GL BAL
UTMANING
Insikter och dilemman
i klimatfrågan
•
Martin Hedberg
Februari 2009
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 1
1
09-02-26 13.45.37
2 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 2
09-02-26 13.45.37
Global Utmaning är en oberoende tankesmedja och mötesplats. Vi sprider
kunskap, påverkar policy och skapar dialog kring globaliseringens effekter.
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 3
3
09-02-26 13.45.38
Insikter och dilemman i klimatfrågan
Utgiven av Global Utmaning
Text: Martin Hedberg
Illustration omslag: Viktor Grut
Foto och grafik: Martin Hedberg där inte annat anges
Projektledare: Peter Kleen
Form: McBride
Tryck: SM-Ewert
Utgiven med stöd av Öhrlings PricewaterhouseCoopers
4 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 4
09-02-26 13.45.38
Förord
Förändringar av klimat och ekosystem har hamnat högt upp på den politiska
agendan under de senaste åren. Vetenskapliga resultat får fäste inom politik, näringsliv och hos allmänheten. Men svaren på vad vi skall göra för att undvika
allvarliga förändringar av klimat och ekosystem landar oftast i vad vi kan göra,
inte vad vi behöver göra, för att uppnå ett givet mål.
Denna skrift behandlar kunskap, insikter och dilemman kring klimat och ekosystem samt konsekvenser av människans agerande. Utgångspunkten har varit
att sammanställa information rörande klimat och ekosystem och kopplingar till
våra samhällen och gemensamma framtid. Problemen är enorma och de växer
med tiden. Trots detta har vi ännu inte förmått finna tillräckligt kraftfulla lösningar på dem.
Skriften, som författats av Martin Hedberg, ingår i en serie skrifter som Global
Utmaning publicerar inför klimatmötet i Köpenhamn i december 2009. Som oberoende tankesmedja vill vi bidra till ökad kunskap och diskussion om vad vi anser vara vår tids mest angelägna fråga.
Carl von Essen
Chef
Peter Kleen
Projektledare
Om författaren
Martin Hedberg är meteorolog med klimat som specialområde. Martin har arbetat inom Försvarsmakten, på Sveriges Television samt som navigatör vid seglingsoch flygexpeditioner. Sedan tio år tillbaka arbetar Martin vid Swedish Weather
& Climate Centre med kunskap, strategier och samhällsförändringar relaterade
till klimat. Martin har genomfört ett stort antal seminarier och utbildningar för
såväl ungdomar som beslutsfattare inom politik, näringsliv och förvaltning. Martin är även rådgivare vid Tällberg Foundation.
Författarens tack
Ett stort tack riktas till Global Utmaning som projektlett denna skrift. Vidare vill
jag tacka Kim Holmén, Erland Källén och Karl-Henrik Robèrt för konstruktiva och
kritiska synpunkter under skrivandet. Sist men inte minst riktas ett stort tack till
allmänhetens engagemang. Det inspirerar mig att lära mig själv mer samt att
göra vetenskapliga resultat tillgängliga för såväl beslutsfattare som allmänhet.
Martin Hedberg
Stockholm 23 februari, 2009
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 5
5
09-02-26 13.45.38
Innehåll
Övergripande slutsatser
7
Bakgrund
9
Klimatfakta
10
Insikter
26
Dilemman och konsekvenser
36
Åtgärder
41
Reflektioner
46
Slutord
49
6 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 6
09-02-26 13.45.38
Övergripande slutsatser
För att nå framgång räcker det inte med att göra rätt.
Det avgörande kommer att vara att sluta göra fel. När
det gäller människans bidrag till förändringar av klimat- och ekosystem så räcker det inte med att enskilda
individer eller nationer slutar göra fel. Det är en global
fråga. Så länge någon gör fel så berörs alla andra. Visst
finns det utrymme i naturen för antropogena (av människan skapade) utsläpp av växthusgaser och påverkan
på ekosystem, men inte på den skala som har skett och
fortfarande sker. Åtgärderna, som per definition måste
vara globala, kräver samarbete och samförstånd av problembilden över nationella, ideologiska och kulturella
gränser. Förändringar av klimat och ekosystem innebär
gigantiska omställningar. De är större och svårare än
något annat problem som mänskligheten ställts inför.
De är svåra att beskriva och avgränsa i tid, system, rum
och sammanhang. De orsakas både av människan och av
naturliga variationer. Många av dem kan vi inte förutse
och än mindre kontrollera. Förändringarna är lömska
så till vida att systemen är olinjära och döljer överraskningar, många latent vilande. Det rör sig om stora tidsrymder och krafter samtidigt som åtgärderna ligger i
nuet och är integrerade med vår nuvarande förmåga att
skapa välfärd och i vissa fall överlevnad. Effektiva åtgärder ligger ofta bortom enskilda nationers förmåga till
handling och kräver sålunda genuint samarbete. Många
politiker och företagsledare har sagt sig stå för det ledarskap som krävs, men hittills har resultaten lyst med
sin frånvaro i naturen —även om det varit stora insatser
sett ur ett politiskt eller näringslivsinriktat perspektiv.
Halterna av växthusgaser i atmosfären ökar fortfarande,
havens pH-värde sjunker, växt och djurarter dör ut i en
allt snabbare takt och ekosystemens resiliens minskar.
Atmosfären har redan så mycket växthusgaser att vi både
genererat klimatförändringar och byggt in latenta klimatförändringar. Vi utsätter oss för stor risk att klimatförändringarna skall blir självgenererande, att vi passerar så kallade “tipping points”. För att undvika allvarliga
förändringar av klimatsystemet räcker det inte med att
minska utsläppen av växthusgaser med tjugo eller trettio procent. Det agerandet betyder att vi fortfarande ökar
halten växthusgaser i atmosfären, men i långsammare
takt tidigare. Eftersom det redan idag troligen är för
mycket växthusgaser i luften, så skulle vi behöva ta bort
växthusgaser ur atmosfären (det kan kallas “negativa utsläpp”). Dagens agerande resulterar i alltjämt stigande
halter växthusgaser. Inom några tiotals år så kommer
det att bli än mer nödvändigt att ta bort växthusgaser ur
atmosfären. Samma åtgärd krävs för att undvika att haven blir ännu surare. Stora satsningar görs på att skapa
förnybar energi, t ex från vindkraft, solenergi, vågkraft
mm. Detta är givetvis bra, men det kan i sig kan inte förhindra den antropogena klimatpåverkan. Det viktiga är
inte att göra rätt. Det viktiga är att sluta göra fel. Problemet
är inte att vi har för lite förnybar energi. Problemet är
att vi har för mycket fossil energi och använder många
biobränslen på ett ohållbart sätt. Alla åtgärder måste för
att vara effektiva slutligen leda till att människan gräver
upp mindre fossilt kol och slutar skövla skog. Om inte
brytningen av fossilt kol (vilket förr eller senare leder
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 7
7
09-02-26 13.45.38
till att kolet förbränns) minskar och på sikt upphör,
så kommer inte heller den antropogena påverkan på
klimatsystemet att upphöra. Detta oavsett hur mycket
förnybar energi och energisnåla vi blir.
Förnybar energi vi tillför och hur energieffektivitet är
viktiga för att ha välfärd när människan kraftigt reducerar användande av fossil energi. Vi gör det antingen
för att vi insett dess påverkan på klimatsystemet eller
för att källorna sinat (peak oil, peak coal och peak gas).
Ett liv med främst lokalt producerade förnödenheter, energieffektivitet och med begränsad tillgång till
fossila resurser är inte ett val vi har att göra, det är en
ofrånkomlig riktning för mänskligheten.
Vi måste hantera luftföroreningar som å ena sidan
kyler av jorden genom att reflektera bort solinstrålning,
å andra sidan är ett hälsoproblem. Den kylande egenskapen kan vara bra på kort sikt, men helt ohållbar
på långt sikt. Luftföroreningarna (partiklar av sot, svavelföreningar mm) faller ner till marken inom ett par
veckor. Växthusgaserna däremot stannar kvar i hundratals till tusentals år. Om vi vill kyla bort den globala
uppvärmningen med luftföroreningar så innebär det
inte bara att vi tvingas leva med kontinuerliga utsläpp
av luftföroreningar: Vi måste då öka mängden luftföroreningar i takt med att halten växthusgaser stiger i atmosfären. Detta eftersom de sätt som vi genererar luftföroreningar på också skapar växthusgaser.
Vi saknar inte möjlighet att vidta åtgärder för att förhindra allvarliga förändringar av klimat och ekosystem.
Men vi saknar däremot fortfarande förmågan att göra
det i tillräcklig skala och tillräckligt snabbt.
Under lång tid har forskare påvisat problemen, beskrivit vad som behöver göras och poängterat att ju
längre tid vi väntar, desto större och mer svårlösta blir
problemen. Men ändå har alltför lite hänt. Åtgärder,
inte bara målsättningar, måste ske med kraft och i tid.
Inte nog med att vi måste förhindra allvarliga förändringar, till slut kan klimatsystemet komma att bli självgenererande avseende stora abrupta förändringar.
Det senare har hänt förr och det kommer att hända
igen. Förhoppningsvis inte i vår, eller våra barns tid,
men det är upp till oss. Situationen, vår bristande förmåga att sluta göra fel samt tiden talar inte för oss. Det
är hög tid att se och förstå verkligheten. Vi befinner oss
i Anthropocene. Det är en tidsålder där människan utvecklats till att bli en betydande kraft som påverkar klimatet och ekosystemen på planeten Jorden. Vi har inte
kontroll på hur vi påverkar systemen. Än mindre vet vi
exakt vilka konsekvenserna blir eller hur människan
kommer att reagera på det. Vi förstår att det inte räcker
med att göra rätt, vi måste sluta göra fel.
8 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 8
09-02-26 13.45.38
Bakgrund
Vi måste i än större utsträckning förstå och acceptera
naturens villkor och skapa de förutsättningar som krävs
för att leva och agera i överensstämmelse med hur naturen och samhällen fungerar och förändras.
Vi kan inte förhandla med naturen. Det råder inte
brist på kunskap eller ambitioner, människan har skapat enorma kunskapsbanker och hundratals deklarationer om hur vi bör förhålla oss till naturen och de förutsättningar som råder på vår planet. Däremot brister
det i vår förmåga att leva upp till detta. Det står klart
eftersom många situationer förvärras från ett år till ett
annat, trots all kunskap. Exempel på detta är t ex att
halten koldioxid i atmosfären fortfarande stiger, mängden skogar minskar och att växt- och djurarter dör ut i
en snabbare takt än tidigare. En väsentlig fråga är att
identifiera och hålla, för mänskligheten viktiga, förutsättningar i naturen inom gränser som tillåter det liv
vi idag har på planeten att utvecklas i en takt som möjliggör välfärd och stabila samhällen. Förändrade förutsättningar är inget ovanligt, t ex klimatförändringar.
De inträffar i varierande omfattning kontinuerligt. Det
vi nu står inför är förändringar som kan bli större än
vad vi har kapacitet att hantera. Dessutom är de till stor
del orsakade av oss människor. Ibland använder man
begreppet jordens medeltemperatur för att beskriva
ett visst klimat. Det klimat vi haft de senaste tio tusen
åren kan beskrivas av medeltemperaturen +14 grader
±1 grad. Dessa variationer har till största delen orsakats
av naturliga variationer. Vår civilisation har utvecklats
under detta relativt stabila klimat. Under den senaste
istiden var jordens medeltemperatur lägre än idag. Som
kallast var det för drygt 20.000 år sedan då medeltemperaturen var ca fem grader lägre än idag. Stora ismassor
täckte då norra Europa, norra Asien och norra
Nordamerika. Havsnivån var mer än hundra meter
lägre än idag. Klimatet var mycket annorlunda. Gradvis,
och ibland i snabbare språng, förändrades klimatet under ca 10.000 år. Därefter följde det, på global skala, relativt stabila klimat som varat i ytterligare ca 10.000 år
fram till idag. Forskning visar att vi inom hundra år kan
få klimatförändringar motsvarande två till sex grader varmare– eller mer. Förändringarna går omkring hundra
gånger snabbare än då planeten gick ur förra istiden.
Ingen kan med säkerhet säga exakt hur förändringarna
kommer att ske eller vilka konsekvenser det får. Det vi
vet är att natur och ekosystem kommer att förändras.
Det kommer att påverka och förändra våra samhällen,
vår livsmedelsförsörjning, vår infrastruktur och vår syn
på vår civilisation, oss själva, som en del av planeten
jordens klimatsystem.
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 9
9
09-02-26 13.45.38
Klimatfakta
Klimatet förändras ständigt
Så länge som planeten haft en atmosfär, så länge har
klimatförändringarna pågått. Och så länge kommer
förändringarna att pågå. Klimatet är inte statiskt utan
en ständigt pågående dynamisk process. Förhistoriska
istider vittnar t ex om att klimatet varierar. Processerna
som styr klimatet påverkar varandra i flera led, de är
återkopplade och de utgör ett mycket komplext system.
“The Earth System behaves as a single, self-regulating
system comprised of physical, chemical, biological and
human components.”1
Människan är, som allt annat på denna planet, en del
av klimatsystemet. Vad vi gör påverkar vår omgivning.
“Earth System dynamics are characterised by critical thresholds and abrupt changes. Humanactivities could inadvertently trigger such changes with severe consequences for
Earth’s environment and inhabitants. The Earth System
has operated in different states over the last half million
years, with abrupt transitions (a decade or less) sometimes
occurring between them. Human activities have the potential to switch the Earth System to alternative modes of operation that may prove irreversible and less hospitable to
humans and other life.”1
Det som i grunden uppehåller systemets situation är
relationen mellan hur mycket energi som planeten jorden tar emot respektive strålar ut i rymden.
Vetenskap
För något år sedan presenterade media budskapet att
“det råder konsensus bland forskarna” om klimatförändringarna. Många forskare har ifrågasatt detta. Visserligen har en stor mängd forskare deltagit i sammanställande av IPCC:s rapporter. Men det är fel att, trots
goda intentioner, ge sken av att forskarvärlden “var
enig”. Den vetenskapliga metodiken går ut på att ifrågasätta omvärlden. Forskare är aldrig “eniga” om allt. Den
vetenskapliga metodiken går ut på att beskriva världen
genom att motbevisa saker! Draget till sin spets kan man
säga att en forskare aldrig kan bevisa något, bara bevisa
hur det inte fungerar. Den förklaringsmodell som inte
gick att motbevisa gäller som förklaring, tills vidare.
Det är inte kontroversiellt att forskare är överens om
en del grundläggande information, t ex att klimatet
förändras (det gör det hela tiden), att växthuseffekten
finns, att människan påverkar klimat och ekosystem
samt att det finns risker förknippade med det.
Styrkan inom vetenskapen är att den aldrig slår sig
till ro. Vetenskap bygger på observationer, hypoteser
och att genom vederläggning (motbevis) visa vilka hypoteser som är orimliga. Kvar har man till slut en eller flera hypoteser som man inte kan vederlägga. Dessa
accepteras som förklaringsmodell tills vidare. Men när
någon annan, med nya insikter eller metoder, lyckas
vederlägga den eller finner nya hypoteser som man inte
lyckas vederlägga, då leds forskningen framåt och vi får
en bättre förståelse om hur vår omvärld fungerar.
1) Challenges of a Changing Earth: Global Change Open Science Conference Amsterdam, Nederländerna, 13 juli 2001. IGBP, IHDP, WCRP och DIVERSITAS
10 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 10
09-02-26 13.45.38
Det råder en genuin säkerhet om att klimat och ekosystem förändras. Det råder däremot en stor osäkerhet om
hur dessa förändringar tar sig uttryck.
Växthuseffekten och förändringar av klimatet
Nedan beskrivs hur växthuseffekten fungerar och hur
förändringar av halten växthusgaser i atmosfären leder
till förändringar av klimatet. Det finns givetvis andra
saker som också kan förändra klimatet. En uppenbar
sådan är förändringar av mängden solenergi som når
jorden. En av de viktigaste orsakerna till att klimatet i
förhistorisk tid förändrades var att mängden solenergi
som absorberades av jordens klimatsystem förändrades,
detta t ex beroende på variationer i avståndet till solen
eller i jordaxelns lutning. Tilläggas bör att förändringar
av solenergi initierade återkopplingar i jordens klimatsystem och att dessa återkopplingar gav större “utslag”
än solvariationen i sig. Förklaringen av jordens växthuseffekt och hur förändringar av växthusgaser orsakar förändringar i klimatet förklaras i ett antal steg.
Växthusgaser
En växthusgas är en gas som kan absorbera och emittera
(stråla ut) strålning. Det kan jämföras med pianotrådar
som har olika toner, frekvenser. Det är inte alla gaser
som har den här egenskapen. Det är en egenskap som är
beroende på vilka atomer som molekylen består av och
hur dessa atomer är bundna till varandra. Pianosträngar
av olika material, tjocklek och inspänning svänger med
olika frekvens (toner). På liknande sätt så har olika växthusgaser olika karaktäristiska frekvenser, eller våglängder av strålning, som de absorberar och emitterar. En och
samma växthusgas kan reagera för flera olika frekvenser
eller till och med spektrum av strålning. De växthusgaser
som finns i atmosfären är: vattenånga (H2O), Koldioxid
(CO2), Metan (CH4), dikväveoxid eller lustgas (N2O), ozon
(O3) och olika former av freoner. Koncentrationerna är
små, luften består till några enstaka procent av vattenångan. Övriga växthusgaser finns i koncentrationer på
miljon eller miljarddelar. Trots att koncentrationerna är
små spelar de en stor roll för klimatet på jorden.
Absorpton av strålning i olika växthusgaser i atmosfären, samt
strålning från solen respektive jorden. Atmosfären har ett “fönster”
för synligt ljus vilket gör att en stor del av solljuset tränger igenom
atmosfären. Atmosfären är däremot “grumlig”, mindre genomskinlig för värmestrålning. Vi människor kan inte se växthusgaser.
Atmosfärens grumlighet
En konsekvens av att atmosfären innehåller växthusgaser är att strålning inte helt obehindrat tränger igenom
atmosfären. Till exempel absorberas mycket av solens
UV-strålar av ozonskiktet högt uppe i atmosfären. Utan
växthusgaser är atmosfären genomskinlig för strålning.
Men med växthusgaser som absorberar och emitterar
strålning blir atmosfären “disig” eller grumlig för just
de våglängder av strålning som växthusgaserna reagerar för.
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 11
11
09-02-26 13.45.38
Man kan jämföra det med att titta ner i en sjö där vattnet är lite grumligt. Om det är helt klart vatten så ser
man botten på sjön. Ju mer partiklar i vattnet desto
grumligare är det och desto mindre djupt kan man se
i sjön.
Vi kan dock inte se hur växthusgaserna gör luften
grumlig. Detta då våra ögon bara reagerar för synligt
ljus och för dessa våglängder finns det inga effektiva
växthusgaser i luften. Atmosfären har “ett fönster” för
synligt ljus. Eftersom det mesta solljusets strålning är
inom dessa våglängder tränger merparten av energin
från solen igenom atmosfären och ner till marken.
Kortare (UV-strålning) respektive längre våglängder
(IR- eller värmestrålning) absorberas däremot mer effektivt av växthusgaser i atmosfären.
Atmosfärens skiktning
Troposfären är det luftlager som sträcker sig från marken upp till mellan 7 och 20 kilometers höjd (lägst i
polarområdena, högst i tropikerna). I troposfären förekommer så mycket luftrörelser (vindar) att alla gaser är
väl omblandade Men det finns ett undantag och det är
vattenånga som varierar stort från en plats till en annan, på olika höjder i atmosfären och med tiden på dygnet. Detta beroende på att vattenångans uppehållstid i
atmosfären är mycket kort samt att luftens förmåga att
innehålla vattenånga är temperaturberoende. Ju kallare
det är desto mindre vattenånga kan finnas i luften innan
det kondenserar till vattendroppar. Det gör att mängden
vattenånga avtar mycket kraftigt med höjden.
Luften blir tunnare och kallare ju högre upp i troposfären man är. I takt med att lufttrycket sjunker så
minskar mängden gasmolekyler per volym luft. På toppen av Mount Everest är det 20 till 60 minusgrader och
luften så tunn att den knappt räcker att andas.
Även om det förekommer stora lokala variationer
rörande vattenångan (t ex i samband med moln eller
vertikalvindar) är det generellt så att ju högre upp i troposfären man kommer, desto tunnare och kallare blir
luften.
Nettoflöden av energi
I stort sett all energi som cirkulerar på jorden kommer
från solen. Det finns även bidrag från andra stjärnor,
reflekterad solenergi som når oss via månen, värme
från radioaktivt sönderfall i jordens inre samt friktionsvärme mellan atomer i rörelser i jordens inre (det senare både som konsekvens av att jorden deformeras av
andra planeters gravitation och från tung materia som
fortfarande sjunker in mot jordens medelpunkt och lättare materia som stiger mot jordskorpan). Men effekten
(energi per tidsenhet) från solen är många storleksordningar större än dessa andra bidrag. I genomsnitt når
oss effekten 1366 W/m2 på vårt avstånd från solen.
Men all den effekt som kommer fram till jorden blir
inte kvar, utan ca 30 % reflekteras bort. Det kallas för
jordens albedo eller reflektionsförmåga. Resterande del,
70 % av solljuset, absorberas i klimatsystemet, dvs. i genomsnitt 960 W/m2 (vinkelrätt mot solstrålarna). Den
energin omvandlas sedan mellan olika energiformer på
jorden innan den återutstrålar till rymden. Lika mycket
effekt strålar ut från jorden som jorden tar emot. Under
perioder då det är mindre effekt som strålar ut i rymden än planeten tar emot ackumuleras energi på jorden
vilket ger en uppvärmning av delar av klimatsystemet.
Om det är mer effekt som strålar ut förlorar planeten
energi och det sker en avkylning av klimatsystemet.
Strålning och temperatur
Planeten jorden tar emot solenergi på den yta som är
vänd mot solen. Lokalt är variationerna stora beroende
på väder och infallsvinkel av solstrålningen, men den
totala ytan är lika stor som skuggan av jorden. Planeten
jorden strålar ut effekt i rymden från en yta som är betydligt större. Den motsvarar arean av hela jordens yta.
Det finns en enkel relation mellan ytan av ett klot och
dess skugga. Ytan av ett klot är fyra gånger så stort som
skuggan av samma klot. Det gör att utstrålningen till
rymden sker på en fyra gånger så stor yta som inkommande effekt når jorden på. Det gör i sin tur att utgående effekt i genomsnitt kommer att vara en fjärdedel
12 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 12
09-02-26 13.45.38
av inkommande effekt (för att ge lika mycket total
Strålningsbudgeten till och från jorden i balans, innan den industriella eran. Lika mycket energi strålar ut från jorden som planeten
mottar. (Energi som lämnar jorden gör det från en fyra gånger så
stor yta) Växthusgaser gör atmosfören “grumlig” för värmestrålning
vilket gör att det inte är markytan utan atmosfären som strålar ut
värmeenergi i rymden. Utgående strålning motsvarar temperaturen
-18 grader. Atmosfärens tjocklek är kraftigt överdriven i bilden.
av inkommande effekt (för att ge lika stort flöde av energi
per tidsenhet). Utgående effekt är i genomsnitt 240 W/m2.
Strålning är relaterad till temperatur. Mäter man den
temperatur som jorden strålar ut i rymden upptäcker
man att vår planet strålar ut en temperatur av i genomsnitt -18 grader. Det är drygt trettio grader lägre än de
+14,5 grader som vi har som genomsnittlig temperatur
vid marknivå. Orsaken till att man inte detekterar jordens marktemperatur från rymden är att växthusgaserna i luften gjort luften grumlig. Jordens temperatur sett
från rymden kommer inte direkt från marken utan från
växthusgaserna i luften en bit upp i troposfären.
Det råder balans mellan den effekt som planeten jorden tar emot från solen och de -18 grader (240 W/m2)
som atmosfären strålar ut i rymden.
Man kan återigen jämföra det med att titta ner i lite
grumligt vatten i en sjö. Man ser inte botten (vilket motsvarar markytan) beroende på att partiklarna som utgör
grumligheten sprider ljuset. På liknande sätt strålar den
av växthusgaser grumlade atmosfären ut Jordens energi
i rymden. Minus 18 grader motsvarar i genomsnitt ca 5
kilometers höjd i atmosfären. Det är ingen fast nivå eller fix temperatur, de varierar kraftigt t ex med halten
vattenånga i luften. Ibland är det nära marknivån som
strålar ut effekten (t ex över torra öknar), ibland är det
molntoppar på 10-20 kilometers höjd. Men det viktiga
är att atmosfärens skiktning och växthusgaser gör att
det är varmare vid marken än vad planeten jorden har
för temperatur sett från rymden. Detsamma gäller för
alla planeter som har atmosfär som innehåller växthusgaser.
Jordens värmebudget ur balans
30% av solens strålning reflekteras bort och bidrar inte
till uppvärmningen av jorden (det är delar av det solljuset som syns när man tar ett fotografi av jorden med en
vanlig kamera som registrerar synligt ljus). Resterande
70% värmer upp planeten. Den effekten måste på något
sätt stråla ut i rymden igen. Värmeenergi nära marken,
t ex en soluppvärmd markyta, kan inte stråla ut energi
direkt till rymden eftersom växthusgaser närmast marken absorberar och emitterar värmeenergin. Värmeenergin utväxlas fram och tillbaka mellan växthusgaserna
i troposfären. När strålningen till slut har nått så högt
upp i troposfären (atmosfären) att det inte är något som
hindrar den från att stråla ut i rymden så gör den det.
Strålningen har då med sig “signalen”, dvs. temperaturen, från den höjden. Det motsvarar i genomsnitt -18
grader eller 240 W/m2.
Det som inträffar när det av någon anledning blir
mer växthusgaser i atmosfären är att atmosfären blir
mer grumlig. Det gör att värmestrålningen kommer att
färdas ännu lite högre upp i luften innan den förmår
stråla ut i rymden. Och högre upp i luften är det kallare. Det medför att det inte längre är -18 grader utan
en lägre temperatur som strålar ut i rymden. Men då är
det inte heller längre 240 W/m2 utan en lägre effekt som
avges. Dvs. mindre energi lämnar planeten jorden per
tidsenhet.
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 13
13
09-02-26 13.45.38
Observera att såväl 5 km höjd som -18 grader respek
Strålningsbudgeten till och från jorden idag. Extra växthusgaser gör
atmosfären mer “grumlig” för värmestrålningen. Energin som lämnar jorden gör det från en högre höjd än tidigare. Där är det kallare
vilket medför att lägre effekt lämnar jorden. Skillnaden ackumuleras
i klimatsystemet. Hav och luft blir varmare och glaciärer smälter.
Detta kommer att fortsätta till dess det åter råder balans mellan
inkommande och utgående effekt. Antingen sker detta genom att
jorden reflekterar bort mer energi eller att atmosfären blir varmare.
Atmosfärens tjocklek är kraftigt överdriven i bilden.
Observera att såväl 5 km höjd som -18 grader respektive
240 W/m2 är genomsnittliga värden. För diskussionens
skull räcker det med att förstå i vilken riktning dessa
medelvärden förändras.
Men vi tar fortfarande emot lika mycket energi från
solen som tidigare. Energibudgeten är ur balans. Det
ackumuleras energi på planeten jorden. Energiöverskottet går främst till tre saker: det värmer haven, det
smälter glaciärer och det höjer temperaturen i luften.
Detta är väsentliga delar av klimatförändringarna. Den
absoluta majoriteten av effekten går åt till att värma
havsvatten.
När återställs balansen i jordens värmebudget?
Att återfå en balans i jordens värmebudget, dvs. mellan
inkommande och utstrålande effekt, är en grundförutsättning för ett stabilt klimat. Det är dock inte givet att
klimatet blir stabilt trots att strålningen till och från
jorden är i balans. Klimatsystemet förändras i sig t ex
genom förändringar av havsströmmar, vädersystem,
växtlighet och glaciärer. Dessa kan förändras utan att
jordens värmebudget förändras och det kommer att ske
om värmebudgeten förändras.
Processerna med ett allt varmare hav, smältande
glaciärer och stigande temperaturer i luften, kommer
att fortgå till dess det åter är 240 W/m2 som strålar ut
i rymden. Det sker när atmosfären har värmts upp så
mycket att det åter är i medeltal -18 grader som strålar
ut i rymden igen. Då är det även varmare vid marken
och vi har fått ett nytt klimat.
Andra processer som kan återställa jordens värmebudget är att mer energi reflekteras, dvs. en förändring
av jordens reflektionsförmåga (albedo). Det kan ske t
ex genom att det blir mer moln (vilket också är en klimatförändring), mer partiklar i luften (t ex luftföroreningar), genom att vi får mer öknar (som är ljusare än
skogsklädd mark) eller genom att vi får mer snötäckta
ytor (vilket inte förefaller sannolikt i dagens situation).
Förändring av jordens albedo kan såväl medföra ökad
reflektion av solenergi som minskad reflektion. Förändringar av albedot kan alltså både kyla av och medföra
att jorden blir ännu varmare.
Det finns ett solitt och grundläggande sätt att undvika klimatförändringar och det är att ta bort växthusgaser
ur atmosfären. Men det är inte det människan håller på
med. Vi lägger till mer växthusgaser.
Notera att “utsläppsminskningar” betyder att vi fortfarande lägger till växthusgaser till atmosfären, även om
det inte är lika mycket som vi lade till i fjol. Växthusgaser beter sig inte som vanliga luftföroreningar som
faller ner till marken efter ett par veckor. De växthusgaser som människan tillför förändrar koncentrationerna
i atmosfären i mellan tio och ett par tusen år beroende
på vilken växthusgas det handlar om.
Växthusgaser och annan påverkan på klimatet
Växthusgaserna utgör en stor del av den antropogena
(av människan orsakade) klimatpåverkan. Regionalt
14 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 14
09-02-26 13.45.38
finns dock större klimatpåverkan genom utsläpp av partiklar (luftföroreningar) som sot, svavelföreningar mm.
Läs mer i avsnittet “Luftföroreningar döljer uppvärmningen”.
Förändringar av halten koldioxiden i luften har bidragit till den största delen av förändringen av växthuseffekten. Men även utsläppen av metan, lustgas, freoner
och marknära ozon har varit och är betydelsefulla.
Växthusgaserna är långt från den enda orsaken till
att klimatet förändras. Nedan visas olika påverkan som
både antropogena och naturliga variationer haft och
har på klimatet. Vi människor gör saker som både värmer och kyler klimatet. Osäkerheterna är stora, men det
är trots det tydligt att vår inverkan är betydligt större än
naturliga orsaker som t ex solfläckar. Stoftpartiklar från
vulkanutbrott har relativt stor inverkan, men inte så
lång varaktighet (de grå “spikarna” i bilden). Diagrammet visar vidare att människans inverkan ökat kraftigt
under det senaste århundradet.
Parametrarna kan inte adderas linjärt, men nettoeffekten är en alltjämt stigande energiobalans som påverkar jordens klimat allt mer. Den avkylande effekten
från partiklarna skulle försvinna efter några veckor om
människan slutade förbränna
Olika klimatpåverkande faktorers förändring över tiden. Uppvärmningen från växthusgaser “balanseras” till viss del av luftföroreningars
kylande effekt. Naturliga orsaker till förändring i form av vulkanutbrott och solvariationer finns med som grå respektive orange linje.
Hansen J, et al. (2007) Dangerous human-made interference with
climate: A GISS model study. Atmos Chem Phys 7:2287–2312)
fossil och biomassa, men den uppvärmande effekten
från växthusgaserna kommer att bestå under hundratals till tusentals år.
Den förändrade strålningsbalansen gör att andra förändringar sker i atmosfären. T ex så kan luften innehålla mer vattenånga ju varmare den är. Även vattenånga
är en växthusgas. Ju varmare det blir desto mer vattenånga innehåller luften, vilket i sin tur värmer den ytterligare. Förändringen av halten vattenånga är en positiv
återkoppling på förändringen av övriga växthusgaser.
Processen balanseras till viss del av att en fuktigare luft
lättare bildar moln, vilket hindrar strålning. Det gör att
vattendropparna har en avkylande effekt dagtid och en
värmande nattetid. Den avkylande effekten kan dock
inte “kompensera bort” hela den uppvärmande effekten
av den ökande halten vattenånga. (Människans direkta
utsläpp av vattenånga vid marknivå är försumbar i sammanhanget. Däremot spelar utsläppen av vattenånga
från flygtrafiken en viss roll då den vattenångan släpps
ut där luften i övrigt innehöll bara små mängder vattenånga.) En annan effekt är att förändring av strålningsbalansen gör att snö och glaciärer smälter. Detta förändrar jordens albedo vilket gör att det blir ännu varmare.
Variationer i energiflöden har orsakat
klimatförändringar
Förhistoriska klimatförändringar har bland annat orsakats av variationer av energi till och från planeten.
Detta har gått relativt långsamt eftersom det som har
drivit på förändringarna främst har varit variationer i
solinstrålning med perioder på 20.000 till 400.000 år.
Det har varit såväl variationer i avståndet mellan jorden
och solen som variationer i jordaxelns lutning. Även variationer av solens intensitet, t ex genom förekomsten
av solfläckar, och variationer i jordens magnetfält påverkar klimatet på jorden.
Värt att notera är att de flesta av dessa variationer
varit relativt långsamma och att de trots detta genererat stora förändringar av jordens klimat. Jordens klimat
har förändrats såväl sakta som abrupt. Vanligast (sett
över tiden) torde vara att klimatet förändrats långsamt
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 15
15
09-02-26 13.45.38
och att utstrålningen av energi från jorden varit i nära
balans med instrålningen. Under vissa tillfällen har klimatet förändrats abrupt, vanligen i samband med så
kallade tipping points.
Dagens skillnader i flöden av energi från jorden relaterat till inflödet av energi är relativt stora (ca 1 W/m2
eller knappt 0,5 % av energiflödet). Skillnaden i energi
är jämförbar med det som uppstår då partiklar från
kraftiga vulkanutbrott kyler av jorden genom att reflektera bort solstrålar. En väsentlig skillnad finns dock i att
den vulkaniska askan faller ner till marken efter ett till
två år, medan växthusgaserna stannar kvar i atmosfären i många år med uppvärmande effekt.
Geologiskt sett har vår tids förstärkta växthuseffekt
bara varat i ett ögonblick. Det har varit en kort tid i
relation till de processer som så många andra gånger
förändrat jordens klimat. Men med beaktande av att
förändringen av strålningsbalansen (radiative forcing) är
stor så har man goda skäl att förvänta sig förändringar
i klimatsystemet – både i närtid och under överskådlig
tid. Förändringen av strålningsbalansen är av samma
storleksordning som de förändringar som ha skapat förhistoriska klimatförändringar, skillnaden är att den här
skapades på mycket kort tid.
Återkopplingar, feedback
Atmosfärens koncentration av växthusgaser ökar när
källorna till växthusgaser överstiger “sänkorna”. Systemet kan betraktas som en cykel där nu även mänskliga
processer ingår. Naturen har både positiva och negativa
återkopplingar som
kan förstärka respektive försvaga processerna. Under perioder
med förhistoriska klimatförändringar har
de positiva återkopplingarna dominerat.
Under stabila klimatperioder har antingen förändringsprocesserna varit
små och/eller de negativa återkopplingarna dominerat.
Om halten koldioxid ökar måttligt medför t ex en ökad
fotosyntes att halten koldioxid balanseras tillbaka.
Men om förändringarna blir för stora, för snabba eller
om flera delar av systemet påverkas kan situationer uppstå där de negativa återkopplingarna inte kan balansera
tillbaka situationen. Ett exempel på detta är skogsskövling med efterföljande jorderosion eller andra processer
som förhindrar att samma mängd biomassa återväxer.
Återkopplingarna kan verka direkt eller indirekt via
klimatsystemet. Exempel på direkt återkoppling är vattenångans temperaturberoende: Ju varmare desto mer
vattenånga i luften vilket, eftersom vattenånga är en
växthusgas, gör att det blir ännu varmare. Indirekta
återkopplingar går genom flera steg. T ex påverkar förändringar av temperatur och nederbörd växtlighet som
i sin tur påverkar albedo, partiklar och vattenånga som
i sin tur påverkar... Återkopplingarna kan ses som dominoeffekter.
Milankovitch-cyklerna beskriver hur mycket energi från solen som
når jorden och hur den fördelas. De tre cyklerna har olika periodicitet och skapar en drivkraft för förändring av jordens klimat. Gul
kurva visar solar forcing 1 juli vid 65ºN.(Quinn et al. 1991)
Förhistoriska klimatförändringar kan ha initierats
genom många olika processer, t ex variationer av inkommande mängd energi från solen. De så kallade Milankovitch-cyklerna beskrevs under 1920 och 30-talet av den
16 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 16
09-02-26 13.45.38
serbiske ingenjören och geofysikern Milutin Milanković
(1879-1958). Variation av tre olika cykler i jordens omloppsbana kring solen påverkar hur mycket energi som når jorden och hur den fördelas. 1. Jordaxelns precession, jordaxeln “vinglar” och pekar inte alltid mot polstjärnan. 2.
Lutningen på jordaxeln är för närvarande 23,4º, men kan
variera mellan 22,1 och 24,5º. Slutligen 3. Excentriciteten
på jordens omloppsbana kring solen, dvs hur elliptisk eller rund banan är. Dessa parametrar har periodicitet på
20.000 år till 400.000 år.
Även om Milankovitch-cyklerna beskriver hur mängden
solenergi som når jorden varierar och förhistoriska klimatförändringar varierat med perioder som i stort stämmer
överens med dem så finns det fortfarande diskrepanser.
Variationerna av excentriciteten (med 100.000-års cykler)
har mycket mindre inverkan på klimatet än vad precessionen och jordaxelns lutning har. Trots detta så uppvisar
förhistoriskt klimat tydliga 100.000-års cykler genom förekomsten av istider.
I alla händelser så räcker inte variationer av solinstrålning som ensam förklaring till tidigare klimatförändringar.
Däremot har variationerna av solinstrålning startat processer i jordens klimatsystem som genom återkopplingar
förstärkt förändringarna. Två viktiga återkopplingar är
förändring av jordens albedo genom glaciärernas utbredning samt havens förmåga att binda koldioxid. Även utsläpp av metangas från tundra tros ha påverkat klimatet
signifikant.
För 22.000 år sedan var det som kallast vid den senaste
istiden. Efterhand förändrades mängden solenergi som
nådde jorden. Det fick till följd att jordens medeltemperatur sakta steg (övergången till interglacialt klimat, en
höjning av medeltemperaturen med ca fem grader, tog
ca tiotusen år). När temperaturen sakta steg så minskade
mängden glaciärer på jorden. Den barlagda marken var
mörkare än glaciärerna. Det gjorde att en större andel av
inkommande solenergi omvandlades till värme. Det fick
i sin tur till konsekvens att avsmältningen av glaciärer
ökade, osv. (Det omvända förloppet, ökande glaciärer och
ökat albedo, inträffar vid övergångar till glacialt klimat.)
Liknande processer skedde med haven. Ökad solinstrålning gjorde att havens temperatur sakta steg för 22.000
år sedan. Ett allt varmare havsvatten medförde att haven
netto gav ifrån sig koldioxid (gasers löslighet i vätskor är
temperaturberoende och det finns stora mängder koldioxid
löst i haven). Tillskottet av koldioxid innebar en ökning av
växthuseffekten i atmosfären vilket i sin tur medförde ytterligare stigande temperaturer. Halten koldioxid steg från
ca190 ppm (miljontedelar) under istiden till 280 ppm när
övergången till interglacialt tillstånd var fullbordad.
Förändringen av koldioxid var fördröjd med ett par
hundra år efter förändringen av temperaturen. Det finns
tydliga tecken i naturen efter dessa skeenden, dels hur glaciärer breder ut sig och drar sig tillbaka, dels hur halten
koldioxid och metan i atmosfären ökar när det blir varmare och minskar när det blivit kallare. Många har argumenterat för att det senare är ett bevis för att halten koldioxid
och metan påverkar klimatet (medeltemperaturen).
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 17
17
09-02-26 13.45.39
Det är det dock inte. Inte heller är det ett bevis för att temperaturen påverkar halten koldioxid och metan. Men det
är uppenbart att det finns kopplingar mellan medeltemperatur och halterna koldioxid och metan i atmosfären.
Genom andra experiment kan man konstatera att koldioxid och metan växthusgaser som i sin tur påverkar temperaturen. Samt att temperaturer och biologisk aktivitet i
hav och mark påverkar halterna koldioxid och metan i luften. Systemet är positivt återkopplat. Det är en väsentlig
och grundläggande egenskap hos delar av jordens klimatsystem. Andra återkopplingar är negativa, dvs bromsar
förändringar. Människan har initierat den positivt återkopplade processen mellan växthusgaser och temperatur.
Vi har även bidragit till bromsande effekter tex genom
markförändringar och utsläpp av partiklar som kyler.
Abrupta regionala klimatförändringar
Abrupt klimatförändring kan definieras på olika sätt. Till
exempel som stora förändringar inom loppet av trettio år,
som en övergång av gränsvärde eller eller förändring med
snabbare respons än det som orsakar förändringen, dvs en
accelererande systemförändring. Förändringarna behöver
inte vara drivna av externa krafter utan kan vara resultatet av intern omfördelning av massa eller energi. Under
den senaste istiden (ca 110.000 till 20.000 år sedan) skedde
åtminstone tjugo abrupta klimatförändringar i norra Atlantens närhet. Dessa skiljer sig från övriga globala storskaliga klimatförändringar i det att de förmodligen inte
var kopplade till förändringar av jordens globala medeltemperatur. Förändringarna över norra Atlanten var inte
synkrona med förändringar på Antarktis/södra halvklotet.
I vissa fall är förändringarna omvända mellan södra och
norra Atlanten. Det här innebär att det kan uppstå stora
regionala klimatförändringar utan motsvarande förändringar av strålningsbalansen av energi till och från jorden.
Omfördelning av energi inom klimatsystemet räcker. Förändring av havsströmmar och glaciärer har förmodligen
spelat en avgörande roll. Förändring av havsnivåer skedde
på skalan ett par meter (upp till 15 meter) inom loppet av
250-750 år. Förändringar av halten koldioxid var oftast av
storleksordning 25 ppm.2 Eftersom det kan inträffa stora
förändringar av klimatet även utan stora förändringar
av vare sig halten koldioxid eller den globala strålningsbalansen så bör man reflektera över vad konsekvenserna
kan bli med vetskap om att vi just nu förändrar strålningsbalansen kraftigt. Vilka delsystem av klimatet
kommer att påverkas och vilka kan undgå förändring?
Vilka gränsvärdespassager indikerar övergångar till
abrupta klimatförändringar och hur ser kopplingarna
ut mellan olika system och regioner? Vad är oundvikliga
förändringar med hänsyn till vad som redan skett? vad
är oundvikligt med hänsyn till förväntad ytterligare påverkan på systemen?
Kolets cirkulation
Kol kan, i stora drag, finnas på fyra platser: i jordskorpan, i luften, i haven eller i biomassa. Ett mellanting
finns i form av fossil energiråvara som människan utvunnit ur jordskorpan och den biomassa som människan tagit ut från biomassans kretslopp. Det senare kan
t ex vara i form av byggmaterial av trä eller i form av
biobränslen.
Stora mängder kol cirkulerar årligen i naturen. Värdena med orange
text inom parentes avser cirklationen omkring 1750, före den industriella eran. Vit text avser värden omkring 1995. Grafiken är en
sammanfattning av IPCC AR4 WG3 7.3.1.2. (Observera att massan av koldioxid är större än för kol. En koldioxidmolekyl, CO2,
väger 3,67 gånger mer än en kolatom, C.)
2) IPCC AR4WG1 2007. kapitel 6.4.2
18 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 18
09-02-26 13.45.39
Det som många kanske inte reflekterar över är de stora
flödena av kol som naturen själv cirkulerar mellan atmosfär, hav och biosfär (växter). Mellan hav och atmosfär cirkulerar årligen ca 94 miljarder ton kol och mellan
atmosfär och biosfär årligen ca 120 miljarder ton kol.3
Det råder dock ett nettoflöde av kol från atmosfär till
hav respektive biomassa av ca 4 miljarder ton kol.
I förhistorisk tid var cirkulationen av kol lägre. Framför allt var flödena mellan atmosfär, hav och biosfär i
ungefärlig balans. Det betyder att det inte skedde någon
storskalig förändring av reservoarerna även om det förekom årliga mindre variationer.
Men detta förändrades i samband med människans
successiva entré i kolcykeln.
Människans årliga utsläpp av kol har gradvis ökat
och var år 2006 9,9 miljarder ton.4 Våra utsläpp hamnar givetvis först i atmosfären, men genom naturens
cirkulation av kol fördelas människans utsläpp i olika
reservoarer. Biosfär och hav absorberar netto ca hälften
av detta kol. Det sker genom att naturens egna flöden av
kol förändras så att havens och skogens upptag av koldioxid från atmosfären överstiger de naturliga utsläppen
av koldioxid från skog och hav.
Av de tre platserna, atmosfären, haven och i biomassan, är den sistnämnda den plats där man kan tänka
sig att det extra kolet gör minst skada. På en del platser
är skogstillväxten kraftigare nu än för tvåhundra år sedan, på andra platser växer det sämre. Därtill hugger
människan ner mer skog än vi låter växa upp (varierar
givetvis från en plats till en annan). Entydiga data om
den sammanlagda effekten saknas. Hur mycket som cirkulerar genom hav och biomassa är osäkert då mätningarna inte är lika tillförlitliga. De två parametrar som det
finns data kring är mängden fossilt kol man har brutit
och halten koldioxid i luften.
3) IPCC AR4WG1 2007. kapitel 7.3.1.2
4)Canadell et al. 2007. Contributions to accelerating atmospheric CO2 growth from
economic activity, carbon intensity, and efficiency of natural sinks.
PNAS vol 104 18866-18870..
Surare hav
Genom att koldioxid netto binds i haven kan man säga
att naturen gör oss människor en tjänst genom att undanhålla hälften av våra utsläpp från att bli kvar i luften. Utan den här effekten skulle atmosfärens växthuseffekt vara ännu kraftigare än den är idag.
Men det finns minst tre problem med detta. Dels blir
haven allt surare då koldioxid är en svag syra (gammalt
namn är ”kolsyra”). Dels är havens förmåga att binda
gaser, t ex koldioxid, temperaturberoende vilket medför
att allt mindre koldioxid binds i takt med att haven blir
varmare och dels är förmågan att lösa koldioxid sämre i
surt vatten.
Försurningen av haven utgör ett hot mot marina ekosystem. Förekomsten och omfattningen av havslevande
organismer som har hårda skal eller skelett av kalk hotas av ett allt surare hav. Det surare havet (med lägre pHvärde) löser upp kalkföreningar. Det kan även påverka
vissa av de plankton som finns längst ned i det marina
ekosystemets näringskedja och det skulle få ödestigra
konsekvenser om det sattes ur spel eller förändrades
kraftigt. Vidare utgör plankton en stor kolsänka. Organismerna med sina skal av kalkföreningar bidrar till
att koldioxid från atmosfären binds i skalen som sedan
sedimenteras ner till havsbotten. En av många konsekvenser kan bli att halten koldioxid i atmosfären stiger
ytterligare.
Havens pH-värde var 8,2 före den industriella revolutionen. Nu har det sjunkit till 8,1. Inom hundra år kan
det ha sjunkit med ytterligare 0,4 enheter.
Mer än 95 % av energiobalansen mellan inkommande och utgående strålning från jorden går åt till
att värma haven. Haven blir successivt allt varmare - de
varma ytorna blir mer omfattande, de kalla allt mindre.
Även djupare ner i haven förändras temperaturen, men
i långsammare takt. Givetvis förekommer stora variationer över jordens enorma havsytor, men trenden är
tydlig: Ett allt varmare hav kommer att få en minskad
förmåga att netto binda koldioxid. Vi riskerar därmed
att få behålla mer av våra utsläpp av koldioxid i luften
med ytterligare förstärkning som följd.
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 19
19
09-02-26 13.45.39
På sikt riskerar vi en situation där haven netto blir en källa
för koldioxid. Något som inträffat många gånger tidigare vid naturliga klimatförändringar, t ex då klimatet
förändrades efter den senaste istiden för ca 20.000 år
sedan. Då steg halten koldioxid och metan i luften i takt
med att det blev allt varmare. Koldioxidhalten gick från
ca 190 ppm till ca 280. Denna process innebar en förstärkning av dåtidens växthuseffekt som bidrog till att
värma upp planeten gradvis under ca 10.000 år, vilket
resulterade i det klimat vi nu har.
Historik
Människans förståelse för hur klimatsystemet fungerar,
och inte fungerar, ökar i takt med nya vetenskapliga
framsteg. Redan 1824 beskrev den franske matematikern Joseph Fourier 5 hur planeten jorden måste ha något som senare kom att kallas för “växthuseffekten”.
Fourier föreslog att klimatet på jorden styrdes av värmebalansen mellan inkommande solstrålning light heat
och utgående strålning, dark heat.6 Tillsammans med
forskaren Claude Pouillet förstod han att atmosfären
kunde fungera som ett absorberande lager för värme.
Del ur Revelles och Suess artikel i Tellus 1957: “Carbon Dioxide
Exchange Between Atmosphere and Ocean and the Question of
an Increase of Atmospheric CO2 during the Past Decades.”
Atmosfären hade egenskaper som gjorde att det var varmare än vad det skulle vara utan dessa egenskaper.
Den svenske kemisten Svante Arrhenius7 var den
förste som beskrev att människan påverkar klimatet
genom förbränning av stenkol. Arrhenius trodde dock
att de positiva följderna skulle dominera. Vidare trodde
han att det skulle ta något eller några tusen år att fördubbla halten koldioxid i luften – något som vi nu är på
väg att göra på skalan hundratals år. Arrhenius blev på
sin tid kraftigt ifrågasatt.
Oceanograferna Revelle och Suess8 beskrev 1957 hur
människan genom förbränning av fossilt kol nu genomför ett storskaligt experiment av ett slag som aldrig
skett tidigare. Det var insiktsfullt men ännu var det inte
många som anade vilka konsekvenser ”experimentet”
skulle få.
Keeling utvecklade 1958 en metod att mäta halten
koldioxid i atmosfären och kunde visa att den steg med
omkring 0,6 ppm per år. Den så kallade “Keeling-kurvan” var född.
Koldioxid i atmosfären
Man kan lätt få intrycket av att alla problem i naturen
kan kopplas till koldioxid (CO2) i allmänhet och människans utsläpp av koldioxid i synnerhet. Det finns många
andra problem som tillsammans är lika stora eller större, men människans utsläpp av koldioxid innehar en
särställning dels för att den utgör den enskilt största
källan till klimatförändringar, dels för att vårt samhälle
är djupt beroende av system som har som bieffekt att de
genererar koldioxid. Det är inte så enkelt som att bara
sluta.
5) Joseph Fourier, 1824.”Remarques Générales Sur Les Températures Du Globe
Terrestre Et Des Espaces Planétaires.” Annales de Chemie et de Physique 27: 136-67.
6) Bert Bolin 2007. A History of the Science and Politics of Climate Change.
7) Svante Arrhenius, 1896 “On the influence of carbonic acid in the air upon the
temperature of the ground.”
8) Roger Revelle and Hans E. Suess, 1957 “Carbon Dioxide Exchange Between
Atmosphere and Ocean and the Question of an Increase of Atmospheric CO2 during
the Past Decades.” Tellus 1957.
20 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 20
09-02-26 13.45.39
Förindustriell halt koldioxid i atmosfären var 280
ppm (miljontedelar). När Keeling började mäta halten
koldioxid i atmosfären var halten 315 ppm. Nu är den
uppe i ca 385 ppm. Ingen gång de senaste 650.000 åren9
har halten varit så här hög. Troligen har den inte varit så
här hög någon gång de senaste 20 miljoner åren.10 Trots
all kunskap, alla konventioner, alla miljöorganisationer
mm fortsätter halten koldioxid att stiga i atmosfären.
Halten koldioxid i luften har stigit de senaste 150
åren eftersom vi sedan inledningen av industrialiseringen har förbränt fossilt kol och netto tagit bort
biomassa (skog mm). Mellan åren 1850 och 2006 genererade utsläpp från fossil förbränning och cementproduktion utsläpp av 330 miljarder ton kol (motsvarar ca
1210 miljarder ton koldioxid). Ytterligare 158 miljarder
ton kol (580 miljarder ton koldioxid) kom från utsläpp
relaterade till människans förändringar av land, främst
skogsskövling och förbränning av biomassa.11 Ca hälften
av våra utsläpp stannar i atmosfären, den andra halvan
binds i hav och biomassa.
Halten koldioxid kommer att fortsätta stiga så länge
som dessa processer fortsätter om inte människan
snabbt finner metoder att binda lika mycket eller mer
växthusgaser än vi släpper ut. Mycket tyder på att naturens egna processer i kolcykeln, dess återkopplingar
med haven och ekosystemen, kan utgöra en framtida
större källa för koldioxid. Dessa processer kan komma
att starta till följd av den situation som vi har idag. Risken blir större med tiden och med än kraftigare växthuseffekt.
Keelingkurvan. 1958 började forskaren Keeling mäta halten koldioxid i atmosfären. De årliga variationerna representerar naturliga
variationer, t ex upptag av koldioxid genom fotosyntes respektive
utsläpp genom förmultning. Att halten koldioxid förändrats från
315 ppm (miljontedelar) till 385 är orsakad av människans utvinning och därefter förbränning av fossil energi samt biobränslen
(avskogning).
9) Petit JR, Jouzel J, Raynaud D, Barkov NI, Barnola JM, Basile I, Bender M, Chappellaz J, Dav isk M, Delaygue G, et al. (1999) Nature 399:429 – 436. samt
Siegenthaler U, Stocker TF, Monnin E, Luthi D, Schwander J, St auf fer B, Raynaud D,
Barnola J-M, Fische H, Masson-Delmotte V, et al . (2005) Science 310:1313–1317.
10) Pearson PN, Palmer MR (2000) Nature 406:695– 699.
11) J.G Canadell et al. Contributions to accelerating atmospheric CO2 growth from
economic activity, carbon intensity, and efficiency of natural sinks. 2007. PNAS vol.
104, no 47. 18866-18870.
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 21
21
09-02-26 13.45.39
Ekosystemtjänster
Jordens växt- och djurarter samt den livsmiljö
de lever i utgör komplicerade kretslopp. “Ekosystemtjänster” är de för människan livsnödvändiga
nyttigheter som dessa producerar. De flesta är så
självklara att vi tar dem för givna.
Ekosystemtjänsterna kan, utifrån vilken funktion de har, delas in i fyra typer: reglerande, bärande, producerande eller informationsfunktioner*:
Reglerande funktioner: Skydd mot skadlig kosmisk
strålning (t ex UV-strålar). Reglering av atmosfärens kemiska sammansättning (t ex koldioxidupptag). Reglering av havens kemiska sammansättning. Reglering av lokalt och globalt klimat.
Reglering av avrinning och skydd mot översvämningar. Infångning av vatten och påfyllning av
grundvatten. Skydd mot jorderosion (och reglering av sediment). Bildandet av jord och bibehållandet av bördiga jordar. Infångande av solenergi
och produktion av biomassa. Lagring och återvinning av organiskt material. Lagring och återvinning av näringsämnen. Lagring och återvinning
av avfall. Reglering av biologiska kontrollmekanismer (t ex fåglar som äter skadedjur). Bibehållandet av habitat för flytt och uppfödning. Bibehållandet av biologisk (och genetisk) mångfald.
Bärande funktioner, ger utrymme och underlag
för: Mänsklig bebyggelse och bosättningar. Jordbruk (odling av grödor och djurhållning) och
vattenbruk. Energiomvandling. Rekreation och
turism. Naturskydd.
Produktionsfunktioner: Syre. Vatten. Livsmedel. Genetiska resurser. Medicinska resurser. Råvaror
till kläder och hushållstextilier. Råvaror till byggnationer och industrin. Biokemikalier (annat än
bränsle och mediciner). Bränsle och energi. Foder
och gödning.
Informationsfunktioner: Estetiska upplevelser. Andlig och religiös information. Historisk information (arvsvärde). Kultur och artistisk information.
Vetenskaplig och bildande information.
Minskade ekosystemtjänster eller regionala
förluster kan i vissa fall kompenseras genom t ex
tekniska innovationer. Men oftast innebär detta
ökade kostnader eller sämre tjänster. Förlust av
ekosystem och ekosystemtjänster utgör tillsammans med en stigande havsnivå troligen de två
största hoten mot vår civilisation relaterad till
människans förändringar av klimat och ekosystem.
* från de Grot, R. S., 1994, Functions of Nature: Evaluation of Nature in Environmental Planning, Management and Decision Making. Wolters-Noordhoff,
Groningen. Samt Albaeco, Stockholm.
22 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 22
09-02-26 13.45.40
Fotosyntesen, en viktig del av klimatsystemet.
Resiliens
Människan har varit enormt framgångsrik i sin strävan
att nyttja och förändra delar av planeten jorden för att
möta behov och efterfrågan från en alltjämt ökande befolkningsmängd. Vi har under senare halvan av 1900talet lyckats både mångdubbla antalet människor och
den ekonomiska produktiviteten samtidigt som vi effektiviserat produktionen av livsmedel. Resultatet blev
lägre matpriser och minskad hungersnöd. Men dessa
och andra framgångar har en baksida i att kemikalier,
läkemedel och avfallsprodukter cirkulerar i naturen. Vi
ändrar vattenflöden och ekosystem. Material som tidigare var bundna i jordskorpan sprids i atmosfär, hav och
ekosystem. Vi tar i anspråk en allt större del av naturens
ekosystemtjänster. Vår strävan att optimera resultatet,
att med en liten insats få stor utdelning och i många
fall inte se vår påverkan på systemet som helhet, gör att
vi ofta förändrar naturliga system bortom vår förståelse
och ursprungliga avsikt.
Vi måste förstå vår egen roll i det system som vi ovillkorligen befinner oss i. Ett vanligt synsätt är annars
command-and-control där vi sätter oss människor utanför
systemet och ger oss rollen av att styra och kontrollera
systemet. Det är inte så världen fungerar och det leder
förr eller senare till systemets kollaps. Vi påverkar vår
omvärld, men kan inte ha total kontroll (analogt med
Arkimedes uttalande:12 “ge mig en fast punkt och jag
skall rubba världen”).
Resiliens är ett systems kapacitet att absorbera störningar och fortfarande behålla sin grundläggande funktion och struktur. Att både stå emot stress och att ha
förmåga att återuppbygga viktiga funktioner samt utvecklas.
Vi människor är beroende av naturen och de tjänster som naturen förser oss med, t ex ren luft, rening av
vatten, reglering av temperatur, fotosyntes, cirkulation
av vatten, produktion av livsmedel, biologisk mångfald
mm. Men vår livsstil gör samtidigt att de naturliga systemen påverkas och i många fall oåterkalleligen förändras. Hur kan vi skapa förutsättningar för systemen att
bli resilienta?
12) Arkimedes 287-212 f.Kr
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 23
23
09-02-26 13.45.40
Brian Walker och David Salt understryker i sin bok Resilience thinking 13 vikten av att se världen i ett systemperspektiv. Vi är alla sammanlänkade med naturen i socialt-ekologiska system. Dessa system är komplexa och
adaptiva (lärande). Människan är en del av systemet, vi
står inte utanför det.
Vi behöver också en förståelse för två grundläggande
teman inom resiliens: För det första att socio-ekologiska
system kan existera i mer än ett stabilt tillstånd. Om
ett system förändras tillräckligt mycket kommer det till
slut att passera gränsvärden som gör att systemet uppträder på ett nytt sätt. Nya återkopplingar mellan systemets delsystem förändrar systemets funktion och struktur. Det har genomgått ett regimskifte. För det andra att
systemen är lärande och förändras över tiden. Vår värld
är dynamisk, inte statisk. Vanligen brukar man tala om
fyra faser: snabb tillväxt, bevarande, frikopplande och
omorganisation. Systemen genomgår vanligen cykler
med dessa faser som systemet befinner sig i.
Forskning inom resiliens utvecklas allt mer och det
blir allt tydligare att klimatförändringar snarare bör
behandlas som globala förändringar. Det handlar inte
bara om medeltemperaturer och stigande havsnivåer.
Ekosystemen och våra samhällen är integrerade. Vi påverkar vår omvärld och den påverkar oss. Förändringar
kan gå sakta eller gå fort. Kritiska gränsvärden kan genom kaskadeffekter påverka andra system som förändras vilket i sin tur påverkar ytterligare system.
Vi måste, för att förstå vår värld, se oss själva som
en del av ett större system som ständigt förändras. Det
är komplext sammanlänkat, olinjärt, irreversibelt (går
inte att backa) och dess återkopplade undersystem kan,
och kommer att, genomgå fasskiften i takt med att olika kritiska gränsvärden passeras.
Det här är inget unikt som skett i samband med att
människan blivit en global aktör. Jorden har alltid varit
ett komplext, återkopplat system som ständigt utvecklats
och förändrats. Men det är viktigt att vi idag förstår vår
egen roll i systemet, dels för att vi blivit en av de största
krafter som förändrar systemet, dels för att vår kapaci-
tet att tillgodose våra egna behov är beroende av hur
systemet förändras.
Mål för vårt samspel med klimatsystemet
Förutom risken med återkopplingar och okontrollerbara klimatförändringar relaterade till utsläpp av växthusgaser finns som tidigare nämnts kopplingar mellan
kolets kretslopp och ekosystemen. Ett exempel på det är
havens surhetsgrad. Ambitionen bör vara att inte överskrida kritiska gränsvärden för de parametrar som riskerar att hota människa och ekosystem. Detta har också
formulerats av FN som skriver:14
“ The ultimate objective of this Convention and any related legal instruments that the Conference of the Parties
may adopt is to achieve, in accordance with the relevant
provisions of the Convention, stabilization of greenhouse gas concentrations in the atmosphere at a level that
would prevent dangerous anthropogenic interference
with the climate system. Such a level should be achived
within a time frame sufficient to allow ecosystems to
adapt naturally to climate change, to ensure that food
production is not threatened and to enable economic
development to proceed in a sustainable manner.”
Problemen är ibland att lista ut vad gränsvärdena är,
hur de är beroende av varandra och hur man skall uppnå
målsättningarna. Man har ur politisk synvinkel arbetat
med att få koldioxidhalten att stabiliseras på 450 ppm
eller högre. Nu kommer allt fler forskare med uttalanden som kan översättas med att vi redan har för mycket
koldioxid i luften (med 385 ppm) och att vi bör sänka
halten koldioxid i luften till under 350 ppm15. För andra
delsystem finns gränser på liknande sätt, t ex rörande
andra växthusgaser, havens pH-värde, kväve, fosfor, biologisk mångfald, uttunning av ozonskiktet mm.
13) Brian Walker and David Salt 2006. Resilience thinking.
14) United Nations Framework Convention on Climate Change. 1992. Article 2 Objective
15 Hansen J et al. 2008 Target Atmospheric CO: Where Should Humanity Aim?
Columbia University.
24 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 24
09-02-26 13.45.40
Geopolitik
Både interna konflikter och mellanstatliga konflikter
kan komma att uppstå som konsekvens av klimatförändringar och brist på naturresurser. Men det kan även
skapa samarbeten mellan stater och grupper som tidigare var i konflikt med varandra. Även åtgärder för att
minska människans påverkan på klimatet kan skapa
konflikter. Övergång till förnybara energikällor och
minskad användning av fossila resurser kan påverka
länders ekonomi i både positiv och negativ riktning.
Helt säkert är att klimatförändringar påverkar internationell politik och länders säkerhetspolitik.
FOI, Totalförsvarets Forskningsinstitut, skriver: 15
“Mycket allvarliga klimatförändringar kommer,
framför alla på lång sikt, att kunna medföra
stora förändringar i den internationella politiken i en mer instabil riktning. Detta beror dels
på territoriella förändringar, dels på grund av att
världsekonomin kan drabbas mycket hårt.”
FOI konstaterar vidare att klimatförändringar är en fråga
för gemensam och odelbar säkerhet.
“Delbar säkerhet baseras på en syn på säkerhet
som ett nollsummespel, en vinst för mig är en
förlust för min granne. Så har traditionella säkerhetskalkyler sett ut. En uppfattning av säkerhet
som odelbar innebär att “en stats säkerhet inte
kan skiljas från andra staters.”
Förändringar av klimat kommer att innebära stora påfrestningar på såväl staters inre stabilitet som på relationer mellan stater. Det är därför av största vikt att
snabbt etablera en förståelse både för klimatfrågorna
i sig och för att riskerna förknippade med dem handlar om odelbar säkerhet. Konsekvenserna av att förändringar av klimat och ekosystem är en fråga om odelbar
säkerhet bör ges stort utrymme vid kommande klimatförhandlingar.
Vid en presskonferens rörande klimatförändringar sade
USA’s tillträdande president Barack Obama att: 16
“The time for delay is over. The time for denial is over...
This is a matter of urgency and national security.”
Det symboliserar ett skifte i synen på vad klimatförändringar innebär för amerikansk nationell och internationell politik.
EU har fram till 2008 haft en ledande roll i internationell klimatpolitik. Framgångarna kan både hyllas och
kritiseras. Observatörer vid klimatmötet i Poznan,
Polen (1-12 december, 2008), rapporterade att delegaterna då i mångt och mycket gick i väntan på hur USA
skall agera efter att Obama tillträtt som president.
Redan ett par veckor efter Obamas installation den
20 januari 2009 syns amerikanskt ledarskap i klimatfrågor. Man har tillsatt vetenskapliga råd i klimat och energirelaterade frågor. Nationellt gör man tydliga kopplingar till produktion av livsmedel, nationens säkerhet
och energi. Internationellt för man samtal med många
nationer, bland annat Kina samt förbereder sig för förhandlingarna i Köpenhamn i slutet av 2009. USA planerar att genomföra stora satsningar på förnybar energi
och ”gröna jobb”. Det finns många tecken som tyder på
att USA kommer att ta en ledande roll i klimatpolitiska
frågor.
16) P. Haldén, 2007. The Geopolitics of Climate Change: Challenges to the
International system. FOI-R–2377–SE.
17) Barack Obama 10 december, 2008
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 25
25
09-02-26 13.45.40
Insikter
Nedan följer insikter som växt fram under de senaste
åren. Människan tar successivt till sig av insikterna,
men vi är ännu bara i början av förståelsen och bearbetningen av konsekvenserna.
En stor del av vår välfärd skapas genom användandet
av fossil energi.
“ There is a huge gap between what is understood about
global warming-by the scientific community-and what
is known about global warming-by those who need to
know: the public and the policymakers.“
James Hansen. Tipping Point. Perspective of a climatologist.
Dagens välfärdssystem är till stor del både uppbyggt av
fossil energi och fortfarande beroende av fossil energi.
Det stora problemet är att vi inte har skapat alternativa
energikällor i samma utsträckning som vi byggt upp
välfärden. Det här gör att vi har svårt att tänka oss vad
som skulle hända om vi snabbt bröt relationen med
olja, kol och naturgas. Vi är villiga att utveckla förnybar
energi så länge som det kan ske utan alltför stora negativa konsekvenser för vårt nuvarande sätt att leva.
Stora delar av västvärldens ekonomiska system är
intimt sammanlänkade med fossil industri. Att snabbt
sluta använda fossila källor skulle rimligen påverka
världsekonomin. Man kan ha långa diskussioner om positiva respektive negativa konsekvenser, men det räcker
med att konstatera att det troligen skulle uppstå en stor
osäkerhet på marknaden. Osäkerheten i sig kommer att
skapa oro vilket är negativt. För vissa aktörer inom fos-
sil industri skulle det vara helt förödande. Det kan till
och med leda till geopolitiska konflikter.
Samtidigt vet vi att de fossila resurserna är begränsade. Peak Oil kommer att få konsekvenser för alla som
är beroende av olja.
“ The term Peak Oil refers to the maximum rate of the
production of oil in any area under consideration, recognising that it is a finite natural resource, subject to
depletion.“ (Colin Campbell) 17
Diskussionerna kring Peak Oil var stora i samband med
att oljepriset steg kraftigt under våren och sommaren
2008. Under hösten 2008 föll oljepriset tillbaka. Media
ägnade givetvis stort utrymme åt den finansiella krisen
samt det amerikanska valet. Men problemen kring Peak
Oil försvann inte bara för att priset på olja föll under
hösten! Diskussionerna kring oljans tillgänglighet
tycks inte intressera medborgarna så mycket om det
inte handlar om priset på olja. Peak Oil är mycket mer
än priset på olja, det är tillgängligheten till olja – som
bland annat tar sig uttryck i prissättningen.
Den ekonomiska inbromsningen har medverkat till
att priset på råolja sjunkit, vilket oroar oljeproducerande stater och företag. OPEC skrev i ett pressmeddelande18 inför sitt möte i Wien 24 oktober, 2008:
18) ASPO Association for the study of Peak Oil & Gas
26 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 26
09-02-26 13.45.40
“ The Conference observed that the financial crisis is
already having a noticeable impact on the world economy, dampening the demand for energy, in general,
and oil in particular.
Similarly worryingly, the Conference noted that oil
prices have witnessed a dramatic collapse – unprecedented in speed and magnitude – these falling to levels
which may put at jeopardy many existing oil projects
and lead to the cancellation or delay of others, possibly
resulting in a medium-term supply shortage.“
Oljeproducenter är beroende av att konsumenter köper
deras produkter och gör det till ett pris som åtminstone
täcker deras kostnader för produktionen. Om omvärlden slutar köpa fossila produkter eller tjänster hotar
detta givetvis dem som har som verksamhet att utvinna
olja, kol eller naturgas. Detta skulle få stora konsekvenser för övriga samhället.
Priset på olja kan inte användas som en måttstock på
hur stor eller liten klimatpåverkan vi har eller hur stora
oljereserver som finns kvar. Ett lågt pris gör dels att det
blir mindre lönsamt att utvinna olja, dels att fler, eller
andra marknader, har råd att konsumera oljan. Det gör
att de får välfärd, men med stor sannolikhet skapar de
också behov av olja i framtiden. Ett högt pris gör det
lönsamt att utvinna mer svårtillgänglig olja samtidigt
som färre har råd att nyttja den. Vidare gör valutavariationer att oljepriset kan öka på en marknad och
minska på en annan. Det förekommer även inhemsk
konsumtion av olja, kol och naturgas som inte prissätts
på världsmarknaden.
Det som räknas är givetvis hur mycket fossilt kol
som utvinns ur marken.
Den mängden kommer
förr eller senare att förbrännas med konsekvenser för klimat och ekosystem. Frågan man nu bör ställa sig är “Hur mycket fossil
energi kan vi utvinna utan att förorsaka obehagliga klimatförändringar?” Ingen kan precisera något entydigt
svar. Vi kanske t.o.m. redan har passerat gränsen.
Vi har redan för mycket växthusgaser i luften. Vi kan
dessutom inte utesluta att naturen i framtiden kan
komma att netto vara en källa för koldioxid och metan
när det nu blir varmare. Observationer från de senaste
800.000 åren visar att temperaturhöjningar har följts av
stigande halter koldioxid och metan i atmosfären. Dessa
har i sin tur ytterligare spätt på temperaturhöjningarna.
På motsvarande sätt har sjunkande temperaturer medfört sjunkande halter växthusgaser. Klimatsystemet har
som vi tidigare beskrivit positiva, dvs självgenererande,
återkopplingar.
Människan kommer att fortsätta att utvinna fossil
energi så länge som det är lönsamt, tillåtet och finns infrastruktur för detta. Om vi inte vill förbjuda brytning
av fossilt kol måste vi utveckla metoder och tekniker
som binder och permanent förvarar mer växthusgaser
än den fossila industrin genererar.
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 27
27
09-02-26 13.45.41
CCS, Carbon Capture and Sequestration
Carbon Capture and Sequestration, CCS, (eller Carbon Capture and Storage som det ibland kallas), har lanserats
som lösningen genom att vara kolkraft utan utsläpp
av koldioxid. Tanken är att utvinna energi ur kol, avskilja koldioxiden i kraftverket för att sedan lagra den
i berggrund eller haven. Tekniken kan bara användas i
industriell skala (den är för skrymmande för att användas i t ex bilar). Många kritiserar kolindustrin för att
använda CCS-forskning som ursäkt för att fortsätta med
gammal fossil kolkraft: Forskning kring CCS upplevs
som ansvarstagande och utan det ansvaret kommer inte
kolindustrin att överleva i sin nuvarande form. Energibranschen räknar med att tekniken skall finnas i kommersiell drift ca år 2020.
CCS minskar utsläppen av koldioxid, men det minskar inte halten koldioxid i luften. Detta har hittills inte
framkommit med den tydlighet som krävs i energibolagens retorik kring frågan.
Om man använde biobränslen vid förbränningen så
skulle CCS kunna netto ta bort växthusgaser ur atmosfären. (Strikt räknat så är det fortfarande växternas fotosyntes som tar bort koldioxiden, CCS-tekniken begränsar hur mycket som slipper ut i atmosfären igen.) På sikt
kommer det rimligen ställas krav på att även kraftverk
eldade med biobränsle skall utrustas med CCS.
Koldioxid som restprodukt
Vid processen som framställer biobränslen bildas ibland
koldioxid som restprodukt. Det är idag vanligt att denna
koldioxid släpps ut i luften med
hänvisning till att den ändå
hade nått atmosfären. (Denna
koldioxid skall inte att förväxlas
med koldioxiden som bildas vid
Koldioxid
förbränningen av biobränslet.)
Koldioxiden kan även säljas till t ex växthus. Genom att
höja halten koldioxid i växthuset kan man få växterna att växa snabbare. Men det medför även att koldioxid sipprar ut i atmosfären respektive att växterna
inne i växthuset inte använder atmosfärens be
fintliga koldioxid i samma utsträckning för sin tillväxt.
Vidare konsumeras växterna utanför växthuset och
till syvende och sist hamnar koldioxiden i atmosfären.
Utsläpp av koldioxid, oavsett om de kommer från fossila bränslen, biobränslen eller annan process, bör inte
ske till atmosfären. Ofta argumenteras för att biobränslen är “koldioxidneutrala”. Men det gäller bara efter det
att samma mängd biomassa verkligen växt upp igen.
Vidare har vi sedan lång tid tillbaka för höga koncentrationer koldioxid i atmosfären -vilket gör att “neutral”
befäster en situation som inte är hållbar.
Vore det enkelt och billigt att ta bort växthusgaser
direkt ur luften så skulle vi inte fortfarande sitta med
stigande koncentrationer växthusgaser i atmosfären. I
de fall då vi förfogar över koncentrerad koldioxid eller
andra växthusgaser så bör vi inte använda eller sprida
det på ett sätt som gör att det hamnar i atmosfären. För
när det väl finns i atmosfären är det mycket svårt att
återigen få det i koncentrerad form eller få det bundet
i geoformationer.
Fungerande CCS är troligen bra, men det är ingen ursäkt för att fortsätta förbränna fossilt kol, vare sig med
eller utan CCS. Däremot kan CCS tillämpat på olika former av biobränsle göra nytta för att minska människans
påverkan på klimatet.
Människan är en del av klimatsystemet
Klimatet förändras ständigt och människan är en del
av klimatsystemet. Konsekvenserna av denna insikt kan
jämföras med konsekvenserna av insikten om att jorden är rund (Pythagoras 500 f.Kr.) eller att jorden roterar kring solen (Copernicus, Galileo, Kepler 1500-talet).
Det ändrar vår världsuppfattning, vår syn på oss själva
och vår förmåga att reflektera över vår omvärld.
Människans agerande gör att vi idag är idag den
största orsaken till att klimatet förändras. Nobelpristagaren Paul Crutzen sade år 2000 (och skrev en artikel i
Nature 2002):19
19) http://www.opec.org/opecna/Press%20Releases/2008/pr152008.htm
28 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 28
09-02-26 13.45.44
“We live today in what may appropriately be called the
“Anthropocene” – a new geologic epoch in which humankind has emerged as a globally significant – and
potentially intelligent – force capable of reshaping the
face of the planet.”.
Crutzen var inte den första att göra den reflektionen.
Andrew Revkin använde begreppet Anthrocene 1992 i
sin bok Global Warming: Understanding the Forecast, men
det begreppet fick inte riktigt fotfäste på samma sätt
som Crutzens.
Hur som helst vilar det ett enormt stort ansvar på
våra axlar. Antingen ser vi till att göra rätt saker som får
önskat resultat i naturen. Eller så ser vi till att vår påverkan är så liten att vad vi gör bara har ringa sannolikhet att påverka klimat och ekosystem från den relativt
stabila balans som naturen upprätthållit i ca tiotusen
år. Den balansen skulle troligen, utan människans inverkan, fortsätta att vara relativt stabil i många tusen
år. Forskare har föreslagit allt från tiotusen till femtiotusen år. Vi kommer förstås aldrig att få veta. Men vi vet
att redan idag har människan förändrat klimatet och
gjort det mer instabilt. Trögheter i klimatsystemet gör
att latenta förändringar som vi också redan skapat kommer att visa sig kommande århundrade.
Som sagts tidigare förändras klimatet ständigt, det
är aldrig still. Samma naturliga krafter som påverkat
klimatet genom årmiljonerna verkar fortfarande idag.
Den huvudsakliga orsaken till att klimat och ekosystem
förändras i vår tid är människan och i synnerhet en del
konsekvenser av den industriella eran.
Det fossila kol som utvinns hamnar som kolföreningar
i atmosfären, haven och biomassan
Vi har troligen redan nått upp till och överskridit de
kvantiteter utsläpp av växthusgaser som gör att vi
kommer att orsaka allvarlig påverkan på klimat och
ekosystem. Trots detta har mänskligheten ingen plan
för hur vi globalt skall vända flödet av växthusgaser
från atmosfären till att bindas i marken. Vad vi har
är institutioner och målsättningar för att minska ut-
släppen inom nationer och sektorer.
Kunskapen om att klimatet förändras har nått såväl
mannen på gatan som den högsta politiska ledningen.
Många har förstått allvaret i situationen och med beslutsamhet har vissa nationer gått samman för att tillsammans minska sina utsläpp av växthusgaser. Vi försöker
skapa förutsättningar för såväl internationella avtal som
möjligheter att kompensera individuella utsläpp genom
handel med utsläppsrätter, trädplantering mm. Principen är att skapa både frivilliga och tvingande åtaganden
om utsläppsminskningar, det är ju trots allt utsläppen
av växthusgaser som gör skillnaden. Åtgärderna rör såväl nationer som individer. Värt att notera är det stora
fokus från både myndigheter och media som individuella
(personliga) utsläppsminskningar fått. Vi skall både som
individer och nationer känna stort ansvar för vårt bidrag
till klimatförändringarna.
Genom att skapa lagar, incitament och marknadsplatser och inrätta institutioner räknar vi med att på sikt
kunna minska människans utsläpp. Genom att sätta pris
på utsläppen kommer marknadskrafterna att se till att
de dyraste utsläppen minskar först, dvs. att vi utan allt för
mycket regleringar från auktoriteter har ett system som
är både självreglerande och effektivt.
Men kommer det att räcka? Under finanskrisen 2008
ropade några EU-länder att de nu hade så ansträngd ekonomi att det inte var realistiskt att förvänta sig att de
skulle uppnå det gemensamma EU-målet om att minska
utsläppen med 20 % till 2020. Vad händer om det blir ytterligare allvarliga ekonomiska nedgångar eller om det
dyker upp nya kriser, t ex i form av naturkatastrofer,
livsmedelsbrist, sjukdomsspridning, migration av människor, geopolitisk instabilitet, kollapser av marknadssegment osv?
Om människan lyckas
med sina utsläppsmål
för t ex växthusgasen
koldioxid så kommer det
att leda till att mindre
fossila resurser (olja, kol
och naturgas)
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 29
29
09-02-26 13.45.44
utvinns för vart år som går. Eller omvänt: Den mängden
olja, kol och naturgas som människan utvinner, den
kommer även att användas vilket till syvende och sist
medför netto utsläpp av koldioxid. (Människans lager
av fossilt kol ovan mark är relativt litet.) Varför lägger
man då inte ett tak på själva utvinningen av olja, kol
och naturgas? Det skulle ju begränsa användningen på
ett konkret sätt. Svaret är bland annat att det direkt utmanar såväl privata som nationella, politiska och ekonomiska intressen.
Bert Bolin skrev 1974 att “det finns betydligt mer fossila bränslen på jorden än vad som kommer att kunna
användas p.g.a. klimatpåverkan”.20 Frågan är hur långt
människan kommer att driva klimatförändringarna
innan vi begränsar bruket av fossil energi till följd av
Utsläpp av koldioxid. Vi ligger på eller över det kraftigaste utsläppscenariot. EU:s mål är stabilisering vi 450 ppm (grön streckad
litiska insatser och är långt ifrån det business as usual
som fortfarande råder. Man förväntar sig att detta skall
uppnås genom både frivilliga och tvingande nationella
åtaganden. Förhoppningen är att det skall medföra att
halten koldioxid planar ut på 450 ppm vilket i sin tur
skall stabilisera uppvärmningen till 2 grader.
Det verktyg som vi har för att minska halten av växthusgaser i atmosfären är återplantering av skog. Det är
bra, men inte tillräckligt. Mängden stående biomassa
är ungefär lika mycket som mängden kol som finns i
atmosfären. Att öka mängden stående biomassa med
storleksordningen 50% är inte realistiskt i en värld
som samtidigt strävar efter att använda mer jordbruksmark.
Andra verktyg som finns för att minska uppvärmningen av klimatet handlar om att minska utsläppen
i andra länder, t ex Clean Development Mechanism (CDM),
mekanismen för ren utveckling och Joint Implementation
(JI), gemensamt genomförande.
Energimyndigheten skriver på sin hemsida: 21
“De projektbaserade mekanismerna innebär
investering i projekt som minskar utsläpp av
växthusgaser i någon form. Som exempel kan
detta ske antingen direkt genom energieffektivisering eller genom utbyte av el baserad på fossilt
bränsle till el baserad på biobränsle. De projektbaserade mekanismerna bidrar utöver minskade
utsläpp också till viktig tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad i mottagarländerna.”.
linje), vilket man föräntar sig skall leda till max två graders uppvärmning.
Från Michael R. Raupach Global and regional drivers of accelerating CO2 emissions. PNAS June 12, 2007 vol. 104 no. 24. 10288
–10293.
denna insikt.
Den politiska ambitionen idag i vissa industriländer
är att minska utsläppen med 20-30% till 2020, med 5080% till 2050 och att vi i princip skall ha nollutsläpp
inom hundra år. Det här kommer att kräva stora po-
Det är bra och begränsar hur mycket mer växthusgaser
som tillförs. Men det tar inte netto bort dem som redan
finns i atmosfären.
De mest ambitiösa utsläppsminskningar kan inte
göra något åt de växthusgaser som redan finns i atmosfären. För att uppnå våra mål om att undvika allvarlig
20 Crutzen, P. J.: 2002, Geology of Mankind, Nature 415, 23
21) Energimyndigheten 2008-10-27. “Projektbaserade mekanismer CDM och JI”
30 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 30
09-02-26 13.45.45
klimatpåverkan borde vi netto ta bort växthusgaser ur atmosfären. Samtidigt vet vi att det kol från den olja, stenkol och naturgas som människan utvinner ur marken
samt de skogar som huggs ner utan att återplanteras,
det kommer att höja halten koldioxid i atmosfären och
det kommer att göra haven ytterligare surare.
Tipping points.
Klimatsystemet kan bli en större källa till
klimatförändringar än människan
Klimatsystemet upprätthålls och förändras genom återkopplingar. Människan har påverkat klimatsystemet
och ekosystemen sedan åtminstone 8000 år tillbaka i
tiden genom utsläpp av växthusgaser, jord- och skogsbruk.22 Dåtidens påverkan var liten, men inte försumbar, och den kan spåras i geologiska avsättningar som t
ex växthusgaser i glaciärer och jorderosion.
Vår påverkan har ökat i takt med att vi blivit allt fler
och förändrat metoderna för att t ex utvinna energi och
bedriva jordbruk. Sedan 1950-talet har människans påverkan på klimat och ekosystem accelererat markant.
Utsläpp av koldioxid står för merparten (men är långt
ifrån den enda) av människans påverkan på klimatsystemet. Knappt 80% av människans utsläpp av koldioxid
kommer från förbränning av fossilt kol, ca 20% kommer
från skövling av skogar. Cementproduktion står för några procent av utsläppen.
De naturliga flödena av t ex växthusgaser är större
än människans utsläpp, men de balanseras av att naturen även tar upp ungefär lika mycket växthusgaser som
naturen släpper ut. Man kan förenklat säga att naturen
både andas in och andas ut. Människan andas bara ut.
Men i och med att klimatsystemet förändras så ökar
sannolikheterna för positiva återkopplingar, t ex kraftiga utsläpp av metangas från smältande tundra.
Tipping point brukar beskrivas som det kritiska gränsvärde där en liten störning/variation medför en stor förändring av ett system. Det kan leda till abrupta, snabba,
klimatförändringar. Abrupta klimatförändringar inträffar när klimatsystemet passerar ett gränsvärde som
startar en övergång till ett nytt tillstånd. Det nya till-
ståndet innefattar processer som förändras kraftigare
av delsystemet självt än dess ursprungliga orsak till förändring.
Man har även identifierat tipping elements,23 storskaliga delsystem av jorden som kan passera tipping points.
Exempel på tipping elements är t ex. Arktiska sommarisen, Grönlandsisen, Golfströmmen, Amasonas regnskogar, Afrikanska monsunen, permafrost, ozonskiktet,
syrebrist i haven mm. Tipping elements behöver inte vara
abrupta. Det kan röra sig om relativt långsamma förändringar, men som inte kan förhindras när de väl har
startat. Ett exempel på det är avsmältningen av Grönlandsisen.
Att passera en eller flera tipping points med konsekvenser för dessa delsystem innebär katastrofer av en
storleksordning som mänskligheten aldrig tidigare har
upplevt. Länge har man förstått att tipping points kan
inträffa, men det har förefallit osannolikt att vi skulle
ha förmåga att försätta oss i de situationerna. Senare
års forskning visar dock att sannolikheten för att en eller flera tipping points skall inträffa ökar i takt med att
klimatsystemet förändras. Sannolikheten att vi får uppleva en tipping point är inte försumbar.
Snabbare förändringar än förväntat
Utbredningen av isen som ligger över Ishavet och Nordpolen varierar i takt med årstiderna. Vintertid så växerden till, både till yta och tjocklek. Om sommaren smälter delar av isen och dess yta minskar. På sensommaren/
början av hösten i mitten av september så är isens yta
som minst.
Sedan 1979 har man mätt isens utbredning med
hjälp av satelliter. Satellitmätningar gör att man fått
detaljerad överblick. Visserligen råder det variationer
från ett år till ett annat, men de senaste årtiondet har
man kunnat konstatera en trend i form av en minskad
yta is. I IPCC:s 4:e rapport som presenterades i januari
22) www.eoearth.org/article/Anthropocene
23) Timothy M. Lenton et. al. Tipping elements in the Earth’s climate system. PNAS,
February 12, 2008. vol 105, no.6, 1786-1793.
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 31
31
09-02-26 13.45.45
Foto: Caroline Stiernstedt Sahlborn
Grönlandsis.
2007 beskrevs scenarios där Ishavet kunde vara isfritt
sommartid år 2100. Men forskarvärlden blev överraskad
över den snabba avsmältningen som verkligheten uppvisade: Hösten 2007 var det så lite is över Ishavet som
man förväntat sig att det skulle vara år 2040! Isläget år
2008 uppvisade samma situation. Forskarna konstaterar att isarna är mer känsliga än man tidigare föreställt
sig och att Nordpolen kan komma att vara isfri långt
tidigare än man tidigare beräknat.
Sommaren 2003 var ovanligt varm i Europa. Dygnsmedeltemperaturen var omkring fem grader över det
normala under juni, juli och augusti jämfört med observationer mellan 1856 och 2002.24 Omkring 30.000
människor omkom i förtid, de flesta i Frankrike. Det
var vattenbrist, missväxt och skogsbränder på många
platser. Man fick stänga ner kraftverk då inkommande
kylvatten inte var tillräckligt kallt.
Klimatmodeller visar att sommaren 2003 kan betraktas som en försmak på förväntat Europeiskt klimat
om ca 70 år. Det vi hittills har betraktat som en varm
sommar kommer i framtiden att vara en sval sommar.
De varma somrarna kommer att vara ännu varmare än
skillnaden mellan normala somrar nu och i framtiden.
Det riktigt skrämmande är att rekordnoteringen
inträffade redan 2003, den borde inte skett förrän om
några tiotals år. Frågan forskarna nu ställer sig är om
man underskattat det europeiska klimatets känslighet.
Det framtida klimatet kanske inträffar långt tidigare än
man beräknat. Man kan inte utesluta att kommande klimatsituationer blir mer extrema än vad forskarvärlden
hittills presenterat.
Fripassagerarproblemet
Tragedin med det allmänt ägda (The Tragedy of the Commons, Garrett Hardin25) beskriver en teori om varför vi
människor ofta får svårlösta problem när vi skall dela
på ändliga resurser. Vi har nu liknande problem som
rör orsakerna till människans påverkan på klimatet.
Problemet har även kallats “fripassagerarproblemet”.
24) Schär et al. 2004, Nature 427, 332-336
25) Garrett Hardin. “The Tragedy of the Commons”. Science, Vol 162. Dec 13, 1968
32 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 32
09-02-26 13.45.45
Isutbredning i september månad över Nordpolen från 1979 till
2008. Den istäkta ytan har minskat sedan mätningarna började.
Sommaren 2003 var ovanligt varm i Europa, men också osannolik
Minskningen är nu 12% per decennium.
ur ett statistiskt perspektiv, den borde, enligt gängse klimatmodel-
(National Snow and Ice Data Center, NSIDC.)
ler, inte inträffat förrän om några tiotals år.
Tragedin med det allmänt ägda är en social fälla, ofta
med ekonomiska förtecken. Det handlar om den konflikt som kan uppstå mellan individuella intressen (särintressen) och allmänhetens bästa kring begränsade
resurser. Fri tillgång till en begränsad resurs medför
överexploatering och slutligen en kollaps eller förfall
av systemet. Kollapsen eller förfallet drabbar både resursen och användarna som gjort sig beroende
av resursen. Avkastningen av resursen tillfaller de individuella intressena, men kostnaden bärs av allmänheten. Allmänheten kan vara
sammansatt av en grupp som är
större än de som nyttjar resursens
avkastning. De individuella intressena maximerar sin
vinst/nytta genom att använda så stor del som de finner
lämpligt av resursen, men samtidigt ser till att bära en
så liten del av kostnaden som möjligt.
Hardin använde metaforen med en beteshage som
bara kunde härbärgera ett visst antal nötkreatur. Varje
rationell boskapsskötare försöker maximera sin avkastning. Han frågar sig vad nyttan i relation till kostnaden
är för att lägga till ett kreatur. Nyttan är avkastningen
från ytterligare ett djur. Kostnaden däremot delas av
alla användare av hagen.
Hardin menar att människans oförmåga att se till allmänhetens bästa framför individuella särintressen gör
att vi medvetet eller omedvetet överexploaterar gemensamma resurser.
I diskussionerna kring förändringar av miljö, ekosystem och klimat finns tecken på fripassagerarproblem.
Medvetet eller ej gör vi saker som medför egennytta i
form av välfärd, ekonomisk tillväxt mm. Vår individuella avsikt är inte att orsaka skada, men vårt agerande
genererar direkta eller indirekta utsläpp av växthusgaser, kemikalier, läkemedel och/eller tungmetaller,
regnskogsskövling mm. Detta underminerar mänsklighetens bästa i form av stabilt klimat, ren luft, resilienta
ekosystem mm.
Men nu måste inte framtidsutsikterna vara så dystra
som Hardin antyder. Vad Hardin förbisåg var att människor inte alltid är rationella på det enkla sättet som
han beskrev. Bara för att de egoistiska särintressena existerar betyder inte det att människan är dömd att följa
dem. Människan kan spontant agera efter vad som är
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 33
33
09-02-26 13.45.46
bäst ur allmänhetens nytta (även om det inkräktar på
individens särintressen). Människan kan också skapa
sociala och ekonomiska strukturer och ramverk som
gör att nyttjandegraden inte blir överexploatering. Det
torde dock stå klart att i dagens samhälle när nyttjandet av så kallade global goods (globala nyttigheter) sker
på den globala skalan med globala konsekvenser krävs
multilaterala överenskommelser för att begränsa de negativa konsekvenserna. Dessa överenskommelser måste
Att göra rätt är inte tillräckligt,
det viktiga är att sluta göra fel.
Martin Hedberg
involvera tillräckligt många aktörer för att ha verkan
och för att undvika problem som trots allt inträffar.
Trots decennier av forskning, förhandlingar och
överenskommelser fortsätter bland annat växthuseffekten att förstärkas och resiliensen hos ekosystemen att
minska. Många förändringar till och med accelererar.
Dagens system och internationella överenskommelser
är uppenbarligen inte tillräckliga för att undvika det
som betraktas eller kommer att betraktas som oacceptabla förändringar i vår omgivning.
Known unknowns och unknown unknowns
Forskarvärlden vet att det finns saker i naturen som vi
inte kan beskriva (known unknowns). Exempel på detta är
t ex: Hur stor andel av våra utsläpp av koldioxid binds
i haven respektive i biomassa? Hur kommer variationer
av solfläckar att påverka klimatet i kombination med
vad vi människor gör? Hur snabbt kan glaciärerna smälta och vilka kritiska gränsvärden krävs för att det skall
ske? Hur mycket metangas kan strömma ut till atmosfären som konsekvens av minskad permafrost och förändrade havsströmmar? Hur bra eller dåliga är de klimatmodeller som ligger till grund för datorberäkningar
av framtida klimatscenarion? Hur känsligt är klimat-
systemet för växthusgaser, hur mycket växthusgaser
kommer människan att släppa ut i framtiden och hur
mycket kommer naturliga klimatvariationer att spel in?
(De tre senare frågorna är utgör väsentliga osäkerheter i
just klimatmodellerna).
Men historien säger oss också att det finns skeenden
i naturen som vi varken ännu upptäckt eller skulle
förstå när/om vi skulle kunna observera dem (unknown
unknowns). Vi kan inte utesluta att dessa kan ha stort
inflytande på klimat och ekosystem. Av förklarliga skäl
kan vi inte ge exempel på unknown unknowns.
Det är bråttom
Det är bråttom, det är forskarvärlden överens om. Men
ingen kan precisera hur bråttom det är. Ibland gör någon ett försök genom att säga att “vi har tio år på oss”.
Men det faller platt när vi har hört det ett par gånger.
Tio år har gått, världen roterar vidare och människan
fortsätter att öka utsläppen. Det får lätt karaktär av att
ropa “vargen kommer”. Men är det då fel? Är det inte
bråttom?
En del tidigare miljölarm har faktiskt åtgärdats just
tack vare att frågorna belystes intensivt. Varningen var
inte obefogad, man ropade inte i onödan. Den ledde till
åtgärder och vi bör vara tacksamma för att man tog varningen på allvar. Ett exempel är freonernas inverkan på
uttunningen av ozonskiktet.
Det är bråttom att lösa klimatproblemen. Men ingen
kan precisera en tidpunkt när det skulle vara för sent
att agera. Det får inte misstolkas som att det inte spelar någon roll om vi väntar lite längre med att agera.
Klimat och ekosystem förändras kontinuerligt, både till
följd av vad vi människor gör och till följd av naturliga
förändringar (inkluderande naturliga återkopplingar
på saker som vi människor gör). Förändringarna är både
gradvisa och abrupta, de inkluderar hela de naturliga
systemen och spänner över tidsrymder från sekunder
till tusentals år.
Vi vill gärna ha handfasta besked (beslutsunderlag)
av typ “vi måste minska utsläppen med x procent innan
år y” för att undvika en katastrof. Katastrofen kan t ex
34 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 34
09-02-26 13.45.47
vara att havsnivån stiger med en meter. Men eftersom
klimatsystemet är komplext sammanlänkat (till skillnad från ett enkelt orsak och verkan-samband) existerar
inga precisa deadlines.
Man kan inte utesluta att havsnivån kommer att stiga med en till två meter inom hundra år och efterhand
mer än så. Frågan är när? Sker det kontinuerligt eller
i intervaller? Orsaken till att havsnivån stiger är såväl
att landbaserade glaciärer netto smälter som att vattnet
utvidgar sig när det blir varmare. Saker som påverkar
detta är förändringar av luftens temperatur, planetens
albedo (reflektionsförmåga), luftens allmänna cirkulation, havsströmmar, havens pH-värde, havens ekosystem
osv. Dessa saker kan alla kopplas till såväl människans
utsläpp av växthusgaser som förekomsten av partiklar,
skogsskövling mm samt naturliga variationer och återkopplingar.
Det finns, som sagt, inga precisa deadlines. Däremot kan
vi med säkerhet konstatera att ju mer vi förändrar de
naturliga systemen, desto större blir sannolikheterna
att förändringarna skall fortplantas i andra system och
att det sker snabbt. Dessutom blir konsekvenserna svårare att förutsäga.
Klimatsystemet har varit relativt stabilt de senaste
tiotusen åren. Det har förekommit variationer, t ex lilla
istiden och medeltida värmeperioden, som orsakats av
naturliga variationer. Man kan även påvisa att människan påverkat klimat och ekosystem åtminstone åttatusen år tillbaka i tiden, t ex genom jord- och skogsbruk.
Men denna påverkan var mycket liten i relation till
icke antropogena orsaker. Förändringarna har givetvis
påverkat ekosystem och människor. Men de har ändå
varit relativt små och har inte hindrat vår civilisation
att utvecklas till dagens situation. Men med kommande
klimatförändringar kommer vi att möta både problem
som vi kan förutse och sådana vi kan inte kan förutse.
En del av problemen kommer vi att kunna hantera. Andra kan vi inte vara säkra på att vi kommer att kunna
hantera på sätt som är acceptabla för vår civilisation.
För att minska sannolikheten för både förutsägbara
och oförutsägbara förändringar bör vi kraftigt reducera
människans påverkan på klimat och ekosystem, förstå
hur systemen förändras och förbereda oss på konsekvenserna. Så snabbt som möjligt.
En del saker har vi flera år på oss att åtgärda. Andra
borde ha varit genomförda för flera år sedan för att undvika problem. Det är minst sagt bråttom.
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 35
35
09-02-26 13.45.47
Dilemman och konsekvenser
I bakgrundsbeskrivningen av klimatförändringarna (The
Physical Science Basis) skriver FN:s klimatpanel IPCC: 26
“Warming of the climate system is unequivocal, as is
now evident from observations of increases in global
average air and ocean temperatures, widespread melting of snow and ice, and rising global average sea levell. Anthropogenic warming and sea level rise would
continue for centuries due to the time scales associated
with climate processes and feedbacks, even if greenhouse gas concentrations were to be stabilised.”
The Millennium Ecosystem Assessment skriver i sin rapport
2005: 28
“A large and growing number of people are at high risk
of adverse ecosystem changes. The world is experiencing
a worsening trend of human suffering and economic
losses from natural disasters
The observed rates of species extinction in modern times
are 100 to 1,000 times higher than the average rates for
comparable groups estimated from the fossil record.
The current rate of biodiversity loss, in aggregate and
at a global scale, gives no indication of slowing, although there have been local successes in some groups
of species. The momentum of the underlying drivers of
biodiversity loss, and the consequences of this loss,
will extend many millennia in to the future.”
Trots all kunskap som mänskligheten besitter fortsätter
och till och med ökar problemen. Kan vi inte hindra det
som sker? Saknar vi förmåga eller vilja? Eller finns det
inte tillräckligt mycket kunskap hos tillräckligt många
eller inflytelserika individer? Helt säkert är att det behövs mer kunskap både på bredden och på djupet.
Under lång tid har myndigheter, intresseorganisationer, företag och media lagt en stor del av ansvaret
för att lösa miljö- och klimatproblem på individen. Det
som verkligen behövs är därtill en djupare insikt hos
de politiker, företag och institutioner som har makt att
påverka de beslut som verkligen gör skillnad. Det måste
dessutom finnas en tillräckligt stor och vaken opinion
som kan ge politiker och beslutsfattare stöd i avgörande
frågor och påverka dem i rätt riktning.
Fossil energi, skogsskövling, konstgödning, produktion av cement mm har, samtidigt som de genererar
växthusgaser, gett människan positiva välfärdseffekter
som livsmedel, transporter, boende, hälsa, längre livslängd, kulturella, tekniska och ekonomiska värden mm.
Hur skall vi minska utsläppen av växthusgaser samtidigt som vi bevarar välfärd och ser till att allt fler få
ta del av den? Vad som händer om vi inte lyckas. Hur
hanterar vi det?
Om människan fortsätter att skapa välfärd på samma
sätt som tidigare kommer klimatsituationen att förvär-
26) 2007 The Physical Science Basis. Contribution of Working Group I to the Fourth
Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change
27) 2005 Millennium Ecosystem Assessment
36 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 36
09-02-26 13.45.47
ras. Samtidigt är en stor del av världsekonomin beroende av faktorer med bieffekten att de genererar påverkan
på klimat och ekosystem. Det behövs en gigantisk omställning av vår syn på oss själva, våra tekniska system,
livsmedelsproduktion, energiproduktion mm. Vägen
dit är kantad av ett antal dilemman och konsekvenser:
Havens förmåga att absorbera koldioxid
Bara hälften av våra utsläpp av koldioxid blir kvar i luften. En
stor del binds i haven som gör oss en tjänst i att hålla nere växthuseffekten. Men samtidigt blir haven allt surare (pH-värdet
sjunker) till följd av den här processen, vilket hotar att slå ut
havens ekosystem. Vi vill inte ha koldioxiden från våra utsläpp
i luften, men vi vill inte heller ha dem i havet.
Stora mängder koldioxid cirkulerar mellan atmosfären, haven och de terrestra systemen (främst biomassa
och jord). Haven och skogarnas funktion som koldioxidsänka gör att bara hälften av våra utsläpp stannar kvar i
luften.
Vi kan dock förvänta oss att klimatförändringar ökar
risken för skogsdöd och skogsbränder, vilket kan medföra att de terrestra systemen blir en väsentlig källa för
koldioxid till atmosfären.
Havens förmåga som koldioxidsänka håller nu på att
minska.28 Allteftersom haven blir varmare minskas deras
förmåga att absorbera koldioxid. Det
medför att en större
andel av våra utsläpp
blir kvar i luften.
Men även om haven fortsätter att absorbera koldioxid medför det problem eftersom absorptionen av
koldioxid gör att haven blir allt surare, pH-värdet sjunker. Mängder av organismer i haven är utvecklade och
anpassade til ett visst pH-värde. Det gäller främst de
som tillverkar hårda skal, t ex snäckor, musslor, kräftdjur och inte minst fytoplankton. Dessa plankton utgör
både basen i det marina livets näringskedja, de skapar
syre till luften samt binder koldioxid från luften genom
fotosyntes.
En minskad mängd fytoplankton skulle allvarligt
påverka naturens egen kolcykel och ekosystem samt
medföra att haven ännu snabbare övergick till att bli
koldioxidkälla istället för sänka.
Dilemmat ligger i att haven å ena sidan minskar våra
utsläpps inverkan på växthuseffekten. Å andra sidan
medför havens absorption av koldioxid att havens ekosystem förändras, potentiellt med katastrofala konsekvenser.
Luftföroreningar döljer uppvärmningen
Vi har så mycket växthusgaser i luften att vi i princip redan
har missat våra klimatmål. Uppvärmningen slår dock inte igenom eftersom partiklar i luften, våra luftföroreningar, har en
avkylande effekt. Växthusgaserna stannar kvar i hundratals
år, partiklarna i några veckor. Om vi minskar förbränning av
fossil energi och biomassa så minskar den avkylande effekten
- men uppvärmningen består. Om vi vill bibehålla den avkylande effekten måste vi släppa ut föroreningar i flera hundra
år - utan att generera mer växthusgaser.
Global dimming har varit ett begrepp inom forskningen under en längre tid. I korthet innebär det att
våra luftföroreningar netto har en avkylande effekt då
de reflekterar en del av inkommande solinstrålning. Det
gör att förorenad luft döljer en del av uppvärmningen
som den förstärkta växthuseffekten står för. Luftföroreningar finns i all urbaniserad miljö. Idag finns de i synnerhet i Asien där det rikliga bruket av både biomassa
och fossil energi utan effektiv rening av rökgaserna ger
så pass kraftiga utsläpp att de till och med syns visuellt
på satellitbilder (det så kallade Atmospheric Brown Cloud
eller Asian Brown Cloud som det kallades när det först
upptäcktes).
Forskare 29 visar att de växthusgaser vi redan har (2005)
i luften ger en uppvärmning av atmosfären på 2,4º (1,4º
28) Canadell et al. Contributions to accelerating atmospheric CO2 growth from economic activity, carbon intensity, and efficiency of natural sinks. PNAS vol 104 1886618870 (2007).
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 37
37
09-02-26 13.45.47
till 4,30) över förindustriell nivå. Det är den uppvärmningen vi skulle ha haft om vi inte hade den kylande effekten som vi får av de partiklar (luftföroreningar) som
vi människor tillför atmosfären, främst genom förbränning. Partiklarna gör att vi bara upplever 0,6 grader av
denna uppvärmning just nu.
Växthusgaserna stannar kvar i atmosfären från tiotals till i vissa fall tusentals år, medan partiklar (från
luftföroreningar) faller ner till marken inom några
veckor. Om vi vill vidmakthålla denna avkylande effekt
måste vi alltså tillföra partiklar med avkylande effekt till atmosfären i flera hundra år. Och det utan
att tillföra mer växthusgaser (hittills har partiklarna
oftast genererats samtidigt med växthusgaser).
Den mest aggressiva minskningen av koldioxidutsläpp kan bara begränsa hur mycket varmare det skall
Luftföroreningar skymmer himlen över Kina den 12 juni, 2008. Him-
bli utöver de 2,4 graderna som redan finns inbyggt i
atmosfären.
EU:s klimatmål är att begränsa uppvärmningen till
2 grader 30 relativt förindustriell nivå. Mycket tyder på
att vi i princip redan är ovanför det målet, men att vi
inte ser det ännu på grund av luftföroreningarnas avkylande effekt. Om vi vill uppnå målet måste vi netto ta
bort växthusgaser ur luften i takt med att vi får mindre
luftföroreningar.
Trögheter i klimatsystemet lurar oss
Trögheter i klimatsystemet ger oss handlingsutrymme, tidsfrister. Men om vi inte agerar under denna tidsfrist förvärras
situationen eftersom trögheterna även gör att klimatet fortsätter att förändras trots att vi minskat vår påverkan. Vidare förefaller klimatsystemet vara känsligare än vad forskarvärlden
antog för bara några år sedan.
Klimatet förändras vanligen långsamt. Tidigare, förhistoriska, klimatförändringar pågick under lång tid
under långvarigt inflytande av radiative forcing, dvs. skillnader i mängden energi som jorden strålar ut relativt
det vi tar emot från solen. Förändringarna i solinstrålning var mycket små från ett år till ett annat och påföljande klimatförändring var även den långsam. Den
situation som rådde gjorde att systemet var nära balans
hela tiden. T ex då planeten blev varmare efter senaste
istiden för ca 20.000 år sedan. Det tog 10.000 år av förändring som bland annat gjorde att medeltemperaturen steg med ca fem grader.
Idag har vi på mycket kort tid (hundra år) förändrat
strålningsbalansen av energi till och från jorden långt
utöver det som skedde vid förhistoriska klimatförändringar. Men ändå har inte klimatförändringarna blivit
lika omfattande. Detta beror på att klimatsystemet har
trögheter som gör att det tar tid innan förändringarna
har nått sin fulla effekt.
Trögheterna ger oss tid att agera. Vi vinner tid då
len är relativt klar i den norra delen av bilden, medan luftföroreningarna gör luften i stort sett ogenomskinlig i söder. Blandat med diset
finns vita moln insprängda, främst vid kusten samt vid Taihang
Shan-bergen. (NASA).
29) V. Ramanathan* and Y. Feng. On avoiding dangerous anthropogenic interference
with the climate system: Formidable challenges ahead. PNAS vol. 105 no. 38 1424514250 (2008)
30) Regeringskansliet, Naturvårdsverket
38 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 38
09-02-26 13.45.47
vi kan agera och förhoppningsvis återskapa den strålningsbalans som rådde innan vi började påverka atmosfären alltför mycket.
Men en nackdel är att klimatet kommer att fortsätta
förändras även efter att vi minskat vår påverkan. Vi riskerar att hamna i obehagliga klimatsituationer även om
vi skulle minska våra utsläpp till noll just därför att det
finns så mycket trögheter i systemet. Om vi vill nyttja
detta så bör vi sikta in oss på att under en tid överbalansera våra reducerade klimatpåverkan. Att inte bara
minska utsläppen till noll, eller ta bort mer växthusgaser än vi släpper ut, utan att faktiskt ändra strålningsbalansen så att vi får en reell avkylning av planeten t ex
så långt att glaciäravsmältningen avstannar
I klimatmodeller som ligger till grund för utsläppsmål (t ex max 2 grader varmare genom 450 ppm koldioxid) har man räknat med att snabba återkopplingar som
t ex vattenånga, molnighet och havsisar relativt snabbt
anpassas till rådande väder och klimat. Men långsamma
återkopplingar som t.ex. förändring av landbaserade
glaciärer, metanhydrater och vegetationsförändringar
förväntades anpassa sig under tiotals eller hundratals
år. Nu visar observationer av verkligheten att de långsamma återkopplingarna förändrades snabbare än man
tidigare hade antagit. Det är en av förklaringarna till
att modellerna inte alltid fångat en del av de snabba
förändringar som sker i dagsläget, t ex avsmältningen
av den Arktiska sommarisen.
En annan uppenbar nackdel med trögheterna är att
vi inte ser de direkta konsekvenserna av vårt agerande
och därför inte vidtar de mått och steg som krävs för att
undvika icke önskvärda förändringar. Vi tror helt enkelt
att saker inte är så illa eftersom vi inte ser dem (ännu) i
vårt dagliga liv. Det finns en stor mängd klimatförändringar som ligger latent, ”inbäddade”, i systemet. Glaciärer kommer att fortsätta smälta hundratals år efter
det att vi slutat släppa ut växthusgaser. Jordens medeltemperatur skulle fortsätta att stiga med 0,5-1 grader
även om vi slutade tillföra växthusgaser och med samma mängd kylande partiklar i atmosfären som idag.
Vatten eller energi?
Det går åt mer vatten för att generera energi ur förnybara än
ur fossila källor. Samtidigt går det åt mer energi för att genera
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 39
39
09-02-26 13.45.47
dricksvatten ur salt eller förorenat vatten än ur grundvatten
eller sötvattensjöar. Både vatten och energi är, eller kommer att
bli, regionala bristvaror. Genvägar medför mer utsläpp.
Samtidigt som vi strävar efter att minska vår användning av fossil energi och övergå till förnybara källor
upptäcker vi att övergången inte sker helt utan problem. Etanolproduktion baserad på majs i USA rymmer
stora etiska problem eftersom den sker på bekostnad
av priset på mat. Dessutom genererar majs-etanolen,
genom återkopplingar i marknadssystemen, skövling
av regnskog och nettoutsläpp av växthusgaser. Detta genom att en del amerikanska jordbrukare som tidigare
odlade soja övergår till majsproduktion. Det gör att
priset på soja stiger vilket får till följd att brasilianska
jordbrukare odlar soja – på betesmark. Det i sin tur får
till följd att brasilianska boskapsuppfödare expanderar
in i regnskogen för att omvandla skogsmark till bete.
Jakten på miljövänligt bränsle skapar miljömässiga och
moraliska konsekvenser som inte är lätta att acceptera.
När USA strävar efter att undvika utländsk olja tvingas man i större utsträckning använda inhemskt vatten.
I vissa fall kan man använda vattnet till flera ändamål,
t ex först generera el och därefter bevattning, men i
vissa fall förändras vattnets kemiska sammansättning.
I andra fall sker avdunstning vilket gör att man tvingas
vänta på att naturen genom nederbörd åter skall göra
vattnet tillgängligt.
Det finns exempel på att det går åt tio gånger så mycket energi att utvinna dricksvatten ur havsvatten än ur
en sötvattensjö eller från grundvatten.31 Det är värt att
tänka på när man reflekterar över konsekvenserna för
de 1-2 miljarder människor som idag är direkt eller indirekt beroende av dricksvatten som har sitt ursprung i
Himalayas glaciärer. Glaciärer som minskar i volym till
följd av klimatförändringar, vilket i framtiden kan leda
till att stora floder i Asien torkar ut.
Det krävs dubbelt så mycket vatten för att driva en
elektrisk bil en kilometer jämfört med om man använder fossil energi (det går åt vatten vid framställningen
av bensin och diesel). Det går åt fyra gånger så mycket
vatten för att driva en vätgasbil samma sträcka och om-
kring hundra gånger så mycket vatten för att driva en
bil med etanol baserad på majs.32
Vi har skapat oss behov av livsuppehållande karaktär
som kräver energi. Vi tvingas inse att vi, för att undvika
att använda fossil energi eller som konsekvens av Peak
Oil, kommer i konflikt med tillgången på människans
absolut viktigaste livsmedel – vatten.
31) Scientific American special issue October 2008. www.SciAmEarth3.com
32) Scientific American special issue October 2008. www.SciAmEarth3.com
40 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 40
09-02-26 13.45.49
Åtgärder
Vi har konstaterat att mänskligheten, och med oss även
allt annat liv på planeten, står inför ett stort antal utmaningar. Människan innehar en särställning i denna
skara. Vi är de enda varelserna på planeten som kan
förstå vad som kan komma att ske, vi är dessutom de
enda som kan göra något åt det. Det var också vi som
försatte oss i den här situationen.
Vår svenske forskare Bert Bolin, sedan ett år bortgången, gjorde stora insater som en av grundarna
till FN:s klimatpanel IPCC. Han var också dess förste
ordförande. Bolin bedrev redan på 50-talet forskning
kring kolets kretslopp och hans insatser inom klimatforskningen har varit banbrytande. Bert Bolin sade 33 i
december 2007 att han visserligen var hoppfull om all
den kunskap som nu fanns inom vetenskapen och den
mobilisering som skett i samhället, men att det rent
vetenskapligt inte fanns något som hindrat oss från att
vara vid denna position för tjugo år sedan. Bolin sade
att trögheten i samhället och bland beslutsfattare att
ta till sig det vetenskapliga kunnandet har medfört
dels att vi rör oss långsammare, dels att vi kommer
att tvingas till större ansträngningar än vad som hade
krävts om vi agerat tidigare.
Framtiden
Någon gång i framtiden har vi förhoppningsvis funnit
hållbara förhållningssätt till flera av problemen som vi
nu ser framför oss. I vissa fall kommer vi att misslyckas.
Om vi missköter situationen blir resultatet bland annat en kraftigt förändrad natur. Därmed urholkar vi
väsentliga delar av förutsättningarna för civilisationen
som vi har utvecklat den hittills. Men vi går inte från
en statisk situation till en annan statisk situation. Såväl naturen som våra samhällen är under ständig förändring.
Kommande liv på den här planeten, inklusive vi
människor som lever idag, kommer för all framtid att
beröras av det som vi har gjort under 1900-talet och gör
än idag. Våra generationer kommer att bli ihågkomna
som de samhällen som startade de största förändringarna på planeten sedan de händelser som fick dinosaurierna att dö ut, flera miljoner år före vår tideräkning.
Förhoppningsvis kan vi lösa delar av grundproblemet, att åter stabilisera strålningsbalansen av energi
till och från planeten jorden. En förutsättning för att
det skall kunna ske är att vi har mindre växthusgaser
i atmosfären än det finns idag och att det finns mer
växande biomassa (skogar) än idag. En förutsättning för
detta i sin tur är att det då utvinns väsentligt mindre
fossilt kol ur marken och att det blir en netto tillväxt av
skogarna. Innan vi har nått den här situationen kan vi
på sin höjd säga att vi är på väg, men inte att vi kommit
fram till hållbara lösningar. Det gäller att nå den situationen innan naturen själv orsakar självgenererande
klimatförändringar.
Väntar vi för länge kommer vi att passera en eller
flera tipping points i klimat och ekosystem. Vi förlorar
då initiativet och förmågan att påverka klimatet i en
33) Personlig konversation med författaren.
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 41
41
09-02-26 13.45.49
riktning som vi önskar. Förändringar kommer då att
ske och våra möjlighet att minska dess omfattning blir
kraftigt begränsade.
Klimatet har varit förhållandevis stabilt i nära tiotusen år. Förmodligen så finns det andra stabila klimatsituationer, även om resan dit kan karaktäriseras av runaway climate (accelererande klimatförändringar omöjliga
att stoppa). Eller så uppstår oscillerande klimat, något
som har varit vanligt förekommande i förhistorisk tid.
Många önskar svar på frågan om vad “för länge” är,
vad vi måste göra inom vilka tidsintervall. Men naturen är inte ett mekaniskt urverk, det är inte heller en
juridisk motpart som man kan förhandla med. Vidare,
vad är acceptabla klimatförändringar i klimat, samhälle och ekosystem? Är det OK att 20 % av växt- och
djurarter dör ut, men inte 25 %? Är det OK om det sker
år 2100, men inte om det sker 2050?
Oavsett svaren behöver vi tänka och planera för stora
förändringar. Att ge upp är inte ett alternativ. Vad krävs
då för att lyckas? Ingen vet, men nedan följer ett försök
att beskriva vad vi måste göra för att inte misslyckas.
Det är ett minsta krav vi kan ställa på oss själva.
Strategi
Ordet kommer från grekiskans stratégos, och är sammansatt av stratos (arme) och ago (ledning/styre). En
strategi är en långsiktig plan skapad för att uppnå ett
visst mål. Begreppet strategi utvecklades ursprungligen inom det militära väsendet. Syftet var att på en
övergripande planeringsnivå skapa förutsättningar för
att uppnå sina mål, oftast att “vinna”. Strategi utgör
grunden för de övriga planeringsnivåerna: operationer, taktik och stridsteknik.
I takt med att samhället har utvecklats har begreppet även vunnit fäste utanför det geopolitiska rummet.
Begreppet strategi (inklusive de övriga planeringsnivåerna) kan användas inom det civila samhället. Det används ofta inom t ex sport och näringsliv. Man kan se t
ex “stridsteknik” som en metafor för “agerande” osv.
En framgångsrik strategi är kontinuerligt anpassningsbar snarare än sammansatt av stela instruktioner. Man
opererar inte ensam utan är beroende av motparter,
medspelare och omgivande förutsättningar som t ex
vad som sker i naturen vid klimatförändringar.
Organisationer och nationer kan överleva utan genomtänkt strategi vid tider av stabilitet. När omvärlden förändras krävs det oftast strategi för att undvika
motgång. “Strategisk följdriktighet” är ett begrepp som
kan definieras som: “när en organisations agerande är
överensstämmande med ledarskapet och ledarskapet i
sin tur är konsekvent med marknaden och övriga omständigheter”.
På nationell nivå har människan börjat utveckla
strategier för att möta klimathoten, främst närliggande
konsekvenser av klimatförändringar på regional nivå.
Men det är tveksamt om man kan säga att mänskligheten har utvecklat någon hållbar strategi för att möta
förändringarna av klimat och ekosystem, samt framför
allt: Att utveckla en strategi (inklusive operationer, taktik och agerande) för att förhindra allvarliga förändringar
av klimat och ekosystem. Det är ett mål, men vi har inte
planerat för hur det skall uppnås med hänsyn tagen till
de senaste forskningsresultaten om hur naturen fungerar, utvecklas och förändras.
Förändringar av klimat och ekosystem måste belysas
ur många perspektiv. Inte minst perspektivet av att se
till att ekosystemen behåller sina grundläggande förmågor att nu och i framtiden förse oss med ekosystemtjänster, t ex kapaciteten att förse oss med livsmedel
samt funktionen att fungera som sänka för växthusgaser.
Förhandlare och beslutsfattare i frågor som på något sätt berör klimat och miljö måste basera sina beslut
och åtaganden utifrån oberoende, senast uppdaterade
och mest tillförlitliga vetenskapliga forskning. Vi måste skapa förmåga att se bortom ekonomiska, politiska,
och individuella särintressen.
Färdplan
Vad skulle vi behöva göra för att lyckas och slippa misslyckas? Människan måste kvantifiera de gränsvärden
i klimat- och ekosystemen som inte bör överskridas
42 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 42
09-02-26 13.45.49
för att undvika katastrofer eller andra oönskade situationer. Därefter bör vi göra allt vi kan, med en viss
säkerhetsmarginal, för att hålla oss innanför dessa
gränsvärden. Gränsvärdena kan röra såväl halten av
växthusgaser i atmosfären som mängden skyddande
ozon, biodiversitet, havens pH-värde mm.
Inte nog med att vi redan har en för hög växthuseffekt i atmosfären, vi spär på den med ytterligare utsläpp. Och inte nog med det: våra utsläpp ökar från ett
år till ett annat!
– Införa moratorium för produktion av kolkraftverk
som inte har fungerande CCS-teknologi.
Flera parallella mål måste uppfyllas:
– Kostnad för utsläpp av växthusgaser t ex genom handel med utsläppsrätter eller skatt på utsläpp. Gradvis
minskat tak och stigande kostnader för utsläpp.
1. Skapa en strålningsbalans som förhindrar allvarliga
klimatsituationer. Temporär lösning: Öka reflektionen
av solljus. (tekniskt och moraliskt mycket tveksam
metod). Långsiktig och hållbar lösning: Processer som
“tvättar bort” växthusgaser ur luften bla genom så kallade kolsänkor.
2. Reducera människans utsläpp av växthusgaser. Se
över möjligheterna att även begränsa naturliga utsläpp
av växthusgaser.
3. Stoppa avskogningen.
4. Bistå utvecklingsländer med resurser att möta förändringar i klimat- och ekosystem.
5. Internationellt system för uppföljning.
Nedan följer en del verktyg som diskuteras i samhället
för att undvika allvarlig klimatpåverkan. Förmodligen
krävs kombinationer av flera verktyg, metoder och incitament.
– Begränsa brytningen av fossilt kol (i synnerhet kol,
men även olja och naturgas).
– Avstå från att avverka tropisk regnskog och skapa nettotillväxt av övriga skogar.
– Fasa ut existerande kolkraftverk kommande årtionden.
– Incitament för att binda växthusgaser från atmosfären till mark och geoformationer. T ex genom att träkol
plöjs ned i marken eller förbränna biomassa i med CCSteknologi.
– Skatt och tak på själva brytning av det fossila kolet.
Skatten återförs lika till alla invånare på jorden och
kompenserar stigande priser på energi. Individer med
liten förbrukning av fossila resurser får därmed nettointäkt.
– Kvoter för individuella utsläpp. Kvoterna sänks långsiktigt på förutsägbart sätt.
– Incitament för energibesparingar och produktion av
förnybar energi.
– Incitament för att minska sot och andra luftföroreningar samt marknära ozon, metan och andra växthusgaser.
– Ökad välfärd i utvecklingsländer vilket även kan begränsa befolkningstillväxten.
– Anpassa samhällen för förändringar av klimat och
ekosystem.
Man skall dock vara medveten om att förändringar och
tvingande omställningar (av politiska skäl eller fysiska
resursskäl) ofta skapar osäkerhet och instabilitet i samhällen, finansvärlden och bland de grupper som drab-
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 43
43
09-02-26 13.45.49
bas. Risker för konflikter, från individuell till geopolitisk nivå, till följd av klimatförändringar samt till följd
av åtgärder för att minska klimatpåverkan måste tas
med vid utvecklandet av strategier för att hantera de
situationer som vi nu står inför.
Alla ambitioner att lösa problem relaterade till klimat och ekosystem måste för att vara framgångsrika
vara beredda att ompröva tidigare givna förutsättningar. Planeten jorden står inför de största förändringarna
som skett på många miljoner år och vi är medföljande
resenärer. Det här är troligen den största prövningen
människan någonsin ställts inför. Vi har aldrig haft
en viktigare uppgift framför oss. Det kräver ledarskap
och samarbete. Givetvis måste våra beslut baseras på
en korrekt förståelse för hur naturen fungerar. Vi kan
inte förhandla med naturen, det går inte att bryta mot
naturlagar. Naturvetenskaplig forskning beskriver hur
naturen fungerar. Klimat- och miljöpolitik skall hjälpa
oss att förhålla samhället till de förutsättningar som
vår omgivning naturen ger. Vi är en del av naturen och
vi är beroende av den.
Politik och vetenskap
Stora framsteg har skett de senaste två till fem åren
rörande våra politiker och ledares kunskap om klimat
och ekosystem. Även inom forskarvärlden har kunskapen ökat lavinartat. Tyvärr har inte politiker och ledare
hängt med när frontlinjerna flyttas fram i forskarvärlden. De flesta politiker och ledare talar fortfarande utifrån kunskap som är ett par år gammal. Detta eftersom
man behöver ett gemensamt ramverk att ta avstamp
ifrån. IPCC’s rapporter är referensverk, men de utkommer med flera års mellanrum och eftersom det tar tid
att sammanställa så är de ett halvt till ett år “gamla”
redan när de kommer ut. Den senaste rapporten, IPCC 4
AR som utkom i början av 2007 är sammanställd av vetenskapliga artiklar som publicerats fram till och med
2006. Dessa artiklar är i sin tur baserade på observationer och forskning i bästa fall under början av 2006,
men oftast under året/åren innan dess.
Så trots att forskarna har relevant information,
t ex att klimatet förändras snabbare än man beskrivit
i IPCC’s senaste sammanställning, så baseras våra politiska beslut på forskningsresultat från omkring 2005.
Krav har framförts på att skapa möjligheter för politiker, klimatförhandlare och ledare att ta del av den
absolut senaste vetenskapliga kunskapen inför klimatförhandlingar.34 Man har jämfört med politiska beslut
rörande ekonomi som tar hänsyn till i det närmaste
dagsaktuell information. Men den vetenskapliga processen i sig en omfattande process som tar tid. Dessutom måste alla politiker, ledare och förhandlare ha
tillgång och acceptens till samma vetenskapliga underlag eftersom frågorna rörande minskningen av den
antropogena klimatpåverkan är globala snarare än nationella.
Vi i den industrialiserade delen av världen står för
merparten av utsläppen. I synnerhet bär vi den största
skulden i form av historiska utsläpp. Man kan se det
som att vi redan fyllt atmosfären och haven med mer
än tillåten nivå växthusgaser. Det finns inget utrymme
kvar för ytterligare utsläpp. Man bör ha en förståelse
för att utvecklingsländerna i samband med klimatförhandlingar vill räkna på utsläpp per capita och vill inkludera historiska utsläpp. I-länderna vill hellre räkna
på procentuella minskningar utifrån nationell nivå.
Vad är rimligt och vad är rättvist? Naturen tar ingen
hänsyn till våra politiska och förhandlingstekniska
problem. Medan vi förhandlar om hur vi skall förhandla så förändras klimatet.
Entreprenörskap
Sammantaget kommer investerare och marknader att
få tydliga signaler att allokera om sitt kapital och andra resurser. Ett successivt stigande pris på fossil energi
(både genom politik, OPEC-beslut och till slut även fysisk brist på råvarorna) kommer dels att medföra incitament för energiomställning, dels att dagens fossila
resurser räcker längre in i framtiden.
Mycket av det arbete som idag bedrivs under former
34) Tällberg Foundation, Grasping the climate crisis. 2008.
44 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 44
09-02-26 13.45.49
som “klimatsmart”, rättvis handel, olika miljömärkningar osv. i syfte att minska individers miljöpåverkan
kommer i framtiden att i större utsträckning skapas
spontant. Detta som anpassning till de förändringar
som kommer att ske på marknaderna. Det miljö- och
klimatarbete som bedrivs idag fyller redan en viktig
funktion för välfärd och strategisk affärsutveckling i
framtiden. Tydliga tecken syns t ex inom bilindustrin
(hösten-vintern 2008).
Många ser stora möjligheter för tillväxt och välfärd
inom nya sektorer som växer fram i kölvattnet av ambitionerna att spara energi, reducera användning av
fossilt kol, minska förbrukningen av vatten, utnyttja
sol, vind och vågenergi mm. Många av det kommande
århundradets framgångsrika företag kommer att vara
verksamma inom dessa områden (ofta sammanfattat i
begreppet cleantech). De som ser förändringar innan
de har skett har möjligheter att utveckla lönsamma
företag som därtill hjälper till med de nödvändiga omställningarna.
Det råder ingen brist på förnybar energi på planeten jorden. Varje sekund tar vi emot omkring tio tusen
gånger mer energi från solen än vad vi använder under
samma sekund. Solenergin omvandlas till värmeenergi, vindar, havsströmmar, biomassa osv. Vi har däremot inte utvecklat tillräckligt med teknologi för att
tillgodogöra oss den energin i så stor omfattning att vi
kan upphöra med fossil energi med omedelbar verkan.
Ca 80% av människans energiutnyttjande kommer från
olja, kol eller naturgas.
Stora satsningar görs nu på att utveckla system och
metoder som både medför energieffektiviseringar och
som utvinner energi ur förnybara energikällor som sol,
vind, våg, geotermi, fotosyntes mm. På många platser,
t ex i Silicon Valley forskas det intensivt i frågorna och
entreprenörskapet frodas i strävan efter att bygga upp
de nya system som kan generera välfärd när vi minskar
vårt beroende av fossilt kol.
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 45
45
09-02-26 13.45.49
Reflektioner
Tillit
Människors tillit till andra människor, myndigheter,
företag, samhällsfunktioner och nationer är av fundamental betydelse för stabiliteten i samhället. Utan tillit urholkas värdegrunder vilket medför ökad risk för
ytterligare instabilitet. Tilliten till samhällsfunktioner
är beroende av dessas förmåga att hantera och lösa problem samt skapa framgång och välfärd.
I takt med att klimatet fortsätter att förändras och
miljö- och ekosystem fortsätter att förstöras blir det allt
mer uppenbart för allt fler att människan hittills inte
varit kapabel att hantera problemen på ett adekvat sätt.
Det är inte antalet lyckade projekt som kommer att ligga till grund för tilliten i samhället utan antalet misslyckade. Detta leder i sin tur till att ytterligare förvärra
situationen genom att människors tillit till samhällets
förmåga minskar.
överens om exakt allt, men väl den stora bilden, t ex att
klimatet förändras och att det utgör ett stort hot. Man
vet vidare att teknik kan hjälpa, men att hela lösningen
inte ryms i teknikutveckling.
3. “Men jag har inte gjort något avsiktligt fel” – En form
av rättvis-värld-tänkande, men naturen är inte “rättvis”.
4. “Det som inte har hänt förut kan inte hända i framtiden.” “Det kommer alltid en massa larm, men sedan
blir det inget av det” -Tankefälla. Klimatet har förändrats förut. Det finns vidare exempel på åtgärder som
gjort att miljöpåverkan minskat och vi undvikit miljöproblem.
1. “Varför skall just vi gå före?” – En form av ansvarsbrist.
Att förneka verkligheten är en vanlig, ytterst mänsklig,
reaktion. Den skapar lugn och fjärmar individen från
obehag. Den löser dock inte de grundläggande problemen. Men den löser faktiskt en del av de individuella
problemen i form av “klimatångest” som dykt upp som
begrepp.36 Som individ blir man ofta belastad med stort
individuellt ansvar för att minska sin klimatpåverkan.
Det handlar om moral som i vissa fall övergått till förföljelse, t ex av individer som äger så kallade “stadsjeepar”. Inget av detta löser klimatproblemen. Det skapar
däremot ångest och ilska vilket inte är särskilt kreativa
tillstånd.
2. “Experterna är oeniga” eller “man kommer att hitta
lösningar” – Förnekande av innebörd. Forskarna är inte
35) Fritt efter dialog med Tomas Böhm, läkare, psykoanalytiker och Marta Cullberg
Weston, psykolog, psykoterapeut
36) Dagens Nyheter 2007-04-06 www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531&a=636064
Att förneka
Vi möter ofta stunder i våra liv när sanningen är svår
att se eller acceptera. Vi har utvecklat en förmåga att
skydda oss mot obehagliga sanningar genom att förneka dem. Det finns olika former av förnekande av klimatfrågor.35
46 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 46
09-02-26 13.45.49
Människor kommer att fortsätta att förneka, både i tysthet och offentligt, till dess mänskligheten har hittat och
vidtagit övertygande och verkningsfulla åtgärder för att
minska förändringarna av klimat och ekosystem.
Är inte hoten överdrivna?
En del ställer sig ibland tveksamma till alla de resurser
som läggs på att forska kring klimatförändringar och
på information för att försöka minska människans klimatpåverkan. Det kan finnas olika bevekelsegrunder
till varför en del på detta sätt intar “en skeptisk” inställning till det som blivit eller är på väg att bli common
sense i klimatfrågorna.
Några orsaker kan vara att tro att det kan vara sant att
människan påverkar klimat och ekosystem på ett sådant sätt att det spelar någon avgörande roll.
Man misstror myndigheter och auktoriteter och upplever att IPCC och/eller “miljöalarmister” har fått för stort
inflytande över samhället. Man ogillar konsekvenserna
av en snabb avveckling av användningen av fossila bränslen för ekonomi och maktförhållanden. Man upplever
att debatten blivit för ensidigt inriktad på antropogen
koldioxid som orsak till att klimatet förändras.
Precis som det fanns stora ekonomiska intressen i tobaksindustrin som hade intresse av att sprida tvivel
kring tobakens eventuellt skadliga konsekvenser, finns
det idag ekonomiska intressen, t ex inom fossil industri,
som har nytta av att sprida tvivel och fördröja kraftfulla
åtgärder. Det innebär dock inte att man kan beskylla
alla som ifrågasätter forskningsresultat eller intar en
skeptisk hållning till hoten kring klimat och miljöfrågor att gå i fossilindustrins ledband.
Men man kan inte utesluta att en väsentlig del av
informationsflödet kring klimatet kommer från lobbyister som arbetar utifrån en politisk, geopolitisk, ekonomisk eller ideologisk agenda snarare än med vetenskaplig grund. Det torde inte vara särskilt överraskande
att särintressen, övertygelser och ideologi vävs in i retoriken kring klimatfrågorna och i synnerhet kring vilka
åtgärder som skall vidtas eller prioriteras.
Hur skall man bemöta människor som förnekar innebörden av antropogen påverkan på klimatsystemet? Det
råder inte längre någon brist på vare sig relevant eller
tydlig information i frågorna. Att gå i polemik med folk
som förnekar klimatfrågorna skapar onödig debatt och
osämja. I sinom tid kommer de att se och uppleva verkligheten. Skeptiker kan oftast bemötas med dialog och
förklaringar. I grund och botten är det sunt att ifrågasätta. Sunt är också att ta till sig underbyggd vetenskaplig kunskap.
Vi bör ta till oss att klimatet förändras och att vi inte
kan kontrollera eller exakt beskriva framtiden. Samhället utvecklas och klimatförändringar kommer i större
utsträckning att betraktas som säkerhetspolitiska hot
mot nationella intressen. Diskussionerna kring klimatfrågor kommer att fortsätta. Men i och med det breda
erkännandet av de vetenskapliga beskrivningarna av
klimatförändringar så kommer vi att se mer konkret
agerande för att minska klimatpåverkan och anpassa
oss till oundvikliga förändringar. Frågan är inte om det
sker förändringar eller om det kan utgöra hot, utan vad
som sker, vilka som agerar och hur.
Det mänskliga urvalet
Vår hjärna har genom årtusenden av naturligt urval utvecklats till att förutse risk och undvika skadliga eller
dödliga situationer.
Vissa situationer i vår omgivning “triggar” igång oss,
medan vi inför andra situationer däremot uppvisar bristande förmåga att såväl upptäcka som reagera mot dem.
Men vi har svårt att reagera kraftfullt och rationellt mot
klimatförändringar därför att varken växthusgaser eller
klimatförändringar utlöser de mekanismer som brukar
få oss upprörda eller engagerade: 37
37) Fritt från Professor Daniel Gilbert, Harvard, 2008.
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 47
47
09-02-26 13.45.49
1. Moraliska frågor. Men klimatförändringar bryter inte
mot några av våra moraliska konventioner. Utsläpp av
växthusgaser orsakas inte av något som vi finner upprörande eller motbjudande. Vi oroas av klimatförändringar, men vi blir inte emotionellt upprörda, vi känner
inte skam eller avsky.
2. Onda avsikter. Vår hjärna är mycket väl utvecklad för
att tolka andra individer och sätta oss själva i relation
till dem, bland annat som vän eller fiende. Vi blir mycket
mer upprörda när människor skadas eller dör till följd
av någons avsiktliga handling än om samma situation
uppkommer genom en naturkatastrof. Om växthusgaser släpptes ut av någon individ eller grupp människor i
syfte att skada oss, då skulle vi reagera snabbt och kraftfullt. Vi kan inte koppla klimatförändringar till någon
individ.
3. Omedelbara hot. Vi ser klimatförändringar som ett
hot mot vår framtid, men inte mot vår omedelbara situation. Vi ser inte heller omedelbara resultat av våra
åtgärder, t ex av minskade utsläpp av växthusgaser. Vi
är fantastiskt bra på att identifiera omedelbara hot som
någonting som flyger mot vårt ansikte vilket får oss att
ducka. Detta har vi tränat på i hundratusentals år. Men
för bara några tusen år sedan utvecklade vi förmågan
att reflektera över saker som ännu inte inträffat. Ur evolutionsmässig synvinkel är vi ännu i början av utvecklingen av denna förmåga. Vi planerar för vår framtid,
men merparten av vår hjärnkapacitet går åt till att reflektera över nuet.
4. Vår hjärna och våra sinnen är mycket bra på att upptäcka snabba förändringar i ljus, ljud, temperatur, färg
osv. Men vi är inte lika bra på att upptäcka långsamma
förändringar även om skillnaderna mellan före och
efter är större. Vi reagerar på relativ, inte absolut, förändring. Vi tenderar till att acceptera förändringar i vår
miljö, bara de sker tillräckligt långsamt. Från en dag till
en annan är miljö- och klimatförstöringen inte så stor,
men vi hade aldrig accepterat den om det som sker på
en mansålder hade skett över en dag.
Vi har reflexer skapade för att svara upp mot hot som
är moraliska, personliga, omedelbara eller snabba. Det
är därför vi mobiliserar mot terrorism, onda människor
som hotar vårt omedelbara liv, eldsvådor mm. Men inte
mot klimatförändringar.
Klimatförändringar utgör hot mot såväl individers
som samhällens liv och existens. Hoten är inte förutbestämda att inträffa, men mycket tyder på att vi låter
det ske. Trots all kunskap som finns i frågorna så agerar
vi inte i paritet med vad resultaten från forskarvärlden
säger oss att vi bör göra. Det räcker uppenbarligen inte
med att intellektuellt förstå att vi har problem, vi måste
bland annat också känna det. Men vi har inte nedärvda
adekvata reflexmässiga beteendereaktioner på antropogena förändringar av klimat och ekosystem. Vi har
ingen erfarenhet av det som håller på att ske.
Eller är det så att vi har tillräckligt med både reflexer
och intellekt för att hantera problemen, men att vi fått
kännedom om dem för sent? Att forskarvärlden inte varit tillräckligt förutseende eller tillräckligt pådrivande?
Har vårt samhälle inte varit mottagligt för informationen? Eller är våra politiska system för svaga för att leda
oss människor i en hållbar och resilient riktning? Har
kortsiktiga särintressen haft för stort spelutrymme i
relation till vår långsiktiga strävan efter ett bättre liv?
Har vi varit för naiva i vår tro på att inget riktigt illa kan
hända oss så länge vi agerar utefter våra moraliska värderingar? Är kanske våra normer och värderingar inte
ens relevanta för att skapa ett hållbart samhälle? Har vi
ens förmåga att ställa rätt fråga, än mindre svara på den
(en form av unknown unknown)? Klart är i alla fall att vi
just nu, och i synnerhet fram till nu, gör och har gjort
för lite och för sent för att förhindra katastrofer.
Det betyder inte att människan inte agerar för att
förebygga katastrofer. Hoten från förändringar av klimat och ekosystem har beskrivits som mänsklighetens
största utmaning. Någonsin. Det är inte ett yttre hot,
förändringarna är skapade av oss människor. Och ändå,
trots att vi vet om dem och dess orsaker, så låter vi det
fortsätta. Vi till och med accelererar vår påverkan på klimat och ekosystem.
48 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 48
09-02-26 13.45.49
Slutord
Vi behöver förstå konsekvenserna av att atmosfären redan har för mycket växthusgaser för vårt eget välbefinnande, idag och i framtiden. För att undvika allvarliga
variationer i klimatsystemet räcker det inte med att
minska utsläppen av växthusgaser. Något som i praktiken innebär att vi fortsätter att öka halten växthusgaser
i atmosfären, men i långsammare takt än tidigare. Vi
måste netto ta bort växthusgaser ur atmosfären. Vi saknar inte möjlighet att göra det, men vi saknar förmågan
att göra det i tillräcklig skala. För att undvika katastrofer måste människan åstadkomma detta innan naturen
själv genererar mer växthusgaser än den tar upp. Naturliga återkopplingar som genererar accelererande förändringar av klimatet har skett många gånger tidigare i
samband med naturliga klimatförändringar.
Koldioxid utgör lejonparten av människans inverkan
på klimatsystemet. Så länge som människan utvinner
fossilt kol (olja, kol och naturgas), så länge kommer
kolföreningar, t ex koldioxid, att hamna i atmosfären,
haven och biomassan. Ett nödvändigt, men inte tillräckligt, villkor för att nå framgång är att det fossila kolet
blir kvar i marken och att biomassan (främst skogar)
blir kvar på marken. Även utsläpp av andra växthusgaser samt luftföroreningar påverkar klimatet och kan
inte negligeras om vi menar allvar med att vilja undvika
allvarliga och okontrollerbara klimatförändringar. Att
bekämpa utsläppen vid slutanvändaren är ett steg på
vägen, men det i sig kommer inte att vara tillräckligt
för att undvika accelererande förändringar av klimat
och ekosystem.
Vi bör undvika att skuldbelägga enskilda individer för
deras klimatpåverkan. Klimatförändringarna är ett globalt problem som främst måste lösas av de aktörer som
har makt över de grundläggande processer som leder
fram till antropogena växthusgaser och annan påverkan på klimat och ekosystem. Enskilda kan öka medvetenheten och bilda opinion, men enstaka individer
kan inte “rädda världen”. Det krävs samarbete där alla
ovillkorligen måste delta.
Hur riskfyllt är det att tala om problem som klimatförändringar kan generera? Kan det skapa förtvivlan
och en uppgivenhet som i sin tur skapar mer problem
än vad själva klimatförändringarna gör? Men att undanhålla relevant information kommer å andra sidan
inte att lösa problemen. Problemen växer med tiden, i
synnerhet om väsentliga delar av samhället anammar
business as usual. För att skapa motivation och deltagande är det av största vikt att så många som möjligt får
tillräckliga insikter och kunskaper. Vi måste få en bred
acceptens för att klimatförändringar är en fråga för gemensam och odelbar säkerhet. Med en bred förankring
av kunskap kan vi fatta beslut i paritet med de mål som
ställts upp.
Men kunskap och målsättningar räcker inte. Vi behöver ledarskap, samarbete och förändring av våra samhällen för att undvika förödande och oåterkalleliga förändringar i naturen. Den resan börjar med att vi skapar
förmåga till förändring och acceptans för det ledarskap
och de åtaganden som krävs för att hantera situationen
som vi har försatt oss i.
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 49
49
09-02-26 13.45.49
50 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 50
09-02-26 13.45.49
insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 51
51
09-02-26 13.45.49
I denna skrift beskriver Martin Hedberg hur klimatet ständigt har förändrats genom årtusenden av små och stora
variationer av solinstrålning och variationer i klimatsystemet självt som ekosystem, havsströmmar, glaciärer mm.
Vår civilisation har utvecklats under en period då klimatvariationerna varit relativt små. Men nu befinner vi oss i
Anthropocene, den tidsepok när människan blivit en väsentlig kraft som genom sin inverkan förändrar klimatsystemet.
Diskussionen i media har relativt ensidigt handlat om koldioxid, atmosfärens uppvärmning och den enskilda medborgarens ansvar för att ”rädda klimatet”. Inom vetenskapen är bilden betydligt mer komplex och hoten kommer
från såväl vattenbrist som stigande havsnivåer, smältande glaciärer, skogsbränder och geopolitiska hot som konsekvens av förändringar av klimat och ekosystem. Orsakerna till problemen är många och integrerade.
Samhällsmedborgaren behöver en större förståelse för komplexiteten i naturen och hur klimatfrågorna är relaterade till välfärdsfrågor, energi, geopolitik mm. Hedberg förklarar grundläggande klimatvetenskap, resiliens, peak
oil, tipping points, strategier mm. Han introducerar ett antal dilemman som vi oundvikligen står inför och han ger
exempel på möjliga sätt att hantera situationer som kan komma att uppstå.
Martin Hedberg är meteorolog med klimat som specialområde. Han har arbetat inom Försvarsmakten, på Sveriges
Television samt som navigatör vid seglings- och flygexpeditioner. Sedan tio år tillbaka arbetar han vid Swedish Weather & Climate Centre med kunskap, strategier och samhällsförändringar relaterade till klimat.
GL BAL
UTMANING
Vi analyserar och sprider kunskap om angelägna
globala utmaningar utifrån ett svenskt perspektiv.
Sveavägen 66 • 111 34 Stockholm • Sweden
52 insik ter och dilemman i klimatfrågan
GlobRapport _210x297_v7.indd 52
09-02-26 13.45.49
