Lödmetaller
Lödmetaller ................................................................................................................................ 3
Allmänt: .................................................................................................................................. 3
Framställning:......................................................................................................................... 3
Lod ............................................................................................................................................. 4
Källor:................................................................................................................................. 5
2
Lödmetaller
Till skillnad från svetsning smälter inte de olika metallstyckena som skall sammanfogas vid
lödning, utan de fogas samman med ett ”lim”. Det här limmet är en lödmetall, ”lod” som har
en lägre smälttemperatur än de metaller som möts i fogen.
För att förhindra oxidation används ett såkallat flussmedel. Detta kan till exempel vara stearin
eller någon form av harts.
Vanligaste lödmetallen är Tenn och beroende på applikation och lödnings temperaturer
används olika tillsatsmetaller.
Tenn Sn atomnummer 50
- rent tenn har en smältpunkt kring 230°C, kokpunkt 2623°C
- densitet på 7310kg/m3
- icke magnetisk
Allmänt:
Vanligt tenn är en silvervit, smidbar, ganska böjlig metall. Metallen har hög kristallin struktur.
Om en tennstång bryts hörs ett s.k. tennskrik när kristallstrukturen förstörs.
Det finns två olika typer av tenn: Vit och grå.
Vitt tenn är det man använder.
Grått tenn har föroreningar i sig, till exempel aluminium och zink. Detta kan förhindras med
små tillsatser av antimon eller vismut.
Förändringen till grått tenn kallas tennpest.
Framställning:
Tenn finns huvudsakligen i mineralet casserit, SnO2. De största leveranserna kommer från
Malaysia, Bolivia, Indonesien, Zaire, Thailand och Nigeria.
Metallen framställs genom att malmen reduceras med kol i speciella ugnar, s.k.
reverberugnar.
Den vanligaste tillsatsmetallen vid lödning är bly. Men p.g.a RoHs direktivet som förbjuder
användning av giftiga metaller, har man varit tvungen att hitta nya legeringar för lödning och
därför använder man ofta tenn-guld-koppar legeringar. Även antimon och zink används som
legeringsmaterial.
Silver Ag (Argentum) 47
–
–
–
–
densitet 10490 kg/m3
smältpunkt 961,78°C
kokpunkt 2162°C
har mycket låg resistans, leder ström mycket bra
3
Guld Au (Aurum) 79
– densitet 19 300 kg/m3
– smältpunkt 1064°C
– kokpunkt 2807°C
– hög resistans mot oxidation
– leder ström bra
– mycket seg metall som kan dras ut till tunna trådar
Antimon Sb 51
-
-
densitet 6697 kg/m3
smältpunkt 631°C
kokpunkt 1635°C
halvmetalliskt grundämne (metalloid)
Allmänt
Antimon används vid tillverkning av dioder, då i mycket ren form. Den används i många
legeringar, som därigenom blir hårdare
Framställning
Antimon är inte vanligt förekommande men finns i 100-talet mineral. Det kan också
förekomma rent i naturen men för det mesta som antimonsulfid, Sb2S3, stibnit.
Metallen skiljs ut från sin sulfid genom rostning till oxid, som sedan reduceras med kol.
Lod
-Vanligaste lödtennet består av 60 % tenn och 40 % bly och kallas för radio-tenn.
-Så kallat eutektiskt tenn består av 63% tenn och 37% bly och har den lägsta möjliga
smältpunkten för en tenn/bly-sammansättning.(183°C)
-Karosseritenn består av 71,5% bly, 27% tenn och 1,5% antimon vilket gör lodet hårdare.
-För lödning av rör används en blandning med 97% tenn och 3% silver. Den flyter bra och tål
värme till över 100°C utan att förlora hållfasthet.
Tenn-koppar i förhållandet 97/3 används också för lödning av rör.
4
Källor:
http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%B6dning
http://www.studera.com/nytto/persys/element/sn.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Silver
http://sv.wikipedia.org/wiki/Antimon
http://sv.wikipedia.org/wiki/RoHS
5
