WORKSHOP – SKÖNLITTERATUR OCH LIVSFRÅGOR
Text: PÄLSEN
Upplägg:
Vi läser novellen Pälsen av Söderberg och tittar på innehållet utifrån ett existentiellt
perspektiv. Det finns få litterära texter med så hög existentiell densitet som denna.
Här hittar du novellen: http://runeberg.org/histrett/05.html
Förslag på arbetsgång:
1. Aktantanalys
Läs novellen och a) pröva att sätta in karaktärerna i nedanstående schema och se vad du får
för resultat. Testa de olika karaktärerna som subjekt och se vad som händer.
b) Förändras strukturen under berättelsens gång?
Syftet med denna analys är att tydligare se hur karaktärernas relationer kan se ut. Här finns
inget facit utan modellen avtäcker en rad möjligheter. Vad man slutligen väljer som den
intressantaste strukturen är ofta en fråga om tolkning.
Modellen kallas för Greimas aktantanalys och är tänkt att renodla berättelsens (eller filmens,
pjäsens) struktur. Av alla aktörer i en berättelse är det endast några som är väsentliga för den
inre strukturen och dessa aktörer kallar Greimas för AKTANTER.
I berättelser finns ett SUBJEKT som strävar efter ett viktigt värde (t.ex. sanning, kärlek, makt
etc.), i modellen kallat OBJEKT, men hindras av en MOTSTÅNDARE. En HJÄLPARE kan
bistå SUBJEKTET i dennes strävan efter OBJEKTET. Objektet måste emellertid inte vara
avsett för subjektet självt utan kan ha en annan MOTTAGARE. GIVAREN är den/det som
kan ge värdet till mottagaren.
En sista anvisning: en aktant måste inte vara en enskild person utan kan vara ett kollektiv,
samhällsförhållanden eller ett psykiskt fenomen som till exempel en hämning hos en person,
en värdekonflikt etc.
2. ”Existensanalys”
Titta igenom nedanstående existentiella begrepp och teman (A-H) och välj något som
intresserar dig. Gör gärna några noteringar så att du inte hinner glömma dina reflektioner före
cafét! Vissa av nedanstående teman passar kanske endast in på huvudkaraktären Henck,
medan andra även är intressanta för de övriga karaktärerna.
A. LIVETS MENING
(Bo Jacobsen, Existensens psykologi)
Livsmål kan man kalla det innehåll en människa fyller sitt liv med och som ger det inriktning
eller form. Livsmål är det en person strävar efter.
Livsvärden – en människas grunduppfattning, vad hon anser vara ett gott eller dåligt liv
Är alla livsmål lika värdefulla? Olika teorier:
Neutralitetsteorin – alla mål är lika värdefulla
Engagemangsteorin (Jean Paul Sartre) Det handlar inte om vad man väljer utan själva
engagemanget!
Omvärldsnödvändigheten (Erich Fromm) Människan bör välja vissa livsmål. Vi bör sträva
efter livsmål som inte slösar på jordens resurser (”Att ha eller att vara”). Viktigt att släppa
egocentriciteten och öppna sig mot världen.
Förändras mål och mening under livet? Olika teorier:
Jung: två huvudfaser i den individuella utvecklingen åtskilda av medelålderskrisen.
Kierkegaard: tre faser: estetiska/njutning, etiska/innerlighet, religiösa/andlighet (se nedan
”Kierkegaards tre sätt att leva”)
Frankl: Människan förverkligar sig genom
1. Skapande (vara kreativ)
2. Upplevelsevärden (musik, konst, naturen)
3. Inställningsvärden (hur man förhåller sig till händelser och tillstånd, t.ex. att bli sjuk). I
vissa stunder har människan en särskild möjlighet: "en sista chans att förverkliga det högsta
värdet, att uppfylla den djupaste meningen, lidandets mening. Det som betyder mer än något
annat är nämligen den hållning vi intar till lidandet"
Är individens livsmål fastställda på förhand eller väljer hon?
Sartre: människan väljer fritt bland det som finns. Vi lever i ett tomrum.
Frankl: Uppgiften ligger där ute och väntar på varje individ. Det finns något varje individ ska
uträtta, hennes bestämmelse.
Kan en människa hjälpa någon annan att finna livets mening?
Frankl: Varje människa har en livsuppgift oavsett om hon är medveten om det eller ej. Du
kan inte fråga vad livets mening är. Den frågan är meningslös för dig. Den som ställer frågan
är livet självt. Du ska svara på frågan. Du svarar livet genom att ta ansvar för livet. Och du
svarar inte genom ord utan genom handling. Målet md terapin är att föra fram den andra till
den radikala upplevelsen av sitt ansvar, att upptäcka de personliga uppgifter som kan ge
honom/henne en livsmening.
B. KÄRLEK OCH SKULD
(Rollo May, Kärlek och vilja; Erich Fromm, Kärlekens konst)
Olika former av ”kärlek”:
Filia – djup vänskap
Agape – en oegennyttig kärlek (t.ex. föräldrars kärlek till sina barn)
Eros – komplicerat begrepp, en skapardrift, att höra ihop med andra människor (May), en
stark kärleksdrift (i en kärleksrelation inkluderar den sex och sensuell erotik) som ger upphov
till ömhet och som syftar till en långvarig relation (Fromm).
Sex – en kroppslig handling som syftar till (sexuell) avspänning (betoning på biologisk drift)
Olika typer av skuld:
Reell skuld – man skadar någon på riktigt i verkligheten
Neurotisk skuld – man skadar någon i fantasin
Existentiell skuld – man har inte förverkligat sina livsmöjligheter, ett slags olevt liv
C. SJUKDOM
(Jacobsen, Existensens psykologi)
Hur kan man förhålla sig till sin sjukdom?
Att bemästra sjukdom (skaffa info, problemlösning, förhindra skadans utbredning)
Att föra en dialog med sin sjukdom, undersöka vad den kräver för att inte bli så
dominerande
Att betrakta sjukdomen som en gåva, sjukdomen kan tvinga fram ett annat livsmål
som man sedan upplever som mer meningsfullt. Den mening som han hittills haft som
grund i livet upphävs av den nya sjukdomserfarenheten. Valet är krävande. Man
accepterar det nya tillståndet och omformulerar sin livsmening.
D. KRIS (Jacobsen, Existensens psykologi)
Krisens tre dimensioner enligt det existentiella perspektivet
Förlustdimensionen, motgångsdimensionen, den existensöppnande dimensionen
a) Förlust. Den drabbade förlorar något som han/hon sedan saknar. Reaktion på förlusten är
sorg. Genom sorgen övervinner personen sin förlust och kommer till rätta med den så långt
det är möjligt. Härigenom återvinns livsluften gradvis.
Flera slags förluster:
A. Direkta. Man förlorar någon, förlora en kroppsdelar, brand
B. En människa förändras i psykiskt avseende (demens, slutar att älska någon)
C. Förlust av mening och av grundsynen på tillvaron. (Våldtäkt, incest, olyckshändelser,
naturkatastrofer)
D. Att förlora sina utvecklingsmöjligheter i livet. Avbrott i en relation.
b) Motgång. Den mängd motgångar som naturen, ödet eller slumpen haft i beredskap till oss
Dock, individen kan bestämma hur han/hon vill förhålla sig till sin fakticitet.
c) Existentiell möjlighet
En kris kan vara en personlig vändpunkt, en ny livsmöjlighet, en möjlighet att se vad livet
egentligen handlar om. Att drabbas av en kris är också en möjlighet att finna positionen i
förhållande till fyra existentiella grundteman; enligt Irvin Yalom: A. Döden (vi lever nu men
en dag ska vi dö) B. Frihet (vi strukturerar själva vårt liv, dock utifrån ett tomrum) C.
Ensamhet (vi föds och vi dör ensamma men har behov av gemenskap) D. Meningslöshet (vi
söker och konstruerar mening i livet, men i ett meningslöst universum.)
Hur kommer en individ igenom en kris?
1. Känslor och stämningar dyker upp, noteras och kommer till uttryck. Viktigt att bli
medveten om sina känslor, acceptera dem, gå i dialog med dem
2. Hela självet. I en kris kan det hända att vissa intryck inte tas in i medvetandet för att
de kan vara alltför smärtsamma för personens självbild; självet är det dyrbaraste vi
har. Dessa intryck måste skärskådas, omvärderas och återintegreras i den nya
tolkningen. Med självet i detta sammanhang menas uppfattningen om vilka vi är.
Vissa händelser i en kris kan vara oförenliga med vår bild av oss själva.
Reparationsarbetet kan då bestå i att utforska vilka föreställningar och värderingar vi
bär med oss. Vissa av dessa hindrar oss från att möta världen öppet.
3. Livsmening förnyas. Krisen kan ges en mening.
E. ATT MÖTA DÖDEN
(Jacobsen, Existensens psykologi)
Vilka olika inställningar kan man ha till sin död? Vad kan styra vilken inställning man har?
När man ska dö måste man göra sig färdig med livet. Förmågan att avsluta det väl beror på
om man är nöjd med sitt liv eller upplever det som misslyckat och ofullbordat.
När man ska dö måste kan kunna släppa taget.
När man ska dö måste man kunna förhålla sig till smärta.
När man ska dö kommer man att förhålla sig till ångest
Försvarmekanismer inför dödsångest
Tron på att man själv är osårbar. "Det drabbar inte mig"
Tron på den store frälsaren. ( Någon kommer att rädda mig! Läkaren, en ny medicin, ett
mirakel etc.)
Vad är dödsångest?
"Människor är endast rädda för att dö när de är ängsliga för att leva."
Tro på något hinsides (alltså på en övernaturlig kraft eller tillstånd)
Vad betydelse har en sådan tro för livet?
Döden kan vara en radikal förintelse.
Döden kan innebära att människans kropp transformeras till en annan existensform som inte
går att uppfatta för oss dödliga.
Döden kan bestå i att människans kroppsliga existens övergår i någonting som funnits före all
existens, så att den döde får en relation till Varat som sådant, vilket är dolt för de levande.
Kan döden göras meningsfull?
I vissa stunder har människan en särskild möjlighet: "en sista chans att förverkliga det högsta
värdet, att uppfylla den djupaste meningen, lidandets mening. Det som betyder mer än något
annat är nämligen den hållning vi intar till lidandet" (Frankl)
F. KIERKEGAARDS TRE SÄTT ATT LEVA
(Harris & Lagerström, Konsten att leva innerligt)
Att leva i sinnlighet (estetiska stadiet)
Att möta världen: njutningen i nuet, uppskatta och glädjas åt det som är utanför oss
själva.
Att samla på saker för dess egen skull eller för användning (saker, kunskap,
erfarenheter, resor). Men konsumtion räcker inte för att skapa mening.
Att berusa sig med tingen. Om längtan kommer inifrån är det inte fel att berusa sig
med tingen men däremot om den kommer utifrån, dvs. är andras värden.
Att leva i innerlighet (etiska stadiet)
Att vara innerlig. Skaffa en egen tolkning (livsåskådning) av världen, för att komma
ur tomheten.
Att vilja välja. Räcker inte med att finna meningen med livet. Du måste pröva den
mot verkligheten. Du måste våga välja. Vi måste välja utan garantier. Ett val kan bara
fattas med hjälp av innerlighet, utifrån de tankar och känslor som du har precis då
valet ska göras och med full medvetenhet om, att oavsett vad du väljer kommer du
aldrig någonsin att veta vad ditt beslut kommer att få för konsekvenser. Väljandet
kommer inte an på att välja det rätta utan på det allvar och patos varmed du väljer.
Att våga handla. Sanningen är inte vad du säger, inte vilka kunskaper du kan stoltsera
med, vilken moral du påstår dig ha eller vilka teorier du lutar dig mot. Den enda
sanningen som finns är dina handlingar. Det du gör, gör dig till den du är. Du kan
alltid bli någon annan genom att göra något annat. När dina innersta känslor, dina val
och dina handlingar oavsett konsekvenserna stämmer överens med varandra är du en
autentisk människa, du är helt enkelt den du är. Du inte lyckligare, men tydligare.
Att leva i andlighet (det religiösa stadiet)
Att öppna sig. När jaget förenar sig med anden försvinner själviskheten. Vad är
meningen med mitt liv i förhållande till den stora meningen? Vilken är min
huvuduppgift? Kierkegaard svarar Kärleken.
Att älska villkorslöst. Bara den som sänkt sig ner i Existensen, i Allt, i Intet, kan
upptäcka att vi redan är det vi söker och kan älska utan att vilja ha något tillbaka.
Att bli ett med allt. Inför andra människor och till vardags är vi alltid någonting, där
existerar jaget, personligheten. I det dagliga är du en självständig individ, du är skild
från allt. I ett evighetsperspektiv existerar inte ditt jag, där är du Ingen. Ingen som är
en del av Allt. Och så kommer insikten – vi är inte avskilda, vi har alltid tillhört
Existensen. Du blir "rotad i evigheten".
G. INDIVIDENS FYRA EXISTENSDIMENSIONER
(Emmy van Deurzen, Det existentiella samtalet)
Enligt denna teori lever människor inom fyra dimensioner och meningsfullheten är kopplad
till hur väl man fungerar inom samtliga. Man kan utvecklas längre inom någon dimension
men detta tillvägagångssätt anses inte kunna ge ”full” livsmening.
Fysiska dimensionen: hur vi lever i och interagerar med den fysiska världen, naturen, men
även i vår egen kropp.
Sociala dimensionen: våra relationer till andra människor.
Personliga dimensionen: de egna upplevelserna, identitet och självförverkligande
Andliga dimensionen: våra idéer, övertygelser, mål vi strävar mot.
H. LIVSBERÄTTELSEN SOM NARRATIV STRUKTUR
(Dan Stiwne (red), Bara detta liv)
Vi försöker i vår fantasi skapa en meningsfull och begriplig livsberättelse av våra minnen. Vi
väljer ut vissa minnen, viktar dem i betydelse och sätter dem i en viss ordningsföljd så att
livsberättelsen passar vår egen bild men också sociala och kulturella föreställningar. Flera
terapiformer handlar delvis om att skapa en ny livsberättelse för klienten.
En teoretiker (Gergen, K. J.) menar att vi kan se tre grundformer av livsberättelser: Den
stabila berättelsen där livsmålen inte förändras nämnvärt över tid. Det nya liknas vid något
välbekant och neutraliseras. Den progressiva berättelsen där målet och karaktärer tolkas som
delar i ett utvecklingsperspektiv, en positiv förändringsprocess, där ny kunskap kan ge
upphov till ny förståelse. Den regressiva berättelsen som innebär att det nya som händer
tolkas som att allt bara blir sämre.
