- Här är brödet. - Och saltet.
- Och kryddorna.
- Här är honung.
- Och vatten.
Varje morgon sprider himlen sin nåd,
liksom dagg.
Prisa Gud för de gåvor han ger oss
och be att han bevarar oss i sin frid.
Så att fördärvets demoner
inte korsar våra vägar!
För broder Athanaël,
o Herre, utöka din styrka!
- Athanaël! Athanaël!
- Han varit borta väl länge.
- När kommer han tillbaka?
- När?
Hans återkomst är nära. Jag drömde i natt
att han skyndade tillbaka till oss.
Athanaël är utvald av Gud!
Han visar sig i drömmar!
- Där är han!
- Där är han!
- Frid vare med er!
- Och med dig, broder!
Du är förbi av trötthet… vila dig.
Ta din plats, ät, drick!
Nej! Jag känner mig så bitter…
Jag kommer tillbaka i sorg och bedrövelse.
Staden har utlämnat sig till synd!
En kvinna … Thaïs …
fyller den med vanära.
Och genom henne
styr helvetet över dess invånare!
- Vem är denna Thaïs?
- En skamlig prästinna för Venuskulten!
Redan som barn,
innan nåden uppfyllt mitt hjärta …
… kände jag till henne!
En dag, det erkänner jag med skam,
stannade jag framför hennes dörr.
Men Gud bevarade mig från denna kurtisan,
jag fann friden här ute …
och förbannar den synd jag höll på att begå!
Jag är så bedrövad!
Thaïs vanära och
det onda hon gör, plågar mig.
Jag skulle vilja vinna hennes själ till Gud!
Till Gud!
Vi blandar oss aldrig med världsligt folk, min son,
vi måste motstå frestelserna.
Det säger oss den eviga visheten.
Natten är snart här,
låt oss be och sova.
Låt oss be.
Så att fördärvets demoner
inte korsar våra vägar.
Herre, välsigna vårt dagliga bröd.
Välsigna frukterna i vår trädgård.
Ge oss drömlös sömn
och ostörd vila!
Herre, jag överlämnar
min själ i dina händer.
Skam! Fasa! Eviga skuggor!
Herre, bistå mig!
Du som gett oss medlidande, Gud,
var prisad!
Jag har förstått nattens budskap.
Jag måste ge mig av!
För jag vill befria denna kvinna
från köttets lustar.
Jag ser hur änglarna
lutar sig bedrövat över henne.
Är hon inte din andedräkt, Herre?
Ju syndigare hon är,
desto mer beklagar jag henne!
Men jag ska frälsa henne!
Herre, ge henne åt mig!
Jag ska ge henne åter det eviga livet!
Bröder, stig upp! Kom!
Min mission har uppenbarats!
Jag måste tillbaka till den förtappade staden.
Gud förbjuder att Thaïs sjunker lägre.
Han har valt mig att återföra henne till sig.
Min son, vi blandar oss aldrig med världsligt folk,
det säger oss den eviga visheten.
Ande av ljus och nåd,
rusta mitt hjärta inför striden!
Rusta hans hjärta inför striden!
- Gör mig stark som ärkeängeln …
- Gör honom stark som ärkeängeln …
… mot djävulens konster!
- Rusta hans hjärta.
- Rusta mitt hjärta, inför striden.
Mot djävulens konster!
Gå, tiggare,
sök ditt uppehälle någon annanstans!
Min herre tar inte emot hundar som du.
Min son, om du vill,
gör som jag befaller.
Jag är vän till din herre
och vill tala med honom genast.
Bort härifrån, tiggare!
Slå mig, om du önskar.
Men underrätta din herre. Gå.
Här är så den fruktansvärda staden!
Alexandria! Alexandria!
Här föddes jag i synd.
Den klara luften,
där jag kände hemska dofter av vällust.
Det sinnliga havet,
där jag hörde sång av sirener!
Här blev min själ till kött,
Alexandria! Min hemstad!
Min vagga, min hembygd!
Jag har vänt mig ifrån din kärlek.
För din rikedom hatar jag dig!
För din vetenskap och skönhet hatar jag dig!
Nu förbannar jag dig
som ett tempel, hemsökt av orena andar!
Kom, änglar! Guds andedräkt!
Rena den förpestade luft
som kommer att omge mig!
Kom, änglar! Guds andedräkt!
Athanaël, är det du?
Min studiekamrat, vän och bror!
Jag känner igen dig, fast ärligt talat
liknar du mer ett djur än en människa!
Kom i min famn… välkommen!
Har du lämnat ditt sällskap?
Kommer du tillbaka till oss?
Nicias, jag är tillbaka
bara för en dag, en timme!
- Säg vad du önskar!
- Känner du skådespelerskan Thaïs, kurtisanen?
Visst känner jag henne!
Eller snarare: hon är min, ännu för en timme!
För hennes skull har jag sålt mina vingårdar,
min sista mark och min kvarn.
Jag har skrivit tre böcker med elegier,
men det räcker tydligen inte!
Att hålla henne kvar är förgäves möda,
hennes kärlek är flyktig som en dröm!
- Vad väntar du dig av henne?
- Jag vill återföra henne till Gud.
Min stackars vän! Akta dig för att
kränka Venus, vars prästinna hon är!
Jag vill återföra henne till Gud. Jag ska slita Thaïs
från hennes orena kärleksaffärer.
Och jag ska ge henne som brud till Jesus.
Thaïs kommer att följa mig idag,
för att inträda i ett kloster!
Akta dig för att kränka Venus!
Hon kommer att hämnas.
Gud beskyddar mig.
- Var kan jag hitta denna kvinna?
- Just här!
För sista gången
ska hon supera med mig, i glatt sällskap.
Hon uppträder idag,
så hon kommer efter föreställningen.
Kan du låna mig någon orientalisk klädnad,
så att jag kan närvara vid din fest för henne?
Crobyle och Myrtale,
skynda er att göra Athanaël i ordning.
Så får jag se dig lika tjusig som förr!
Jag lånar vapen från helvetet för detta.
Din högmodige filosof!
Den mänskliga själen är bräcklig.
Jag fruktar inte övermod,
så länge himlen leder mig.
- Han är ung!
- Han är vacker!
- Hans skägg är lite strävt!
- Men hans ögon lyser av eld!
- Det här bandet klär honom!
- Käre despot, här är dina armband!
- Dina ringar!
- Sträck ut armen! - Och fingrarna!
Han är ung, han är vacker!
Hans ögon lyser av eld!
- Och nu klädnaden!
- Bort med tagelskjortan!
Nej kvinnor, aldrig det!
- Se där.
- Se där.
Göm din stränghet under den mjuka klädnaden!
Bry dig inte om deras raljerande!
Titta inte bort, beundra dem hellre!
- Han är vacker som en gud!
- Ande av ljus…
- Om han mötte Dafne, skulle hon bli mänsklig!
- …rusta mitt hjärta inför striden!
Och sandalerna av guld.
Parfym på kinderna!
- Bry dig inte om deras raljerande!
- Han är vacker som en gud!
- Om han mötte Dafne, skulle han bli mänsklig!
- Rusta mitt hjärta inför striden!
- Han är skön! Som en gud!
- Beundra dem hellre!
- Han är vacker som en gud!
- Mot djävulens konster!
- Han är ung! Han är vacker!
- Bry dig inte, beundra dem hellre!
- Som en gud!
- Var glad!
Se upp!
Här kommer din hemska fiende!
Thaïs! Chariternas syster!
Alexandrias ros!
Tysta sköna! Så åtråvärd!
Thaïs!
Hermodorus, Aristobulos!
Kallikrates, Dorius!
Mina gäster, mina vänner!
Må gudarna vara med er!
Det är Thaïs, den flyktiga idolen
som för sista gången sitter vid ditt bord.
I morgon är jag bara ett namn för dig.
Vi har varit älskare under en lång vecka...
Det var mycket trofast
och jag beklagar inte, att du går…
Fri, långt från din famn…
Men var glad i kväll! Vi låter timmarna
fly iväg och muntra upp oss.
Vi begär inget mer av denna natt
än lite galet rus och gudomlig glömska.
I morgon... är jag bara ett namn för dig.
Vem är främlingen, som stirrar så vilt på mig?
Jag har aldrig sett honom på våra fester.
Varifrån kommer han? Vem är han?
En filosof med ohyfsat sinne.
En eremit i livets öken!
- Akta dig! Han är här för din skull!
- Vad erbjuder han? Kärlek?
Ingen mänsklig svaghet kan
mjuka upp hans hjärta.
- Han vill omvända dig till sin heliga lära.
- Vad lär han ut?
Förakt för köttet, att älska smärtan
och sträng botgöring!
Gå din väg. Jag tror bara på kärleken
och ingen annan makt rår på mig!
Häda inte! Häda inte!
Vem gör dig så sträng
och varför förnekar du glöden i din blick?
Vilken dyster dårskap
får dig att gå miste om ditt liv?
Människan skapades för att älska,
vilket misstag du gör!
Människan skapades för att veta,
vem gör dig så blind?
Du har aldrig rört vid livets bägare.
Du kan inte ens stava till kärlekens visdom.
Sätt dig här hos oss,
omge dig med rosor.
Inget är sant utom att älska,
öppna armarna mot kärleken!
Sätt dig här hos oss,
omge dig med rosor.
Inget är sant utom att älska,
öppna armarna mot kärleken!
Nej! Nej!
Jag hatar era falska rus.
Här tiger jag, men jag kommer
till ditt palats för att ge dig frälsning.
Och jag ska övervinna helvetet,
segra över dig!
Sätt dig här hos oss,
omge dig med rosor.
Inget är sant utom att älska,
öppna armarna mot kärleken!
Jag kommer till ditt palats!
Omge dig med rosor,
inget är sant utom att älska!
Öppna armarna mot kärleken!
Jag kommer till ditt palats
för att ge dig frälsning!
Våga bara att komma,
du som trotsar Venus!
Ensam, äntligen ensam!
Alla dessa män,
som bara är likgiltiga och brutala.
Kvinnorna är ondsinta,
timmarna går långsamt.
Min själ är tom...
Var finner man vila?
Hur håller man fast lyckan?
Min trogna spegel, kan du lugna mig?
Säg att jag är vacker, att jag förblir skön
i evighet, i evighet!
Att mina läppars rosenfärg aldrig vissnar.
Att guldet i mitt hår aldrig fördunklas.
Säg det, säg det!
Säg att jag är vacker, att jag förblir skön
i evighet, i evighet!
Att jag förblir vacker i evighet!
Tig då, skoningslösa röst,
som säger: Thaïs, du kommer åldras!
En dag är jag inte längre Thaïs!
Nej, nej! Jag vill inte tro det.
Du, Venus,
ge svar om min skönhet.
Venus, ge svar om dess odödlighet!
Venus, osynlig men närvarande...
Venus, ur skuggornas förtrollning.
Svara mig, svara mig!
Säg att jag är vacker, att jag förblir skön
i evighet, i evighet!
Att mina läppars rosenfärg aldrig vissnar.
Att guldet i mitt hår aldrig fördunklas.
Säg mig det, säg mig det!
Säg att jag är vacker, att jag förblir skön
i evighet, i evighet!
Att jag förblir vacker i evighet!
Främling, här är du, som du hade sagt.
Herre! Herre!
Gör hennes strålande ansikte som beslöjat för mig.
Hindra kraften i hennes skönhet
från att segra över min vilja!
Nåväl, tala nu.
Man säger att du är ingen kvinna lik.
Därför har jag velat lära känna dig.
När jag nu ser dig, förstår jag hur
ärofullt det vore att vinna dig!
Det var storslagna hyllningar,
men ditt högmod överträffar dem!
Akta dig för att älska mig!
Ja jag älskar dig, Thaïs,
och jag älskar att säga det...
…men inte på det sätt du förstår.
Jag älskar dig i anden,
i sanning älskar jag dig.
Jag lovar dig något mycket mer än
febrig njutning och korta, nattliga kärleksdrömmar.
Den lycka som jag bringar dig idag
är oändlig, oändlig!
Visa mig då denna fantastiska kärlek!
Verklig kärlek har bara ett språk: kyssar.
Thaïs, häckla inte!
Den kärlek jag predikar, är den okända kärleken!
Min vän, du är litet sent ute.
Jag känner all världens sinnesrus.
Den kärlek du känner till
föder bara skam.
Den kärlek jag bringar,
är den enda som är ärofull.
Du är djärv nog att förolämpa din värdinna!
Förolämpa? Jag drömmer bara om
att vinna över dig till sanningen.
Den som inspirerar mig till brinnande ord
som får ditt hjärta, kurtisan, att smälta som vax
som kan överlämna dig till mig,
som förvandlar mitt tal till en Jordans flod,
vars vågor förbereder din själ till det eviga livet…
Till det eviga livet!
Nåväl. Lär mig allt
om denna hemlighetsfulla kärlek.
Jag lyder dig…
Jag är din…
Mina tankar är i uppror!
Herre! Herre!
Gör hennes strålande ansikte som beslöjat för mig.
- Venus, osynlig men närvarande...
- Ha nåd! O Herre!
Venus, ur skuggornas förtrollning…
- Venus, stråle från himlen, vit som snö...
- Hindra hennes skönhet från att segra över min vilja!
Venus, stig ned och härska!
Glänsande, vällustig och mild...
Herre! Ha nåd!
Jag är Athanaël, munk från Antinoe!
Jag kommer från den heliga kretsen
och jag förbannar köttet,
jag förbannar döden som tagit dig i besittning!
Jag står hos dig som inför en grav,
och säger: Thaïs, res dig!
Ha nåd! Gör mig inte illa!
Tala! Vad vill du?
Nej!
Var barmhärtig, sluta!
Jag har inte valt mitt öde,
mer än jag valt min natur.
Jag kan inte hjälpa att jag är vacker.
Nåd! Låt mig inte dö!
Jag har sådan ångest för att dö!
Gör mig inte illa!
Nåd! Låt mig inte dö!
Nej! Jag har ju sagt dig:
du ska leva det eviga livet.
Var för evigt den älskade bruden till Kristus,
vars fiende du har varit!
Jag känner en svalka i min vilseförda själ,
jag ryser och blir förtrollad.
Åh, vilken makt han har!
- Thaïs, flyktiga idol, jag vill en sista gång…
- Nicias, igen!
- Jag vill njuta kärleken från din mun…
- Min själ är inte längre min.
Älska mig? Han har aldrig älskat någon!
Han älskar bara kärleken!
I morgon är jag bara ett namn för dig.
- Hör du honom?
- Nåväl, gå!
Säg honom att jag hatar alla rika,
lyckliga människor. Att han ska glömma mig!
Hör du? Säg att jag hatar honom!
Jag väntar på dig vid din tröskel,
ända till gryningen.
Nej! Jag förblir Thaïs!
Thaïs, kurtisanen!
Jag tror inte längre på något
och vill inte ha något -
varken honom, dig eller din Gud!
Fader, Gud har talat till mig genom din röst.
Här är jag!
Thaïs, Gud har väntat på dig!
Dina ord har stannat i mig som en gudomlig balsam.
Jag har bett, jag har gråtit!
I min själ har tänts ett ljus,
jag har sett tomheten i all vällust.
- Jag kommer mot dig, som du har befallt.
- Mod, min syster! Fridens gryning randas.
- Vad måste jag göra?
- Inte långt härifrån, mot väst, finns ett kloster.
Där lever utvalda kvinnor i fullkomlig ro.
Fattiga, för att Jesus ska älska dem.
Blygsamma, så att han ska se dem.
Kyska, så att han ska äkta dem.
Det är dit jag ska föra dig.
Åt deras fromma moder Albine anförtror jag dig.
- Albine, kejsarens dotter!
- Och Kristus renaste tjänarinna.
Där ska jag stänga in dig i den trånga cellen,
tills den dag då Jesus kommer för att befria dig.
Tvivla inte! Han kommer själv,
och vilken skälvning i ditt kött
när du känner hans fingrar
på dina ögon, för att torka tårarna!
- För mig dit, min fader!
- Ja.
Men först, förinta allt som var den orena Thaïs,
ditt palats, dina rikedomar.
Allt som förkunnar din skam.
Bränn allt! Utplåna allt!
Fader, så får det bli. Jag vill inte ha
kvar något från mitt förflutna, utom…
Denna staty, detta barn,
är ett underbart antikt arbete.
Det är Eros! Det är Kärleken!
Betänk att vi inte får behandla honom grymt.
Kärleken är en sällsynt dygd.
Jag har syndat, inte genom honom, utan mot honom.
Jag gråter inte över att ha haft honom som herre,
utan för att jag missförstått hans vilja!
Han förbjuder kvinnan att ge sig åt
någon som inte kommer i hans namn,
och för denna lag bör man ära honom.
Ta den, ställ den i något kloster
så att den som ser den, vänder sig mot Gud!
Därför att kärleken höjer oss
till de himmelska tankarna.
Det var Nicias som gav den till mig,
när han älskade mig.
Nicias! Förbannad vare den förgiftade källa,
varur gåvan kom till dig! Må den förintas!
Och allt som återstår, till elden!
Till avgrunden!
Kom, Thaïs! Allt som var du
ska återgå till stoftet, till den eviga glömskan!
- Allt som var jag ska återgå till stoftet…
- Allt som var du ska återgå till stoftet…
…till den eviga glömskan! Kom! Kom!
Det är ännu mörkt hos Thaïs!
Där bör man sova!
För jag får inte vaka där längre…
- Men vad gör det nu?
- Stackars vän!
Lyckan har åtminstone
kompenserat mig för Thaïs förakt!
Spelet har gett tillbaka nästan lika mycket
som hon tagit ifrån mig!
Vem ersätter dig vid hennes sida?
Din vilde vän från öknen?
- Kanske!
- Ha! Låt oss besjunga hans seger!
Och så roar vi oss,
när vi inte längre kan älska!
- Åh, det är han! Athanaël!
- Athanaël!
Var hälsad, visast bland de vise!
Så Thaïs har avväpnat ditt förnuft?
Se hans triumferande ansikte!
Tig! Thaïs är Guds brud,
hon är inte längre er!
Helvetets Thaïs är död för alltid.
Den nya Thaïs kommer här!
- Kom, min syster, vi flyr för alltid från denna stad!
- För alltid? Nej!
Föra bort henne? Vad säger han?
Nej! Aldrig!
- Han talar sant!
- Thaïs! Du lämnar oss! Är det möjligt?
Gudlöse! Frukta för ditt liv,
om du rör henne!
Hon är helig! Hon tillhör Gud!
Ge plats!
- Nej! Nej!
- Ge plats!
Vad vill han med henne?
Han kan återvända till öknen!
- Gå härifrån, din hund! Till döden!
- Nej!
- Sluta, vid gudar! Här, så ni lugnar er!
- Guld!
Gå nu!
Farväl, Thaïs!
Du glömmer mig förgäves.
Minnet av dig blir som en doft i min själ!
- Farväl för alltid!
- Kom nu, för alltid!
Guld!
Den glödande solen krossar mig,
som en alltför tung börda!
Jag går under av dagsljusets hetta.
- Låt oss stanna.
- Nej! Gå på! Bryt ner din kropp, förinta ditt kött!
Fader, du har rätt.
Jag ger min plåga åt den gudomlige förlossaren.
Enbart ångern renar oss. Gå!
Din fullkomliga kropp gav du åt hedningarna,
åt de otrogna, åt Nicias!
Gud hade skapat den för att bli hans helgedom.
Och nu, när du känner sanningen,
kan du inte längre sluta dina läppar,
inte längre knäppa dina händer
utan att känna avsky inför dig själv. Gå! Gör bot!
- Fader, du talar sant.
- Gör bot!
- Är vi ännu långt ifrån Guds hus?
- Gå!
Jag kan inte! Förlåt, vördade fader!
Droppar av blod rinner från hennes fötter.
Jag grips av medlidande!
Stackars barn, stackars kvinna!
Jag har förlängt denna prövning, förlåt mig!
O min syster! Heliga Thaïs!
- Dina ord är ljuva som en gryning! Låt oss gå.
- Inte än.
Friskt vatten och frukt ska ge dig kraften åter.
Vänta, så går jag ner…
Jag får gå till ett härbärge...
Se de vita cellerna där borta!
Det är Albines kloster, dit vi ska!
Målet är nära - hoppas, be!
O Guds budbärare, så god i din hårdhet,
var välsignad, du som öppnade himlen för mig!
Mitt kött blöder,
men min själ är fylld av glädje.
En lätt bris svalkar min panna.
Friskare än källans vatten,
mildare än en strimma honung.
Din tanke i mig är ljuv och helande
och min ande lösgjord från jorden.
Den svävar redan gränslöst!
Vördade fader, var välsignad.
- Svalka mina händer och läppar...
- Svalka dina händer och läppar…
- Mitt liv är ditt, Gud anförtrodde det åt dig.
- Ditt liv är mitt, Gud anförtrodde det åt mig.
- Jag tillhör dig, mitt liv är ditt.
- Du tillhör mig, ditt liv är mitt.
- Du också!
- Nej! Att se dig upplivas är ljuvare.
- Allt berusar mig…
- Jag känner hur din plåga stillas...
- Gudomliga godhet.
- Outsägliga ljuvhet.
- Svalka mina händer och läppar...
- Svalka dina händer och läppar…
- Jag tillhör dig, mitt liv är ditt.
- Du tillhör mig, ditt liv är mitt.
- Gud anförtrodde det åt dig, mitt liv är ditt!
- Gud anförtrodde det åt mig, ditt liv är mitt!
- Fader vår, som är i himmelen...
- Vem kommer?
Vårt dagliga bröd giv oss idag...
Gudomliga försyn!
Där är Albine och hennes nunnor.
De kommer emot oss, under bön.
Och inled oss icke i frestelse,
utan fräls oss ifrån ondo…
Amen!
Herrens frid vare med dig, heliga Albine.
Jag för till din gudomliga kupa ett vilset bi,
som jag fann på en väg utan blommor.
Jag tog det bräckliga i min hand
och upplivade det med min andedräkt.
Och nu, för att helga henne åt Gud,
anförtror jag henne åt dig.
Så blir det!
- Jag ska inte gå längre.
- Kom, min dotter.
Mitt verk är fullbordat!
Adjö, kära Thaïs.
Stanna i den ensliga cellen,
gör bot och be varje timme för mig!
Jag kysser dina hjälpsamma händer
och gråter över att lämna dig.
- Du som gav mig åter till Gud.
- Så rörande ord! Så underbara tårar!
Lycklig är synderskan som
vunnits över till den eviga kärleken.
Vad hennes ansikte är vackert!
Vilken glädje som strålar ur hennes ögon!
- Farväl, för evigt!
- För evigt?...
- I den himmelska staden möts vi igen...
- Amen.
Hon går långsamt med de vita systrarna.
Vinden svalkar hennes panna.
Och dagarna och åren kommer att gå...
utan att hon syns för mig igen.
Jag kommer inte att se henne mer!
Vad himlen är tung!
Luften är tryckande och hela skapelsen slö.
I fjärran hörs schakalens skri!
Stormen kommer att släppa lös sina krafter…
Med åska och blixtar!
Vi tar undan skörden.
Den kan bli förstörd av stormen i natt.
Athanaël… var är han?
Sedan han återkom till oss
har han varken ätit eller druckit.
Den seger han vann över helvetet
har brutit ner honom till kropp och själ.
- Det är han!
- Hans tankar är någon annanstans.
- De är hos Gud!
- Vi respekterar hans tystnad.
Vi lämnar honom ensam.
Stanna hos mig. Jag måste bekänna
vilken ångest som plågar mig.
Du vet, Palémon, att jag vann tillbaka själen
som funnits i den orena Thaïs.
En stolt glädje följde på triumfen
och jag återkom till denna fridens öken.
Men för mig är friden borta!
Förgäves har jag gisslat mitt kött,
förgäves har jag dödat det!
En demon besitter mig!
En kvinnas skönhet hemsöker mig i visioner!
Jag ser inget annat än Thaïs, Thaïs!
Eller så är det inte hon,
utan Helena och Fryne, Venus Astarte…
Alla härligheter och all vällust
i en enda varelse!
Jag ser inget annat än Thaïs, Thaïs!
Sa jag inte till dig: "Vi blandar oss aldrig
med världsligt folk, min son."
"Vi måste motstå frestelserna."
Varför gick du ifrån oss? Varför?
Gud hjälpe dig! Farväl.
"Vem gör dig så sträng
och varför förnekar du glöden i din blick?"
"Vilken dyster dårskap
får dig att gå miste om ditt liv?"
"Människan skapades för att älska,
vilket misstag du gör!"
Du Satan, tillbaka! Mitt kött brinner!
"Våga bara att komma,
du som trotsar Venus!"
Jag dör! Thaïs!
Kom! Kom! Thaïs!
En helig kvinna ska lämna jorden.
Thaïs från Alexandria ska dö!
Thaïs ska dö! Thaïs ska dö!
Varför finns då himlen, skapelsen, ljuset?
Till vilken nytta hela världen?
Thaïs ska dö!
Jag måste se henne igen!
Se henne, omfamna henne, behålla henne!
Jag vill ha henne!
Jag ska återta dig!
Var min! Var min!
Till mig! Var min!
Herre, ha nåd med mig i din mildhet!
Utplåna mina synder i ditt förbarmande!
Gud kallar på henne, och den vita svepningen
kommer att täcka detta ansikte.
Hon har vakat, bett, gråtit…
Hennes kropp är förstörd av all botgöring,
men hennes synder är utplånade!
Herre, ha nåd med mig i din mildhet!
Välkommen till våra boningar, vördade fader!
Utan tvekan kommer du för att välsigna
detta helgon som du gav oss?
Ja, Thaïs!
Eftersom hon gjort allt som din rena ande
befallde henne, kan hon nu skåda det eviga ljuset!
Thaïs! Thaïs!
Herre, ha nåd med mig i din mildhet!
Thaïs…
Det är du, min fader!
Minns du vår upplysta vandring,
då du förde mig hit?
Jag minns bara din jordiska skönhet!
Minns du de rofyllda stunderna
i oasens svalka?
Jag minns bara denna törst,
som endast du kan stilla…
Men främst, minns du dina heliga ord
då du lärde mig den sanna kärleken?
- När jag talade, ljög jag för dig!
- Gryningen är här!
- Jag ljög för dig.
- Se, den eviga morgonen!
Nej! Himlen… Inget existerar, utom livet
och de levandes kärlek… Jag älskar dig!
Himlen öppnar sig! Jag ser profeter och helgon...
De kommer leende emot mig.
Hör mig då… Min älskade…
Två serafimer med vita vingar svävar i himlen.
Som du sa lägger tröstaren
sina fingrar över mina ögon, torkar för alltid tårarna!
- Säg att du ska leva! O min Thaïs!
- Ljuva dofter uppfyller mig!
- Thaïs, du tillhör mig! Jag älskar dig! Kom!
- Jag känner saligheten söva mina smärtor…
Åh, himlen … Jag ser… Gud!
Död! Ha förbarmande!
