Nordisk Administrativt Tidsskrift nr. 1/2011, 88. årgang
49
Nyheter i den svenska
regeringsformen m.m.
Av jur.dr. Olof Wilske, Riksdagens utredningstjänst
Nordisk Administrativt Tidsskrift nr. 1/2011, 88. årgang
Artikler: Nyheter i den svenska regeringsformen m.m.
Olof Wilske
Inledning
Den 24 november 2010 beslutade riksdagens kammare slutligen om ett antal betydande ändringar och tillägg till regeringsformen, som träder i kraft den 1 januari
2011.1 Den parlamentariska enigheten var bred. Samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna röstade för Konstitutionsutskottets förslag att bifalla propositionen
med endast mycket marginella justeringar.2 De föregående årens beredning, omfattande bland annat en stor parlamentariskt sammansatt grundlagsutredning, avlämnade ett enigt betänkande utan reservationer eller särskilda yttranden.3
I denna artikel presenteras kortfattat de viktigaste förändringarna. Vidare presenteras ny lagstiftning kring utnämning av ordinarie domare, som liksom ändringarna i
regeringsformen träder i kraft den 1 januari 2011. Några korta kommentarer tillfogas
i slutet. Artikeln gör inte anspråk på att vara uttömmande.
Nyheterna i huvuddrag
Ändringarna i regeringsformen innebär bland annat att en ny bestämmelse om obligatorisk omröstning om statsministerns stöd i riksdagen efter ett allmänt val införs,
att konstitutionsutskottets rätt till handlingar i granskningsverksamheten utvidgas, att
uppenbarhetsrekvisitet vid normprövning avskaffas och att domstolarnas självständiga ställning markeras.
På rättighetsområdet införs nya bestämmelser om skydd mot integritetsintrång
från det allmännas sida, om ersättning vid expropriation samt om skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Vidare införs bestämmelser om rättvis rättegång och om forskningens frihet. Det kommunala självstyret ska skyddas av en proportionalitetsregel.
Dispositionsmässigt innebär riksdagsbeslutet en uppdelning av 11 kapitlet om
rättskipning och förvaltning så att 11 kapitlet får rubriken »rättskipningen« och 12
kapitlet rubriken »förvaltningen«. Kontrollmakten hamnar därmed i 13 kapitlet.
Bestämmelser om kommuner och landsting samlas i ett kapitel, det fjortonde.
50
Olof Wilske
Slutligen föreslås mindre ändringar beträffande normgivningsmakten, finansmakten, om krig och krigsfara samt om överlåtelse av beslutanderätt till internationella
organ och medlemskapen i FN och EU.
Obligatorisk statsministeromröstning
För närvarande innebär regeringsformens regler att ett regeringsbildningsförfarande
endast inleds efter ett val i de fall statsministern begär att bli entledigad eller riksdagen avger en misstroendeförklaring. I annat fall sitter statsministern och regeringen
kvar. Detta kan innebära fördelar för den sittande regeringen i en oklar parlamentarisk situation efter ett val. De flesta regeringar sedan regeringsformens tillkomst har
varit minoritetsregeringar.
Den nya bestämmelsen (6 kap. 3 §) innebär att en nyvald riksdag senast två veckor efter att den samlats ska pröva frågan om statsministern har tillräckligt stöd i riksdagen. Statsministern ska entledigas om fler än hälften av riksdagsledamöterna röstar
nej vid en sådan omröstning.
Konstitutionsutskottets rätt till handlingar
Konstitutionsutskottet (KU) utgör ett av de viktigaste kontrollorganen i det svenska
konstitutionella systemet. För att kunna fullgöra sina granskningsfunktioner är det
naturligtvis viktigt att KU kan få tillgång till relevanta handlingar från regeringen och
myndigheterna. För närvarande anger regeringsformen (12 kap. 1 §) enbart att KU
har rätt att få ut protokollen över beslut i regeringsärenden och de handlingar som hör
till regeringsärendena. I praxis har emellertid utskottet fått del av andra handlingar på
begäran.
Den nya regeln är formulerad så att KU har rätt att för granskningen få ut protokollen över beslut i regeringsärenden, handlingar som hör till dessa ärenden samt
regeringens övriga handlingar som utskottet finner nödvändiga för sin granskning (13
kap. 1 §). Rätten till handlingar är på så sätt tänkt att omfatta hela KU:s granskningsområde. Det är svårt att säga vilken praktisk betydelse denna regel kommer att få,
men det kan ses som en viktig markering av KU:s och därmed riksdagens rätt till
insyn i regeringsarbetet.
Utskottens uppföljning och utvärdering
Sedan 2001 innehåller riksdagsordningen (4 kap.18 §) en bestämmelse om att riksdagsutskotten ska följa upp och utvärdera riksdagsbeslut inom sina respektive ämnesområden. Syftet är att skapa ett bättre berednings- och beslutsunderlag i den politiska styr- och beslutsprocessen.4 Nu införs en bestämmelse av motsvarande innebörd
även i regeringsformen (4 kap. 8 §) i syfte att konsolidera utskottens funktion i detta
avseende. Utvärderings- och uppföljningsarbetet sköts till största delen av en särskild
funktion inom riksdagens utredningstjänst (RUT).
Artikler: Nyheter i den svenska regeringsformen m.m.
51
Rättskipningen
Några av de mest omfattande och detaljerade ändringarna i regeringsformen avser
domstolarna och domarna.
Skälet till att rättskipning och förvaltning samlades i ett gemensamt kapitel i 1974
års regeringsform förefaller vara att man vid regeringsformens tillkomst såg svårigheter i att dra gränser mellan de båda verksamheterna.5 I betänkandet till den nu
aktuella reformen anför KU att det under senare decennier har skett förändringar som
lett till att åtskillnaden mellan rättskipning och förvaltning ökat. Mot denna bakgrund
och med hänsyn till domstolarnas speciella och centrala funktion i en demokratisk
rättsstat bör domstolarnas ställning betonas genom reglering i ett särskilt kapitel.6
I det nya domstolskapitlet (11 kapitlet) presenteras domstolsorganisationens huvuddrag. En nyhet är att tings- och hovrätter liksom förvaltnings- och kammarrätterna omnämns i lagtexten. Regeringsrätten byter namn till Högsta förvaltningsdomstolen. Syftet med detta anges vara att markera domstolens självständighet gentemot
regeringen och att benämningen Regeringsrätten numera är missvisande.7
Domstolarnas självständighet
I 11 kap. 3 § kompletteras den nuvarande regeln om att riksdagen och myndigheterna
inte får lägga sig i domstolarnas dömande verksamhet med en bestämmelse om att
ingen annan myndighet än domstolen själv får avgöra hur dömande uppgifter ska
fördelas mellan enskilda domare. I praktiken är det en förordningsföreskrift som lyfts
upp till grundlagsnivå. Under remissförfarandet uttryckte Sveriges domareförbund
farhågor om att en liknande föreskrift, som föreslagits av Grundlagsutredningen,
skulle ge domstolschefen en ökad bestämmanderätt över målfördelningen.
Rätten för riksdagens ombudsmän (JO) och justitiekanslern (JK) att närvara vid
domstolarnas överläggningar avskaffas. Dessa möjligheter har utnyttjats mycket
sällan, särskilt på senare år, men har ändå kritiserats på principiella grunder.
Tjänsteansvar för domare m.m.
Reglerna om ansvar för ledamöter av Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen ändras något (11 kap. 8 §). Åtal för brott ska väckas i Högsta domstolen.
När det gäller mål om avskiljande av justitieråd från tjänsten eller skyldighet att
genomgå läkarundersökning införs en korsvis prövning, så att talan beträffande ledamöter av Högsta domstolen prövas av Högsta förvaltningsdomstolen och omvänt.
Skyddet för övriga ordinarie domares anställning förstärks också. Fortsättningsvis
ska ordinarie domare alltid ingå i rätten när frågor om ordinarie domares skiljande
från anställningen, avstängning och skyldighet att genomgå läkarundersökning prövas. Rätten till domstolsprövning avseende disciplinansvar slås också fast i regeringsformen (11 kap 9 §).
Utnämningar m.m.
En föreskrift med krav på svenskt medborgarskap för anställning som ordinarie domare införs (11 kap. 11 §). Dessutom föreskrivs att bestämmelser om ordinarie domares rättsställning i övrigt ska meddelas genom lag. För övriga anställda vid
domstolarna hänvisas till reglerna om förvaltningen.
Slutligen ändras reglerna om utnämning av ordinarie domare så att det hädanefter
enbart tillkommer regeringen att utnämna dessa (11 kap. 6 §). Tidigare har uppgiften
52
Olof Wilske
kunnat delegeras till en underlydande myndighet. Uppgiften att utnämna ordinarie
domare anses vara av sådan konstitutionell vikt att den bör förbehållas regeringen.8
En ny lag om utnämning av ordinarie domare
En följd av ändringarna i regeringsformen är ny lagstiftning kring utnämning av
ordinarie domare (jfr 11 kap. 6 § regeringsformen). Lagstiftningen beslutades av
riksdagens kammare i fullständig enighet samma dag som ändringarna i regeringsformen.9 Justitieutskottet föreslog endast smärre tekniska ändringar jämfört med
regeringens förslag.10
Alla anställningar som ordinarie domare ska enligt denna beredas av en särskild
domarnämnd med nio ledamöter. Av dessa ska fem vara eller ha varit ordinarie domare. Två ledamöter ska vara jurister verksamma i rättsväsendet i övrigt, och av
dessa ska minst en vara advokat. Två ledamöter ska representera allmänheten. Riksdagen ska välja allmänhetens representanter, och regeringen förordnar övriga ledamöter.
Nämnden ska lämna motiverade kandidatförslag till regeringen. Regeringen ska
inte vara bunden av nämndens förslag. Regeringen måste dock inhämta nämndens
yttrande om den avser att utnämna någon som inte föreslagits av nämnden.
Det omdiskuterade kallelseförfarandet avskaffas i och med den nya lagstiftningen.
Kallelseförfarandet innebar att de högsta domartjänsterna (ungefär tio procent av
tjänsterna) inte tillsattes efter utlysning och ansökan, utan genom ett slutet förfarande
i justitiedepartementet. Skälet till förändringen synes främst vara kritik mot bristen på
insyn i kallelseförfarandet, något som riskerade att skapa frågetecken kring domarnas
oberoende i förhållande till regeringen. Vidare anses den nya modellen för utnämningar i högre grad säkerställa en rekrytering som präglas av bredd och hög kvalitet.11
Den svenska förvaltningsmodellen bibehålls
Den unika svensk-finska modellen med förvaltningsmyndigheter som är fristående i
förhållande till regeringen är av gammalt datum.12 Modellen innebär att den för sakområdet ansvariga ministern inte kan detaljstyra förvaltningsbeslutens innehåll, då
det är fråga om myndighetsutövning mot enskild eller tillämpning av lag (12 kap. 2 §
i RF:s nya lydelse). Förvaltningsmyndigheterna har alltså en självständighet som
liknar domstolarnas. Dessutom fattas alla regeringsbeslut kollektivt, vilket framgår
av 7 kapitlet RF, vilket innebär att enskilda ministrar inte har beslutsansvar.
Bestämmelserna om förvaltningen återfinns nu i 12 kapitlet. I propositionen betonas särskilt att den nya kapiteluppdelningen inte syftar till någon tyngdpunktsförskjutning i förhållandet mellan domstolar och förvaltning. Den svenska förvaltningsmodellen, med dess starka förvaltningsmyndigheter, ska bestå. Uppdelningen
kan snarast komma att tydliggöra förvaltningens betydelse och självständighet, enligt
regeringen.13
Artikler: Nyheter i den svenska regeringsformen m.m.
53
Kommunernas ställning m.m.
De konstitutionella reglerna om kommunernas ställning samlas i 14 kapitlet. Kommunerna får således ett eget kapitel. Begreppen »primärkommun« och »landstingskommun« utmönstras ur regeringsformen och i stället omtalas de båda kommungrupperna som kommuner på lokal och regional nivå. Skälet till att ge kommunerna ett eget kapitel i RF är främst att markera det kommunala självstyrets betydelse.14 Det är således fråga om en förändring främst av politisk-symbolisk innebörd.
Några sakliga förändringar av kommunernas ställning är inte avsedd. En bestämmelse om proportionalitetsprövning vid ingrepp i den kommunala självstyrelsen införs
emellertid (14 kap. 3 §). Dessutom tydliggörs, genom en ny regel, att kommunal
skatteutjämning är tillåten (14 kap. 5 §).
För kommunernas del kan man i övrigt notera att det på annat håll införs en möjlighet till kommunala extra val (nyval) och att en utredning om proportionaliteten vid
kommunala val ska tillsättas.15 Dessutom införs en möjlighet att framtvinga en rådgivande kommunal folkomröstning om minst tio procent av de röstberättigade begär
det.16
Uppenbarhetsrekvisitet avskaffas
Det så kallade uppenbarhetsrekvisitet i nuvarande 11 kap. 14 § regeringsformen har
länge varit mycket omdiskuterat såväl i den politiska debatten som bland rättsvetare
och andra jurister. Bestämmelsen anger att ett offentligt organ som finner att en lag
eller annan föreskrift står i strid med en överordnad författning inte får tillämpa föreskriften. Beträffande föreskrifter beslutade av riksdag och regering gäller dock att
felet måste vara uppenbart, för att tillämpning ska underlåtas.
Det är det senare kravet på »uppenbart fel« som nu slopas. I stället införs en regel
om att det vid lagprövning17 ska beaktas att riksdagen är folkets främsta företrädare
och att grundlag går före lag.
Skälen till ändringen är flera. På grund av Sveriges medlemskap i EU och därmed
bundenheten till EU-rätten har en stor del av regelmassan kommit att hamna utanför
det område som omfattas av 11 kap. 14 §. I stället uppkom den lite underliga situationen, att lagar beslutade av Sveriges riksdag omfattades av uppenbarhetsrekvisitet,
medan föreskrifter som emanerade från EU-organen inte omfattades. I propositionen
anförs att lagprövningen framstår som särskilt betydelsefull beträffande fri- och rättighetsregleringen i 2 kapitlet RF eftersom dessa regler bör få fullt genomslag i
rättstillämpningen.18 Konstitutionsutskottet tillade för sin del att det finns ett värde i
att principerna om folksuveränitet och lagbundenhet kommer till uttryck i lagprövningsbestämmelsen. Det utgör en påminnelse om att riksdagen ska betraktas som
grundlagens främsta uttolkare samtidigt som bestämmelsen »tydliggör att det politiska beslutsfattandet i en rättsstat är bundet av vissa begränsningar«.19
Lagrådsgranskningen förstärks
Lagrådet är ett rådgivande organ, sammansatt av domare från de två högsta domstolarna, som har en rådgivande funktion i lagstiftningsarbetet. Enligt 8 kap. 21 § rege-
54
Olof Wilske
ringsformen (nya lydelsen) ska Lagrådets yttrande inhämtas gällande vissa typer av
lagstiftning, till exempel tryck- och yttrandefrihetslagstiftning, sekretesslagstiftning,
viss lagstiftning om fri- och rättigheter och viss lagstiftning rörande kommunernas
rättigheter och skyldigheter.
Det nya är att det blir obligatoriskt att höra Lagrådet i dessa fall och att det så
kallade viktighetskriteriet, det vill säga att Lagrådets yttrande bara behövs om den
aktuella lagen är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt, tas bort. I princip
tillämpas den nuvarande fakultativa regeln på samma sätt som den nuvarande obligatoriska, så någon större skillnad torde inte förändringen medföra.
Grundlagsutredningen föreslog att Lagrådets organisation skulle förstärkas med
egna kansliresurser, vilket regeringen har anslutit sig till i propositionen. Detaljerna
kring detta ska dock bli föremål för ytterligare överväganden.20
I sammanhanget kan det vara värt att notera, att Grundlagsutredningen och senare
även regeringen avvisade tanken på en författningsdomstol, även om en sådan efterlysts från flera håll.21 Konstitutionsutskottet avstyrkte, med hänvisning till utredningen, i sitt betänkande några motioner om införande av författningsdomstol.22
Vissa fri- och rättighetsfrågor
Under denna rubrik presenteras endast kortfattat några av de mindre ändringar och
tillägg som börjar gälla från och med årsskiftet.
I 1 kap. 2 § femte stycket införs ett målsättningsstadgande om att det allmänna ska
verka för att barns rätt tas tillvara. Syftet är att markera det allmännas ansvar gentemot barn i linje med Sveriges åtaganden enligt FN:s barnkonvention.23
Det samiska folket omnämns särskilt i 1 kapitlet 2 § sjätte stycket angående etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och främja ett eget
kultur- och samfundsliv. Målsättningen utformas som obligatorisk (»ska« i stället för
»bör«).
Begreppet ras utmönstras ur regeringsformen. I stället anges tillämpningsområdet
för diskrimineringsskyddet som »etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande«. Detta innebär en utvidgning jämfört med tidigare, eftersom »annat liknande förhållande« kan avse föreställningar om ras eller kulturella egenskaper som religion (2 kap. 12 §).24
Diskrimineringsskyddet i 2 kap. 12 § RF utvidgas till att även avse sexuell läggning. Med detta begrepp avses homo-, bi- och heterosexualitet, men eftersom diskrimineringsskyddet tar sikte på minoriteter så omfattas i praktiken inte heterosexuella.25
Vidare införs en bestämmelse i 2 kapitlet 11 § om rätt till rättvis rättegång inom
skälig tid. Den är direkt inspirerad av motsvarande regel i Europakonventionen om
de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (art. 6). Syftet med den nya
regeln är emellertid att den ska ha en självständig betydelse i förhållande till konventionen, så att Europadomstolens praxis inte utan vidare tolkas in i bestämmelsen.
Begreppet »rättvis rättegång« ska enligt propositionen uppfattas som en sammanfattning av de rättssäkerhetsgarantier som traditionellt anses knutna till ett rättvist
domstolsförfarande i civil-, brott- och förvaltningsmål.26
Ett skydd för den personliga integriteten införs i 2 kapitlet 6 §. Bestämmelsen ger
ett skydd mot åtgärder från det allmännas sida som innebär betydande intrång i den
Artikler: Nyheter i den svenska regeringsformen m.m.
55
personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller
kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Det är inte åtgärdens syfte,
utan dess effekt, som avgör om den ska anses utgöra övervakning eller kartläggning.
Bestämmelsen bygger på förslag från Integritetsskyddskommittén.27
Egendomsskyddet ändras så att principen om full ersättning vid expropriation och
liknande tydliggörs (2 kap. 15 §). Begreppet full ersättning torde enligt Bull & Sterzel få tolkas utifrån marknadsvärdet, men de närmare frågorna om förlust och värdering måste lösas i vanlig lag. Grundlagsbestämmelsen kan då få betydelse som tolkningsdatum.28
Forskningens frihet skyddas av RF enligt bestämmelser som meddelas i lag (2
kap. 18 § andra stycket). Detta motiveras med den stora betydelse som forskningen
har för det demokratiska samhällets utveckling. Det är en bestämmelse av målsättningskaraktär utan egentlig materiell innebörd. Kravet på lagform innebär emellertid
att regering och myndigheter bara kan utfärda verkställighetsföreskrifter på området.29
Övriga frågor
Personvalsinslaget i riksdagsvalet förstärks. Spärren för att bli invald med personröster sänks i från åtta till fem procent av rösterna i en valkrets. Vidare ska en upplysning om personvalets innebörd lämnas på valsedeln.30
Valdagen tidigareläggs från tredje söndagen till andra söndagen i september,
främst för att underlätta riksdagens budgetbehandling.31
Sveriges medlemskap i EU och annat internationellt samarbete slås fast i regeringsformen. Det var i princip denna bestämmelse som Sverigedemokraterna hängde
upp sig på, då de röstade nej till propositionen i riksdagens kammare. Partiet menade
att en sådan bestämmelse skulle underminera Sveriges suveränitet.32
Bestämmelserna om normgivningsmakten förenklas och klargörs något bland
annat genom att exemplifieringar tas bort och att överlåtelser av normgivningsmakt
alltid ska ske genom lag eller förordning. Dessutom införs en bestämmelse i syfte att
möjliggöra kommunala s.k. trängselskatter.33
Avslutning
En svensk tradition av bred politisk enighet kring grundlagsfrågor har levt vidare i
och med 2010 års grundlagsreform. Man bör emellertid ha klart för sig att den parlamentariska enigheten endast gäller just det som överenskommits. Den politiska
splittringen syns i de förslag som grundlagsutredningen aldrig presenterade, för att
det inte gick att enas: frågorna om gemensam valdag, antalet riksdagsledamöter och
valmetodens utformning. Här gäller alltjämt de 40 år gamla kompromisserna från
arbetet med regeringsformens första utformning. Grundlagsutredningen hade breda
direktiv och möjlighet att lämna förslag även inom dessa områden, vilket alltså inte
skedde.
Reformen innebär att en mängd ändringar, som i vissa fall diskuterats intensivt
och under lång tid, nu genomförs. Det gäller särskilt frågorna om domstolar och
förvaltning, om normprövningens utformning och om förhållandet mellan regeringen
56
Olof Wilske
och riksdagen. I dessa avseenden har man i politisk enighet lyckats knäcka en del
svåra nötter. Det är också i dessa delar de principiellt intressanta förändringarna
återfinns.
I övrigt har grundlagsreformen en uppsamlande karaktär. En stor mängd mindre
frågor har lösts, en språklig och lagteknisk översyn har genomförts, och regeringsformen har på så sätt hållits uppdaterad. »Att hålla grundlagen fräsch« är också något
av en modern svensk tradition.34 Det faktum att man från skilda politiska håll önskar
införa den ena eller den andra bestämmelsen i grundlag innebär på sätt och vis att
man anser att grundlagen har ett normerande värde, men också att man ser den som
ett verktyg för att upphöja politiska värden till högre norm.
I stor utsträckning har RF alltså kvar sin deskriptiva karaktär och detaljerade utformning. Som Bull & Sterzel konstaterar i sin nya kommentar till regeringsformen,
innebär reformen också att grundlagstexten sväller och att Sverige nu har den i
särklass mest utförliga grundlagen av de nordiska länderna.35
Noter
1. Prot. 2010/11:20.
2. Bet. 2009/10:KU19, prop. 2009/10:80.
3. SOU 2008:125, En reformerad grundlag. Integritetsskyddskommitténs slutbetänkande Skyddet
för den personliga integriteten – bedömningar och förslag (SOU 2008:3) har utgjort utredningsbakgrund i de delar av förslaget som avser integritetsskyddet.
4. Prop. 2009/10:80 s 118.
5. Se t.ex. SOU 1972:15 s 191.
6. Bet. 2009/10:KU19 s. 37. Se även prop. 2009/10:80 s 119 f.
7. A. prop. s 122. Regeringsrätten inrättades 1909 för att avlasta regeringen, som då var sista
instans i en mängd ärenden, och att öka rättssäkerheten för enskilda. Redan Författningsutredningen hade ett förslag med motsvarande innebörd, som dock inte ledde någon vart (SOU
1963:17 s 279).
8. Bet. 2009/10:KU19 s. 38.
9. Prot. 2010/11:20.
10. Bet. 2010/11:JuU3. Betänkandet behandlar propositionerna 2009/10:181 Utnämning av ordinarie domare samt 2010/11:24 Utnämning av ordinarie domare – kompletterande förslag.
11. Prop. 2009/10:80 s. 132.
12. I KU-betänkandet om de nu aktuella ändringarna i RF anges att de statliga myndigheterna varit
fristående sedan 1809 (bet. 2009/10:KU19 s 36). Thomas Bull och Fredrik Sterzel menar i sin
nyutkomna kommentar till regeringsformen att den svenska förvaltningsrättsliga dualismen har
funnits i drygt 300 år (Bull, Thomas & Sterzel, Fredrik: Regeringsformen. En kommentar. SNS
förlag 2010, s. 276).
13. Prop. 2009/10:80 s. 120.
14. A. prop. s. 208.
15. A. prop. s. 91.
16. A. prop. s. 101.
17. I regeringsformens nya lydelse används begreppet »lagprövning« fastän det, som Bull & Sterzel
påpekar, lika ofta kan röra sig om prövning av andra normer än just lagar (t.ex. förordningar eller myndighetsföreskrifter). Bull & Sterzel s. 271.
18. Prop. 2009/10:80 s.. 147.
19. Bet. 2009/10:KU19 s. 39.
Artikler: Nyheter i den svenska regeringsformen m.m.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28.
29.
30.
31.
32.
33.
34.
57
Prop. 2009/10:80 s. 144.
SOU 2008:125 s 382.
Bet. 2009/10:KU19 s. 38.
A. bet. s. 46.
Bull & Sterzel s. 87.
Prop. 2009/10:80 s. 154.
A. prop. 2009/10:80 s. 160.
SOU 2008:3.
Bull & Sterzel s. 90 f.
Prop, 2009/10:80 s. 191 ff.
A. prop. s. 85 ff.
A. prop. s. 88.
Prot. 2010/11:20, anf. 7 m.m.
A. prop. s. 216 ff. resp. 225 ff.
Se t.ex. Sterzel, Fredrik: Författning i utveckling. Tjugo studier kring Sveriges författning.
Stiftelsen Rättsfondens skriftserie nr 41. Iustus förlag 2009, s. 67 f.
35. Bull & Sterzel s 19.
