Malmö stad
Sociala Resursförvaltningen
Detta material är framtaget av Sociala resursförvaltningen inom avd. Vuxna,
Myndighet, arbetsgrupp för kompetenssatsning återhämtning 2016, inom LSS PK 3 och
Projektledare Susanna Agerius i samråd med Camilla Bogarve socionom, certifierad rehabiliterare,
utbildare och verksamhetsutvecklare i Psykiatrisk rehabilitering.
Vid referens: Camilla Bogarve, David Ershammar, David Rosenberg (red.), Rehabilitering och
stöd till återhämtning vid psykiska funktionshinder. Gothia, Underrubriken (Möjligheternas
metoder för en ny praktik).
Vårdguiden.
Lars Hansson Professor Medicinska fakulteten (Lunds universitet) stigma och självstigma.
Kompendium
Återhämtningsinriktat
arbetssätt.
2 (9)
Kompetensutveckling inom återhämtningsinriktat
arbetssätt/förhållningsätt
Det är aldrig för sent att återhämta sig från psykisk funktionsnedsättning, det
visar de senaste decenniernas forskning. Det är möjligt även om man haft
besvär i flera år. Flera faktorer samverkar till återhämtningsprocessen. En
viktig drivkraft är hoppet om att livet kan förändras till det bättre.
Sociala resursförvaltningen inom avd vuxna och myndighet kommer att påbörja
en långsiktig kompetenssatsning inom området återhämtning och
återhämtningsinriktat arbetssätt för medarbetare som arbetar på PK3-boenden
inom LSS.
Under våren 2016 kommer medarbetare som arbetar med psykisk
funktionsnedsatta och/eller samsjuklighet att få en övergripande kompetens
inom området återhämtning.
Vi kommer att erbjuda dialogseminarium som innehåller både teoretiska och
praktiska moment. Medarbetare får en översikt i återhämtningsinriktad arbetssätt,
dess principer och förhållningssätt vilka stödjer återhämtning samt ger möjlighet
till att reflektera över sitt egna arbetssätt.
Med denna satsning vill vi bidra till en gemensam grundvärdering och samsyn
kring hur vi arbetar med personer med psykisk funktionsnedsättning, hur vi
motiverar, ger stöd och vägleder till återhämtning och integrering i samhället.
Samtidigt lyfter vi fram tidigare kompetenssatsning, MI som samtalsmetod.
Denna samtalsmetod är till hjälp att stärka självbestämmande och delaktighet
utifrån brukarnas framtidsmål.
Under 2016 kommer de medarbetare som ännu inte fått MI-utbildning erbjudas
det parallellt med denna satsning. Motiverande samtal är en viktig del i det
återhämtningsriktade arbetet.
Dialogseminariumen riktar sig till medarbetare inom Sociala
resursförvaltningen som arbetar med personer med psykisk
funktionsnedsättning/samsjuklighet.
Innehåll
Innebörden i begreppet återhämtning
Brukares erfarenheter
Föreläsning – egen erfarenhet av återhämtning från psykisk ohälsa
Aktuell forskning
Stöd och hinder i individuell återhämtning
Stigma/självstigma
Grupparbete, reflektion kring det egna arbetet
Återhämtning har blivit en ideologisk ledstjärna när det gäller socialpsykiatri.
Människor med svåra psykiska funktionsnedsättningar vill leva ett normalt, friskt
liv som andra medborgare i samhället. Återhämtning innebär tron på möjligheten
att kunna bemästra sin sjukdom och att kunna gå vidare med sitt liv.
3 (9)
Fördjupad kunskap om återhämtning
Under hösten 2016 kommer en fördjupad utbildning inom återhämtningsinriktad
förhållningsätt/arbetssätt genomföras till fyra utvalda LSS-boende inom PK 3.
Man kommer att få en introduktion till Återhämtningsinriktad
arbetssätt/återhämtning inriktat system och hur man kan integrera
evidensbaserade metoder, som bygger på kunskap om återhämtning och stödja
ett rehabiliteringsperspektiv, i en socialpsykiatrisk verksamhet. Fokus på
brukarperspektiv och delaktighet i planering av vård- och stödinsatser är central i
ett sådant system, där man kommer att få en beskrivning av principerna och
metoden. Delat beslutsfattande är en väsentlig komponent i en
återhämtningsinriktad verksamhet.
Man kommer att få en introduktion kring några instrument, som kan användas av
både personalgruppen och brukare för att mäta om verksamheten är
välförankrad i ett sådant arbetssätt.
Långsiktig implementering
För att kunna arbeta återhämtningsinriktat kommer man erbjudas kontinuerlig
metodhandledning utifrån ett återhämtningsinriktat arbetssätt. På detta sätt
säkerställs långsiktigheten i arbetssättet. Man kommer att få verktyg där man
fokuserar på att öka brukarens delaktighet och ansvar över de egna besluten.
Målet är även att man ska kunna mäta om man arbetar återhämtningsinriktat som
medarbetare och verksamhet.
Tre steg mot varaktig förändring
I all planering för utveckling, och på alla nivåer, bör tre delar – möjlighet, metod
och förverkligande – ges utrymme. Principen om delaktighet i samhällslivet och
återhämtning behöver tydliggöras i verksamhetens vision. Verksamheten behöver
också aktivt arbeta med en värdegrund som kan bära medarbetarna framåt.
Värdegrunden ska ge svar på frågan: Varför gör vi detta? Verksamhetsplaner och
andra styrdokument är exempel på var detta kan uttryckas. Men vackra ord
räcker inte, vi behöver arbeta med hur vi verkar för att nå vår vision och hur vi
agerar utifrån vår värdegrund. Hur ser vi att vi i denna verksamhet sätter
individen i centrum? Vad gör vi? Vad säger vi?
Metoder – verksamhet och omgivning
Genom mer konkreta målsättningar och rätt metoder kan vi jobba för visionen.
På vilket sätt stödjer verksamheten principen om rätten till delaktighet och
visionen om återhämtning? Hur ska insatserna leda till resultat, till förändring i
människors liv? Visionen bryts på så sätt ner i konkreta policyer och rutiner. Är
diagnos, funktion, och problem i fokus eller är det individens drömmar,
intressen, förmågor och möjligheter att delta i samhället som är i fokus? Hur ser
4 (9)
samspelet mellan personal och brukare ut? Följer samspelet det vi vet om
återhämtningsinriktat arbetssätt?
Frågor som kan ställas när insatser och aktiviteter planeras kan vara: Finns det
aktiviteter i den naturliga miljön som möter individens behov och önskemål? Bör
individen bli del av denna istället för den kommunalt drivna aktiviteten? Kan
exempelvis personen gå en vanlig utbildning men med stöd av oss, istället för att
vi ordnar en studiecirkel i den kommunala verksamheten
Förverkligande – implementering och långsiktighet
Hur säkerställer vi att återhämtning verkligen stöds i det dagliga arbetet?
Uppföljning, resultatmått, enkäter med mera behöver koppla tillbaka till visionen,
värderingarna och de enskildas önskade resultat. Stödjer verksamheten individer
att komma närmare dessa?
Professionell personal kan bara till en begränsad del bidra till människors
återhämtning. Återhämtning kan aldrig bli en metod, något för en verksamhet att
syssla med. Det är individens resa.
Vi vet att återhämtning vid svåra psykiska sjukdomar är en verklig
möjlighet. Vi vet också att alltför många människor aldrig ges rätt
förutsättningar och därmed inte heller möjligheten till återhämtning
Vad är återhämtning
Stigma och självstigma
Den som drabbas av psykisk ohälsa är redan stigmatiserad genom sin egen
internalisering av föreställningar och stereotyper. Detta medför ofta att man
hemlighåller sitt tillstånd och undviker att söka vård, m.m.
Det finns inte mycket forskning kring psykiskt funktionsnedsattas egna attityder
och erfarenheter. Det är dock belagt att allmänhetens attityder internaliseras,
likaså att de flesta har erfarenhet av nedvärderande kommentarer, att bli
behandlade som mindre vetande och att ha utsatts för diskriminerande
behandling. Andra konsekvenser är arbetslöshet, inkomstbortfall, utebliven eller
försenad vård och social isolering/ensamhet.
Stigmatisering av personer med psykisk ohälsa är ett av de allvarligaste
hindren för framgångsrik behandling/rehabilitering vilket medför:
Personligt lidande
• Sämre självkänsla o livskvalitet
• Social isolering
5 (9)
Sämre livsvillkor
• Arbete, ekonomi, bostad
Försämrad vård o rehabilitering
• Försenad eller utebliven vård
• Hinder i vård o rehabilitering
Omgivningens stigmatisering – självstigma
Allmänhetens stigma
• Stereotyp: Negativa föreställningar om en grupp (farlig, svag,
inkompetent)
• Fördom: Instämmande i föreställning och/eller negativ emotionell
reaktion (vrede, rädsla)
• Diskriminering: Beteende relaterat till fördom (undvikande, inte
anställa, inte ge bostad)
Självstigma
• Stereotyp: Negativ föreställning om sig själv (svag och inkompetent)
• Fördom: Instämmande i denna föreställning, negativ emotionell reaktion
(låg självkänsla)
• Diskriminering: Beteende relaterat till fördom (söker inte arbete,
bostad)
Återhämtningsinriktat arbetssätt
I ett återhämtningsinriktat arbetssätt är idealet att människor med svåra psykiska
problem har stor möjlighet att välja vad de själva tycker stödjer dem bäst. Fokus
skiftas från professionellas bedömningar till att främja individens eget arbete för
återhämtning och välbefinnande.
Tillsammans kan personen i återhämtning och personal fungera som ett team
med fokus på att skapa möjligheter och att eliminera eller minska hinder och
konsekvenser av funktionsnedsättningen.
I ett återhämtningsinriktat arbetssätt integreras önskemål, erfarenheter och
synpunkter från brukaren. Målgruppens behov och önskemål styr utbudet av
stöd och service. Det är relationen, som bygger på engagemang, omtanke och
tilltro till individens egen förmåga, som stödjer återhämtning.
Återhämtning, en individuell process
Återhämtning handlar om att gå från psykisk ohälsa till att må bättre. Det är en
process som ser olika ut från person till person, och den utgår ifrån varje individs
unika förutsättningar. Det är bara man själv som kan återhämta sig, ingen annan
kan göra det åt en, varken vården eller de närstående. Däremot behöver man
oftast omgivningens stöd och ibland kan man även behöva behandling. När man
har kommit en bit på väg i sin återhämtningsprocess märks det genom att man
kan hantera sina symtom, att man kan fungera i sociala relationer och kan klara
av sådant som man själv tycker är viktigt.
6 (9)
”Återhämtning beskrivs som en djupt personlig och unik process som ofta
innebär en förändring av en persons attityder, värderingar, känslor och
roller. Det handlar om att leva ett tillfredsställande, hoppfullt och
konstruktivt liv även inom ramen för de begränsningar som orsakas av
sjukdomen. Det handlar om att skapa nya mål och ny mening i sitt liv när
man växer förbi den kris, den katastrof som den psykiska sjukdomen kan
ha åsamkat (Anthony, 1993)”
Hoppet en drivkraft
En av de viktigaste drivkrafterna för återhämtningsprocessen är hoppet om att
tillvaron kan förändras till det bättre. Insikten att förändring är möjlig kan skapa
en grogrund för längtan och livslust och ge den kraft man behöver för att känna
framtidstro. Utan hopp om förändring är det lätt att låta andra ta över och styra
ens tillvaro.
Ibland har man inte kraft eller ork att hoppas längre. Då har det visat sig att
andra människor kan fungera som ett ställföreträdande hopp. Bara genom att
finnas där och visar att man fortfarande bryr sig om och tycker om den som mår
dåligt kan den personen ersätta det hopp som den drabbade har förlorat.
Nätverk
Om man länge har lidit av psykiska besvär kan man ha tappat sitt vanliga sociala
nätverk. Även om man kan ha värdefulla relationer med personal från psykiatrin
eller socialtjänsten har de ingen kunskap om vem man var innan man började må
dåligt. Då är det viktigt att den bilden kan rättas till av de som känt en under en
längre tid, som familj, vänner eller släktingar.
Det är inte bara relationer till människor som kan vara till hjälp i en
återhämtningsprocess. Ofta kan relationen till ett djur ha en avgörande betydelse.
Ju tydligare djuret visar sitt beroende av en, desto mer främjar det
återhämtningen.
Empowerment
I berättelser om återhämtning finns många perspektiv liknande de som finns i
begreppet egenmakt (efter engelskans ”empowerment”). Principen innebär att
man tar kontroll över sitt liv, i motsats till att vara en mottagare av andras
omsorg och beslut, utan makt att påverka sin livssituation.
Med begreppet följer ett positivt synsätt som betonar ens egna resurser och
förmågor, i motsats till ett synsätt som enbart fokuserar på ens brister eller
problem. Om man upplever att man själv har makten att förändra sin
livssituation påverkas också möjligheten till återhämtning.
Att känna sig respekterad och uppskattad som den person man är, med de unika
erfarenheter man har, är viktigt. Att möta andra som upplevt liknande saker som
man själv kan vara en källa till kraft och bidra till återhämtningen.
7 (9)
”Återhämtning från en svår psykisk sjukdom handlar om krävande
mänskliga utvecklingsprocesser och ser så individuellt ut från person till
person”.
Salutogent perspektiv
Ett Salutogent förhållningssätt hos de professionella underlättar återhämtningsprocessen
genom att se det friska och vilka friskfaktorerna är samt vad som gör att vissa individer
klarar motgångar bättre än andra. Salutogenes är därmed ett alternativt perspektiv till att
ha fokus på sjukdomen och vad som har orsakat denna. Perspektivet löser upp
uppdelningen sjuk eller frisk och visar att vi alla är mer eller mindre ”friska/sjuka” under
olika perioder.
Detta resonemang leder bort från kategorisering, att någon är sin sjukdom, exempelvis
”en schizofren” eller ”en paranoid”. Resonemanget leder också till att det kanske inte
alltid handlar om sjukdom, utan istället olika tillstånd eller kriser som ibland är en del av
att vara en människa. Sammantaget leder detta till minskad stigmatisering. Begriplighet,
hanterbarhet och mening är komponenter som utgör känslan av sammanhang
(KASAM), och en stark känsla av sammanhang ger motståndskraft vid motgångar och
predicerar bättre hälsa och återhämtning.
Mening och hopp är centralt i Salutogent perspektiv likväl som i återhämtningsinriktat
arbete, samtidigt som det i allmänhet kan anses utgöra en grund för vår existens.
Gemensamma faktorer
Återhämtning är en process som skiljer sig åt från person till person men det
finns fem viktiga faktorer som återkommer i personers berättelser om
återhämtning.
Den egna självbilden
Ömsesidiga relationer
Social trygghet
Att kunna hantera sina symtom
Att hitta en meningsfull sysselsättning
Den egna självbilden
En faktor handlar om den egna självbilden, alltså hur man ser på sig själv och hur
man upplever sin situation och sin psykiska ohälsa. Man kan behöva hitta nya sätt
att se på sina problem och svårigheter, men också uppmärksamma sin inre styrka,
sina resurser och goda egenskaper.
Ömsesidiga relationer
För att kunna återhämta sig behöver man andra människor. Det kan vara
personal, vänner eller närstående. De som finns kvar och håller kontakten med
den som mår dåligt förmedlar bara genom sin närvaro att de fortfarande
8 (9)
accepterar honom eller henne som en mor, en son, en syster, en vän. Genom att
fortsätta finnas kvar utgör de ett konkret tecken på ett fortsatt hopp om
återhämtning. Det som främjar återhämtningsprocessen är de ömsesidiga
relationerna, där båda parter är beroende av varandra. Det handlar både om att
uppleva ett förtroende för någon, och att känna att man betyder någonting för
någon annan.
Social trygghet
För att man ska kunna återhämta sig är det viktigt att ens grundläggande sociala
trygghetsbehov är tillfredsställt, det vill säga att man har ett fungerande boende
och en ordnad ekonomi.
Att kunna hantera sina symtom
Att kunna hantera sina symtom är viktigt. Dels genom att ta del av vård och stöd,
dels genom att man hittar sina egna strategier. Många som återhämtat sig
beskriver hur de blivit informerade och delaktiga i beslut som rörde deras
behandling. Att de börjat uppleva sig själva som en del i ett sammanhang och fått
tillbaka sin livslust och sitt hopp.
Många beskriver hur de kunnat finna lindring för svåra besvär i musik, eller
genom att gå ut i naturen eller träffa andra människor. Att uttrycka sig och skapa,
eller använda sina händer i ett hantverk är en hjälp för många. För andra har
fysisk aktivitet, som att promenera, cykla eller syssla med yoga och meditation
varit till hjälp.
"Min kreativitet har varit till stor hjälp under mitt tillfrisknande. Det har
varit ett verktyg. Verkligen. Det har gjort att jag har kunnat uttrycka mig
och det är ett slags läkningsprocess. Man skapar någon slags begriplighet
för sig själv... Det har varit väldigt viktigt
Att hitta en meningsfull sysselsättning
En ytterligare faktor handlar om att hitta meningsfulla aktiviteter och få möjlighet
att komma ut och delta i samhället. Det kan handla om att till exempel utbilda
sig, börja arbeta eller ägna sig åt konstnärlig eller andlig verksamhet. Lika olika
som människor är, lika stora skillnader finns i hur man väljer att leva vidare med
sina erfarenheter av psykisk ohälsa. En del finner en väg i kreativ eller konstnärlig
verksamhet, där det är tillåtet och ibland hör till att inte vara strukturerad eller
leva ett regelbundet liv. Andra tar vägen in i ett inrutat liv, och skaffar tydliga
ramar och strukturer för sin tillvaro.
9 (9)
Om vi planterar ett frö i öknen och det inte växer, frågar vi
då: Vad är det för fel med detta frö? Nej, istället undersöks
förutsättningarna för fröet att gro med frågan: vad måste
förändras i omgivningen för att ett frö ska kunna växa här?
Utmaningen för oss, är att sluta ställa frågor om vad som är
fel med dem som lider av psykiska funktionsnedsättningar
och istället ställa oss frågan: hur kan vi skapa en human
omgivning, fylld med hopp och relationer, som kan ge
näring till människors växande?
( Fritt översatt efter Patricia Deegan, Recovery and the conspiracy of hope)
