5716.6309
FLIK 7
DEN GEOLOGISKA UTVECKLINGEN LÄNGS DALÄLVEN I AVESTA KOMMUN
Dalälven har i olika tider haft skiftande lopp. I preglacial tid, för ca 3 - 4 miljoner år sedan, gick Dalälven
förmodligen längs den nuvarande älvens norra eller vänstra strand ner till Brunnbäck, där den nutida älven
övertvärar den preglaciala älvfåran (se figur).
Under den senaste istiden bildades inte någon älvfåra av de enorma vattenmassor som avvattnade
inlandsisen vid isavsmältningen. I stället byggdes gigantiska isälvsavlagringar upp av de mängder av
material som transporterades av isälven istidens Dalälv. Dessa isälvsavlagringar återfinns idag i
Badelundaåsen, som sträcker sig igenom Avesta kommun ungefär längs den preglaciala fåran (se figur).
Dalälvens nutida sträckning är av ungt datum och har successivt uppstått efter den senaste istiden.
När inlandsisen smälte lämnade den efter sig bergartsfragment som fanns inbakade i isen, jordarten
morän. Den retirerande isfronten mynnade i dåtidens Östersjöstadium, Yoldiahavet - Ancylussjön, som
nådde ca 200 m ö h. Allteftersom isen drog sig tillbaka nådde havet allt längre in i landet. I den fjärd som på
så sätt uppstod avsattes bottensediment som fördes ut i vattnet med isälven. Närmast iskanten avsattes de
grövsta kornstorlekarna, längre ut avsattes allt finare sediment. På så sätt uppstod den typiska lagerföljden
i fjordens botten med allt finkornigare sediment uppåt i lagerserien och med de finaste sedimenten i form av
varvig lera.
Efter inlandsisens avsmältning började landet stiga ur havet. Den nya Dalälven började erodera ut en fåra
mot dåtidens kust. Vid älvmynningen avlastades de sediment som älven fört med sig och den varviga leran
doldes under senglaciala och postglaciala sandiga - siltiga sediment.
De allra yngsta sedimenten i Dalälvens dalgång utgörs av s k älvsediment eller svämsediment som har
avsatts då älven vid högvatten svämmat över sina omgivningar. Närmast älven har då sand och längre ut åt
sidorna silt avsatts. Svämsedimenten innehåller ofta organiskt material. I Avesta finns dessa yngsta
sediment längs flera sträckor av älven, framförallt nedströms Ökroken ned till Bäsingen.
Nerifrån och uppåt är lagerföljden i princip således följande: morän - grus - sand - silt - varvig lera - silt eller
sand.
Med hjälp av den geologiska kartan över ytjordarter, som ingår i utredningen, kan den geologiska
utvecklingen utläsas i stora drag. Lagerföljden måste dock fastställas med mer detaljerade metoder.
Dagens älvsektion är alltså resultatet av mångtusenåriga skeenden, till övervägande del beroende av
naturliga processer, men under senare århundraden även av mänsklig påverkan.
Kraftproducenternas regleringsåtgärder och erosionsskydd samt flottning, båttrafik och släntvård har
förändrat den utveckling som tidigare uppfattats som naturens ordning.
Att skilja på grundläggande orsaker till förändringar är ofta nödvändigt av juridiska skäl, men blir allt svårare
när historisk kunskap från oreglerade förhållanden dör ut och periodiska klimatförändringar påverkar
skeendena.
Erosionsskyddens "störande" inverkan på naturliga förlopp samt deras begränsade livslängd bidrar också
till att strömnings- och erosionsförutsägelser blir osäkra.
