Fågelj aga nde fladdermöss
Nyligen upptäckte man att en sydeuropeisk fladdermusart, Nyctalus lasiopterus,lever av
nattsträckande småfåglar. I Ulricehamn sågs för ett par år sedan en nordisk fladdermus som
sannolikt fångat en talgoxe i flykten. Observationen antyder att N. /asiopterus kanske inte är den
enda fladdermusart i Europa som jagar flygande fåglar.
JENS RYDELL
n augustikvdll 2004 kom katten Felix hem ti1l
husse och matte i Fänneslunda nära tllricehamn
med en död talgoxe Parus major.I talgoxens hals
satt en nordisk fladdermus Eptesicus nilssonii i ett stadigt grepp med tänderna.Talgoxen var död men fortfarande varm. Fladdermusen var däremot i högsta grad
milt våld ha
från figeln. Medan den fortårande höll kvar
levande och flög sin väg efter att med
lossats
sitt grepp om {ågeln lät den höra ett tydligt kluckande
ljud, vilket vi dock inte riktigt kan tolka.
Vad som hade utspelats innan katten kom hem med
det omaka paret kan man ju aldrig veta, men det verkar troligt att fladdermusen {ångat fågeln och störtat
ti1l marken, där de båda sedan hittades av katten. En
nordisk fladdermus vager 7-10 g, ungefdr hälften så
mycket som en talgoxe, och kan knappast ha burit fågeln någon längre sträcka.
Den nordiska fladdermusen lever huvudsakligen av
insekter som den upptäcker med hjälp av sonar och
fingar i luften. Fladdermöss som jagar på det här viset
brukar inte skilja på byten av olika storlek utan de
betraktar alla loremål i luften som byten. Detta kan
gera och fånga bytet inom en bråkdel av en sekund.
DärIör måste attacken ske reflexmässigt och utan åtskillnad. Om fladdermusen tar hjälp av synen, vilket
ibland verkar vara älet (om bytet är stort och kontrasterar väl mot bakgrunden; Rydell & Eklöf 2003),
kan byten upptäckas på längre håIl och det bör då finnas tid att göra ett aktivt val. Men att den nordiska
fladdermusen skulle jaga fåglar medvetet verkar rätt
långsökt med tanke på att den är så liten.
Det verkar mindre troligt att fladdermusen hade
fängat figeln på marken eller på nattkvisten. Den nordiska fladdermusen har en vingform och ett flygsätt som
inte är särskilt lämplig ftir dema ryp av jakt. Den har
inte setts fänga djur som sitter still eller kryper i vegetationen och spillningen innehåller bara insekter som
kan flyga, aldrig spindlar, färilslarver, tvestjärtar och
liknande (Rydell 1 986).
Fladdermöss och fåglar har ju vanligen helt olika
aktivitetsperioder, men de stöter ändå på varandra under skymning och gryning. Det är då som fladdermöss
inte sällan blir tagna av frglar, oftast mindre ror4åglar
(Rydell
man lätt fiirvissa sig om genom att kasta upp exempelvis en sten eller en mössa i luften fram{tir en patrulle-
ombytta.
rande fladdermus. Att de attackerar direkt beror dels
på att risken att stöta på något annat än ett byte i luften
i praktiken är minimal, dels på att fladdermöss helt
enkelt inte har tid att fundera så mycket på om de ska
attackera eller inte. Ultraljudsignalerna har nämligen
så kort räckvidd att en flygande fladdermus måste rea-
i
10
& MÄTS JONSSON
n.fl.
t996). Men ibland är rollerna tydligen
Fladdermöss somjagar fäglar mer regelbundet finns
tropikerna, men då rör det sig antingen om stora
fladdermöss som lever helt eller delvis av större byten,
och som ibland fängar fäglar på nattkvisten, eller om
två arter vampyrer som lever helt och hållet av blod
från Iåglar. De här arterna har precis de egenskaper
som den nordiska fladdermusen saknar, nämligen breda
Iaunabflora
sin storlek mycket bättre förutsättningar än en nordisk
fladdermus att kunna hantera stora byten i luften.Vår
observation anfyder ändå att I'J. lasiopterus kanske inte
är den enda fladdermusart som jagar flygande fäglar.
Tack tillJanAndersson lor synpunkter och kommentarer och till Fellx som hittade fågeln och fladdermusen.
Summary. InAugust 2004 a house cat carried home
but sti1l warm great tit Parus major near Ulrice-
a dead
hamn, southern Sweden. Attached to the bird's neck
was a northernbat Eptesicus nilssonii hanging in a strong
En nordiskJladdermus Eptesicus nilssonii med
ett
kraftigt grepp om halsen på en dod menfortJarande uarm
talgoxe Parus major.
nilssonii with
tit.
I
[A northern åal Eptesicus
a strong
grip around the throat of a great
Foto : Mats Jönsson
vingar som gör att de kan ryttla och manövrera i små
utrymmen och sinnesorgan som gör det möjligt att
hitra byten som gömmer sig i vegetationen.
Av större intresse för vårt vidkommande är att man
nyli.gen upptäckt att en sydeuropeisk fladdermusart,
I'Jyctalus lasiopterus, til1 stor del lever av nattsträckande
småfiglar. Fåglarna fingas och äts i luften - oftast på
hög höjd (Ibaiiez m.fl. 2001). Den här arten är nära
släkt med vår art stor fladdermus I'lyctalus nodula rnen
den är större (40-50 g). Under högsommaren, när fi
eller inga småfiglar sträcker, byter fladdermössen diet
och iever av flygande insekter precis som sina släk-
tingar.Att
I'l.lasiopterus äter figlar fick man klart
fiir
grip with the teeth.The bat flew away only after having
been forced to release its grip. The northern bat
normally feeds on flying insects and it seems unlikeiy
that it had caught the bird at its night roost.A speculative
but more likely scenario is that the bat had caught the
bird in flight but was unable to carry such a hear,ry
prey. Ending up on the ground, the attached pair was
found by the cat.We compare this scenario with observations of the greater noctule Nyctalus lasiopterus,which
regularly catches and eats nocturnally migrating passerines in southern Europe. Our observation indicates that
the bird-catching behaviour of the greater noctule may
not be unique among aerial-hawking bats. I
Jens Rydell
E-post: [email protected]
Mats Jönsson
E-post: [email protected]
sig
genom att man hittade figelf ädrar i spillning insamlad
från kända boplatser i Italien och Spanien, men man
antog ftirst (på felaktiga grunder) att Iåglarna hade fångats på nattkvisten. Den här arten är precis som den
nordiska fladdermusen inte skapt {iir sådant, utan för
jakt i fria luften. Att fladdermössen verkligen fingar
och äter figlarna i flykten stod emellertid klart när
man hittade nyligen avbitna vingar av rödhake på marken, samtidigt som flera exemplar av I'J. lasioptcrus jagade på hög höjd ovanfiir. Man lyckades finga en av
de jagande fladdermössen, och den visade sig ha f ädrar från rödhake i klorna. N. lasiopterus har på grund av
Litteratur
Ibaflez, C.,Juste,J., Garcia-Mudarra,J.L. & Agirre-Mendi,
P.T.2001. Bat predation on nocturnally migrating
birds. - Proceedings of the National Academy of
Sciences USA 98: 9700-9702.
Rydell,J. 1986. Foraging and diet ofthe northern bat
Eptesicus nilssoni in Sweden. - Holarctic Ecology 9:
272-276.
Ryde11,J.,
Entwistle,A. & Racey, PA. 1996.Timing of
foraging flights in three species ofbats in relation to
insect activrty and predation risk. - Oikos 76:243252.
Rydell,J. & EkIöf,J. 2003. Vision complements echolocation
in an aerial-hawking bat. - Naturwissenschaften 90:
481
Ånc. ror:2, zoo6
E
-483.
11
