Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia

Käre användare!
Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia
(www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.
Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.
Med vänlig hälsning
Redaktionen
Medeltiden
Efter segern över
engelsmännen
vid stadsportarna
blev ”Jungfrun
av Orléans” en
frälsarfigur. Folket
vågade nu hoppas
på att segra över
fienden.
Bridgeman
Frankrike/1428
Frankrikes kungar har lidit
nederlag efter nederlag i
det ändlösa kriget om
Frankrike
den franska tronen.
Engelsmännen ockupeOrléans
rar hela norra delen av
landet och belägrar nu
Orléans. Om staden faller
ligger Sydfrankrike öppet, men
ingen vågar ta upp kampen.
30
Världens Historia 8 • 2011
Stolta riddare lydde order
från en bondflicka
Änglar ledde
Jeanne d’Arc
till seger
Av stine overbye
Hennes liv var lika dramatiskt som kort. Bondflickan Jeanne d'Arc blev
bara 19 år men hann leda arméer, kröna en kung och tända det hopp
som innebar vändpunkten i Frankrikes 100 år långa krig mot England.
Enligt tonåringen själv skedde alltihop på Guds befallning.
T
ill en början tog hon inte rösterna
på allvar. Flickan hörde dem för
första gången när hon var 12 år,
sommaren 1424. I familjens trädgård i
byn Domrémy såg hon plötsligt ett gyllene sken, en stråle av guld som vibrerade i middagshettan. En mild röst hördes
borta vid ljusskenet. Den befallde henne
att vara from och att gå i kyrkan flitigt.
Rösten försvann lika plötsligt som den
kommit. Jeanne d'Arc stod kvar, omtumlad och osäker på vad hon nyss hade
upplevt. Var det bara en dröm? Hon bestämde sig för att inte berätta om händelsen för någon, inte ens för sina föräldrar. Hur skulle hon kunna förklara
någonting som hon inte själv förstod?
Men rösterna kom tillbaka vid fler tillfällen efter detta, allt oftare, och nu var
Jeanne d'Arc säker på sin sak: Rösterna
kom från himlen och de hade kommit
för att stanna, som trogna vänner.
De himmelska rösterna talade till
henne vid alla tidpunkter på dygnet
– när hon låg i sin säng, när hon bad till
Gud, när kyrkklockorna ringde, när hon
var ute på åkrarna – när som helst. Ljuden åtföljdes alltid av ljussken och de
gjorde henne glad och trygg.
Så småningom började hon också
kunna sätta ansikten på de märkliga
besökarna. De var änglar som kom till
henne med viktiga budskap. I början var
deras instruktioner väldigt otydliga men
med tiden blev de alltmer detaljerade:
”Du är förutbestämd att leva ett annat
liv och att utföra underverk, för du är
den som har valts ut av Gud till att frälsa
Frankrike, fördriva fienden och göra
prins Karl till kung”, löd budskapet gång
på gång.
Jeanne drar ut för att frälsa ett rike
Hon växte upp i en orolig tid. Jeanne
d'Arc var barn i ett rike som sedan flera
decennier befann sig i krig mot engelsmännen och var på god väg att erövras
av dem. Hela landet norr om Loire­floden var i fiendens händer och de hade
en mäktig bundsförvant i hertigen av
Burgund, Frankrikes starkaste furste.
Världens Historia 8 • 2011
31
Medeltiden
Medan de vuxna i Domrémy oroade sig
för kriget passade barnen på att leka så
snart de hade en stund över vid sidan av
sina många hushållssysslor. Men inte
Jeanne – så fort hon fick chansen gick
hon till byns lilla kyrka för att be. Hon
blev retad för sin fromhet och höll sig
därför mest för sig själv. Men om hon
skulle lyda Guds befallning måste hon
snart lämna barndomshemmets trygga
famn.
Hur gärna hon än skulle vilja, kunde
Jeanne d'Arc inte ignorera rösterna. De
bad henne att gå till befälhavaren på en
borg i grannbyn och berätta för honom
att hon hade blivit utsedd att frälsa
Frankrike. I maj 1428 gick hon den
långa vägen till kommendanten Robert
de Baudricourt, som lyssnade med ett
halvt öra till den spensliga flickan med
det svarta håret och den intensiva blicken. När hon högtidligen deklarerade att
hon ville bli förd till prins Karl, skrattade
Baudricourt högt och blev sedan arg:
”Driver du med mig? Du behöver ett
kok stryk. Gå hem med dig.”
Situationen i Frankrike förvärrades. I
oktober 1428 belägrade engelsmännen
Orléans och om staden föll skulle hela
södra Frankrike ligga för deras fötter. I
januari 1429 försökte Jeanne d'Arc ännu en gång att övertala Baudricourt att
ta henne till prinsen.
Den här gången tog sig kommendanten tid att lyssna på flickan – alla råd och
förslag var välkomna i dessa tider när
framtiden såg nattsvart ut. Men Baudricourt hade fortfarande mycket svårt att
Resan slutar på bålet
Det går bara 15 månader från det att Jeanne
d’Arc lämnar sin hemtrakt tills hon blir tillfångatagen. Under den korta perioden har den enkla
bondflickan blivit en av Frankrikes mäktigaste
personer och engelsmännens främsta mot­
ståndare. De bränner henne på kättarbålet.
scala
Azincourt 1415
Slaget slutar i ett katastrofalt
franskt nederlag. Först under
Jeanne d'Arc 14 år senare
vågar den franska adeln
utmana engelsmännen igen.
32
Världens Historia 8 • 2011
se hur en 16-årig bondflicka skulle kunna hjälpa sitt fosterland – även om hon
påstod att hon hörde röster som lovade
seger.
Vändpunkten kom när Jeanne d'Arc
förutspådde att fransmännen skulle
förlora ett slag i en by inte långt från
Orléans. Precis som hon hade förutsagt
led de franska trupperna ett svidande
nederlag den 12 februari 1429. När
Baudricourt fick veta att Jeanne haft rätt
i sin spådom blev han övertygad: Flickan
var så speciell att han nog gjorde klokt i
att lyda henne och låta henne resa till
hovet.
Iklädd manskläder och ledsagad av
sex män gav sig Jeanne i slutet av feb­
ruari 1429 ut på den 50 mil långa resan
tvärs genom Frankrike till den lilla sta-
Mirakel 1: Fö
rutsåg pilträff
Rykten om mir
akel följde Jean
Orléans i maj 14
ne d'Arc. Unde
r striderna om
29 förutsåg hon
att en engelsk bå
henne och blod
gs
kytt skulle träf fa
f lyta från henn
es kropp. Spådo
Under ett anfa
men besannad
ll borrade sig en
es.
pil in i hennes
bröst.
den Chinon där prins Karl hade sitt residens. För att inte bli upptäckta av fienden red de oftast om nätterna, och hela
tiden såg ”jungfrun”, som hon nu kallade sig, till att klä sig i tröja och byxor.
Hon hade lovat rösterna att bevara sin
jungfrulighet så länge Gud ville det, och
för att smälta in bland soldaterna i gruppen klippte hon också håret kort.
var visserligen i stort behov av stöd från
ovan, men han var ändå skeptisk. I en
tid då många påstod sig ha övernaturliga
krafter hade han ännu aldrig mött någon
som verkligen kunde utföra mirakel.
Men Jeanne visade sig vara unik. Hon
var ödmjuk och stillsam, men samtidigt
orubbligt övertygad om sin förmåga.
Hon föll på knä inför Karl och sade:
Kyrkan stöttar Jeanne
Efter 11 dygn på vägarna kom Jeanne
d'Arc och hennes eskort till Chinon.
Karl tog motvilligt emot henne. Han hade i förväg fått höra att bondflickan var
både synsk och utsänd av Gud. Tron­
arvingen med ett land på väg mot kollaps
”Ädle tronföljare. Jag är utsänd av
Gud för att frälsa Frankrike och hjälpa er
att bli krönt till kung.” För att demonstrera att hon verkligen hade ovanliga
förmågor återgav hon i detalj en bön
som Karl hade uttalat när han en novemberdag 1428 suttit ensam på sin
3
E ngel sk a
Staden belägras
av engelsmännen
men Jeannes
trupper stormar
deras fort ett
efter ett. Segern
blir en vändpunkt
i kriget.
k analen
C ompiègne 6
Se
in
e
Paris 5
4 R eims
D omrémy 1
O rléans 3
4
Det sönderslitna
Frankrike 1429
Loir
e
R ho ne
Ga
5
on
ne
50
1
100 km
DOMRÉMY februari 1429
Jeanne d’Arc lämnar hemtrakten.
Hon vill berätta
för franska hovet
att Gud befaller
dem att ta upp
kampen mot
engelsmännen.
2
Chinon mars 1429
Kronprins Karl
blir övertygad om
att Gud talar genom den märkliga
unga flickan. Hon
får tillstånd att
leda en armé
mot Orléans.
Paris september 1429
Lyckan sviker
Jeanne. Hennes
försök att inta
den franska
huvudstaden
misslyckas.
Hennes stjärna
börjar dala.
r
M edelhave t
0
Reims juli 1929
Jeanne för kronprinsen genom
engelskt område
till den gamla
kröningsstaden.
Här intar han sin
fars tron som
Karl VII.
2 C hinon
Engelskockuperat
Burgund – allierat
med England
Franske kronprinsens områden
Orléans maj 1429
6
Compiègne maj 1430
Jeanne grips av
burgundiska trupper. Efter ett år av
förhör och rättegång döms hon
för häxeri och
kätteri och blir
bränd på bål.
Medeltiden
Karl förblev kronprins i sju år
efter sin fars död. Det var
Jeannes förtjänst att han år
1429 till sist kunde resa till
Reims och krönas till kung.
scala
kammare. Sedan bad hon att få en armé
så att hon kunde ge sig iväg och befria
Orléans.
Tronarvingen var både överväldigad
och förvirrad efter att ha lyssnat till den
märkliga flickan. För att förvissa sig om
att hon inte ljög skickade han henne till
Poitiers där hon skulle frågas ut av bis­
kopar och andra lärda.
Jeanne svarade lugnt och självsäkert
på teologernas frågor, men de saknade
tydliga bevis för att hon verkligen stod
i kontakt med Gud. När de skickade tillbaka henne utan att ha fattat något klart
beslut valde kronprinsen att ta chansen,
trots allt.
På Karls order tilldelades Jeanne en
specialtillverkad rustning, en häst och
en lans. Hon fick en fana med Jesus, två
änglar och liljor på – den traditionella
symbolen för Frankrike. Fullt utrustad
och redo att ge sig ut i krig skickade
Jeanne nu ett brev till engelsmännen:
”Överlämna nycklarna till alla de
­goda städer ni har tagit och kränkt i
Frankrike, till jungfrun som är utsänd av
Gud. Res tillbaka till England, annars
34
Världens Historia 8 • 2011
kommer jungfrun att jaga ut er ur Frankrike”, varnade hon.
En pil i bröstet
Fredagen den 29 april 1429 nåddes Orléans av nyheten att en styrka som leddes av den 17-åriga jungfrun från Domrémy var på väg för att befria staden.
Och mycket riktigt: I spetsen för en armé på cirka 3.500 man gick Jeanne
d'Arc samma dag in i den belägrade sta-
den och möttes av jublande och hoppfulla stadsbor. Engelsmännen var rådvilla och stannade kvar i sina befästningar
runtom staden. De hade också hört talas
om bondflickan som Gud sänt. Men när
de fick syn på den spensliga flickan på
hästryggen såg hon verkligen inte ut
som någon skräckinjagande härförare.
Tidigt på morgonen den 4 maj gjorde
de franska trupperna i Orléans en utbrytning. Jeanne red i spetsen med sin
fana medan hon manade sina soldater
till kamp. Striden tog slut nästan innan
den börjat: Inom bara några timmar
­hade armén erövrat en kyrka som det
hade tagit engelsmännen ett halvår att
vinna. Samma kväll ringde alla kyrkklockor i Orléans i glädje och dagen därpå ställde Jeanne d'Arc ett ultimatum till
engelsmännen. Hon skrev ett brev som
sköts iväg med en pil:
”Gud säger genom mig, jungfrun, att
ni ska lämna alla era fästningar och resa
tillbaka dit ni hör hemma. Om ni inte
gör det, ska ni få betala ett pris som ni
kommer att minnas för alltid.”
Men engelsmännen lämnade inte sina
ställningar utanför Orléans. Jeannes
trupper gick till anfall. Under dagarna
som följde föll de engelska forten ett efter ett. Jeanne fanns med överallt, mitt i
slaget, orädd och omöjlig att stoppa
– trots att hon före striden hade förutsett
att hon skulle bli sårad. Och spådomen
besannades: Hon träffades i bröstet av en
pil och föll av hästen. Hon bars blödande
bort från angriparna men satt åter i sadeln bara några timmar senare, redo att
delta i det avgörande slaget om Orléans.
Genom sin blotta närvaro och sin
­segervissa utstrålning ingöt Jeanne mod
i sina soldater och all tvekan som funnits
i leden förbyttes i framåtanda när hon
med fanan i hand ledde sina trupper
i strid. Den 8 maj 1429 var slaget vun-
Engelsmännen stred
på fransk mark i 116 år
De engelska kungarna ansåg sig ha rätten till Frankrikes tron
och var beredda att offra enorma resurser för att erövra den.
J
eanne d’Arc kom till världen i ett rike
som plågats av oroligheter i nästan
75 år. I januari 1412 var Frankrike för­
svagat av interna strider mellan olika
adliga ätter, samtidigt som två släkter
stred om rätten till tronen. På den ena
sidan stod den franska kungadynastin
Valois. De utmanades av huset Planta­
genet som regerade i England och även
gjorde anspråk på Frankrike.
Hundraårskriget bröt ut 1337. Engel­
ska trupper gick i land på den franska
dbarn till liv rc
ä
p
s
te
k
c
ä
V
:
2
d'A
Mirakel
medan Jeanne
y
n
ag
L
i
rn
ba
äd
vakna
dog ett sp
et skulle
På våren 1430
att det lilla barn
d
u
G
ll
ti
d
ba
. Hon
edde: Bar net
vistades i staden t det kunde döpas. Miraklet sk
t bli döpt.
klig t länge för at
till liv igen så at
äc
llr
ti
e
vd
le
h
de döda oc
åter vände från
net och engelsmännen hade jagats på
flykten. Jeanne hade lyckats med det
som ingen general tidigare klarat av.
Invånarna i Orléans rusade ut på gatorna och tackade sina tappra försvarare.
Men jungfrun av Orléans, som hon nu
kallades, drog sig undan för att se om
sina skador, äta lite bröd och tacka Gud
för ­segern.
Snart pratade alla om den överrumplande segern och efter den enorma triumfen växte fransmännens stridsmoral
till oanade höjder. Jungfrun av Orléans
och hennes liljeprydda fana hade nu blivit en segersymbol, och när hennes armé besegrade engelsmännen i Patay bara två mil från Orléans den 18 juni 1429
hade till och med de största skeptikerna
slutat tvivla: Den unga kvinnan måste
vara sänd från himlen. Hennes trupper
hade huggit ned engelsmännen till siste
De effektiva engelska
långbågarna orsakade
flera kännbara neder­
lag för Frankrikes
stolta riddare.
bridgeman
man. Omkring 2.200 engelska soldater
miste livet på slagfälten, men på fransk
sida var förlusterna minimala. Segern
blev som ett startskott: nu kunde åter­
erövringen av landet norr om Loire ta
fart på allvar.
Jeanne möts av motgångar
Under flera år hade rösterna befallit
Jeanne d'Arc att se till att Karl kröntes
till kung, och efter slaget i Patay låg vägen öppen till den traditionella kröningskatedralen i staden Reims. Den 17
juli var staden full med sjungande och
leende fransmän. Alla ville vara med
och fira denna stora dag: adelsmän i full
rustning eller vackra dräkter, de fattiga
i sina minst trasiga kläder. Allra ståtligast var förstås prins Karl och hans
kvinnliga härförare.
Majestätiskt klädd i en guldprydd
mantel red den blivande monarken i
procession genom Reims till domkyrkan, och strax bakom honom följde
Jungfrun av Orléans i rustning och med
sin fana i handen. Åskådarnas jubel eka-
de mellan husväggarna och det var
omöjligt att avgöra vem av de båda ryttarna hyllningarna var riktade till.
När Karl VII kröntes till kung hade
Jeanne d'Arc nått sitt livs höjdpunkt. På
ofattbart kort tid – bara fem månader
­efter att hon lämnat sin hemstad Domrémy som en enkel bondflicka – hade hon
blivit Frankrikes frälsare och allt hade
förändrats. Tidigare hade hon gått i trasiga kläder och ridit barbacka på arbetshästar, i dag satt hon klädd i full rustning
och röd mantel med guldbrokad. Hon
red på sin egen stridshäst omgiven av
uppassare och en egen biktfader, tillsammans med kungar och stormän. Ingenting tycktes kunna stoppa henne. Nästa
mål var att tränga in över huvudstadens
vallgravar och erövra självaste Paris.
Men Jeannes planer på att tåga mot
Paris redan dagen efter kröningen gick i
stöpet. I hela Frankrike festade man och
festens huvudperson hade inte bråttom
alls. I stället för att gå direkt mot huvudstaden och försöka rensa ut alla engelsmän ur landet i ett enda svep, valde Karl
VII en försiktig strategi. Kungen började
förhandla om ett fredsavtal med hertigen av Burgund.
Jeanne bad gång på gång om lov att
erövra Paris, och när hon i september
1429 till sist fick kungens tillstånd väntade ett fiasko. Engelsmännen var alltför
starka. Trots att hon red främst och manade sina trupper med hög och tydlig
röst, led Jeanne sitt första nederlag som
fältherre. Det verkade som om undrens
tid var förbi. De franska soldaterna
tvingades inte bara till en förödmjukande reträtt – jungfrun själv träffades i höften av en pil och blev så svårt sårad att
hon tvingades lämna slagfältet mitt i stridens hetta. Medan hon mot sin vilja
bars bort ropade hon till trupperna att
de skulle gå till anfall ännu en gång.
kusten och vann totalsegrar vid Crécy år
1346 och Poitiers 1356. Men de var inte
tillräckligt starka för att omvandla fram­
gångarna till permanenta erövringar. Kri­
get gick in i ett långvarigt dödläge tills par­
terna enades om vapenstillestånd 1396.
Engelsmännen återkom emellertid re­
dan år 1415 och efter sin triumf vid Azin­
court kunde de ockupera halva Frankrike.
Men Jeanne d'Arc stoppade deras fram­
fart vid Orléans 1429 och därefter hade
fransmännen krigslyckan på sin sida.
När hundraårskriget tog slut 1453
hade England bara Calais kvar.
Medeltiden
Men nederlaget var ett faktum. Lyckan
hade övergivit Jeanne – och kanske hade Gud gjort detsamma. Hon fick inte
längre några befallningar från Gud – de
himmelska rösterna hade tystnat.
Illavarslande tecken
Fiaskot i Paris skulle visa sig bli det första steget mot avgrunden för Jeanne
d'Arc. Hon tillbringade vintern hos
kungen och plågades av smärtor från såret i höften. Mest av allt längtade hon
hem till Domrémy, bort från intrigerna,
skvallret och de evinnerliga festerna vid
hovet. Hon saknade sin familj – och hon
saknade de himmelska rösterna som under många år hade varit hennes tröst
och ledstjärna.
När rösterna äntligen talade till henne igen på våren 1430 kom de inte med
befallningar eller fagra framtidslöften.
Nu fick hon ett skrämmande besked:
”Du kommer att tas till fånga före midsommar”, varnade de.
emot elden
d
to
s
n
e
p
p
o
r
Mirakel 3: K anne d'Arcs organ stod emot lågornan
nan alla be
t f lera av Je
ela tre gånger in
Det berättas at
h
as
n
än
br
te
kraf ten
en mås
de att motstånds
od
tr
på bålet. Kropp
ga
ån
M
.
it till aska
de.
och allt kött bliv
domligt ingr ipan
gu
t
et
på
e
dd
bero
Jeanne visste att hennes öde var
oundvikligt men hoppades samtidigt att
kunna tjäna sitt land. I maj 1430 försökte hon befria staden Compiègne som belägrades av burgunderna. Hennes trupper gjorde stora framsteg, men fienden
fick ständigt förstärkningar utifrån och
snart tvingades jungfrun och hennes soldater att ta skydd innanför stadsmurarna
för att komma undan fiendens pilar.
Jeanne galopperade i eftertruppen och
försökte förtvivlat försvara sina soldater,
men just när hennes män kommit in genom stadsporten och in i säkerheten,
hissades vindbryggan upp. Jeanne var
utestängd. Förgäves kämpade hon in i
det sista. ”Ge upp, ge upp”, hördes ropen från alla håll, men hon vägrade. Till
sist blev hon nedsliten från sin häst och
tillfångatagen.
Såld till högstbjudande
Hertigen av Burgund var överlycklig
över sin trofé. Under medeltiden var det
vanligt att förnäma fångar köptes fria av
sina släktingar. Jeanne d'Arc hade förvisso inga släktingar som kunde betala stora lösensummor, men hertigen ­räknade
med att Jungfrun av Orléans måste vara
värd en förmögenhet för Karl VII. Herti-
Från kättare till nationalhelgon
Sedan Jeanne tagits till
fånga sålde hertigen av
Burgund henne till sina
engelska allierade.
bridgeman
36
Världens Historia 8 • 2011
”Vi är förtappade, vi har bränt ett helgon”, utbrast den engelske kungens sekreterare John Tressart när lågorna slukade
Jeanne d'Arc. Till och med bödeln Geoffrey Therage fällde en
tår när flickan slutade sina dagar på bålet.
År 1456, 25 år efter Jeanne d’Arcs död, prövades hennes
dom på nytt. I en ny process konstaterade rätten att hon
blivit oskyldigt dömd av en korrupt domstol. I stället utsågs
Jeanne till kristen martyr.
Många år senare beatificerades hon av kyrkan – sista steget före kanoniseringen 1920. Jeanne d’Arc firas nu som
Frankrikes nationalhelgon söndagen efter den 8 maj varje år.
gen skickade en budbärare till det franska hovet, och under väntetiden behandlades Jeanne med största respekt.
Kungen vägrade att betala lösen.
Fransmännen grät över att Jeanne tagits
till fånga, men Karl VII vägrade att ge
hertigen av Burgund den summa han
begärt. Hon hade lett den franska armén
till viktiga segrar, hon hade möjliggjort
Karls kröning, hon hade gjort mer än någon annan för att frälsa Frankrike, men i
nödens stund blev Jeanne övergiven.
Den engelske ståthållaren Bedford
var inte lika snål som Frankrikes kung.
För 10.000 livres, en förmögenhet på
den tiden, köpte han den värdefulla
fången och låste in henne i Rouen i
norra­ Frankrike. Den knappt 19-åriga
Jeanne sattes i bojor i en fängelsecell i
december 1430.
I Rouen byttes den respektfulla behandlingen mot ett hårt fängelseliv. Dag
och natt fruktade Jeanne att bli våldtagen av sina fångvaktare som ständigt
fällde grova kommentarer och plågade
henne med högljudda diskussioner om
hennes dygd. Gång på gång bankade de
på dörren och frågade:
”Kan en häxa vara jungfru? Det måste vi ta reda på.” Jeanne var livrädd.
Hon bar alltid sin mansdräkt med två
par byxor fästa vid tunikan med mer än
20 snören.
Jeanne var dömd på förhand
Den 21 februari 1431 inleddes förhören. Under flera månader blev Jeanne
utfrågad av en skara kyrkans män. Alla
domarna var franska men engelsmännen hade noga valt ut var och en av
dem. Redan från dag ett var det uppenbart att rättegången bara hade ett enda
syfte: att få Jeanne dömd till döden som
kättare. Inte ett enda vittne hade kallats
in till hennes försvar.
Jeanne hade skän­
dat kyrkan genom
att bära mans­
kläder. På bålet bar
hon klänning.
Frågorna haglade över henne. Har du
varit tillsammans med djävulen? Har
du förhäxat Karl VII? Bär du mansdräkt
för att du är kättare? Är du en häxa?
En falsk profet? Eller en fördömd och
ondsint hädare? Har din fana magiska
krafter?
Jeanne d'Arc berättade ärligt samma
saker som hon sagt till alla andra sedan
hon lämnade Domrémy – att hon fått
uppenbarelser från himmelska röster.
Men hennes förklaringar möttes nu av
hånskratt och misstro. Enligt åklagaren
var rösterna ”djävulska” och ”falska”.
Manskläderna var ett övertygande bevis
för att Jeanne d'Arc var kättare. En kvinna skulle inte gå i manskläder, det var
hädelse och avskyvärt i Guds ögon, påstod åklagaren.
Efter flera månader av långa och utmattande förhör fick Jeanne ett ultimatum: Antingen kunde hon överge sina
kätterska tankar och erkänna att rösterna och synerna var Satans verk, eller så
skulle hon brännas på bål.
”Om jag skulle säga att Gud inte hade
sänt mig, skulle jag fördöma mig själv,
för det är sant att Gud har sänt mig”,
­insisterade hon.
På förmiddagen den 30 maj 1431
stod Jeanne d'Arc framför bålet i Rouen,
dömd till döden. En grupp engelsmän
var otåliga och ropade:
”Ska det inte hända någonting snart?
Har ni tänkt att vi ska behöva vänta ända till middag?” frågade de hånfullt.
”Bränn häxan! Bränn häxan!” ropade
några andra. Tusentals nyfikna hade
kommit till platsen för att se bålet. En
tydligt skräckslagen Jeanne fördes fram
till pålen och surrades fast. Bödeln hämtade en fackla och tände eld på högen av
ved och torrt ris under hennes fötter.
Hon fick sin sista önskan uppfylld:
Flera kors på långa skaft hölls upp framför hennes ansikte in i det sista.
Medan elden knastrade och lågorna
fick alltmer fart, skrek Jeanne d'Arc flera gånger:
”Jesus, hjälp mig, Jesus, hjälp mig.”
De orden blev hennes sista. Kort där­
efter sjönk hennes huvud ned mot bröstet medan lågorna åt sig uppåt längs
hennes 19-åriga kropp och förvandlade
den till aska.
Läs mer
scala
●
www.jeanne-darc.info
Hon kunde inte bli erkänd som en
Guds budbärare utan kyrkans välsignelse. Men prästerna kunde
inte hitta några bevis.
T
eologerna i Poitiers fick ett svårt
uppdrag på vintern 1428. Frank­
rikes kronprins bad dem avgöra om
Jeanne d'Arc verkligen fick sina order
direkt från Gud.
Teologerna fastnade för Jeannes
kyskhet; det ansågs vara känneteck­
nande för heliga personer att de valde
bort sex. Prästerna lovordade Jeannes
”ödmjukhet, jungfrulighet, fromhet,
ärlighet och enkelhet”.
Däremot ansåg de inte att hennes
spådomar var något bevis på kontakt
med Gud. Och utöver förutsägelserna
hade de bara Jeannes egna ord som
underlag. Bristen på bevis var ett stort
problem, enligt dekan Seguin Seguin:
”Gud ville inte att hon skulle bli
trodd, om det inte hände någonting
som kunde ge anledning till att tro
henne.” Med andra ord ville Gud kan­
ske inte alls att prästerna skulle tro
henne. Jeannes svar blev att bevisen
skulle komma vid Orléans.
Teologerna kunde inte göra något
uttalande, utan rådde kronprinsen att
invänta fler tecken. Han valde i stället
att låta henne dra ut i krig.
Karl kände till Jeannes starka tro
och formidabla övertalningsförmåga,
men han hade även ett privat intresse
av att stödja henne. Hon spred nämli­
gen budskapet att Gud hade utsett
Karl till att vara Frankrikes regent. Frågan om Jeannes förhållande till
Gud avgjordes på slagfältet vid Orlé­
ans. I det medeltida Europa betrakta­
des seger i krig som ett bevis för att
man hade Gud
på sin sida.
Krig gjorde
Jeanne d'Arc
berömd, och
krig gjorde
henne till en
fransk nationalsymbol
på 1900talet.
mary evans
Vita Sackville-West: Jeanne d'Arc, Forum, 1985 ● Timothy
Wilson-Smith: Joan of Arc – Maid, Myth and History, Sutton
Publishing, 2006 ● Daniel Hobbins: The Trial of Joan of Arc,
Harvard University Press, 2005
●
Jeanne d'Arc
skulle
godkännas