svensk zoonosrapport 2007

SVENSK ZOONOSRAPPORT 2007
Förekomst av Zoonoser och zoonotiska smittoämnen hos
människor, livsmedel, foder och djur
Innehåll
Introduktion
3
Listeria
30
Salmonella
4
Rabies
32
Campylobacter
21
Trikiner
34
VTEC/EHEC
24
Tuberkulos
35
Brucella
27
Yersinia
37
Ekinokocker
28
Samordning: Elina Lahti
Foto: Bengt Ekberg, Karin Bernodt
Omslagsbild, något beskuren: Jette Førby Rasmussen/ SCANPIX
Layout: Helena Ohlsson
SVA:s rapportserie 7 ISSN 1654-7098
introduktion
Introduktion
I Svensk zoonosrapport 2007 finns information om
förekomst av zoonoser och zoonotiska agens som
ingår i direktiv 2003/99/EC . Rapporten omfattar
foder och livsmedel samt djur och människor.
Informationen är baserad på såväl obligatorisk som
frivillig rapportering från diagnostiserande
laboratorier, anmälningar från behandlande läkare,
information från kommunerna och näringen samt
från specifika undersökningar som utfördes under
2007. Syftet är att på ett enkelt sätt illustrera den
aktuella situationen i landet, historik och trender
samt lyfta fram specifika händelser.
Svensk zoonosrapport 2007 har sammanställts av
Zoonoscenter på Statens veterinärmedicinska
anstalt (SVA) tillsammans med Jordbruksverket
(SJV), Livsmedelsverket (SLV), Smittskyddsinstitutet (SMI), kommunerna och näringen.
För mera detaljerad information och fullständig
tillgång till data, hänvisas till den fullständiga
zoonosrapporten som skickas till EU (www.sva.se).
För information om antibiotikaresistens på humanoch djursidan hänvisas till rapporten SVARM
2007/ SWEDRES (www.sva.se).
salmonella
Salmonella
Infektion med Salmonella är vanligt förekommande
över hela världen och den gynnsamma situationen i
Sverige, Norge och Finland är unik. Bakterien kan
förekomma hos flera olika djurslag, samt hos
människor, och orsakar allt från allvarlig sjukdom
till symtomlös infektion. De symptom som
vanligen ses hos människor som insjuknar i
salmonellos är akut insjuknande med buksmärta,
feber, diarréer och ibland kräkningar. Cirka 5
procent av patienterna får ledinflammation efter
infektionen. Det finns över 2000 olika serotyper av
Salmonella, men S. Typhimurium och S. Enteritidis
är för närvarande de två vanligaste förekommande
serotyperna på människor.
Bakgrund
Salmonellakontrollprogrammet
Redan på 1940-talet påbörjades en frivillig kontroll
av Salmonella i foder till animalieproducerande
djur. Ett omfattande salmonellautbrott 1953 visade
på behovet av en salmonellakontroll på animalieproducerande djur för att förhindra smitta till
människor. Initialt hanterades utbrott av Salmonella
på animalieproducerande djur med hjälp av
epizootilagstiftningen, men sedan 1961 finns en
specifik lagstiftning för kontroll av Salmonella.
Salmonellakontroll av fjäderfä har ägt rum sedan
1970, då näringen initierade ett frivilligt salmonellakontrollprogram som omfattade slaktkycklingar och andra köttproducerande fjäderfä. 1984
blev denna salmonellakontroll obligatorisk. I
början av 1990-talet startade näringen ett frivilligt
kontrollprogram för värphöns och 1994 blev det
obligatoriskt.
Under 1995, i samband med anslutningen till
EU, godkändes stora delar av programmet av EU
(Kommissions beslut 95/50/EC) och då tillkom
även en fortlöpande provtagning av nöt, svin och
fjäderfä för att löpande dokumentera Sveriges
salmonellastatus. Resultaten visar att förekomsten
av Salmonella är låg i inhemskt producerat gris-,
nötkreatur och fjäderfäkött (mindre än 0,1
procent). En förutsättning för detta är att förebyggande åtgärder samt övervakning sker av hela
produktionskedjan från foder till livsmedel samt att
effektiva åtgärder vidtas vid eventuella fynd av
Salmonella.
Kontroll i foder
En grundförutsättning för att livsmedelskedjan ska
kunna hållas fri från Salmonella är att fodret är fritt
från bakterien. Redan 1986 blev det obligatoriskt
att värmebehandla allt foder till fjäderfä för att
avdöda eventuella salmonellabakterier. I praktiken
behandlas även huvuddelen av fodret till svin och
nöt på samma sätt.
En stor mängd obligatoriska och frivilliga prov
tas i form av foderprov och miljöprov i processlinjen. De obligatoriska proven (8 000-9 500 per år)
tas ut på fastställda kontrollpunkter i tillverkningslinjen och i lokalen, baserade på HACCP (Hazard
Analysis of Critical Control Points) principerna.
Detta har visat sig vara en effektiv metod för att
påvisa eventuell Salmonella. Antalet obligatoriska
prov som tas per vecka är beroende på vilken typ av
foder som tillverkas.
Alla foderriskråvaror som importeras till Sverige
provtas för Salmonella, ofta redan i utlandet, t ex vid
den europeiska omlastningshamnen. Målet med
detta är att provsvaret ska vara klart när varan
anländer till Sverige för att kunna vidta korrekta
åtgärder då kontaminerade partier påträffas. Om
ett råvaruparti är salmonellakontaminerat förvaras
det separat och syrabehandlas samt provtas
återigen innan det får gå in i foderproduktionen.
Påvisas positivt salmonellaprov efter värmebehandling i foderfabriken beslutar Jordbruksverket som
ansvarig myndighet om driftstopp, smittspårande
provtagning och sanering.
Kontroll av livsmedelsproducerande djur
I de flesta uppfödningssystem finns olika barriärer
för att minska risken att introducera eller sprida
Salmonella till flocken eller besättningen. Exempel
kan vara att sätta in och tömma stallar på samtliga
salmonella
djur vid ett tillfälle för att underlätta rengöring och
minska kontakten med andra djur samt att ha
noggranna hygienrutiner. Vaccination mot
Salmonella är inte tillåtet för något djurslag i
Sverige.
Vid varje misstanke om salmonella sker en
utredning för att fastställa eventuell smitta i
besättning. Exempel på när en sådan utredning kan
göras är vid fall av salmonella på människa eller
djur eller vid fynd i foder eller livsmedel. Vid fynd
av salmonella i en besättning sker alltid smittspårning för att identifiera smittkälla och eventuell
smittspridning.
I fjäderfäbesättningar tas rutinmässigt en stor
mängd prov samt i samband med slakt.
Avelsfjäderfä och värphöns provtas regelbundet
(upprepade sock- eller träckprov från varje flock).
Dessutom provtas varje fjäderfäflock 1-2 veckor
före slakt.
Från svinbesättningar (avelsbesättningar,
gyltproducerande besättningar och i suggpooler)
uttas träckprov 1-2 gånger årligen för att på ett
tidigt stadium påvisa en eventuell salmonellainfektion. På slakterier uttas lymfknuteprov från svin
och nöt. Salmonella i lymfknutor avspeglar om
djuret bär på infektionen. På stora slakterier (som
slaktar ca 90 procent av nötkreatur och svin) tas
prov varje dag, på små slakterier sker provtagningen glesare jämnt fördelat över slaktperioden.
Lymfknuteproven poolas på laboratoriet. Om
Salmonella isoleras från en pool analyseras varje
lymfknuteprov separat för att identifiera det
infekterade djuret och därmed möjliggöra
smittspårning.
Kontroll i livsmedel
I samband med medlemskapet i EU erhöll Sverige
och Finland speciella salmonellagarantier för
färskt/kylt/fryst kött av nöt, svin och fjäderfä.
Garantierna innebär att varje parti av importerat
kött av nöt, svin eller fjäderfä ska åtföljas av
dokument som ska visa att partiet är undersökt med
negativt resultat för Salmonella. Motsvarande regler
gäller även för ägg. Salmonellagarantierna omfattar
inte köttberedningar.
På svenska slakterier tas svabbprov på slaktkroppar av svin och nötkreatur och från fjäderfä
uttas halsskinn enligt salmonellakontrollprogrammet. Salmonellaförekomst i proven speglar
förutom djurens salmonellastatus även slakthy-
gienen. På stora slakterier som slaktar ca 90
procent av nötkreatur och svin tas prov varje dag,
på små slakterier sker provtagningen glesare under
hela slaktperioden. På fjäderfä sker provtagning på
likartat sätt. Proven poolas på laboratoriet. Om
Salmonella isoleras från en pool analyseras varje
prov separat för att identifiera djuret med Salmonella. Om Salmonella isoleras från ett prov, sker i
varje enskilt fall en bedömning om även provtagning på besättningsnivå ska ske. Slaktkroppar av
får, get och häst har sedan 2006 provtagits i
företagens egenkontrollsystem.
Vid styckningsanläggningar för nöt, svin och
fjäderfä, sker provtagning av ”köttskrap”, omfattningen är relaterad till anläggningarnas produktionsvolym. Salmonellafynd i kött i egenkontrollen
är anmälningspliktigt enligt svensk
livsmedelsförordning.
Importerade animaliska produkter från länder
utanför EU undersöks antingen i ursprungslandet
eller i gränskontrollen. Kommunerna är ansvariga
för kontrollen av Salmonella i livsmedel i butikerna,
storkök och restauranger m.fl. Samtliga livsmedel
som förorenats av Salmonella bedöms vara otjänliga
för konsumtion. Livsmedlet förstörs, alternativt
skickas tillbaka till ursprungslandet om det rör sig
om importerade produkter, och smittspårning
startas.
Åtgärder vid misstanke eller
fynd i foder, hos djur eller i livsmedel
Alla fynd av Salmonella i foder, hos djur eller i
livsmedel är anmälningspliktiga oberoende av
vilken serotyp som har isolerats.
Vid misstanke om Salmonella är veterinär skyldig
att vidta adekvata åtgärder för att fastställa eventuell smitta och förhindra eventuell smittspridning.
Vid sådan misstanke provtas alla djuren på gården.
Vid fynd av Salmonella vidtas alltid åtgärder för att
spåra smittkällan och eliminera infektionen. För
samtliga djurslag undersöks även fodret som ett led
i smittspårningsarbetet.
Isoleras Salmonella från en fjäderfäflock avlivas
och destrueras hela flocken. Restriktioner läggs på
gården och utrymmena rengörs och desinficeras.
Restriktionerna hävs först när besättningen har
konstaterats smittfri genom upprepade
provtagningar.
Om Salmonella isoleras från en nöt- eller svinbesättning spärras gården och besättningen saneras.
salmonella
Restriktioner införs för att förhindra spridning,
djur får till exempel inte transporteras fritt till och
från gården. En saneringsplan upprättas och efter
sanering sker rengöring och desinficering. Besättningen friförklaras efter två negativa provtagningar av samtliga djur i besättningen.
Människor
Salmonellainfektion på människor är anmälningspliktig enligt Smittskyddslagen. För samtliga
anmälda inhemska fall ska smittspårning genomföras för att försöka identifiera smittkällan, vilket
även omfattar provtagning av kontaktpersoner i
den insjuknade personens närhet. Antalet inhemska
fall har varit ca 600-900 per år, vilket utgör ca 20
procent av alla rapporterade fall (Figur 1).
procent) av dessa var positiva (Figur 2). 23 serotyper isolerades och den vanligaste var S. Senftenberg med nio isolat (Tabell 1). Majoriteten av dessa
positiva prov påvisades i processen före värmebehandling (48 stycken).
Förutom provtagningen ovan har även 3 291
importerade foderråvaruprov analyserats som
härrör från majs, rapsfrö, palmkärna, soja och
citruspellets, och av dessa var 28 (0,9 procent)
positiva för Salmonella. Från svenska foderföretag
som processar rapsfrö påvisades Salmonella i 6 av
727 (0,8 %) miljöprov, däremot var samtliga 1 546
rapsprov negativa. Slutligen påvisades Salmonella i
6 av 2 784 (0,2 procent) foderprov med animaliskt
ursprung (Tabell 1).
Foderutbrott
Resultat
Foder
Från foderfabrikerna analyserades i den obligatoriska provtagningen 8 944 prov och 51 (0,6
I mitten på mars påvisades ett positivt salmonellaprov (S. Putten) efter värmebehandling hos ett
foderföretag i den obligatoriska veckoprovtagningen. Det konstaterades att kontaminerat foder
kunde ha passerat ut från foderfabriken och efter
Figur 1. Antal rapporterade fall av Salmonellainfektion hos människor i Sverige 1988 -2007
6000
5000
a n ta l
4000
3000
2000
1000
0
Antal fall
Antal inhemska fall
salmonella
Tabell 1. Salmonellaserotyper som isolerades i foderkontrollen 2007
Salmonella
serotyp
Benmjöl
Fiskmjöl
Majs
Rapsmjöl
Palmkärna
Soja
Miljöprov
rapsmjöl
S. Adelaide
Processkontroll,
foderfabrik
1
S. Agona
1
1
1
2
S. Anatum
1
S. Banana
1
S. Cerro
1
3
S. Corvallis
1
S. Cubana
1
S. Dublin
1
S. Eppendorf
1
S. Infantis
2
S. Lexington
3
S. Livingstone
S. Mbandaka
6
4
S. Montevideo
4
2
1
2
1
S. Muenster
1
S. Ouakam
2
S. Putten
4
S. Reading
1
S. Rissen
1
S. Senftenberg
1
8
5
9
S. Soerenga
1
S. Tennessee
1
S. Typhimurium
3
S. Yoruba
2
S. spp.*
5
1
2
6
3
15
2
1
* inte serotypat
9
6
50
salmonella
Figur 2. Förekomst av Salmonella i foderprocesskontroll 1991-2007.
12000
10000
2,50%
Antal prov
2,00%
Procent positiva
8000
1,50%
6000
1,00%
4000
0,50%
2000
0
analys av utlastningsprov och påföljande provtagning ute på gård så kunde det konstateras att
fodersystemen på tre gårdar var kontaminerade.
Bakterien isolerades dock inte från djuren. Allt
pekar på att orsaken till smittan var ett importerat
parti rapsmjöl.
Djur
0,00%
värphönsbesättningar påvisades S. Typhimurium
NST (U277), en fagtyp som är vanligt förkommande hos småfåglar (tättingar). Dessa besättningar hade sannolikt smittats via fåglar eftersom
produktionen möjliggör kontakt mellan småfåglar
och värphöns. I två konventionella värphönsbesättningar påvisades S. Livingstone och i en tredje
besättning påvisades en annan undertyp av S.
Typhimurium NST .
Fjäderfä
Tack vare den svenska salmonellakontrollen är
förekomsten av Salmonella bland fjäderfä mycket
låg. Under den senaste tioårsperioden har mindre
än fem värphönsbesättningar och färre än elva
slaktkycklingflockar rapporterats per år.
Fjäderfä – Värphöns
Salmonella påvisades från sammanlagt fyra värphönsbesättningar under 2007. I två ekologiska
Fjäderfä – Slaktkyckling
Salmonella påvisades från sammanlagt 11 slaktkycklingsbesättningar och ett kläckeri under 2007.
I december 2006 påvisades ett utbrott av S. Typhimurium som fortsatte ännu under början av år
2007. Smittan introducerades troligen i en grand
parent (GP) flock och spreds därefter till ett
kläckeri, fyra föräldraflockar (under uppfödningsperioden) och fem slaktkycklingflockar. Av dessa
salmonella
påvisades kläckeriet, två föräldraflockar samt två
slaktkycklingflockar under 2007. Två olika undertyper av S. Typhimurium isolerades. Utbrottet
upptäcktes inte i GP-flocken utan i föräldraflocken
trots att GP-flocken provtogs en gång i månaden.
Trots undersökningar och spårning av smittan
påvisades inte källan till utbrottet. Ytterligare två
slaktkycklingflockar smittades med samma
undertyper av S. Typhimurium men dessa flockar
kunde inte kopplas epidemiologiskt med utbrottet.
I en föräldraflock (under produktionsperioden)
samt i två slaktkycklingflockar påvisades andra
undertyper av S. Typhimurium NST. I en annan
besättning påvisades S. Agona i två påföljande
slaktkycklingflockar. Subtypning visade att det var
samma undertyp av S. Agona och bristande hygien
kan ha varit orsaken till detta.
Under 2006 och 2007 har antalet salmonellapositiva kycklingflockar ökat något (Figur 3).
Ökningen kan delvis förklaras av ovannämnda
utbrott i slaktkycklingproduktionen vid årsskiftet
2006-2007. Det är dock för tidigt att dra slutsatser
om ökningen av Salmonella är tillfällig eller mer
permanent.
Tack vare den svenska salmonellakontrollen är förekomsten av
Salmonella bland fjäderfä mycket låg.
Foto: Bengt Ekberg
Övriga fjäderfän
Salmonella påvisades från sammanlagt sju övriga
fjäderfäbesättningar under 2007. S. Typhimurium
DT 40 som, liksom S. Typhimurium NST (U277),
som är vanlig hos småfåglar påvisades i en strutsbesättning och i en flock av slaktgäss. S. Typhimurium NST påvisades i en annan slaktgåsflock.
Salmonella påvisades i tre flockar av ankor: S.
Paratyphi B var. Java i en flock av hobbyankor och
S. Reading i en flock av slaktankor. S. Worthington
påvisades i en flock av avelsankor och senare i en
kalkonflock som producerades på samma ställe som
slaktankorna.
Nötkreatur
Antalet salmonellapositiva nötbesättningar
minskade avsevärt i slutet av 1980- och början av
1990-talet och har sedan varit på en konstant nivå
med 5-13 besättningar per år (Figur 4.). Under
2007 isolerades Salmonella från fem nya
besättningar.
S. Dublin påvisades i tre besättningar: i en
påvisades smittan i samband med kastningar, i en
annan vid obduktion av en kalv och i en tredje vid
köttbesiktning. S. Typhimurium DT104 påvisades
i en besättning i samband med en smittspårning. S.
Reading isolerades från en besättning efter att
bakterien hade påvisades i ett lymfknuteprov på nöt
i samband med slakt. I besättningen fanns både
nötkreatur och svin och Salmonella isolerades från
bägge djurslagen. Samtidigt påvisades samma
undertyp av S. Reading på slaktankor, på svensk
köttfärs, på foderråvara och människor men ingen
epidemiologisk koppling kunde hittas. Trots detta
bedömdes det sannolikt att fallen av S. Reading har
ett samband.
Ytterligare åtta besättningar var spärrade under
året varav sju hade påvisats med Salmonella år 2006
och en besättning år 2005. Tre besättningar som
smittades 2006 var spärrade ännu i slutet av 2007.
Vid två tillfällen isolerades Salmonella från
enstaka djur vid obduktion men bakterien kunde
inte återisoleras i besättningen (S. Typhimurium
NST och S. Düsseldorf).
Inom övervakningen i kontrollprogrammet
analyserades 3 650 lymfknutor från storskaliga
slakterier och 203 lymfknutor från småskaliga
salmonella
Figur 3. Antalet rapporterade slaktkycklingflockar infekterade med Salmonella under 1968-2007
50
Övriga
S.Typhimurium
40
30
20
10
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
1984
1982
1980
1978
1976
1974
1972
1970
1968
0
Figur 4. Antalet rapporterade nötkreatursbesättningar infekterade med Salmonella 1968-2007
250
200
Övriga
S. Dublin
150
S. Typhiimurium
100
50
10
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
1984
1982
1980
1978
1976
1974
1972
1970
1968
0
salmonella
slakterier (Tabell 2). Salmonella isolerades från
sammanlagt fem lymfknuteprov, S. Typhimurium
NST (2), S. Agona (1), S. Düsseldorf (1) och S.
Reading (1). Tidigare år har mellan 0 och 4 prov
påvisats årligen (Figur 5). Det poolade provet med
S. Düsseldorf kunde inte återisoleras till det
enskilda provet varför smittan inte kunde spåras till
det enskilda djuret. Övriga prov kunde kopplas till
det enskilda djuret och dessa fyra besättningar
provtogs men enbart i ett fall kunde bakterien
återisoleras i besättningen (S. Reading).
Sedan 1995 har 38 937 lymfknutar av nötkreatur
uttagits inom kontrollprogrammet vid större
slakterier och 3 136 vid småskaliga slakterier. Av
dessa har 28 prov (0,07 procent) från storskaliga
slakterier varit positiva för Salmonella och ett prov
(0,03 procent) från småskaliga slakterier.
Svin
Antalet salmonellasmittade svinbesättningar
minskade avsevärt i slutet av 1970-talet (Figur 6).
Sedan dess har upp till fem nya smittade besättningar konstaterats varje år med undantag för åren
2003 och 2007. Under 2003 infekterades 30
Tabell 2. Resultat från slakteriprovtagning
för nöt, svin och fjäderfä inom salmonellakontrollprogrammet
Djurslag
Nöt
Vuxna svin
Slaktsvin
Fjäderfä
Slakterityp
Provkategori
Antal prover
Positiva
Procent
Serotyp
S. Agona,
S. Düsseldorf,
S. Reading,
S. Typhimurium NST* (n=2)
Stora
Lymfknutor
3650
5
0,14%
Små
Lymfknutor
203
0
0,00%
Stora
Svabb
3580
2
0,06%
Små
Svabb
202
0
0,00%
S. Infantis,
S. Typhimurium NT
S. Infantis (n=4),
S. Typhimurium (DT 40 (n=2),
99, 104, NST (n=2),
S. subspecies I
Stora
Lymfknutor
2884
11
0,38%
Små
Lymfknutor
6
0
0,00%
Stora
Svabb
2863
1
0,03%
Små
Svabb
6
0
0,00%
Stora
Lymfknutor
3313
9
0,27%
S. Infantis (n=2),
S. Typhimurium (NST (n=3),
40 (n=2), 120, NT**)
Små
Lymfknutor
41
1
2,44%
S. Typhimurium NST
Stora
Svabb
3331
3
0,09%
S. Infantis (n=3)
Små
Svabb
39
1
2,56%
S. Typhimurium NST
Stora
Halsskinn
3873
0
0,00%
Små
Halsskinn
34
1
2,94%
* NST (non specific type)= Fagtyp S.Typhimurium som inte är namngiven
** NT (Nontypable)= går inte att fagtypa
11
S. Infantis
S. Typhimurium NST
salmonella
Figur 5. Förekomst av Salmonella i lymfknutor från nötkreatur provtagna på storskaliga slakterier
4000
1 ,0 %
0 ,8 %
3000
0 ,6 %
Antal lymfknutor
Procent positiva
2000
0 ,4 %
1000
0 ,0 3 %
0 ,0 8 %
0 ,0 6 %
0 ,0 9 %
0 ,1 3 %
0 ,2 %
0 ,0 3 %
0
1996
1997
1998
1999
2000
2001
0%
2002
0 ,0 3 %
2003
0 ,0 9 %
2004
0 ,0 6 % 0 ,0 9 %
2005
2006
0 ,1 6 %
0 ,0 %
2007
Figur 6. Antalet svinbesättningar infekterade med Salmonella 1968-2007
60
Övriga
50
S. Typhimurium
S. Choleraesuis
40
S. Derby
30
20
10
2003: 30 besättningar infekterade med S.Cubana i ett foderutbrott
12
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
1984
1982
1980
1978
1976
1974
1972
1970
1968
0
salmonella
svinbesättningar med S. Cubana i ett utbrott som
spårades till kontaminerat foder och under 2007
påvisades Salmonella i tio nya svinbesättningar
(Tabell 3).
Under 2007 isolerades Salmonella från tio
besättningar: från sju besättningar inom övervakningsprogrammet på slakterier, från en besättning
vid utökad smittspårning på grund av fynd vid
kontrollprogrammet på slakterier och från två
besättningar i baslinjestudien.
S. Infantis påvisades i tre besättningar och S.
Typhimurium i fyra besättningar inom salmonellakontrollprogrammet på slakterier. Besättningar
med S. Typhimurium hade alla olika fagtyper: DT
40, DT 120, NST (U277) och en annan typ av
NST.
Vid den utökade provtagningen isolerades en
multiresistent S. Typhimurium DT 104 från en
pool av lymfknutor men Salmonella kunde inte
återisoleras från de individuella lymfknutorna som
ingick i provet. En begränsad provtagning gjordes i
alla besättningar vars djur ingick i det poolade
provet. En av besättningarna var en suggpool och
där provtogs även alla satelliterna. Smitta påvisades
bara i en besättning, i en av satellitgårdarna som
var genominfekterad med samma multiresistenta
fagtyp. Salmonella påvisades både på nötkreatur
och svin i den besättningen.
I samband med smittspårning efter Salmonella på
lymfknutor (inom baslinjestudien i EU) påvisades
bakterien i två besättningar med slaktsvin (S.
Infantis och S. Typhimurium DT 40).
Inom övervakningen i kontrollprogrammet
analyserades 2 890 lymfknutor från vuxna svin (2
884 från storskaliga och 6 från småskaliga slakterier) och 3354 från slaktsvin (3 313 från storskaliga
och 41 från småskaliga) (Tabell 2). Salmonella
isolerades från sammanlagt 21 lymfknuteprov, elva
från vuxna svin och tio från slaktsvin. Detta var
mer än under tidigare år sedan kontrollprogrammet infördes. S. Typhimurium påvisades i 14
prov, S. Infantis i sex prov och S. subspecies I i ett
prov från ett vuxet svin. Fagtyperna DT 40 och
NST (U 277) som är vanliga hos småfåglar isolerades från sammanlagt åtta lymfknuteprov. Två
lymfknuteprov (NST U 277) från slaktsvin och två
prov från vuxna svin (S. subspecies I, S. Typhimurium DT 104) kunde inte spåras till det enskilda
provet. I sju av 21 fall (33 procent) återisolerades
Salmonella även i besättningen (se beskrivning
ovan) och i ytterligare ett fall påvisades Salmonella i
en besättning efter en utökad provtagning.
Träckprov uttogs från 115 avels- och gyltproducerande besättningar samt suggpooler för Salmo-
Tabell 3. Svinbesättningar som har varit spärrade pga Salmonella under 2007
Fagtyp
Spärrad sedan
Provtagning
Prov där Salmonella
påvisades
S. Infantis
ej relevant
2007
Kontrollprogrammet
Lymfknuta
S. Infantis
ej relevant
2007
Kontrollprogrammet
Lymfknuta
S. Infantis
ej relevant
2007
Kontrollprogrammet
Lymfknuta
S. Infantis
ej relevant
2007
Baslinjestudien
Lymfknuta
S. Typhimurium
40
2007
Kontrollprogrammet
Lymfknuta
S. Typhimurium
40
2007
Baslinjestudien
Lymfknuta
S. Typhimurium
NST U277
2007
Kontrollprogrammet
Lymfknuta
S. Typhimurium
NST 06:08
2007
Kontrollprogrammet
Lymfknuta
S. Typhimurium
120
2007
Kontrollprogrammet
Lymfknuta
S. Typhimurium
104
2007
kontrollprogrammet &
smittspårning
Lymfknuta & träck
S. Typhimurium
104
2006
Smittspårning
Träck
Agens
13
salmonella
Sverige har en mycket god salmonellasituation bland svin men den påvisade förekomsten av Salmonella var något högre än förväntat i
baslinjestudien som genomfördes från oktober 2006 till oktober 2007. Foto: Bengt Ekberg
nella och samtliga var negativa.
Totalt har 73 743 lymfknutor analyserats från
vuxna svin och slaktsvin sedan 1995 och 109 (0,15
procent) av dessa var positiva. Sedan 1995 har 32
980 lymfknutar av vuxna svin analyserats vid större
slakterier och 1 498 vid småskaliga slakterier inom
salmonellakontrollprogrammet (Figur 7 och 8).
Salmonella har isolerats från 52 (0,16 procent) prov
från storskaliga slakterier och från tre (0,2 procent)
prov från småskaliga slakterier. Från slaktsvin har
36 312 lymfknuteprov analyserats vid storskaliga
slakterier och 2 953 lymfknuteprov vid småskaliga
slakterier. Salmonella påvisades från 49 (0,13
procent) lymfknutar på stora slakterier och från sex
(0,20 procent) slaktsvin på småskaliga slakterier.
Baslinjestudier
För att kartlägga förekomsten av Salmonella hos
slaktsvin och kalkon i EU-medlemsländerna och
Norge genomfördes en baslinjestudie från oktober
2006 till oktober 2007.
Svin
I alla deltagande länder togs prov från lymfknutor
på slaktsvin och i 13 medlemsländer togs dessutom
svabbprov på slaktkropparna från samma djur.
Salmonella påvisades i sex av 396 (1,3 procent)
lymfknutor från de svenska slaktsvinen. Den
genomsnittliga förekomsten av Salmonella i
lymfknuteprov hos slaktsvin i EU var 10,3 procent
men förekomsten varierade mycket mellan länder,
från 0 till 29 procent. I Sverige gjordes en uppföljande provtagning i de sex besättningar som de
positiva grisarna kom ifrån. Smitta kunde påvisas i
två av de sex besättningarna. Undersökningen visar
att Sverige har en mycket god salmonellasituation
men den påvisade förekomsten av Salmonella var
något högre än förväntat. I den omfattande
rutinmässiga provtagningen som sker i det nationella salmonellakontrollprogrammet påvisades
Salmonella i endast 0,3 procent av lymfknuteproven
under 2007 och i 0,1 procent av proven under 2006.
Skillnaden mellan undersökningarna kan till viss
del förklaras av att en känsligare analysmetod
använts i EU-studien samt att förekomsten av
Salmonella på slaktsvin under 2007 synes vara något
högre än 2006. Det bör dock poängteras att
osäkerheten i resultaten är större i EU-studien där
bara cirka 400 prov undersökts jämfört med de
cirka 3 000 som undersöks årligen i det nationella
salmonellakontrollprogrammet. Men sammantaget
finns det indikationer på att Sverige bör övervaka
salmonellaläget på svin noggrant framöver.
Salmonella isolerades inte från någon av de 396
svenska slaktkropparna, vilket visar att salmonellasituationen i Sverige är mycket god. Den genomsnittliga förekomsten av positiva svabbprov från
slaktsvin i EU var 8,3 procent. Även här var
resultaten varierande mellan länderna, mellan 0 till
20 procent av slaktkropparna var kontaminerade
med Salmonella.
14
salmonella
Figur 7. Förekomst av Salmonella i lymfknutor från vuxna svin provtagna på storskaliga slakterier
4000
1 ,0 %
0 ,8 %
3000
0 ,6 %
Antal lymfknutor
2000
Procent positiva
1000
0 ,4 %
0 ,3 8 %
0 ,2 5 %
0 ,1 6 %
0 ,2 3 %
0 ,1 2 % 0 ,1 3 %
0 ,0 8 %
0 ,1 0 %
0 ,1 0 %
0
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
0 ,0 7 %
2003
0 ,2 5 %
0 ,2 %
0 ,0 4 %
2004
0 ,0 %
2005
2006
2007
Figur 8. Förekomst av Salmonella i lymfknutor från slaktsvin provtagna på storskaliga slakterier
4000
1 ,0 %
0 ,8 %
3000
0 ,6 %
Antal lymfknutor
Procent positiva
2000
0 ,4 %
0 ,2 7 % 0 ,2 8 %
0 ,2 7 %
1000
0 ,0 4 %
0 ,2 %
0 ,1 0 % 0 ,0 9 %
0 ,1 0 % 0 ,1 0 %
0
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
0 ,0 3 %
2003
0 ,1 0 %
2004
0 ,0 7 %
2005
0 ,1 0 %
2006
0 ,0 %
2007
Kalkon
Övriga djurslag
I alla deltagande länder togs sockprov från flockar
av avels- och slaktkalkoner. Salmonella påvisades
inte i de svenska proven (en avelsflock och 14
slaktkalkonflockar). Den genomsnittliga förekomsten av Salmonella i EU var 13,6 procent (avelsflockar) och 30,7 procent (slaktkalkonflockar).
Kalkonproduktionen i EU är mycket heterogen: 80
procent av kalkonerna produceras i fem länder.
Sverige har en väldigt liten produktion av kalkoner.
I början av 2007 rapporterades en ökad mängd av S.
Typhimurium-infektioner hos katter. Totalt
rapporterades under året 174 fall (Tabell 4).
Liknande ökning av S. Typhimurium under
vårvintern har även rapporterats tidigare år. Två
olika fagtyper har rapporterats, fagtyp 40 och
NST (U 277). Dessa två fagtyper är vanliga hos
småfåglar. Troligtvis smittas katterna när de
kommer i kontakt med sjuka/infekterade småfåglar
vid fågelborden under vintern. Utöver detta
15
salmonella
Figur 9. Förekomst av Salmonella i halsskinnsprov från slaktkycklingar, provtagna på storskaliga slakterier
5000
1 ,0 %
4000
0 ,8 %
3000
0 ,6 %
Antal fall
Procent positiva
2000
1000
0 ,4 %
0 ,0 7 % 0 ,0 5 %
0%
0
1995
1996
1997
0 ,0 2 % 0 ,0 6 %
1998
1999
0%
0%
2000
2001
0 ,0 7 %
2002
0%
2003
0 ,0 5 %
2004
0 ,2 %
0 ,1 2 %
0%
2005
0%
2006
0 ,0 %
2007
Tabell 4. Rapporterade fall av Salmonella hos fälthare,
hund, häst, igelkott, katt, ren, rådjur, rödräv och vilda fåglar
Serotyp
Fälthare
Hund
Häst
Igelkott
Katt
Ren
Rådjur
Rödräv
Vilda
fåglar
Totalt
S. Agona
1
1
S. Bredeney
1
1
S. Derby
1
S. Hessarek
1
1
S. Indiana
1
S. Livingstone
1
S. London
1
S. Muenster
1
S. Newport
1
S. Typhimurium
1
2
Totalt
3
1
S. rough
1
7
1
1
2
174
1
11
24
1
1
2
1
1
1
1
1
S. Oranienburg
S. Reading
1
214
1
2
2
174
1
16
1
13
28
229
salmonella
isolerades Salmonella från får, hundar, häst, reptiler,
vilda småfåglar och igelkott (Tabell 4).
Livsmedel
Slakteriprovtagning – Fjäderfä
År 2007 analyserades 3 873 prov från stora slakterier, samtliga var negativa (Tabell 2.). Däremot
isolerades S. Typhimurium NST från ett av 34
halsskinnsprov från de små slakterierna. Halsskinnsprovet var från en kalkon. Kalkonbesättningen hade vid det tillfället redan slaktats.
Resterande flockar på besättningen provtogs men
var inte smittade.
I provtagningen vid större fjäderfäslakterier
inom kontrollprogrammet har totalt 49 481
halsskinnsprov analyserats mellan 1995 och 2007
(Figur 9). Salmonella har påvisats i endast 16 (0,03
procent) av dessa prov.
Slakteriprovtagning – Nöt
År 2007 analyserades 3 580 svabbar från storskaliga
slakterier och 202 svabbar från småskaliga slakterier (Tabell 2). Salmonella isolerades från två
svabbar (S. Typhimurium NT respektive S.
Infantis).
Sedan 1995 har totalt 39 881 svabbar från
slaktkroppar av nötkreatur uttagits inom kontrollprogrammet vid större slakterier (Figur 10) och 3
224 vid småskaliga slakterier. Salmonella har
isolerats från 9,6 (estimerat antal individuellt
positiva prov) (0,03 procent) svabbar från storskaliga slakterier. Alla svabbprov från småskaliga
slakterier har varit negativa för salmonella.
För att kartlägga förekomsten av mikrober på
slaktkroppar av nötkreatur före nedkylning
genomfördes en nationell baslinjestudie från
september 2006 till september 2007. Av 753
undersökta prov påvisades Salmonella (S. Agona) i
ett prov (0,2 procent).
Slakteriprovtagning – Får
Under 2007 påvisades S. enterica sp. diarizonae på
14 slaktkroppar av får som provtagits inom företagens egenkontroll.
I utredningen av de positiva fallen har en
besättning provtagits men ingen salmonella
påvisats.
Slakteriprovtagning – Svin
Under 2007 uttogs 2863 svabbprov från vuxna svin
på storskaliga slakterier och 6 svabbprov på
småskaliga slakterier. Från slaktsvin uttogs 3 331
svabbprov på stora och 39 på småskaliga slakterier.
Salmonella isolerades från ett svabbprov från ett
vuxet svin på ett storskaligt slakteri (S. Infantis)
och från fyra svabbprov från slaktsvin (S. Infantis
från tre svabbar från ett storskaligt slakteri och S.
Typhimurium NST från ett slaktsvin från ett
mindre slakteri)(Tabell 2).
Sedan 1995 har 69 312 svabbprov från slaktkroppar från svin (32 968 vuxna respektive 36 344
slaktsvin) uttagits i salmonellaprovtagningen vid
större slakterier. Salmonella har påvisats i 0,01
procent av dessa (Figur 11 & 12). Under samma
period har 4 564 svabbprov analyserats från
småskaliga slakterier (1 554 från vuxna, 3 010 från
slaktsvin). Salmonella har isolerats från 4 (0,13
procent) svabbprov från slaktsvin men inte från
svabbar från vuxna svin.
Styckningsanläggningar och detaljhandel
Vid provtagning i styckningsanläggningar analyserades 1 334 prov från fjäderfä och 3 571 från
nötkreatur och svin. Samtliga prov var negativa.
Vid provtagning i detaljhandeln som omfattar
både svenska och importerade livsmedel rapporterade kommunerna 1 238 prov från nöt- och griskött
i detaljhandeln, 80 prov från fiskprodukter, 65 prov
från skaldjur och 13 prov från ägg och äggprodukter. Salmonella påvisades inte i något av dessa
prov men däremot i 8 av 342 (2,3 procent) prov från
frukt och grönsaker. Frukt- och grönsaksproven
inkluderar även prov från groddar.
Människor
Under 2007 rapporterades 3 933 fall med salmonellainfektion, vilket är något färre än året innan (4
056) (Figur 1). Av dessa smittades 937 (24 procent) i
Sverige, ungefär lika många som under 2006.
Under tidigare år har 10-20 procent av salmonellafallen varit inhemska. Ökningen av inhemska fall
kan förklaras med att flera utbrott upptäcktes under
2006 och 2007 samt att information om smittland
förbättrats.
De vanligaste inhemska serotyperna var: S.
Typhimurium (22 procent), S. Paratyphi B var. Java
(18 procent), S. Enteritidis (elva procent), S. Stanley
(åtta procent) och S. Braenderup (tre procent).
17
salmonella
Figur 10. Förekomst av Salmonella i svabbprov från slaktkroppar av nötkreatur provtagna på storskaliga slakterier.
4000
1 ,0 %
0 ,8 %
3000
0 ,6 %
Antal prov
2000
Procent positiva
0 ,4 %
1000
0
0 ,2 %
0%
0%
1996
1997
0 ,0 3 % 0 %
1998
1999
0 ,0 4 %
2000
0 ,0 7 %
0 ,0 3 % 0 ,0 3 % 0 ,0 6 %
0 ,0 1 % 0 ,0 4 %
0%
2001
2002
2003
2004
2005
2006
0 ,0 %
2007
Figur 11. Förekomst av Salmonella i svabbprov från slaktkroppar av vuxna svin provtagna på storskaliga slakterier.
4000
1 ,0 %
0 ,8 %
3000
0 ,6 %
Antal prov
2000
Procent positiva
0 ,4 %
1000
0
0 ,2 %
0%
1996
0 ,0 4 % 0 ,0 4 %
1997
1998
0%
0 ,0 1 %
1999
2000
0 ,0 1 % 0 %
2001
2002
18
0%
0%
2003
2004
0%
2005
0%
2006
0 ,0 3 %
0 ,0 %
2007
salmonella
Figur 12. Salmonella i svabbprov från slaktkroppar av slaktsvin, provtagna på storskaliga slakterier.
4000
1 ,0 %
0 ,8 %
3000
Antal fall
0 ,6 %
Procent positiva
2000
0 ,4 %
1000
0
0%
0%
0%
1996
1997
1998
0 ,0 3 % 0 ,0 1 %
1999
2000
0 ,0 1 % 0 %
2001
2002
19
0%
0%
2003
2004
0 ,0 7 %
2005
0 ,0 9 %
0%
2006
0 ,2 %
0 ,0 %
2007
salmonella
Under året rapporterades ett tiotal utbrott som
tillsammans omfattade drygt 300 anmälda fall av
salmonellos.
Det största utbrottet orsakades av S. Paratyphi B
var. Java. Utbrottet upptäcktes i slutet av juli och
fortsatte ännu under hösten. Totalt anmäldes 179
fall spridda över landet. Utbrott med samma subtyp
av S. Paratyphi B var. Java rapporterades även från
flera andra länder bland annat Norge, Storbritannien och Tyskland. En svensk fall-kontrollstudie
indikerade att importerad färsk babyspenat kunde
vara smittkälla men detta har inte kunnat
verifieras.
Ett annat stort utbrott inträffade också under
juli, då sammanlagt 51 fall av S. Stanley anmäldes.
Även dessa var spridda över landet med majoriteten
i Stockholm. En fall-kontrollstudie ledde misstankarna till alfa-alfagroddar. Salmonella isolerades
från opastöriserade groddar men det var en annan
serotyp, nämligen S. Mbandaka. Retrospektivt
kunde konstateras att några inhemska fall med S.
Mbandaka hade rapporterats under våren/tidig
sommar. Det var dock svårt för dessa personer att
minnas exakt vad de ätit innan de insjuknade.
Under sommaren anmäldes även sex fall av S.
Reading spridda i landet. Vid samma tid påvisades
S. Reading (av samma subtyp) i en besättning med
nötkreatur och svin, i foderråvaror, i en ankbesättning och i en styckningsanläggning. Trots att en
omfattande utredning gjordes utan att en epidemiologisk koppling kunde påvisas, är det sannolikt
att det är ett gemensamt utbrott.
kan innehålla Salmonella, trots salmonellagarantierna. Dessutom omfattas enbart kött, mjölk och
ägg av salmonellagarantierna, inte t ex köttberedningar eller grönsaker.
För att hålla djurbesättningar fria från Salmonella är det viktigt att fodret inte är förorenat med
bakterien. Under de senaste åren har det vid tre
tillfällen påvisats att foder innehållande Salmonella
har distribuerats till djurbesättningar. Detta kan
utgöra en risk för att Salmonella kommer in i
livsmedelskedjan. Dessutom är det kostsamt att
utreda och åtgärda sådana utbrott eftersom
foderpartierna ofta säljs till ett stort antal besättningar och att det därför krävs omfattande provtagningar, samt rengöring och sanering vid fynd av
Salmonella.
Under 2006-2007 påvisades ett utbrott av
Salmonella bland avelsflockar för fjäderfä. När
Salmonella påvisas högt upp i avelspyramiden kan
smittan snabbt spridas vidare till andra fjäderfäbesättningar. Därför är det oerhört viktigt att sådana
utbrott upptäcks tidigt för att minimera spridning.
Fler fall av Salmonella hos fjäderfä och svin påvisades 2007 jämfört med 2006. Det är dock oklart
om ökningen av Salmonella endast är tillfällig men
det finns skäl att noga följa salmonellaläget bland
djur. Trots detta är salmonellaläget gott och
förekomsten av Salmonella internationellt sett
mycket låg.
Betydelse som zoonos
Efter Campylobacter är Salmonella är den viktigaste
bakteriella zoonosen i Sverige. De flesta fall av
Salmonella smittas i utlandet, endast mellan 15 och
24 procent smittas i Sverige. Incidensen av personer
som smittats i Sverige är mycket låg internationellt
sett (6-11 fall/100 000 invånare). Salmonella smittar
oftast via livsmedel. Förekomsten av Salmonella i
svenska, finska och norska livsmedel är bland de
lägsta i Europa eftersom man framgångsrikt har
bekämpat Salmonella sedan lång tid tillbaka. Det
framkommer även i europeiska baslinjestudier där
Salmonella inte påvisats i svenska fjäderfäflockar
och i endast 1,3 procent av slaktgrisarna. Personer
som smittats i Sverige smittas troligen oftast via
livsmedel av utländskt ursprung. Undersökningar
har t ex visat att livsmedel från andra EU-länder
20
campylobacter
Campylobacter
Campylobacter är en bakterie som kan orsaka magoch tarmsjukdom hos människor. Infektionen kan
leda till komplikationer som neurologiska besvär
(Guillain-Barré syndrom) eller ledinflammation.
Det finns olika arter av Campylobacter, varav C.
jejuni och C. coli är de arter som vanligen orsakar
sjukdom hos människor. Bakterien kan finnas i
avföringen hos friska djur och sprids framförallt via
förorenade livsmedel och vatten. Fåglar spelar en
stor roll som bärare av bakterien. De insjuknar inte
själva, men kan smitta vidare till människor, till
exempel vid konsumtion av otillräckligt upphettad
kyckling.
Bakgrund
Djur
Förekomst av Campylobacter på djur är inte anmälningspliktigt, förutom Campylobacter fetus vilken
orsakar infektion hos nötkreatur (bovin genital
campylobacterios).
Mellan 1991 och juni 2001 bedrev branschorganisationen Svensk Fågel AB ett campylobacterprogram för kyckling och prevalensen positiva flockar
vid slakt varierade då mellan 9 och 16 procent. Ett
mer omfattande frivilligt program som delfinansierades av Jordbruksverket och EU pågick mellan
2001 och 2005. Därefter övergick det i ett frivilligt
program som finansieras av Svensk Fågel och
Jordbruksverket. I det nuvarande programmet
analyseras tio blindtarmar, som insamlas vid slakt,
från varje flock.
Om Campylobacter påträffas vid slakt meddelas
uppfödaren, som även får hygienrekommendationer för att försöka öka andelen campylobacterfria flockar. De flesta slakterier betalar dessutom
extra för kycklingflockar som är fria från
Campylobacter.
Förekomsten av Campylobacter på kyckling är
högst under sommaren (Figur 13). Motsvarande
säsongsvariation finns också hos människa men
toppen infaller dock lite före den på kycklingar.
Introduktion av Campylobacter i kycklingflockar
Förekomsten av Campylobacter på kyckling är högst under
sommaren. Foto: Bengt Ekberg
sker i slutet av uppfödningsproduktionen och
därmed kan prov som tas från flocken en till två
veckor före slakt ha ett begränsat värde. Halten av
Campylobacter på slaktkroppar av kyckling varierar
inom samma flock. Hygienbarriärer har visat sig
viktiga för att förhindra introduktion av Campylobacter i besättningen.
Livsmedel
Det finns inget officiellt kontrollprogram för
övervakning av Campylobacter i livsmedel utan
provtagning av livsmedel görs på initiativ av
kommunerna och Livsmedelsverket. Under 2007
genomfördes en nationell baslinjestudie för att
kartlägga förekomsten av mikrober på slaktkropparna från nötkreatur före nedkylning. Om
Campylobacter påträffas i livsmedel, som ska
konsumeras utan värmebehandling bedöms
livsmedlet vara otjänligt.
21
campylobacter
Figur 13. Månadsvis förekomst av Campylobacter i slaktkycklingflockar provtagna vid slakt 2001-2007
60
50
2001
40
2002
2003
30
2004
2005
20
2006
10
2007
0
Jan Feb Mar Apr May Jun
Jul Aug Sep Oct Nov Dec
Figur 14. Antalet rapporterade fall av Campylobacter hos människor 1990-2007
9000
8000
Antal fall
Antal inhemska fall
7000
6000
5000
4000
3000
2000
1000
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
22
campylobacter
Människor
Livsmedel
Infektion med Campylobacter är anmälningspliktig
enligt Smittskyddslagen. Antalet rapporterade fall
har under den senaste tioårsperioden varierat
mellan ca 5 000 och 8 600 (Figur 14). Av dessa har
ca 1 800-2 800 (30-45 procent) varit inhemska. Det
är en uttalad säsongsvariation och de flesta sjukdomsfall som rapporteras infaller under
sommar-höst.
Under året rapporterade kommunerna att 78 prov
analyserades för Campylobacter. Av dessa var ett
prov från fjäderfä positivt. I den nationella baslinjestudien (om förekomsten av mikrober på nötkreatur) påvisades C. coli i 0,3 procent (2/751) av
slaktkropparna före nedkylning.
Resultat
Djur
Kyckling
År 2007 var ca 98 procent av alla uppfödare med i
den frivilliga kontrollen. Under året provtogs 2 603
kycklingflockar inom kontrollprogrammet och i
329 (12,6 procent) av flockarna kunde campylobacter påvisas, vilket är ungefär på samma nivå som
de senaste åren (Figur 13). Cirka en tredjedel av
uppfödarna levererar nästan aldrig campylobacterpositiva kycklingar till slakt. Förekomsten av
campylobacter var lägre i kycklinggrupper från
producenter som var medlemmar i Svensk Fågel
(309/2 514, 12 procent) än hos producenter vilka
inte är medlemmar i Svensk Fågel (20/89, 22
procent). Liksom under tidigare år var andelen
positiva flockar högst under augusti (Figur 13).
Betydelse som zoonos
Campylobacter är den vanligaste rapporterade
bakteriella zoonosen hos människor i EU. Bristande undertypningsmetoder gör att det är svårt att
utreda smittkällan vid fall av Campylobacter.
Hantering av rått fjäderfäkött, liksom konsumtion
av otillräckligt upphettat fjäderfäkött anses
innebära betydande risk för smitta. Men trots att
Campylobacter hos svenska kycklingar har minskat
har antalet insjuknade människor inte minskat.
Orsaken till detta är oklar. Flera fallkontrollstudier
visat på andra faktorer som också kan innebära
smittorisker, till exempel att dricka opastöriserad
mjölk, grilla, badvatten och ha kontakt med andra
djurslag än fjäderfä. Dessutom har andelen importerat kycklingkött ökat markant i Sverige de senaste
åren.
Människor
Totalt rapporterades 7 106 fall under 2007, vilket
var en ökning med 17 procent jämfört med 2006
(Figur 14). Av dessa var 2 140 personer (30 procent)
smittade i landet, vilket också är en ökning från
2006. Det var alltså en återgång till de höga siffror
som rapporterades under 2002 och 2003.
Den största gruppen inhemskt smittade var små
barn i åldern 0-4 år (209 fall). Fler män än kvinnor
rapporterades smittade med Campylobacter.
De flesta fallen är sporadiska och då det saknas
en rutinmässig undertypning av Campylobacter är
det svårt att spåra smittkällan i enskilda rapporterade fall. Under året registrerades ett verifierat
utbrott av campylobacterinfektion, då 19 personer
rapporterades smittade efter att ha ätit marinerad
kyckling på en restaurang.
23
VTEC/EHEC
VTEC/EHEC
VTEC (verocytotoxin bildande E. coli)-bakterier
kan orsaka allvarlig sjukdom hos människor.
Infektionen kan variera från symtomlös till blodig
diarré. Ca 3-7 procent av patienterna utvecklar
njursvikt, HUS (hemolytiskt uremiskt syndrom).
De undertyper av VTEC som orsakar blodig
diarré hos människor kan benämnas EHEC
(enterohemorragisk E. coli). EHEC är även benämningen på infektionen i Smittskyddslagen. Flera
serotyper av E. coli kan producera verotoxin men
VTEC O157 är i ett flertal länder den vanligaste
serotypen som orsakat sjukdom hos människor. En
undertyp av VTEC O157, sk Hallandsgruppen har
observerats hos människor i Sverige sedan 1990talet. Hallandsgruppen förekommer hos nötkreatur, framför allt i Halland.
Idisslare, framför allt nötkreatur är den viktigaste reservoaren av VTEC. Förekomsten av
VTEC är vanligast hos unga djur. Djur är ofta
symptomfria bärare. Smittspridning kan ske vid
direkt och indirekt kontakt med djur eller via
livsmedel, till exempel kött, opastöriserad mjölk,
sallad och bad- och dricksvatten. Smittan kan även
spridas via miljön eller mellan människor.
Bakgrund
dessa gårdar har en till fyra per år (totalt 41
stycken) ansetts vara smittkälla. VTEC O157
påvisades på 37 gårdar och på resterande påvisades
VTEC O8, VTEC O26, VTEC 103 och VTEC
O121. På en av dessa gårdar isolerades VTEC även
från get och från två isolerades bakterien även från
får.
Mellan 1997-2002 utfördes årliga prevalensundersökningar för VTEC O157 på träckprov från
nötkreatur på slakteriet. VTEC O157 utsöndrades
av 0,3-1,7 procent av de undersökta djuren.
Eftersom förekomsten inte förändrades nämnvärt
bedömdes det vara tillräckligt att genomföra
prevalensstudier vart tredje till femte år.
• I prevalensstudien under 2005/2006 togs träckoch öronprov från nötkreatur i samband med slakt.
Förekomsten av VTEC O157 i träckprov var högre
än i de tidigare studierna (3,4 procent, 61 av 1 779
prov). Av öronproven var 12 procent (55/450)
positiva för VTEC O157. Att fler positiva träckprov påvisades i denna undersökning kan dels bero
på en förbättrad analysmetod. Högre förekomst i
öron kan också förklaras av att djuren har kontakt
med varandra samt att öronen och huden avspeglar
kontaminationen i omgivningen. I utländska
studier har det påvisats att förekomsten av VTEC
ofta är högre på huden än i träcken.
Djur
VTEC O157 isolerades första gången i Sverige från
nötkreatur 1996. Samma år blev VTEC O157
anmälningspliktig och restriktioner lades på gårdar
där bakterien påvisats. Detta ändrades 1999 då
anmälningsplikten kom att omfatta endast de fall
där det fanns ett epidemiologiskt samband mellan
humansjukdom och kontakt med djur.
De flesta undersökningar som har utförts har
fokuserat på VTEC O157 eftersom den serotypen
har orsakat mest sjukdom hos människor i Sverige
och i ett flertal andra länder.
Ett antal studier har genomförts i Sverige:
• Mellan 1996 och 2007 undersöktes en till tio
gårdar årligen i samband med humaninfektion. Av
Livsmedel
Det finns inget officiellt övervakningssystem för
VTEC på livsmedel men alla livsmedelsföretagare
är skyldiga att ha rutiner som undviker kontamination. Om EHEC påvisas i livsmedel vidtas åtgärder
för att förhindra att livsmedlet når konsumenterna.
Däremot skedde under 2007 frivillig provtagning på slaktade djur som kom från infekterade
besättningar som var kopplade till human EHEC.
Mellan 1996 och 2003 undersökte näringen
förekomst av VTEC O157 på nötkreatur på
slakterierna. Varje år svabbades ca 330-960 slaktkroppar och ett fåtal (0-4) var positiva varje år.
24
VTEC/EHEC
Figur 15. Antalet rapporterade fall av VTEC hos människor i Sverige 1997-2007
500
400
300
200
100
0
1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
2004 blev samtliga VTEC-serotyper anmälningspliktiga
Antal fall
Antal inhemska fall
Människor
Den 1 juli 2004 blev samtliga EHEC-infektioner
anmälningspliktiga enligt Smittskyddslagen.
Dessförinnan var endast infektion med EHEC
O157 anmälningspliktig. Andra serotyper som
isolerats från humanfall är förutom O157 till
exempel O121, O26 och O103.
Antalet rapporterade fall har under den senaste
tioårsperioden varierat mellan ca 70-385 (Figur
15). Av dessa har cirka 60 procent varit inhemska.
Två utbrott av VTEC O157 orsakade av inhemskt
producerade livsmedel har påvisats: 2002 insjuknade 28 personer efter att ha ätit lokalproducerad
kallrökt korv och 2005 då 135 personer rapporterades smittade efter att ha ätit inhemskt odlad
sallad, som bevattnats med förorenat vatten från en
närbelägen kanal. Betande djur i närheten hade
samma undertyp av VTEC O157 som de smittade
personerna.
den kunskap som finns om VTEC i Sverige och
lämnades förslag på forskningsområden samt
åtgärder för att minska förekomsten av VTEC i
livsmedelskedjan
Sedan 1997 finns det i Sverige en gemensam
handlingspolicy som undertecknats av Socialstyrelsen, SJV, SMI, SLV och SVA för att hantera
förekomst av VTEC. Syftet med handlingspolicyn
är att förhindra överföring av VTEC till människa
genom ett fungerande och effektivt smittskydd och
att harmonisera myndigheternas agerande i frågor
angående VTEC.
Riskprofilen och handlingspolicyn finns tillgängliga på respektive myndighets hemsida.
Djur
Resultat
Under 2007 undersöktes åtta gårdar med nötkreatur i samband med spårning av humaninfektion.
Fyra av dessa gårdar konstaterades vara smittkälla
eftersom identiska isolat påvisades både hos
patienter och hos djur.
Riskprofil och handlingspolicy
Livsmedel
Under 2006-2007 tog SLV, SJV, SVA, Naturvårdsverket, SMI och Socialstyrelsen fram en riskprofil
för VTEC/EHEC. I riskprofilen sammanställdes
I den nationella baslinjestudien påvisades VTEC i
elva procent av de 752 slaktkropparna. Av dessa var
17 isolat (två procent) potentiellt sjukdomsframkal-
25
VTEC/EHEC
Idisslare, framför allt nötkreatur är den viktigaste reservoaren av VTEC. Förekomsten av VTEC är vanligast hos unga djur.
Foto: Bengt Ekberg
lande (med gener för både verotoxinproduktion och
kolonisering). VTEC O157 påvisades i enbart tre
prov av 752 slaktkroppar.
Människor
Under 2007 anmäldes 263 fall av EHEC infektion
vilket är ungefär lika många som föregående år
(Figur 15). Av dessa personer hade 59 procent
smittats i Sverige, vilket är en något lägre andel än
under 2006.
De flesta inhemska fallen kom från Skåne,
Västra Götaland och Halland. Barn i åldersgruppen 0-9 år utgjorde liksom tidigare den största
andelen med 37 procent. Som vanligt anmäldes en
något större del kvinnor (57 procent) än män.
Ca 40 procent av patienterna (62/155) hade
serotypen O157. Nära hälften av dessa hade samma
mönster vid subtypning den sk Hallandsgruppen.
Vanligtvis rapporteras flest inhemskt smittade
fall under sommarmånaderna men under 2007
anmäldes fler fall under försommaren och långt in
på hösten och vintern än året innan. En förklaring
till detta skulle kunna vara att högsommaren var
kall och hösten och vintern mild.
Betydelse som zoonos
EHEC är en allvarlig infektion, speciellt för barn
och äldre som oftare utvecklar HUS. De flesta av
de insjuknade personerna smittas i Sverige, till
skillnad från Salmonella. De flesta humanfallen
rapporteras från de sydvästra delarna av landet där
även förekomsten av nötkreatur, som utsöndrar
VTEC O157 är störst.
Mest kunskaper om kontroll av VTEC i livsmedelskedjan finns om VTEC O157, mindre om
andra serotyper av VTEC. Vissa rekommendationer för att förhindra infektion med VTEC har
utarbetats i handlingspolicyn, bland annat att barn
som besöker gårdar bör stå under vuxens uppsikt
och möjlighet till handtvätt ska säkerställas samt
att gödsel bör hygieniseras.
26
Brucella
Brucella
Det finns flera arter av Brucellabakterien, varav B.
abortus i första hand smittar nötkreatur, B. melitensis får och get, och B. suis svin. Människor
smittas via kontakt med infekterade djur eller
genom konsumtion av opastöriserade mejeriprodukter. Sjukdomsbilden hos människor är ofta
långdragen med återkommande feberperioder,
huvudvärk, muskelvärk och trötthet. Sjukdomen
kan, om den inte behandlas, pågå under många
månader. Hos djur orsakar brucellos aborter och
reproduktionsstörningar hos hon- och handjur.
Bakgrund
Djur
Brucellos är anmälningspliktig hos djur och ingår i
Epizootilagen. Detta innebär bland annat att om
smitta påträffas i en besättning avlivas samtliga
djur. I Sverige har brucellos enbart påvisats hos
nötkreatur och det senaste fallet inträffade 1957.
Sedan 1994 (nötkreatur) respektive 1995 (får och
get) är Sverige, även i enlighet med EUs lagstiftning, officiellt friförklarat från brucellos.
Varje år utförs serologiska undersökningar
(mjölktanksprov och/eller serumprov) på nötkreatur, svin samt får och getter. Proven insamlas
inom ramen för andra övervakningsprogram.
Utöver detta sker undersökning om brucellos
misstänks kliniskt.
positiv reaktion i ELISA. Besättningarna undersöktes men inga djur visade symptom på brucellos.
Serumproven från mjölkkorna i besättningen var
negativa. Tolkningen är att den positiva reaktionen
uppstod på grund av korsreaktion med någon
annan mikrob. Två nötbesättningar med kastningar undersöktes med negativa resultat. Förutom
detta undersöktes 351 nötkreatur vid avelsstationer,
införsel/import/export och samtliga var negativa.
Från får och get analyserades 7 312 prov insamlade inom annat kontrollprogram. Därutöver
provtogs 25 får och tolv getter i samband med
import eller export.
I den serologiska undersökningen av svin
analyserades 3 000 prov, 1 451 avelssvin/svin för
export eller import samt 333 vildsvin. Samtliga
prov var negativa.
Dessutom testades 178 renar, 99 hundar, 44
hjortar, tio älgar, fyra idisslare och en antilop, alla
med negativa resultat.
Människor
Under 2007 rapporterades tio fall, samtliga
smittades utomlands.
Betydelse som zoonos
Risken att smittas av brucellos i Sverige är
försumbar eftersom Sverige är fritt från sjukdomen
på animalieproducerande djur.
Människor
Brucellos är sedan 1 juli 2004 en anmälningspliktig
sjukdom enligt Smittskyddslagen. Tidigare har
några fall per år rapporterats i den frivilliga
laboratorierapporteringen, men ingen misstänks ha
smittats i Sverige under de senare åren.
Resultat
Djur
I den serologiska undersökningen analyserades 2
000 tankmjölksprov och 1 000 individuella serum
från nötkreatur. Två mjölktanksprov visade en
27
ekinokocker
Ekinokocker
I Europa finns två varianter av ekinokocker eller
dvärgbandmask:
I) Hundens dvärgbandmask, Echinococcus
granulosus, som har rapporterats sporadiskt, cirka
vart tionde år, i norra Sverige. Den var vanligare
förr, då man utfodrade hundar med rått slaktavfall
efter ren. Den kan smitta människan, men jämfört
med rävens dvärgbandmask är den oftare lättare att
behandla.
II) Rävens dvärgbandmask, E. multilocularis, har
aldrig påträffats hos djur i Sverige. Sjukdomen är
svårbehandlad hos människa och parasiten skulle
troligen vara omöjlig att utrota om den introducerades till Sverige. Nedan beskrivs rävens dvärgbandmask, E. multilocularis.
E. multilocularis har en komplicerad livscykel.
Den lever som en bandmask i huvudvärden, som
utgörs av räv, hund och katt. Maskens mikroskopiska ägg följer med djurets avföring, och kan
förorena svamp, bär, växande grönsaker och även
kontaminera djurets päls. Maskens ägg är mycket
tåliga och överlever t ex frysning. Människa kan t
ex smittas genom att hantera eller äta kontaminerade bär men maskägg kan också finnas i pälsen på
en smittad hund. Ägget/en utvecklas då till
blåsmaskar i människans lever eller i andra organ.
Blåsmaskarna växer långsamt och infiltrativt som
en tumör, och då de blivit så stora att de stör den
normala organfunktionen får människan sjukdomssymptom. Det tar vanligen ca 15-20 år.
Infektion med E. multilocularis hos räv, hund och
katt ger inga symptom.
Europa och har nyligen påträffats också i
Danmark. Parasiten har aldrig påvisats på djur i
Sverige.
Ekinokocker är anmälningspliktiga på djur.
Hundar och katter som förs in i Sverige från andra
länder än Finland, Norge, Malta, Irland och
Storbritannien måste avmaskas mot ekinokocker.
EU-regelverket för införsel av sällskapsdjur ska
revideras till 2008 och det är inte klart om Sverige
får behålla kravet om avmaskning. Mot denna
bakgrund gjordes under 2006 en riskvärdering för
att klarlägga risken att E. multilocularis introduceras och etableras i Sverige. Resultaten kan
sammanfattas i att: 1) konsekvenserna riskerar att
bli allvarliga om parasiten införs i Sverige och kan
bland annat medföra smittrisker för människor vid
bär- och svampplockning 2) om kravet på avmaskning försvinner beräknas att cirka tio infekterade
djur skulle införas till Sverige per år. Det är därför
mycket viktigt att Sverige får behålla sina krav på
avmaskning av sällskapsdjur.
Sedan 2001 har 200-400 rävar undersökts
årligen och ingen smitta har påvisats.
Resultat
Djur
Under 2007 undersöktes 200 rävar för förekomst av
ekinokockos och samtliga var negativa. Dessutom
testades tre hundar och tre vargar med negativt
resultat.
Människor
Inget fall av E. multilocularis har påvisats under
2007.
Bakgrund
Människor
Ekinokockos är sedan 1 juli 2004 anmälningspliktig enligt Smittskyddslagen.
Djur
Rävens dvärgbandmask finns i större delar av
Betydelse som zoonos
Risken att smittas av E. multilocularis i Sverige är i
dagsläget försumbar. Om hundar och katter som
införs till Sverige inte avmaskas mot bandmask
enligt gällande regelverk kan parasiten introduceras till landet. Parasiten skulle sannolikt etableras
och spridas över landet och vara omöjlig att utrota.
28
ekinokocker
Svenskar skulle då behöva lära sig ett annat
förhållningsätt till naturen, och vänja oss vid att
noga skölja och helst värmebehandla bär och svamp
från de smittade områdena. Om parasiten sprids
till de urbana rävar som anpassat sig till stadslivet,
så kommer detsamma att gälla de bär och grönsaker vi odlar i våra trädgårdar i smittade områden.
Rävens dvärgbandmask E. multicolaris orsakar allvarlig sjukdom hos människa. Foto: Karin Bernodt.
29
Listeria
Listeria
Det finns flera arter i släkten Listeria men L.
monocytogenes är den enda humanpatogena arten. L
monocytogenes är vanligt förekommande i vår
omgivning och finns i jord, vatten och i tarmen hos
både djur och människor. Bakterien drabbar
framför allt personer med nedsatt immunförsvar,
gravida kvinnor, nyfödda barn samt äldre personer.
Infektion med L. monocytogenes förlöper ofta
symptomlöst. I de fall människor insjuknar kan
sjukdomsbilden variera från lätta influensaliknande
symtom och diarre till blodförgiftning, hjärnhinneinflammation och missfall. Smittkällor kan till
exempel vara kallrökt/gravad lax, ostar tillverkade
av opastöriserad mjölk och olika typer av färdiglagad mat. Listeriabakterier kan tillväxa i kylskåpstemperatur. Hos djur kan Listeria orsaka aborter
och centralnervösa symtom.
Bakgrund
Djur
Listeria är anmälningspliktig hos djur men det
finns ingen aktiv övervakning utan de anmälda
fallen bygger på kliniska fynd och anmälningar
från laboratorierna. Om Listeria diagnostiseras
beslutar Jordbruksverket från fall till fall om vidare
åtgärder för att spåra smittan. Före 1999 varierade
antalet fall mellan 10-20 per år . Därefter har
antalet fall pendlat mellan 33-46. En anledning till
ökningen kan vara ökad användning av rundbalsensilage, vilket kan gynna tillväxt av bakterien.
Livsmedel
Det finns inget officiellt kontrollprogram av L.
monocytogenes i livsmedel utan provtagning sker
inom den offentliga kontrollen på kommunernas
och Livsmedelsverkets initiativ. Vid behov initierar
Livsmedelsverket tillsammans med kommuner och
andra parter olika projekt för att undersöka
förekomst av bakterien i livsmedel. Kriterier
avseende förekomst av L. monocytogenes i livsmedel
har fastsällts av EU. De nya mikrobiologiska
kriterierna ställer högre krav på producenterna än
tidigare eftersom antalet L. monocytogenes-bakterier
i ätfärdiga produkter inte får överskrida gränsvärdet 100 cfu/g under hållbarhetstiden. För att
kunna visa detta krävs att företagen har ett vetenskapligt underlag som styrker detta dvs att de i
förhand har gjort en prognosmikrobiologisk studie.
Livsmedelproducenterna måste ställa rimliga
hållbarhetstider och förvaringstemperaturer för att
hantera risken av Listeria. Under 2001 genomförde
Livsmedelsverket i samarbete med kommunerna en
studie för att undersöka förekomsten av L. monocytogenes i färdiglagad mat. Av 3 600 undersökta prov
var 63 (1,7 procent) positiva. Bland de positiva
proven dominerade fiskprodukter.
Människor
Listerios är anmälningspliktig enligt Smittskyddslagen. Sedan år 2000 har antalet rapporterade fall
varit mellan 40-50 per år (Figur 16). De flesta
insjuknade personer tillhör immunologiskt
känsliga grupper, såsom personer med nedsatt
immunförsvar, gravida och äldre personer. De
flesta av de insjuknade personerna smittas i Sverige.
Resultat
Djur
Totalt anmäldes 33 fall av listerios på djur. Av dessa
var 28 får, 4 nötkreatur och en hjort.
Livsmedel
Listeria påvisades i 8 av 494 prov från färdiglagade
livsmedel och från 14 av 57 prov från fisk och
fiskprodukter. Kommunerna analyserade även 34
prov från köttprodukter och 5 prov från mejeriprodukter med negativa resultat. I en nationell
baslinjestudie för att klarlägga förekomsten av
mikrober på slaktkroppar av nötkreatur påvisades
L. monocytogenes i 1 procent av de 753 undersökta
slaktkropparna.
Människor
År 2007 rapporterades flest fall av listerios sedan
30
Listeria
2001, nämligen 56 fall (0,5 fall per 100 000). Av
dessa var 63 procent (35) män. De flesta hade blivit
smittade i Sverige. Åldersgruppen från 70 år och
uppåt dominerade. Fem gravida kvinnor fick
listerios varav två fick missfall.
Betydelse som zoonos
Av de som insjuknar i listerios är livsmedelsburen
smitta av allra störst betydelse. Konsumtion av
färdiglagad mat samt försäljning av rätter med lång
hållbarhet har ökat och därmed även risken för
listeriainfektion. Livsmedel som förvarats en
längre tid i kylskåp, speciellt om det funnits brister
i kylkedjan kan utgöra en risk om de äts utan
tillräcklig uppvärmning eftersom bakterien kan
tillväxa vid kylskåpstemperatur.
Figur 16. Antalet rapporterade fall av L. monocytogenes hos människor i Sverige 1990-2007
70
60
50
40
30
20
10
0
1997
1998
1999
2000
2001
2002
Antal fall
Antal inhemska fall
31
2003
2004
2005
2006
2007
Rabies
Rabies
Rabies orsakas av ett virus som sprider sig till
hjärnan och orsakar hjärninflammation. Smittan
sprids framför allt via bett eller slickningar på
slemhinnor eller sår. Inkubationstiden hos
människor är tre till sex veckor efter smittillfälle,
men kan variera från fem dygn till ett år. Längden
beror bland annat på smittdos och var på kroppen
man blivit biten – ju närmare ansiktet desto kortare
inkubationstid. När människor väl visar symtom är
utgången dödlig, dessförinnan kan man vaccinera.
Alla däggdjur kan drabbas av rabies och föra smitta
vidare till människor. Djur med rabies får lynnesoch beteendeförändringar och förlamning som
leder till döden.
djur sker undersökning om djuret visat sådana
symtom att rabies inte kan uteslutas.
Människor
Rabies är anmälningspliktig enligt Smittskyddslagen. Det senaste rapporterade fallet på människa
i Sverige var en ung kvinna som infekterades år
2000 under ett besök i Thailand. Kvinnan hade
tagit hand om en skadad valp som senare dog och
infektion skedde sannolikt genom att valpen hade
slickat kvinnan. Det näst sista rabiesfallet rapporterades 1974 efter att en person hade tagit hand om
en valp i Indien.
Resultat
Bakgrund
Djur
Djur
Rabies är en anmälningspliktig sjukdom som lyder
under Epizootilagen. Detta innebär bland annat att
smittade djur avlivas. Sverige är ett av de få länder
som är fritt från sjukdomen och senaste fallet av
rabies hos djur i Sverige rapporterades 1886.
Smittan är relativt vanlig i Östeuropa, men ovanlig
i övriga delar av Europa. Hundar och katter som
ska föras in i Sverige måste vaccineras mot rabies
och kontrolleras på halter av skyddande antikroppar vid införsel.
Under senare år har antal hundar och katter som
förts in eller smugglats in i landet ökat, vilket
aktualiserade diskussionen om risker att introducera rabies. År 2005 och 2006 gjordes därför en
riskvärdering som visade att risken att introducera
rabies i landet med lagligt införda hundar och
katter från EU är mycket låg. Även den generella
risken att få in rabies i landet genom illegalt införda
hundar och katter är låg, men riskens storlek beror
på antalet illegalt införda hundar och rabiessituationen i deras ursprungsland.
Övervakningen av rabies på fladdermöss i
Sverige är passiv, det vill säga den bygger på att
allmänheten, biologer med flera, skickar in upphittade döda djur för analys. För övriga vilda och tama
Totalt undersöktes 26 fladdermöss, tre katter, och
ett nötkreatur under 2007. Alla var negativa. De
undersökta fladdermössen skickades in av allmänheten, medan övriga djur undersöktes på grund av
att djuren uppvisat misstänkta kliniska symptom.
Människor
Inga fall av rabies rapporterades.
Betydelse som zoonos
Risken att smittas av rabies i Sverige är för närvarande försumbar. Det kan dock inte uteslutas att en
viss risk kan uppkomma om ett stort antal hundar
och katter införs illegalt.
32
33
Foto: Bengt Ekberg
Trikiner
Trikiner
Trikiner är parasiter som framför allt sprids genom
förtäring av otillräckligt upphettat infekterat kött,
till exempel från grisar, vildsvin, häst och björn
som kan vara bärare av trikinlarver. Det finns flera
arter av trikiner, Trichinella. spiralis, T. nativa och T.
britovi är de vanligaste arterna som orsakat humaninfektioner i Europa. Trikinlarverna utvecklas i
tarmen till maskar, vilka i sin tur producerar nya
larver som förs med blodet ut till muskelvävnaderna där de efter några veckor kapslar in sig.
Symtom kan inledningsvis vara buksmärtor, senare
muskelsmärtor, feber, svullna ögonlock och
ljusöverkänslighet.
av T. spiralis. Sju av 126 (5,6 procent) prov från
lodjur innehöll trikiner, T. spiralis påvisades i två, T.
britovi i två och T. nativa i tre prov. Dessutom
påvisades T. spiralis hos en av 18 vargar. Muskelprov
från 158 björnar, 215 rävar, 13 vilda fåglar, tolv
uttrar, sju järvar, fem grävlingar, fem kungsörnar,
fyra mårdhundar och tre djurparksdjur innehöll
inte trikiner.
Livsmedel
T. britovi påvisades i en spansk vildsvinskorv, det
rörde sig om en privatimport av korv.
Människor
Bakgrund
Djur
Trikinos är en anmälningspliktig sjukdom. Alla
slaktade grisar (både tamsvin och vildsvin), hästar
och skjutna björnar undersöks för trikiner. Hos
tamsvin rapporterades trikinos senast 1994, medan
sporadiska fall (mindre än tre per år) har rapporterats från inhägnade och vilda vildsvin. Förekomsten är högre hos vilda karnivorer såsom räv, björn,
varg och lodjur. Om ett djur diagnostiseras med
trikiner kasseras slaktkroppen och en utredning
äger rum för att spåra källan och eventuella
smittvägar.
Människor
Trikinos eller infektion med trikiner är anmälningspliktig enligt Smittskyddslagen. År 2003
insjuknade en människa efter att ha ätit kallrökt
skinka utomlands (Balkan). Fallet rapporterades
2004. Dessförinnan rapporterades ett importerat
fall av trikinos hos människor 1997.
En spansk student insjuknade efter att har ätit av
vildsvinskorv från sitt hemland med andra
studenter. Av de övriga studenterna visade två
lindriga symtom men hade normala blodvärden.
Trikiner påvisades i korven. Antalet larver varierade från 1,5 trikinlarver/g i ett parti som analyserades i Sverige till tolv larver/g i ett annat parti som
analyserades i Spanien. Dos för kliniska symtom är
ca 70 larver.
Betydelse som zoonos
Risken att infekteras av trikiner från svenska
tamsvin är försumbar, dels är förekomsten oerhört
låg dessutom trikinundersöks alla grisar vid slakt.
Däremot kan det vara en liten risk att infekteras
med kött från vilda djur. Köttet bör tillagas genom
värmebehandling till minst 65 grader. Frysbehandling är inte en säker metod eftersom en del av
trikinarterna är fryståliga. Konsumtion av otillräckligt upphettat kött eller köttprodukter från
länder där trikiner hos djur är vanliga och trikinkontrollen ej har skett utgör däremot en större risk.
Resultat
Djur
Trikiner påvisades inte hos tamsvin och hästar
under 2007 men däremot innehöll muskelprov från
två av 17 545 (0,01 procent) testade vildsvin larver
34
Tuberkulos
Tuberkulos
Bovin tuberkulos orsakas av bakterien Mycobacterium bovis. Nötkreatur är den viktigaste reservoaren för M. bovis, men människor och många andra
djurarter kan infekteras. Smitta sker framför allt
via opastöriserad mjölk från infekterade kor eller
som en luftburen smitta från sjuka djur med
lungtuberkulos. För M. tuberculosis (human TB) är
människor den viktigaste smittkällan, men bakterien kan även infektera vissa andra däggdjur.
Bakterien kan ligga vilande i olika organ och
symptom blossa upp lång tid efter infektionstillfället. Klassiska symtom på TB (både bovin och
human) hos människor är långvarig hosta med eller
utan upphostningar, feberperioder, avmagring och
nattliga svettningar.
Bakgrund
Djur
Tuberkulos kan orsakas av samtliga mycobacterier
inom M. tuberculosis-kompexet. Infektionen är
anmälningspliktig och lyder under Epizootilagen.
Detta innebär bland annat att påträffas smitta i en
besättning avlivas samtliga djur. Sverige friförklarades från bovin TB 1958, sporadiska fall har
därefter påvisats på nötkreatur, till det senaste
1978. Rutinmässig tuberkulintest av nötkreatur
skedde fram till och med 1970, men sedan dess
baseras kontrollen på den köttbesiktning som sker
av alla livsmedelsproducerande djur vid slakt, samt
undersökningar som sker vid klinisk misstanke.
Sverige erhöll statusen officiellt TB fri vid EU
inträdet 1995. TB har inte diagnostiserats på vilda
djur på över 55 år.
M. bovis diagnostiserades på hägnad hjort 1991.
Spårning av smittkälla visade att infektionen
introducerades genom importerade hjortar 1987.
Ett frivilligt kontrollprogram introducerades 1994,
det blev obligatoriskt 2003 när 96 procent av alla
hägnen var frivilligt anslutna. Sammanlagt har 13
hägn smittade hägn påvisats och i samtliga fall har
alla hjortarna i hägnen avlivats och destruerats.
Under 2001 och 2005 isolerades M. tuberculosis
från totalt sex elefanter och två giraffer. Fem
infekterade djur påträffades i en djurpark i östra
Sverige, en elefant på en djurpark i västra Sverige.
Typningsresultaten visade att båda djurparkerna
hade en identisk bakteriestam. Restriktioner lades
på djurparkerna och tuberkulintest eller odlingar
genomfördes på kontaktdjur och djurskötare. Inga
infektioner på människor har kunnat kopplas till
dessa utbrott.
Människor
Tuberkulos är en anmälningspliktig sjukdom enligt
Smittskyddslagen. Mindre än tio personer rapporteras årligen infekterade med M. bovis. Vanligtvis
är det äldre personer som smittades innan bovin
TB utrotades i landet eller immigranter från
områden där sjukdomen fortfarande är vanligt
förekommande.
Resultat
Djur
Vid obduktion eller vid köttbesiktning undersöktes
misstänkta granulom från fem nötkreatur för TB
och på ett av dessa djur gjordes även en bakterieodling. Samtliga var negativa. Vid köttbesiktning
undersöktes misstänkta förändringar från 34 svin. I
24 fall skedde även bakterieodling. Alla var negativa för M. bovis men i vissa påvisades atypiska
mykobakterier.
Dessutom undersöktes 16 hjortar, fem djurparksdjur, fyra hundar, två hästar, en alpacka och
ett får. Samtliga var negativa.
Beträffande hägnad hjort var 526 hägn friförklarade för TB medan 16 hägn är anslutna till
kontrollprogrammet men inte ännu friförklarade.
Människor
Fyra fall av tuberkulos orsakad av M. bovis rapporterades under 2007. Två av dem var äldre personer,
som troligtvis smittades innan M. bovis utrotades
bland nötkreatur i Sverige. De två andra perso-
35
tuberkulos
nerna var yngre immigranter som troligen smittats
utomlands.
Betydelse som zoonos
Eftersom Sverige är fritt från M. bovis är det en
försumbar risk att smittas av nötkreatur eller andra
djur i landet. Under utbrottet med M. tuberculosis i
svenska djurparker diskuterades risken att infekterade exotiska djur skulle smitta till människor.
Inget sådant fall har hittills påvisats.
Kontrollprogrammet för tuberkulos hos hägnad hjort hindrar att smitta överförs till andra djur och människor.
Foto: Bengt Ekberg
36
yersinia
Yersinia
Sjukdomen yersinios orsakas av bakterien Y.
enterocolitica eller Y. pseudotuberculosis. Yersinios på
människor yttrar sig vanligen som akut insättande
mag- och tarmsjukdom. Sjukdomen kan även
orsaka ledinflammationer och hudutslag (knölros).
Gris är den huvudsakliga reservoaren av Y. enterocolitica men även andra djur kan bära på smittan.
Griskött anses vara den viktigaste smittkällan men
människor kan också smittas av andra kontaminerade livsmedel eller förorenat dricksvatten. Y.
pseudotuberculosis kan finnas hos ett flertal vilda och
tama djur. Vid värmebehandling avdödas Yersiniabakterierna men de kan däremot överleva och
föröka sig vid kylskåpstemperatur.
fall per år rapporterats, vilket motsvarar sex till nio
fall/100 000 invånare (Figur 17). Av dessa smittas
ca 70 procent i Sverige. Cirka 27 procent av dem
som insjuknar är barn yngre än fem år. Det är en
tydlig säsongsvariation med flest fall under
sensommaren. Andel män som insjuknar är något
fler än kvinnor (cirka 53 respektive 47 procent).
Bakgrund
Livsmedel
Djur
Yersinia är inte anmälningspliktig på djur och det
finns få data på hur vanlig infektionen är. Svin är
det vanligaste djurslag från vilket Yersinia enterocolitica isoleras, vanligtvis från mun eller avföring.
Djur visar vanligtvis inga symtom på infektion.
Resultat
Djur
Eftersom sjukdomen inte är anmälningspliktig på
djur samt att det inte finns något övervakningsprogram på djur så finns ingen officiell statistik.
Resultatet från kommunernas rapportering visar
att 122 olika livsmedelsprov analyserats för Yersinia
och att samtliga var negativa. I en nationell baslinjestudie för att kartlägga förekomsten av mikrober
på slaktkroppar av nötkreatur påvisades Y. enterocolitica med PCR i 5 procent av de 753 undersökta
slaktkropparna. Bakterien kunde dock inte odlas
fram.
Livsmedel
Det finns inget kontrollprogram för Yersinia utan
provtagning sker på initiativ av kommunerna och
Livsmedelsverket. Dessutom genomför Livsmedelsverket, kommunerna och andra forskningsinstitut projekt vid behov. Under 2004 genomfördes
ett projekt om förekomst av Yersinia i livsmedel
från butiker. Det visades att 97 av 933 prov (tio
procent) från färska svinprodukter och 31 (sex
procent) av övriga svinprodukter var positiva för Y.
enterocolitica i PCR. Dock kunde bakterien endast
isoleras vid odling från ett prov.
Människor
Yersinios är anmälningspliktig enligt Smittskyddslagen och vid anhopning av fall sker utredning för
att spåra smittkällan. De flesta fallen är dock
sporadiska, det vill säga inte kopplade till något
utbrott. Under de senaste fem åren har ca 600-800
Människor
Under 2007 rapporterades 567 fall (6,2 fall per 100
000 invånare), vilket är ungefär lika många som år
2006 men färre än under åren 2003-2005 (Figur
17). Majoriteten (74 procent) av de insjuknade hade
smittats i Sverige. Liksom tidigare år anmäldes
något fler män än kvinnor. Det stora flertalet sjuka
var barn i åldersgruppen 0-9 år (32 procent).
Betydelse som zoonos
Många av de som insjuknar är barn, orsaker till
detta är ännu oklara och bör undersökas vidare.
Eftersom svin är symtomlösa bärare av bakterien
kan det förväntas att svinprodukter är en smittkälla
för human yersinios. Detta bekräftades också i en
fall-kontrollstudie bland barn som visade att
konsumtion av svinprodukter och värmebehandlade korvar kunde kopplas till en ökad risk för
37
yersinia
yersinios. Dessutom fanns ett samband mellan
yersinios och användande av napp eller kontakt
med djur. Att användande av napp var en riskfaktor
visar på vikten av god hygien.
Figur 17. Antalet rapporterade fall av yersinios hos människor i Sverige 1997-2007
900
800
700
600
500
400
300
200
100
0
1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
Antal rapporterade fall
Antal inhemska fall
38
39
40