1
LINKÖPINGS UNIVERSITET
Nationalekonomi
UTRIKESHANDEL
Jan Lindvall
2
Sverige brukar i vissa sammanhang kallas för en ”liten, öppen ekonomi". Med detta uttryck
menar man att Sverige dels är förhållandevis litet på världsmarknaden, dels att Sverige har en
betydande utrikeshandel. Storleken på utrikeshandeln kan uttryckas på olika sätt, varav ett är
att konstatera att den samlade exporten av varor och tjänster utgör drygt en tredjedel av den
totala produktionen (BNP). Sett från andra hållet är en tredjedel av den totala förbrukningen
importerade varor och tjänster.1
Denna omfattande utrikeshandel gör Sverige starkt beroende av förändringar i
världsekonomin: ändrade världsmarknadspriser, konkurrens- och efterfrågeförhållanden
"smittar av sig" på den svenska ekonomin och kan medföra effekter på inflation,
sysselsättning och välfärd i vårt land. Man kan då frestas att tycka att tillvaron för lilla Sverige
och dess invånare skulle bli betydligt lugnare om vi begränsade utrikeshandeln. Det är möjligt
att så är fallet, men samtidigt skulle vi helt eller delvis gå miste om de fördelar som
utrikeshandeln innebär.
Vilka är då fördelarna med utrikeshandel? Hur bestäms handelsstrukturen, d v s vilka varor
som exporteras respektive importeras? Vilka effekter har handeln på resursanvändningen i
samhället och hur påverkas resursanvändningen av begränsningar av handeln? Syftet med det
här kompendiet är att belysa och i någon mån besvara dessa frågor. Vi börjar med att
diskutera de allmänna förutsättningarna för att internationell handel skall uppstå, för att
därefter gå in på faktorer som påverkar handelsstrukturen. Därefter visar vi på de positiva
välfärdseffekter som utrikeshandel medför och diskuterar effekterna av regleringar av
frihandeln genom olika former av handelspolitik.
Fördelarna med utrikeshandel
Ibland talar man om handel mellan länder som om det faktiskt vore länderna som handlade
med varandra. Denna typ av bilateral handel har förvisso förekommit (och förekommer), i
synnerhet när en planekonomi är den ena parten. I "normalfallet" är det dock företag och/eller
konsumenter som handlar med varandra, utifrån samma drivkrafter som gäller för köp och
försäljning inom ett land, d v s lönsamhet i någon bemärkelse. En förutsättning för denna typ
Närmare beskrivningar av Sveriges utrikeshandel finns i t ex L Lundberg: Internationell handel och
industristruktur, Liber 1991 och i Johan Torstensson: Sverige i den internationella ekonomin i Södersten (red):
Marknad och politik, SNS Förlag 1997
1
3
av handel är således att såväl köpare som säljare tjänar på det. Köparna2 köper varan från
utlandet antingen för att den inte finns i hemlandet, eller för att det inhemska priset är högre
än det som gäller för importvaran. Säljarna3 å sin sida, exporterar varan om man får mer betalt
än man kan få i hemlandet och om det pris man kan ta ut överstiger marginalkostnaden.
Detta illustreras i figur 1 nedan. 1a visar ett fall som ger upphov till import, 1b ett fall med
export. S står i båda fallen för inhemskt utbud, d v s den produktion av varan som sker inom
landet vid olika priser. D betecknar förstås efterfrågan inom landet, Pi är det jämviktspris som
skulle gälla utan utrikeshandel och Pv är världsmarknadspriset, d v s det pris som gäller vid
internationell handel. Det förutsätts i båda fallen att landet är så litet att dess efterfrågan/utbud
inte påverkar världsmarknadspriset.
(a)
P
(b)
P
D
S
D
S
Pi
Pv
Pv
Pi
Qs
Qi
Qd
Q
Xd
Xi
Xs
X
Figur 1 Import och export vid givet världsmarknadspris
I figur 1a kommer utrikeshandeln att innebära en inhemsk produktion motsvarande Qs, medan
konsumtionen kommer att vara Qd, Jämfört med ett läge utan handel, Qi, har alltså
konsumtionen ökat och produktionen minskat. Det efterfrågeöverskott som gäller om vi
I fortsättningen använder jag beteckningen "konsumenter" för köpare, även om den beteckningen kan ge
felaktiga associationer. Konsumenten är i själva verket ofta en mellanhand (ett importföretag), men i enlighet
med gängse bruk inom mikroteorin bortser jag från mellanhänder och ser det hela som om varan i fråga hamnar
direkt hos den slutlige användaren. Till yttermera visso kan den slutlige användaren mycket väl vara en
producent, som t ex köper en maskin från ett utländskt företag.
2
3
I analogi med ovanstående kallas säljarna fortsättningsvis för "producenter".
4
endast ser till inhemskt utbud jämfört med efterfrågan täcks alltså med hjälp av import (Qd –
Qs). I princip kan vi säga att ”totalutbudet" av varan till landets konsumenter kommer att vara
fullständigt elastiskt för priset Pv. Orsaken till att handel inleds kan sägas vara att
världsmarknadspriset ligger under det pris som ger inhemsk jämvikt.
Observera att en fri utrikeshandel innebär att världsmarknadspriset kommer att gälla för såväl
inhemska producenter som konsumenter. Detta förutsätter att de inhemska producenterna inte
”skyddas” på något sätt. Sådana skydd kan byggas upp genom politiska beslut, t ex i form av
tullar (vilket vi återkommer till), men kan också vara ”naturliga", t ex i form av
transportkostnader mellan länderna eller p g a kvalitetsskillnader, som gör det möjligt för
inhemska producenter att ta ut ett pris som ligger över världsmarknadspriset. Ovanstående
resonemang bygger med andra ord på att det råder fullständig konkurrens.
Figur 1b visar effekterna av handel då det är fråga om en exportvara. Om
världsmarknadspriset ligger över det inhemska jämviktspriset är det lönsamt för
producenterna att öka sin produktion till Xs och bjuda ut det man inte blir av med inom landet
på världsmarknaden. ”Totalefterfrågan" på varan från landets producenter blir fullständigt
elastisk vid ett pris motsvarande Pv. Samtidigt kommer konsumenterna i landet att tvingas
betala det högre Pv, vilket innebär att efterfrågad kvantitet minskar, till Xd. Det
utbudsöverskott som gäller om man ser till inhemsk efterfrågan respektive utbud exporteras
till andra länder.
Vad bestämmer handelsstrukturen?
Det inhemska jämviktspriset bestäms av de utbuds- och efterfrågeförhållanden som gäller
inom landet. En stor efterfrågan på en vara i ett visst land skulle alltså i sig kunna innebära att
landet i fråga blir en importör av varan på världsmarknaden. Detta illustreras i figur 2, där (a)
representerar ett land med stor efterfrågan och (b) ett land med "normal" efterfrågan. Vid
priset Pv kommer landet representerat i (a) att importera varan (Qda – Qsa), medan "land (b)"
exporterar samma vara (Qsb - Qdb).
5
(a)
P
(b)
P
D
S
D
S
Pv
Pv
Qsa
Qd a
Q
Qdb
Qsb
Figur 2
Observera att ländernas utbudskurvor är identiska. Med tanke på att utbudet återspeglar
marginalkostnaden innebär detta, att länderna har samma kostnader för att producera varorna.
Produktionskostnaderna, eller effektiviteten i produktionen, är således densamma.
För att tydliggöra den betydelse beroendet mellan olika näringsgrenar i ett land har för
handeln behöver den partiella analys som görs i figurerna 1 och 2 kompletteras. Det är
skillnaden i relativ produktivitet och därmed i relativa tillverkningskostnader som bidrar till
att förklara det internationella handelsmönstret. Nedanstående exempel illustrerar detta.
Säg att vi har två varor, svärd och ringar, som produceras under fri konkurrens i två länder,
Mordor och Fylke. Endast en knapp resurs, arbetskraft, finns och den är helt rörlig mellan de
två näringsgrenarna inom respektive land men den är inte rörlig mellan länderna. Åtgången av
arbetstid, mätt i timmar det tar att producera en varuenhet, visas i tabell 1. P g a vissa
skiljaktigheter när det gäller religion, styrelsesättning och annat har dessa båda länder hittills
inte handlat med varandra.
Tabell 1
Arbetskraftsåtgång
Svärd
Ringar
Fylke
10
30
Mordor
5
10
Q
6
Utifrån denna tabell skulle man kunna frestas till att tro att Mordor har föga att vinna på att
importera något från Fylke; man har ju klart lägre resursåtgången för båda varorna. Bilden blir
emellertid en annan om vi beräknar alternativkostnaden för de båda varorna, d v s hur mycket
man måste avstå från av den ena varan för att producera en enhet av den andra.
Tabell 2
Alternativkostnader
Svärd
Ringar
Fylke
0,33 ringar
3 svärd
Mordor
0,5 ringar
2 svärd
Eftersom en ring kräver tre gånger så mycket resurser som ett svärd i Fylke, är
alternativkostnaden för en ring = tre svärd i detta fagra land, medan motsvarande kostnad i
Mordor är två svärd. Förhållandet mellan länderna blir det omvända när det gäller svärd; här
har Fylke den lägsta alternativkostnaden.
Alternativkostnaden bestäms av förhållandet mellan tillverkningskostnaderna, snarare än av
den absoluta storleken på respektive kostnad. Att Mordor har en relativt hög alternativkostnad
för svärd beror således mer på att resursåtgången för ringar är låg, än att resursåtgången för
svärd är hög. Eller omvänt: den låga alternativkostnaden för svärd i Fylke beror kanske inte så
mycket på att man är effektiva på att producera svärd i sig, utan snarare på att man är
fullständigt under isen när det gäller att producera ringar. Men faktiskt är det meningslöst att
försöka förklara alternativkostnaden – eller den komparativa kostnaden, som den också kallas
– enbart i termer av hög och låg resursåtgång; det är ytterst förhållandet mellan
resursåtgången i näringsgrenarna som bestämmer alternativkostnaden. Man kan t ex
multiplicera Fylkes resursåtgång med 0,01 och Mordors med 500 i tabell 1 ovan, och ändå få
samma alternativkostnader som i tabell 2.
Om vi utgår från dessa alternativkostnader ser vi, att Fylke vinner på att exportera svärd om
man får mer än 0,33 ringar för varje svärd. Mordor tjänar å andra sidan på att importera svärd
om man betalar mindre än 0,5 ringar för varje enhet. Ett bytesförhållande som t ex innebär att
1 svärd byts mot 0,4 ringar (d v s 2,5 svärd för 1 ring) gör således att båda länderna tjänar på
handeln: Fylke får fler ringar i betalning än det kostar landet i form av alternativkostnaden,
Mordor betalar mindre än det skulle kostat dem att själva producera svärden. Läsaren kan
7
själv övertyga sig om att detta bytesförhållande (1 ring = 2,5 svärd) även innebär att Mordor
tjänar på att exportera ringar och Fylke tjänar på att importera samma vara.
Avgörande för vilka varor ett land skall exportera respektive importera skulle således vara
alternativkostnaderna, eller m a o de komparativa kostnaderna. I exemplet ovan sägs Fylke ha
komparativa fördelar i produktionen av svärd, medan Mordor har komparativa fördelar i
ringproduktionen. Det faktum att Mordor har den lägsta resursåtgången brukar uttryckas som
att Mordor har absoluta fördelar för båda varorna. Dessa är alltså inte avgörande för om
handel mellan länderna skall inledas.4
Det är värt att notera att eftersom de komparativa fördelarna bestäms av relationen mellan
resursåtgången för de två varorna, är det i princip omöjligt att ett land, p g a allmän
ineffektivitet, helt saknar komparativa fördelar. Däremot är det fullt tänkbart att de
komparativa fördelarna ”skiftar” från en typ av produktion till en annan över tiden. Det är
också möjligt, åtminstone på kort sikt, att de komparativa fördelarna inte kan utnyttjas och
inte kommer att påverka produktionsinriktningen, p g a "felaktiga" växelkurser.
Olika länder använder som bekant olika valutor. För att det skall vara möjligt att bedriva
handel mellan länderna måste dessa valutor kunna växlas mot varandra. Ett företag från USA
som exporterar varor till Sverige har således ingen användning för SEK (normalt), medan den
svenske köparen å sin sida (normalt) inte har några inkomster i $ att betala med. Affären
förutsätter alltså att SEK på något sätt kan "översättas" till $. Detta sker på valutamarknaden,
till en viss växelkurs, t ex ett visst förhållande SEK/$. När varor importeras av svenskar ger
alltså detta upphov till en efterfrågan på utländsk valuta (t ex $), medan en export från
Sverige skapar ett utbud av utländsk valuta. Växelkursen, d v s priset på utländsk valuta,
bildas på samma sätt som andra priser, om inga ingrepp görs.
Växelkursens betydelse för utrikeshandeln kan illustreras genom att tillfälligtvis återvända till
de båda länderna Mordor och Fylke. Låt oss anta att timlönekostnaden i de två länderna är 1
Fylkekrona (FEK) respektive 1 Mordorkorna (MEK) och att länderna börjar sin handel med
en växelkurs = 1, d v s en FEK växlas mot en MEK. Detta leder till att priset på båda varorna
Teorin om den komparativa kostnaderna utvecklades redan under första hälften av 1800-talet av den engelske
ekonomen David Ricardo. Av uppenbara skäl kunde denne inte använda samma länder som jag i sin
exemplifiering, utan utgick i stället från länderna Portugal och England, samt varorna vin och kläde. Artig som
han var, län han Portugal ha de lägsta kostnaderna för båda varorna
4
8
kommer att vara lägst i Mordor, vilket är en ohållbar situation eftersom Mordor då skulle
exportera både ringar och svärd. På valutamarknaden skulle därmed Fylke efterfråga MEK i
stort antal, men detta skulle inte motsvaras av något utbud eftersom ingen i Mordor har
anledning att bjuda ut MEK för att växla till FEK; det finns ju inga varor från Fylke att köpa!
I själva verket måste växelkursen (t ex FEK/MEK) ligga inom ett visst intervall för att handel
i båda riktningar skall uppkomma. För att Fylke skall exportera svärd, där man ju har sina
komparativa fördelar, måste man få mer än10 FEK per enhet. För att Mordor skall vara villiga
att importera svärd, är man å andra sidan beredd att som högst betala 5 MEK. Med andra ord
måste det gälla att:
10 FEK < 5 MEK eller 2 FEK < 1 MEK
Samtidigt krävs det att Fylke betalar mer än motsvarande 10 MEK för ringar, d v s
30 FEK > 10 MEK eller 3 FEK > 1 MEK.
Kombinerar vi dessa båda gränser ser vi att värdet på växelkursen FEK/MEK måste ligga
inom intervallet 2 - 3. Om växelkursen är t ex 2,5 får vi nedanstående priser i MEK.
Tabell 3
Priser i MEK
Svärd
Ringar
Fylke
4
12
Mordor
5
10
Vi ser att Fylkes låga effektivitet, d v s deras höga resursåtgång absolut sett, "slår igenom" i
form av att valutan får ett lågt värde. Den höga växelkursen gör alltså att länderna ändå kan
handla med varandra. Detta innebär t ex, att om lönerna i Fylke skulle stiga ohämmat så att
priserna i FEK också stiger, kan detta "kompenseras" genom att valutan får ett lägre värde
(deprecieras) gentemot MEK.5
Eventuella likheter med andra länder är långt ifrån tillfälliga. Deprecieringar (eller devalveringar) kan vara ett
bekvämt sätt att bevara sin internationella konkurrenskraft, men har också en rad problem. Bl a är det
inflationsdrivande och man riskerar även att bevara en industristruktur och produktionsinriktning som inte har
kraft att hävda sig internationellt utan den hjälp som devalveringen innebär.
5
9
Om ett land har komparativa fördelar för någon produktion (vilket det i princip måste ha)
kommer således handel att löna sig samhällsekonomiskt för landet. En rättvisande växelkurs
för landets valuta kommer också att innebära att denna handel blir lönsam privatekonomiskt för enskilda producenter och konsumenter.
Vilken produktion som ger komparativa fördelar bestäms i sin tur av en rad olika faktorer.
Ricardo utgick helt enkelt från tillgången till olika teknik. En annan sådan faktor är givetvis
tillgången till råvaror. Givetvis är det omöjligt att exportera olja om landet saknar
oljetillgångar. Detta är en självklarhet, men det är långt mindre självklart att ett land som har
vissa råvarutillgångar även har komparativa fördelar när det gäller förädlingen av dessa
råvaror. Detta beror på alternativkostnaden för den förädlande produktionen. Närheten till
råvaran kan ge upphov till en viss fördel när det gäller högre förädlingsgrader om t ex
transportkostnaderna för råvaran är höga, men detta behöver ju inte alltid vara fallet.
Tillgången till andra produktionsfaktorer och priserna på dessa är ytterligare faktorer som
påverkar vilken produktion som ger komparativa fördelar. Enligt den s k
faktorproportionsteorin6 kommer ett land som är relativt rikt på kapital att ha relativt låga
kostnader för kapital och för kapitalintensiv produktion och således exportera sådana varor.
Ett land med relativt gott om arbetskraft skulle då givetvis exportera varor som är
arbetsintensiva, d v s där en stor andel av kostnaderna utgörs av löner.
Samma typ av resonemang kan tillämpas med en annan indelning av produktionsfaktorerna.
Det hävdas t ex att Sverige har komparativa fördelar i ”kunskapsintensiv" produktion. Detta
behöver inte tolkas som att arbetskraften i Sverige har en högre kunskapsnivå än i andra
länder, utan de komparativa fördelarna uppkommer snarare genom att den goda tillgången till
utbildad arbetskraft gör, att skillnaden i lönekostnad mellan utbildad och outbildad arbetskraft
är mindre i Sverige än i andra länder.
6
Även kallad Heckscher-Ohlinteoremet efter de båda svenska ekonomerna.
10
Handel kan även förekomma utan att det finns några skillnader i komparativa kostnader. Ett
exempel är handel med märkesvaror ett annat att företag kan utnyttja stordriftsfördelar genom
att sälja varor till utlandet. Ett tredje "specialfall" har vi om marknaden kännetecknas av
ofullständig konkurrens. Detta illustreras i figur 3 nedan.
(a)
P
(b)
P
D
Pi
MC
Pv
Qi
Figur 3
Qinh
Qe
Qexp
Export vid ofullständig konkurrens
Företaget har en viss monopolställning på hemmamarknaden och säljer kvantiteten Oi till
priset Pi. Eftersom detta är ett monopolpris så är MC lägre än Pi. Företaget kan nu sälja
ytterligare enheter på världsmarknaden, där man dock tvingas ta ut samma pris som andra
internationella företag, nämligen Pv. Man kommer då att maximera vinsten av
exportförsäljningen vid kvantiteten Qe. En förutsättning för att en sådan prisdiskriminering
skall vara aktuell är givetvis att man faktiskt har en någorlunda stark monopolställning på
hemmamarknaden. Denna kan beror på en (överdriven?) tilltro till kvalité (har du råd att inte
köpa svenskt) men även på bättre utbyggt distributionssystem, service etc i hemlandet.
Ytterligare en förutsättning för att prispolitiken skall vara framgångsrik är att
"hemmakonsumenterna" inte utan vidare kan köpa varan utomlands (till priset Pv) eller att
någon driftig person i "utlandet" säljer tillbaka varan till ursprungslandets konsumenter (för
ett pris som ligger någonstans mellan Pi och Pv).
11
Heckscher-Ohlin modellen/Faktorproportionsteorin
Heckscher-Ohlin modellen är en generell modell som visar hur specialisering och
handelsmönster bestäms av olikheter mellan länder vad beträffar tillgång på
produktionsfaktorer. Heckscher-Ohlin modellen skiljer sig från Ricardos modell i två
hänseenden, för det första finns det två produktionsfaktorer, arbetskraft och kapital, och för
det andra är det samma teknologi (produktionsfunktion) i båda länderna.
Grundläggande antaganden:
Länder har en begränsad mängd produktionsfaktorer som är helt orörliga mellan länderna.
Produktionsfaktorerna är rörliga mellan näringsgrenar inom landet. Olika näringsgrenar
använder produktionsfaktorer i olika proportioner. Man antar att alternativkostnaderna är
tilltagande vilket betyder att produktionsmöjlighetskurvan är konkav mot origo.
Det finns inga marknadsimperfektioner. Det råder fullständig konkurrens på både
marknaderna för output och marknaderna för input(produktionsfaktorer).
Preferenserna är identiska i de båda länderna
Länderna skiljer sig åt vad gäller relativ tillgång på produktionsfaktorer
Heckscher-Ohlin-teoremet
Heckscher-Ohlin-teoremet säger att ett land specialiserar sig på att tillverka, dvs. exportera,
den vara vars tillverkning kräver relativt mycket av den produktionsfaktor som landet har gott
om. Följaktligen kommer landet att importera den vara vars tillverkning är intensiv i
användning av landets knappa produktionsfaktor.
Exempel men en enkel modell
- Två länder A och B
- Två sektorer: Textilindustrin, som antas vara arbetskraftsintensiv och stålindustrin, som
antas vara kapitalintensiv.
- Det finns en given mängd arbetskraft och kapital i respektive land. (rörliga inom landet men
ej mellan länderna). Land A antas vara rikt på arbetskraft och land B antas vara rikt på kapital.
- Fullständig konkurrens råder
- Inga transportkostnader
- Samma produktionsfunktion i båda länderna.
- Samma konsumentsmak i båda länderna.
12
Illustration av situationen utan handel:
Olika uppsättningar K och L ger olika produktionsmöjlighetskurvor och jämviktspriser.
Eftersom land A har relativt gott om arbetskraft är det möjligt att producera mycket textil och
eftersom land B har relativt gott om kapital kan man producera relativt mycket stål. Se
produktionsfunktionerna i bilden nedan.
Textil
A
Produktion, konsumtion i
land A före handel
Produktion, konsumtion i land
B före handel
B
Stål
Land A har gott om L vilket innebär att det vid självförsörjning produceras och konsumeras
en stor mängd textil och en liten mängd stål och tvärt om i land B. Eftersom det är fullständig
konkurrens i båda länderna kommer prisrelationen (lutningen på prislinjen) vara lika med
kostnadsrelationen (lutningen på produktionsmöjlighetskurvan). Man befinner sig i
tangeringspunkterna i båda länderna.
Att lutningen på prislinjen, Pstål Ptextil , är högre i land A vid självförsörjning betyder att land
A har komparativ fördel i produktion av kläder (kläder är relativt billigt) och land B
P i produktion av stål. Detta betyder att den kapitalintensiva varan är relativt
komparativ fördel
billig i landet med relativt mycket kapital.
Man kan dessutom visa att den produktionsfaktor som ett land har relativt gott om också är
den produktionsfaktor som är relativt sett billigast inom landet.
Q
13
Illustration av situationen med handel:
Effekten av handel mellan länderna blir att land A exporterar textil och land B exporterar stål.
Produktionsspecialiseringen kommer att gå i denna riktning, dvs. man kommer att producera
mer av det man exporterar och mindre av det man importerar. Handeln mellan länderna
kommer att jämna ut varupriserna och priserna blir samma i båda länderna
(världsmarknadspris, Pv ). Varuhandeln mellan länderna kommer även att jämna ut
faktorpriserna eftersom handeln leder till att relativpriset på den knappa produktionsfaktorn
faller när efterfrågan minskar.
Textil
* = konsumtion vid handel
Produktion, land A vid handel
*
Produktion, konsumtion i
land A före handel
Priset på världsmarknaden
Priset i land A, utan handel
Stål
När det inte förekommer någon handel är priskvoten Pstål Ptextil relativt hög i land A medan
Plabor Pkapital är relativt låg (eftersom det finns gott om arbetskraft).
Land A kommer att exportera textil och importera stål. Utbudet ab textil inom landet minskar
till följd av experten och Ptextil minskar. Utbudet av stål ökar till följd av importen, Pstål
minskar.
Produktionen av textil ökar och produktionen av stål minskar vilket leder till en ökad
efterfråga på arbetskraft och en minskad efterfråga på kapital.
Resultatet blir att Pstål Ptextil sjunker och Plabor Pkapital stiger.
14
Land B
* = konsumtion vid handel
Textil
Priset på världsmarknaden
Priset i land B före handel
Produktion, konsumtion i land
B före handel
*
Produktion, land B vid handel
Stål
Innan handel införs är priskvoten Pstål Ptextil relativt låg medan kvoten Plabor Pkapital är relativt
hög (eftersom det finns ont om arbetskraft). Se bilden ovan.
Land B kommer att exportera stål och importera textil. Detta leder till att utbudet av stål
minskar och utbudet av textil ökar. Priset på stål stiger och priset på textil sjunker, resultatet
blir att Pstål Ptextil stiger.
Produktionen av textil minskar och produktionen av stål ökar vilket leder till en ökad
efterfråga på kapital (priset på kapital ökar) och en minskad efterfråga på arbetskraft (priset på
arbetskraft sjunker) vilket leder till att Plabor Pkapital sjunker
Båda länderna tjänar på handel detta illustreras av den lilla stjärnan i graferna ovan.
Konsumtionen vid handel är högre än konsumtionen före handel i båda länderna.
Sammanfattning av Faktorproportionsteorin
Utgångspunkten är att det finns skillnader i relativ tillgång på produktionsfaktorer vilket gör
att länderna får olika produktionsmöjlighetskurvor och olika komparativa kostnader. Detta
leder i sin tur till att ett land exporterar varor vars tillverkning kräver relativt mycket av den
produktionsfaktor som landet har relativt gott om och som därför är relativt billig inom landet.
(och tvärt om). Detta leder till en utjämning av både varupriser och faktorpriser.
15
Välfärdsvinster av utrikeshandel; effekter av handelsbegränsningar
"Poängen" med utrikeshandel kan sägas vara, att ett land får möjlighet att skaffa sig varor
billigare genom import i stället för att producera dem själva. Detta innebär att landet kan nå
upp till en högre konsumtionsnivå än utan handel, vilket kan illustreras med hjälp av en
produktionsmöjlighetskurva, som i figur 4 nedan.
Mat
Po
C
Mk
A
Mp
B
Kk
Kp
Kläder
Figur 4
Säg, t ex att landet före handel producerar en kombination av de båda varorna mat och kläder
som motsvarar punkt A, och att denna punkt innebär en effektiv produktionsmix, d v s svarar
mot konsumenternas preferenser. En övergång till utrikeshandel innebär att landet kan byta
kläder mot mat enligt det prisförhållande som gäller på världsmarknaden, vilket motsvarar
lutningen på linjen Po. Denna linje representerar landets "terms of trade", d v s förhållandet
mellan priset på exportvaran och priset på importvaran. Ju högre terms of trade, desto bättre
för landet, eftersom det innebär att man får mer importvaror för en given mängd export.7 Vi
Lutningen är M/K = - Pk/PM, vilket anger hur mycket man kan öka (köpa) tillgången av mat om man
minskar (säljer) en enhet kläder. Ju brantare linje desto mer mat får man för sina kläder, d v s desto högre är
priset på kläder, Pk, i förhållande till priset på mat, PM.
7
16
ser, att om man kan byta efter det förhållande som anges av Po är punkt B att föredra
produktionsmässigt. Landet kan då producera Mp av mat och Kp av kläder, för att sedan byta
längs linjen Po och konsumera i exempelvis punkt C. Detta innebär då att landet importerar
(Mk - Mp) av mat och exporterar (Kp - Kk) av kläder. Jämfört med utgångsläget A har landet
ökat konsumtionen av båda varorna.
Fördelarna med utrikeshandel kan också illustreras med hjälp av efterfråge- och utbudskurvor.
I figur 5 (a) visar den streckade ytan under S-kurvan den kostnadssänkning det innebär att
importera kvantiteten (Qi - Qs) i stället för att producera den inom landet. Utbudskurvan visar
ju den inhemska marginalkostnaden medan Pv visar kostnaden för att importera varan. Den
streckade ytan under D-kurvan visar allokeringsvinsten av den ökade konsumtionen från Qi
till Qd; konsumenternas värdering av denna ökning är hela ytan under efterfrågekurvan,
medan kostnaden fortfarande är Pv.
(a)
P
(b)
P
D
S
D
S
Pi
Pv
Pv
Pi
Qs
Figur 5
Qi
Qd
Q
Xd
Xi
Xs
Välfärdsvinster av import och export
I (b) visas allokeringsvinsterna av export. Den streckade ytan över D-kurvan representerar
skillnaden mellan exportinkomst (Pv) och konsumenternas värdering av kvantiteten (Xi - Xd),
d v s de enheter som tidigare konsumerades inom landet, men som nu kommer att exporteras.
Den markerade ytan över S-kurvan visar skillnaden mellan exportinkomst och
marginalkostnad för kvantiteten (Xs – Xi).
X
17
Man kan notera att vinsterna av utrikeshandel tillfaller vissa grupper i samhället, medan andra
drabbas. När det gäller importvaran vinner således konsumenterna på det hela genom att
varan blir billigare och genom att konsumtionen ökar. Men samtidigt drabbas producenterna
och kanske de sysselsatta i den importkonkurrerande sektorn, genom att de får mindre betalt
och tvingas minska produktionen. En förutsättning för att den minskade produktionen (Qi Qs) i fig 5 a skall ge upphov till en allokeringsvinst är att de frigjorda resurserna faktiskt
kommer till användning inom något annat område, d v s att S-kurvan faktiskt återspeglar den
samhällsekonomiska alternativkostnaden. Om resurserna inte kommer till alternativ
användning - t ex om den friställda arbetskraften blir arbetslös - är alternativkostnaden för att
använda dem i den importkonkurrerande sektorn låg och den besparing som en övergång till
import innebär, kan därför bli obetydlig.
Detta kan vara ett skäl till att begränsa handeln med hjälp av någon form av handelspolitik.
Sådana begränsningar förekommer, som vi vet, i varierande omfattning. EU har t ex ett
betydande skydd för den inhemska jordbruksproduktionen. Innan vi diskuterar orsakerna till
en sådan politik närmare, skall vi först se vilka effekter sådana handelsbegränsningar har.
En tull innebär att en särskild avgift läggs ovanpå priset på en importerad vara. Det är alltså
en avgift som ytterst betalas av konsumenterna, även om den formellt kan inbetalas till staten
av t ex en importör. Observera att tullen betalas inom importlandet, den tillfaller således inte
exportören; den faktiska importkostnaden för importlandet är fortfarande gällande
världsmarknadspris. Samtidigt innebär tullen att de inhemska producenterna av varan kan
höja sitt pris i motsvarande omfattning: om importerade enheter kommer att kosta (Pv + tull),
kan man ta ut samma pris även för inhemskt producerade enheter. Vi får alltså ett pris inom
landet som ligger över världsmarknadspriset. Effekterna av en tull illustreras i figur 6 nedan.
En tull införs, som gör att priset på varan stiger från Pv till Pt. Därigenom minskar
konsumtionen från Qd1 till Qd2 och produktionen ökar från Qs1 till Qs2. Importen minskar
således från "två håll" och kommer efter tullens införande att vara Qd2 - Qs2. Den streckade
ytan under S-kurvan visar de extrakostnader som övergången till ökad inhemsk produktion
innebär, jämfört med import. Ytan under D-kurvan visar det förlorade konsumentöverskott
som den minskade konsumtionen ger upphov till, d v s skillnaden mellan konsumenternas
betalningsvilja för dessa enheter och kostnaden, d v s Pv. Staten får en viss inkomst av tullen
18
(Qd2 - Qs2)*tull, men denna inkomst innebär endast en omfördelning av betalningsmedel från
vissa skattebetalare till andra, och utgör alltså ingen välfärdsvinst.
P
D
S
Pt
tull
Pv
Qs1
Qs2
Qd2
Qd1
Q
Figur 6 Effekter av tull
En importkvot innebär att importen av en viss vara begränsas kvantitetsmässigt. Effekterna av
en sådan kvot blir i princip desamma som av en tull, vilket illustreras i figur 7 nedan. Genom
att begränsa den importerade kvantiteten till Q*, kommer ett efterfrågeöverskott att uppstå vid
priset Pv. Detta gör det möjligt för de inhemska producenterna att höja sina priser. Den nya
utbudskurvan S* följer den gamla för priser under Pv, då import inte är aktuell. För ett pris =
Pv eller högre, kommer det inhemska utbudet att "kompletteras" med importen Q* (i stället för
det fullständigt elastiska utbud som gäller utan importkvoteringar). Priset kommer att pressas
upp till P*, konsumtionen att minska och den inhemska produktionen att öka.
19
P
D
S
S*
P*
Pv
Q*
Qs1
Figur 7
Qs2
Qd2
Qd1
Q
Effekter av importkvot
En importkvot motsvarande Q* ger exakt samma effekter som en tull motsvarande (P* - Pv)
skulle gjort. Det enda undantaget är, att i kvoteringsfallet uppkommer ingen tullinkomst för
staten. Denna inkomst tillfaller i stället importören och/eller exportföretagen i utlandet (det
finns ju inget skäl för dessa parter att låta bli att höja priset till P* även om de i och för sig
inte är tvingade till detta). Genom att effekter på priser och kvantiteter blir desamma som vid
en tull, kommer även allokeringsförlusterna givetvis att vara identiska med tullfallet.
Ett alternativ till tullar och importkvoter är att subventionera den inhemska produktionen.
Genom att ge producenterna en viss subvention per producerad enhet gör man det möjligt för
landets företag att hålla samma pris som världsmarknaden, men ändå öka produktionen. Detta
illustreras i figur 8. Om målet är, att åstadkomma en inhemsk produktion motsvarande Qs2
kan detta åstadkommas genom en subvention per producerad enhet motsvarande b (bidrag).
Detta kommer att leda till att de inhemska företagens marginalkostnader minskar med
subventionens storlek och vi får den inhemska utbudskurvan S6. Observera att b exakt
motsvarar den prishöjning som krävts för att en tull/importkvot skulle gett samma inhemska
produktionsökning. Genom att priserna inte förändras för konsumenterna uppkommer inget
förlorat konsumentöverskott och importen minskar inte lika mycket som i de båda tidigare
fallen. Däremot uppkommer samma allokeringsförlust på produktionssidan; den faktiska
produktionskostnaden återspeglas fortfarande av den ursprungliga S-kurvan. Ytterligare en
skillnad är, att i detta fall uppkommer en finansiell kostnad för staten/skattebetalarna och inte
en statsfinansiell inkomst, som ju var fallet vid en tull.
20
P
D
S
Sb
b
Pv
Qs1
Figur 8
Qs2
Qd1
Q
Effekter av subvention
Vilka orsaker kan det då finnas till att införa importbegränsningar? Ett skäl har vi redan varit
inne på: om de resurser som "friställs" vid import inte kan användas i någon alternativ
produktion kan det vara samhällsekonomiskt motiverat att fortsätta att bedriva den inhemska
produktionen. Här är det dock frågan om på vilken sikt man ser det. På kort sikt kan
betydande omställningsproblem uppkomma, både när det gäller omfördelning av arbetskraft
och kapital, men frågan är om man inte på lång sikt ändå måste tackla dessa problem. Det
innebär en viss samhällsekonomisk kostnad att upprätthålla en produktion där man har
komparativa nackdelar och på sikt kan dessa kostnader bli både ekonomiskt och politiskt
påfrestande att bära. En tänkbar variant är givetvis att subventionera inhemsk produktion, men
att gradvis avveckla denna subvention under en övergångsperiod. Det finns dock en uppenbar
risk att staten binder upp sig för denna form av politik och skjuter avvecklingen av stödet på
framtiden.
En bristande anpassning till förändrade prisförhållanden på världsmarknaden, d v s förändrade
terms of trade, illustreras i figur 9 (som bygger på figur 4 ovan). I utgångsläget gäller
prisförhållandet motsvarande lutningen på P', och landet producerar i B, konsumerar i C. Nu
faller priset på landets exportvaror, så att prislinjen P" i stället gäller. Det blir nu omöjligt att
upprätthålla samma konsumtionsstandard för landet (C), men vi ser också att om man ändrar
sin produktion till D kan man i alla fall hålla en högre standard än om man ligger kvar vid
produktionen i B. Det är dock möjligt att man på kort sikt inte lyckas med en ändring av
produktionen längs produktionsmöjlighetskurvan, utan under en övergångsperiod kommer att
ligga innanför kurvan.
21
Mat
PI
C
D
B
PII
Kläder
Figur 9
Effekter av ändrade terms of trade
Situationen blir givetvis en helt annan om man har skäl att tro att den bristande
konkurrenskraften i landet endast är tillfällig. I ett sådant fall kan en
"övervintringssubvention" vara en tänkbar åtgärd. Av ungefär samma skäl brukar det hävdas
att t ex u-länder kan ha fördel av att skydda en framväxande inhemsk industri genom
"uppfostringstullar" eller subventioner, tills den har blivit konkurrenskraftig på
världsmarknaden. Även i sådana fall kan det dock uppstå problem när politiken skall
avvecklas, och det finns också en viss risk för att industrins effektivitet utvecklas
långsammare om den skyddas från konkurrens. Positiva externa effekter av produktion, t ex
öppna landskap till följd av jordbruksproduktion, är såväl som beredskapsskälet andra orsaker
till importbegränsningar. Det kan ligga en viss fara i att vara beroende av import t ex om
landet skulle bli avspärrat p g a krig. Detta var länge det officiella skälet för Sveriges (och
andra i-länders) skydd av den inhemska jordbruksproduktion. Även om det givetvis finns
vissa möjligheter att ändra produktionsinriktningen mot mer jordbruksproduktion i händelse
av avspärrning, så är dessa möjligheter av naturliga skäl begränsade. Det tar t ex en viss tid att
börja odla säd på nedlagda åkrar, eller att föda upp en ny kreatursstam. Hur pass tungt
beredskapsskälet är, beror givetvis på risken för avspärrning, möjligheterna att med relativt
kort varsel ändra produktionsinriktning, möjligheterna att gardera sig genom beredskapslager
samt behovet av en löpande konsumtion av varan.
Givet att produktionen skall skyddas av beredskapsskäl är det givetvis viktigt att välja den
"skyddsmetod" som ger de minst negativa effekterna. Av genomgången av de olika
22
metoderna ovan, framgick det att subventionering av produktionen innebar vissa fördelar
genom att konsumtionen inte påverkades. Detta är en aspekt som talar för subventionering
("lågprislinje") snarare än tull ("högprislinje"). En annan aspekt i sammanhanget kan vara hur
incitamenten för effektivitet hos de inhemska producenterna påverkas av stödets utformning.
Det är givetvis samhällsekonomiskt viktigt att den inhemska produktionen bedrivs så effektivt
som möjligt, även om den inte kan konkurrera på världsmarknaden. Slutligen kan givetvis
olika stödformer vara mer eller mindre krävande när det gäller de administrativa kostnader
som uppkommer.
