naima, 1952: Sjukdom eller besättelse. I: Den kristne – Trons kamp februari 1952.
Branham, William 1950c: Tror du detta? I: Evangelii Härold 8/6 1950.
Bäckman, William, 1951: De svartas tro på gudomlig helbrägdagörelse. I: Evangelii Härold
1/11 1951.
Ekberg, Harry, 1951: När Gud helar. I: Evangelii Härold 1/11 1951.
Gustavsson, Herbert, 1951: Han bar våra krankheter. I: Evangelii Härold 1/11 1951.
Halldin, Enar, 1950: Storm över Göteborg. I: Evangelii Härold 9/2 1950.
Jaktlund, Carl-Henric, 2008: Dokument Livets ord Del 1 – starten: Dagen 23 maj 2008.
Johansson, Hilding, 1951: Sjukdom och andebesättelse i nytestamentlig belysning. I: Den kristne –
Trons kamp december 1951.
Lindahl, Gösta, 1951: Verksam tro. I: Evangelii Härold 1/11 1951.
Okänd stenograf, 1950: Guds hälsoregler. I: Evangelii Härold 16/2 1950.
Pethrus, Lewi, 1950: William W. Freemans besök. I: Evangelii Härold 26/1 1950.
– 1950b: William Freeman och gudomlig helbrägdagörelse. I: Evangelii Härold 9/2 1950.
– 1950c: Väckelsens väg – trons väg. I: Den kristne januari 1950.
– 1950d: I: Dagen 31/1 1950.
du Plessis, David, 1950: Guds verk i Kanada. I: Evangelii Härold nr 1 1950.
Seger, Hulda, 1952: Ett Guds under. I: Evangelii Härold nr 42 1952.
Soller, 1951: Intet kan ersätta Ordet och bönen i Guds verk. I: Dagen 1/10 1951.
Törnberg, Allan, 1950: William Branham till Sverige. I: Evangelii Härold 11/5 1950.
– 1950b: William Freeman och gudomlig helbrägdagörelse. I: Evangelii Härold 9/2 1950.
– 1950c: Är gudomlig helbrägdagörelse något för vår tid. I: Evangelii Härold 1/11 1951.
Wuerster, Hugo, 1950: Profetians gåva i ljuset av broder Branhams besök. I: Den kristne juli 1950.
61