Torsdag 12 januari 2017 kl 19.00
Helsingborgs Konserthus
Dirigent: Tung-Chieh Chuang
Solist: Per Tengstrand, piano
Helsingborgs Symfoniorkester
Konsertmästare: Dan Almgren
Wolfgang Amadeus Mozart
Ouvertyr till ”Don Giovanni”
ca 5 min
Joseph Haydn
Symfoni nr 88 G-dur
ca 20 min
Adagio–Allegro
Largo
Menuetto: Allegretto
Finale: Allegro con spirito
PAUS
Sergej Rachmaninov
Pianokonsert nr 2 c-moll
ca 35 min
Moderato
Adagio sostenuto
Allegro scherzando
Torsdag Stor, Torsdag Mini
Tung-Chieh Chuang
dirigent
Kvällens dirigent är den 34-årige taiwanesen
Tung-Chieh Chuang, som år 2015 vann första
pris i Malkotävlingen i Köpenhamn. Redan
innan han erövrade denna prestigefulla titel
hade han vunnit priser vid såväl Gustav
Mahlertävlingen i Bamberg som Jeunesses
Musicales dirigenttävling i Bukarest.
Tung-Chieh Chuang har tidigare gästat bland
annat Bamberger Symphoniker, MDR
Sinfonieorchester
Leipzig,
Deutsche
Kammerphilharmonie
Bremen
och
Tammerfors filharmoniker. Och Malkovinsten
tycks verkligen ha satt fart på hans karriär.
Under innevarande spelår dirigerar han
nämligen förutom debuten här hos
Helsingborgs Symfoniorkester även DR
SymfoniOrkestret,
Junge
Deutsche
Philharmonie,
Deutsches
SymphonieOrchester
Berlin,
Deutsche
Radio
Philharmonie Saarbrücken, Polska radions
symfoniorkester i Katowice, RTÉ National
Symphony Orchestra i Dublin och Orchestre
philharmonique du Luxembourg. Dessutom
arbetar han med Württembergisches
Kammerorchester Heilbronn, Orchestre de
Chambre de Lausanne, Tapiola Sinfonietta,
Åbo
filharmoniska
orkester,
Seoul
Philharmonic Orchestra, National Symphony
Orchestra i Taiwan och Macao Orchestra. I
höstas ledde han även Quatar Philharmonic
Orchestra på turné i Kina.
Per Tengstrand
piano
Som solist i kvällens huvudnummer –
Rachmaninovs andra pianokonsert – hör vi
Per Tengstrand, född i Växjö men sedan ett
antal år bosatt i Princeton, New Jersey.
Tengstrand var år 2005 en av de yngsta någonsin att föräras den kungliga medaljen
Litteris et Artibus och han har under en imponerande karriär bland mycket annat varit en
fin ambassadör för svensk musik. Exempelvis
har han framfört Wilhelm Stenhammars båda
pianokonserter i S:t Petersburg, Wien
(Musikverein), New Jersey, Haag, Tallinn,
Beijing, Hong Kong och Rotterdam.
Per Tengstrand har bland annat framträtt med
Tapiola Sinfonietta, Orchestre National de
France, Orchestre Philharmonique de Radio
France, Orchestre de la Suisse Romande,
Orchestre National de Lille, National Taiwan
Symphony Orchestra, Singapore Symphony
Orchestra, New Japan Philharmonic
Orchestra och Osaka Philharmonic
Orchestra. Dessutom gästar han regelbundet
de ledande svenska orkestrarna. Han har
också gett solopianoaftnar i välkända
konserthus
som
Concertgebouw
i
Amsterdam, Tonhalle Zürich och Tokyos
Suntory Hall.
Under de senaste åren har Per Tengstrand
ägnat en hel del tid åt Beethovens pianosonater. Han har framfört alla 32 i en rad
städer och spelar även in sonaterna på cd.
Dessutom har han en välbesökt blogg där han
bland annat berättar om det omfattande
instuderingsarbetet.
Gå med i Helsingborgs Symfoniorkesters vänförening! www.hsv-vanner.se
Wolfgang Amadeus Mozart (1756–91)
Ouvertyr till ”Don Giovanni” K 527
Mozarts opera Don Giovanni uruppfördes i
Prag 29 oktober 1787. Urpremiären leddes av
Mozart själv och den blev en stor framgång.
Följande år framfördes den i en omarbetad
version i Wien och fick inte något positivt mottagande. I Wien var operatonsättaren Mozart
en outsider, i Prag älskade man hans musik.
Operan har fått beteckningen ”dramma giocoso” för att den rör sig mellan drama, karaktärsstycke och enkel fars. Librettot tar upp en
vanlig föreställning bland dåtidens aristokrater: att en kvinna vem som helst stod till
sexuellt förfogande. Men Don Giovanni som
förför varenda kvinna som kommer i hans
väg, möter till sist sin överman, Stengästen,
och som straff släpas han ner till helvetet.
Ouvertyren inleds med domsbasuner som
förebådar Stengästens ödesdigra besök hos
Don Giovanni i slutet av operan. Stämningen
i ouvertyren svänger om, det hastiga tempo
som finns i andra delen skildrar Don
Giovannis karaktär, den livsglade mannen,
ombytlig och full av kontraster.
Joseph Haydn (1732–1809)
Symfoni nr 88 G-dur
Joseph Haydn – vagnmakarens son på landsbygden som blev mästaren i Wien, London
och flera andra stora städer. Och som tillsammans med Mozart skapade det som vi idag
kallar för wienklassicismen. Under Haydns
livstid förändrades musiken från barockens
stil till full wienklassicism. När han 1761
anställdes som vice kapellmästare hos
fursten av Esterházy skrev han på ett kontrakt
som innebar att han som medlem i hushållet
skulle bära vita strumpor, vitt linne, vara pudrad och bära håret i stångpiska eller med peruk. Hans skyldighet var att komponera musik
för Esterházyhovets underhållning och allt
han komponerade tillhörde furstehuset. Han
var dirigent, tonsättare, hade hand om notbiblioteket och undervisade husets sångerskor.
Esterházys hade flera slott men Haydn bodde
främst på två: slottet i Eisenstadt och det som
idag kallas för Esterházypalatset som byggdes på den ungerska landsbygden. Mellan
åren 1762 och 1784 komponerade Haydn en
mängd operor till de två scenerna i palatset,
operan och marionetteatern.
Den symfoniska musik som Haydn komponerade under sina år hos Esterházys var underhållningsmusik för hovet och deras gäster.
Orkestern bestod av 24 man: en flöjt, två
oboer, två fagotter, två horn (som även
spelade trumpet och pukor) samt stråkar.
Trots isoleringen på den österrikisk-ungerska
landsbygden växte intresset för Haydns
musik och 1785 fick han en beställning från
Paris. I Paris spelade musikerna i vackra
kläder och med svärdet vid sidan. Orkestern
hade 40 violinister och tio kontrabasar plus
utvidgat träblås. Det innebar att Haydn utvidgade symfonin både klangligt och i formen i
sina sex Parissymfonier nr 82–87.
Symfoni nr 88 komponerades 1786 eller 1787
och den har flera namn: ”Symfonin med säckpipan” fick den heta för bordunerna i
menuettens trio, ”Tostsymfonin” för att en
musiker som hette Tost tog med sig symfonin
till Paris 1787 där den också trycktes.
Symfonin har fyra satser, den långsamma
inledningen följs av den nästan entematiska
första satsen. Originellt i den långsamma sat-
sen var att Haydn använde både trumpet och
slagverk, ett initiativ som snabbt togs upp av
andra tonsättare. I Menuettens trio har Haydn
placerat en ländler där man förflyttas till ett
bytorg med dansande bönder. Den sista
satsen är ett briljant sonatrondo.
År 1790 avslutades Haydns tjänst hos
Esterházys och samma år blev han inbjuden
till London. Han komponerade sina sista
symfonier, Skapelsen och Årstiderna tillkom
och han levde sina sista år som en uppburen
mästare i Wien.
Sergej Rachmaninov (1873–1943):
Pianokonsert nr 2 c-moll opus 18
Sergej Rachmaninov kom från en familj ur
den gamla ryska aristokratin, med bibehållen
överklassattityd och sinande kassakistor.
Som ung studerade han först i S:t Petersburg,
men studieresultaten var inte de bästa. I stället reste han efter en tid till Moskva, där han
våren 1891 utexaminerades med högsta
betyg och etablerade sig som fri konstnär.
Flytten till Moskva skulle dock komma att ligga
honom i fatet några år senare, då hans första
symfoni i mars 1897 uruppfördes i S:t Petersburg under ledning av Alexander Glazunov.
Den starka rivaliteten mellan de båda ryska
metropolerna spelade sannolikt stor roll då
”Moskvaflyktingen” Rachmaninovs musik fick
bära skulden för det inte helt lyckade framförandet. Troligen hade slarviga förberedelser av den redan då gravt alkoholiserade
Glazunov viss inverkan, och enligt flera
vittnen var han dessutom kraftigt berusad på
konserten.
Den 24-årige Rachmaninov tog mycket illa vid
sig av kritiken och hamnade i en depression
som varade i hela tre år. I början av år 1900
genomgick han terapi (s.k. självsuggestion)
hos en doktor Nikolaj Dahl, en terapi som
hjälpte honom upp ur depressionen och löste
hans skrivkramp. Därför är det inte så under-
ligt att hans andra pianokonsert, som stod klar
i april 1901, är tillägnad just doktor Dahl.
Konsertens två sista satser skrevs relativt
snabbt och problemfritt i slutet av sommaren
1900, men den första satsen fick
Rachmaninov brottas desto mer med. Därför
beslutade han sig för att först uruppföra de två
färdiga satserna i december 1900. Det
fullständiga uruppförandet ägde rum nästan
ett helt år senare, i oktober 1901.
Konserten blev snabbt en oerhörd succé, och
återupprättade Rachmaninovs tonsättarrykte.
Verket har blivit något av en hörnsten i pianorepertoaren, och älskats av åhörare i över ett
sekel. Melodikern Rachmaninov har också
inspirerat andra, faktiskt så långt som till ren
stöld. Man kan exempelvis höra det utsökt
lyriska temat från den andra satsen i Eric
Carmens All By Myself från 1975, och
finalsatsens andratema – som klingar så
grandiost i hela orkestern just före den korta
codan – i Full Moon and Empty Arms som
sjöngs in av Frank Sinatra år 1945.
Artistpresentationer: Mats Persson
Verkkommentarer:
Eva Öhrström (Mozart, Haydn)
Mats Persson (Rachmaninov)
Är du nyfiken på vad den lilla pappersrullen som delas ut till våra dirigenter och solister
innehåller? HSO har valt att visa sin uppskattning genom att i våra gästers namn
adoptera 1000 hektar regnskog under ett års tid – istället för att dela ut blommor.
