Avläsningsguide
EUCAST
lappdiffusionsmetod
Version 4.0
Augusti 2014
Ändringar i EUCAST avläsningsguide
Version
Ändringar
Version 4.0
Augusti 2014
•
•
•
Version 3.0
Maj 2013
•
•
Ytterligare information om otydliga zonkanter för streptokocker på bild 11.
Förbättrade bilder för S. maltophilia och trimetoprim-sulfametoxazol,
enterokocker och vankomycin samt S. aureus och bensylpenicillin på bild
17, 20 och 21.
Särskilda instruktioner för detektion av inducerbar klindamycinresistens
hos stafylokocker och streptokocker på bild 22-23.
•
Stafylokocker ändrat till S. aureus på bild 15 och 21.
Ytterligare information kring avläsning av S. maltophilia och trimetoprimsulfametoxazol på bild 17.
Ytterligare exempel för enterokocker och vankomycin på bild 20.
Version 2.0
Maj 2012
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Förtydligande angående avläsning på bild 3, 9, 10 och 22.
Ytterligare exempel på inväxt i zon på bild 6.
Ytterligare exempel på otyliga zonkanter för stafylokocker på bild 10.
Exempel på β-hemolys på bild 13.
Särskilda instruktioner för S. maltophilia på bild 17.
Förtydligande angående Enterobacteriaceae och ampicillin på bild 18.
Särskilda instruktioner för E. coli och mecillinam på bild 19.
Ytterligare exempel med enterokocker och vankomycin på bild 20.
Särskilda instruktioner för stafylokocker och bensylpenicillin på bild 21.
Version 1.0
September 2010
•
EUCAST avläsningsguide publiceras för första gången i svensk version.
2
Avläsning
• Följande instruktioner för avläsning är en del av EUCAST
lappdiffusionsmetod.
• Håll plattan på ca 30 cm avstånd, ta hänsyn till all växt
som syns med blotta ögat och läs zonerna där växten
slutar (se bild 15-23 för särskilda avläsningsinstruktioner).
• Mät zondiametern med skjutmått, linjal eller med en
automatisk zonavläsare.
3
Avläsning
• MH
– Mät zoner från
baksidan mot en mörk
bakgrund med
belysning mot plattan
• MH-F
– Mät zoner från
ovansidan utan lock
med belysning mot
plattan
4
Inväxt i zon
• Om det finns enskilda kolonier i zonen, undersök om det
är en kontamination och gör om resistensbestämningen
vid behov.
• Om det inte är en kontamination, ta hänsyn till kolonier i
zon vid avläsning.
6 mm
eller 6 mm
Avläsning vid inväxt i zon.
5
Inväxt i zon
• Om det finns enskilda kolonier i zonen, undersök om det
är en kontamination och gör om resistensbestämningen
vid behov.
• Om det inte är en kontamination, ta hänsyn till kolonier i
zon vid avläsning.
E. coli med
ESBL
H. Influenzae med
PBP-mutationer
6 mm
6 mm
Avläsning vid inväxt i zon.
6
Svärmning
• Läs där växten slutar och bortse från svärmning som
kan uppstå för Proteus-arter.
7
Dubbla zoner
• Kontrollera renhet och upprepa resistensbestämningen
vid behov.
• Om inväxten inte är en kontamination, mät den inre
zonen.
Avläsning vid förekomst av dubbla zoner.
8
Otydliga zonkanter
Enterobacteriaceae
• Håll plattan mot en mörk bakgrund på ca 30 cm avstånd
och skapa en bild av var zongränsen går. Ta hänsyn till
det som ser ut som växt vid första anblicken, utan att
hålla upp plattan mot ljuset eller använda
förstoringsglas.
Avläsning av otydliga zonkanter för Enterobacteriaceae.
9
Otydliga zonkanter
Stafylokocker
• Håll plattan mot en mörk bakgrund på ca 30 cm avstånd
och skapa en bild av var zongränsen går. Ta hänsyn till
det som ser ut som växt vid första anblicken, utan att
hålla upp plattan mot ljuset eller använda
förstoringsglas.
Avläsning av otydliga zonkanter för stafylokocker.
10
Otydliga zonkanter
S. pneumoniae
• Ta hänsyn till inväxt av små kolonier som är synliga
med blotta ögat när plattan hålls på ca 30 cm avstånd.
• Förekomst av små kolonier i zonkanten kan bero på
fuktiga MH-F plattor, och kan i vissa fall minskas genom
torkning av plattorna före inokulering.
11
Växt eller hemolys?
• Läs zonen där växten slutar och inte där hemolysen
slutar.
• Ibland kan det vara svårt att skilja hemolys från växt.
– β-Hemolysiner diffunderar ut i agarn. β-hemolys är därför
ofta fri från växt.
– α-Hemolysiner diffunderar inte ut i agarn. Det är ofta växt i
områden med α-hemolys.
– Zoner med α-hemolys ses vanligen med pneumokocker
och β-laktamantibiotika.
12
β-hemolys
• Vicka på plattan för att se skillnad på växt och hemolys.
β-hemolys är ofta fri från växt.
S. pyogenes
Streptococcus grupp C
13
α-hemolys
• Vicka på plattan för att se skillnad på växt och hemolys.
Det är ofta växt i hela området
med α-hemolys.
För vissa organismer syns
ytterligare α-hemolys utan växt.
Vicka på plattan för att skilja
mellan växt och hemolys!
14
Särskilda
avläsningsinstruktioner
• Trimetoprim och trimetoprim-sulfametoxazol allmänt
• Stenotrophomonas maltophilia och trimetoprimsulfametoxazol
• Enterobacteriaceae och ampicillin
• E. coli och mecillinam
• Enterokocker och vankomycin
• S. aureus och bensylpenicillin
• Detektion av inducerbar klindamycinresistens hos
stafylokocker och streptokocker
15
Trimetoprim och trimetoprimsulfametoxazol
• Följ instruktionerna för avläsning och mät den inre zonen
då dubbla zoner förekommer.
• Bortse från en tunn hinna av växt in till lappen i en i övrigt
tydlig zon.
E. coli
KNS
Moraxella
Haemophilus
16
Stenotrophomonas maltophilia och
trimetoprim-sulfametoxazol
• Bortse från inväxt i zonen, som kan ses för
Stenotrophomonas maltophilia och trimetoprimsulfametoxazol. Inväxten kan variera i utseende från
tunn dimma till tydlig växt.
6 mm
Om en yttre zon kan urskiljas, mät den yttre zonen.
= Känslig om zonen ≥ 16 mm
Tjock växt in till
lappen
= Resistent
Enterobacteriaceae och ampicillin
• Bortse från tunn inväxt i form av en inre zon som kan
förekomma med viss Mueller Hintonagar. Den inre
zonen förekommer inte med vissa batcher av agar och
när yttre zonen läses ses ingen skillnad mellan batcher.
18
E. coli och mecillinam
• Bortse från isolerade kolonier i zonen.
6 mm
19
Enterokocker och vankomycin
• Håll upp plattan mot ljuset och undersök zonen.
– Otydlig zonkant och kolonier i zonen indikerar
vankomycinresistens. Om zonen är ≥ 12 mm och
zonkanten är otydlig, utför konfirmatoriska tester.
E. faecalis
Ej VRE
E. faecium
VRE
20
S. aureus och bensylpenicillin
• Håll upp plattan mot ljuset och undersök zonen.
– För att detektera penicillinasproduktion hos stafylokocker
krävs att zondiametern mäts OCH att zonkanten
undersöks noggrant.
S. aureus med
skarp zonkant och
zondiameter ≥ 26 mm
= Resistent
S. aureus med
otydlig zonkant och
zondiameter ≥ 26 mm
= Känslig
21
Detektion av inducerbar
klindamycinresistens hos stafylokocker
• Inducerbar klindamycinresistens kan detekteras genom
antagonism mellan klindamycin och en makrolid.
• Placera erytromycin- och klindamycinlapparna med 12-20
mm mellanrum (kant till kant) för att upptäcka eventuell
antagonism (D-fenomen).
Exempel på D-fenomen hos stafylokocker.
22
Detektion av inducerbar
klindamycinresistens hos streptokocker
• Inducerbar klindamycinresistens kan detekteras genom
antagonism mellan klindamycin och en makrolid.
• Placera erytromycin- och klindamycinlapparna med 12-16
mm mellanrum (kant till kant) för att upptäcka eventuell
antagonism (D-fenomen).
Exempel på D-fenomen hos streptokocker.
23
Avläsningsguide
Håll plattan på ca 30 cm avstånd, ta hänsyn till all växt som
syns med blotta ögat och läs zonerna där växten slutar.
Undantag
E. coli
Ciprofloxacin
S. aureus
Linezolid
S. aureus
Erytromycin
Enterobacteriaceae
Ampicillin
Observera att det ofta
är växt i områden med
α-hemolys!
S. pneumoniae
Kloramfenikol
S. pneumoniae
Tetracyklin
S. pneumoniae
Cefaklor
24
