Lennart Wretlind brinner för hela världens musik
Den bästa musiken är den som går rakt in i hjärtat. Svårare än så är det inte. Det menar
Lennart Wretlind, producenten och musikälskaren bakom P2-programmet Klingan och
webbkanalen SR Världen. Att han bidragit till att fler människor upptäckt
världsmusiken är något han är både glad och stolt över.
Han utstrålar lugn och livsglädje där han sitter framför mig och rör om i sin latte. De djupa
smilgroparna och den ständigt närvarande blicken gör att man genast slappnar av i hans
sällskap. Radioveteranen Lennart Wretlind tycker inte om att konstla till saker. Varken den
mjuka mörka rösten, som låter likadan ”i verkligheten” som i radio, eller innehållet i sina
program.
– Jag tänker så här att ett program är som när man bjuder hem gäster. Man tar fram det bästa
man har av mat och dryck och annat. Man funderar inte så mycket på om det är rätt eller fel,
säger Lennart.
”Poptjänsteman”
Fast i början av karriären lät han mer tillkonstlad erkänner han, lite som en poptjänsteman
som rabblade listor. Radiokarriären började när han bara var 16 år. Det var tidigt 60-tal och
han hade upptäckt den svarta soulmusiken genom att lyssna på Radio Luxembourg på
mellanvåg. Artister som den amerikanske soullegenden Sam Cooke tog honom med storm,
men på Sveriges Radio spelades sällan svart musik.
– Jag skrev ett klagobrev till radion. ”Kom hit och gör det bättre själv” sa de och gav mig ett
sommarvikariat.
Men att starta en svart revolution i radiohuset visade sig svårare än väntat. Lennart gick ut
försiktigt, han spelade Cliff Richards och annan popmusik precis som alla andra. Soulmusiken
smög han in då och då.
Idag gör Lennart Wretlind radioprogram med starkt fokus på världsmusik. 2006 startade han
webbkanalen SR Världen som han driver tillsammans med Tatiana Rucinska. SR världen
sänder en eklektisk blandning av världsmusik dygnet runt. Många av de egna favoriterna
kommer från Mali i Västafrika, ett land vars musikutbud han talar lyriskt om. Det är synd att
musik från andra länder än Sverige och den engelsktalande delen av världen hörs så sällan i
de stora radiokanalerna, menar Lennart.
– Man skulle kunna säga att vi portar svenskarna i programmen, säger han skämtsamt.
”The Summer of Love”
Intresset för världsmusiken väcktes gradvis, men helt avgörande var det år som Lennart i 20årsåldern tillbringade i Palo Alto strax söder om San Francisco. Året var 1967, ”the Summer
of Love”. Lennart jobbade i en skivaffär nära Stanforduniversitet där skivköparna blandade
vilt: Carl Orffs Carmina Burana, bulgariska damkörer och Greatful Dead i samma kasse.
– Det var då jag kom på att man faktiskt kan blanda, berättar Lennart.
Upptäckten kan liknas vid den han gjorde som liten, då hans farmor läste Tusen och en natt
för honom. – En hel värld öppnades upp!
En annan händelse som influerade Lennart Wretlind var den stora musikfestivalen i Monterey
i juni 1967, då bland andra Ravi Shankar och Jimi Hendrix spelade på samma scen. Indisk
sitarmusik och experimentell rock inför samma publik – den gränslösa blandning som Lennart
brinner för. För när musiken är som bäst kan den överbygga generationsklyftor och få
människor att känna sig mindre ensamma, säger han.
Och det är just den okonstlade kärleken till musiken som stått i centrum för hans
journalistiska arbete. Det har gjort flera av hans artistintervjuer långlivade. Som den han
gjorde som ung frilansare för SVT med Janis Joplin när hon var på Stockholmsbesök år 1969.
– Jag frågade om hon kunde berätta lite om musikerna i bandet, och hon svarade ”Va, vill du
veta det?”. Alla andra journalister frågade om hur mycket hon knarkade, säger Lennart.
Efter Janis Joplins död jagade producenter runt efter bra intervjuer och då fann de min,
fortsätter han. Den intervjun har sedan dess dykt upp i både film- och tv-dokumentärer
världen över. Att ställa frågor som av vissa kan uppfattas som banala, att inte själv vara så
ball – det har visat sig vara en journalistisk metod som stått sig väl mot tidens tand.
− Det enkla receptet på en bra intervju är att vara vänlig och intresserad. Det låter som en
självklarhet, men det är inte alla som fattar det.
Som ung i branschen var han ganska känslig för andras åsikter, trots att han fick nästan
uteslutande positiv kritik. Känsligheten satt i sedan unga år. Lennart minns att han som
sjuåring fick höra att han hade stora öron. I ett helt år gick han och tänkte på sina stora öron,
säger han samtidigt som han kupar dem med handflatorna. Idag kan han dock känna stolthet
över sitt arbete. Det händer att han går tillbaka och lyssnar på gamla intervjuer som han gjort
genom karriären och tänker, ”fan det var inte så tokigt i alla fall!”.
Och Lennart Wretlind hyser varma känslor för sitt yrke. Det är kul att få befinna sig mitt i
flödet. Musiken ger en sådan extraenergi och den är nästan helt gratis, menar han.
− Jag vill aldrig sluta! Varför ska man pensionera sig? Det verkar så tråkigt.
Faktaruta: Lennart Wretlind
Yrke: radioproducent och presentatör
Ålder: Född 1945
Bor: vid Helgalunden på Södermalm i Stockholm
Familj: sambon Anna Kalisz
Inspireras av: ”Ravi Shankar, Stanley Kubrick och min farmor Gerda”
Gamla favoriter: Miles Davis, Billie Holiday och Mose Allison. (ta bort etc.) .
Några nya favoriter: Cibelle, Bassekou Kouyate & Ngoni Ba och Anouar Brahem.
Maria Lekteus
