Aldrig mer Hiroshima

Aldrig mer Hiroshima!
För 66 år sedan, i andra världskrigets slutskede, utfärdade USA:s president Truman en order
om ett kärnvapenangrepp mot Japan. Innebörden av beslutet var en kollektiv dödsdom för
befolkningen i de två städerna Hiroshima och Nagasaki. Omedelbart dödades mellan 150 200000 människor och många tusen skadades - brändes till en senare död eller livslånga
handikapp. De radioaktiva partiklarna som spreds har också skördat tiotusentals liv i flera
generationer sen dess.
Sedan andra världskrigets slutskede har kärnvapen utgjort ett växande hot mot hela
mänskligheten. Terrorbalansen och kapprustningen under kalla kriget, då endast Sovjet/
Ryssland , USA, Kina, Frankrike och Storbritannien hade kärnvapen, har fortsatt och
ytterligare länder har försett sig med kärnvapen, nämligen Israel, Indien , Pakistan och
Nordkorea. Dessutom finns det en osäkerhet beträffande Irans planer på att utveckla
kärnvapen via sina civila kärnkraftsanläggningar. Kärnvapeninnehav kan massivt användas
för att utöva påtryckningar mot andra länder och de utgör ett stort hinder för att vi i framtiden
kan utveckla ett fredligt globalt samarbete.
I kärnvapennedrustningen har det civila samhället och dess nationella och internationella
organisationer en mycket viktig roll. För att skapa press på det politiska etablissemanget och
på de ledare som tror på en kärnvapenfri värld behövs en kraftig internationell opinion. Den
kan förverkligas om många går samman och protesterar, bildar internationella nätverk och
tillsammans skapar en opinion mot kärnvapen. I USA. har fyra f.d. utrikesministrar och
försvarsministrar, bland dem Henry Kissinger, tagit ett initiativ som syftar till att påverka
kongressen och den amerikanska allmänheten om att verka för en värld utan kärnvapen.
Kissinger tillägger att det skulle främja både USA:s och andra länders säkerhetsintressen, då
inga politiska motiv kan rättfärdiga användningen av sådana vapen.
Sverige och EU bör också med kraft verka för att de taktiska kärnvapnen i Europa försvinner
och därmed ge Obama stöd i hans vision om en kärnvapenfri värld. De europeiska
kärnvapenmakterna och EU har ett stort ansvar i detta och kan, som ett första steg, skapa ett
Europa utan kärnvapen- ”Europa en kärnvapenfri zon”. De europeiska kärnvapnen saknar
idag militärt värde och kvarstår egentligen, som reliker från kalla krigets dagar.
Ickespridningsavtalet (avtalet mot spridning och för nedrustning av världens kärnvapen) bör
också stärkas i enlighet med Blixkommissionens förslag, för att få Ryssland och USA till att
ytterligare nedmontera sina kärnvapenarsenaler.
Idag är den civila kärnkraften starkt ifrågasatt i många länder samtidigt som den fått en
pånyttfödelse i vissa andra länder. En utökad användning av civil kärnkraft skulle onekligen
öka risken för spridning av kärnvapenteknologi också till odemokratiska länder. Risken att
kärnvapen, kärnvapenteknologin och klyvbart material från kärnkraften hamnar i händerna på
internationella terrorister kan inte heller underskattas. Det finns redan idag stora brister i
förvaringen av klyvbart material från kärnkraften och vi kan inte lita på de stater som idag
inte är beredda att skriva under ickespridningsavtalet. Vi behöver istället en internationell
konvention som totalt förbjuder kärnvapen!
Sverige och EU har ett stora möjligheter att ta nya initiativ och medverka i detta arbete genom
att söka påverka USA och Ryssland och ytterst arbeta för att befria världen från alla
kärnvapen.
Aldrig mer Hiroshima! Aldrig mer Nagasaki!
Börje Andersson