hur upplever patien- ter med diabetes typ 2 sin

Hälsa och samhälle
HUR UPPLEVER PATIENTER MED DIABETES TYP
2 SIN SJUKDOM?
EN LITTERATURSTUDIE OM UPPLEVELSER
OCH COPINGSTRATEGIER I SAMBAND MED
DIABETES TYP 2.
KIM EHNEVID
MAGNUS HJORTH
Examensarbete i omvårdnad
46-55p
Sjuksköterskeprogrammet
Maj 2007
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
20506 Malmö
E-post: postmasterhs.mah.se
HUR UPPLEVER PATIENTER
MED DIABETES TYP 2 SIN
SJUKDOM?
EN LITTERATURSTUDIE OM UPPLEVELSER
OCH COPINGSTRATEGIER I SAMBAND MED
DIABETES TYP 2.
KIM EHNEVID
MAGNUS HJORTH
Ehnevid, K & Hjorth, M. Hur upplever patienter med diabetes typ 2 sin sjukdom?
En litteraturstudie om upplevelser och copingstrategier i samband med diabetes
typ 2. Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och
Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2007.
Diabetes typ 2 är en folksjukdom som ungefär 300 000 svenskar är drabbade av.
Sjukdomen kryper allt längre ner i åldrarna och i framtiden räknar forskarna med
att betydligt fler kommer att vara drabbade, till följd av en osundare livsstil. Syftet
med föreliggande studie var att undersöka och beskriva hur patienter med diabetes
typ 2 upplever sin vardag samt vilka strategier de använder för att klara av denna.
De frågeställningar som formulerades för att få svar på syftet var: Hur upplever
patienter med diabetes typ 2 sin vardag som kroniskt sjuk? Vilka copingstrategier
har patienter med diabetes typ 2 för att klara av sin sjukdom? Metoden som
användes för att finna svar på dessa frågor var en litteraturstudie. Artiklarna i
studien granskades med hjälp av Willman m.fl. (2006) och SBU:s (1999) kriterier
för bedömning av vetenskaplig kvalitet. Resultatet baserades på 9 kvalitativa
studier och 3 kvantitativa studier. Det konstaterades att personer som drabbas av
diabetes typ 2 upplever alltifrån chock till lättnad vid beskedet av sjukdomen. Det
kom även fram att patienterna ofta oroar sig för att sjukdomen ska förvärras och
hittar sitt huvudsakliga stöd inom familjen, men också inom vården. Även
kostförändringar, sexuella problem och nedstämdhet är något som upplevs som
jobbigt i vardagen. För att klara av sin sjukdom är copingstrategierna bl.a.
förnekelse och humor, dock tycks finnas en viss skillnad mellan män och kvinnor.
Nyckelord: coping, diabetes typ 2, kostförändringar, rädsla, sexualitet, stöd,
upplevelse, vardagen.
1
HOW DO PATIENTS WITH
DIABETES TYPE 2 EXPERIENCE THEIR DISEASE?
A LITERATURE STUDY ABOUT EXPERIENCES
AND COPING STRATEGIES IN RELATION TO
DIABETES TYPE 2.
KIM EHNEVID
MAGNUS HJORTH
Ehnevid, K & Hjorth, M. How do patients with diabetes type 2 experience their
disease? A literature study about experiences and coping strategies in relation to
diabetes type 2. Degree project in nursing 10 credit points. Malmö University:
Health and Society. Department of nursing 2007.
Diabetes type 2 is a national disease that approximately 300 000 Swedes are
affected by. The disease is affecting more people at younger age, and in the future
researchers believe that more people will be affected due to an unhealthy lifestyle.
The purpose with the existing study was to investigate and describe how patients
with diabetes type 2 experience their everyday life and what kind of strategies
they use to make it through the day. The issues that arose to answer the study
were: How do patients with diabetes type 2 experience their everyday life with a
chronic disease? What kind of coping strategies do patients with diabetes type 2
use to cope with the disease? The method used was a literature study. The articles
used in the study were checked accordance to Willman m.fl. (2006) and SBU
(1999) criteria for assessment of scientific quality. The result was based on nine
qualitative studies and three quantitative studies. It was recognized that people
with diabetes type 2 experience everything from chock to relief at the time of
diagnosis. Other findings were that patients often worry about complications and
find their main support within their family, but they also find support within the
healthcare. Also change of diet, sexual dysfunction and depression are things that
make it tough in everyday life. To get around with the disease there are coping
strategies such as humour and denial. There seems to be a gender difference.
Keywords: change of diet, coping, diabetes type 2, everyday life, experience, fear,
sexuality, support.
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING
4
BAKGRUND
Historia
Idag
Patofysiologi
Komplikationer
Riskfaktorer
Icke påverkbara
Påverkbara
Målsättning
Patientupplevelsen
Familjelivet
Framtidsutsikter
4
4
4
5
5
6
6
6
7
8
8
8
SYFTE
Frågeställningar
Avgränsningar
9
9
9
Artikelsökning
Granskning och bearbetning
9
9
11
METOD
RESULTAT
Beskedet
Stödet från sjukvården
Avsaknad av stöd
Kostförändringar → Skuldkänslor
Nedstämdhet
Sexualitet
Kunskap
Copingstrategier
Kulturella skillnader
Religion
12
13
13
13
14
15
15
16
17
18
18
19
19
20
20
DISKUSSION
Metoddiskussion
Artikelsökning
Granskning/Trovärdighet
Resultatdiskussion
Beskedet
Rädsla
Stöd
Stödet från sjukvården
Kostförändringar → Skuldkänslor
Nedstämdhet
Sexualitet
Copingstrategier
Slutsatser
20
20
21
22
22
22
23
24
25
26
27
27
28
28
REFERENSER
30
Informationen
Rädsla
Rädsla för komplikationer
Stöd
BILAGOR
Bilaga1
Bilaga2
Bilaga3
32
33
34
3
INLEDNING
Som sjuksköterskor kommer vi att möta många patienter med diabetes typ 2 i vårt
yrke. Även om vi kan hjälpa dessa patienter med sin sjukdom rent omvårdnadsmässigt med råd, stöd och medicin, så är det även viktigt att ha i åtanke att försöka
förstå hur personerna upplever sin sjukdom. Vi tror att det är mycket svårt att
utforma patientanpassad vård och behandling som sjuksköterskor om sjuksköterskan inte förstår hur patienten upplever sin vardag med sjukdomen. Det är vår
uppfattning att det är lätt att säga till patienten vad denna bör göra men ska det
man säger ha någon effekt måste sjukvårdspersonalen ha förståelse för hur
sjukdomen påverkar patientens vardag.
Vi vill med denna litteraturstudie försöka bringa lite ljus över hur det är att leva
med en kronisk sjukdom som diabetes typ 2.
BAKGRUND
Ordet diabetes mellitus kommer ifrån grekiskan, där ordet delas upp i tre stavelser, dia betyder genom, betes betyder går och mellitus kommer ifrån grekiskans
honung. Går igenom symboliserar att det den diabetessjuke dricker går rakt
igenom kroppen och honung syftar till de stora söta urinmängderna (Hedner,
2004).
Historik
”En av de mest extrema fallen, är en tolvårig pojke som på grund av sin
diabetes redan var blind när han lades in på Allens klinik. Pojken hade haft
diabetes sedan fem års ålder och var nu döende trots hård diet i hemmet. En bror
till honom hade dött i diabeteskoma vid fyra års ålder. Allen konstaterade att
pojken var extremt utmärglad och svag vid ankomsten den 22 juni 1914. Håret har
ramlat av i stora sjok och han plågades av neurologiska smärtor i benen. Allen
ordinerar fasta men tillåter whisky i de mängder pojken förmår dricka.” (Ajanki,
1999 s.75)
Sprit och fasta var en vanlig behandlingsmetod mot diabetes i början av 1900talet. På denna tid delades inte sjukdomen upp i typ 1 och typ 2 utan det var först i
slutet av 1920-talet läkarna började spekulera om detta. Vilket resulterade i att i
slutet av 1930-talet hade forskarna kommit fram till att typ 1 berodde på insulinbrist och typ 2 på insulinresistens (Ajanki, 1999).
I mars 1923 behandlades den första patienten med insulin, vilket blev stor succé
och i slutet av detta år behandlades över 20 000 patienter med insulin. Forskningen slutade dock inte för detta, men det skulle dröja ungefär 30 år innan forskarna
uppfann en medicin som kunde ges i tablettform mot diabetes (Ajanki, 1999).
Idag
Idag i Sverige har ungefär 300 000 människor diabetes typ 2. Utöver dessa är det
också många som har sjukdomen utan att veta om detta. Det finns tre behand4
lingssätt för diabetes typ 2 s.k. kostbehandling, tablettbehandling och insulinbehandling (Hedner, 2004). Femton procent av den svenska befolkning har arvsanlag för att utveckla diabetes typ 2. Diabetes typ 2 utvecklas inte över en natt, utan
symtomen som ökad törst och urinmängd samt trötthet kommer smygande
(Diabetesförbundet, 2007-02-09). Till följd av att blodkärlen drabbas är den
vanligaste dödsorsaken vid diabetes hjärtinfarkt (Hedner, 2004).
Förr talades det ofta om åldersdiabetes men med tanke på att typ 2-diabetes kryper
allt längre ner i åldrarna och att det är fler 40-åringar som har diabetes typ 2 än
typ1 är detta ett förlegat begrepp. I slutet av 90-talet fanns det ungefär 100
miljoner typ 2-diabetiker i världen och år 2010 räknar forskarna med att antalet
stigit till ca 200 miljoner till följd av en osundare livsstil. En osund livsstil bidrar
till ökat antal överviktiga, som är den största riskfaktor för att utveckla diabetes
typ 2 vilket har medfört att forskarna talar om en diabetesepidemi (Ajanki, 1999).
Patofysiologi
När en person äter kolhydrater bryts dessa ner i tarmen till glukos som sedan
absorberas till blodbanan. Från blodbanan transporteras glukosen in i cellerna via
glukostransportörer, dessa transportörer styrs av insulin. När glukoskoncentrationen i blodet (blodsockret) ökar stimuleras bukspottkörteln till ökad insulinfrisättning. Detta medför ökad transport av glukos in i cellerna samt stoppat glukosutflöde från levern och stoppad nedbrytning av fettvävnad. Glukosen fungerar som
cellernas energitillgång så att cellerna ska kunna arbeta och fungera korrekt
(Hedner, 2004).
En person som har diabetes typ 2 har fortfarande förmåga att producera insulin,
men mängden insulin räcker inte till kroppens behov. Detta beror på att kroppen
inte kan svara med tillräcklig mängd insulin när blodsockret stiger och att
insulinkänsligheten i vävnaderna är nedsatt d.v.s. att mera insulin krävs till samma
arbete (Diabetesförbundet, 2007-02-09). Dessa faktorer medför att patientens
blodsocker stiger och personen uppvisar symtom som törst, stora urinmängder,
trötthet, rödbrusighet, värmeökning m.m. (Hedner, 2004).
Komplikationer
Den höga glukoshalten i blodet kan leda till komplikationer, både akuta och s.k.
senkomplikationer. De akuta komplikationerna är att personen kan hamna i koma,
som kan bero på både för högt blodglukos och för lågt. Om blodglukos koncentrationen ökar medför detta ökad osmolaritet i plasman. Följden av detta blir att den
intracellulära vätskan dras ut i plasman med intracellulär vätskebrist som följd.
Detta i sin tur försämrar centrala nervsystemets funktion så pass mycket att
hyperosmolärt koma inträder. Om blodglukoskoncentration minskar medför detta
att hjärnan inte får tillräkligt med energi och koma inträder. Orsaken till detta är
ofta att personen tagit för mycket insulin i förhållande till behovet eller fått för
kraftig effekt av sina tablettpreparat (Hedner, 2004).
Enligt Andersson (2006) är det oftast inte de akuta komplikationerna som
skrämmer diabetikern mest utan senkomplikationerna. Senkomplikationerna beror
främst på skador som det höga blodsockret orsakar på proteiner och vävnader, s.k.
glykosyllering. Skadorna drabbar blodkärlen och delas upp i makrovaskulära och
mikrovaskulära kärlskador. De mikrovaskulära drabbar framföralt njurar, nerver
5
och näthinnan i ögonen. När njurarna drabbas försämras bland annat reningen av
blodet samt regleringen av vätska/saltbalansen och syrabasbalansen. Följden av
detta blir högt blodtryck, försämrad hjärtfunktion och vätskeansamlingar. Följden
av att nerverna drabbas blir främst försämrad känsel i extremiteterna. När kärlen i
ögonen drabbas blir ofta synen grumlig eller i värsta fall blir personen blind
(Andersson, 2006).
De makrovaskulära skadorna drabbar det större kärlsystemet i kroppen och leder
bland annat till åderförkalkning i hjärt och hjärnkärlen med stor ökad risk för
hjärtinfarkt och stroke som följd. Åderförkalkningen drabbar även blodkärlen i
benen och fötterna, vilket medför att diabetikern lätt får sår på fötterna som har
svårt för att läka och vävnaden kring såret kan börja dö på grund av syrebrist med
amputation som följd. Till detta ska tillägas att diabetiker som tidigare nämnts har
nedsatt känsel i bland annat fötterna och därför kan ha svårt att upptäcka såren
innan de blivit stora (Andersson, 2006).
Skador på blodkärl och nerver kan även påverka sexualiteten hos både män och
kvinnor med diabetes. Männens problem är framför allt erektionsproblem medan
kvinnorna får problem med försämrad sexlust och förändrad sexuell upplevelse.
Orsaken är dock inte enbart kroppslig utan även psykologisk. En negativ kroppsbild kan medföra problem och även själva rädslan för att drabbas av sexuella
problem kan i sin tur bidraga till att problemen uppkommer (Gåfvels & Lorenz,
1999).
Riskfaktorer
Riskfaktorerna för att drabbas av diabetes brukar delas upp i två grupper. De som
inte går att påverka och de som går att påverka. Den största gruppen är de som
man själv kan påverka, vilket medför att personen som är drabbad i stor omfattning själv kan påverka hur diabetessjukdomen utvecklas. Detta har dels en positiv
sida men samtidigt en negativ, i form av att stora krav ställs på den drabbade att
ändra sin livsstil, vilket inte alltid är så lätt och kan då leda till ångest och
nedstämdhet. Om en person drabbas av diabetes typ 2 men eliminerar alla möjliga
riskfaktorer går oftast sjukdomen tillbaka och återkommer då oftast inte på många
år (Almås, 2004).
Icke påverkbara
De faktorer som personen inte själv kan påverka är ålder och arv. Har en förälder
eller ett syskon drabbats av diabetes är risken 2-6 gånger större att drabbas. Det är
dock svårt att säga hur mycket detta beror på arvsanlag eller det faktum att
personerna oftast lever i samma miljö (Andersson, 2006). Även ålder spelar en
stor roll vilket kan ses genom att diabetes typ 2 oftast inte debuter före 40-års
åldern och ungefär var tionde 70-åring är drabbad (Almås, 2004).
Påverkbara
De riskfaktorer som kan påverkas är övervikt, fysisk inaktivitet, felaktig kost,
rökning och stress. På senare år har diabetesfallen i västvärlden ökat, vilket till
stor del förklaras med det ökande problemet med övervikt. Det är inte bara vikten
som spelar roll utan även hur fettet är fördelat på kroppen. Fett som sitter på
magen s.k. bukfetma är den farligaste sorten, medan den typiska kvinnofetman
6
kring rumpa och höfter inte är lika farlig. Om en person har gått upp 10-12 kg i
vikt sedan 18-årsåldern löper denna fem gånger större risk att drabbas av diabetes
jämnfört med om personen hade hållit en konstant vikt. Som tur är minskar risken
nästan lika mycket om personen åter går ner i vikt igen. Ett sätt att lyckas med
detta är att bli mera fysiskt aktiv. Fysisk aktivitet underlättar inte bara att gå ner i
vikt utan minskar även insulinnivåerna och förbättrar insulinkänsligheten. Dessa
faktorer resulterar i att risken för att drabbas av diabetes typ 2 är 50 procent högre
om personen inte är fysiskt aktiv jämnfört med om denna är aktiv (Andersson,
2006).
Maten vi stoppar i oss kan påverka risken för diabetes på tre sätt. För det första att
maten kan medföra övervikt med alla de risker som detta innebär. För det andra
genom att vara byggmaterial till kroppens celler och ett dåligt byggmaterial
medför ett dåligt bygge med t.ex. nedsatt insulinkänslighet som följd. Samt för det
tredje med den direkta påverkan på blodsockret. Om maten innehåller snabba
kolhydrater stiger blodsockret kraftigt och risken för diabetes ökar (Andersson,
2006).
Rökningens effekt avseende diabetes är förmodligen att öka utsöndringen av
hormon som bland annat reglerar glukos och insulinkoncentrationen i blodet.
Detta resulterar i hög blodsockernivå och hög insulinhalt i blodet, med ökad
insulinresistens som följd. Rökning försämrar också den perifera blodcirkulationen som redan kan vara hårt drabbad vid diabetes p.g.a. kärlskador (Andersson,
2006).
Stress kan som följd av den ökade adrenalinutsöndringen höja blodsockret vilket
ökar risken för diabetes. Dock är detta mycket individuellt beroende på hur
individen hanterar stress och stress behöver inte medföra en blodsockerhöjning.
En sak är i alla fall säkert att om individen har en mycket stressad livssituation är
det svårare att hinna leva ett sunt liv (Polonsky, 2002).
Målsättning
I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) står skrivet att vårdpersonalen ska främja
goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen, samt att
vården och behandlingen så långt det är möjligt skall utformas och genomföras i
samråd med patienten. Det övergripande målet för behandlingen av diabetes är att
förhindra akuta och långsiktiga komplikationer med bibehållen livskvalitet för
patienten. Detta innebär bland annat att den drabbade ska kunna leva ett normalt
liv med normal livslängd, samt att patienten ska ges en god kunskap om behandlingen och dess positiva effekter. Detta ska ske genom korta, medellånga och
långsiktiga mål. De korsiktiga målen innefattar den dagliga skötselen av diabetessjukdomen. Medan de medellånga och långsiktiga målen innefattar förhindrande
av uppkomsten av senkomplikationer (Socialstyrelsen, 1999).
Socialstyrelsen (2005) har även publicerat Kompetensbeskrivning för legitimerad
sjuksköterska, vilket är ett dokument avsett att fungera som en rekommendation
för det yrkeskunnande och förhållningssätt som krävs av en legitimerad sjuksköterska. Kompetensbeskrivningen skall användas för att tydliggöra sjuksköterskans
yrkesutövning och bidra till att patienten får en god och säker vård.
7
Patientupplevelsen
När en patient fått beskedet att personen har diabetes så hamnar de flesta individer
i en större eller mindre kris. Den första reaktionen är att patienten hamnar i chock,
vilken kan vara allt ifrån några timmar till flera dagar. Hur pass stor chocken blir
beror oftast på hur beskedet läggs fram samt vilken kunskap personen har om
sjukdomen. I denna fas känner sig individen oftast ledsen, förvirrad eller arg över
att ha drabbats. Efter detta kommer bearbetningsfasen då personen börjar se
lösningar på sina problem samt börjar planera sitt framtida liv. Vissa kan dock ha
svårt att ta sig till denna fas utan fastnar i chockfasen och kan behöva professionell hjälp därifrån. Den slutliga fasen är nyorienteringsfasen då individen är redo
att gå vidare i livet ifrån ett nytt utgångsläge och kanske kan då sjukdomen öppna
upp tidigare outforskade områden (Gåfvels & Lorenz, 1999).
Diabetes påverkar den enskilde individen på många sätt och många diabetiker
upplever att sjukdomen tar över och styr deras liv. På ett socialt plan kan det
kännas jobbigt att inte kunna umgås med sina vänner som personen brukade p.g.a.
att den drabbade måste tänka på vad denne äter, får sluta röka och liknande
företeelser (Eriksson, 1994). För att bemästra dessa påfrestningar som diabetes
medför utvecklar den drabbade s.k. copingstrategier. Dessa strategier brukar vara
av två karaktärer känslomässiga som minskar ångesten och problemlösande
strategier som hjälper personen att lösa problem med t.ex. stress. De två typerna
samspelar ofta med varandra och kan vara svåra att skilja åt. Exempel på en
känslomässig strategi är att intala sig att situationen snart förbättras och en
problemlösande strategi är att skaffa sig kunskap inom problemområdet (Gåfvels
& Lorenz, 1999).
Familjelivet
När en person befinner sig mitt i livet med en mängd plikter och måsten kan tid
vara en stor bristvara. Vid denna tid i livet ska familjeliv, arbetsliv och fritid
kombineras på ett bra sätt, vilket ofta leder till att tiden inte räcker till för att sköta
sin diabetes på rätt sätt. Det är då viktigt att alla i familjen är införstådda i att den
drabbade kan behöva tid för sig själv och därför avlastar personen som har
diabetes. Det är dock också viktigt att inte familjelivet helt och hållet präglas av
att en i familjen har diabetes, vilket blir ohållbart i längden. Har individen valt att
leva sitt liv som singel kan problemen vara andra. Det som då ofta oroar är att
drabbas av för lågt blodsocker under sömnen och att ingen då ska komma och
hjälpa en i tid (Gåfvels & Lorenz, 1999).
Framtidsutsikter
Det som kanske mest oroar en diabetiker är vad som ska hända i framtiden, om
personen ska drabbas av senkomplikationer och hur detta då ska klaras av.
Faktum är att var femte diabetespatient oroar sig överdrivet inför framtiden och
risken för att utveckla allvarliga komplikationer (Polonsky, 2002). Diabetes kan
beskrivas som en balansakt på en slak lina, för trots de dagliga insatserna mot
sjukdomen finns det ständiga hotet av att drabbas av senkomplikationer. Förekomsten av depression är dessutom tre gånger så hög hos diabetiker som för
befolkningen i övrigt. Att leva med en kronisk sjukdom kan skapa oro och en
känsla av osäkerhet inför framtiden. Detta i sin tur gör att vederbörande drar sig
för att göra upp framtidsplaner och lever i en ständig ovisshet. Men att drabbas av
diabetes kan också fungera som en ringklocka för att förändra sin livsstil. Genom
8
att den drabbade börjar röra sig mer och äta bättre kan vederbörande må allmänt
bättre än innan diabetes kom (Eriksson, 1994).
SYFTE
Syftet med föreliggande litteraturstudie var att undersöka och beskriva hur
patienter med diabetes typ 2 upplever sin sjukdom med alla krav som denna
medför, samt vilka copingstrategier patienterna använder för att klara av vardagen.
Frågeställningar
Följande frågeställningar formulerades:
Hur upplever patienter med diabetes typ 2 sin vardag som kroniskt sjuk?
Vilka copingstrategier har patienter med diabetes typ 2?
Avgränsningar
De avgränsningar som gjordes var att studierna i så stor utsträckning som möjligt
skulle handla om personer i åldern 45-64 år. Detta gjordes för att det är en
intressant åldersgrupp då många insjuknar i denna ålder men fortfarande är i
arbetsför ålder.
METOD
Först diskuterades ett lämpligt ämne att studera med en litteraturstudie, då det var
denna typ av studie som författarna ville göra. Sedan inleddes studien med att
formulera ett syfte. Därefter utformades lämpliga frågeställningar att finna svar på
med tanke på syftet. För att finna kunskap och svar på frågställningarna genomfördes en litteraturstudie där framförallt kvalitativa studier granskades. Dessa
ansågs mest relevanta med tanke på att denna studies syfte handlar om upplevelser, vilket belyses mer i kvalitativa studier (Polit & Beck, 2006).
Artikelsökning
Artiklarna söktes efter i databaserna Pubmed och Cinahl. I Pubmedssökningarna
användes avgränsningar i form av att studierna skulle vara på engelska samt
handla om personer i 45-64 årsåldern. De sökord som användes här framgår av
tabell 1. Alla söktermerna i Pubmed var s.k. MeSH-termer (Medical Subject
Headings) och inte fritextssökningar. Det gjordes också ett flertal sökningar på
författarnamn, vilka hittades i samband med MeSH-termssökningarna. Dessa
sökningar blev dock oftast återvändsgränder utan något lämpligt utfall av artiklar,
varvid enbart de två som gav artiklar som senare granskades redovisas i tabell 1,
med tanke på att listan inte skulle bli oändligt lång.
9
Tabell 1. Artikelsökning i Pubmed 070301
Sökterm [MeSH]
Antal
Lästa
träffar titlar
”Diabetes mellitus type 2” 18121 0
”life style”
11197 0
”Life change events”
3860
0
”quality of life”
20559 0
”quantitative research”
1228
0
"Cost of Illness"
2689
0
"Adaptation, Psychologi- 13792 0
cal"
Diabetes mellitus type 2
298
298
AND life style
Diabetes mellitus type 2
9
9
AND life change events
Diabetes mellitus type 2
209
209
AND quality of life
Diabetes mellitus type 2
14
14
AND qualitative reasearch
Diabetes Mellitus, Type 2 43
43
AND Cost of Illness
"Gafvels C"[Author]
10
10
"Hornsten A"[Author]
5
5
Diabetes Mellitus, Type 2 101
101
AND Adaptation, Psychological
Diabetes Mellitus, Type 2 0
0
AND Adaptation, Psychological AND Qualitative
Research
summa
689
Lästa
abstrakt
Granskade Använda
artiklar
artiklar
24
1
1
2
0
0
28
5
2
9
4
4
3
1
0
5
3
8
2
2
2
2
1
1
0
0
0
82
17
11
Vid sökningarna i databasen Cinahl användes begränsningar i form av att
artiklarna skulle vara på engelska, publicerade mellan 1998 och 2007 samt vara
peer-reviewed och handla om människor i vuxen ålder. Sökning med MeSHtermer i Cinahl gav dålig utdelning, varvid fritextsökningar användes istället,
vilket redovisas i tabell 2. I Cinahl var en del av artiklarna exakt de samma som i
Pubmed och om de inte var samma var innehållet ofta liknande. Dock fanns få av
artiklarna här i fulltext, varvid oftast artiklarna i Pubmed valdes att granskas.
Detta medförde att enbart ett fåtal artiklar ifrån Cinahl utvaldes till granskning. Så
hade det förmodligen inte sett ut om sökningarna skett i Cinahl före Pubmed,
vilket inte var fallet.
10
Tabell 2. Artikelsökning i cinahl 070313
Sökterm
Antal
Lästa
träffar titlar
Diabetes-Mellitus-Non10
10
Insulin-Dependent
[MeSH]
Glucose-Intolerance
4
4
[MeSH]
Diabetes-Mellitus-Non1037
0
Insulin-Dependent
Lästa
abstrakt
2
Granskade Använda
artiklar
artiklar
0
0
0
0
0
0
0
0
Glucose-Intolerance
195
0
0
0
0
Life style
Quality of life
qualitative research
4949
26052
9996
0
0
0
0
0
0
0
0
0
Diabetes-Mellitus-NonInsulin-Dependent AND
Life style
Glucose-Intolerance AND
Life style
Diabetes-Mellitus-NonInsulin-Dependent AND
Quality of life
Glucose-Intolerance AND
Quality of life
Diabetes-Mellitus-NonInsulin-Dependent AND
qualitative research
Glucose-Intolerance AND
qualitative research
summa
60
60
6
1
0
20
20
2
0
0
70
70
9
1
1
5
5
2
0
0
18
18
7
0
0
0
0
0
0
0
173
25
2
1
Granskning och bearbetning
Artiklarna granskades först med hjälp av granskningsmallarna i Willman m.fl.
(2006), se bilaga 1 & 2. Med hjälp av granskningsresultatet placerades sedan
artiklarna in i SBU:s (1999) kriterier för bedömning av vetenskaplig kvalitet
(tabell 3). Detta medförde som tabellen beskriver att artiklarna tilldelades en
poäng beroende på vilken kvalitet de var av. Endast artiklar med poäng I-II (högtmedel) valdes att inkluderas i denna litteraturstudies resultat. Efter att ha granskat
de 19 artiklarna som valts ut konstaterades att 12 (bilaga 3) av dessa var relevanta
och av tillräcklig kvalitet för att användas i denna studie.
11
Tabell 3
Kriterier för bedömning av vetenskaplig kvalitet efter SBU (1999, s 48-49)
I = högt
II =
III = lågt
medel
Studie med Väldefinierad frågeställDåligt/vagt formulerad
kvalitativ
ning,
frågeställning,
metod.
relevant urval samt väl
undersökningsgrupp för
beskriven
liten/otillräckligt beskriundersökningsgrupp och
ven,
kontext. Metod och analys
metod/analys ej tillräckligt
väl beskriven och
beskriven eller bristfällig
genomförd, resultatet är
resultatredovisning.
logiskt och begripligt, god
kommunicerbarhet.
Retrospektiv studie.
Stort konsekutivt patientmaterial väl beskrivet och
analyserat med adekvata
statistiska metoder (t ex
multivariantanalys,
fallkontrollmetodik etc.).
Lång uppföljningstid.
-
Begränsat patientmaterial
otillräckligt beskrivet,
alltför kort uppföljning
eller inadekvata statistiska
modeller.
För att öka trovärdigheten av artikelgranskningen användes s.k. forskar triangulering det vill säga att alla artiklarna lästes individuellt av båda författarna. Därefter
jämnförde författarna sina uppfattningar av artiklarna och kontrollerade så att
dessa stämde överens (Polit & Beck, 2006). Om författarna inte fått samma
uppfattning om en artikel gick de gemensamt tillbaka och kontrollerade vad
artikeln handlade om och kom fram till konsensus av artikeln. Därefter diskuterades vilka av de granskade artiklar som var mest relevanta i förhållande till syftet
och frågeställningarna i denna studie. De valda studierna presenteras kortfattat i
bilaga 3.
När det var bestämt vilka artiklar som skulle användas lästes dessa igenom
flertalet gånger samtidigt försökte författarna tematisera artiklarna i huvudtema
och undertema efter vad deras resultatet handlade om enligt Polit & Beck (2006).
Därefter användes de olika teman som växte fram som rubriker och underrubriker
i nedan redovisat resultat.
RESULTAT
De huvudteman som resultatet delades upp i var Beskedet, Rädsla, Stöd, Kostförändringar → Skuldkänslor, Nedstämdhet, Sexualitet, Kunskap och Copingstrategier.
12
Beskedet
I en skotsk studie av hög kvalitet undersökte Peel m.fl. ( 2003) patienters känslomässiga reaktion efter att ha fått en diabetes typ 2 diagnos. Studien var en
kvalitativ studie med deltagare i åldern 21-77år. Data samlades in med hjälp av
djupintervjuer. I studiens resultat konstaterades tre olika orsakssätt att få diagnosen. Vad som var orsaken till diagnosen spelade stor roll i förhållande till vilken
känslomässig reaktion den drabbade fick. De tre olika sätten var 1. Diabetessymtom => patienten misstänker diabetes => diabetesdiagnos 2. Sjukdomssymtom
(patienten ej misstänkt diabetes) => diabetesdiagnos 3. Rutinkontroll=> diabetesdiagnos.
Patienter som själv misstänkte diabetes p.g.a. symtomen var förberedda på
beskedet och upplevde inte någon chock när det gavs. Istället kom beskedet ibland
som en lättnad då patienten fick bekräftat att symtomen inte bara var inbillning.
Dessa patienter var också oftare mer pålästa om diabetes och visste vad sjukdomen innebar, då de många gånger hade släktingar som var drabbade. Hos
patienterna som varit sjuka men inte misstänkt diabetes var reaktionerna olika.
Vissa tog beskedet som dramatiskt, smärtfullt och plötsligt. Medan andra tog
beskedet med lättnad över att det inte var något värre. De personer som fick
diagnosen efter en rutinundersökning blev oftast chockade och rädda för vad som
skulle hända i framtiden. Dessa känslor var dock ibland blandade med känslor av
lättnad av att bli diagnostiserad i tid innan någon skada var skedd.
Ett liknade resultat konstaterades i en studie utav Vinter-Repalust m.fl. (2004) av
hög kvalitet. I studien kom dock forskarna fram till att huvuddelen av patienterna
som diagnostiserades med diabetes fick en chock. Men det fanns även här de
patienter som inte tyckte det var något speciellt, antingen p.g.a. att de redan hade
många sjukdomar eller för att de redan misstänkt att de hade diabetes.
Informationen
I studien med Peel m.fl. (2003) konstaterades att huvuddelen av de 40 patienterna
upplevde att de hade fått otillräckligt med information vid diagnostiseringstillfället, detta var oberoende av hur diagnosen konstaterats. Det personerna ville ha
mer av var information om livsstilsförändringar och kost. Många patienter
upplevde också att de hade många frågor som de inte fått svar på, då det kändes
som det aldrig blev läge att ställa dessa frågor.
”I still had questions that I wanted answered, and I felt like I wasn’t even
given the forum to do it. Yeah, thanks for coming in. Goodbye. Here’s a
couple of booklets.” (s 273)
Rädsla
Vinter-Repalust m.fl. (2004) undersökte i en kvalitativ studie av hög kvalitet
hinder som personer med diabetes typ 2 kunde stöta på i vardagen i samband med
egenvård. Deltagarna var både män och kvinnor i åldrarna 44-83 år och behandlingsmetoden var allt ifrån kostbehandling till insulin. Data samlades in med hjälp
av sju fokusgrupper. I studien konstaterades att de patienter som var kost och
tablett behandlade kände en rädsla inför att i framtiden behöva ta insulin. Rädslan
hos patienterna låg i uppfattningen att insulin behandlad diabetes var en allvarligare form av diabetes, som medförde större begränsningar i livet, mer dagliga
aktiviteter och mer regelbundna blodsockerkontroller, den sista etappen av
13
diabetes och av deras liv. Det fanns även en viss rädsla över att det skulle göra ont
vid varje insulin injektion.
”I prefer pills more than insulin. You know, swallowing a pill
Causes no pain. And when I know I will eat more I just take
an other pill or an extra half.” (s 632)
En liknande rädsla inför att ta insulin injektioner konstaterades av Koch m.fl.
(1999) i en Australiensisk kvalitativ studie av medelgod kvalitet som undersökte
intrånget av diabetes typ 2 i vardagen hos kvinnor med sjukdomen. Datainsamlingen skedde genom att 6 kvinnor med diabetes träffades och diskuterade
sjukdomen. Tanken med studien var att försöka hitta positiva företeelser trots
kronisk sjukdom. I studies konstaterades att flertalet av deltagarna hade en rädsla
inför att ta insulin i injektionsform. Grunden till rädslan låg här huvudsakligen i
att ta för mycket insulin på kvällen och då drabbas av hypoglykemi eller till och
med koma när personen låg och sov.
”If you inject insulin and you don’t need it, can it kill you?”(s 716)
Rädsla för komplikationer
I en svensk kvalitativ studie av Hjelm m.fl. (1999) av hög kvalitet undersöktes
skillnaden av uppfattningar om hälsa och sjukdom mellan svenska och jugoslaviska kvinnor med diabetes. Studien bestod av kvinnor från Sverige och kvinnor
ifrån före detta Jugoslavien, åldern varierade mellan 33-73 år. Datainsamlingen
skedde med hjälp av fokusgrupp intervjuer. I studien konstaterades att de svenska
kvinnorna kände rädsla inför att få specifika komplikationer, så som försämrad
syn eller njurinsufficiens. De jugoslaviska kvinnorna var däremot inte lika
specifika utan uttryckte istället en mer allmän rädsla inför framtiden och överlevnad.
Carroll m.fl. utförde 2003 en kvalitativ studie om hur patienter med diabetes typ 2
såg på och uppfattade risken med hjärt-kärlsjukdom. Urvalet bestod av kvinnor
och män som hade diabetes typ 2 samt var i åldern 52 till 77 år. Hälften av
patienterna hade någon typ av hjärt-kärlsjukdom medan resterande var befriade
från detta. Datainsamlingen skedde med semistrukturerade individuella intervjuer.
I studien konstaterades att det inte fanns några större skillnader i uppfattningar
mellan de två patientgrupperna. Sju av de tjugo deltagarna associerade diabetes
med en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, dock associerade majoriteten av deltagarna diabetes med ökad risk för mikrovaskulära komplikationer och cirkulationsproblem. Ungefär hälften av de deltagande diabetespatienterna såg deras risk för
hjärt-kärlsjukdom som låg. De flesta av deltagarna var rädda för att drabbas av
komplikationer men många av deltagarna hade vant sig vid tanken och det var
inget de tänkte på dagligen.
”I’m totally aware that I could go blind, I could have a heart attack,
I could lose a limb, and it’s scary… That actually should make you
control your diabetes absolutely perfectly. But it doesn’t.”(aa, s 359)
14
Ett liknande resultat kom Smith m.fl. (2003) också fram till d.v.s. att diabetes typ
2 patienters rädsla fokuseras på mikrovaskulära komplikationer och då framförallt
på fot och ögonkomplikationer. Medan makrovaskulära komplikationer i princip
inte alls nämndes av deltagarna i studien. Studien var en kvalitativ irländsk studie
av medelgod kvalitet som bestod av 25 deltagare med diabetes typ 2. Datainsamlingen skedde genom diskussioner i 3 olika fokusgrupper.
Stöd
I studien av Vinter-Repalust m.fl. (2004) av hög kvalitet konstaterades att
deltagarna fick mycket förståelse och kände stöd ifrån vänner och familjemedlemmar. Faktum var att det var oftast familjemedlemmarna som hjälpte diabetespatienterna att förändra sin livsstil, genom att alla i familjen var med och förändrade sin kost så att patienterna inte skulle känna sig utanför. Det var bara ett fåtal
av deltagarna vars familj inte var involverad i deras behandling.
I studierna av Koch m.fl. (1999) och Carroll m.fl. (2003) konstaterades liknande
företeelser inom familjen. I den förstnämnda hade familjemedlemmarna gjort
förändringar i sina liv för att stötta den som drabbats av diabetes, förändringarna
var t.ex. att utbilda sig om sjukdomen så att den drabbade skulle känna sig säkrare
och på så sätt veta att de anhöriga visste vad de skulle göra vid en akut situation. I
den andra studien visade resultatet att personer med diabetes oftast hittar sitt stöd
och sin motivation till livsstilsförändringar inom familjen.
Samuel-Hodge m.fl. (2000) kom i en kvalitativ studie av medelgod kvalitet fram
till att afro-amerikanska kvinnor i USA fann sitt största stöd hos sina döttrar.
Döttrarna och andra kvinnliga familjemedlemmar var de som stöttade och
påminde kvinnorna i studien att ta sina mediciner och följa sin kostplan. Dessa
familjemedlemmar var även de som stöttade och följde med dem vid doktorsbesök. Kvinnorna i studien sade också att de kände mycket känslomässigt stöd i
deras relation till Gud.
”God is always there. I talk to him when I don’t have nobody else to talk
to.” (s 931)
Stödet från sjukvården
I en svensk kvalitativ studie av Hörnsten m.fl. (2005) av hög kvalitet gjordes
intervjuer med 44 patienter som hade diabetes typ 2 angående deras möten med
sjukvården. Materialet delades in i två delar och analyserades med latent respektive manifest innehållsanalys. Studien omfattande all professionell kontakt patienten hade med sjukvården.
Studiens resultat delades upp i tema, ett tog upp patienters uppfattning om hur
hälso och sjukvårdspersonal accepterade och försökte förstå patientens situation
och målsättning med sin behandling. Resultatet visade att flertalet av patienterna
kände detta stöd från sjukvårdspersonalen. Ett annat tema tog upp att många av
deltagarna kände att hälso och sjukvårdspersonal respekterade, stöttade och
uppmuntrade deras val av egenvård.
”A strict diet is just not what I consider to be satisfying quality of life,
and therefore I prefer to be on insulin, I told my doctor and diabetes
nurse about it and they understood me, and support me in managing it in
my way.” (s 612)
15
Ett tredje tema tog upp hur hälso och sjukvårdspersonal bemötte patienten och
respekterade dem som människor. Det var viktigt och uppskattat av de intervjuade
att personalen tog sig tid att prata och lärde känna patienten som människa. Det
fick patienterna att känna sig stöttade och respekterade och inte bara som en
patient i mängden.
Ett fjärde tema tog upp hur tillmötesgående patienten uppfattade hälso och
sjukvårdspersonalen samt även den tilltro patienten kände för personalen. Många
av deltagarna upplevde här en känsla av samarbete och av att läkaren verkligen
skulle ta hand om dem.
I Vinter-Repalust m.fl.(2004) studien av hög kvalitet, framgick det i resultatet att
många var nöjda med sin distriktsläkare. För äldre (över 75 år) var det distriktsläkaren de lyssnade på och hade mest förtroende för. De var väldigt tacksamma
över att läkaren tog sig tid att lära patienterna egenvård, hur de skulle sköta sin
sjukdom och hur de själv kunna reglera sin medicin efter vilken typ av mat de åt
samt vilken nivå deras blodsockerhalt låg på. Detta upplevde patienterna som
positivt och fick dem att känna sig mer delaktiga i sin vård, vilket medförde att de
kände sig mindre som patient i mängden.
I studien av Hjelm m.fl. (1999) av hög kvalitet kom forskarna fram till att hur
mycket stöd deltagarna kände ifrån sjukvården berodde på vilken bakgrund
patienterna hade. De kvinnor som nyligen invandrat till Sverige kände ett stort
stöd ifrån den svenska sjukvården och var väldigt nöjda med denna, jämfört med
hur de hade det i sitt hemland.
Avsaknad av stöd
Deltagarna i Hörnsten m.fl. (2005) studien talade även om flera tillfällen där de
kände ett dåligt stöd från hälso och sjukvårdspersonalen. Ett sådant tillfälle var
när hälso och sjukvårds personal bara gick efter deras blodsockerhalt, låg den på
en bra nivå så hade målet med deras behandling uppnåtts. Detta resonemang
delades inte alltid av de intervjuade. Patienterna berättade även om hälso och
sjukvårdspersonal som satte för höga och omöjliga krav, och satte mål som
patienten inte var villig att uppnå.
Vid andra tillfällen försökte läkaren få patienten att ändra till en hälsosammare
livsstil genom krav på anpassning samt genom att beordra vad patienten skulle
göra. Det kom i denna studie även fram att hälso och sjukvårdspersonalen ibland
fick patienterna att känna sig totalt värdelösa och inte alls sedda som en människa
utan bara som en patient med diabetes. Några kände inget förtroende och upplevde dåligt samarbete med sin läkare.
”I told a doctor about what I thought was causing the diabetes, but he
said that he had never heard anything so stupid. Now I have talked to
another doctor in the hospital who confirm what I said, and said that it
could very well be true.” (Hörnsten m.fl., 2005, s 613)
I studien av Vinter-Repalust (2004) var där ett stort missnöje med att träffa en
specialistläkare, många kom med kritik över att det var för lång väntetid, dålig
kommunikation och att läkaren var för specialiserad inom sitt område. Deltagar16
nas uppfattning var även den att specialistläkaren bara var till för de som hade
mycket problem med sin sjukdom och hade fått komplikationer.
Majoriteten av deltagarna i studien kände ej stöd och förståelse från distriktssköterskan, dock föredrog majoriteten att hon kollade blodsockret åt dem.
I studien konstaterades också att flertalet av deltagarna kände ett dåligt stöd
utanför hemmet, som t.ex. på arbetsplatsen. Här kände sig deltagarna ofta
obekväma inför sina kollegier samt kände sig mindre värda än sina kolleger.
Ibland hade det till och med gått så långt att deras sjukdom hade medfört en oro
inför att förlora sitt jobb. I allmänhet kändes det ofta svårt att följa sin behandling
på arbetsplatsen p.g.a. brist på stöd.
”My colleagues often urge me to eat. How can I stick to the diet in such a
situation?”(s 633)
Kostförändringar → Skuldkänslor
I den kvalitativa studien av Koch m.fl. (1999) kom forskarna fram till att deltagarna tyckte att det största hindret med att ha diabetes var att inte kunna äta vad
alla andra åt. Deltagarna kände det som en stor förlust att inte längre ha friheten
att själv kunna välja vad de skulle äta. En av deltagarna sade att hon ofta upplevde
skuldkänslor efter att hon ätit något som egentligen inte var lämpligt. Andra
problem som uppstod med maten var att behöva äta på regelbundna tider samt att
maten som ansågs lämplig oftast var dyrare än ”vanlig” mat. Flertalet av kvinnorna uppgav också att de upplevde det extra jobbigt att äta ute på restaurang då det
ofta var svårt att välja någon lämplig mat.
Vinter-Repalust m.fl. (2004) konstaterade också i en studie av hög kvalitet att en
av de största livsstilsförändringarna var att ändra kost. Trots att deras familj
försökte hjälpa de drabbade att ändra kost hände det ofta att de åt saker som inte
var rekommenderade. Patienterna upplevde det jobbigt att så mycket ansvar låg i
deras egna händer och att de bara hade sig själv att skylla när de bröt sin diet.
Situationer som upplevdes extra jobbiga med dieten var vid fester och andra
familjehögtider.
Ett liknande resultat kom Smith m.fl. (2003) också fram till i en irländsk studie av
medelgod kvalitet. Studien var en kvalitativ studie som bestod av 25 deltagare
med diabetes typ 2. Datainsamlingen skedde genom diskussioner i 3 olika
fokusgrupper. I studien konstaterades att deltagarna ofta kände sig som offer
p.g.a. sin sjukdom för när de var ute och åt upplevde de att alla hade sina ögon på
dem så att de valde lämplig mat och dryck.
Även i den kvalitativa studien av Hjelm m.fl. (1999) av hög kvalitet konstaterades
liknande resultat. Dock kom forskarna här fram till att det fanns en skillnad
mellan de jugoslaviska och svenska kvinnorna. De svenska kvinnorna höll sig mer
till den rekommenderade kosten medan de från Jugoslavien uttryckte en frihet i att
inte alltid följa det som rekommenderades. Detta resulterade i att de svenska
kvinnorna ofta kände skuldkänslor över att ha ätit för mycket eller över att inte ha
ätit rätt kost. De jugoslaviska kvinnorna hade en mer passiv inställning och såg
det som ödet och något de själv inte kunde påverka.
”I can’t do anything, It is fate./…/ I can’t change it” (s 1151)
17
Nedstämdhet
I en kvalitativ studie från Australien av Koch m.fl. (1999) av medelgod kvalitet
undersöktes intrånget av diabetes typ 2 i vardagen hos kvinnor med sjukdomen.
Även om tanken med studien var att försöka hitta positiva företeelser trots kronisk
sjukdom konstaterades att kvinnorna i studien ofta var nedstämda.
En av orsakerna till detta var att kvinnorna tyckte att de hade blivit mera självfokuserade samt att deras självständighet hade minskat. Diabetes var alltid närvarande i deras tankar och tog upp för mycket tid av deras liv, vilket gjorde att inte
tiden räckte till. Detta i sin tur bidrog till att deltagarna kände sig isolerade.
”/…/ You seem to focus more on yourself than what you would normally.
I find it is a big issue… diabetes makes you think, me, me, me, all the
time.”(s 718)
Kvinnorna i studien kände också ofta att andra människor såg det som deras eget
fel att de hade diabetes och tyckte att de borde ta bättre kontroll över sjukdomen.
Diabetessjukdomen gjorde också att de ofta eller ständigt kände sig trötta. Saker
som minskad frihet, isolering, minskad självständighet, skuldkänslor och trötthet
var alla saker som bidrog till känslor av nedstämdhet och depression. De flesta av
kvinnorna hade någon gång under sjukdomen tagit antidepressiva medel och alla
kvinnorna tyckte i hög grad att nedstämdhet och depression påverkade deras
livskvalitet negativt.
Sexualitet
I en svensk kvalitativ studie av Sarkadi & Rosenqvist (2003) som omfattade 33
kvinnor i åldern 44-80 år studerades hur diabetes påverkade deras sexuella
umgänge. Data samlades in med hjälp av gruppintervjuer och frågeformulär.
Resultatet visade att 14 av de 30 kvinnorna led av någon typ av sexuella problem.
Problemen låg oftast i lågt intresse, dålig lust samt i torra slemhinnor. Kvinnorna
tolkade dock inte detta som ett symtom från diabetes utan trodde detta berodde på
naturligt åldrande och menopaus. De flesta av dem tyckte det var ett tabubelagt
område som de inte vågade ta upp med sin doktor och i princip ingen av deltagarna var medveten om att diabetes kunde orsaka sexuella problem.
Impotens hos män med diabetes typ 2 undersöktes av Bernardis m.fl. (2002) i en
kvantitativ studie av medelgod kvalitet. Studien bestod av 1460 italienska män
med diabetes och datasinsamlingen skedde med ett flertal frågeformulär som
skickades till männen under en treårs period. Resultatet i studien visade att 34
procent av männen hade regelbundet problem med impotens, 24 procent hade haft
enstaka problem med impotens medan 42 procent av deltagarna inte hade haft
problem med impotens. Faktorer som ökade risken för männen med diabetes att
drabbas av impotens var ökad ålder, ökat antal år med diabetes, högt HbA1c,
tyngre behandlingsform (injektion insulin), tidigare varit rökare och ökad grad av
komplikationer. Totalt rapporterade 50 procent av männen som led av någon form
av impotens att diabetes påverkat deras sexliv negativt, resterande 50 procent
trodde inte att diabetes var huvudorsaken till impotensen. Trots det stora antalet
män med problem visade studien att 63 procent av det totala antalet män aldrig
blivit tillfrågade av deras doktor om de hade sexuella problem.
18
Kunskap
Denna studie handlar om upplevelser i samband med diabetes typ 2. Kunskap kan
kanske inte ses som en upplevelse, men kan tänkas kunna påverka patienters
upplevelse, varvid kunskap hos patienten presenteras som ett bifynd i denna
studie.
I en kvalitativ studie av Vinter-Repalust m.fl. (2004) från Kroatien, kom författarna fram till att patienterna hade otillräcklig eller felaktig kunskap om diabetes och
dess påverkan på kroppen. Detta visade sig genom att patienterna inte visste hur
viktigt det var att äta en lämplig kost och inte heller vilken kost som var lämplig.
När det gällde fysisk aktivitet rådde förvirring över vilken aktivitet som var
lämplig samt hur personerna skulle utföra aktiviteterna.
”I don’t take my pills daily. Diabetes is common in older people and requires no treatment. I rather take one spoon of honey every day. Honey
doesn’t change the bloodsuger level at all”(s 633)
Hjelm m.fl. (1999) konstaterade också i en studie av hög kvalitet att kunskapen
hos personer med diabetes typ 2 var kulturellt betingat. I studien konstaterades att
kvinnorna från Sverige hade än betydligt bättre kunskap om sin sjukdom än
kvinnorna från Jugoslavien. De sistnämnda kvinnorna uppgav att de hade dålig
kunskap om vilka symtom som var relaterade till diabetes och om hur insulin
fungerade. I studien märktes också att kvinnorna med dålig kunskap hade en
allmän större rädsla inför framtiden medan de andra kvinnorna uttryckte oro inför
specifika komplikationer.
Copingstrategier
I en kvantitativ studie av Gåfvels & Wändell (2006) av medelgod kvalitet
studerades svenskfödda mäns och kvinnors sätt att hantera sin sjukdom i förhållande till medicinsk, socioekonomisk och psykosocial bakgrund. I studien som
utfördes i Sverige användes ett frågeformulär för att fastställa olika kognitiva,
känslomässiga och handlingsorienterade coping mekanismer. Frågeformuläret tog
upp fem strategier som dikotomerades till positiva och negativa motsatser. Totalt
blev det tio copingstrategier som undersöktes. Av resultatet kom det fram att
kvinnorna fick signifikant högre resultat än männen på tre av de negativa copingstrategierna, ”resignation”, ”protest” och ”isolation”. Männen i sin tur hade
högre resultat på tre av de positiva copingstrategierna, ”self-trust”, ”problem
focusing” och ”social trust”. Det kunde dock inte visas något signifikant värde på
dessa resultat. Andra fynd som gjordes i studien var att två av de negativa
copingstrategierna ”resignation” och ”protest” var knutna till HbA1c. Hur länge
patienten hade haft diabetes kunde också anknytas till en negativ copingstrategi.
Två andra copingstrategier tog S.M Smith m.fl. (2003) upp i sin studie. Där
framkom att humor och förnekelse var två strategier som användes av diabetes
patienterna. Humorn användes ofta för att hantera ”dåligt uppförande” som högt
blodsocker och alkoholkonsumtion. Förnekelse användes ofta efter upprepade
dåliga erfarenheter från dietister. Många patienter använde denna strategi för att få
kontroll över sin sjukdom genom att sluta gå till dietisten och ignorera råden de
fick.
19
Kulturella skillnader
I Gåfvels & Wändell (2007) gjordes en jämförelse med Gåfvels & Wändell (2006)
om där fanns några kulturella skillnader i coping strategier mellan utländsktfödda
diabetes patienter och svenskfödda diabetes patienter. Resultatet blev att utländsk
födda män visade sig oftare använda sex av de negativa copingstrategierna än de
svenskfödda männen. De utländska kvinnorna visade sig oftare än de svenska
kvinnorna använda två av de negativa copingstrategierna.
Religion
Gåfvels & Wändell (2007) visade att utländska kvinnor förlitade sig mer på
religiös tro och ödet än vad svenska kvinnor gjorde. Detta ligger i linje med vad
Hjelm m.fl. (1999) kom fram till. Resultatet där visar att de jugoslaviska kvinnorna mer trodde sjukdomen berodde på ödet och övernaturliga krafter.
Samuel-Hodge m.fl. (2000) visade i sin kvalitativa studie av medelgod kvalitet att
religionen hade stor inverkan på de medverkande kvinnorna. Många tackade Gud
för att de fortfarande hade hälsan i behåll, och många använde religionen som en
coping strategi för att klara av att leva med sin sjukdom. Religiös tro var ett
huvudtema i alla fokusgrupperna, och deltagarna sade i studien att Gud spelade en
stor roll i deras liv. Det var många som förlitade sig på Gud när de fick svårigheter, både relaterat och icke relaterat till diabetes.
”…I just said, Lord, I didn’t know I had it [diabetes]. But, if it’s your
will, let me go back tomorrow and my blood sugar be down. … I went
back the next day and it was down to 200, and my doctor said ‘What did
you do?’ I said, ‘The Lord did it.’ “ (s 930)
Copingstrategierna God-reliant (tillförlitlighet till Gud) och self-reliant (självständig/självförsörjande) var de två som var mest framträdande i studien.
DISKUSSION
Diskussionen valdes att delas upp i en metoddiskussion och en resultatdiskussion.
Resultatdelen i sin tur delades upp i de underrubriker som också användes i
studiens resultat.
Metoddiskussion
I början av studiens projektplan var tanken att studien skulle handla om upplevelsen av kravet på ökad fysisk aktivitet hos patienter med diabetes typ 2. Men efter
en snabbsökning av artiklar inom detta område konstaterades att det fanns alldeles
för få kvalitativa artiklar för att en litteraturstudie skulle vara möjlig. Följden av
detta blev att studiens syfte vidgades till att allmänt handla om upplevelser i
samband med diabetes typ 2. Den äldsta artikeln som inkluderades i studien var
publicerad 1999 och den nyaste var publicerad 2006, vilket medför att ingen
studie var äldre än sju år.
20
De avgränsningar som i så stor utsträckning som möjligt försökte göras var att
studierna skulle handla om personer i åldern 45-64 år. Detta blev dock inte så
relevant som författarna hade hoppats, då studierna ofta innefattade den tänkta
åldersgruppen men även äldre personer, eller alla personer med diabetes typ 2.
Det kan alltså tänkas att resultatet hade varit annorlunda om enbart åldersgruppen
45-64 år inkluderats, vilket inte var möjligt p.g.a. brist på artiklar som enbart
behandlade denna åldersgrupp. Resultatet hade kanske då varit mer enhetligt och
variationen mindre i studierna, då deltagarna befunnit sig i liknande livssituationer.
Då studien handlar om personers upplevelser ansågs kvalitativa studier mest
relevanta, då dessa bäst beskriver individuella upplevelser, erfarenheter och
uppfattningar (Willman m.fl., 2006). I studien inkluderades nio kvalitativa studier
och tre kvantitativa studier. Två av de kvantitativa handlade om copingstrategier
och en handlade om sexualitet. Dessa ansågs relevanta i förhållande till vårt syfte
trots att de inte var kvalitativa. Alla de kvalitativa studierna utgick ifrån ett
patientperspektiv, vilket var det författarna till föreliggande studie ville lyfta fram.
Artikelsökning
Det som var besvärligast med artikelsökningarna var att sortera fram de kvalitativa artiklarna. Det sökord som gav flest använda artiklar var ”Diabetes mellitus
type 2 AND qualitative research”. De fyra artiklar som användes från denna
sökning ansågs relevanta. Där var både för och nackdelar med dessa artiklar.
Fördelarna var att artiklarna handlade om flera upplevelser i samband med
diabetes typ 2 och fokuserade inte enbart på en, vilket de flesta andra artiklarna
gjorde. Detta i sin tur medförde ofta att artiklarna handlande om liknande
upplevelser, vilket gjorde att säkerheten för att det var en allmän upplevelse
ökade. Nackdelen med dessa fyra artiklar var att forskarna inte alltid gick på
djupet med alla de olika upplevelserna. Då hade kanske fler intressanta tankar
dykt upp.
Författarna till denna studie konstaterade efter en tids sökning att många av de
kvalitativa studierna enbart handlade om kvinnors upplevelser. Medan inga
kvalitativa undersökningar som enbart handlade om män hittades. Någon specifik
förklaring till detta kunde inte hittas, det är dock möjligt att detta berodde på att
fler kvinnor var villiga att ställa upp i studierna, men detta är bara en antagande.
Fyra av de tolv använda artiklarna undersökte enbart kvinnor och det är möjligt att
resultatet sett annorlunda ut om dessa studier även inkluderat män. Då kanske
resultatet visat på en större bredd i upplevelser.
Sökningen i Pubmed skedde före sökningen i Cinahl, detta medförde att vid
sökningen i Cinahl kom ofta samma artiklar fram som tidigare hittats i Pubmed.
Följden av detta blev att huvuddelen av de använda artiklarna kommer ifrån
Pubmedsökningarna. Troligtvis hade resultatet inte sett annorlunda ut om
sökningarna skett i Cinahl först. Om det mot förmodan gjort detta hade skillnaderna nog inte varit av någon betydelse för det totala resultatet. Vid sökningarna i
de båda databaserna användes enbart artiklar som fanns gratis i fulltext. Detta
p.g.a. att författarna ansåg att det vara en dyr och riskfylld investering att beställa
artiklar där enbart abstrakt fanns tillgängligt. Dock hade detta varit en tänkbar
utväg om ej tillräckligt med gratisartiklar hittats, vilket inte var fallet. I så fall är
21
det möjligt att resultatet hade sett något annorlunda ut i denna litteraturstudie, men
hur pass annorlunda är svårt at spekulera om.
De använda artiklarna i studien kommer från flertalet länder, dock är fem av de
tolv studierna svenska. Med tanke på att författarna inte var ute efter att generalisera sitt resultat, ansågs inte att studiernas nationalitet var något som skulle
påverka en eventuell exkludering från föreliggande studie. Syftet var ju att skaffa
sig en uppfattning om och förståelse för hur diabetes typ 2 patienter kan uppleva
sin vardag.
Det uppfattades av författarna som svårare att hitta artiklar om copingstrategier än
att hitta artiklar om upplevelser. Endast fyra av artiklarna tog upp copingstrategier
och det hade varit önskvärt ifrån författarnas sida om några fler sådana artiklar
hade hittats. Om så varit fallet kanske resultatet om copingstrategier varit något
rikare beskrivit.
Granskning / Trovärdighet
Artiklarna granskades med hjälp av granskningsmallarna i Willman m.fl. (2006),
bilaga 1 & 2 samt med SBU:s (1999) kriterier för bedömning av vetenskaplig
kvalitet (Tabell 3). Granskningen av artiklarna skedde individuellt av de båda
författarna för att säkerställa att granskningen blev korrekt. De artiklarna som
sedan inkluderades var av hög till medelgod kvalitet, enligt författarna. För att
säkerställa att inget feltolkades eller glömdes bort i studiernas resultat använde sig
författarna av samma metod som vid granskningen av artiklarna d.v.s. triangulering, vilket innebär att författarna individuellt läser och skaffar sig en uppfattning
av artiklarna (Polit & Beck, 2006). Författarnas förförståelse var att det mest var
negativt att leva med en kronisk sjukdom, detta försökte dock författarna sätta
inom parantes under studiens gång, men detta kan möjligen i liten utsträckning ha
påverkat studiens resultat. Slutligen sammanställde författarna resultatet tillsammans under olika temarubriker för att belysa artiklarnas resultat.
För att förtydliga och lättare åskådliggöra resultatet valde författarna att ta med
citat ifrån artiklarna, vilket också ökar studiens trovärdighet (Polit & Beck, 2006).
Denna studie bygger framför allt på kvalitativa studier, vilket medför att resultatet
bygger på individuella upplevelser och kan därför inte generaliseras till alla
patienter med diabetes typ 2. Det är dock troligt att flertalet diabetespatienter
någon gång upplever det som tagits upp i studiens resultat.
Resultat diskussion
Resultatdiskussionen valdes att delas upp i samma underrubriker som resultatet,
för att underlätta för läsare. Detta medförde dock en viss svårighet med tanke på
att vissa artiklar är använda under flera rubriker, vilket medförde en del repetition.
Ett undantag var att kunskapstemat valdes att bakas in under de andra rubrikerna.
Slutligen avslutades studien med att dra vissa slutsatser.
Beskedet
I studien av Peel m.fl. (2004) inkluderades 40 deltagare med diabetes typ 2 som
fått sin diabetes diagnos det senaste halvåret. I denna studie konstaterades att
deltagarna hade upplevt alltifrån lättnad till chock när de fick diabetesdiagnosen.
Studien var av hög kvalitet och några direkta svagheter i studien kunde inte hittas.
I studien av Vinter-Repalust m.fl. (2004) fastställdes att majoriteten av de 49
22
deltagarna hade blivit chockade vid diagnostillfället och enbart ett fåtal av
deltagarna hade upplevt beskedet som en lättnad. Denna reaktion, att deltagarna
hamnade i chock stöds också av Gåfvels & Lorenz (1999). En tänkbar förklaring
till resultatet, att deltagarna i större grad drabbades av chock i Vinter-Repalust
m.fl. studien kan tänkas bero på att deltagarna inte fått sin diagnos det senaste
halvåret utan under en spridd period alltifrån nyligen till för över 15 år sedan. Det
kan ju tänkas att det i dagens samhälle med information i överflöde är lättare för
patienter att själv ta reda på vad de drabbats av för sjukdom utan att behöva gå till
doktorn och på så vis är mer beredd på diagnosen när de väl får den. En annan
tänkbar förklaring kan vara att diabetes typ 2 kryper allt längre ner i åldrarna och
den yngre befolkningen anses oftast bemästra den teknik bättre som krävs för att
komma åt kunskap på t.ex. Internet.
Peel m.fl. (2004) konstaterade att huvuddelen av deltagarna tyckte att de hade fått
för lite information vid diagnostiseringstillfället. För att säkerställa att det inte
enbart var en doktor som felat kom deltagarna från 16 olika doktorer. En tanke
som då väcks är om den dåliga informationen på något sätt kan tänkas påverka
antalet patienter som drabbas av chock. Om en god information gavs skulle
kanske färre patienter drabbas av chock då de känt att de har kunskap om och kan
bemästra sin sjukdom p.g.a. den givna information. Men det kan också tänkas att
de patienter som innan diagnosen trodde att diabetes var en mindre allvarlig
sjukdom blir mer chockade, då de förstår att så inte alltid är fallet. I vilket fall som
helst står det klart att majoriteten av patienterna tyckte att informationen vid
diagnostiseringstillfället var för dålig, vilket tyder på att denna borde förbättras.
En annan tänkbar förändring för att förbättra upplevelsen av beskedet för patienterna vore att försöka ta reda på om patienten redan innan diagnosen misstänker
diabetes typ 2 och i så fall vilka tankar vederbörande har om sjukdomen.
Rädsla
I studierna av Koch m.fl. (1999) och Vinter-Repalust m.fl. (2004) konstaterades
att patienter med diabetes som var kost och tablett behandlade ofta hade en rädsla
för att behöva börja ta insulin i framtiden. Det var till och med så att vissa
patienter såg detta som det sista stadiet i diabetessjukdomen och därmed det sista
stadiet i deras liv. Med tanke på att de patienter som i studierna redan var
insulinbehandlade såg detta som en mycket bra och bekväm behandlingsform och
inte nämnde något om det sista stadiet kan det anses möjligt att rädslan i viss grad
berodde på en okunskap hos deltagarna. Dock var inte rädslan obefogad, då den
vanligaste orsaken till koma hos diabetespatienter är att personen tagit en för stor
dos insulin Hedner (2004). Nedan nämnda citat från Vinter-Repalust m.fl. (2004)
studien belyser att det fanns stor okunskap om insulin hos åtminstone en deltagare.
”I wouldn’t like to take insulin. I know, once on insulin, always on insulin! And complications only occur in patients who take insulin!” (s 633)
Författarna tycker dock att viss kritik kan riktas mot trovärdigheten i artikeln av
Koch m.fl. (1999), framför allt p.g.a. att enbart sex deltagare ingick i studien,
vilket kan anses lite få. Om fler deltagare inkluderats är det möjligt att studien fått
fler infallsvinklar och resultatet fått en större spridning. Något annat som kan
tänkas ha påverkat resultatet var att författarnas syfte var att försöka hitta positiva
företeelser hos patienter som var kroniskt sjuka. Detta borde dock medföra att
23
positiva företeelser framhävts och påverkat resultatet, vilket inte var fallet, då
författarna i princip endast hittade negativa företeelser.
Hjelm m.fl. (1999) konstaterade att det fanns en skillnad i rädslan bland invandrade kvinnor från Jugoslavien till Sverige och svenska kvinnor. Studien behandlade
inte enbart kvinnor med diabetes typ 2 utan inkluderade även kvinnor med
diabetes typ 1. Det framgick inte av studien antalet kvinnor som hade typ1
respektive typ 2. Det är fullt möjligt att resultatet i studien sett annorlunda ut om
enbart kvinnor med typ 2 inkluderats, vilket är svårt att säga då det inte framgår
hur många som hade respektive typ. Det är tänkbart att om enbart typ 2 diabetes
inkluderats hade rädslan inte varit lika stor, då typ 1 ofta debuterar tidigare och
längre sjukdomstid kan tänkas medföra högre risk för komplikationer. Kvinnorna
från Jugoslavien hade en mer allmän rädsla inför framtiden medan de svenska
kvinnorna var rädda för specifika komplikationer. En möjlig förklaring till detta
kan vara att de invandrade kvinnorna var mer fokuserade på traumatiska upplevelser ifrån hemlandet och på grund av det ”hårdare” livet där hade lärt dem att mer
leva en dag i taget. En annan tänkbar förklaring kan vara att dessa kvinnor trots att
mediantiden för deras vistelse i Sverige var 5 år fortfarande kände ett utanförskap
i samhället varvid deras rädsla fokuserades på detta istället. Hos kvinnorna som
bara varit en kortare tid i Sverige är det också möjligt att brister i det svenska
språket kan ha bidragit till en dålig kunskap om komplikationer som påverkat den
framtida rädslan.
I studierna av Smith m.fl. (2003) och Carroll m.fl. (2003) konstaterades att
deltagarnas rädsla inför komplikationer främst var inriktad på mikrovaskulära
komplikationer. I studien av Carroll m.fl. var bortfallet sex av tjugo. Orsaken till
detta undersöktes inte, utan istället ersattes bortfallet med sex nya deltagare. Detta
kan tänkas ha påverkat studiens resultat, om det t.ex. var en specifik patientgrupp
som valde att inte medverka p.g.a. t.ex. missnöje med dålig information om
komplikationer, dock stärktes trovärdigheten av resultat då den andra studien
visade på samma slutsatser. Carroll m.fl. drog slutsatsen att okunskap var en
bidragande orsak till att rädslan fokuseras på de mikrovaskulära komplikationerna. Vilket kan vara en trolig förklaring, då Andersson (2006) skriver att de mikro
och makrovaskulära skadorna uppkommer kontinuerligt under sjukdomens gång
p.g.a. högt blodsocker, varvid de mikro och makrovaskulära skadorna borde vara
lika vanliga. En annan tanke som väcks är att orsaken kan vara att de mikrovaskulära komplikationerna är mer specifika för diabetes medan hjärtinfarkt och stroke
är något alla kan drabbas av.
Stöd
Vinter-Repalust m.fl. (2004) konstaterade att många av deltagarna kände ett dåligt
stöd ifrån sin arbetsplats. Något som kan tänkas ha haft inverkan på detta resultat
är att deltagarna var i åldern 44-83 år, d.v.s. att det fanns en del deltagare som
förmodligen inte längre arbetade. Det framgick inte heller exakt hur många som
var över 65 år. Om detta framgått skulle det varit lättare att skaffa sig en uppfattning om vilka som verkligen kände ett dåligt stöd från sin arbetsplats. Urvalet i
studien var strategiskt, så att lika många deltagare kom från landsbygden som
ifrån staden, detta gjordes för att bredden bland deltagarna skulle säkras. Dock
undersöktes inte hur många av deltagarna som jobbade i staden eller på landsbygden, om majoriteten jobbade på ett av ställena kan detta möjligen tänkas ha
påverkat studiens resultat.
24
I studien av Carroll m.fl. (2003) konstaterades bl.a. att deltagarna kände ett stort
stöd ifrån sin familj. Deltagarna i studien bestod av 10 personer som inte drabbats
av hjärtkärlsjukdom och av 10 personer som tidigare drabbats av hjärtkärlsjukdom. En sak som möjligen skulle ha kunnat påverka detta resultat var att
de patienter som tidigare drabbats av hjärt-kärlsjukdom upplevde ett större stöd
ifrån sina familjer, då inte p.g.a. diabetessjukdomen utan p.g.a. hjärtkärlsjukdomen. Intervjuerna skedde i deltagarnas hem, om deltagarnas anhöriga då var
närvarande (viket inte framgick av studien) kan det ha medfört att deltagarna
kände sig tvingade att säga positiva saker om sina anhöriga.
Ett liknande resultat om stödet från familjen kom också Koch m.fl. (1999) fram
till. För att säkerställa studiens trovärdighet utfördes analysen individuellt av tre
forskare. Enbart kvinnor inkluderades, för att deltagarna inte skulle känna sig
obekväma att diskutera känsliga frågor med det motsatta könet, då forskarna var
kvinnor.
Samuel-Hodge m.fl. (2000) konstaterade att det stöd diabetespatienten kände
kunde vara beroende av vilken religion vederbörande tillhörde. Men även i denna
studie konstaterades att det primära stödet hos den drabbade kom ifrån familjemedlemmar. För att minska risken för felaktigheter var de personer som intervjuade kvinnorna från samma kultur som deltagarna.
Även om vissa av de fyra ovan nämnda studierna hade sina svagheter konstaterades i alla studierna att den diabetes drabbade personen fick sitt största stöd från
sina familjemedlemmar. Därför kan det med viss säkerhet dras slutsatsen att det
ofta är på detta vis. Detta väcker tankar om att de patienter som är ensamstående
och inte har någon familj kanske bör erbjudas något extra stöd ifrån sjukvården,
eller i alla fall att sjukvårdspersonalen borde ha detta i åtanke vid mötet med en
diabetespatient.
Stödet från sjukvården
I studien av Hörnsten m.fl. (2004) framgick att ett bra bemötande och respekt var
väldigt viktigt för hur patienten uppfattade och fick förtroende för den vård som
skulle ges. I studien skiljde de inte bemötande och vård åt som gavs av sjuksköterska eller läkare, utan de tog upp bemötandet från alla yrkesgrupper inom hälso
och sjukvården Hörnstens studie anses ha en hög validitet eftersom resultatet i
studien är i linje med tidigare forskning inom området, enligt studiens diskussion.
En anmärkning från författarnas synvinkel är om sjuksköterskans bemötande i
studien hade kunnat skiljas ut. Men det var inget som sänkte artikelns trovärdighet
eftersom denna litteraturstudie utgick från ett patientcentrerat perspektiv.
Bemötande var något som även togs upp av Vinter-Repalust m.fl. (2004) där
många äldre över 75 år, kände ett stort förtroende för sin distriktsläkare. Som
äldre patient kan det tänkas vara en trygghet att gå till en och samma läkare. Det
gör även att ett förtroende byggs upp mellan läkaren och patienten.
Av de här studierna framgick det att bemötandet inom vården är viktigt. Resultatet
kan tolkas som att ett bra bemötande gav ett större förtroende som i sin tur fick
patienten att uppleva mer stöd från vården.
25
Bemötande är något som alltid kan förbättras och det är författarnas intryck att det
även är ett komplicerat område att forska inom. Det är även en viktig del av
sjuksköterskans arbete vilket framgår av Socialstyrelsens kompetensbeskrivning
för sjuksköterskor (Socialstyrelsen, 2005). Ska personalen kunna förbättra
bemötandet inom vården tycker författarna att vikten av det ska tas upp redan i
grundutbildningen till de olika yrkesområdena inom hälso och sjukvården.
Kostförändringar → Skuldkänslor
Alla de studier som redovisats under denna rubrik har redan diskuterats under
andra rubriker, varvid allmänna styrkor och svagheter inte tas upp igen. Vad som
inte tidigare nämnts är att i studien av Koch m.fl. (1999) var deltagarna enbart
tablett och insulin behandlade. Hade även kostbehandlade patienter inkluderats är
det rimligt att resultatet sett annorlunda ut, så till vida att ännu fler deltagare
upplevt kostförändringarna som jobbiga. Två av de fyra studierna som tog upp
kost bestod enbart av kvinnor. En tanke som då väcks är att det oftare är kvinnorna som lagar mat i familjen och resultatet hade därför kanske sett mycket annorlunda ut om det varit lika många män som kvinnor i studierna. Resultatet kan då
tänkas kanske inte hade visat på att det var så svårt med kostförändringar som
nuvarande resultat, dock hade det nog fortfarande detta varit en mycket stor del av
det vardagliga livet med sjukdomen.
Kostförändringar verkade vara en väsentlig upplevelse för de flesta diabetiker och
ämnet återkom ofta. Även i samband med andra ämnen pratade deltagarna ofta
om kost, t.ex. vid stöd handlade det ofta om stöd vid kostförändringar. Ett annat
intressant fynd var att ett av de huvudområden som nydiagnostiserade diabetes typ
2 patienter ville ha mer information om var just kost (Peel m.fl. 2004). Med tanke
på att kostförändringar är något som i viss mån påverkar diabetes patienten
dagligen i sitt resterande liv är det kanske inte heller för mycket begärt att mer
information från sjukvårdspersonalen ges om detta. Då många förknippade
”förbjuden” mat med skuldkänslor vore det kanske också bra att istället använda
termer som ”detta är sådant som bara bör ätas ibland” eller ”mindre lämplig mat”,
om så inte är fallet. Detta resultat kan tänkas vara något som gäller för många
diabetiker, då även Almås (2004) tar upp att kostförändringar lätt kan leda till
ångest och nedstämdhet vid misslyckande.
Hjelm m.fl. (1999) konstaterades att både svenska kvinnor och kvinnor som
invandrat från Jugoslavien till Sverige hade stort fokus på kost när de berättade
om sina upplevelser i samband med diabetes. Där fanns dock också en stor
skillnad i att svenskarna oftare pratade om skuldkänslor medan jugoslaverna
sällan nämnde detta trots att de var sämre på att följa den rekommenderade
kosten. En tänkbar förklaring till detta skulle kunna vara att de jugoslaviska
kvinnorna hade en sämre kunskap om sin sjukdom. Men också möjligtvis att
matkulturen såg annorlunda ut och den mat som jugoslaverna åt i allmänhet var
betydligt hälsosammare än den vanliga snabbmaten i den svenska kulturen, varvid
de jugoslaviska kvinnorna inte hade någon anledning att känna skuld trots att de åt
vad de ville. En annan tanke är att jugoslaverna hade upplevt så mycket mer i sitt
hemland att skuld för dem var något mycket värre och de hade därför en mycket
högre skuldtröskel och därför förknippade de inte mat med skuld.
26
Nedstämdhet
Vissa svagheter med studien av Koch m.fl. (1999) har redan nämnts. Deltagarna i
studien var endast medelklass kvinnor och det är inte säkert att resultatet varit det
samma om kvinnorna kommit från flera olika samhällsklasser, då nedstämdhet
kan tänkas vara beroende av ekonomisk trygghet, socialt status m.m. Det hade
också varit intressant om även män inkluderats, då en belysning mellan de två
grupperna varit möjlig. Det tycktes inte heller vara helt säkerställt att nedstämdheten berodde på diabetes typ 2. Men det är väl inte så svårt att föreställa sig att en
person som drabbas av en kronisk sjukdom, som individen tvingas leva med varje
dag i resten av sitt liv, kan känna en viss nedstämdhet. Detta verkar också vara
helt i linje med vad Eriksson (1994) skriver, nämligen att depression är hela tre
gånger vanligare bland diabetiker än bland övriga befolkningen. För att stärka
studiens trovärdighet träffades forskarna och deltagarna varje vecka i åtta veckor,
vilket stärker trovärdigheten av att deltagarna verkligen kände sig nedstämda och
deprimerade regelbundet.
Enbart en av de tolv inkluderade artiklarna tog upp depression i samband med
diabetes typ 2. Men även andra artiklar som valdes att exkluderas tog ibland upp
detta ämne, bl.a. Hanninen m.fl. (1999) konstaterade i en kvantitativ studie att
depression var vanligare hos diabetes typ 2 patienter än hos övriga befolkningen. I
studien visade resultatet att depression hade ett direkt samband med högre HbA1c.
Det fanns ju dock orsaker till varför denna studie valdes att inte inkluderas, som
inte får glömmas bort, dessa var bl.a. en dåligt beskriven metod och ett svårtytt
resultat.
Sexualitet
Syftet med studien av Sarkadi & Rosenqvist (2003) var att utforska sambandet
mellan diabetes och sexuellt samliv. I studiens diskussion förklarade sedan
författarna att de inte kunde säkerställa att de sexuella problemen berodde på
diabetes, vilket väcker tankar om att kanske ett annat tillvägagångssätt varit
lämpligt. Åldern på kvinnorna var utspridd och låg i intervallet 44-80 år, medelåldern var 65 år, vilket borde betyda att huvuddelen av deltagarna var förhållandevis gamla. Det hade kanske varit intressantare om forskarna jämnfört de äldre
kvinnorna med de yngre. Kvinnorna gick en självhjälpskurs inom diabetes. Det är
möjligt att dessa kvinnor prioriterade sin sjukdom högt, då de valt att gå kursen.
Detta kan ha påverkat studiens resultat, då kanske få kvinnor som tog lätt på sin
sjukdom deltog och om så inte varit fallet kanske resultatet visat att fler av
kvinnorna hade sexuella problem. I studien konstaterades att kvinnorna upplevde
det jobbigt att prata om sitt sexliv, vilket medför att det kanske vore bra om
sjukvårdspersonalen tar upp detta ämne med patienterna självmant, så att patienten slipper påfrestningen i att ta upp ämnet själv.
Att sexuella problem kan drabba både kvinnor och män med diabetes är även
något som Gåfvels & Lorenz (1999) tar upp i boken Diagnosen diabetes och alla
känslor inombords. Alltså borde detta vara allmänt känt hos huvuddelen av
sjukvårdspersonalen och ett ämne som alltid togs upp med diabetespatienterna,
vilket enligt studierna oftast inte är fallet. En möjlig orsak till detta kan vara att
sjukvårdspersonalen tycker att det är ett jobbigt ämne att prata om, vilket i sin tur
leder till onödigt lidande hos patienterna.
27
I den kvantitativa studien av Bernardis m.fl. (2002) var bortfallet 25% och hur
detta kunde ha påverkat resultatet togs inte upp i studien. I studien tillfrågades
deltagarna om de haft problem med impotens, vilket kanske skulle ha preciserats
mera, då även om personen är drabbad av impotens är det inte säkert att detta
medför problem, då vederbörande möjligen svarat nej på frågan. 85% av männen i
studien var gifta och om detta sett annorlunda ut är det tänkbart att också resultatet
förändrats. För att säkerställa resultatet följdes männen i tre år och fick då svara
på ett frågeformulär en gång i halvåret. Även i denna studie konstaterades att
sjukvårdspersonalen var dåliga på att prata om ämnet, vilket möjligtvis skulle ha
kunnat förbättra diabetespatienternas livskvalitet om så inte var fallet.
Copingstrategier
En svaghet i Gåfvels & Wändell (2006,2007) studierna var att bortfallen var rätt
stora. Bara 44,6 % av männen och 66,6 % av kvinnorna medverkade i studien
2006 och 2007 var det 46.3 % av männen och 63,9 % av kvinnorna. Metoden som
användes var ett frågeformulär som skickades hem med post till deltagarna. Det
kan vara möjligt att många av de utländska deltagarna i studien från 2007 hade
begränsade kunskaper i det svenska språket, och därför valde att inte svara på
frågorna. De utländska männen i studien från 2007 visade på flera negativa coping
strategier såsom fatalism, resignation, protest, isolation, intrusion och distress än
de svenska männen i studien från 2006. Att de utländska männen visade flera
negativa coping strategier kan tänkas bero på stressen att komma till ett nytt land.
Vissa kanske hade traumatiska upplevelser bakom sig i sitt hemland.
Det kan kanske ifrågasättas varför dessa två kvantitativa artiklar inkluderades i
studien, men de togs med eftersom de visade på vilka skillnader det finns mellan
utländsk födda och svenskfödda diabetespatienter. Det ansågs också viktigt att
visa vilka strategier patienter med diabetes typ 2 använder för att klara av sin
sjukdom, eftersom det i sin tur påverkar upplevelsen av sjukdomen.
Religion och religiös tro verkade ha stor inverkan på upplevelsen av diabetes
inom vissa kulturella grupper. I Samuel-Hodge (2000) studie framgick det att
religionen är en väldigt viktig coping strategi för att klara av sjukdomen. Det kan
göra att upplevelsen av sjukdom blir lite lättare att leva med, genom stödet från
Gud. Det framgick bara att de intervjuade kvinnorna kom från den amerikanska
södern och det kan anses troligt att resultatet blivit annorlunda om samma studie
utförts i en annan del av USA eller i Europa, eftersom religionen har ett starkt
fäste i den amerikanska södern. Ett samband hittades dock i studien av Hjelm
m.fl. (1999) där de jugoslaviska kvinnorna förlitade sig mer på ödet och religiös
tro än de svenska kvinnorna.
Slutsatser
Det som konstaterats i denna studie är att det är troligt att många personer som
drabbas av diabetes typ 2 upplever alltifrån chock till rädsla vid beskedet av
sjukdomen. Dessutom oroar sig patienterna ofta för att sjukdomen ska förvärras
och hittar sitt huvudsakliga stöd inom familjen, men också inom vården. Kostförändringar är också något som upplevs som mycket jobbigt i vardagen, andra
upplevelser som även kan tänkas inverka här är sexuella problem och nedstämdhet. För att klara av sin sjukdom är copingstrategierna många, men där tycks
finnas en viss skillnad mellan män och kvinnor samt mellan olika kulturer.
28
Att studera hur upplevelser och uppfattningar av en sjukdom påverkar patienterna
i vardagen kan tänkas vara svårt och luddigt eftersom detta är individuellt. Det går
inte att generalisera våra resultat och säga att så här är det. Men det som inte får
glömmas bort är att bara för att upplevelsen av diabetes typ 2 varierar mycket
mellan olika patienter är känslorna bakom dessa upplevelserna inget som kan
ignoreras. Istället måste vården individualiseras till patienterna.
Förhoppningen med denna studie är att om en patient med diabetes typ 2 träffar en
sjuksköterska som läst denna studie, ska patienten känna att sjuksköterskan har en
större förståelse för patientens vardag än tidigare. Om så inte är fallet vet i alla fall
författarna till denna studie att det finns två blivande sjuksköterskor som känner
en större förståelse för hur patienter med diabetes upplever sin vardag, nämligen
författarna själva. Förhoppningsvis bidrar detta till att göra dem till bättre
sjuksköterskor.
Det verkar finnas betydligt mindre forskning om hur män upplever diabetes typ 2
än om hur kvinnor upplever sjukdomen. Ett förslag till framtida forskning är att
undersöka skillnader i upplevelsen av diabetes typ 2 mellan män och kvinnor,
vilket i sin tur kan bidraga till att diabetesvården kan individualiseras mera och på
så sätt förbättra livskvaliteten hos diabetespatienterna.
29
REFERENSER
Ajanki, T (1999) Historien om diabetes och insulinets upptäckt. Lund: Historisk
media
Almås, H (2004) Klinisk omvårdnad 2. Stockholm: Liber AB
Andersson, K (2006) Fri från diabetes. Stockholm: Fitnessförlaget
Bernardis, G D m.fl. (2002) Erectile dysfunktion and quality of life in type 2
diabetic patients. Diabetes Care, 25(2), 284-291.
Carroll, C m.fl. (2003) How do people with type 2 diabetes percive and respond to
cardiovascular risk? Diabetes Medicine, 20, 355-360.
Diabetesförbundets hemsida, Diabetes typ 2
>http://www.diabetes.se/Templates/Extension____309.aspx< 2007-02-09
Eriksson, B (1994) Ett år med diabetes. Beskrivningen av ett förlopp samt analys
av faktorer som stött eller hindrat ett framgångsrikt behandlingsresultat.
Edsbruk: Akademitryck AB
Gåfvels, C & Lorenz, K (1999) Diagnos diabetes och alla känslor inombords.
Växjö: Grafiska punkten
Gåfvels, C & Wändell, P E (2006) Coping strategies in men and women with type
2 diabetes in Swedish primary care. Diabetes Research and Clinical
Practice, 71(3), 280-289.
Gåfvels, C & Wändell, P E (2007) Coping strategies in immigrant men and
women with type 2 diabetes. Diabetes Research and Clinical Practice,
76(2), 269-278
Hanninen, JA m.fl. (1999) Depression in subjects with type 2 diabetes. Predictive
factors and relation to quality of life. Diabetes Care 22(6), 997-998.
Hedner, L P (2004) Invärtesmedicin 8:e uppl. Lund: Studentlitteratur
Hjelm, K m.fl. (1999) Beliefs about health and illness essential for self-care
practice: a comparison of migrant Yugoslavian and Swedish diabetic
females. Journal of Advanced Nursing, 30(5), 1147-1159.
Hornsten, Å m.fl. (2005) Patient satisfaction with diabetes care. Journal of
Advanced Nursing, 51(6), 609-617.
Koch, T m.fl. (1999) Women living with type 2 diabetes: The intrusion of illness.
Journal of Clinical Nursing, 8, 712-722.
Peel, E m.fl. (2004) Diagnosis of type 2 diabetes: a qualitative analysis of patients
emotional reactions and views about information provision. Patient
Education and Counseling, 53, 269-275.
30
Polit, D F, Beck, C T (2006) Essentials of nursing research. Methods, Appraisal
and utilization. 6th edition Philadelphia: Lippincott
Polonsky, W (2002) Diabetes hela livet. Lund: Studentlitteratur
Samuel-Hodge, C D m.fl. (2000) Influences on day-to-day self-management of
type 2 diabetes among african-american women. Diabetes Care, 23(7),
928-933.
Sarkadi, A & Rosenqvist, U (2003) Intimacy and women with type 2 diabetes: An
exploratory study using fokus group interviews. The diabetes educator,
29(4), 641-652.
SBU (1999) Evidensbaserad omvårdnad vid behandling av personer med
schizofreni. Rapport nr 4, Stockholm: Statens beredning för medicinsk
utvärdering (SBU).
SFS 1982:763 Hälso och sjukvårdslagen
Smith, S M m.fl. (2003) A qualitative investigation of the views and health beliefs
of patients with type 2 diabetes following the introduction of a diabetes
shared care service. Diabetes Medicine, 20, 853-857.
Socialstyrelsen (1999) Nationella riklinjer för vård och behandling vid diabetes
mellitus. Lindköping: Lindköpings tryckeri AB
Socialstyrelsen (2005) Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.
(Artikelnr 2005-105-1). Stockholm: Socialstyrelsen.
Willman, A m.fl. (2006) Evidensbaserad omvårdnad. –En bro mellan forskning
och klinisk verksamhet. 2:a uppl Lund: Studentlitteratur
Vinter-Repalust, N m.fl. (2004) Obstacles which patients with type 2 diabetes
meet while adhering to the therapeutic regimen in everyday life: Qualitative study. Croatian Medical Journal, 45(5), 630-636.
31
BILAGOR
Bilaga 1
32
Bilaga 2
33
Bilaga 3
Tabell över använda artiklar (gjord av f.f.)
Artikel
Stu
Syfte
Metod/
die
Population
typ
Bernardis, G
D m.fl.
(2002)
Erectile
dysfunction
and quality of
life in type 2
diabetic
patients.
Carroll, C
m.fl. (2003)
How do
people with
type 2
diabetes
perceive and
respond to
cardiovascular risk?
Gåfvels, C &
Wändell, P E
(2006)
Coping
strategies in
men and
women with
type 2
diabetes in
Swedish
primary care.
Gåfvels, C &
Wändell, P E
(2007)
Coping
strategies in
immigrant
men and
women with
type 2
diabetes.
Hjelm, K
m.fl. (1999)
Beliefs about
health and
illness
essential for
self-care
practice: a
comparison of
migrant
Yugoslavian
and Swedish
diabetic
females.
Hornsten, Å
m.fl. (2005)
Patient
satisfaction
with diabetes
care.
Att undersöka
Kva hur många
nti- män med
tativ diabetes typ 2
som har
problem med
impotens.
Resultat
Bortfall 25%
1460 manliga diabetes typ 2
patienter svarade på
frågeformulär angående om de
hade problem med impotens.
34% av männen svarade att de
regelbundet haft problem med
impotens, 24% svarade att de vid
enstaka tillfällen haft problem med
impotens och 42% svarade att de inte
haft problem med impotens.
20 patienter med diabetes typ
2 blev individuellt intervjuade.
10 av patienterna hade tidigare
drabbats av hjärt-kärlsjukdom.
De patienter som inte hade
någon hjärt-kärlsjukdom
matchades med ålder och kön
med de patienter som hade
sådana sjukdomar.
Intervjuerna skedde i
personernas hem och det
inspelade materialet blev
sedan analyserat med hjälp av
dataprogram.
Att bedöma
232 svenskfödda diabetes typ
Kva och jämföra
2 patienter, 121 män och 111
nti- copingstrategi- kvinnor i åldern 35-64 år fick
tativ er hos personer fylla i frågeformulär med
med diabetes
frågor angående copingstratetyp 2 och deras gier.
förhållande till
medicinska
och
socioekonomiska
omständigheter.
Att se vilka
Bortfall 45%.
Kva copingstrategi- 42 invandrare i Sverige, 19
nti- er som
men och 23 kvinnor fick svara
tativ invandrare i
på frågeformulär. Svaren
sverige med
jämnfördes sedan med de 232
diabetes typ 2
svenskarnas från studien ovan.
har samt
jämföra dessa
med svenskars.
Få av patienterna såg något samband
med att ha diabetes och att drabbas av
hjärt-kärlsjukdomar. Patienterna hade
en viss rädsla för framtida
komplikationer och motivation till
livsstilsförändringar hittades ofta hos
Kva
litativ
Kva
litativ
Kva
litativ
Att se hur
patienter med
diabetes typ 2
såg på och
uppfattade
risken med
hjärtkärlsjukdom.
Att utforska
uppfattningar
om hälsa &
sjukdom hos
jugoslaviska
invandrar
kvinnor och
svenska
kvinnor som
kan tänkas
påverka
egenvården.
Att belysa de
erfarenheter
och
reflektioner
personer med
diabetes typ 2
hade om
sjukvården i
Sverige.
Totalt 28 kvinnor med
diabetes, 15 från Sverige och
13 från Jugoslavien som
invandrat till Sverige delades
upp i vars sin fokusgrupp.
Grupperna träffades 3-5
gånger i veckan och
diskuterade diabetes tills ingen
ny information kom fram
under mötena, för att
säkerställa studiens saturation.
Därefter analyserades och
kategoriserades materialet
individuellt av två forskare.
44 personer med diabetes blev
individuellt intervjuade i sina
hem, vilket spelades in och
därefter transkriberades och
innehållsanalyserades.
34
Kvalitet
vår
bedömnin
g
II=
medel
I=
hög
stöttande familjemedlemmar.
Intervjuerna skedde i personernas hem
och det inspelade materialet blev sedan
analyserat med hjälp av dataprogram..
Skillnader mellan könen hittades när
det gällde strategierna resignation,
protest och isolation. Den faktor som
var mest associerad med val av
copingstrategier var HbA1c. Andra
faktorer var bl.a. daglig rökning och
psykisk sjukdom .
Män som invandrat till Sverige visade
sig ha 6 av 10 möjliga copingstrategier.
Kvinnor som invandrat till Sverige
hade bara 2 av 10 möjliga copingstraregier. De mest stressfulla strategierna
hittades hos invandrade män samt ju
längre tid i Sverige desto mindre
stressfulla copingstrategier.
De svenska kvinnorna hade mer
specifika kunskaper om diabetes. De
jugoslaver som nyligen kommit till
Sverige var mycket nöjda med
sjukvården medan resterande tyckte ej
den hade ett holistiskt synsätt. De
jugoslaviska kvinnorna drabbades
oftare av hypoglykemi och svenska tog bättre hand om sina fötter.
II=
medel
II=
medel
I=
hög
Resultatet delades upp i följande tema:
Being in agreement/disagreement about I=
the goals, Being autonomous and equal hög
/ Being forced into adaptation and
submission, Feeling worthy/worthless
as a person, Being attended to and
feeling welcome / Feeling ignored och
Being safe/unsafe and confident/lacking confidence.
Koch, T m.fl.
(1999)
Kva
Women living litawith type 2
tiv
diabetes: The
intrusion of
illness.
Peel, E m.fl.
(2004)
Diagnosis of
type 2
diabetes: a
qualitative
analysis of
patients
emotional
reactions and
views about
information
provision.
SamuelHodge, C D
m.fl. (2000)
Influences on
day-to-day
selfmanagement
of type 2
diabetes
among
africanamerican
women.
Sarkadi, A &
Rosenqvist, U
(2003)
Intimacy and
women with
type 2
diabetes: An
exploratory
study using
focus group
interviews.
Smith, S M
m.fl. (2003)
A qualitative
investigation
of the views
and health
beliefs of
patients with
type 2
diabetes
following the
introduction
of a diabetes
shared care
service.
VinterRepalust, N
m.fl. (2004)
Obstacles
which
patients with
type 2
diabetes meet
while
adhering to
the
therapeutic
regimen in
everyday life:
Qualitative
study.
Kva
litativ
Kva
litativ
Kva
litativ
Kva
litativ
Kva
litativ
Att utforska
vilka strategier
som människor
med diabetes
typ 2 utvecklat
för att skydda,
vidhålla och
främja sin
hälsa.
Att undersöka
den
känslomässiga
reaktionen hos
personer som
får diagnosen
diabetes typ 2
samt vad de
tycker om
informationen
som ges vid
tillfället.
Sex kvinnor som hade
diabetes typ 2 fick träffas en
gång i veckan i 8 veckor och
prata tillsammans utifrån vissa
bestämda ämnen. Kvinnornas
behandling bestod antingen av
tabletter eller av insulin. Det
som sades analyserades sedan
av forskarna.
40 personer, 19st kvinnor och
21st män i åldrarna 21-77år
som fått diagnosen diabetes
typ 2 det senaste halvåret som
var från olika delar av
skottland blev djupintervjuade. Därefter analyserades detta
material för att öka
trovärdigheten i analysen
använde sig författarna av
triangulering.
Att drabbas av diabetes medförde en
livskris för kvinnorna. Huvuddelen av
kvinnorna var missnöjda med
sjukvården. Mat var en viktig fråga för
kvinnorna. Kvinnorna kände sig
självfokuserade och alla kvinnorna
hade någon gång under sjukdomstiden
varit deprimerad.
Resultatet visade att det fanns 3
grupper
1. De som misstänkt diabetes innan
diagnosen p.g.a. symtomen.
2. De som varit sjuka varpå diagnosen
ställts.
3. De som fått diagnosen vid en
rutinkontroll.
Den känslomässiga reaktionen var
väldigt olika för de 3 grupperna men i
princip alla tyckte de fick för lite
information vid diagnostiseringstillfället.
70 African-American kvinnor Resultatet delades in i följande 6
Att upptäcka
med diabetes typ 2 delades
grupper:
relevanta
kulturella
upp i 10 fokusgrupper.
1 Andligt och religöst
psykosociala
Gruppintervjuer utfördes
2 Påverkan av diabetes
företeelser som sedan i de olika grupperna och 3 Multi-vårdgivar roll
påverkar
informationen som inhämtades 4 Stress
livsstilen hos
analyserades sedan.
5 Coping
diabeteskvin6 Socialt stöd.
nor med
AfricanAmerican
bakgrund i
USA.
Att se om
33 kvinnor med diabetes typ 2 14 av de 33 kvinnorna rapporterade
diabetes typ 2
delades upp i fem
sexuella problem, det var dock osäkert
påverkar
fokusgrupper. Frågor om
om dessa var relaterade till diabetes.
kvinnors sexliv sexualitet diskuterades i
Detta var dock inget de vågade ta upp
samt om de
grupperna och deltagarna fick med sin doktor och i princip ingen viste
blivit
även fylla i ett frågeformulär. att diabetes kunde medföra sexuella
problem.
tillfrågade om Därefter använde sig
detta av
författarna av dataanalysprosjukvårdspergram för att analysera
sonalen.
materialet.
Att utforska
diabetes typ 2
patienters syn
på och
uppfattningar
om hälsa.
Bestod av 25 patienter från
Irland med diabetes typ 2.
Deltagarna delades upp i tre
fokusgrupper. Diskussionerna
i de olika grupperna spelades
sedan in och analyserades.
Resultatet utmynnade i följande tema:
Förklaringar till diabetes, Svårigheter
och stress som sjukdomen medförde,
förföljelse, Copingmekanismer :humor
& avvikande beteende, fokus på
mikrovaskulära komplikationer,
sjuksköterskor diabetesvård, upptagna
doktorer, kommunikationsproblem och
framtida hopp.
Att utforska
diabetes typ 2
patienters
attityder,
tankar & rädsla
som
sjukdomen
medför samt
deras
förväntningar
av sjukvården
och problem
de stöter på i
vardagen.
49 typ 2 diabetiker (22 män
och 27 kvinnor) delades upp i
sju fokusgrupper, som
träffades och fick fritt
diskutera fyra frågor som
handlade om diabetes.
Diskussionerna i de olika
grupperna spelades sedan in,
transkriberades och
analyserades.
Resultatet delades upp i de 8 följande
teman: mottagandet av diagnosen,
sjukdomsrelaterade förändringar,
behandling av sjukdomen, det sociala,
relationen till sjukvården, egenvård,
kunskap om sjukdomen och
förväntningar.
35
II=
medel
I=
hög
II=
medel
II=
medel
II=
medel
I=
hög