Bedragares kännetecken Mats Börjesson

Hälsa och samhälle
Bedragares kännetecken
Mats Börjesson
Examensarbete i kriminologi
61 - 90 p
Aug 2010
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
Abstract
Bedrägerier bedöms vara kraftigt underrepresenterade i brottstatistiken och bara
en bråkdel av gärningsmännen upptäcks. Bilden av hur dessa ser ut är splittrad i
det nuvarande kunskapsfältet. Denna studie bygger på en enkät som med
utgångspunkt från andra källor än offentlig registerdata försökt klargöra hur en
bedragare ser ut och vilka faktorer som påverkar risken för bedrägerier, samt kasta
ljus på dem som av olika skäl undkommer kontroll och lagföring. Resultatet visar
att vissa faktorer utmärker sig och vissa kännetecken framträder. De mest
utmärkande riskfaktorerna är anonymitet, allmän ekonomisk kris och otydliga
regler. Anonymitet försvårar den sociala kontrollen och möjligheter till
bestraffningsåtgärder och risken att frestas agera bedrägligt är överhängande. När
det gäller experters perspektiv på bedragare framträder personer med ekonomiska
problem, sociala problem och tidigare brottsbelastning. En traditionell bild som
bekräftas av tidigare undersökningar. En annan bild visar på en uppfattning om att
de flesta människor är beredda att utföra bedrägerier under vissa omständigheter
och att de flesta bedrägerier utförs av vanliga människor. En ytterligare bild är att
en bedragare är en person som har särskilda kunskaper, en person som har tillgång
till konfidentiell information och vet hur man undkommer. Studien visar att vissa
grupper anses undkomma kontrollsystemen och resultatet indikerar att
högstatuspersoner utgör delar av denna grupp. En slutsats är att kontrollsystemen
har en mycket bred insikt i de varningssignaler som förekommer och en klar
samsyn på tydliga riskfaktorer. Samtidigt indikeras en bred och neutral inställning
och en medvetenhet om att vissa grupper är svårurskiljbara vid kontroll. Studien
ger insikt i att den offentliga lagföringsstatistiken inte ger en helt rättvisande bild
av bedragaren.
Börjesson, M, Bedragares kännetecken, Fraud indications.
Examensarbete i kriminologi 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle,
2010.
Nyckelord: Bedragare, Ekonomiska problem, Högstatuspersoner, Kännetecken,
Otydliga regler, Riskfaktorer, Undkommer.
1
Innehållsförteckning
Abstract
Innehållsförteckning
1
2
I. Inledning
Bakgrund
Problemformulering
Syfte
Frågeställningar
3
3
4
4
4
II. Teori och tidigare forskning
Teori
Tidigare forskning
Brottsutvecklingen
Vem är ekobrottslingen
5
5
7
7
10
III. Metod
Val av undersökningsmetod
Enkäter: konstruktion och felkällor
Material
Materialets för och nackdelar
Metodens för och nackdelar
Avgränsning
Etiska övervägande
14
14
15
16
17
17
17
17
IV. Resultat
Faktorer som påverkar risken för bedrägerier
Experters bild av bedragare
Vilka grupper undkommer kontrollsystemen
18
18
19
20
V. Sammanfattning och slutsats
21
VI. Allmän diskussion
25
VII. Litteratur
28
VIII. Bilagor
Bilaga 1: Enkät
Bilaga 2: Resultattabeller
30
30
36
2
I. Inledning
När det gäller bedrägerier är det viktigt att komma ihåg att handlingen sällan
är en renodlat brottslig handling. Det gäller att kunna "sålla agnarna från
vetet"(Alaletho, 2003, sid. 17). Bedrägerier är uppblandade med fullt laglig
verksamhet och för att både kunna avslöja och förebygga bedrägerier gäller det
att kunna utforma effektiva motstrategier (Alaletho, 2003, sid. 17).
Bakgrund
Bedrägerier bedöms vara kraftigt underrepresenterade i brottstatistiken och
kontrollapparaten är selektiv. Mörkertalen beror främst på att brotten ofta är
svårupptäckta och att anmälningsbenägenheten för bedrägerier är låg (Brå,
2002, sid. 11,12). De flesta brott som begås i Sverige kommer aldrig till
polisens kännedom (Brå, 2008:b, sid. 6). Den registrerade brottsligheten utgör
mot bakgrund av detta ingen särskilt bra källa till kunskap om brottens olika
gärningsmän. För att hitta sakförhållanden om studiens gärningsmannagrupp
måste man finna andra realiteter som ligger närmre den verkliga brottsligheten.
Det är som regel inte möjligt att studera den faktiska och verkliga
brottsligheten. Studier är hänvisade till en mer eller mindre ofullständig statistik
av den registrerade brottsligheten. Denna statistik tenderar dessutom att vara
selektiv och inte representativ för vare sig brotten eller dess förövare. Den
speglar som regel mer hur kontrollapparaten fungerar (Brå, 2002, sid. 6).
Åklagare väljer brottsärenden utifrån principen att visa handlingskraft och
effektivitet (Alalehto, 2007, sid. 27). Det ger inga pluspoäng för rättsväsendet
att ge sig i kast med komplicerade bedrägeriutredningar och få bedrägeribrott
utreds (JO, 2009). Det stora flertalet brott är tekniskt uppklarade och
administrativt nedlagda. Brotten är då ansedda som uppklarade men utan att ge
någon kunskap eller erfarenhet till kontrollsystemen (Brå, www.bra.se/statistik,
2009) (Brå, www.bra.se/bedrägerier och bidragsbrott). Det råder dessutom brist
på samordning och svårt att i systemen få tillgång till relevant information. Det
finns en mängd administrativa och organisatoriska hinder för att skapa effektiva
förebyggande metoder mot bedrägerier (Brå, 2003:a, sid. 7) (Brå, 2003:c, sid.
29-31). Offren lämnas ensamma och den övergripande målsättningen för
rättsväsendet är att skapa bra statistik (Brå, 2003:c, sid. 36).
Bristande information om bedrägerier har även sin grund i att brotten är känsliga
för insyn. För inblandade parter är det brukliga att tysta ner uppgifterna. Det är
"locket på" som gäller vilket bidrar till svårigheten att få tag i relevant material.
För såväl företag som privatpersoner är det känsligt att erkänna sig lurad och
företag har goda skäl att dölja dålig kontroll och bristande säkerhetsrutiner (Brå,
2003:c, sid. 56) (Brå, 2002, sid. 11,12). Även kontrollapparaten håller på sina
kunskaper (Brå, 2003:a, sid. 7) (Brå, 2003:c, sid.30). Denna tystnad bidrar till att
vissa brott aldrig blir synliggjorda och att vissa gärningsmän undkommer.
Kontrollsystemen riktar uppmärksamheten på somliga tillvägagångssätt och
gärningsmannaprofiler medan andra förblir dolda (Brå, 2003:a, sid. 6). Detta leder
till brister i kunskapsfältet och ger utrymme för spekulation och tyckande om hur
både brotten och bedragare ser ut. De varningssignaler som idag används skulle
kunna bidra till att en oproportionerlig andel av dem som upptäcks är personer
med tidigare lagföringar eller andra skevheter. Ekonomiska brott är ofta
svårupptäckta och dessutom många gånger omöjliga att utreda och komma till
rätta med (Brå 2003:a, sid. 6). Utredningarna kräver ofta särskild kompetens och
3
är både kostsamma och tidskrävande vilket är belastande för såväl offer som
rättssystem (Brå, 2002, sid. 12). Istället gäller det att försvåra genomförandet av
bedrägerier och kombinera detta med hög risk för upptäckt. Effektiva preventiva
åtgärder är synnerligen viktiga när det gäller bedrägerier och att utforma dessa
kräver särskilda kunskaper (Brå, 2003:a, sid. 6,8). Bedrägerier uppdagas främst
genom olika former av kontroller och det är viktigt att förstå hur dessa fungerar
och var de skall sättas in (Brå, 2002, sid. 11). Där man inte utför kontroller
upptäcks heller inga bedrägerier (Brå, 2008:a, sid. 63). I tidigare rapporter och
undersökningar har man undersökt bakom liggande orsaker till kriminalitet. Dessa
utgår ofta från att det finns skillnader mellan dem som begår brott och dem som
inte gör det (Apropå, 2/ 2003). När det gäller ekonomiska brott är behovet av
ökade kunskaper på området mycket stort. Det måste skapas mer effektiva
preventiva åtgärder (Brå, 2003.a, sid. 6,7). Denna studie är därför mycket viktig
och utgör ett betydelsefullt komplement till tidigare undersökningar. Min
förhoppning är att studien skall bidra till ökad kunskap om bedrägeriers orsaker
och bedragares karaktäristika, och i förlängningen kunna medverka till
utformandet av effektiva preventiva åtgärder.
Problemformulering
Kunskapsfältet om bedrägerier och bedragare är både bristfälligt och
osammanhängande och forskningen har uppvisat motstridiga resultat (Alalehto,
2007, sid. 7,9). För att hitta karaktären av bedragare och bedrägeriers orsaker
måste studier göras på alternativa uppgifter och underlag. Det är viktigt att det
skapas en bredare kunskap som kompletterar den som bygger på data från
lagföringsregister och register över misstänkta. Mot bakgrund av mörkertalets
omfattning är uppfattningar från andra källor än anmälningsstatistik mycket
viktigt att komma åt (Brå, 2003:a, sid.6). Det finns gärningsmän och
tillvägagångssätt som kontrollsystemen inte fångar upp. De personer som urskiljs
fuska med försäkringssystemen undkommer ofta lagföring men är ändå
identifierade och kända för dess kontrollsystem. Andra undkommer även
kontrollsystemen och hur dessa ser ut är mer spekulativt. Denna studies
enkätrespondenter har kunskaper och erfarenheter som delvis som kan fylla dessa
kunskapsluckor och indirekt medverka till att lösa undersökningens övergripande
syfte.
Syfte
Syftet med denna studie är att beskriva och ge en bild av hur en bedragares
karaktäristika ser ut samt klargöra de faktorer som påverkar risken för
bedrägerier. Jag vill även belysa kontrollsystemens tillämpning och kasta ljus på
dem som av olika skäl undgår kontroll och lagföring.
Frågeställningar
Mina frågor är:
- Vilka faktorer påverkar risken för bedrägerier och dess utveckling?
- Vilken bild av bedragare har de utredare och experter som granskar bedrägerier?
- Undkommer några grupper kontrollsystemen? och i så fall, hur ser de ut som av
olika skäl undgår kontroll och lagföring?
- Vilken bild framgår av bedragare och bedrägerier i det befintliga kunskapsfältet?
4
II. Teori och tidigare forskning
Teori
Brottet bedrägeri utgör grunden i begreppet "ekonomisk brottslighet" (Alalehto,
2007, sid. 16). Den tidigare forskningen har med flera ansatser försökt förklara
fenomenet och det finns en mängd tidigare studier och teorier om bedrägeriers
orsaker och dess förövare. I den Marxistiska förklaringsstrukturen tillskrivs
uppkomsten av ekonomiska brott det kapitalistiska systemets inneboende krav
på vinstintresse. I Sverige anses skattetrycket påverka fenomenet. Den gängse
uppfattningen är dock att ekonomiska brott kan förklaras av individens girighet
(Alalehto, 2007, sid. 22, 23). Bedrägeri är i praktiken en handling där man
skapar och vidmakthåller någons förtroende samtidigt som man lura denne på
hans tillgångar. Dagens samhällsutveckling gynnar bedrägerier. Det är vårt
moderna samhällssystems utmaning att veta vem som bryter avtal d.v.s. hur och
när han gör det, och vem denne överhuvudtaget är. Anonymiteten förändrar
möjligheten till social kontroll och bestraffnings åtgärder försvåras (Alalehto,
2007, sid. 191).
I boken "Bedrägeriets natur" framför Tage Alaheto personlighetens betydelse.
Att bedra och vilseleda är egenskaper som vi helst vill tillskriva den som är
avvikande, känslokall, förslagen och girig men enligt Alalehto är dessa
egenskaper både mänskliga och ändamålsenliga. Att framstå som någon annan,
den bättre och den ärlige är egenskaper som är funktionella och mer kända i
evolutionsteorin. Enligt ett evolutionsteoretiskt perspektiv är inte egenskapen att
handla bedrägligt en individuellt relaterad och avvikande egenskap, utan en
utbredd adaptiv mekanism som gynnar vår reproduktion (Alalehto, 2007, sid.
157, 194). I evolutionens krassa verklighet lurar förövaren den andre med list
och slughet för att överleva och reproducera sig vilket är en grundläggande kraft
(Alalehto, 2007, sid. 54 -57, 114). Det finns enligt Alalehto ingen hypotes eller
kriminologisk teori som kan förklara skillnaden i människors agerande som att
vissa individer utför ekobrott medan andra inte under samma institutionella
förutsättningar (Alalehto, 2007, sid. 28). Han ifrågasätter flera av de etablerade
förklaringsmodellerna inklusive Edwin Sutherlands teori vars
förklaringsstruktur gällande ekonomiska brott tar fasta på att gärningen har sin
förutsättning inom yrkespositionen. Sutherland myntade begreppet "WhiteCollar Crime" som åsyftade att brotten förövas av personer på högre positioner i
näringslivet. Dessa personer utförde skattebrott, priskarteller, missledande
marknadsföring, arbetsmiljöbrott och andra gärningar som drabbade
konkurrenter, konsumenter och anställda. Det grundläggande var
gärningspersonens ställning och position i näringslivet, en högstatusperson.
Enligt hypotesen är det yrkespositionen som ger tillgång till insyn och tekniker
inom det ekonomiska området och som dessutom är svåra att komma åt för
kontrollsystemen (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 14 - 17). Alalehto
tillstår att yrkespositionen de facto ger såväl förutsättningar, kännedom och
tillfällen för gärningarna men däri ligger inte förklaringen (Alalehto, 2007, sid.
156). Alalehto menar att bedrägeri är något som förekommer i alla
mellanmänskliga relationer som bygger på någon form av utbyte. Det som är
fundamentet i handlingen är förbrytelsen mot ett upprättat "förtroende". Det
ekonomiska brottets "modus operandi" kännetecknas av en bedräglig handling
med syfte att tillskansa sig orättfärdiga värden från någon annan under sken av
att uppträda förtroligt och moraliskt (Alalehto, 2007, sid. 157). Alalehto pekar
5
på brister och menar att teorier som differentiell association, differential skam,
relativ deprivation eller tävlingskultur borde kompletteras med brottens orsak,
närmare bestämt det mänskliga fundamentet (Alalehto, 2007, sid. 156).
Enligt Sutherland hade "White Collar Crime" samma ursprung som all annan
brottslighet, hypotesen om särskiljande tillhörighet. Konklusionen i teorin är att
kriminellt beteende lärs in i umgänget med dem som definierar sådant beteende
som fördelaktigt och i isolering från dem som definierar det som ofördelaktigt.
En person agerar kriminellt i en konkret situation enbart om definitionerna som
favoriserar lagbrottet överväger i förhållande till definitioner som anser det
ofördelaktigt (Sutherland, 1949, sid. 234). Sutherland forskning baserades på 70
amerikanska storföretags överträdelse och han ville slå hål på föreställningen
om brottsligheten som ett socialt fenomen knutet till fattigdom och dåliga
uppväxtförhållanden. Sutherland menade att det övre socioekonomiska skiktet i
hög grad ägnade sig åt brottslighet men det som skilde var de regler och
administrativa rutiner som samhället tillämpade mot dessa förövare (Lindgren,
2000, sid. 103). Kritiker har menat att Sutherlands teori är för vag och inte
konkret visat på den inlärningsprocess som betonats i teorin. Detta har dock
Donald Cressey (1953) senare behandlat i studien "Other peoples money" i
vilken han påvisade tre viktiga villkor för att en person med finansiellt
förtroende skall begå förskingring. Personen skall ha ekonomiska bekymmer
som han inte kan delge andra samt tillfälle att begå brottet. Det tredje villkoret
menar Cressey har bäring på inlärningsprocessen genom att förövaren har
tillgång till rationaliseringar som rättfärdiga det lagstridiga handlandet
(Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 54). I Lindgren (2000) redogörs även
för Colemans (1994) uppföljande studier av andra neutraliseringar som har
bäring på fler ekonomiska brott än förskingring. Några exempel på sådana
neutraliseringar är att brottet inte drabbar någon person, att brottet är nödvändigt
för att överleva, att andra gör det och att jag faktiskt är värd det här (Lindgren,
2000, sid. 151).
Bedrägerier och ekonomiska brott har ansetts vara speciella för att de utförs av
en särskild kategori gärningsmän och med speciella tillvägagångssätt. Flera
efterföljande studier som undersökt gärningsmäns sociala situation har dock
funnit stöd för en mer allsidig bild där individer i såväl underordnad ställning
som i mellansocial position begår ekonomiska brott, "medelklassens" brott
(Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 37, 38). Edwin Sutherlands ekobrottsling som var en respektabel person med hög status är inte dagens
allenarådande uppfattning. Det är dessutom inte längre lika framgångsrikt att
förklara brott mot bakgrund av kulturrelaterade faktorer menar Alaletho.
Evolutionsteorin har numer utvecklats och gjort stora landvinningar som bättre
förmått förklara det mänskliga beteendet (Alaletho, 2007, sid. 158).
Även tillfällesteorierna har haft stort genomslag i syfte att förklara brottsligt
beteende. I Lindgren och Theandersson (2000) redogörs för en undersökning av
Elin Waring, David Weisburd och Ellen Chayet (tillfällesteori). Utgångspunkten
var Robert Mertons teori gällande sammanhanget mellan sociala
strukturförhållande och individuella anpassningssätt (Lindgren och Theandersson,
2000, sid. 52). Merton som tillämpade Durkheims anomi teori tog fram ett schema
om fem möjliga anpassningssätt i förhållande till skillnaden mellan kulturella mål
och institutionaliserade medel: konformism, innovation, ritualism, reträtt, och
revolt (Lindgren, 1998, sid. 26,27). Forskargruppens undersökningsmaterial
6
bestod av ett stort antal dömda manschettbrottslingar med olika sociala profiler.
Studien var inriktad på situationens betydelse för inställningen till att använda
olagliga medel. Studien kunde urskilja fyra olika typer av personer (innovatörer) :
krispåverkade, tillfällesgriparna, tillfällessökarna och avvikelsesökarna, som alla
var benägna att använda illegala medel för att nå ett högt värderat mål. Den
krispåverkade är en i hög grad laglydig person (konformister) som i vissa
situationer går över gränsen och utför handlingar som de både vet och anser vara
fel när någon kris hotar deras familj eller företag. Tillfällesgriparna bekräftar som
regel ett lagligt beteende men tar tillfället i akt om det dyker upp ett gyllene
tillfälle även om det är olagligt. Den tredje kategorin tillfällessökarna
kännetecknas av att de sätter användandet av illegitima medel i system. De lagliga
medlen anses vara för ineffektiva och ta alltför lång tid för att nå de ekonomiska
målen och ett socialt anseende. Avvikelsesökarna ser inga möjligheter att nå målen
med lagliga medel och har en avvisande inställning till dessa. De ligger som grupp
närmast den allmänna bilden av en kriminell och är i hög grad brottsaktiva
(Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 52). Det som allmänt kännetecknade de
olika innovatörerna var att de anammat det kulturellt sanktionerade målet om
ekonomisk framgång och var i en situation där illegitima medel fanns tillgängliga
samt att de i denna situation betedde sig avvikande i förhållande till ett legitimt
handlingssätt (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 52).
Tillfällesteorierna ser till situationens betydelse och tar bäring på
rutinaktivitetsteorin. En teori som introducerades av Lawrence E Cohen och
Marcus Felson, och som sedan vidareutvecklades av Marcus Felson i boken
"Crime and Every day life" (Andersson, 2004, sid. 67). Teorin har sin
utgångspunkt i det faktum att välståndsökningen i USA inte ledde till minskad
brottslighet. Författarnas förklaring till detta var att det är tillfället som till stor del
framkallar brottslingen. De menar att "nästan vem som helst" är benägen att begå
brottsliga handlingar under vissa förutsättningar. Det avgörande är den rätta
kombinationen i tid och rum. I rutinaktivitetsteorin förklaras brott utifrån att tre
förutsättningar är uppfyllda: Det skall finnas en motiverad gärningsman, ett
lämpligt brottsoffer och frånvaro av kapabla väktare. Teorin har en situationell
ansats som betonar förgrundsfaktorer och ser mindre till de bakomliggande
sociala faktorerna. Den inriktar sig främst på brottsmiljön och mindre på
brottslingens personlighet (Lindgren, 1998, sid. 62). Enligt rutinaktivitetsteorin är
det vardagslivets strukturering, det vill säga arbete, fritid och familjelivets
utformning som har betydelse för brottsnivån i ett samhälle. Det innebär att denna
ansatts villkor blir föremål för analys och policyförslag medan de
samhällsfaktorer som orsakar eller ligger bakom brottslighet negligeras (Lindgren,
1998, sid. 62, 63).
Tidigare forskning
Brottsutvecklingen
Det har skett en fördubbling av antalet anmälda bedrägerier på 10 år och
anmälningarna bedöms fortsätta öka. En förklaring till detta är att nya
tillvägagångssätt har tillkommit där brottsfrekvensen är hög.
7
Figur 1: Antal anmälda fall av bedrägerier de senaste tio åren.1
År 2009 anmäldes ca 107 700 bedrägerier och 9 100 bidragsbrott. Bedrägerier
med hjälp av bluffakturor, Internet och ospecificerade bedrägerier ökade med 17
procent. Bedrägeri är ett typiskt seriebrott och ny teknik gör att få gärningsmän
lätt och effektivt kan utföra mängder av brott (Brå, www.bra.se, bedrägerier och
bidragsbrott). Den IT-relaterade brottsligheten följer den ökade tillgängligheten.
Ökningen kan hänföras till en kombination av en ökad exponering samtidigt som
kontrollsystemen har förbättrats (Brå, 2000, sid. 7).
Det finns anledning att vara försiktig när man tolkar brottsutvecklingen för de
kategoriserade bedrägeribrotten då mycket breda brottstyper redovisas. Varje
tillfälle, person och värdehandling räknas som ett brott och en konsekvens är att
brottsligheten kan variera kraftigt från år till år. Bedrägerier är en brottskategori
med betydande dold brottslighet, omfattningen för privatpersoners utsatthet är
okänd och omfattning av försäkringsbedrägerier, kontokortsbedrägerier och
bedrägerier mot företag är uppskattade och otillförlitliga ( Brå, 2004, sid. 178181). Den upptäckta brottsligheten säger mer om kontrollverksamheten än om
brottsligheten som sådan. Mörkertalen har delvis sitt ursprung i att brotten ofta
inte drabbar någon enskild person (Brå, 2008:c, sid. 311). Bedrägerier är ofta ett
spaningsbrott som måste upptäckas. Brotten förblir okända om man inte aktivt
söker och finner dem (Brå, 2008:a, sid. 63). Anmälningsbenägenheten är
dessutom låg. Det är känsligt för offren att erkänna brister och tilltron till polisens
kapacitet och möjlighet att nå framgång för denna kategori av brott är låg. Det
kostar tid och pengar och har offren bättre egna resurser så utreder man själv. De
branscherna som är drabbade anser att hela kedjan av rättsvårdande myndigheter
har för dåliga kunskaper. Det är få i rättsystemet som förstår hur brotten
genomförs och detta gäller från anmälningsstadiet till domstolsförfaranden. Andra
omständigheter som generellt påverkar anmälningsbenägenheten är skadans
1
Brå, www.bra.se/extra/ bedrägerier och bidragsbrott
8
grovhet och offrens och gärningsmans sociala relation. Om dessa är nära bekanta
är benägenheten att anmäla lägre. För egendomsbrott påverkas
anmälningsbenägenheten av skadans grovhet och förekomsten av
försäkringsskydd (Brå, 2000, sid. 43). Företag kan även göra bedömningen att
brotten är en affärsmässig risk och gör då även en affärsmässig lösning. Även
resursbrister i kontrollorganen kan göra att dessa underlåter att anmäla brott för att
istället ägna sig åt angelägnare uppgifter (Brå, 2002, sid. 11). Uppklarade brott får
även bedömas med viss reservation. I en stor del av de anmälda bedrägeribrotten
läggs förundersökningarna ner vilket ökat den tekniska uppklarningsprocenten
med 53 procent (Brå, www.bra.se, bedrägerier och bidragsbrott). Tekniskt
uppklarade brott innebär t.ex. att brott inte kan styrkas eller att förundersökningen
av olika anledningar lagts ned (Brå, ordlista).
Selektion är ett begrepp som används för att belysa hur ärenden prioriteras
framför andra (Brå, 2008:a, sid. 63). Rättsvårdande myndigheters prioriteringar
har stor betydelse för mörkertal och statistik. Brottsärenden väljs utifrån principen
att visa handlingskraft och effektivitet genom att föra "rätt" ärenden till åtal som
leder till lyckosamt resultat för åklagarväsendet. Större företag med bättre resurser
undviks och småföretagen nagelfars hårdare (Alaletho, 2003, sid. 27). I Brå rapporten 2005:10 har selektion inom rättsprocessen belysts. Det sker en
utsortering av vilka handlingar som definieras som brott, vilka handlingar som
upptäcks och utreds och vilka som åtalas. På samhällsnivå och övergripande
politisk nivå definieras vilka brott som skall prioriteras. Detta innebär att icke
prioriterad brottsligenhet får bristande resurser och anses som mindre allvarlig. På
organisationsnivå påverkas selektionen av att berörda organisationer kan ha olika
mål, struktur och resurser. Polisen prioriteringar har en väsentlig roll. När det
gäller försäkringsbedrägerier betyder försäkringsbolagens och Försäkringskassans
utredningsarbete i många fall betydligt mer än polisens insatser (Brå, 2005, sid.
14, 15). I rättskedjan sker även en selektering av ärenden i tjänstemannens
utrymme för egna tolkningar och bedömningar (Brå, 2008:a, sid. 63). Även
Lindgren och Theandersson (2000) belyser selektion och skildra vad Snider
(1990,1995) framfört om att kontrollmyndigheter anpassar sig och anammar
företagens intresse och perspektiv. Myndigheters dilemma är att de både skall
understödja och kontrollera. I jämförelse med de mindre resurssvaga personer
som hamnar i rättsväsendets gap är de stora företagen ofta i överläge.
Tillståndsmyndigheter har tendensen att diskriminera svaga och perifera
organisationer medan marknadsledande och starka företag bemöts med följsamhet
(Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 100). Snider kastar även ljus på de
ideologiska faktorerna under 1980-talets framväxande nyliberalism. Där
förespråkades avreglering, självreglering och serviceinriktade
tillsynsmyndigheter. Den eko-brottslighet som blev intressant och målet för
framtiden var den som utfördes av enskilda personer och illegala organisationer.
Härmed blev brottsligheten inom ramen för legitim verksamhet osynliggjord
(Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 101). Lindgren och Theandersson belyser
problem och mörkertal när det gäller den högre delen av samhället. Dessa gör
brott som undgår kontrollapparaten. Näringslivsanknutna regelbrytande
handlingar har en variationsrik uppsättning förfaranden som resultera i diffusa
skadeverkningar på enskilda eller många offer. Brotten är svåra att upptäcka och
begås i skydd av legal verksamhet. Tillvägagångssätten är komplicerade,
oöverblickbara och svårbegripliga. Brotten är svårutredda och när brotten begås
av gärningsmän med hög social status har dessa förmågan att mobilisera motstånd
9
mot utredande myndighet och rättsväsendet (Lindgren och Theandersson, 2000,
sid. 105).
Vem är ekobrottslingen?
Vem är då ekobrottslingen och hur ser de ut som begår denna typ av brott? Flera
försök att hitta bedragares karaktärsdrag har gjorts. Det finns såväl
internationell som nationell forskning om ekobrottslingars kännetecken och
sociala situation. En amerikansk undersökning, "Crimes of the Middle Classes",
White-Collar offenders in the Federal Courts" av David Weisburd et al.,
behandlar ekobrottslingars sociala situation och redogörs för i Lindgren och
Theandersson (2000). Studien jämför ekobrottslingar med en grupp finansiellt
orienterade "vanliga kriminella", och utgångspunkten är Edelhertz definition av
manschettbrott (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 38). Studien visar att
ekobrottslingar avviker. Utmärkande var den låga andelen arbetslösa men en
högre andel tjänstemän och högutbildade. Merparten var män, som därtill hade
bättre ekonomi och högre prestigenivå på arbetet. 78 % av förövarna var
dessutom vita mot 34 % när det gällde "vanliga kriminella" och med högre
genomsnittsåldern. Konklusionen är att ekobrottslingar är en särskild grupp men
med variationer inom gruppen. Högre affärsmän och tjänstemän är mer fallna
att begå sofistikerade finansbrott vilket är kopplat till att positionen ger dem
förutsättningarna att begå dessa komplexa brott. Skattebrott begicks av dem
med lägre status än tidigare grupp och flera var tidigare dömda för brott och
färre var chefer. Undersökningen visar att det finns ett positivt samband mellan
brottets organisatoriska komplexitet och skadeverkningarna.
Ekobrotten rangordnas hierarkiskt efter dessa faktorer, där finansbedrägerier är
högst upp och brev och telebedrägerier lägst ner med olika social status på
gärningsmännen (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 38-41).
I rapportern återges även en studie av Collin och Schmidt (1993, ref av
Coleman). I denna jämförs 350 anhållna ekobrottslingar med en kontrollgrupp
av icke dömda direktörer. Studien indikerade att de dömda gärningsmännen var
mer opålitliga och mindre ansvarskännande än kontrollgruppen (Lindgren och
Theandersson, 2000, sid. 51). Lindgren och Theandersson fäster
uppmärksamheten på att val av undersökningsdata och metod påverkar när det
gäller en bedömning av just denna forskning. En regel är att ju större andel
offentlig kriminalstatistik och rättsdata ju större andel okvalificerade
ekonomiska brott och en lägre andel förövare som stämmer överens med den
klassiska definitionen av ekobrottslingen (White Collar) (Lindgren och
Theandersson, 2000, sid. 124).
I Alalehtos rapport Fifflares personlighet (2002) redogörs för flera
internationella studier däribland Georges Kellens (1977) och Walter Bromberg
(1965) Den sammantagna bild de redovisar är att den kalkylerande
ekobrottslingen är en normalt eller över normalt intelligent man som präglas av
ett risksökande beteende. Han är hänsynslös och saknar ångerkänslor. Han har
en självbild av att han kan göra allt, har hybris med uppblåsta egocentriska drag
av klassiskt narcissiskt slag. Hans sociala karaktär präglas av social öppenhet
och han är en god manipulatör som kan hantera känslor efter vad som kan anses
brukligt (Alalehto, 2002, sid. 31). Alalehto har även med ursprung i
socialpsykologiska och psykologiska studier av bland annat Coleman (1987,
1992, 1998) Trepstra, Rozell& Robinson (1993:338) funnit två stycken
framträdande karaktäristiska personlighetstyper av ekobrottslingen. Den
10
kalkylinriktade ekobrottslingen som utför brotten p.g.a. en neurotisk läggning
att alltid tävla och hävda sig. Den andra typen är den situationsbetingade
ekobrottslingen som utför brotten som en desperat åtgärd att rädda sig kvar som
affärsman trots konkurshot. Gemensamt för bägge typer är den utbredda
"tävlingskulturen" som ligger inbäddad i industrisamhällets sociala relationer
(Alalehto, 2002, sid. 29).
I en nationell studie av Jonas Ring, "Skattefifflare och tjuvar" (Brå, 2003:b),
undersöks och kartläggs personer som fällts till ansvar för brott mot
skattebrottslagen. Dessa jämförs sedan med en grupp som lagförts för stöld. Syftet
är att urskilja om lagförda skattebrottslingars sociala bakgrund skiljer sig från
normalbefolkningens eller stöldbrottslingars. Frågan är om skattebrottslingar i
egenskap av så kallade manschettbrottslingar, har en gynnsammare
socioekonomisk bakgrund än normalbefolkningen och de som blivit lagförda för
stöld (Brå, 2003:b, sid. 6). Skattebrottslingen visar sig vara en ganska vanlig
svensk medelålders man med familj, som ofta bor i villa och är företagare.
Undersökningen har studerat brottslingarnas ålder, kön, sociala och ekonomiska
förhållanden samt uppväxtvillkor. Materialet utgörs av lagförda personer för brott
mot skattebrottslagen åren 1996 - 1999 (Brå, 2003:b, sid. 11). Föreställningen att
skattebrott som är ett ekobrott utförs av mycket välsituerade personer med hög
social status stämmer inte. Genomsnittligt sett ser skattebrottslingarnas bakgrund
och socioekonomiska situation till stor del ut som normalbefolkningens. Resultat
stöds av en amerikansk studie om ekobrottslingar som kommit till en samstämmig
slutsats. Enligt den begicks ekobrott främst av personer i socioekonomiska
mellanskikt (Apropå, /2/2003). Social bakgrund är förknippad med olika typer av
brott. Skattebrottslingar är män, ofta egna företagare eller arbetar i privata företag
med få anställda. Endast 10 procent av de lagförda är kvinnor. Brottsdebuten sker
sent, vid ca 30 år. Medianåldern i rapporten är 45 år (Brå, 2003:b, sid. 18). Andra
undersökningar visar på att skattemoralen är lägst bland yngre personer men dessa
har inte möjlighet att begå skattebrott eller åker förmodligen inte fast och syns
därför inte. En jämförelse med varje åldersgrupp och då med dem som både har
kunskap och tillfälle att begå skattebrott så kanske statistiken skulle visa på en
annan överrepresentation. Rapporten belyser bara en del av skattebrottsligheten
och undersökningen behandlar den skattebrottslighet som hamnar hos
rättsväsendet. Den behandlar vanligtvis skattefusk av viss omfattning och
betydelsegrad, vilket innebär att småskaligt skattefiffel inte innefattas (Brå,
2003:b, sid. 8).
I en jämförelse med normal svensken finner man att skattebrottslingen lika ofta
äger och bor i villa eller radhus. Han är något oftare gift men har skilt sig fler
gånger. Han har fler barn och har oftare blivit förälder i unga år. Skillnader är att
han har något lägre utbildning och något oftare är arbetslös. Samtidigt har
skattebrottslingarna en högre grad av inkomstspridning vilket troligtvis hänger
ihop med att fler är egna företagare (Brå, 2003:b, sid. 23). Slutsatsen är att
sambanden mellan olika sociala bakgrundsfaktorer och att lagföras för brott mot
skattelagen i många fall är små. I rapporten jämförs de som lagförts för brott mot
skattelagen med dem som skäligen har misstänkts men inte lagförts inom en viss
tid. Om tanken är att riktigt välsituerade personer skulle ha större möjligheter att
klara sig måste de i så fall även undgå att misstänkas för brott. Rapporten visar
dock att divergenserna i fråga om de studerade faktorerna i de flesta fall
marginella. Huvudintrycket är att de bägge grupperna i hög grad liknar varandra
(Brå, 2003:b, sid. 26).
11
I undersökningen har även skattebrottslingarnas socioekonomiska bakgrund
jämförts med stöldbrottslingar. Stöldbrottslingarna avviker och studien visar att
stöldbrottslingars föräldrar var unga, ogifta eller invandrade. Stöldbrottsling var
sällan gifta och hade ofta skilt sig samt tidigt föräldraskap. Både föräldrarna och
brottslingarna var arbetare med låg utbildning. Första brotten skedde vid
genomsnitt 16 år. Ett stöd för tanken om att social bakgrund har betydelse för
brottsbenägenheten när det gäller traditionella brott. Få av de lagförda
skattebrottslingarna hade tidigare begått traditionella brott annat än mot
trafikbrottslagen och endast två till tre procent av dem som lagförts för skattebrott
återfaller på nytt för skattebrott inom ett till fem år. Jämfört med
stöldbrottslingarna är detta lågt vilket visar att det två olika typer av
gärningsmannagrupper (Brå, 2003:b, sid. 20-22) (Apropå, 2/2003).
Ring belyser dilemmat med att högstatuspersoner inte uppdagas i studien. Han
refererar till Lindgren och Axberger som diskuterar den eviga frågan när det gäller
den ekonomiska brottsligheten, "manschettbrottslingen". Varför framkommer inte
denne i undersökningarna? Är det en myt? Eller undkommer de? och i så fall hur?
Axberger noterar i sin bok att "det verkar vara ont om direktörer och
manschettbrottslingar på anstalterna. Föreställningen om den kritstrecksrandige
ekobrottslingen skulle därmed vara en vanföreställning – eller en gäckande
skugga – som den blint famlande moder Justitia inte kan – och kanske inte heller
vill? – fånga” Se t.ex. Axberger (1986, sid. 18). Lindgren menar att mycket av den
internationella forskningen fortfarande kretsar kring de problemställningar som
Sutherland och Aubert lyft fram, nämligen högstatuspersonens förmåga att
komma undan och diskrepansen mellan lagstiftarens intentioner och den praktiska
tillämpningen av lagen. Se även Lindgren (2000, sid. 195) (Brå, 2003:b, sid. 11).
I Fifflarens personlighet (2002) har Tage Alalehto försökt reda ut vilken
personlighetstyp ekobrottslingen är? vem är det som begår ekobrott? Studien som
avhandlar personlighetsdragets betydelse vid ekonomisk brottslighet klarlägger
olika personlighetstyper. Undersökning grundar sig på intervjuer av 128 stycken
företagsledare från tre helt olika branscher, byggindustri, verkstadsindustri och
musikbranschen. Den intervjuade gruppen bestod av 126 män och två kvinnor.
Endast fyra var av annan nationalitet än svensk (Alalehto, 2002, sid. 35). Alalehto
skiljer ut två speciellt tydliga typer, den positivt extroverte med
personlighetsdragen talför, sällskaplig, obekymrad, skrytsam, fåfäng, dominant
och närgången. Denne är en egocentriker som flyter högt, är benägen till
rationaliseringar och skyller sin brottslighet på yttre omständigheter (Alalehto,
2002, sid. 53, 61 -63,132). Den andra typen är den neurotiske ekobrottsförövaren
med drag som snarstucken, instabil, feg, otillförlitlig, lättpåverkad och naiv.
Denne utför brotten för att få det att gå ihop, brotten bara sker. Han lever instabilt
och har svävande ståndpunkter till det mesta (Alalehto, 2002, sid. 53, 67 - 70,
133). Alalehto pekar även på att den utbredda ”tävlingsbenägenheten" i
näringslivet påverkar eko-brottsligheten. Den karriärinriktade är mer beredd att ta
finansiella risker. En individuell strävan att komma sig upp och ordna det bättre
för sig och de sina. Här ligger grunden för ekobrottet som fenomen. Personer med
karaktärsegenskapen tävlingsbenägenhet är speciellt benägna att agera ekobrottsligt, i motsats till dem som inte uppvisar denna karaktärsbenägenhet
(Alalehto, 2002, sid. 29-31).
När det gäller försäkringsbedragare har E. Andersson och E. Lindmark i
uppsatsen Försäkringsbedrägerier från 2001 beskrivit de personer som
12
uppdagats för sakförsäkringsbedrägerier. Studien omfattade totalt 285 personer
som var anmälda för försäkringsbedrägeri under åren 1989,1992 och 1996.
Resultatet visade att 90% av dem som utförde bedrägerier var män. 60 % var
under 30 år och 80 % fanns med i person och belastningsregistret. Vidare var 13
% utländska medborgare och 20 % hade invandrarbakgrund. Företrädare från de
aktuella försäkringsbolagen i studien framförde dock att bedrägerier
förekommer i alla samhällsklasser och i alla åldrar (Andersson Lindmark, 2001,
sid. 29 -30).
I en rapport som berör personförsäkringsbedrägerier mot försäkringsbolag
framkommer att fusk utförs av personer med låga löner, ekonomiska problem,
sociala problem, missbruksproblem och av arbetslösa (Brå, 2005, sid. 41).
Studiens gärningsmannaprofil visar på en medelålders man med låg inkomst och
hög brottsbelastning. Undersökningen bygger på polisanmälda
personförsäkringsbedrägeri mot privat och allmän försäkring år 2002. Underlaget
för privatförsäkring är endast 15 personer vilket bör noteras när det gäller
uttalanden beträffande den statistiska tillförlitligheten. Den genomsnittlige
förövaren är en medelålders man, medianålder är 42 år, vilket är förenat med att
bedrägerier av detta slag är kopplade till ett försämrade hälsotillstånd som
kommer med stigande ålder ( Brå, 2005, sid. 39). Ca 70 % av gärningspersonerna
är män. Inkomstnivåerna är låga. Enkät och intervjuresultaten avviker dock, både
försäkringskassans och försäkringsbolagens personal framför att det är människor
i alla samhällsklasser, åldrar och inkomstgrupper som fuskar och bedrar. I
anonyma enkäter uppgavs dock att det främst är personer med låg inkomst, låg
utbildning och arbetslösa personer med sociala problem som fuskar. Genom
uppgifter från lagföringsregistret framkommer att 78 % av gärningspersonerna
varit lagförda tidigare, 87 % av männen och 56 % av kvinnorna. Resultatet visar
att de som polisanmäls för personförsäkringsbedrägeri inte är representativa för
den stora allmänheten. I enkätsvaren är dock uppfattningen att personer som begår
personförsäkringsbedrägeri inte är mer brottsbelastade än befolkningen i övrigt.
Rapport bygger på offentlig statistik och indikerar att den speglar de metoder och
varningssignaler för fusk som Försäkringskassan använder. Rapporten gör
gällande att Försäkringsbolagens varningssignaler är mer neutrala och mindre
selektiva (Brå, 2005, sid. 41 - 43).
I Brå-rapporten 2008: 6, Samverkan mot bidragsfusk, undersöks vilka
gärningspersoner som upptäcks, anmäls, utreds och sedan lagförs för brottet.
Personer som misstänks för bedrägeri mot Försäkringskassan (FK) har jämförts
mot registret över misstänkta och lagförda för åren 2004 och 2006/2007.
Resultatet visar att 70 % av undersökningsgruppen på 40 personer som år 2004
var misstänkta för bedrägeri mot försäkringskassan tidigare varit misstänkta för
brott. Att notera är att i gruppen var över 50 % misstänkta för 4 brott eller fler.
Samma undersökning åren 2006/2007 är resultatet 36 % av en
undersökningsgrupp på 88 personer. Gruppen med mer än 4 misstankar var här
bara 13 %. Skillnaden i resultat kan förklaras med att man kontrollerat
barnfamiljer och tillfällig föräldrar penning (TFP). När man ser på lagförda år
2004, var 67 % av gruppen tidigare dömda och 2006/2007 var 34 % tidigare
dömda. Dessa siffror kan jämföras med en tidigare undersökning, Brå, 2000:3,
som fastslagit att omkring 24 procent av alla personer i landet förr eller senare
kommer att straffas för brott (Brå, 2008: a, sid. 79 -81).
13
När det gäller IT-relaterad brottslighet visar Brå-rapporten 2000:2 att det är svårt
att få ett verkligt grepp om vem gärningsmännen verkligen är. Virusangrepp och
dataintrång begås av outsiders och om vilka man vet väldigt lite. Dessa
borträknade finner rapportern att de gärningsmän som kategoriseras som insiders
är män. Polisanmälningarna är få och bara ett mindre antal kvinnor anges som
misstänkta och då främst för interna dataintrång. Av 116 misstänkta är endast 10
stycken kvinnor och gärningsmännen är främst i åldern 15 - 25 år (Brå, 2000, sid.
8). Man kan konstatera att Internet medför en kraftig ökning av bedrägerier och
uppgifter om gärningsmän i många fall är oklar eller bristfällig (Brå, 2008:a, sid.
73).
I Brå 2004:3 framkommer att personer misstänkta för bedrägeri i regel är något
äldre än misstänkta personer i allmänhet. Personer som är 20 år eller yngre
utgjorde 14 procent av dem som misstänktes för bedrägeri år 2003. Motsvarande
andel för personer som misstänktes för brott mot brottsbalken var 20 procent.
Andelen ungdomar som misstänktes för bedrägerier mot försäkringskassan och
försäkringsbolag var väsentligt lägre, 1 % respektive 8 %. Här kan man nu tänka
sig att en förskjutning skett i och med Internet och sms. lån mm. Personer som
lagförts för bedrägerier är ofta personer med en tidigare redovisad
brottsbelastning. Av de 2800 personer som lagförts för bedrägeri under år 2003
var 63 procent lagförda för ett eller flera andra brott någon gång de senaste tio
åren. Personer som lagförts för bedrägerier tillhör därigenom en kategori
gärningsmän som ofta är brottsbelastade sedan tidigare (Brå, 2004, sid. 185,186).
III. Metod
Val av undersökningsmetod
Jag har i denna undersökning valt att använda mig av kvantitativ metod och
kommer att analyserar primärdata. Valet av metod är avhängigt vilken typ av
information som efterfrågas och som bäst kan ge svar på de frågor man har.
Relevant data skall samlas in på ett systematiskt sätt. Denna skall sedan
struktureras och analyseras för att hitta mönster och tendenser som sedan skall
tolkas. Data som forskare själv samlat in benämns primärdata. Data som har
samlats in av andra forskare benämns sekundärdata (Eliasson, 2006, sid. 24).
Det finns två metoder, den kvalitativa och den kvantitativa. Inom
samhällsvetenskapen är de vanligaste kvalitativa metoderna observationer och
intervjuer. När det gäller kvantitativ metod används främst systematiska och
strukturerade observationer som exempelvis enkäter med fasta svarsalternativ.
Kvantitativ metod går ut på att mäta brett och därigenom generalisera från en liten
grupp till en stor. Resultaten kan förklara eller beskriva något. Den information
som ackumulerats omvandlas och redovisas till siffror och mängder (Eliasson,
2006, sid. 21, 22 -28).
I denna undersökning utgörs datainsamlingsmetoden av en egen enkät (se bilaga
1) och materialet är således primärdata. Enkätresultatet har sammanställts i
tabeller som har analyserats och jämförts med uppgifter från tidigare forskning.
Enkäten består av 71 stycken påståenden/ faktorer med fasta svars alternativ samt
fyra stycken öppna frågor. Valet av frågor har motiverats av att dessa
omständigheter eller med dem synonyma omdömen ofta nämns i skildringar och i
statistik kring bedragare och bedrägeriers orsaker.
14
Enkäten har riktats till en bred grupp av utredare och experter på bedrägerier från
försäkringsbolag och Försäkringskassan (FK). Enkäten har sänts ut med E-post till
respektive organisations avdelningschef som sedan vidarebefordrat enkäten till
respondenterna. De expertgrupper som denna uppsats hämtat sin kunskap från
utgörs av Försäkringskassans kontrollenhet som består av ca 150 stycket utredare
på 11 avdelningar spridda över hela landet, och de privata försäkringsbolagens
utredare där ca 75 stycken erbjudits möjlighet att besvara enkäten. Dessa är
anställda av försäkringsbolagen alternativt driver egna företag med
utredningsuppdrag från alla bolag. Urvalet av respondenter har motiverats av att
deras bakgrund och kompetens givit dem kunskap och insikt i uppsatsens
frågeställningar. Respondenterna arbetar praktiskt och dagligen med att utreda
oklarheter och fusk. De besitter kunskaper och uppfattningar om fenomenet som
inte finns i myndighetsbaserade register över brottslingar. Att notera är att det
urval av individer som de träffar är mycket brett och inkluderar såldes många
personer som inte begått brott utan bara får sitt ärende kontrollerat.
I denna undersökning ingår även andra forskares rapporter och undersökningar i
syfte att beskriva det nuvarande kunskapsläget. Materialet framgår i
litteraturförteckningen och används i analysen av enkät resultaten.
Enkäter: konstruktion och felkällor
Det finns flera viktiga faktorer att beakta när man utformar enkäter. Det gäller att
syftet med enkäten är uppenbart för respondenterna vilket annars kan påverka
svarsfrekvensen negativt. Alla litar inte på att enkäten är anonym eller behandlas
konfidentiellt och det gäller att de som skall svara har förtroende för den som gör
enkäten (Trost, 2001, sid. 40,41).
Frågor i enkäter med fasta alternativ ger utrymme för feltolkningar varför det
kan förekomma märkliga spridningar i resultaten. Hur man svarar beror alltså på
hur man tolkar frågeställningen. När det gäller denna enkät är det två olika
grupper av respondenter som har olika bakgrund och arbetar med olika
kundgrupper. Privata försäkringsutredare är företrädesvis f.d. poliser medan
utredare på försäkringskassan huvudsakligen har akademisk bakgrund. Utredare
på försäkringskassan kontrollerar socialförsäkringssystemens förmåner gällande
personer. Försäkringsbolagens utredare hanterar främst sakförsäkringar och till
viss del personskador. Bakom varje sakskada står dock en person och det är
dennes agerande frågan gäller. För att göra ett representativt uttalande så måste
båda gruppernas svar vara proportionerliga. Detta har inte registrerats varför
resultatet inte i statistiks mening utgör något representativt urval och kan därför
även förklara olika spridningar i svaren (Trost, 2001, sid. 28).
För att undvika kända felkällor i enkäter skall enkäten vara utformad så att det är
lätt och behagligt att fylla i och svara på frågan. Samtidigt måste den underlätta
kodning och inläsning, den mänskliga faktorn kan annars lätt medföra fel. Vidare
är en hög grad av standardisering att föredra eftersom detta ökar möjligheten att
jämföra med andra liknande utredningar (Trost, 2001, sid. 53-56). Det är viktigt
att inte ställa fler frågor i en, utan en fråga per fråga. Enkäten skall vara utformad
så att den beaktar hur frågan tolkas. Det skall klart framgå om man skall lämna
flera svarsalternativ. Vidare skall man undvika långa formuleringar, negationer
och öppna frågor samt använda vanligt språk och ett konsekvent språkbruk. Man
skall heller inte blanda skeende med tillstånd. Vidare skall man undvika
värdeladdade och krångliga ord och känsliga frågor bör ställas så att det känns
15
tillåtande att ha t.ex. dessa egenskaper själv. När det allmänt gäller
frågeformuläret måste detta se attraktivt ut samt frågornas ordningsföljd sådan att
de lätt tolkas in i det sammanhang som de förekommer (Trost, 2001, sid. 78-91).
När det gäller allmänna problem som över och underrapportering så torde en
anonym enkät av det här slaget påverkas mindre av detta problem. I liknande
undersökningar har det funnits skillnader i resultat mellan intervjuuppgifter och
uppgifter lämnade i enkäter vilket visar på att problemen finns (Brå, 2005, sid.
41). Man kan tänka sig att respondenterna överrapportera för att man vill påvisa
stora problem och öka resurser till sin verksamhet. Alternativt att man
underrapporter och döljer uppfattningar för komma med socialt anpassade svar
eller för att dölja brister i sitt egna eller organisations arbetssätt. Det som är mest
troligt är att man i linje med övrig information om bedrägerier ligger lite lågt med
sådan information som man tycker är känslig och som kan röja effektiva arbetssätt
och i förlängningen försvåra bekämpningen av bedrägerier. För att bedöma
problemen från olika sidor och på så sätt få en mer mångfacetterad bild av
problemet använder man olika metoder och ställer olika frågor. Detta för att sedan
kunna jämföra svaren. Denna uppsats tillämpar en viss triangulering enär dess
källor utgörs av såväl primärdata som sekundärdata. Vidare är respondenter två
olika grupper med olika bakgrund och med olika yrkesmässiga perspektiv
(Malterud, 2009, sid. 189 -191).
Studiens giltighet, (validitet) är ett begrepp som innebär att studien verkligen
mäter det som den avser att mäta. Detta framgår när det gäller denna studie av
ovan redogörelsen av metod och material (Trost, 2001, sid. 61).
Frågan om pålitlighet (reliabilitet) svarar på frågan om vi kan lita på att
undersökningen ger samma resultat om vi upprepar den under så likartade
förhållande som möjligt och om resultatet är pålitligt. Det vill säga har en hög
reliabilitet. För detta talar om resultaten liknar andra undersökningars resultat
(Eliasson, 2006, sid. 14,15).
För att styrka reliabiliteten skall enkäten utformas så att olika frågor mäter samma
sak, Kongruens. Att enkäten är lätt att fylla i rätt och likartat, precision och att
kodningen sker likartat objektivt. Vidare att det man frågar efter har en
långsiktighet och inte ändrar sig för snabbt över tid, Konstans (Trost, 2001, sid.
60). I denna undersöknings enkät har frågor ställts korsvis och med en viss
variation och enkäten har utformats så att den i största möjligaste mån försökt
överbrygga de ovan återgivna beaktandena.
Material
Denna uppsats bygger på primär data som inte tidigare sammanställts. Materialet
som utgörs av en enkät har insamlats och sammanställts för denna studie.
Svarsfrekvensen har påverkats av att enkäten genomförts under en kort och
komprimerad period i maj månad 2010. Det är en period med flera långlediga
helger och semestrar vilket påverkat bortfallet men dock ej svaren och resultatet
vilket är viktigt för undersökningens saklighet. Sammanlagt har 56 stycken
enkätsvar inkommit och bortfallet är 75 %. Svaren har systematiserats i Excel och
sedan visualiserats i 8 stycken tabeller (se kapitel resultat och bilaga 2). Metoden
är en statistisk fördelningsanalys. Fördelningstabellerna är enkla och studien kan
enkelt upprepas och jämföras med andra liknade utredningar. Samtliga enkätsvar
har mottagits frivilligt och helt anonymt. Enkäten hanteras så att inga enskilda
16
individer eller organisationers svar och uppfattningar kan identifieras. Svaren har
systematiserats utan risk för igenkännande och materialet kommer endast att
användas till forskning. Enkätens öppna frågor och de kommentarer som
mottagits har inte analyserats eller redovisats av utrymmesskäl.
Materialets för och nackdelar
Materialets fördelar är att enkäten riktar sig till kunskap utanför gängse
kriminalstatistik. En vanlig invändning mot myndighetsbaserade register är de är
ensidiga och skeva och mer speglar kontrollsystemets arbetssätt. Detta
undersökningsmaterial kan därför tjäna som ett förtjänstfullt komplement. En
begränsning är att undersökningsmaterialets svarsfrekvens är lågt vilket gör att
materialet inte är representativt och resultatet tentativt.
Metodens för och nackdelar
En undersökning i syfte att göra en kartläggning av egenskaperna hos personer
som inte upptäckts för bedrägeri har naturliga svårigheter. Sådan information
finns inte att tillgå. Denna undersökning har i stället valt att insamla uppfattningar
om sådana personer från personal på Försäkringskassan och försäkringsbolag som
har insikt i dessa frågeställningar.
Till metodens fördel är att man på ett effektivt sätt når många respondenter och
på så sätt får en stor bredd. Metoden är lätt att upprepa och den kan dessutom
med fördel jämföras mot andra grupper eller yrken som har kunskap eller
erfarenheter om fenomenet samt även av förändringar över tid. Kollektivet av
respondenter är lätt att identifiera och enkätutformningen är känd genom bilaga
till denna uppsats. En nackdel är att denna typ av enkät via E-post har låg
svarsfrekvens. Respondenterna har via sina respektive chefer erbjudits att svara
på enkäten. Hur detta verkligen skett har inte kunnat följas upp och bortfallet
kan därför delvis bero på att de av olika skäl inte erbjudits att delta i enkäten.
Detta har gett utrymme för en lägre deltagande grad än om hela kollektivet
direkt erbjudits att delta.
Avgränsning
Studien avgränsas till att beskriva den brottslighet som sker i Sverige med
inriktning på uppsatsen frågeställning och med utgångspunkt i ovan redogjorda
material.
Etiska övervägande
Att synliggöra vem som utför bedrägerier kan skapa obehag för dem som
eventuellt kan känna sig utpekade. Även en mer allmän olägenhet kan uppkomma
genom negativ uppmärksamhet över brister i system eller företagsrutiner.
Kunskap om brister kan utnyttjas och förorsaka skada. Min uppsats kan eventuellt
påvisa att vissa grupper har avvikelser. Resultatet skulle kunna vara utpekande
mot visa personligheter, yrkeskategorier alternativt andra grupper eller
sammanslutningar. Detta gäller avvikelser när det gäller grupper och några
individer kan aldrig urskiljas varför intresset för problemet torde överväga
nackdelarna. Frågeställningarna är i beaktande av detta värda att undersöka.
17
Deltagarna i denna undersökning har informerats och samtyckt och deras
deltagande är frivilligt. Den information de lämnat behandlas anonymt och
konfidentiellt och kommer endast att används för forskning.
IV. Resultat
Enkätens resultat har strukturerats och sammanställts i 8 stycken tabeller
(Resultattabell nr: 1 - 8, bilaga 2). De mest intressanta och utmärkande
resultaten har valts ut och redovisas i ordningsföljd efter respektive
frågeställning nedan i detta kapitel samt i kapitel: VII. Slutsats och
sammanfattning. Enkätens öppna frågor har av utrymmesskäl valts bort och
redovisas inte alls. I bilaga 2 redovisas samtliga 8 tabeller med resultat i sin
helhet utan kommentarer i samma ordningsföljd som enkäten.
Vilka faktorer påverkar risken för bedrägerier?
Vilka faktorer är det då som anses påverka risken för bedrägerier och dess
utveckling? Sammanlagt 44 påståenden om detta har framförts i enkäten (se
tabell nr 1,4 och 5, bilaga 1) De mest utmärkande resultaten på denna
frågeställning framgår i nedan tabell 1 som är en sammanställning av
resultattabellerna 1,4,5:
Tabell 1: Faktorer som påverkar risken för bedrägerier.
Tabellen visar hur respondenternas svar har fördelats i % mellan svarsalternativen.
Faktorer som
påverkar risken för
bedrägerier
Minskar
risken
Ingen
påverkan
Ökar
risken
Andelen svar
i%
Andelen svar
i %
Andelen
svar i %
3. Person på obestånd /
i ekonomisk kris
9. Allmän ekonomisk
kris
0
0
98
Bortfall/ Totalt
56 svar
ej svar
Andelen
=
svar i %
100%
2
100
2
23
71
4
100
11. Person som tidigare
är dömd för brott
13. Otydliga regler
0
21
77
2
100
0
16
82
2
100
28. Anonymitet
0
14
82
4
100
29. Person med kunskap
om försäkringssystemen
30. Person med
konfidentiell information
/ vet hur man undgår
kontroll
4
9
84
4
100
2
11
80
7
100
44. Lyxkonsumtion
2
12
82
4
100
46. Spelintresse : t.ex.
nätpoker
48. Sociala problem
0
27
68
5
100
0
20
75
5
100
56. Ekonomiska problem
0
5
91
4
100
T(4) :
T( 5)
18
Den övervägande delen av respondenterna anser att ovan 11 faktorer ökar risken
för bedrägerier. Av resultatet framgår tre allmänna faktorer: allmän ekonomisk
kris, otydliga regler och anonymitet.
De övriga faktorerna som identifierats är individuellt kopplade och här
framträder: person på obestånd/ i ekonomisk kris, person som tidigare är dömd
för brott, person med kunskap om försäkringssystemen,
person med konfidentiell information/vet hur man undgår kontroll, person som
ägnar sig åt lyxkonsumtion, person med spelintresse: t.ex. nät poker och person
som har sociala problem. Resultatet ligger i linje med tidigare forskning.
Experters bild av bedragare.
Undersökningens andra frågeställning gäller vilken bild utredare och experter
som granskar bedrägerier har av bedragare. Bilden framgår i resultatet för första
frågeställningen beträffande individuella faktorer som påverkar risken för
bedrägerier.
Den sammanfattande bilden av en bedragare är: en person som har: ekonomiska
problem, är dömd för brott, har kunskap om försäkringssystemen, har tillgång
till konfidentiell information/vet hur man undgår kontroll, ägnar sig åt lyx
konsumtion, har intresse för spel, (vilka båda kan kopplas till ekonomiska
problem), och har sociala problem. Svaren ligger i linje med att 59 % anser helt
eller delvis att vissa personlighetsdrag och karaktärer är överrepresenterade när
det gäller bedrägerier (se bilaga 2, tabell 7).
Vilka som begår bedrägerier är även kärnfrågan i enkätens frågetabell nr 7. Av
resultatet i tabellen framgår en sammantagen indikation och övervikt i att:
- 93 % anser att det stämmer delvis eller helt att det är vanliga människor som
är gärningsmän och :
- 81 % anser att det stämmer delvis eller helt att de flesta människor är benägna
att fuska och begå bedrägerier under vissa omständigheter.
Tabell 7. Vem begår bedrägerier.
Tabellen visar hur respondenternas svar har fördelats mellan svarsalternativen i procent.
Påstående:
Stämmer
Stämmer
Stämmer
Neutral/
Bortfall
helt
Delvis
inte alls
vet ej
ej svar
Andelen
Andelen
Andelen
Andelen
Andelen
svar i %
svar i %
svar i %
svar i %
svar i %
67. De flesta bedrägerier är
25
68
5
2
0
enkla och sker i vardaglig
verksamhet med vanliga
människor som
gärningsmän.
68. De flesta människor är
11
70
14
5
0
benägna att fuska och begå
bedrägerier under vissa
omständigheter.
Resultaten får stöd av uppgifter i tidigare studier. Att notera är dock att 59 %
anser helt eller delvis att vissa personlighetsdrag och karaktärer är
överrepresenterade när det gäller bedrägerier (se bilaga 2, tabell 7). Det är med
andra ord inte bara tillfälle och möjlighet som avgör utan även personligheten,
vilket ligger i linje med de rön som Alalehto framfört om personlighetens
19
Totaltl
56 svar
=
100 %
100
100
betydelse (Alaletho, 2007, sid. 157, 194). 50 % anser dessutom att man inte kan
utesluta några grupper från kontroll där det skulle vara låg risk (bilaga 2, tabell
2, fråga 18).
Vilka grupper undkommer kontrollsystemen?
Den tredje frågeställningen i undersökningen är frågan om några grupper
undkommer kontrollsystemen och lagföring? och i så fall, hur ser dessa ut? För
att klargöra detta har det i enkäten framförts sju stycken påståenden om
selektion i kontrollsystemen. Av resultatet i tabellen framgår en sammantagen
indikation och övervikt i att:
70 % av respondenterna anser att det stämmer helt eller delvis att vissa grupper
undkommer kontrollsystemen.
73 % anser att det stämmer helt eller delvis att statistik över bedragare skulle ge
en annan bild om det varit ett slumpmässigt kontrollsystem.
94 % anser att stämmer helt eller delvis att riktade insatser mot specifika grupper
är det mest effektiva sättet att bekämpa bedrägerier (resultattabell 2, bilaga 2).
Tabell 2: Selektion i kontrollsystemen.
Tabellen visar hur respondenternas svar har fördelats mellan svarsalternativen i procent.
Påståenden:
Stämmer
Stämmer
Stämmer
Neutral/
Bortfall
helt
Delvis
inte alls
vet ej
ej svar
Andelen
Andelen
Andelen
Andelen
Andelen
svar i %
svar i %
svar i %
svar i %
svar i %
16. Vissa grupper
eller kategorier av
20
50
16
14
0
personer undkommer
kontroll och lagföring
17. Ett systematiskt
och slumpvist
16
57
13
14
0
kontrollsystem skulle
ge en annan bild av
bedragare än den bild
som idag framgår i
statistik över
misstänkta och
lagförda
Totalt
56
svar =
100%
100
100
Hur ser då de ut som undkommer kontrollsystemen? Frågan har i denna studie
prövats mot uppfattningar gällande betydelsen av socioekonomisk bakgrund och
då rörande gruppen högstatuspersoner 2
En indikation och sammantagen övervikt på 71 % anser att det stämmer helt eller
delvis att högstatuspersoner har kunskaper som gör att kontrollsystemen inte
kommer åt dem.
2
Med högstatusperson avses i denna frågeställning: person med hög social ställning, som har
förmånliga bakgrunds förhållanden, innehavare av ledande befattning/ tjänst samt hög lön och
hög utbildning.
20
En sammantagen övervikt på ca 80 % anser att det stämmer helt eller delvis att
högstatuspersoner har andra tillvägagångssätt, utnyttjar sin ställning, makt och
kontaktnät och mobiliserar större motstånd för kontrollsystemet.
Tabell 3: Undkommer högstatuspersoner kontrollsystemen.
Tabellen visar hur respondenternas svar har fördelats mellan svarsalternativen i procent.
Påstående:
Stämmer
Stämmer
Stämmer
Neutral/ Bortfall
helt
Delvis
inte alls
ej svar
vet ej
Andelen
Andelen
Andelen
Andelen
Andelen
svar i %
svar i %
svar i %
svar i %
svar i %
23. Högstatuspersoners
bedrägerier och fusk
inbegriper andra
tillvägagångssätt och sker
under andra omständigheter.
24. Högstatuspersoner
utnyttjar sin ställning, makt
och kontaktnät för att nå
fördelar i kontrollsystem,
skadereglering och i
rättsväsendet.
25. Du möter på större
svårigheter / motstånd när du
försöker utreda misstänkt
fusk och bedrägeri utförda av
högstatuspersoner.
26. Kontrollsystemen gynnar
och positivt särbehandlar
högstatuspersoner så att dessa
lättare undkommer.
27. Högstatuspersoners
kunskaper gör att rättssystem
och kontrollsystem inte
kommer åt dem.
Totalt
56 svar
=100%
18
61
11
11
0
100
27
52
5
16
0
100
20
61
18
2
0
100
9
36
45
11
0
100
7
64
16
13
0
100
Svaren indikerar att högstatuspersoner anses tillhöra den grupp som undkommer
kontrollsystemen. Notera är att 45 % anger att högstatuspersoner inte gynnas av
kontrollsystemen men uppfattningen i frågan är splittrad. Svaret ligger i linje
med motsvarande fråga om missgynnade av lågstatuspersoner3, där 54 % anser
att så inte är fallet (bilaga 2, tabell 2, fråga 19).
Den avslutande frågeställningen i denna undersökning är frågan om vilken bild
som framgår av bedragare och bedrägerier i det befintliga kunskapsfältet. Denna
bild har genomgripande skildrats i kapitlet teori och tidigare forskning och utgör
således resultatet och svaret på denna frågeställning.
V. Sammanfattning slutsats
Vilka är då de viktigaste konstaterandena i denna studie! Inledningsvis har de
faktorer som påverkar risken för bedrägerier identifierats. De mest utmärkande
generella riskfaktorerna är: anonymitet, allmän ekonomisk kris och otydliga
3
Med lågstatusperson avses här: person med sociala problem, kriminell, arbetslös mm. Begreppet
är problematiskt och har en negativ innebörd men valts mot beaktande av att begreppet
förekommer i annan forskning (Lindgren och Theandersson, 2000).
21
regler. De mest framträdande individuella faktorerna är: person med ekonomiska
problem, person som tidigare är dömd för brott och person med sociala problem.
Studien har även konstaterat att vissa grupper anses undkomma kontrollsystemen
och resultatet indikerar att högstatuspersoner delvis tillhör denna kategori.
Flera olika bilder av hur en bedragare ser ut har framkommit i studien. Den första
är en traditionell bild: en person med ekonomiska problem, sociala problem och
tidigare brottsbelastning.
En annan bild visar på en mer generell och neutral uppfattning av bedragaren.
Resultatet indikerar en uppfattning om att: de flesta människor anses beredda
att utföra bedrägerier under vissa omständigheter och att de flesta bedrägerier
utförs av vanliga människor.
Den tredje framträdande bilden är att bedragaren är en: person som har
särskilda kunskaper och en person som har tillgång till konfidentiell
information och vet hur man undkommer.
Hur ställer sig då ovan resultat i relation till den tidigare forskningen och
kunskapsfältet? Anonymitet och social fragmentering där ingen känner ansvar är
en tydlig riskfaktor i det moderna samhällssystemet och är väl identifierad av
den tidigare forskningen. Anonymitet försvårar den sociala kontrollen och
möjligheter till bestraffningsåtgärder samt skapar en överhängande risk att
lockas agera bedrägligt (Alaletho, 2007, sid. 191). När det gäller allmän
ekonomisk kris och otydliga regler kan man koppla dessa faktorer till de teorier
som vill förklara ekonomisk brottslighet utifrån de mer grundläggande sociala
villkoren. Otydliga regler kan härledas till anomi, d.v.s. avsaknad av eller
bristande normer som vägleder handlandet i allmänhet. Sutherland framförde
social desorganisation som en hypotetisk förklaring till ekonomiska brott. Han
syftade då på anomi i det affärsrelaterande handlandet genom att detta var
komplext, tekniskt och inte överblickbart för en ej insatt, samt att näringslivets
regler snabbt förändrades (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 54, 56).
Delar av resultaten kan även tolkas till teorin rutinaktivitetsansatsen eller
varianter av denna teori som beaktar attityd, situation och motivation.
Anonymitet, allmän ekonomisk kris och otydliga regler ger en gärningsman
ökad motivation och gärningsmannens kunskap om försäkringssystemen skapar
för gärningsmannen det lämpliga brottsoffret. Frånvaro av kapabla väktare är
här gärningsmannens kunskap om hur man undkommer upptäckt och kontroll.
Just tillfälle att begå brott spelar en avgörande roll till orsaken för alla typer av
brott (Felson och Clarke 1998, sid 9). Nästan vem som helst är benägen att begå
brottliga handlingar under vissa förutsättningar. Det som är avgörande är den
rätta kombinationen i tid och rum av de tre kriterierna - motiverad förövare,
lämpligt brottsobjekt och avsaknaden av kapabla väktare (Lindgren, 1998, sid.
62).
När det gäller brottsbelastning framgår i föregående studier att tidigare
brottsbelastning indikerar en överrepresenterad risk (Brå, 2005:10 ) (Brå
2004:3) och (Andersson lindmark 2001). Studier beträffande fusk mot
socialförsäkringssystemen har dock senare noterat förändringar. Tidigare studier
visade att fuskare ofta var brottsligt belastade men med utökad kontroll av
vanliga människor minskar denna andel (Brå, 2008:b, sid. 79 -81). Arbetslöshet,
sociala problem och ekonomiska problem är väl kända risk indikationer och
resultatet får stöd av tidigare forskning (Brå, 2005, sid. 41). Faktorerna
22
lyxkonsumtion och spelintresse är nära associerade med ekonomiska problem.
Resultaten indikerar att den personliga livssituationen och kriser sammantaget
påverkar och ökar risken. De identifierade krisfaktorerna och krissituationerna
kan kopplas till tidigare teorier baserade på situationens betydelse,
(tillfällesteorier). En person som i allt väsentligt är en lagliglydig person
"konformist", kan i särskilda situationer utföra handlingar som de både vet och
anser vara fel, "krispåverkade" (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 52).
Även mer övergripande går det koppla både krisfaktorerna och de identifierade
allmänna faktorerna till upplevd social oordning, där samhällstillståndet är
präglat av tvivel, oreda, förvirring och kaos i linje med Sutherlands förklaring
om social desorganisation (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 54, 56).
Studiens andra frågeställning är vilken bild experter har av bedragare. Den första
bild som indikeras av resultatet är att en bedragare är: en person med ekonomiska
problem, sociala problem och tidigare brottsbelastning. Detta är en känd och
traditionell bild av en bedragare som bekräftas av tidigare undersökningar (Brå,
2005:10, Brå, 2008:6, Brå, 2004:3).
En annan bild som framgår är en mer generell och neutral bild. Resultatet
indikerar med viss övervikt en uppfattning om att: de flesta människor är beredda
att utföra bedrägerier under vissa omständigheter och att de flesta bedrägerier
utförs av vanliga människor (resultattabell 7, bilaga 2). Resultaten ligger i linje
med tidigare studier. I de intervjuresultat som framgår i BRÅ-rapporten 2005:10,
uppger personal från både försäkringskassan och försäkringsbolag att det är
människor inom alla olika samhällsklasser och inkomstgrupper som fuskar och
bedrar (Brå, 2005, sid. 41). Liknande uppgifter framkommer även i Andersson
Lindmark (2001). Resultatet bekräftas även av den splittrade bild som Weisburd
m.f.l, kommit fram till när det gäller ekobrott, "medelklassens brott". Studien
visade att gärningsmännen befann sig både i sociala mellanpositioner och i
underordnade positioner och med stora inbördes variationer beroende av
brottskategorier (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 38).
Den tredje bilden som indikeras och framträder är att en bedragare är en person
som har särskilda kunskaper och en person som har tillgång till konfidentiell
information och vet hur man undkommer ( Resultattabell 4, bilaga 2). Detta är en
bild som ligger i linje med Sutherlands teori "White Collar Crime", där positionen
ger insyn och tillgång till tekniker som både är svåra att kontrollera och att
upptäcka. Även andra källor som hanterar interna oegentligheter inom företag ger
stöd för denna bild (KPMG, 2008). Resultatens spridning med neutrala och även
delvis motstridiga uppfattningar kan just spegla verklighetens bedragare.
Resultatet kan även spegla materialet och olikheterna i de grupper som besvarat
enkäten. Respondenterna arbetar i två olika försäkringssystem och hanterar skilda
problemområden och kundgrupper. De är även är präglade av olika bakgrund och
erfarenheter.
När det gäller frågan om selektion framkommer skäligen tydliga indikationer i
resultatet på att vissa grupper undkommer kontrollsystemen. Uppfattningen är
att en slumpvis kontroll skulle ändra den statistiska bilden av en bedragare.
Uppgifterna är väl kända i det tidiga forskningsfältet och studier om mörkertal
(Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 101). Att notera är att det finns ett
ansenligt förtroende för det egna kontrollsystemets förmåga att med riktade
insatser nå framgång. Detta indikerar att man tror sig ha en klar bild av vilka
bedragarna är (bilaga 2, tabell 2). Uppfattningen kan exemplifiera och
åskådliggöra hur selektion genom olika prioriteringar kan uppstå och då med
23
konsekvensen att vissa grupper undgår kontroll. Kraven på effektivitet riskera
leda till att de mer resurskrävande ärenden/grupperna väljas bort till förmån för
ärenden där man kan nå lätta statistiska framgångar. Studien indikerar att
flertalet tidigare allmänt kända riskfaktorer för bedrägerier är aktiva i
kontrollsystemens utskiljningsprocess vilket kan utöva viss verkan selektivt och
reproducera och förstärka en redan etablerad bild av bedragaren om detta inte
beaktas.
Hur ser då de ut som undkommer kontrollsystem? En frågeställning som gäckat
tidigare studier är frånvaron av högstatuspersoner i den offentliga statistiken
(Brå, 2003:b, sid. 11). Frågan belyses delvis i denna studie och resultatet
indikerar att högstatuspersoner som grupp utgör delar av dem som anses
undkomma. Genom sina kunskaper, kontaktnät upplevs de kunna förhindrar
eller försvårare utredningar riktade mot dem. Man kan anta att dessa har bra
kontakt med försäkringsförmedlare, läkare och juridiska rådgivare med kunskap
om försäkringssystemen. En miljö där de får tillgång till effektiva
neutraliseringar och argument för sin sak. Deras position ger dem sammantaget
andra möjlighet och därmed andra tillvägagångssätt som inte kontrollsystemen
har förmåga att fånga upp. Genom sin ställning kan de dessutom mobilisera
större motstånd och undkomma kontrollsystemen. Resultaten ligger i linje med
uppgifter som framförts i tidigare studier och i linje Sutherlands teori (Lindgren
och Theandersson, 2000, sid. 105). Svaren visar att högstatuspersoner utgör en
grupp som har en särskild ställning i kontakt med kontrollsystemen. Man kan
dessutom anta att andelen högstatuspersoner som är föremål för
socialförsäkringssystemen och privata försäkringssystem är relativt få. Trots
detta lämnar de särskilda avtryck. När det gäller huruvida kontrollsystemen
positivt särbehandlar högstatuspersoner är resultatet splittrat.
En slutsats är att de befintliga kontrollsystemen har en mycket bred insikt i de
varningssignaler som förekommer. Det finns en klar samsyn på tydliga
riskfaktorer samtidigt som systemet indikerar en bred och neutral inställning.
Det finns en stor medvetenhet om dilemmat med grupper som är svårurskiljbara
vid kontroll. Den offentliga statistiken indikerar dock på att praktik och teori
skiljer sig åt. Detta kan dock förklaras av att de flesta bedrägerier mot
försäkringsbolag aldrig anmäls utan avslutas främst genom att skadans
ersättningsanspråk avböjs. Den offentliga statistiken ger därför ingen
rättvisande bild av deras kontrollsystems effektivitet (Brå/statistik) (Larmtjänst,
statisk, 2010). Studien visar och ger insikt i att den offentliga
lagföringsstatistiken inte ger en helt rättvisande bild av en bedragare.
När det gäller resultat har undersökningsmaterialet en avgörande betydelse
(Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 124). En brist i denna undersökning är
den låga svarsfrekvensen med ett bortfallet på 75 %. Detta medför en
begränsning när det gäller möjligheten att generalisera resultatet från en liten
population till en stor. Bortfallet har dock inte påverkat de svar som inkommit
och som utgör grunden i det analyserade materialet. Det som talar för denna
studies tillförlitlighet är att dess resultat i huvudsak ligger i linje med tidigare
forskning. Rapporten gör inte anspråk på att helt fullt ut har klarlagt
frågeställningarna eller att vara heltäckande eftersom studien främst har sin
utgångspunkt i erfarenheter från bedragare och bedrägerier kring
försäkringssystemen. Undersökning har dock med reservation för ovan belyst de
centrala frågeställningarna i studien. Resultaten visar i flera fall på skäligen
24
tydliga indikationer och är ett förtjänstfullt komplement till andra studier med
utgångspunkt i offentlig registerdata.
En uppgift för den framtida forskningen vore dock att pröva undersökningens
frågeställningar mot andra grupper och kollektiv för att få ytterligare perspektiv.
Denna undersökning har inte funnit stöd för flertalet av de faktorer som i andra
studier omnämnts kring bedragare och bedrägeriers orsaker. Skiljer sig
experters uppfattningar i en jämförelse med andra? De som tillfrågats arbetar
företrädesvis med försäkringsskador och deras uppfattningar borde kompletteras
med uppfattningar från t.ex. revisorer, ekobrottsutredare och andra liknande
experter på ekonomiska brott. En fråga som bara delvis har belysts är hur de ser
ut som undkommer kontrollsystemen. Här råder fortfarande stora frågetecken
som bör rätas ut och kvarstår gör frågan vart högstatuspersoners brott tar vägen
i rättssystemet?
VI. Allmän diskussion
Frågan om vart högstatuspersonerna tar vägen i rättssystemet är mycket
spekulativ. I det tidigare kunskapsfältet framgår att deras brottslighet gynnas av
service inriktade tillsynsmyndigheter där brotten inom ramen för legitim
verksamhet har blivit osynliggjord (Lindgren och Theandersson, 2000, sid.
101). Högstatuspersoners undkommande och frånvaro i statistiken kontra denna
studies indikerade uppfattningar beror sannolikt på att deras brottslighet
företrädesvis sker på en annan arena än kring försäkringssystemen. En arena
som är både svårövervakad och oprioriterad av rättsvårdande myndigheter.
Högstatuspersoner arbetar företrädesvis på positioner inom näringsliv där de i
stort sett själva har makt över kontrollsystemen och i en kultur där tillgången på
rationaliseringar, argument och neutraliseringstekniker som förutsätter
handlingarna är god (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 23, 54).
Även i Rings rapport framkommer att högstatuspersonerna saknas i statistiken.
Rapporten bygger på offentlig registerdata och frånvaron av högstatuspersoner
ligger i linje med tidigare erfarenheter gällande dessa material. En regel är att ju
större andel offentlig kriminalstatistik och rättsdata ju större andel
okvalificerade ekonomiska brott och en lägre andel förövare som stämmer
överens med den klassiska definitionen av ekobrottslingen (White Collar)
(Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 124). Det kan också vara så att man inte
behöver fuska med tillgång till rätt kunskaper, alternativt att man med rätt
kunskaper har större möjligheter att dölja sitt fusk. Det ligger i dessa brotts
natur att det råder osäkerhet och diskussion om huruvida handlingarna utgör
brott och vad som verkligen gäller. Kritiserade handlingar blir därför i högre
grad föremål för förhandling än för utredning om brott. Detta ger utrymme för
rationaliseringar vilket därmed förhindrar skambeläggning av beteendet. Istället
får en förövare kraft och argument för att mobiliserar motstånd. Ekonomiska
brott upptäcks ofta under kriser och i lågkonjunktur. Man kan tänka sig att andra
grupper än högstuspersoner är mer sårbara för ekonomiska förluster och därmed
mindre ekonomiskt uthålliga under kriser. Detta medför att deras brott i större
utsträckning kan uppdagas i samband med konkurser mm. De kan även under
kriser bli pressade att handla oegentligt för att rädda sin ekonomiska situation,
vilket högstatuspersonen lättare kan undvika. Det finns få eller inga effektiva
externa kontrollsystem för eventuella oegentligheter inom näringslivet. De
oegentligheter som upptäcks blir bara i undantagsfall offentliga och saknas
25
därför i offentlig statistik. Selektionen av högstatuspersoner sker förmodligen
inte i rättsväsendets kontrollsystem utan i leden utanför dess tillsyn. Alaletho
anger att extern kontroll har visat sig mindre effektiv när det gäller ekonomisk
brottslighet. Självsanerande kontrollsystem i branscher och inom organisationer
har ett bättre resultat (Alalehto, 2003, sid. 26, 27). Den interna kontrollen agerar
dessutom affärsmässigt enär den inte har något annat intresse än att minimera
skadan. Att ta på sig rollen att skipa rättvisa är kostsamt och ger negativ
uppmärksamhet.
Den skattebrottsling som redogörs för i Rings studie har ofta familj och en
ekonomisk position som man vill bevara och skydda. Genom arbete och familj är
man upptagen av legitima aktiviteter. Man kan reflektera över varför den av
Travis Hirschi framförda teorin om underkontrollens betydelse inte kan förhindra
skattebrottsligt beteende. Hirschi vände på resonemanget i kontrollteorin och
frågade istället vad som gör att folk följer och underordnar sig samhällets regler.
Enlig Hirschi är det de som har utvecklat starka socialband till samhället och det
är styrkan i dessa band som är avgörande för samhällsanpassningen eller
avvikelsen. De sociala banden innefattar fyra beståndsdelar. Anknytning - till
betydelsefulla personer som representerar omhuldade normer och förhållningssätt.
Åtagande - genom att investera tid och ansträngningar i syfte att nå mål, arbete
utbildning, som man riskerar att förlora om man avviker. Delaktighet - man är
upptagen och engagerad i legitima aktiviteter och slutligen Övertygelse - man
delar majoritetsuppfattningen om vad som är rätt och fel (Lindgren, 1998, sid.
34,35). När det gäller skattebrott fungerar inte Hirschis teori. Ekonomiska brott
begås av personer som oftast inte tidigare lagförts för traditionell brottslighet. De
ser sig inte själva som brottslingar, återfallen är dessutom låga. Den negativa
sociala kostnaden för skattebrott är låg och tämligen verkningslös i förebyggande
syfte. En förklaring till beteendet kan ligga i linje med Sutherlands teori om
särskiljande tillhörighet. Den gruppen som inte definierar beteendet negativ är
troligen ganska stor när de gäller skattebrott. Att skattefuska är allmänt utbrett och
gränserna för vad som är moraliskt acceptabelt är diffusa. Detta skapar utrymme
och tillgång till neutraliserande argument och den skam som annan brottslighet
ger upphov till uppkommer aldrig. Detta skall ses i ljuset av en förändrad
inställning till fusk mot socialförsäkringssystemen. Genom kontroll och
tillämpning av nya bidragsbrottslagen har en normerade effekt börjat förändra vår
inställning till det allmänna överutnyttjandet av socialförsäkringssystemen.
Tillämpning av skattebrottslagen borde därför ske med mer normerande insatser i
samma anda.
I Sutherlands förklaring till ekobrott med utgångspunkt i social desorganisation
och anomi kan man skönja paralleller i generella förutsättningar för bedrägerier.
Den tekniska utvecklingen och samhällsutvecklingen tillsammans med
globaliseringen och internationaliseringen påverkar och gynnar förutsättningarna
för bedrägerier. Kultur och samhällsförändringen bidrar till att tilliten och de
moraliska banden försvagas och att tilltron till gemensamma värden och principer
förändras (Lindgren, 1998, sid. 28). Tekniken ger möjligheter till anonymitet och
gränsöverskridande verksamhet. Kontakter, transaktioner och handel är komplexa,
tekniska och oöverblickbara och förändras snabbt. Detta kan liknas vid ett
tillstånd av anomi (Lindgren och Theandersson, 2000, sid, 54, 56). En ytterligare
faktor är att bedrägerier är ett oprioriterat brott och rättsystemets reträtt på
området bidrar ytterligare till att förstärka detta tillstånd. Rättsystemet lämnar
26
många handlingar opåtalade vilket leder till att gemensamma värden och normer
undermineras och försvagas (Lindgren, 1998, sid. 27, 28).
I enkäten framkom ett lågt stöd för flertalet av riskfaktorerna och däribland
Alalehtos observation om karriärs drivna personligheter. Det fanns inga sådana
indikationer utifrån erfarenheter av försäkringssystemen. Denna personlighet
framträder förmodligen mest vid brott inom företag och näringslivet. Den
personlighet som situationsbetingat utför brottet som en desperat åtgärd för att
försöka rädda sig och den neurotiske bedragaren som båda Alalehto redogjort
för passar mer in på de i undersökningen indikerade riskerna (Alalehto, 2002,
sid. 29, 133).
Personligheten har med stor sannolikhet avgörande betydelse för vissa
bedrägeribrott. Man kan finna att Alalethos rön har sin plats i en kombination
med tillfällesteorierna. De sociala strukturförhållandena och de individuella
anpassningssätten sammanfaller. Situationen och omständigheter finner en
skärningspunkt med gärningsmannens personlighet. Dessa teorier griper in i
varandra och kan i samverkan delvis förklara brottet bedrägeri. En motiverad
gärningsmans kan i vissa situationer vara just "vem som helst" men denna
studie indikerar även att vissa personligheter anses vara överrepresenterade
(bilaga 2, tabell 7, fråga 69).
Tidigare brottsbelastade person förefaller vara överpresenterade när det gäller
bedrägerier. En spekulativ uppfattning är att detta delvis kan ha sin grund i att
bedrägerier är ett oprioriterat brott hos de rättsvårdande myndigheterna. De
brott som uppdagas sker troligen i samband med andra brottsutredningar där
tidigare lagförda är frekventa och identifieras. Detta kan även förklara den höga
andelen tekniskt uppklarade och personuppklarade bedrägeribrott (brå, ordlista),
där troligen samma kategori gärningsmän blir identifierade. Andra bedrägerier
som kräver spaning och omfattande utredningar eller som har andra typer av
gärningsmän blir i jämförelsen osynliggjorda.
27
VII. Litteratur
Alalehto. T. (2007) Bedrägeriets natur, Books on Demand.
Alalehto. T. (2003) Fiffelstrategier vid ekonomisk brottslighet, Grahns Tryckeri
AB, Lund 2003.
Alalehto. T. (2002) Fifflarens personlighet, Print & Media Umeå 2002.
Andersson. F. (2004) Fusk med personförsäkring - med siktet inställt på allmän
och privat försäkring, Lunds universitet.
Andersson. F. Lindmark. E. (2001) Försäkringsbedrägeri, Luleå Tekniska
universitet.
Eliasson. A.(2006) Kvantitativ metod från början, Student litteratur, Lund 2006.
Felson. M. Clarke. R V. (1998) Opportunity makes the Thief, London: PRC Unit
publication.
Lindgren. S-Å. (1998) Om brott och straff, Lund: Studentlitteratur.
Lindgren. S-Å. (2000) Ekonomisk brottslighet, Ett samhällsproblem med
förhinder, Lund: Studentlitteratur 2000.
Lindgren. S-Å. Theandersson. C. (2000) Från storsvindel till småfiffel. Elanders
Gotab, 2001, Brottsförebyggande rådet.
Malterud. Kirsti. (2009) Kvalitativa metoder i medicinsk forskning,
Studentlitteratur, Lund 2009.
Sutherland. E. (1949) White Collar Crime, 1949 Holt Rinehart an Winston Inc.
Trost. J. (2001) Enkätboken, Studentlitteratur, Lund 2001
BRÅ. (2000) IT relaterad brottslighet, Brå-rapport 2000:2, Stockholm:
Brottsförebyggande rådet.
BRÅ. (2002) Eko-brott - Utvecklingen av några centrala brottstyper, Brå-rapport
2002:1, Stockholm: Brottsförebyggande Rådet.
BRÅ. (2003:a) Förebygga ekobrott, Behov och metod, Brå-rapport 2003:1
Stockholm: Brottsförebyggande Rådet.
BRÅ. (2003:b) Skattefifflare och tjuvar. Brå-rapport 2003:3, Stockholm:
Brottsförebyggande Rådet.
BRÅ. (2003:c) Förebyggande metoder mot ekobrott, En antologi: del 2, Brårapport 2003:10 Stockholm: Brottsförebyggande Rådet.
BRÅ. (2004) Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003, Brå-rapport 2004:3
Stockholm: Brottsförebyggande Rådet.
28
BRÅ. (2005) När olyckan inte är framme, Brå-rapport 2005:10, Stockholm:
Brottsförebyggande Rådet.
BRÅ. (2008:a) Samverkan mot bidragsfusk, Brå rapport 2008:6, Stockholm:
Brottsförebyggande Rådet.
BRÅ (2008:b) Brottsoffers benägenhet att polisanmäla brott, Brå-rapport 2008:12
Stockholm: Brottsförebyggande Rådet.
BRÅ. (2008:c) Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007, Brå-rapport 2008:
23 Stockholm: Brottsförebyggande Rådet.
Larmtjänst. (2010) statistik över bedrägerier - Alla bolag och BRÅ. 2007 -2009,
Larmtjänst LTU.
Internet:
BRÅ. Apropå, 2/2003, Vem är egentligen skattefifflaren, www.bra.se (2010-0421).
BRÅ. Anmälda brott, Personer lagförda för brott, www.bra.se/statistik/anmälda
brott.
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=2&module_instance=21
BRÅ. Uppklarade brott, www.bra.se/statistik/uppklarade brott.
(http://www.bra.se/extra/news/?module_instance=3&id=325)
BRÅ. Bedrägerier och bidragsbrott, (www.bra.se/brottslighet/olika typer av
brott/).
(http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=14&module_instance=2)
BRÅ. Tolka statistiken/ gärningsmän, www.bra.se/statistik/tolka statistiken.
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=16&module_instance=4
BRÅ. Ordlista
http://www.brottsrummet.se/Bazment/7.aspxwww.bra.se/ordlista
JO (2009) Kritik av polisens arbete.
(http://www.jo.se/Page.aspx?MenuId=106&MainMenuId=106&Language=sv&O
bjectClass=DynamX_SFS_Decision&Id=4577 (2010-04-21)
KPMG (2008). Bedrägerier upptäcks i lågkonjunktur. (Elektroniskt) Tillängligt:
http://feed.ne.cision.com/wpyfs/00/00/00/00/00/0B/8A/38/wkr0003.pdf - 49 -)
(2010-04-12)
29
VIII. Bilagor
Bilaga 1, enkät
Bedragare! Hur ser dom ut?
En enkät till dig som är expert på fusk och bedrägerier.
Hej!
Jag heter Mats Börjesson och studerar kriminologi på Malmö Högskola där jag gör
en undersökning om bedragare och bedrägerier.
Denna enkätundersökning ingår i en utvärdering av bedragare och bedrägerier där
utgångspunkten utgör uppgifter inhämtade från experter på bedrägerier riktade mot
försäkringsbolag, allmänna välfärdssystemet. Enkätsvaren analyseras sedan tillsammans
med sekundära uppgifter från andra rapporter och andra experters uppgifter.
Jag vill med denna undersökning få svar på frågeställningar om vad som orsakar
bedrägerier och vem som utför dem? Jag vill klargöra experters uppfattningar om
bedragare samt de personer som av olika skäl undgår kontroll och lagföring.
Mitt syfte med undersökningen är att skapa kunskap om ovan frågor för att på ett bättre
sätt kunna utforma effektiva förebyggande åtgärder.
Jag vänder mig till dig som professionellt arbetar med att förhindra fusk och
bedrägerier. Jag frågar efter din uppfattning mot bakgrund av dina yrkesmässiga
erfarenheter.
Jag är tacksam om du hjälper mig med att svara på denna enkät. Den tar ca 15
minuter att fylla i.
Du svarar frivilligt och helt anonymt. Enkäten hanteras så att inga enskilda
individer eller organisationers svar och uppfattningar kan identifieras. Svaren
kommer endast att systematiseras och användas till forskning.
Du besvarar varje fråga med ett kryss i rutan X för det svar som bäst stämmer in
på din uppfattning. Du kan även lämna kommentarer vid streckad linje:
...........................................................................................................
När du gjort klart enkäten faxar du den anonymt till: Fax nr 08-568
46
861
Du är välkommen att höra av dig till mig om det är något du undrar över.
Mats Börjesson
mobil :070-566 02 99
mail: [email protected]
TACK! FÖR DIN MEDVERKAN!
30
I. I detta avsnitt ställs frågor om bedrägeriers utveckling och orsaker samt
faktorer och omständigheter som kan påverka risken för bedrägerier.
Hur anser du att nedan faktorer påverkar risken för bedrägerier?
(markera med kryss X inom rutan)
(Tabell 1)
Faktor
Minskar
risken
Ingen påverkan Ökar risken
1. Lågkonjunktur
2. Globaliseringen
3. Person på obestånd / i
ekonomisk kris
4. Person i känslomässig
kris
5. Person som skall bryta
upp/ flytta, emigrera
6. Person som drivs starkt
av ekonomisk karriär
7. Person som drivs starkt
av yrkesmässig karriär
8. Person som är missnöjd
med sin livssituation
9. Allmän ekonomisk kris
10. Slopad revisionsplikt
för företag
11. Person som tidigare är
dömd för brott
12. Tävlingsinriktad person
som vill framhålla sig själv
13. Otydliga regler
II. I detta avsnitt ställs frågor om selektion och konstrollsystem.
Nedan följer ett antal påstående. Hur ställer du dig till dessa?
(markera med kryss X inom rutan)
(Tabell 2)
Stämmer Stämmer Stämmer Neutral/
helt
Delvis
inte alls vet ej
14.Selektiva kontrollåtgärder riktade
mot specifika riskgrupper är det mest
effektiva sättet att bekämpa
bedrägerier.
15. Fel personlighetstyper utpekas
som bedragare i media och rapporter.
16. Vissa grupper eller kategorier av
personer undkommer kontroll och
lagföring
Stämmer Stämmer Stämmer Neutral/
helt
Delvis
inte alls vet ej
31
17. Ett systematiskt och slumpvist
kontrollsystem skulle ge en annan
bild av
bedragare än den bild som idag
framgår i statistik över misstänkta
och lagförda.
18. Man kan helt utesluta några
grupper av personer från kontroll, där
risken att begå fusk och bedrägerier är
mycket låg.
19. *Lågstatuspersoner är utsatta för
oproportionellt hög kontroll. De
missgynnas av rättssystemet och
särbehandlas negativt av
kontrollsystemen.
20. Det finns redan effektiva åtgärder
mot bedrägerier men dessa tillämpas
inte i rättssystemet.
* Med lågstatusperson avses här person med sociala problem, kriminell, arbetslös mm.
....................................................................................................................................
....................................................................................................................................
........................
21. Vilken typ av bedrägerier är svårast att avslöja och vilka omständigheter är
försvårande?
..........................................................................................................................................
..........................................................................................................................................
........................
22. Vilka faktorer / avvikelser är de mest relevanta att titta på för att upptäcka fusk
vid misstanke om bedrägerier?
..........................................................................................................................................
..
Vilken betydelse har den socioekonomiska statusen för brottet bedrägeri. Här
nedan följer ett antal påståenden om *högstatuspersoner: Hur ställer du dig till
dessa?
(markera med kryss X inom rutan)
* Med högstatusperson avses: person med hög social ställning, som har förmånliga bakgrunds förhållanden, innehavare
av ledande befattning/ tjänst samt hög lön och hög utbildning.
(Tabell 3)
Stämmer Stämmer Stämmer Neutral/
helt
Delvis
inte alls vet ej
23. Högstatuspersoners bedrägerier och
fusk inbegriper andra tillvägagångssätt
och sker under andra omständigheter.
24. Högstatuspersoner utnyttjar sin
ställning, makt och kontaktnät för att
nå fördelar i kontrollsystem,
skadereglering och i rättsväsendet.
32
Stämmer Stämmer Stämmer Neutral/
helt
Delvis
inte alls vet ej
25. Du möter på större svårigheter /
motstånd när du försöker utreda
misstänkt fusk och bedrägeri utförda av
högstatuspersoner.
26. Kontrollsystemen gynnar och
positivt särbehandlar
högstatuspersoner så att dessa lättare
undkommer.
27. Högstatuspersoners kunskaper gör
att rättssystem och kontrollsystem inte
kommer åt dem.
..........................................................................................................................................
..........................................................................................................................................
........................
III.
I detta avsnitt ställs frågor om bedragares karaktäristika och övriga faktorer.
Hur anser du att nedan faktorer påverkar risken för bedrägerier.
(markera med kryss X inom rutan)
(Tabell 4)
Minskar
risken
Ingen
påverkan
Ökar
risken
28. Anonymitet
29. Person med kunskap om
försäkringssystemen
30. Person med konfidentiell
information / vet hur man undgår
kontroll
31. Låg utbildning
32. Hög utbildning
33. Låg lön
34. Hög lön
35. Ogift
36. Ungkarl /saknar barn
37. Vill emigrera
38. Lågutbildad i kris
39. Högutbildad i kris
40. Avvikande stark religiös lojalitet
41. Avvikande stark politisk lojalitet
42. Innehar ledande befattning i
företaget.
43. Dålig hälsa
....................................................................................................................................
....................................................................................................................................
........................
33
Hur anser du att nedan karaktärsdrag eller omständigheter påverkar risken
för fusk och bedrägerier: (markera med kryss X inom rutan)
(Tabell 5)
Minskar risken
Ingen påverkan
Ökar risken
44. Lyxkonsumtion
45. Utlandsboende
46. Spelintresse : t.ex.
nätpoker
47. Bor i glesbygd
48. Sociala problem
49. Skild
50. Bor i centralort
51. Enformigt arbete
52. Lever sitt liv på Internet
53. Tidskrävande
fritidsintresse t.ex. Häst /
Kennel
54. Effektsökande läggning,
Starkt bekräftelse behov
55. Arbetslös
56. Ekonomiska problem
57. Avancerad ekonomisk
utb
58. Egen företagare
........................................................................................................................
........................................................................................................................
Hur ser en bedragare och fuskare ut? Vilka faktorer stämmer mest överens
på hur en bedragare och fuskare ser ut enligt dig? (Markera genom att kryssa X över ditt
val )
(tabell 6)
Faktor
59. Kön
60. Ålder
61. Förekommer i
straffregistret
62.Utbildningsnivå
63. Boende
64. Civilstånd
65. Inkomst
Man
18 - 30 år
Våldsbrott
Neutral
Kvinna
30 - 50 år
ekobrott
Hög utbildning
Villa
Singel
Hög
Medelnivå
Borätt
Gift
medel
50 +
Låg utbildning
Hyresrätt
Särbo
Låg
66. Vilka personer eller grupper anser du vara mer benägna att begå fusk och
bedrägerier.
....................................................................................................................................
....................................................................................................................................
........................
34
Nedan följer ett antal påståenden. Hur ställer du dig till dessa?
(markera med kryss X inom rutan)
(Tabell 7)
Stämmer Stämmer Stämmer Neutral/
helt
Delvis
inte alls vet ej
67. De flesta bedrägerier är enkla och
sker i vardaglig verksamhet med
vanliga människor som gärningsmän.
68. De flesta människor är benägna
att fuska och begå bedrägerier under
vissa omständigheter.
69. Vissa karaktärer och
personlighetsdrag är
överrepresenterade när det gäller
bedragare.
....................................................................................................................................
............
....................................................................................................................................
............
IV. Övriga frågeställningar:
Nedan följer ett antal påståenden. Hur ställer du dig till dessa?
(Tabell 8)
Stämmer Stämmer Stämmer Neutral/
helt
Delvis
inte alls vet ej
70. Införandet av ett Gemensamt
skaderegister (GSR) minskat fusk och
bedrägerier.
71. Den nya Bidragsbrottslagen har
minskat bedrägerier och fusk.
72. De nya sjukskrivningsreglerna
och Försäkringskassans
kontrollåtgärder har minskat fusk och
bedrägerier.
73. Bedrägerierna ökade under
finanskrisen 2008 - 2009.
74. Kontrollen av fusk och
bedrägerier är bättre och effektivare i
ekonomisk kris och under
lågkonjunktur.
75. Vilken typ av fusk och bedrägerier tror du kommer att öka i framtiden.
...................................................................................................................................
Tack för din medverkan!
Är tacksam om du omgående faxar ditt svar anonymt till fax nr:
08 - 568 861 46
35
Bilaga 2: Resultattabeller
Resultat tabell 1: Faktorer som påverkar risken för bedrägerier.
I enkäten har det framförts 13 stycken påståenden om respondenterna har fått ta
ställning till huruvida dessa faktorer minskar eller ökar risken för bedrägerier,
alternativt inte påverkar risken för bedrägerier alls.
Tabellen visar hur respondenternas svar har fördelats mellan svarsalternativen i
procent. Antal svar är 56 st = 100%
Faktorer som
Minskar
Ingen
Ökar
Bortfall/ Totalt
ej svar
påverkar risken
risken
påverkan
risken
56 svar
Andelen svar Andelen svar i Andelen
Andelen
för bedrägerier
100%
i%
%
svar i %
svar i %
1. Lågkonjunktur
5
34
59
2
100
2. Globaliseringen
0
43
55
2
100
3. Person på obestånd / i
ekonomisk kris
4. Person i
känslomässig kris
5. Person som skall
bryta upp/ flytta,
emigrera
6. Person som drivs
starkt av ekonomisk
karriär
7. Person som drivs
starkt av yrkesmässig
karriär
8. Person som är
missnöjd med sin
livssituation
9. Allmän ekonomisk
kris
0
0
98
2
100
0
39
59
2
100
2
34
62
2
100
7
39
52
2
100
14
64
18
4
100
9
36
54
2
100
2
23
71
4
100
10. Slopad
revisionsplikt för
företag
11. Person som tidigare
är dömd för brott
12. Tävlingsinriktad
person som vill
framhålla sig själv
13. Otydliga regler
0
48
50
2
100
0
21
77
2
100
4
66
29
2
100
0
16
82
2
100
36
Resultat tabell 2: Selektion i kontrollsystemen.
I enkäten har det framförts sju stycken påståenden om selektion i
kontrollsystemen. Respondenten tillfrågas om hur de ställer sig till hur urvalen i
kontrollsystemen fungerar och styrs. Respondenterna har få ta ställning till om
påståendet stämmer helt, stämmer delvis, stämmer inte alls eller om de förhåller
sig neutrala till påståendet.
Tabellen visar hur respondenternas svar har fördelats mellan svarsalternativen i
procent. Antal svar är 56 st = 100%
Påståenden
Stämmer Stämmer Stämmer Neutral/ Bortfall Antal
beträffande
helt
Delvis
inte alls vet ej
ej svar svar
Andelen
Andelen
Andelen
Andelen
Andelen
Selektion i
56=
svar
i
%
svar
i
%
svar
i
%
svar
i
%
svar
i
%
kontrollsystemen
100%
14.Selektiva
kontrollåtgärder
riktade mot specifika
riskgrupper är det
mest effektiva sättet
att bekämpa
bedrägerier.
15. Fel
personlighetstyper
utpekas som
bedragare i media och
rapporter.
16. Vissa grupper
eller kategorier av
personer undkommer
kontroll och lagföring
17. Ett systematiskt
och slumpvist
kontrollsystem skulle
ge en annan bild av
bedragare än den bild
som idag framgår i
statistik över
misstänkta och
lagförda
18. Man kan helt
utesluta några grupper
av personer från
kontroll, där risken att
begå fusk och
bedrägerier är mycket
låg.
19.
Lågstatuspersoner4 är
utsatta för
oproportionellt hög
kontroll. De
missgynnas av
rättssystemet och
särbehandlas negativt
av kontrollsystemen.
4
23
71
2
4
0
100
5
37
27
30
0
100
20
50
16
14
0
100
16
57
13
14
0
100
7
39
50
4
0
100
2
36
54
9
0
100
Med lågstatusperson avses här person med sociala problem, kriminell, arbetslös mm.
37
20. Det finns redan
effektiva åtgärder mot
bedrägerier men dessa
tillämpas inte i
rättssystemet.
55
5
18
21
0
100
Resultat tabell 3: Undkommer högstatuspersoner kontrollsystemen.
I enkäten berörs frågeställningar om den socioekonomiska betydelsen för brottet
bedrägeri och dess uppdagande. Fem stycken påståenden om högstatuspersoner5
framförs:
Tabell 3 visar hur respondenternas svar har fördelats mellan svarsalternativen i
procent. Antal svar är 56 st = 100%
Stämmer Neutral/ Bortfall
Påstående: om betydelsen Stämmer Stämmer
Delvis
vet ej
ej svar
helt
inte alls
av socioekonomisk
Andelen
Andelen
Andelen
Andelen
Andelen
bakgrund för brottet
svar i %
svar i %
svar i %
svar i %
svar i %
bedrägeri.
23. Högstatuspersoners
bedrägerier och fusk
inbegriper andra
tillvägagångssätt och sker
under andra omständigheter.
24. Högstatuspersoner
utnyttjar sin ställning, makt
och kontaktnät för att nå
fördelar i kontrollsystem,
skadereglering och i
rättsväsendet.
25. Du möter på större
svårigheter / motstånd när du
försöker utreda misstänkt
fusk och bedrägeri utförda av
högstatuspersoner.
26. Kontrollsystemen gynnar
och positivt särbehandlar
högstatuspersoner så att dessa
lättare undkommer.
27. Högstatuspersoners
kunskaper gör att rättssystem
och kontrollsystem inte
kommer åt dem.
Antal
svar
56=
100%
18
61
11
11
0
100
27
52
5
16
0
100
20
61
18
2
0
100
9
36
45
11
0
100
7
64
16
13
0
100
5
Med högstatusperson avses i denna frågeställning: person med hög social ställning, som har
förmånliga bakgrunds förhållanden, innehavare av ledande befattning/ tjänst samt hög lön och
hög utbildning.
38
Resultat tabell 4: Faktorer som påverkar risken för bedrägerier.
I enkäten framförs 16 stycken påståenden om tänkta bedragares karaktäristika och
övriga faktorer som kan påverka risken för bedrägerier. Respondenterna har få ta
ställning till om de anser att dessa faktorer minskar eller ökar risken för
bedrägerier, alternativt inte påverkar risken alls.
Tabellen visar hur respondenternas svar har fördelats mellan svarsalternativen i
procent. Antal svar är 56 st = 100%
Faktorer /
Minskar
Ingen
Ökar
Bortfall/ Antal
risken.
påverkan. risken.
ej svar. svar
omständigheter som
Andelen
Andelen
Andelen
Andelen
56 =
kan påverka risken för
svar
i
%
svar
i
%
svar
i
%
svar i %
100%
bedrägerier
28. Anonymitet
0
14
82
4
100
29. Person med kunskap om
försäkringssystemen
30. Person med konfidentiell
information / vet hur man
undgår kontroll
31. Låg utbildning
4
9
84
4
100
2
11
80
7
100
9
59
29
4
100
32. Hög utbildning
11
77
9
4
100
33. Låg lön
0
68
29
4
100
34. Hög lön
13
77
7
4
100
35. Ogift
4
88
5
4
100
36. Ungkarl /saknar barn
0
84
14
2
100
37. Vill emigrera
0
54
43
4
100
38. Lågutbildad i kris
0
34
61
5
100
39. Högutbildad i kris
0
34
59
7
100
40. Avvikande stark religiös
lojalitet
2
84
11
4
100
41. Avvikande stark politisk
lojalitet
0
89
7
4
100
42. Innehar ledande befattning i
företaget.
43. Dålig hälsa
14
80
2
4
100
5
68
21
5
100
39
Resultat tabell 5: Faktorer som påverkar risken för bedrägerier.
I enkäten har det framförts 15 stycken påstående om karaktärsdrag och andra
faktorer som kan påverka risken för bedrägerier. Respondenterna har fått ta
ställning till om dessa minskar eller ökar risken för bedrägerier, alternativt inte
påverkar risken alls.
Tabellen visar hur respondenternas svar har fördelats mellan svarsalternativen i
procent. Antal svar är 56 st = 100%
Faktorer
omständigheter som
kan påverka risken
för bedrägerier
Minskar
risken
Ingen
påverkan
Ökar
risken
Andelen
svar i %
Bortfall/ Antal
svar
ej svar
Andelen
56 =
svar i %
100%
44. Lyxkonsumtion
2
12
82
4
100
45. Utlandsboende
0
54
41
5
100
46. Spelintresse : t.ex.
nätpoker
47. Bor i glesbygd
0
27
68
5
100
9
63
21
7
100
48. Sociala problem
0
20
75
5
100
49. Skild
0
84
12
4
100
50. Bor i centralort
2
90
5
5
100
51. Enformigt arbete
0
90
5
5
100
52. Lever sitt liv på Internet
0
88
7
5
100
53. Tidskrävande
fritidsintresse t.ex. Häst /
Kennel
54. Effektsökande läggning,
Starkt bekräftelse behov
55. Arbetslös
2
32
59
7
100
2
55
36
7
100
0
36
61
4
100
56. Ekonomiska problem
0
5
91
4
100
57. Avancerad ekonomisk
utbildning
58. Egen företagare
4
82
11
4
100
0
68
29
4
100
Andelen svar i
%
Andelen svar i
%
40
Resultat tabell 6: Vilka förhållanden kännetecknar en bedragare
I tabell 6 har respondenterna fått frågan vilka förhållanden som mest stämmer
överens på hur en bedragare och fuskare ser ut utifrån sju stycken faktorer: Kön,
Ålder, Förekommer i lagföringsregistret, Utbildningsnivå, Boende, Civilstånd
och Inkomst.
Tabellen visar hur respondenternas svar har fördelats mellan svarsalternativen i
procent. Antal svar är 56 st = 100%
Faktor
59. Kön
60. Ålder
61. Förekommer i
straffregistret
Andelen svar
i%
Andelen svar
i%
Man
39%
18 - 30 år
21%
Våldsbrott
Kvinna
4%
30 - 50 år
32%
ekobrott
7%
62.Utbildningsnivå Hög
utbildning
0%
63. Boende
Villa
32%
Medelnivå
Andelen svar
i%
50 år +
0%
20%
Borätt
Låg
utbildning
32%
Hyresrätt
Neutral Bortfall/ Antal
ej svar
svar
Andelen Andelen
56 =
svar i % svar i %
100%
45%
12%
100%
39 %
7%
100%
54%
7%
100%
45%
4%
100%
11%
Singel
0%
Gift
59%
Särbo
23%
7%
100%
64. Civilstånd
27%
Hög
7%
medel
16%
Låg
45%
5%
100%
65. Inkomst
4%
12%
36%
45%
4%
100%
Resultat tabell 7. Vem begår bedrägerier.
I enkäten framförs tre allmänna påståenden om vem som begår bedrägerier.
Respondenterna har få ta ställning till om påståendet stämmer helt, stämmer
delvis, stämmer inte alls eller förhåller sig neutral till påståendet.
Tabellen visar hur respondenternas svar har fördelats mellan svarsalternativen i
procent. Antal svar är 56 st = 100%
Påståenden
Stämmer Stämmer Stämmer Neutral/ Bortfall Antal
helt
Delvis
inte alls vet ej
ej svar svar
Andelen
Andelen
Andelen
Andelen
Andelen
56=
svar i %
svar i %
svar i %
svar i %
svar i %
100 %
67. De flesta bedrägerier är
25
68
5
2
0
100
enkla och sker i vardaglig
verksamhet med vanliga
människor som
gärningsmän.
41
68. De flesta människor är
benägna att fuska och begå
bedrägerier under vissa
omständigheter.
69. Vissa karaktärer och
personlighetsdrag är
överrepresenterade när det
gäller bedragare.
11
70
14
5
0
100
30
29
14
27
0
100
Resultattabell 8: Uppfattningar om effekten av förebyggande åtgärder.
I enkäten har det framförs fem påståenden om utvecklingen av bedrägerier
beroende av förebyggande åtgärder och andra omständigheter. Respondenterna
har fått ta ställning till om påståendet stämmer helt, stämmer delvis, stämmer
inte alls eller förhåller sig neutral till påståendet.
Tabellen visar hur respondenternas svar har fördelats mellan svarsalternativen i
procent. Antal svar är 56 st = 100%
Påståenden
Stämmer Stämmer Stämmer Neutral/ Bortfall Antal
helt
delvis
inte alls vet ej
ej svar svar
Andelen
Andelen
Andelen
Andelen
Andelen
56 =
svar i %
svar i %
svar i %
svar i %
svar i %
100%
70. Införandet av ett
23
36
4
37
0
100
Gemensamt
skaderegister (GSR)
har minskat fusk och
bedrägerier.
71. Den nya
Bidragsbrottslagen har
minskat bedrägerier
och fusk.
72. De nya
sjukskrivningsreglerna
och
Försäkringskassans
kontrollåtgärder har
minskat fusk och
bedrägerier.
73. Bedrägerierna
ökade under
finanskrisen 2008 2009.
74. Kontrollen av fusk
och bedrägerier är
bättre och effektivare i
ekonomisk kris och
under lågkonjunktur.
11
21
27
41
0
100
21
45
5
27
2
100
4
21
20
55
0
100
4
16
36
41
4
100
42