Missionären
N R
4
A P R I L
1 9 9 8
Tidning för Sjundedags Adventistsamfundet i Sverige och Svenskfinland
När Gud öppnar
himmelens fönster
20-årsjubilem i
Uppsala
Under 47 år hade
Uppsala Adventistförsamling flyttat
runt i olika lokaler i
staden innan de fick
en egen kyrka.
Glädje och tacksamheten var igen på
topp när församlingen, som sedan
1978 har växt från 30
till 73 medlemmar, samlades sabbaten den 21
februari 1998 för att fira 20-årsjubileum.
Se s 5!
Evangeliet och
adventismen
– Jag skulle aldrig ha råd att inte ge tionde, säger 97-åriga Ellen
Hollström.
Ellen har gett tionde i cirka 80 år. Och under den tiden har
hon otaliga gånger fått erfara hur Gud har uppfyllt sitt löfte i
Mal 3:10, 11.
Se s 4!
Gåva till
Ekebyholmsskolan
– Vi får erkänna att våra lärosatser ibland förkunnats på ett sätt som inte varit förenligt med frälsning genom tro allena; men då ligger problemet
i den felaktiga förkunnelsen och inte i själva lärosatserna, skriver generalkonferensens ordförande, Robert Folkenberg.
– Låt oss rätta till det sätt på vilket vi lär ut
dessa sanningar i stället för att förkasta dem!
Se s 12 – 14!
” ...han har uppstått, så som han sade.”
Matt 28:6.
Den 25 april
Tre kors
Se s 8!
Sjuttio gånger sju ...
Se s 11!
De tre träden
Se s 10!
1
Välkommen till
Vårkonferens
på Västeräng
den 5 – 7 juni 1998
Guds levande Ord
Fredag
19.30
Till bords med Jesus
Sabbat
09.00
När dagen börjar –
Bönestund
Söndag
09.30
Guds Ord lär oss –
Bibelstudium
10.30
Till hela världen –
Missionsstund
11.00
Guds Ord talar till oss –
Högtidsgudstjänst
14.30
Det levande Ordet
16.00
Ordet i musik och sång
19.30
Väckelsemöte
21.00
Lägerbål
09.00
Vad händer inom samfundet?
11.00
Ordet och jag
Pris för vårkonferensen på Västeräng:
300:– för hela tiden
Enstaka dygnspriser:
Rum 55:–/pers
Större tält/husvagn 60:–. Mindre tält/1–2 pers 30:–
Extra el. 25:–/dygn
Matpriser:
Frukost 25:–, Lunch 40:–, Kvällsmat 30:–
JUNINUMRET
MÅNDAGEN
DEN 4 MAJ 1998
SOMMARNUMRET
MÅNDAGEN
DEN 8 JUNI 1998
Material ska sändas
till redaktionen:
Anne-Maj Sandström
Sandström,
Alsjöslingan 21,
443 72 Gråbo
Telefon: 0302–427 66,
Telefax: 0302–427 55,
E-mai1:
[email protected]
”Petrus och den andre
lärjungen begav sig då ut till
graven. De sprang båda två,
men den andre lärjungen
sprang fortare än Petrus
och kom först fram
till graven. Han lutade
sig in och såg
linnebindlarna ligga
där men gick inte in.
Simon Petrus kom strax efter,
och han gick in i graven...
Då gick också den andre
lärjungen in, han som hade
Priser för barn:
0–3 år gratis, 4–12 år 50% av de vuxnas pris,
13 och uppåt – fullt pris
kommit först till graven.
Vi rekommenderar att ni som har möjlighet tar med husvagn eller tält!
Och han såg och trodde.”
Anmälan sker till AnneMarie Aspén
på unionkontoret, 08–14 03 65 före 15 maj.
Varmt välkomna till andlig fest på Västeräng!
2
MANUSDAGAR
Joh 20: 3–6, 8.
Missionären
NUMMER 4
APRIL 1998
Årgång 102
ISSN 0349-6996
Chefredaktör och ansvarig
utgivare: Per Bolling
Redaktör/redaktion:
Anne-Maj Sandström
Alsjöslingan 21,
443 72 Gråbo
(E-mail: Se s 2)
Layout:: Susan Bolling
E-mail: 102555.2472@
compuserve.com
Prenumeration och
grafisk produktion:
SDA media,
Box 10036, 800 10 Gävle.
Telefon: 026-61 02 88.
Telefax: 026-61 07 87.
Postgiro: 9 34-0.
Postgiro i Finland:
80 00 55-109 36 05.
Redaktionsråd:
Per Bolling, Georg Filippou, Ulf Gustavsson, Ari
Laitinen, Maria Brothén
Brothén,,
Anne-Maj Sandström,
Martin Vukmanic.
Utges av Sjundedags
Adventistsamfundet i
Sverige, Box 536,
101 30 Stockholm.
Prenumerationspris
Prenumerationspris:
I Sverige: 285 kronor.
I Finland: 200 FIM.
Bilaga: Saltaren
Tryckt hos: Kirjatoimi, Finland
Sjundedags
Adventistsamfundet
SVENSKA UNIONEN
Missionsföreståndare:
Per Bolling;
Samfundssekreterare:
Roland Sjölander;
Ekonomichef:
Roland Brothén.
Kontor: Olof Palmes gata 25,
Stockholm.
Telefon: 08-14 03 65, växel.
Telefax: 08-20 48 68.
Postadress: Box 536,
101 30 Stockholm.
Telegramadress:
Adventist, Stockholm.
Postgiro: 15 13 78-7.
Internet websidor:
http://www.7advent.se.
FINLANDS SVENSKA
ADVENTKYRKA
Föreståndare:
Klaus Kalliokoski.
Kontor: Annegatan 7C 19,
FI_00120 Helsingfors.
Telefon: 009 358/0602 799.
Telefax: 009 358/0643 778.
HOPPETS RÖST
Föreståndare:
Roland Sjölander.
Box 100 42, 800 10 Gävle.
Telefon: 026-61 02 88.
Postgiro: 516 78–1.
Aldrig mer!
Aldrig mer!
Det var så gott som hela Europas befolkning
överens om för lite över 50 år sedan. Aldrig mer
skulle gatans parlament få världens öde i sina
händer. Det råa våldet skulle aldrig mer få styra
människors handlande. Nazismen hade visat sitt
verkliga ansikte. Och 60 miljoner människor
hade fått betala med sina liv när Adolf Hitler och
hans medhjälpare försökte genomföra sina drömmar om en ny världsordning. I stället för en ny
värld efterlämnade de ett Europa i kaos och ruiner.
Idag demonstrerar åter igen nazisterna på gatorna i Europas huvudstäder.
I Stockholm ljuder slagorden om den nordiska rasens renhet. I en del andra europeiska länder är rasistiska partier t o m representerade i ländernas parlament. På Internet har antalet nazistiska hemsidor växt från 300 till 600 på ett år.
Delar av en ny generation håller snabbt på att
anamma samma hatets läror som kastade ut deras far- och morföräldrar i sex års krig och lidanden.
Det är svårt att säga hur pass stora de nazistiska grupperna är i vårt land. Det finns inte en
enda homogen rörelse, utan ett antal mindre
grupper som verkar vara sammanlänkade genom
informella nätverk.
(Och ännu har det tack och lov inte trätt fram
någon ledare som försökt samla de olika grupperna till en gemensam front...)
Massmedia hjälper oss inte heller att få en
korrekt bild av vad som är på gång. Nazism och
gatustrider mellan ungdomar och polis säljer lösnummer och drar tittare. Siffror och analys tråkar ut och får nyhetskonsumenterna att vända
blad respektive byta kanal. Så nyhetsrapporteringen blir lätt snedvriden i riktning mot vad som
är kommersiellt intressant, och den sanna beskrivningen av verkligheten skjuts åt sidan.
Naturligtvis finns det inte bara en orsak till att
nazismens hotfulla hakkors åter igen målas på
väggar och viadukter. Sveriges ekonomiska problem har lämnat många ungdomar utan någon
framtid. Just de här grupperna upplever också de
senaste årens invandring som ett hot i en situation som redan är hopplös.
Lägg till detta den likgiltighet som genomsyrar
vårt samhälle idag. Alltför många människor står
sig själva närmast och bryr sig mycket lite om vad
arbetskamrater, grannar eller ens de egna barnen
har för sig. Och den likgiltigheten, den bristen
på motstånd, är extremismens bästa jordmån.
”Det
krävs mod för att våga stå
emot de onda krafterna.
Men som kristna har vi blivit
kallade till det.”
1930-talets tyska nazism växte sig stark p g a
att ingen tog den riktigt på allvar. Därför mötte
den mycket lite motstånd. Den sågs som en del
av tidsandan. Och i samhällets ledande kretsar
betraktades Hitler som något av en pajas, en
clown som skulle trilla på sina egna pajaskonster.
När han kom till makten visade han att hans
”pajaskonster” var dödligt farliga.
De flesta av oss har troligtvis bara mött de nya
nazisterna på tidningssidorna och i TV:s nyhetsutsändningar. Men vi har nog alla stött på de
strömningar som utgör nazismens grogrund –
främlingsfientligheten och rädslan för hur det
växande antalet ”nya svenskar” kommer att påverka vårt samhälle.
Vad gör vi om främlingsfientligheten sticker
upp sitt huvud i fikarummet på jobbet? Om en
granne börjar klaga på blattar och svartskallar?
Vi kan inte påverka de stora skeendena. Men
i vårt egen närmiljö kan vi stå för och göra känt
det som vi bekänner och tror på att alla människor är bröder och systrar och att vi alla är lika
värda inför Gud. ”Nu är ingen längre jude eller
grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni
ett i Kristus Jesus” (Gal 3:28) .
När det tyska nazistpartiet grundades hade det
sju medlemmar. Ett ”massmöte” var då 20 personer som kom för att lyssna till Hitlers tal.
Men partiet växte, eftersom åsikterna som det
framförde passade dåtidens samhällsklimat, och
på grund av att de goda krafterna inte gjorde
motstånd. Om de goda tiger, så hörs bara de
onda.
Det krävs mod för att våga stå emot de onda
krafterna. Men som kristna har vi blivit kallade
till det. I vår närmiljö kan vi bidra till att stoppa
eller åtminstone försvåra den utveckling som nu
har börjat. Låt oss ha mod att tala innan det ondas
röster har blivit så högljudda att vi inte längre
kan göra oss hörda.
Per Bolling
3
”Jag skulle
aldrig ha råd
att inte ge
tionde”, säger
97-åriga Ellen
Hollström som
gett tionde i
cirka 80 år.
När Gud
öppnar
himmelens
fönster
–Herren är med mig med sin nåd varje
dag. Givandets glädje när det gäller Herren är ofelbart en stor välsignelse. Gud
har rätt till tiondedelen av våra inkomster. Så vittnar vår 97-åriga syster Ellen
Hollström, Luleå som gett tionde i cirka
80 år.
Hon citerar Mal 3:10–11. ”Fören full
tionde till förrådshuset, så att i mitt hus
finnes mat, och pröven så, hurudan jag
sedan bliver, säger Herren Sebaot. Förvisso skall jag då öppna himmelens fönster över eder och utgjuta över eder riklig välsignelse. Och jag skall näpsa gräshopporna för eder, så att de icke mer
fördärvar eder frukt på marken...” Och
hon fortsätter:
–Blir det inte en kolossal välsignelse
när Herren skall öppna himmelens fönster över oss för att ge oss sin välsignelse?
Kan vi undvara något sådant?
Så berättar hon om sin ungdomstid:
–Jag och min kamrat Signe Hallberg
åkte till Holland med en gruppresa. När
vi presenterade oss för de andra sa vi att
vi var adventister. Då sa någon att ett sånt
samfund kan man inte tillhöra, för då
måste man ge tionde och det har man
inte råd med.
–Men, sa jag, jag skulle aldrig ha råd
att inte ge tionde.
–Vad, har du inte råd? Vad menar du?
Hur mycket ger du då?
–Jag ger tiondedelen. Om jag tjänar 20
kronor ger jag två kronor. Jag får 18 kronor och Han bara två. Och nog har vi väl
råd att ge Gud denna lilla del? Och sedan få se hur Gud öppnar himmelens
fönster över oss och ger oss riklig välsignelse. Inte sant?
–Tror ni inte att jag har råd till det?
Nu har jag praktiserat det själv i snart 80
år och jag vill tala om den kolossala välsignelse jag fått av att ge. Jag skulle aldrig ha klarat mig själv utan detta.
4
De hade 500 kronor att öppna sin rörelse Skodsborgskliniken med i Luleå ,
och de kom överens om att ge tionde av
bruttot. En dag såg en järnhandlares fru
att de saknade en bokningsbok och sände
dem en. Och när de skulle betala det rabattkort som de låtit trycka sa chefen:
”Inte skall ni komma hit och betala. Ni
är nybörjare och jag kan komma och få
behandling.”
Så var det hela tiden. Överallt sa man
att ”vi skall hjälpa er”, ”vi är så glada att
ni kommit till oss.”
–Vad jag än gjort, vad jag än tagit mig
för, så har det varit en oerhört stor välsignelse. Vi fick undan för undan långt
utöver det tionde vi gav.
Vi fick tag på en sommarstuga två år
efter det vi startat, för Signe som hade
gröna fingrar ville odla våra grönsaker,
morötter, rödbetor, palsternackor etc.
Men det var fullt av mullvadar, sorkar
och råttor på området, och när vi såg
grannarnas förstörda trädgårdsland
undrade vi hur det skulle gå.
Men skadedjuren kom aldrig in på vår
tomt. Och när grannarna undrade varför
mullvadarna inte kom till vårt trädgårdsland sa vi:
–Vi ger tionde.
Vad sade Gud? ”Jag skall näpsa gräshopporna, skadedjuren så att de inte
fördärvar eder frukt på marken” (Undertecknad besökte Ellen och Signe i deras
stuga för ca 50 år sedan och kan bekräfta
detta).
–Jag har sett så många bevis på hur
Herren välsignar tiondegivandet att jag
säger att jag har inte råd att inte ge. Och
det är ju så lite han begär.
Så här skall det gå till, fortsätter Ellen.
–När man har fått sina pengar lägger
man genast undan det som är Herrens
och så tänker man inte mer på dem. Och
det jag har kvar räcker
och blir över, för det
Herren välsignar det
är välsignat.
Så hänvisar Ellen
till det som hände Israels barns kläder under ökenvandringen
att de ej nöttes ut.
Hon berättar vidare:
–Jag köpte ett par eccoskor när de
kom ut 1974 och jag har gått med dem
otroligt mycket, men de nöts inte ut. En
brorsdotter brukar säga att hon är less på
att se mig i mina gamla kläder och så går
hon och köper nya och ger mig. Det är
Guds välsignelse.
Det går även att ”låna åt Gud.” Och så
återger hon en berättelse om en liten
norsk pojke som var överlycklig över sin
skatt, en enkrona. Som ett lån till Gud
gav han den till en fattig kvinna i närheten.
En dag ställde han träskorna vid vägkanten, gick åt sidan, böjde knä och bad:
”Ge mig tillbaka den krona du lånade av
mig.”
Två herrar som gick förbi hörde pojkens bön och la ner en femkrona i varje
sko. De fick sedan höra pojken utropa:
”Är det sant att du ger så stor ränta, Gud?
Då skall du alltid få låna av mig och jag
vill bara tillhöra dig!”
Så mer i förbigående berättar Ellen,
nästan blind och oförmögen att läsa och
skriva sedan fyra år tillbaka, att hon
måste ha med sig någon när hon skall till
banken i stan (från Gammelstad där hon
nu bor) .
–Jag tog ut 100.000 kronor nu senast
och sände som en gåva till samfundet!
Och med tiondet har jag ordnat så att jag
tog ut 25.000 kronor och sände det till
Stockholm och bad dem att ta mitt
tionde från den summan och säga till
när den är slut, så får jag sända mera.”
Och så berättar hon glädjestrålande igen
och igen om Guds rika nåd, hjälp och välsignelse. Och att hon fick komma till
traktens bästa och trevligaste boplats för
gamla, Solgårdshemmet, där hon trivs,
har eget rum och får allt hon behöver.
Evert Johansson
20-års jubileum
i Uppsala
Ӏr det verkligen sant?
Är kapellet Olofsgården på Svanbergsgatan 6
till salu? Ska vi verkligen få en egen kyrka?”
D
et måste ha varit några av de tankar som medlemmarna i den lilla
Adventistgruppen i Uppsala kände när
det var klart att de skulle få en egen samlingslokal. Under 47 år hade gruppen
flyttat runt i olika lokaler i Uppsala, men
nu skulle de äntligen få sin egen kyrka.
Pastor Willow Palm hade i januari 1976
träffat kyrkoherde Sjöholm från Svenska
kyrkan och den 1 oktober samma år
underteckades kontraktet av dåvarande
unionsföreståndaren Odd Jordal. Uppsala kommun ville köpa byggnaden, men
Med ett viktigt undantag(!) var vi alla med när kyrkan invigdes för 20 år sedan.
Många fanns på plats för
att fira när Adventkyrkan
i Uppsala fyllde 20 år.
mycket musik och sång och pastor
Bolling talade utifrån temat Med
Kristus i vardagen. Jesus har inte kommit ännu och vi är fortfarande kvar på
denna jord. För att komma igenom vardagen måste Kristus vara med oss.
Efter en god jubileumslunch samlades
församlingen åter för att först lyssna till
historiska minnen om kyrkans tillkomst
och vad som har hänt under de senaste
20 åren. När kyrkan invigdes hade församlingen ca 30 medlemmar. Idag är
medlemsantalet uppe i 73. Pastor Per
Bolling talade också om
Adventistsamfundets situation idag. Under dessa
möten framkom tankar
om att vi alla, du och jag,
är ansvariga för att sprida
evangeliet till våra vänner. Pastorn ensam klarar
inte av att göra det. Vi
måsta alla engagera oss
eftersom Svenska Kyrkan ville att den
andliga verkamheten skulle få fortsätta i
byggnaden fick Adventistsamfundet
köpa den för 75.000 kr mindre än vad
kommunen bjudit. Medlen till att köpa
den nya kyrkan hade unionen fått genom
att en syster i Helsingborg hade testamenterat sin bostad till samfundet. Efter
en renovering invigdes så slutligen
Adventkyrkan i Uppsala den 25 februari
1978.
Sabbaten den 21 februari 1998, nästan
exakt 20 år senare, firade församlingen i
Uppsala 20 års jubileum. Kyrkan var full
satt när församlingen och tillresande
samlades för att under jubileumsgudstjänsten lyssna till missionsföreståndare Per Bolling. Gudstjänsten innehöll
○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○
Jubileumslunchen
bidrog också till
dagens glädje och
samvaro.
för att sprida Kristus i vår vardag.
Vi hoppas att Jesus kommer tillbaka
under de närmaste 20 åren som ligger
framför oss. Om inte, så vet vi att Gud
kommer att vara med församlingen i
Uppsala för att vi tillsammans med Honom ska kunna sprida det glada budskapet på bästa möjliga sätt till våra vänner.
Tack Gud för allt, och tack till alla er
som gjorde jubiléet i Uppsala till en underbar Sabbat!
Peter Nilsson
○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○
Låtskrivarträffen i Örebro
L
åtskrivarträffen i Örebro Advent
kyrka vid månadsskiftet januari–
februari blev en trevlig upplevelse för de
13 deltagarna i vinterkylan, de flesta från
Örebro. Initiativtagare till denna lärorika musikträff var SAMS. Det var inspirerande att vara med i den unga skaran,
och få lärdom om hur man ska skapa musik och sånger.
Vi gladdes åt att dela ut de färdiga
melodierna till varandra som ett trevligt
minne. Några av oss hann till och med få
texten färdig.
Vi vill varmt tacka vår kära broder,
Lars Engdahl, som åkte till oss ända från
Göteborg för att dela med sig av sina kunskaper. Vi uppskattar högt din musikaliska begåvning och den hjälp vi fick.
Cecilia och André, som burit den
största bördan ska ha ett stort och varmt
tack, samt alla som på ett eller annat sätt
hjälpt till. Men först och främst vill vi
tacka Gud, som gett oss musikens gåva
för att hylla hans heliga namn.
En utav de lyckliga deltagarna
på Låtskrivarträffen, Maja Jaakola
○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○
5
Kvinnans
roll förstärks
D
et är allt fler kvinnor i
utveckling sländerna
som blir egna företagare. Genom att sälja tomater på gatan, vara sömmerska med
egen symaskin eller köpa en
kalv för att göda upp den kan
kvinnan ta ett större ansvar
för familjens försörjning.
Kvinnorna är ofta mycket
kreativa när det gäller att
hitta på olika sätt för att få
pengar till mat och barnens
utbildning. Dessutom blir det
allt mera vanligt att kvinnorna blir ensamma med barnen när männen överger dem
eller blir arbetslösa. Eftersom
kvinnorna ofta saknar utbild-
En av de lyckligt
lottade. Många
kvinnor i uländerna saknar
dock utbildning.
Men med hjälp
av mikrokrediter
får de hjälp att
förverkliga sina
affärsideer
och bidra till
familjens
försörjning.
ning är det enda alternativet
att bli egen företagare.
Mikrokrediter, dvs små,
små lån till de allra fattigaste
finns idag i över 50 länder.
Adventisterna på Island
firar 100-årsjubileum
Adventistsamfundet på Island firade minnet av David
Östlunds landstigning på ön
den 26 november 1897. Trots
att man samlades några månader efter det egentliga jubileet, blev samlingen mycket
lyckad, med över 300 medlemmar från hela ön, besök av
dr Bertil Wiklander och
många av öns ledare.
Islands president, Olafur
Ragnar Grimsson var närva-
rande tillsammans med sin
fru. Denne sade bl a:
–Sjundedagsadventisterna är kanske inte så många
jämfört med andra samfunds
medlemsantal, men den roll
ni spelat i vårt lands historia
har varit viktig, inte bara
inom utbildningen utan också
genom det exempel ni gett
genom vad ni utfört och er religiösa utövning”.
ANN
KORT FRÅN HELA VÄRLDEN
Explosionsartad
tillväxt i Mexico
Mer än 7000 nya medlemmar
döptes under gudstjänster i
januari 1998. 3000 av dessa var
från Chiapas-regionen, där
ett antal adventister förlorat
sina liv därför att de vägrat gå
med i gerillan. Det mesta av
tillväxten kommer sig av att
pastorerna inspirerat med-
6
94% av alla låntagare är kvinnor och 97% av de lån som har
beviljats av Adventistsamfundet har återbetalats.
Redan 1992 fick vi pengar
från SMR/Sida (2,9 miljoner)
för att kunna stödja ett sådant
låneprojekt. Totalt fick 2.600
familjer hjälp genom detta
projekt.
Ytterligare 3,8 miljoner
har nu beviljats Adventistsamfundet från SMR/Sida för
att vi ska kunna fortsätta med
dessa mikrokrediter. Ytterligare 375.000 kronor kommer
att samlas in till detta projekt
eftersom det är ett av hjälpaktionsprojekten för 1998.
Det har konstaterats att
kvinnorna är den rätta målgruppen. Kvinnan är inte
bara bättre på att betala tillbaka lånen än vad männen är,
de är också mer benägna än
männen att satsa vinsten på
att förbättra bostaden, och
hjälpa barnen. Kvinnorna ser
till att barnen får näringsrik
mat och får skoluniformer så
att de kan gå i skolan. Detta
är avgörande på lång sikt, för
på detta sätt kan familjen och
barnen lyftas ur fattigdomen.
Rigmor Nyberg
Religionsfrihetskonferens
i norra Kaukasus
Trots motstånd från lokala
myndigheter och kyrkor kom
mer än 65 deltagare från nio
ryska regioner, till konferensen om religionsfrihet den
18–19 februari. Representanterna var från Adventistsamfundet, Baptisterna,
Pingstvännerna, Katolikerna
och Ortodoxa kyrkor, liksom
judiska rabbiner, muslimska
mufti, vetenskapsmän och tio
mediabyråer.
–Många artiklar om konferensen publicerades i lokala
och regionala tidningar och
mötena sändes på radio och
tv, säger Adventistsamfundets representant, Victor
Krushenitsky.
Ett resultat av konferensen
är att International Religious
Liberty Association har upprättat ett lokalkontor i norra
Kaukasus. Pyatigorsk, StavroANN
pol, Ryssland.
œ KORT FRÅN HELA VÄRLDEN œ KORT FRÅN HELA VÄRLDEN
lemmar att sprida evangelium
bland sina grannar.
Adventistsamfundet i
Mexico är nu uppe i mer än
en halv miljon medlemmar.
ANN
SMF hämtar sig
ekonomiskt
Efter flera svåra år med kraftiga underskott har Svenska
Missionförbundet nu fått ett
överskott på omkring 300 000
kronor. För två år sedan hade
man ett underskott på cirka
sju miljoner kronor. Den beska medicinen innehöll kraftiga åtstramningar i budgeten, minskade insatser i både
Sverige och utlandet och försäljning av fastigheter och
hotell. Inkomsterna från
dessa försäljningar placerades
med vinst i förvaltning. Man
tog också upp extra kollekter
och uppmanade medlemmarna att offra mer.
DAGEN
Tusentals
adventister
döpta på Kuba
Robert Folkenberg berättar
att samfundet har fått när-
Julgåvan
förbättrar
gatubarnens liv
M
ånga av de barn som
bor i slumområden
blir alltför ofta gatubarn och
lämnar skolan. Om barnen får
någon som bryr sig om dem,
om de får någonstans att gå
när de inte är i skolan, väljer
de att komma hem till sina
föräldrar på kvällen även om
det är i slummen.
Detta är något som ADRA
i Brasilien upptäckte för
några år sedan och därför
bjöd man in barnen till kyrkans lokaler. Barnen fick där
hjälp med sina läxor, undervisning om hälsa och hygien
och dessutom mat. Detta resulterade dels i att eleverna
som kom till kyrkan förbättrade sina skolresultat med
70% och dels att många flera
barn ville komma till kyrkan
för där fanns det plats för
dem.
Ett dagcenter behövde
byggas. Men varifrån skulle
man få pengar för detta center? Ville Sverige ställa upp?
Vi sade ja och julen 1995 samlade vi in 229.000 kronor till
detta center. Dessutom fick vi
från Läkarmissionen 458.000.
Flera lokala myndigheter och
företag ställde också upp och
gav bl a en hel del utrustning
till centret.
För att driva detta center
behövs också pengar. Vi har
flera privatpersoner som regelbundet sänder pengar till
centret och dessutom har
Ekebyholms pensionärsförening detta som sitt speciella
projekt.
Centret är nu färdigbyggt
och tusentals barn kommer
att få möjlighet till en bättre
framtid genom att tillbringa
sin fritid på dagcentret. Tack
till alla er som gav till detta
julen 1995.
Rigmor Nyberg
Tack vare julgåvan 1995 och
ADRA:s insatser kommer
tusentals gatubarn att få en
bättre framtid.
KORT FRÅN HELA VÄRLDEN
mare 4000 nya medlemmar
på en vecka. Dopen uppmärksammades av CNN
World News som tecken på
ett nytt, tolerant klimat på
ön. I ett uttalande till den kubanska pressen, sade Folkenberg bl a att ”Ni ska veta att
sjundedagsadventister världen över ber för Kuba”.
Inklusive de nydöpta, beräknar man antalet sjunde-
Kristen
väckelse bland
New Ageanhängare
Ljusbärarna är sedan fyra
månader tillbaka en väckelserörelse i Trondheim,
Norge som sprids bland
New Ageanhängare. Rörelsen har bett närmare
200 personer igenom till
frälsning. Alla har de det
gemensamt att de tidigare
varit indragna i New Ageverksamhet av olika slag.
Centreringen kring Jesus
Kristus och försoningen
på korset är mycket uppenbar i rörelsen. Ljusbärarnas medlemmar arbetar
med att påverka New
Ageare, till exempel satanister och har fått uppleva
att många av dem har omvänts och blivit befriade
från onda makter. Dagen
New-Age
kurserna
i Jämtland
stoppas
Efter TV-programmet Striptease i höstas avslöjande om
New-Agekurserna för de arbetslösa i Jämtland, beordrade arbetsmarknadsminister
Margareta Winberg en utredning om förhållandena. Länsarbetsnämnden i Östersund
får nu skarp kritik av utredarna som bland annat funnit
att en del kursmaterial innehållit långa citat ur New
Agerörelsens store ”profet”
James Redfields bok Den nionde insikten . Deltagarnas
aura har fotograferats och
analyserats, de har genomgått
en slags ”konfrontation” med
sin uppväxtmiljö för att bestämma sin livsroll etc.
–Det man måste tänka på
är att arbetslösa befinner sig
i en så utsatt position vilket
gör dem lättpåverkade, det
blir en form av indoktrinering, säger Erik Olsson, en av
utredarna.
Han säger vidare att problemen nu rättats till men att
man måste ha nya rutiner för
upphandling av kurser.
New Age-kurserna har
stoppats och Länsarbetsnämnden godkänner inte
Helén Lundberg som drivit
PÅ G-utbildningen som kursledare i utveckling och ledarskap.
Dagen
œ KORT FRÅN HELA VÄRLDEN œ KORT FRÅN HELA VÄRLDEN
dagsadventister på ön till över
ANN
20.000.
Framgångsrik
videoevangelisation
Sex grupper med Global Mission-pionjärer reser runt i
Zimbabwe med video projektorer och små generatorer,
och berättar på så sätt om vår
tro. De är sponsrade av Ad-
ventist North Pacific Union i
USA och Global Missions
huvudkontor i Washington.
Man har haft möten runt om
på landsbygden sedan början
av året, med upp till 300 människor vid varje möte. Anmälningar till bibelstudier kommer snabbare än att man kan
ta hand om dem. Satsningen
kommer att fortsätta under
ANN
1998.
Nutanas nya
ansikten
Ole Pedersen är ny VD på
Nutana sedan den 1 mars då
förre VD:n Bertil Utterbäck
gick i pension. Två veckor senare, den 16 mars, tillträdde
Bo Gustavsson tjänsten som
ny Ekonomichef efter Christer Fors som övergått till annan verksamhet.
7
LUK 23:33 – 43
Tre kors
V
ilken är den viktigaste frågan i
livet? Det finns många svar:
Vem ska jag gifta mig med?
Vilken utbildning ska jag ta? Vad är
meningen med livet? Finns det någon
Gud? Listan på viktiga frågor är oändlig.
Men, jag skulle vilja föreslå att den viktigaste frågan i livet ställdes av en fångvaktare som bevakade Paulus och Silas i
fängelset i Filippi: ”Vad ska jag göra för
att räddas?” (Apg 16:30) .
Låt oss se på frågan vad ska jag göra
för att räddas? och se hur de två rövarna,
som korsfästes tillsammans med Jesus,
besvarade den. Tre personer dog den där
fredagen för nära 2.000 år sedan. En dog
för synden, en dog frikänd från synd, och
en dog i synd. Två var skyldiga och förtjänade sitt straff, och en var helt oskyldig och förtjänade inte sitt straff. Två
betalade sin skuld till samhället, och en
betalade allas vår syndaskuld.
Se på Golgata och de två män som
befann sig i samma situation. Myndigheterna i Juda hade medvetet placerat Jesu
kors mellan två rövare, för att håna och
förödmjuka honom ytterligare. Även en
av rövarna hånade Jesus genom att säga
”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv
och oss!” (Luk 23:39) . Den andre rövaren,
å andra sidan, gör en häpnadsväckande
stor andlig upptäckt: ”Vi har dömts med
rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han
har inte gjort något ont.” (Luk 23:41) .
Det finns många legender kring den
rövare som upptäckte att Jesus var oskyldigt dömd till döden. Hans namn sägs
vara Demas och han verkar ha varit en
Robin Hood i Juda, som tog från de rika
och gav till de fattiga. Vidare hävdar en
Peter Nilsson
är pastor
för Uppsala
Adventistförsamling.
8
legend att när Josef, Maria, och Jesus flydde från
Betlehem
till
Egypten undan
Herodes
efter
Jesu födelse, så
mötte de Demas
som var ledare för
ett banditgäng.
Men, när Demas
såg in i Jesu underbara kärleksfulla ögon, skonade han deras liv.
Se på Golgata
och de två männen som såg till
Jesus för sin räddning. Båda rövarna bad Jesus om
att Han skulle
rädda dem, men
de såg på sin situation från två olika
synvinklar. Den
förste rövaren sa:
”Hjälp då dig själv
och oss ” – ett
egoistiskt synsätt,
medan den andre
sa: ” Tänk på mig
när du kommer
hem i ditt rike” –
att se till Kristus
den enda räddningen i vår värld. Den siste rövaren erkände inte bara sina egna synder, men
han accepterade också Kristus som sin
Herre. Rövaren förutsåg med sitt uttalande att Jesus skulle uppstå från det
döda och på så sätt besegra döden och
ge honom, rövaren, chansen till evigt liv.
Framför allt såg den siste rövaren inte enbart en förödmjukad Jesus utan han såg
också en Kung!
Se på Golgata och se Jesus vars uppgift var att bringa frälsning till vår värld.
På korset tog sig Jesus tid att rädda ännu
en människa:
”Med förundran
såg änglarna Jesu
oändliga kärlek.
Under det att Han
utstod de mest intensiva fysiska och
själsliga lidanden
tänkte Han bara
på andra och uppmuntrade
den
ångerfulle att tro. I
sin
förnedring
hade han talat till
Jerusalems döttrar
som profet. Som
präst och förespråkare hade han anropat sin Fader att
förlåta bödlarna.
Såsom kärleksfull
Frälsare hade Han
förlåtit den ångerfulle rånaren hans
synder.” ( Ellen
G White, Vändpunkten, sid 756)
Det är aldrig för
sent att ta emot Jesus som vår personlige Frälsare.
Vad vi än har gjort,
så finns det räddning och förlåtelse
i Kristus. Om du
vill, kan den fria
gåvan om evigt liv
med Jesus Kristus vår Herre börja här
och nu (se Luk 17:20, 21) .
Till sist, vilken är den viktigaste frågan i ditt liv? Det fanns tre personer på
tre kors på Golgata den där fredagen. På
ett av korsen dog Jesus Kristus som besegrade Satan och synden genom sin död.
På de två andra korsen dog två rövare. En
av rövarna accepterade Jesus som sin personliga frälsare och den andre förnekade
Honom. Två olika vägar, en som leder till
evig död och en som leder till evigt liv,
men vilken väg väljer du?
Peter Nilsson
Läst
Tillsammans
vid källan
Medmänniskan –
en bok om att möta sig
själv och andra
Författare: Tommy Hellsten
Förlag: Trots Allt
”Att respektera en annans ofullkomlighet är en av de största gåvor som en
människa kan ge en annan...”
Tommy Hellsten är både teolog och
terapeut. Han har uppmärksammats
alltmer också i Sverige efter att i många
år varit en flitig föreläsare och författare i sitt hemland Finland. Det är en
ytterst angelägen bok om människosyn
och – känns det som efter en noggrann
genomläsning – en oumbärlig bok för
alla som arbetar med och för människor.
Hur bygger man en rätt inställning
och förståelse för andra människor? För
Hellsten finns det bara en plats att börja
bygga – nämligen vid svaghetens källa.
Där börjar man att utveckla en förlåtande attityd.
”Det är tillstånd där man inte överraskas av en annans svaghet. Man föraktar
inte den andres svaga sidor, dömer inte
hans ofullkomlighet, känner inte skadeglädje över en annans misslyckande.
Denna attityd orkar höra vad som helst
och förstår vad som helst. Inget mänskligt är den främmande.” (s 22)
Detta är för Hellsten grunden för en
kristen människosyn – för ett förhållningssätt till medmänniskan som skulle
utmärka oss alla inom församlingen! För
det är i mötet med andra människor som
det föds något nytt och när vi på ett skapande sätt finns till för en annan män-
niska, kan vi alltid vara säkra på att Gud
är närvarande.
Om det är någon bok som det känns
angeläget och rätt att rekommendera
för studie- och bönegrupper i församlingarna är det ”Medmänniskan”. Vi behöver en väckelse i våra relationer, om
Gud ska kunna bruka oss på det sätt
han önskar och Hellsten lägger i den
här boken viktiga grundstenar för väckelse!
Hur betraktar vi varandra och vad är
grunden för våra relationer? Vad vi är
eller vad vi gör? Och vad är skam –
osund och sund skam? Och vad skiljer
skuld från skam? Här repeterar jag bara
frågorna! Hellsten klargör på ett oerhört angeläget och ansvarsfullt sätt
skillnaderna och vikten av att inse dem.
Insikterna i Hellstens bok är förutsättningar för att kunna arbeta terapeutiskt för andra människor, men de är
samtidigt möjligheter att ”renovera
grunden” i relationerna inom många
församlingar.
Om du någon gång funderat över
hur du – och dem omkring dig – möter
andra människor, då är det här en bok
för dig.
Ulf Gustavsson
9
Missionären
D e tre träden
D
et var en gång tre små träd som
stod på en bergstopp och fantiserade om vad de önskade bli
när de blev stora.
Det första lilla trädet såg upp mot
stjärnorna och sa: ”Jag skulle vilja bli en
skattkista. Jag vill bli överdragen med
guld och fylld med dyrbara stenar. Jag
vill bli den vackraste skattkistan i världen!
Det andra lilla trädet såg ner på den
lilla ån som flöt förbi på sin väg till havet. ”Jag skulle vilja föra mäktiga kungar
på färden över de vida haven. Jag vill bli
det starkaste och stoltaste skeppet i världen.”
Det tredje lilla trädet blickade ner i
dalen vid bergets fot där jäktade män och
kvinnor arbetade i en myllrande stad.
”Jag vill inte alls lämna bergets topp. Jag
vill växa till en sådan höjd att människor,
när de stannar och ser på mig kommer
att lyfta sin blick mot himlen och tänka
på Gud. Jag vill bli det högsta trädet i
världen.
Tiden gick. Regnet föll, solen sken
och de tre små träden växte sig stora och
höga. En dag kom tre skogshuggare upp
på berget.
Den förste skogshuggaren såg på det
första trädet och sa: ”Vilket vackert träd.
Det passar precis för mig”. Så svingade
han sin stålblanka yxa och det första trädet föll. ”Nu kommer man att göra mig
till en vacker kista och lägga underbara
skatter i mig” sa det första trädet.
Den andra skogshuggaren såg på det
andra trädet och sa: ”Det här trädet är
starkt. Det är perfekt för mig.” Så glimmade hans yxa till och det andra trädet
föll för hans hugg. ”Nu ska jag segla över
de stora haven”, tänkte det andra trädet.
”Jag ska bli ett starkt skepp åt mäktiga
kungar!”
Det tredje trädet kände hur modet
sjönk då den siste skogshuggaren såg åt
hennes håll. Hon stod där så rak och hög
och pekade stolt mot himlen. Men skogshuggaren brydde sig inte ens om att se
uppåt. ”Alla slags träd duger åt mig”
muttrade han och svingade sin blanka
yxa och det tredje trädet föll.
Det första trädet gladdes när huggaren förde henne till en snickarverkstad.
Men snickaren gjorde en krubba av
10
De tre träden hade nästan glömt sina
drömmar.
Men en natt, inneslöts det första trädet av ett gyllene stjärnljus när en ung
kvinna lade ner en nyfödd baby i
krubban. ”Jag önskar jag
kunde göra en vagga åt
honom viskade maken
till modern som tryckte
hans hand och log medan stjärnljuset glimmade på det blanknötta
träet. ”Den där krubban
är vacker” sa hon. Och
plötsligt visste det första trädet att det bar på
den största skatten i hela
världen.
En kväll kom en
trött vandrare och hans
vänner och trängde ihop
sig i den gamla fiskebåten. Vandraren föll i
sömn medan det andra
Hon upplevde sig vara
trädet stilla seglade ut
på den lilla sjön. Men
otäck, hård och grym.
det dröjde inte länge
förrän en rasande storm
Men när solen gick upp på
bröt ut med ett våldsöndagsmorgonen kände
samt dån. Det lilla trädet darrade. Hon visste
det tredje trädet jorden
att hon inte var stark
nog att bära så många
spritta av glädje under sig.”
passagerare tryggt genom stormen och regnet. Då vaknade den
trötte mannen, reste sig
och sträckte ut sin hand
BILD: COMPUSERVE
och sa: ”Bli stilla”. Och
stormen bedarrade lika
snabbt som den kommit. Och plötsligt
henne åt djuren att äta ur. Det en gång så
förstod det andra trädet att hon bar Hovackra trädet blev aldrig överdraget med
nom som är himmelens och jordens konguld och fyllt med skatter. Hon blev nerung.
dammad och fylldes med hö åt de hungEn fredagsmorgon häpnade det tredje
riga djuren på en bondgård.
trädet då hennes bjälkar fördes bort från
Det andra trädet log när skogshuggaden bortglömda virkeshögen. Hon blev
ren tog henne till ett båtvarv, men, nej,
rädd och ryggade tillbaka när hon bars
det byggdes inga mäktiga segelfartyg den
genom en larmande folkmassa. Hon bädagen. Istället blev det en gång så starka
vade då soldater naglade fast en mans
trädet sågat och tillyxat till en enkel fishänder på henne. Hon upplevde sig vara
kebåt som var alldeles för liten och svag
otäck, hård och grym. Men när solen
för att segla på havet eller ens på en flod;
gick upp på söndagsmorgonen kände det
istället togs hon till en liten sjö.
tredje trädet jorden spritta av glädje unDet tredje trädet blev förvånat när
der sig. Då visste hon att Gud hade förskogshuggaren kapade henne till kraftiga
vandlat allt och hon kände hur hon fyllbjälkar och lämnade henne kvar i en
des av en förunderlig lycka. Och varje gång
brädgård. ”Vad är det som har hänt” undsom människor tänkte på det tredje trärade det en gång så höga trädet.”Allt jag
det, då tänkte de på Gud. Det var bättre
någonsin önskat mig, var att få bli kvar
än att bli det största trädet i världen.
på berget och visa på Gud...”
Okänd författare
Många, många dagar och nätter gick.
”
L T Daniel, ordförande i
Afrika-Indien Oceandivisionen
berättar om en sjundedagsadventistpastors fru i
folkmordets Rwanda
Sjuttio
gånger
sju...
N
är krisen började dödade en
hutumedlem sin pastor i en
adventistkyrka och trodde att
han också hade dödat pastorns fru. Barnen sprang för sina liv. När mördarna
gått kom parets 20-årige son tillbaka för
att se om föräldrarna fortfarande levde.
Han fann att fadern var död. Modern såg
också ut att vara död men när han lyfte
upp henne kunde han känna att hon fortfarande var varm. Han skaffade omedelbart hjälp och fick henne till sjukhus.
Hon hade ett djupt jack i pannan och i
två veckor låg hon i koma. Det tog flera
månader för henne att tillfriskna.
När hon hade tillfrisknat gick hon till
marknaden i byn. Där stod hon plötsligt
öga mot öga med denna församlingsmedlem som trodde att han hade dödat
henne. Mannen föll ned, började rulla
runt på marken och fick kramper. Eftersom det var mitt på marknadsplatsen
samlades snart en stor skara människor
omkring dem.
Pastorsfrun visste att om hon visade
märket på pannan och anklagade mannen skulle folkmassan döda honom genast. Därför sade hon till alla: ”Snälla, rör
honom inte, rör honom inte! Han såg
mig, och eftersom han trodde att jag vad
död kunde han inte tro det. Han måste
ha fått en chock.”
Då hjälpte de honom upp på fötterna
och tog honom till kvinnans hem. Han
hade rivit sönder sina kläder när han rullade på marken och kvinnan gav honom
vatten att tvätta sig. Sen tog hon sin sons
skjorta och gav den till mannen.
BILD: COMPUSERVE
Hon sade till honom: ”Jag vet att du
dödade min man och att du försökte
döda mig. Jag skall inte vara den som
anger dig. Det kommer inte att vara jag
som uppmanar folk att döda dig. Jag vädjar bara till dig att göra upp din sak med
Gud. Min make finns inte mer och det
är Guds särskilda nåd att jag lever. Gå nu
din väg. Jag vill inte att någon skall få
veta att min mans mördare finns i mitt
hus. De skulle komma och döda dig och
kanske även mig.”
Hon sade även till mannen, som hade
slutat att gå till kyrkan: ”Om jag vore du
skulle jag ställa saker till rätta med Gud.
Jag har förlåtit dig för att du dödade min
man. Det bästa är att du gör upp med
Gud och börjar gå till kyrkan igen. Varhelst du ger dig av, gå till kyrkan. Gå och
tillbed med bröderna.”
Jag har sett denna modiga förlåtande
kvinna. Ärret finns fortfarande kvar.
Hennes röst finns också i en av pastorsfruarnas sånggrupper.
Detta är också Rwanda.
Översättning: Inga-Lis Örnehult-Svaleskog
från The Journal of The Association of Adventist Forums, June 1996
11
Missionären
”Allför många
sjundedagsadventister förstår inte, och har
inte erfarit den
fantastiska nyheten, att Kristus är
vår ställföreträdare och vår
säkra garanti
för frälsning.”
Evangeliet och
adventismen
F
ör några år sedan publicerade en
adventisttidning en artikel vars innehåll jag bara delvis kan hålla med om.
Artikeln hävdade att vi som kyrka har
slarvat med att undervisa våra medlemmar i evangeliets kärnbudskap, särskilt
rättfärdiggörelsen genom tro. Därför
förstår inte tusentals kanske miljoner av
våra medlemmar denna, den mest grundläggande sanningen i kristendomen.
Följden är att många, utan att vara medvetna om det, är fångna i en dödlig religion som bygger på laggärningar och
bara leder till missmod, förtvivlan och
hopplöshet. Artikeln vädjade till kyrkan
att göra korset till det centrala i adventismen och sätta det i centrum för vårt budskap och vår målsättning.
Jag håller helhjärtat med om denna
uppmaning. Allför många sjundedagsadventister förstår inte, och har inte erfarit den fantastiska nyheten, att Kristus
är vår ställföreträdare och vår säkra garanti för frälsning. För dem är verser som
”vi vet att människan inte blir rättfärdig
genom laggärningar, utan genom tron på
Jesus Kristus” (Gal 2:16) eller ”vi menar
att människan blir rättfärdig på grund av
tro, oberoende av laggärningar” (Rom
3:28) , ofattbara teologiska proklamationer.
Men artikeln stannade inte där. Den
12
fortsatte med att säga att problemen beror på vår lära. Den ställde evangeliet
mot våra särskilda läropunkter, såsom
sabbaten, helgedomen, och tillståndet i
döden. Artikeln menade att, i grund och
botten, måste vi välja antingen enbart
Jesu Kristi rena evangelium eller adventismens ”stöttepelare”. Vi kan inte ha
både och.
Detta tar jag bestämt och oåterkalleligt avstånd ifrån. Visst har trosläran i
många fall framhållits på bekostnad av
evangelium. Ibland har inte korset fått
sin rätta plats utan skymts i ett övermått
av kartor, datum, diagram, regler och
principer. Vi har ibland haft en felaktig
framställning av läropunkter som helgedomstjänsten, och satt dem i ett spänt
eller rentav ett motsatsförhållande till
korset.
Men jag kan inte acceptera att någon
av våra särskilda läropunkter står i ett
spänt, eller motsatt förhållande till korset. Min uppfattning är den rakt motsatta: Ingen av våra läror kan förstås utan
att korset och Kristus står i centrum.
Många av dem som säger sig se en
motsättning mellan evangelium och
adventism kallar sig för evangeliska adventister. De kanske är evangeliska, men
är de verkligen adventister?
Jag anser mig vara en sann evangelisk
Ingen av våra läror kan förstås
utan att korset och Kristus
står i centrum.
adventist. Jag hoppas att du också gör
det. Vad tror en evangelisk adventist?
*Att Gud älskade världen så mycket att
han gav Jesus Kristus som ett offer för
att försona mina synder.
*Att det är genom tro på honom och vad
han har gjort för mig och nu gör för mig,
som jag är accepterad i Kristus just nu,
förklarad fullkomlig, helig och rättfärdig
i Guds åsyn.
*Att när Fadern ser på mig, Robert
Folkenberg, en syndare, så ser han mig
iförd Jesu fullkomlighet och helighet.
Det gör han inte därför att jag är värdig
och förtjänar det, utan endast därför att
Gud älskar mig och har utgivit sig själv
för mig så att jag, fast jag förtjänar evig
död, just nu kan ha evigt liv i honom.
”Då vi av naturen är syndiga, kan vi
inte fulllkomligt lyda en helig lag”, skrev
Ellen White. ”Vi har i oss själva ingen
rättfärdighet, genom vilken vi kan uppfylla Guds lags fordringar. Men Kristus
har berett en utväg till räddning. Då han
levde här på jorden, utstod han prövningar och frestelser, sådana som vi aldrig varit utsatta för. Han levde ett syndfritt liv, han dog för oss, och nu erbjuder
han sig att ta våra synder och ge oss sin
Genom att peka
rättfärdighet. Om vi alltså överlämnar
oss själva åt honom, tar emot honom såsom vår Frälsare, så skall vi hur syndiga
vi än må ha varit, för hans skull bli räknade rättfärdiga. Vi skall bli iklädda
Kristi rättfärdighet istället för vår egen,
och Gud skall ta emot oss, såsom om vi
aldrig hade syndat.”(Vägen till Kristus,
sid 54).
Detta är kärnan i såväl evangeliet som
adventismen. Vi är rättfärdiga inför Gud
genom den rättfärdighet som kommer av
tro. Vi vill hålla lagen därför att vi älskar
Gud och vill göra hans vilja. Vi rättfärdiggörs endast av det Gud gjort för oss
genom Jesus Kristus.
E
vangeliets budskap är fantastiskt
balanserat. Många förvränger det tråkigt
nog till en av två ytterligheter. Några lär
frälsning genom viljekraft. Dessa människor är olyckliga, därför att de aldrig
känner sig goda nog för att bli räddade.
Andra väljer slaveri under synden istället för den frihet från synd som utlovats
dem som låter sin vilja formas av Guds
förvandlande kraft.
Paulus skrev: ”Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar ” (Rom 3:28) .
Men vi lägger till: ”Vad innebär nu detta?
Skall vi stanna kvar i synden för att nåden
skall bli större? Naturligtvis inte. Vi som
har dött bort från synden, hur skall vi
kunna leva vidare i den?” (Rom 6:1, 2) .
Rättfärdiggörelsen är, rent tekniskt,
inte att bli ”gjord värdig,” utan att bli
”räknad värdig”. Oavsett vilken förändring Gud utför i oss, beror vår frälsning
alltid på vad han har gjort för oss. Att
Herren förklarar oss värdiga, betyder att
oavsett våra brister och fel, så tillräknas
vi Kristi fullkomliga rättfärdighet. Detta
är den sanna kristendomens hjärta och
själ.
Men denna stora sanning står inte i
konflikt med eller i motsats till
Adventistsamfundets särskilda trospunkter. Vi får erkänna att våra lärosatser ibland förkunnats på ett sätt som
inte varit förenligt med frälsning genom
tro allena, tro på Kristus; men då ligger
problemet i den felaktiga förkunnelsen
och inte i själva lärosatserna. Låt oss rätta
till det sätt på vilket vi lär ut dessa sanningar i stället för att förkasta dem!
Ta som exempel vår tro på den stora
striden mellan Kristus och Satan. Om
det är något i vilket det finns en vägle-
på skapelsen,
pekar sabbaten också
på återlösningen, som
återställer skapelsen till
dess ursprungliga syfte.
dande filosofi bakom vår adventistteologi, så är det när det gäller förståelsen av kampen mellan Kristus och Satan,
och mänsklighetens roll i den.
Men står detta i konflikt med korset?
Måste vi kasta ut det stora stridsscenariot för att bana väg för det ”rena
evangeliet”? Absolut inte! Temat i den
stora striden klargör evangeliet. Det
hjälper oss förstå vad som hände på korset, där Kristus bevisade att Satans anklagelser mot Gud, och hans regering
och lag var falska.
Satan talade om för Gud att han antingen kunde vara rättvis och straffa syndare, eller vara nådig och förlåta dem,
men inte både och. På korset bevisade
Kristus motsatsen.
Satan hade fel. Guds rättvisekrav uppfylldes av att hans rättfärdiga vrede över
synden mättes ut i sitt fulla mått. Hans
nåd tillfredställdes också, därför att hans
vrede utmättes över Kristus istället för
över syndare som förtjänat det.
Det kallar jag goda nyheter, vänner.
Därför ”blir det alltså ingen fällande dom
för dem som tillhör Kristus Jesus” (Rom
8:1) .
S
abbaten då? Suddar denna sanning
ut evangeliets stora sanning?
Jag tvivlar inte på att någon har undervisat om sabbaten på ett lagiskt sätt.
Är vi inte försiktiga när vi talar om
”odjurets märke” kan det låta som om vi
lär frälsning genom sabbatsfirande. Men
då framställs sabbaten felaktigt. Lydnad
av sabbatsbudet, och alla andra Guds
bud, kan motiveras med lagiskhet, men
så bör det inte vara. Bibeln säger: ”Vi älskar därför att han först älskade oss” (1 Joh
4:19) , och ”detta är kärleken till Gud: att
vi håller hans bud” (1 John 5:3) .
Sabbaten visar oss tillbaka till Kristus
som Skapare och Återlösare. Vi vilar i det
han har gjort för oss. Genom att peka på
skapelsen, pekar sabbaten också på åter-
lösningen, som återställer skapelsen till
dess ursprungliga syfte.
Sabbaten i sin hela fullhet symboliserar Kristi fullkomliga verk för oss. Vi kan
vila i honom och det han har gjort för oss
istället för att förlita oss på våra egna gärningar. Långt ifrån att förneka evangeliet
framställer sabbaten evangeliet på ett rikare och fullkomligare sätt.
S
å till läran om helgedomstjänsten,
särskilt om den undersökande domen
före Jesu återkomst. Kritikerna må attackera den, men rätt förstådd undervisar den oss om evangeliets ryggrad med
en fantastisk klarhet och kraft.
Det Gamla testamentets offersystem
ger oss en större förståelse av försoningen och av Kristi tjänst som vår överstepräst. Hebréerbrevet visar att det jordiska systemet var en modell, liknelse
eller symbol, på det Kristus gör just nu i
den himmelska helgedomen (Hebr 9:9) .
Evangeliet började inte med Kristi
människoblivande. Paulus uppfann det
inte i Romarbrevet och Galaterbrevet.
Evangeliet började så fort synden kom in
i världen. De forna israelerna hörde
evangeliet:”Också vi har fått del av det
glada budskapet alldeles som de en gång.
För dem som då hörde ordet var det till
ingen nytta, eftersom de inte tog emot
det i tro” (Hebr 4:2) .
Helgedomstjänsten framställer evangeliet, alltifrån syndoffren till försoningsdagens förebild av domen. Om vi
har en förståelse av helgedomen, som
skymmer, suddar ut eller förnekar evangeliet, så är detta fruktansvärt fel!
Problemet har varit hur undervisningen om den undersökande domen har
framställts. Många har gett upp Kristus,
hans kyrka och allt, därför att de trott att
de inte skulle frikännas i domen!
M
en på många sätt är domen höjdpunkten av evangeliet. Tänk på den jordiska försoningsdagen som är en bild av
den himmelska försoningsdagen som
började 1844. Vilket är det främsta
försoningsmedlet den dagen, helgedomens lingua franca? Blod! (Se 3 Mos 16:
14–16.)
Blod försonar synd. ”Ty allt kötts själ
[liv] är i blodet, och jag har gett er det...
till att bringa försoning för era själar”
(3 Mos 17:11) . Varje droppe djurblod
symboliserade Kristi blod. ”Ni vet att
Fortsätter på nästa sida
13
Evangeliet och adventismen
Forts från föregående sidan
det inte var med förgängliga
ting, silver eller guld, som ni
friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från
era fäder. Nej, det var med
blodet från ett lamm utan fel
eller fläck, Kristi dyrbara
blod” (1 Pet 1:18, 19) .
Min tanke är helt enkelt:
på försoningsdagen (den tid
som vi nu lever i) , när våra
namn kommer upp i domen,
är det Kristi blod allena som
friar oss i domen. Hans blod
är symbolen för den rättfärdighet som endast han äger.
Detta är det främsta budskapet i helgedomens framställning av domen.
Ellen White skriver att Satan i domen anklagar Guds
folk inför Fadern, och pekar
på deras bristfälliga karaktär
och att de inte är Kristuslika
och på alla synder som han
frestat dem att begå.
Sedan säger hon något som
får min tanke att svindla: ”Jesus ursäktar inte deras synder,
utan hänvisar till deras ånger
och tro, gör anspråk på förlåtelse för dem. Han lyfter sina
sargade händer inför Fadern
och de heliga änglarna, och
säger: ”Jag känner dem vid
namn. Jag har dem upptecknade på mina händer” (Den
stora striden, sid 465) .
Tala om evangelium! Istället för att förneka det visar
helgedomsläran på evangeliets höjdpunkt.
Detsamma gäller Jesu återkomst. Endast om vi förstår
vad Kristus gjorde vid sin första ankomst får hans återkomst sin fulla betydelse.
Förvaltarskap då? Undervisningen om förvaltarskap
utan korset leder oundvikligen till laggärningar. Men om
Kristus och vad han gjort för
oss får komma i centrum, blir
läran om förvaltarskap ett sätt
för oss att uttrycka vår uppskattning, tacksamhet, lovsång och kärlek till Gud som
FÖDDA
redan försonat oss med sig
själv, trots våra brister.
Jag önskar att hela vår
kyrka skulle bestå av evangeliska adventister, för den
”evangeliska” tanken är inrymd i ordet ”adventist”. Det
grundläggande i adventismen, grunden till vad vi är
och vad vi fått, är de goda nyheterna om Kristus som vår
Frälsare, Förlossare och
rättfärdiggörare. Detta och
det profetiska budskapet om
tidens slut har givits oss för
att vi, liksom Johannes Döparen, ska förbereda vägen för
Herrens återkomst.
Det finns inget behov av en
”antingen eller” mentalitet.
I reaktion mot dem som
nedvärderar vissa delar av
vårt särskilda budskap för
evangeliets skull, har några
istället nedvärderat evangeliet för våra lärosatsers
skull. För dem är budskapet
om det rena evangeliet ”ny
teologi”, och de tycks hamna
i det andra diket där de har
alla utmärkande adventistdrag men ingen verklig grund
i vad Kristus uträttat för oss
på Golgata.
Båda sidor har lika fel.
Inget av det vi tror på får någonsin framställas på ett sätt
som försvagar, grumlar eller
döljer Kristi evangelium. All
vår undervisning borde sätta
Kristus och hans korsdöd i
centrum för allt.
Detta är det mest väsentliga i sann
”evangelisk
adventism”
Den enda
form av adventism som
borde finnas.
Robert S Folkenberg,
ordförande för Sjundedags
Adventistsamfundets
generalkonferens.
' Adventist Review, April 1997, NAD Edition.
14
F AMILJENYTT
Vår underbare son
Tobias
föddes
den 28 oktober 1997
i Stockholm
Luciana och Jan Bengtson
HÖGTIDSDAGAR
70 år
Stig Bolander
Jönköping
den 5 maj
AVSOMNADE
Svea Johansson gick till vila
den 20 januari, nästan 91 år
gammal. Hon föddes och
växte upp i Eslöv, döptes den
29 april 1933 av pastor J.A
Svensson och upptogs som
medlem i Adventistsamfundet. Hon gifte sig med sjukgymnast John Johansson 1939
och året därpå övertog de
Kalmar fysikaliska massageinstitut som de sedan drev i
många år. Det finns många
som ännu minns hennes
massagehänder på stela, onda
ryggar och leder, följt av av-
slappning och en skön vilostund. Samtidigt tjänade Svea
som Adventkyrkans kassör i
50 år. Hon var en trogen förvaltare. Så länge hälsa och
krafter räckte deltog Svea i
församlingens verksamhet
och gudstjänster och hon var
mån om att visa gästvänlighet. ”Den kära församlingen”
som hon sade.
Begravningsgudstjänsten
ägde rum i Södra kapellet den
20 februari och Missionsföreståndare Per Bolling
officierade. I sitt griftetal
sade han att Svea inte sökte
uppmärksamhet men att hon
p.g.a sitt arbete stilla och lågmält hade tillfälle att vidröra
och påverka många och blev
därigenom välkänd bland
kalmarborna. Per Bolling
läste tröstefulla ord ur Bibeln
om döden och uppståndelsehoppet.
Närmast sörjande är sonen
Torbjörn Ryton med familj i
Stuttgart, Tyskland. Församlingen saknar också Svea. Frid
över hennes minne.
Birgit Lindström
Kalmar församling
A NNONSER
Take part in
THE 82ND ANNUAL WALK MARATHON
in Nijmegen, The Netherlands,
and raise funds for ADRA
The marathon lasts four days and participants walk between
30–50 kilometers each day (individual goal depends on age and
gender) . Training necessary. Walkers must also find sponsors:
through family, friends, colleagues or acquaintances.
Accomodation in a gymnasium within a short distance of
the start and finish. Meals provided by a catering agency.
Cost: For four days, July 20 through 24,/ Df l.275,—
(including room and board) ; for six days, July 20 through 26 /
Dfl.325,—. / Dfl.45,—. Participants must be 12 or older, and
those between 12 and 15 must have supervision.
Contact: Okko Amman, Herbergier 27, 6641 DT Beuningen,
Netherlands, Tel nr: 30 (0) 24-6777514; or Muco or José de
Jongh, Harpstraat 33, 6544 XR Nijmegen, Netherlands,
Tel nr: 30 (0) 24-3789818.
VILLA I NYHYTTAN TILL SALU
3 rum och kök inkl öppen spis i ett plan, källarvåning som går
att inreda, vindsutrymme till förvaring samt altan. Vackert läge.
Ny djupborrad brunn. Huset i något behov av renovering.
Tel 08–730 37 80.
REHABILITERINGSSENTERET
NORD-NORGES KURBAD
er ett opptreningssenter i grupp 1 for pasienter med
reumatiske sykdommer, lidelser i led og muskler, hjerteoch neurologiske lidelser og for pasienter som trenger
opptrening etter operasjoner.
RNNK søker nå sommervikarer i alle avdelingen:
– fysikalsk avd.
– legeavd.
– pleieavd
– teknisk avd
– resepsjon
– kjøkkenet
– husøkonomiavd
– barnehagen
Vi tilbyr deg en utfordrende og trivelig sommerjobb her i
Tromsø med mange fritidsmuligheter i naturskjønne
omgivelser! Hvis du er interessert, send en skriftlig søknad
allerede i dag!
Spørsmål og hendvendelser rettes til respektive avdelinger eller til direktør Atle Nilsen: Tlf + 47 77 61 33 00,
Fax: + 47 77 61 33 01, Adress: Rehabiliteringssenteret NordNorges Kurbad, Postboks 7 15, 9001 Tromsø, Norge.
Søknadsfrist: den 24 april 1998.
REHABILITERINGSSENTERET
NORD-NORGES KURBAD
søker KOKK / KJØKKENASSISTENT
–
–
–
–
full stilling, 1/2-års vikariat,
den 1 maj – 31 oktober 1998, mulighet for forlengelse
med delansvar for diettkjøkkenet
Kurbadet er behjelpelig med å skaffe bolig
søknadsfrist den 24 april 1998
Skulle du ha noen spørsmål, vennligst ta kontakt med kjøkkensjef, Lone Woie, eller til dir. Atle Nilsen: Tlf + 47 77 61
33 00, Fax: + 47 77 61 33 01, Adress: Rehabiliteringssenteret
Nord-Norges Kurbad, Postboks 715, 9001 Tromsø, Norge.
PARTNERS WITH GOD
ASI Europe Convention in Paris April 30 – May 2 1998
ASI Europe Convention being held in Paris is organised by the
European Chapters of ASI and the British ABPA (Adventist
Business and Professionals Association) . The convention will
be a mixture of spiritual meetings and practical workshops.
Business men and women in the Adventist church will tell about
how they witness through their work and about great things
that God is doing in their churches.
Special guestspeakers will be Gen Conf. president Robert
Folkenberg, TED president Bertil Wiklander, EA president
Ulrich Frikart, Communication and Religous Liberty Gen.
Conf secretary John Graz and many others. Application forms
will be sent out to your church or Union office.
S OLENS
VÄNSKAPS-TRÄFF I VÄST
DEN 4 APRIL PÅ HULTAFORS
Välkommen till Guds och medvandrares vänskap!
Lund
Göteborg
Stockholm
Östersund
Luleå
Helsingfors
Uleåborg
10 apr
20.01
20.10
19.49
20.13
19.51
20.26
20.39
NEDGÅNG
17 apr
20.15
20.25
20.06
20.34
20.15
20.43
21.01
24 apr
20.29
20.41
20.22
20.54
20.38
21.01
21.24
1 maj
20.43
20.56
20.39
21.15
21.03
21.18
21.48
8 maj
20.56
21.11
20.56
21.36
21.28
21.36
22.12
15
Avsändare:
SDA media
Box 100 36
800 10 Gävle
Posttidning B
BEGRÄNSAD
EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
(ej adressidan).
T
radition
och tro
J
ag står där i vimlet och trängs. Himlen ovanför är sammetsmörk och det
pratas och skrattas, medan en del försöker tränga sig längre fram för att kunna
se bättre. Torget är fyllt till bristningsgränsen av människor i alla åldrar, från
små barn som sitter på pappornas axlar,
till gamla damer som muttrar lätt åt oss
”utlänningar” för att vi trängt oss så långt
fram. Så händer något. Det lyser ur de
stora kyrkportarna som dagen till ära står
vidöppna. Nasarenerna börjar komma
ut, män klädda i långa kåpor, med långa
spetsiga hättor som har små springor för
ögonen. De bär på långa, armstjocka ljus,
en del på kors eller standar. Till slut ser
jag att ljuset ur kyrkporten blir starkare.
”Allí viene!” Där kommer hon. Många
ropar, applåderna växer när den stora
båren, översållad med blommor och ljus,
bärs ut av minst tjugo män. Det enda
man ser av dem är fötterna under sidodraperierna. Under bårens baldakin står
en staty av jungfru Maria, gåtfullt småleende. Allt är dekorerat med guld och
silver, baldakinen och Marians klänning
är fulla av broderier. Ett femtiotal nasarener senare, bär man ut Kristus-statyn.
Det är den korsfäste som kommer. Även
han får uppmärksamhet, men det är tydligt att Maria är höjdpunkten. Från andra sidan torget har Marian plötsligt
stannat vid ljudet av ”saetan” den klagande lovsång som en svartklädd kvinna
sjunger från sin järnsmidesbalkong. Det
låter nästan orientaliskt i mina öron, åtminstone mycket zigenaraktigt.
Detta är påskvecka i Sevilla, södra
Spanien. En otrolig upplevelse. Mina lärare på språkskolan anser att riterna inte
är kristna utan hedniska – varje kyrka
har ju ”sin” Maria och ”sin” Kristus. Jag
tycker det är sorgligt, eftersom Maria
hela tiden verkar vara viktigare än
16
Karin Lundberg
är tjänstledig pastor och
studerar just nu vidare
på Newbold College.
djupa övertygelse?
An g å e n d e
traditioner tänker jag främst
på sabbaten
och möten i
kyrkan. Är sabbaten min ”lust
och glädje” eller bara kombination av plikt
och vana? Som
studerande i
Sevilla fick jag
Spanska folket har ett rikt kulturarv med folkfester och
tillfälle att utBILD: COMPUSERVE
religiösa högtider.
värdera detta
själv, utan att ha pastorsplikter att utföra.
Kristus. Folk går man ur huse för att följa
Jag slogs också av hur litet vi talar med
påskveckans dagar, men orsaken till alltvarandra om vår tro – det verkar vara så
sammans, Guds son som kom till jorden
svårt att tala om det vi känner djupast,
för att som människa berätta om Faderns
det som för oss samman. Själv har jag
kärlek och sedan lida och dö för mänskupptäckt följande ingredienser som jag
ligheten, kommer i skymundan. Fastän
vill ha under ett äkta sabbatsfirande:
det är Jesus som är den ende som kan ge
Jag markerar början på sabbaten med
oss evigt liv, är det Mariorna man talar
god mat, andakt eller att sitta framför
om och ser fram emot mest. Men pittobrasan med bibelstudiet.”Nu börjar
reskt och intressant är det ju.
den”, tänker jag med en nöjd suck.
När jag samtalar med en del av mina
Jag ber att Gud ska nå fram med sitt
spanska vänner, anser de flesta av dem
budskap till mig under bibelstudium och
att alla religiösa högtider (och de är
gudstjänst, och jag försöker vara så motmånga!) följs av tradition snarare än inre
taglig som möjligt, så att kyrkobesöket
övertygelse. Jag som imponerats av alla
inte blir passivt utan aktivt (aktivt brufolkliga, färgrika traditioner tycker att
kar det ju ändå bli, med alla uppgifter...) .
det är trist att meningen bakom dem verJag försöker ta kontakt med någon jag
kar ha tappats bort. Och ändå är det tjuannars inte har tid med – sjukhusbesök,
sigt och härligt med en kultur som bevaeller att bjuda hem någon, eller kanske
rat så många gamla traditioner – och
helt enkelt bara ta mig tid till att lyssna
med så många unga människor som fortordentligt på någon efter gudstjänsten.
farande följer dem.
Så tänker jag på min egen kultur. Spe-
ciellt min subkultur som adventist.
Hur många traditioner håller jag för
deras inre värde för mig personligen?
Eller grundar sig mycket av min trosutövning på vanorna hos den lilla klick
svenskar som jag rör mig bland? De
flesta av dem som är adventister i Sverige
har ju växt upp inom samfundet. Har du
nyligen tänkt igenom det du gör som
kristen – vad gör du för att du är van
vid det, och vad motiveras av din egen,
Nu i påsk hoppas jag att du får tid att se
bakom påskägg, liljor och ledighet. Jag
tycker att det ger mer mening åt påsken
om jag följer rytmen i dess dagar – gemenskapen på skärtorsdagen, sorgen
och ångern på långfredagen, vilan på
påsksabbaten och glädjen på uppståndelse-söndagen. Njut ännu djupare – av
det som räddat oss till ett evigt liv: Jesus
dog och uppstod för dig.
Karin Lundberg
Läst
Tillsammans
vid källan
Medmänniskan –
en bok om att möta sig
själv och andra
Författare: Tommy Hellsten
Förlag: Trots Allt
”Att respektera en annans ofullkomlighet är en av de största gåvor som en
människa kan ge en annan...”
Tommy Hellsten är både teolog och
terapeut. Han har uppmärksammats
alltmer också i Sverige efter att i många
år varit en flitig föreläsare och författare i sitt hemland Finland. Det är en
ytterst angelägen bok om människosyn
och – känns det som efter en noggrann
genomläsning – en oumbärlig bok för
alla som arbetar med och för människor.
Hur bygger man en rätt inställning
och förståelse för andra människor? För
Hellsten finns det bara en plats att börja
bygga – nämligen vid svaghetens källa.
Där börjar man att utveckla en förlåtande attityd.
”Det är tillstånd där man inte överraskas av en annans svaghet. Man föraktar
inte den andres svaga sidor, dömer inte
hans ofullkomlighet, känner inte skadeglädje över en annans misslyckande.
Denna attityd orkar höra vad som helst
och förstår vad som helst. Inget mänskligt är den främmande.” (s 22)
Detta är för Hellsten grunden för en
kristen människosyn – för ett förhållningssätt till medmänniskan som skulle
utmärka oss alla inom församlingen! För
det är i mötet med andra människor som
det föds något nytt och när vi på ett skapande sätt finns till för en annan män-
niska, kan vi alltid vara säkra på att Gud
är närvarande.
Om det är någon bok som det känns
angeläget och rätt att rekommendera
för studie- och bönegrupper i församlingarna är det ”Medmänniskan”. Vi behöver en väckelse i våra relationer, om
Gud ska kunna bruka oss på det sätt
han önskar och Hellsten lägger i den
här boken viktiga grundstenar för väckelse!
Hur betraktar vi varandra och vad är
grunden för våra relationer? Vad vi är
eller vad vi gör? Och vad är skam –
osund och sund skam? Och vad skiljer
skuld från skam? Här repeterar jag bara
frågorna! Hellsten klargör på ett oerhört angeläget och ansvarsfullt sätt
skillnaderna och vikten av att inse dem.
Insikterna i Hellstens bok är förutsättningar för att kunna arbeta terapeutiskt för andra människor, men de är
samtidigt möjligheter att ”renovera
grunden” i relationerna inom många
församlingar.
Om du någon gång funderat över
hur du – och dem omkring dig – möter
andra människor, då är det här en bok
för dig.
Ulf Gustavsson
9
Missionären
D e tre träden
D
et var en gång tre små träd som
stod på en bergstopp och fantiserade om vad de önskade bli
när de blev stora.
Det första lilla trädet såg upp mot
stjärnorna och sa: ”Jag skulle vilja bli en
skattkista. Jag vill bli överdragen med
guld och fylld med dyrbara stenar. Jag
vill bli den vackraste skattkistan i världen!
Det andra lilla trädet såg ner på den
lilla ån som flöt förbi på sin väg till havet. ”Jag skulle vilja föra mäktiga kungar
på färden över de vida haven. Jag vill bli
det starkaste och stoltaste skeppet i världen.”
Det tredje lilla trädet blickade ner i
dalen vid bergets fot där jäktade män och
kvinnor arbetade i en myllrande stad.
”Jag vill inte alls lämna bergets topp. Jag
vill växa till en sådan höjd att människor,
när de stannar och ser på mig kommer
att lyfta sin blick mot himlen och tänka
på Gud. Jag vill bli det högsta trädet i
världen.
Tiden gick. Regnet föll, solen sken
och de tre små träden växte sig stora och
höga. En dag kom tre skogshuggare upp
på berget.
Den förste skogshuggaren såg på det
första trädet och sa: ”Vilket vackert träd.
Det passar precis för mig”. Så svingade
han sin stålblanka yxa och det första trädet föll. ”Nu kommer man att göra mig
till en vacker kista och lägga underbara
skatter i mig” sa det första trädet.
Den andra skogshuggaren såg på det
andra trädet och sa: ”Det här trädet är
starkt. Det är perfekt för mig.” Så glimmade hans yxa till och det andra trädet
föll för hans hugg. ”Nu ska jag segla över
de stora haven”, tänkte det andra trädet.
”Jag ska bli ett starkt skepp åt mäktiga
kungar!”
Det tredje trädet kände hur modet
sjönk då den siste skogshuggaren såg åt
hennes håll. Hon stod där så rak och hög
och pekade stolt mot himlen. Men skogshuggaren brydde sig inte ens om att se
uppåt. ”Alla slags träd duger åt mig”
muttrade han och svingade sin blanka
yxa och det tredje trädet föll.
Det första trädet gladdes när huggaren förde henne till en snickarverkstad.
Men snickaren gjorde en krubba av
10
De tre träden hade nästan glömt sina
drömmar.
Men en natt, inneslöts det första trädet av ett gyllene stjärnljus när en ung
kvinna lade ner en nyfödd baby i
krubban. ”Jag önskar jag
kunde göra en vagga åt
honom viskade maken
till modern som tryckte
hans hand och log medan stjärnljuset glimmade på det blanknötta
träet. ”Den där krubban
är vacker” sa hon. Och
plötsligt visste det första trädet att det bar på
den största skatten i hela
världen.
En kväll kom en
trött vandrare och hans
vänner och trängde ihop
sig i den gamla fiskebåten. Vandraren föll i
sömn medan det andra
Hon upplevde sig vara
trädet stilla seglade ut
på den lilla sjön. Men
otäck, hård och grym.
det dröjde inte länge
förrän en rasande storm
Men när solen gick upp på
bröt ut med ett våldsöndagsmorgonen kände
samt dån. Det lilla trädet darrade. Hon visste
det tredje trädet jorden
att hon inte var stark
nog att bära så många
spritta av glädje under sig.”
passagerare tryggt genom stormen och regnet. Då vaknade den
trötte mannen, reste sig
och sträckte ut sin hand
BILD: COMPUSERVE
och sa: ”Bli stilla”. Och
stormen bedarrade lika
snabbt som den kommit. Och plötsligt
henne åt djuren att äta ur. Det en gång så
förstod det andra trädet att hon bar Hovackra trädet blev aldrig överdraget med
nom som är himmelens och jordens konguld och fyllt med skatter. Hon blev nerung.
dammad och fylldes med hö åt de hungEn fredagsmorgon häpnade det tredje
riga djuren på en bondgård.
trädet då hennes bjälkar fördes bort från
Det andra trädet log när skogshuggaden bortglömda virkeshögen. Hon blev
ren tog henne till ett båtvarv, men, nej,
rädd och ryggade tillbaka när hon bars
det byggdes inga mäktiga segelfartyg den
genom en larmande folkmassa. Hon bädagen. Istället blev det en gång så starka
vade då soldater naglade fast en mans
trädet sågat och tillyxat till en enkel fishänder på henne. Hon upplevde sig vara
kebåt som var alldeles för liten och svag
otäck, hård och grym. Men när solen
för att segla på havet eller ens på en flod;
gick upp på söndagsmorgonen kände det
istället togs hon till en liten sjö.
tredje trädet jorden spritta av glädje unDet tredje trädet blev förvånat när
der sig. Då visste hon att Gud hade förskogshuggaren kapade henne till kraftiga
vandlat allt och hon kände hur hon fyllbjälkar och lämnade henne kvar i en
des av en förunderlig lycka. Och varje gång
brädgård. ”Vad är det som har hänt” undsom människor tänkte på det tredje trärade det en gång så höga trädet.”Allt jag
det, då tänkte de på Gud. Det var bättre
någonsin önskat mig, var att få bli kvar
än att bli det största trädet i världen.
på berget och visa på Gud...”
Okänd författare
Många, många dagar och nätter gick.
”
L T Daniel, ordförande i
Afrika-Indien Oceandivisionen
berättar om en sjundedagsadventistpastors fru i
folkmordets Rwanda
Sjuttio
gånger
sju...
N
är krisen började dödade en
hutumedlem sin pastor i en
adventistkyrka och trodde att
han också hade dödat pastorns fru. Barnen sprang för sina liv. När mördarna
gått kom parets 20-årige son tillbaka för
att se om föräldrarna fortfarande levde.
Han fann att fadern var död. Modern såg
också ut att vara död men när han lyfte
upp henne kunde han känna att hon fortfarande var varm. Han skaffade omedelbart hjälp och fick henne till sjukhus.
Hon hade ett djupt jack i pannan och i
två veckor låg hon i koma. Det tog flera
månader för henne att tillfriskna.
När hon hade tillfrisknat gick hon till
marknaden i byn. Där stod hon plötsligt
öga mot öga med denna församlingsmedlem som trodde att han hade dödat
henne. Mannen föll ned, började rulla
runt på marken och fick kramper. Eftersom det var mitt på marknadsplatsen
samlades snart en stor skara människor
omkring dem.
Pastorsfrun visste att om hon visade
märket på pannan och anklagade mannen skulle folkmassan döda honom genast. Därför sade hon till alla: ”Snälla, rör
honom inte, rör honom inte! Han såg
mig, och eftersom han trodde att jag vad
död kunde han inte tro det. Han måste
ha fått en chock.”
Då hjälpte de honom upp på fötterna
och tog honom till kvinnans hem. Han
hade rivit sönder sina kläder när han rullade på marken och kvinnan gav honom
vatten att tvätta sig. Sen tog hon sin sons
skjorta och gav den till mannen.
BILD: COMPUSERVE
Hon sade till honom: ”Jag vet att du
dödade min man och att du försökte
döda mig. Jag skall inte vara den som
anger dig. Det kommer inte att vara jag
som uppmanar folk att döda dig. Jag vädjar bara till dig att göra upp din sak med
Gud. Min make finns inte mer och det
är Guds särskilda nåd att jag lever. Gå nu
din väg. Jag vill inte att någon skall få
veta att min mans mördare finns i mitt
hus. De skulle komma och döda dig och
kanske även mig.”
Hon sade även till mannen, som hade
slutat att gå till kyrkan: ”Om jag vore du
skulle jag ställa saker till rätta med Gud.
Jag har förlåtit dig för att du dödade min
man. Det bästa är att du gör upp med
Gud och börjar gå till kyrkan igen. Varhelst du ger dig av, gå till kyrkan. Gå och
tillbed med bröderna.”
Jag har sett denna modiga förlåtande
kvinna. Ärret finns fortfarande kvar.
Hennes röst finns också i en av pastorsfruarnas sånggrupper.
Detta är också Rwanda.
Översättning: Inga-Lis Örnehult-Svaleskog
från The Journal of The Association of Adventist Forums, June 1996
11
Missionären
”Allför många
sjundedagsadventister förstår inte, och har
inte erfarit den
fantastiska nyheten, att Kristus är
vår ställföreträdare och vår
säkra garanti
för frälsning.”
Evangeliet och
adventismen
F
ör några år sedan publicerade en
adventisttidning en artikel vars innehåll jag bara delvis kan hålla med om.
Artikeln hävdade att vi som kyrka har
slarvat med att undervisa våra medlemmar i evangeliets kärnbudskap, särskilt
rättfärdiggörelsen genom tro. Därför
förstår inte tusentals kanske miljoner av
våra medlemmar denna, den mest grundläggande sanningen i kristendomen.
Följden är att många, utan att vara medvetna om det, är fångna i en dödlig religion som bygger på laggärningar och
bara leder till missmod, förtvivlan och
hopplöshet. Artikeln vädjade till kyrkan
att göra korset till det centrala i adventismen och sätta det i centrum för vårt budskap och vår målsättning.
Jag håller helhjärtat med om denna
uppmaning. Allför många sjundedagsadventister förstår inte, och har inte erfarit den fantastiska nyheten, att Kristus
är vår ställföreträdare och vår säkra garanti för frälsning. För dem är verser som
”vi vet att människan inte blir rättfärdig
genom laggärningar, utan genom tron på
Jesus Kristus” (Gal 2:16) eller ”vi menar
att människan blir rättfärdig på grund av
tro, oberoende av laggärningar” (Rom
3:28) , ofattbara teologiska proklamationer.
Men artikeln stannade inte där. Den
12
fortsatte med att säga att problemen beror på vår lära. Den ställde evangeliet
mot våra särskilda läropunkter, såsom
sabbaten, helgedomen, och tillståndet i
döden. Artikeln menade att, i grund och
botten, måste vi välja antingen enbart
Jesu Kristi rena evangelium eller adventismens ”stöttepelare”. Vi kan inte ha
både och.
Detta tar jag bestämt och oåterkalleligt avstånd ifrån. Visst har trosläran i
många fall framhållits på bekostnad av
evangelium. Ibland har inte korset fått
sin rätta plats utan skymts i ett övermått
av kartor, datum, diagram, regler och
principer. Vi har ibland haft en felaktig
framställning av läropunkter som helgedomstjänsten, och satt dem i ett spänt
eller rentav ett motsatsförhållande till
korset.
Men jag kan inte acceptera att någon
av våra särskilda läropunkter står i ett
spänt, eller motsatt förhållande till korset. Min uppfattning är den rakt motsatta: Ingen av våra läror kan förstås utan
att korset och Kristus står i centrum.
Många av dem som säger sig se en
motsättning mellan evangelium och
adventism kallar sig för evangeliska adventister. De kanske är evangeliska, men
är de verkligen adventister?
Jag anser mig vara en sann evangelisk
Ingen av våra läror kan förstås
utan att korset och Kristus
står i centrum.
adventist. Jag hoppas att du också gör
det. Vad tror en evangelisk adventist?
*Att Gud älskade världen så mycket att
han gav Jesus Kristus som ett offer för
att försona mina synder.
*Att det är genom tro på honom och vad
han har gjort för mig och nu gör för mig,
som jag är accepterad i Kristus just nu,
förklarad fullkomlig, helig och rättfärdig
i Guds åsyn.
*Att när Fadern ser på mig, Robert
Folkenberg, en syndare, så ser han mig
iförd Jesu fullkomlighet och helighet.
Det gör han inte därför att jag är värdig
och förtjänar det, utan endast därför att
Gud älskar mig och har utgivit sig själv
för mig så att jag, fast jag förtjänar evig
död, just nu kan ha evigt liv i honom.
”Då vi av naturen är syndiga, kan vi
inte fulllkomligt lyda en helig lag”, skrev
Ellen White. ”Vi har i oss själva ingen
rättfärdighet, genom vilken vi kan uppfylla Guds lags fordringar. Men Kristus
har berett en utväg till räddning. Då han
levde här på jorden, utstod han prövningar och frestelser, sådana som vi aldrig varit utsatta för. Han levde ett syndfritt liv, han dog för oss, och nu erbjuder
han sig att ta våra synder och ge oss sin
Genom att peka
rättfärdighet. Om vi alltså överlämnar
oss själva åt honom, tar emot honom såsom vår Frälsare, så skall vi hur syndiga
vi än må ha varit, för hans skull bli räknade rättfärdiga. Vi skall bli iklädda
Kristi rättfärdighet istället för vår egen,
och Gud skall ta emot oss, såsom om vi
aldrig hade syndat.”(Vägen till Kristus,
sid 54).
Detta är kärnan i såväl evangeliet som
adventismen. Vi är rättfärdiga inför Gud
genom den rättfärdighet som kommer av
tro. Vi vill hålla lagen därför att vi älskar
Gud och vill göra hans vilja. Vi rättfärdiggörs endast av det Gud gjort för oss
genom Jesus Kristus.
E
vangeliets budskap är fantastiskt
balanserat. Många förvränger det tråkigt
nog till en av två ytterligheter. Några lär
frälsning genom viljekraft. Dessa människor är olyckliga, därför att de aldrig
känner sig goda nog för att bli räddade.
Andra väljer slaveri under synden istället för den frihet från synd som utlovats
dem som låter sin vilja formas av Guds
förvandlande kraft.
Paulus skrev: ”Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar ” (Rom 3:28) .
Men vi lägger till: ”Vad innebär nu detta?
Skall vi stanna kvar i synden för att nåden
skall bli större? Naturligtvis inte. Vi som
har dött bort från synden, hur skall vi
kunna leva vidare i den?” (Rom 6:1, 2) .
Rättfärdiggörelsen är, rent tekniskt,
inte att bli ”gjord värdig,” utan att bli
”räknad värdig”. Oavsett vilken förändring Gud utför i oss, beror vår frälsning
alltid på vad han har gjort för oss. Att
Herren förklarar oss värdiga, betyder att
oavsett våra brister och fel, så tillräknas
vi Kristi fullkomliga rättfärdighet. Detta
är den sanna kristendomens hjärta och
själ.
Men denna stora sanning står inte i
konflikt med eller i motsats till
Adventistsamfundets särskilda trospunkter. Vi får erkänna att våra lärosatser ibland förkunnats på ett sätt som
inte varit förenligt med frälsning genom
tro allena, tro på Kristus; men då ligger
problemet i den felaktiga förkunnelsen
och inte i själva lärosatserna. Låt oss rätta
till det sätt på vilket vi lär ut dessa sanningar i stället för att förkasta dem!
Ta som exempel vår tro på den stora
striden mellan Kristus och Satan. Om
det är något i vilket det finns en vägle-
på skapelsen,
pekar sabbaten också
på återlösningen, som
återställer skapelsen till
dess ursprungliga syfte.
dande filosofi bakom vår adventistteologi, så är det när det gäller förståelsen av kampen mellan Kristus och Satan,
och mänsklighetens roll i den.
Men står detta i konflikt med korset?
Måste vi kasta ut det stora stridsscenariot för att bana väg för det ”rena
evangeliet”? Absolut inte! Temat i den
stora striden klargör evangeliet. Det
hjälper oss förstå vad som hände på korset, där Kristus bevisade att Satans anklagelser mot Gud, och hans regering
och lag var falska.
Satan talade om för Gud att han antingen kunde vara rättvis och straffa syndare, eller vara nådig och förlåta dem,
men inte både och. På korset bevisade
Kristus motsatsen.
Satan hade fel. Guds rättvisekrav uppfylldes av att hans rättfärdiga vrede över
synden mättes ut i sitt fulla mått. Hans
nåd tillfredställdes också, därför att hans
vrede utmättes över Kristus istället för
över syndare som förtjänat det.
Det kallar jag goda nyheter, vänner.
Därför ”blir det alltså ingen fällande dom
för dem som tillhör Kristus Jesus” (Rom
8:1) .
S
abbaten då? Suddar denna sanning
ut evangeliets stora sanning?
Jag tvivlar inte på att någon har undervisat om sabbaten på ett lagiskt sätt.
Är vi inte försiktiga när vi talar om
”odjurets märke” kan det låta som om vi
lär frälsning genom sabbatsfirande. Men
då framställs sabbaten felaktigt. Lydnad
av sabbatsbudet, och alla andra Guds
bud, kan motiveras med lagiskhet, men
så bör det inte vara. Bibeln säger: ”Vi älskar därför att han först älskade oss” (1 Joh
4:19) , och ”detta är kärleken till Gud: att
vi håller hans bud” (1 John 5:3) .
Sabbaten visar oss tillbaka till Kristus
som Skapare och Återlösare. Vi vilar i det
han har gjort för oss. Genom att peka på
skapelsen, pekar sabbaten också på åter-
lösningen, som återställer skapelsen till
dess ursprungliga syfte.
Sabbaten i sin hela fullhet symboliserar Kristi fullkomliga verk för oss. Vi kan
vila i honom och det han har gjort för oss
istället för att förlita oss på våra egna gärningar. Långt ifrån att förneka evangeliet
framställer sabbaten evangeliet på ett rikare och fullkomligare sätt.
S
å till läran om helgedomstjänsten,
särskilt om den undersökande domen
före Jesu återkomst. Kritikerna må attackera den, men rätt förstådd undervisar den oss om evangeliets ryggrad med
en fantastisk klarhet och kraft.
Det Gamla testamentets offersystem
ger oss en större förståelse av försoningen och av Kristi tjänst som vår överstepräst. Hebréerbrevet visar att det jordiska systemet var en modell, liknelse
eller symbol, på det Kristus gör just nu i
den himmelska helgedomen (Hebr 9:9) .
Evangeliet började inte med Kristi
människoblivande. Paulus uppfann det
inte i Romarbrevet och Galaterbrevet.
Evangeliet började så fort synden kom in
i världen. De forna israelerna hörde
evangeliet:”Också vi har fått del av det
glada budskapet alldeles som de en gång.
För dem som då hörde ordet var det till
ingen nytta, eftersom de inte tog emot
det i tro” (Hebr 4:2) .
Helgedomstjänsten framställer evangeliet, alltifrån syndoffren till försoningsdagens förebild av domen. Om vi
har en förståelse av helgedomen, som
skymmer, suddar ut eller förnekar evangeliet, så är detta fruktansvärt fel!
Problemet har varit hur undervisningen om den undersökande domen har
framställts. Många har gett upp Kristus,
hans kyrka och allt, därför att de trott att
de inte skulle frikännas i domen!
M
en på många sätt är domen höjdpunkten av evangeliet. Tänk på den jordiska försoningsdagen som är en bild av
den himmelska försoningsdagen som
började 1844. Vilket är det främsta
försoningsmedlet den dagen, helgedomens lingua franca? Blod! (Se 3 Mos 16:
14–16.)
Blod försonar synd. ”Ty allt kötts själ
[liv] är i blodet, och jag har gett er det...
till att bringa försoning för era själar”
(3 Mos 17:11) . Varje droppe djurblod
symboliserade Kristi blod. ”Ni vet att
Fortsätter på nästa sida
13
Evangeliet och adventismen
Forts från föregående sidan
det inte var med förgängliga
ting, silver eller guld, som ni
friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från
era fäder. Nej, det var med
blodet från ett lamm utan fel
eller fläck, Kristi dyrbara
blod” (1 Pet 1:18, 19) .
Min tanke är helt enkelt:
på försoningsdagen (den tid
som vi nu lever i) , när våra
namn kommer upp i domen,
är det Kristi blod allena som
friar oss i domen. Hans blod
är symbolen för den rättfärdighet som endast han äger.
Detta är det främsta budskapet i helgedomens framställning av domen.
Ellen White skriver att Satan i domen anklagar Guds
folk inför Fadern, och pekar
på deras bristfälliga karaktär
och att de inte är Kristuslika
och på alla synder som han
frestat dem att begå.
Sedan säger hon något som
får min tanke att svindla: ”Jesus ursäktar inte deras synder,
utan hänvisar till deras ånger
och tro, gör anspråk på förlåtelse för dem. Han lyfter sina
sargade händer inför Fadern
och de heliga änglarna, och
säger: ”Jag känner dem vid
namn. Jag har dem upptecknade på mina händer” (Den
stora striden, sid 465) .
Tala om evangelium! Istället för att förneka det visar
helgedomsläran på evangeliets höjdpunkt.
Detsamma gäller Jesu återkomst. Endast om vi förstår
vad Kristus gjorde vid sin första ankomst får hans återkomst sin fulla betydelse.
Förvaltarskap då? Undervisningen om förvaltarskap
utan korset leder oundvikligen till laggärningar. Men om
Kristus och vad han gjort för
oss får komma i centrum, blir
läran om förvaltarskap ett sätt
för oss att uttrycka vår uppskattning, tacksamhet, lovsång och kärlek till Gud som
FÖDDA
redan försonat oss med sig
själv, trots våra brister.
Jag önskar att hela vår
kyrka skulle bestå av evangeliska adventister, för den
”evangeliska” tanken är inrymd i ordet ”adventist”. Det
grundläggande i adventismen, grunden till vad vi är
och vad vi fått, är de goda nyheterna om Kristus som vår
Frälsare, Förlossare och
rättfärdiggörare. Detta och
det profetiska budskapet om
tidens slut har givits oss för
att vi, liksom Johannes Döparen, ska förbereda vägen för
Herrens återkomst.
Det finns inget behov av en
”antingen eller” mentalitet.
I reaktion mot dem som
nedvärderar vissa delar av
vårt särskilda budskap för
evangeliets skull, har några
istället nedvärderat evangeliet för våra lärosatsers
skull. För dem är budskapet
om det rena evangeliet ”ny
teologi”, och de tycks hamna
i det andra diket där de har
alla utmärkande adventistdrag men ingen verklig grund
i vad Kristus uträttat för oss
på Golgata.
Båda sidor har lika fel.
Inget av det vi tror på får någonsin framställas på ett sätt
som försvagar, grumlar eller
döljer Kristi evangelium. All
vår undervisning borde sätta
Kristus och hans korsdöd i
centrum för allt.
Detta är det mest väsentliga i sann
”evangelisk
adventism”
Den enda
form av adventism som
borde finnas.
Robert S Folkenberg,
ordförande för Sjundedags
Adventistsamfundets
generalkonferens.
' Adventist Review, April 1997, NAD Edition.
14
F AMILJENYTT
Vår underbare son
Tobias
föddes
den 28 oktober 1997
i Stockholm
Luciana och Jan Bengtson
HÖGTIDSDAGAR
70 år
Stig Bolander
Jönköping
den 5 maj
AVSOMNADE
Svea Johansson gick till vila
den 20 januari, nästan 91 år
gammal. Hon föddes och
växte upp i Eslöv, döptes den
29 april 1933 av pastor J.A
Svensson och upptogs som
medlem i Adventistsamfundet. Hon gifte sig med sjukgymnast John Johansson 1939
och året därpå övertog de
Kalmar fysikaliska massageinstitut som de sedan drev i
många år. Det finns många
som ännu minns hennes
massagehänder på stela, onda
ryggar och leder, följt av av-
slappning och en skön vilostund. Samtidigt tjänade Svea
som Adventkyrkans kassör i
50 år. Hon var en trogen förvaltare. Så länge hälsa och
krafter räckte deltog Svea i
församlingens verksamhet
och gudstjänster och hon var
mån om att visa gästvänlighet. ”Den kära församlingen”
som hon sade.
Begravningsgudstjänsten
ägde rum i Södra kapellet den
20 februari och Missionsföreståndare Per Bolling
officierade. I sitt griftetal
sade han att Svea inte sökte
uppmärksamhet men att hon
p.g.a sitt arbete stilla och lågmält hade tillfälle att vidröra
och påverka många och blev
därigenom välkänd bland
kalmarborna. Per Bolling
läste tröstefulla ord ur Bibeln
om döden och uppståndelsehoppet.
Närmast sörjande är sonen
Torbjörn Ryton med familj i
Stuttgart, Tyskland. Församlingen saknar också Svea. Frid
över hennes minne.
Birgit Lindström
Kalmar församling
A NNONSER
Take part in
THE 82ND ANNUAL WALK MARATHON
in Nijmegen, The Netherlands,
and raise funds for ADRA
The marathon lasts four days and participants walk between
30–50 kilometers each day (individual goal depends on age and
gender) . Training necessary. Walkers must also find sponsors:
through family, friends, colleagues or acquaintances.
Accomodation in a gymnasium within a short distance of
the start and finish. Meals provided by a catering agency.
Cost: For four days, July 20 through 24,/ Df l.275,—
(including room and board) ; for six days, July 20 through 26 /
Dfl.325,—. / Dfl.45,—. Participants must be 12 or older, and
those between 12 and 15 must have supervision.
Contact: Okko Amman, Herbergier 27, 6641 DT Beuningen,
Netherlands, Tel nr: 30 (0) 24-6777514; or Muco or José de
Jongh, Harpstraat 33, 6544 XR Nijmegen, Netherlands,
Tel nr: 30 (0) 24-3789818.
VILLA I NYHYTTAN TILL SALU
3 rum och kök inkl öppen spis i ett plan, källarvåning som går
att inreda, vindsutrymme till förvaring samt altan. Vackert läge.
Ny djupborrad brunn. Huset i något behov av renovering.
Tel 08–730 37 80.
REHABILITERINGSSENTERET
NORD-NORGES KURBAD
er ett opptreningssenter i grupp 1 for pasienter med
reumatiske sykdommer, lidelser i led og muskler, hjerteoch neurologiske lidelser og for pasienter som trenger
opptrening etter operasjoner.
RNNK søker nå sommervikarer i alle avdelingen:
– fysikalsk avd.
– legeavd.
– pleieavd
– teknisk avd
– resepsjon
– kjøkkenet
– husøkonomiavd
– barnehagen
Vi tilbyr deg en utfordrende og trivelig sommerjobb her i
Tromsø med mange fritidsmuligheter i naturskjønne
omgivelser! Hvis du er interessert, send en skriftlig søknad
allerede i dag!
Spørsmål og hendvendelser rettes til respektive avdelinger eller til direktør Atle Nilsen: Tlf + 47 77 61 33 00,
Fax: + 47 77 61 33 01, Adress: Rehabiliteringssenteret NordNorges Kurbad, Postboks 7 15, 9001 Tromsø, Norge.
Søknadsfrist: den 24 april 1998.
REHABILITERINGSSENTERET
NORD-NORGES KURBAD
søker KOKK / KJØKKENASSISTENT
–
–
–
–
full stilling, 1/2-års vikariat,
den 1 maj – 31 oktober 1998, mulighet for forlengelse
med delansvar for diettkjøkkenet
Kurbadet er behjelpelig med å skaffe bolig
søknadsfrist den 24 april 1998
Skulle du ha noen spørsmål, vennligst ta kontakt med kjøkkensjef, Lone Woie, eller til dir. Atle Nilsen: Tlf + 47 77 61
33 00, Fax: + 47 77 61 33 01, Adress: Rehabiliteringssenteret
Nord-Norges Kurbad, Postboks 715, 9001 Tromsø, Norge.
PARTNERS WITH GOD
ASI Europe Convention in Paris April 30 – May 2 1998
ASI Europe Convention being held in Paris is organised by the
European Chapters of ASI and the British ABPA (Adventist
Business and Professionals Association) . The convention will
be a mixture of spiritual meetings and practical workshops.
Business men and women in the Adventist church will tell about
how they witness through their work and about great things
that God is doing in their churches.
Special guestspeakers will be Gen Conf. president Robert
Folkenberg, TED president Bertil Wiklander, EA president
Ulrich Frikart, Communication and Religous Liberty Gen.
Conf secretary John Graz and many others. Application forms
will be sent out to your church or Union office.
S OLENS
VÄNSKAPS-TRÄFF I VÄST
DEN 4 APRIL PÅ HULTAFORS
Välkommen till Guds och medvandrares vänskap!
Lund
Göteborg
Stockholm
Östersund
Luleå
Helsingfors
Uleåborg
10 apr
20.01
20.10
19.49
20.13
19.51
20.26
20.39
NEDGÅNG
17 apr
20.15
20.25
20.06
20.34
20.15
20.43
21.01
24 apr
20.29
20.41
20.22
20.54
20.38
21.01
21.24
1 maj
20.43
20.56
20.39
21.15
21.03
21.18
21.48
8 maj
20.56
21.11
20.56
21.36
21.28
21.36
22.12
15
Avsändare:
SDA media
Box 100 36
800 10 Gävle
Posttidning B
BEGRÄNSAD
EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
(ej adressidan).
T
radition
och tro
J
ag står där i vimlet och trängs. Himlen ovanför är sammetsmörk och det
pratas och skrattas, medan en del försöker tränga sig längre fram för att kunna
se bättre. Torget är fyllt till bristningsgränsen av människor i alla åldrar, från
små barn som sitter på pappornas axlar,
till gamla damer som muttrar lätt åt oss
”utlänningar” för att vi trängt oss så långt
fram. Så händer något. Det lyser ur de
stora kyrkportarna som dagen till ära står
vidöppna. Nasarenerna börjar komma
ut, män klädda i långa kåpor, med långa
spetsiga hättor som har små springor för
ögonen. De bär på långa, armstjocka ljus,
en del på kors eller standar. Till slut ser
jag att ljuset ur kyrkporten blir starkare.
”Allí viene!” Där kommer hon. Många
ropar, applåderna växer när den stora
båren, översållad med blommor och ljus,
bärs ut av minst tjugo män. Det enda
man ser av dem är fötterna under sidodraperierna. Under bårens baldakin står
en staty av jungfru Maria, gåtfullt småleende. Allt är dekorerat med guld och
silver, baldakinen och Marians klänning
är fulla av broderier. Ett femtiotal nasarener senare, bär man ut Kristus-statyn.
Det är den korsfäste som kommer. Även
han får uppmärksamhet, men det är tydligt att Maria är höjdpunkten. Från andra sidan torget har Marian plötsligt
stannat vid ljudet av ”saetan” den klagande lovsång som en svartklädd kvinna
sjunger från sin järnsmidesbalkong. Det
låter nästan orientaliskt i mina öron, åtminstone mycket zigenaraktigt.
Detta är påskvecka i Sevilla, södra
Spanien. En otrolig upplevelse. Mina lärare på språkskolan anser att riterna inte
är kristna utan hedniska – varje kyrka
har ju ”sin” Maria och ”sin” Kristus. Jag
tycker det är sorgligt, eftersom Maria
hela tiden verkar vara viktigare än
16
Karin Lundberg
är tjänstledig pastor och
studerar just nu vidare
på Newbold College.
djupa övertygelse?
An g å e n d e
traditioner tänker jag främst
på sabbaten
och möten i
kyrkan. Är sabbaten min ”lust
och glädje” eller bara kombination av plikt
och vana? Som
studerande i
Sevilla fick jag
Spanska folket har ett rikt kulturarv med folkfester och
tillfälle att utBILD: COMPUSERVE
religiösa högtider.
värdera detta
själv, utan att ha pastorsplikter att utföra.
Kristus. Folk går man ur huse för att följa
Jag slogs också av hur litet vi talar med
påskveckans dagar, men orsaken till alltvarandra om vår tro – det verkar vara så
sammans, Guds son som kom till jorden
svårt att tala om det vi känner djupast,
för att som människa berätta om Faderns
det som för oss samman. Själv har jag
kärlek och sedan lida och dö för mänskupptäckt följande ingredienser som jag
ligheten, kommer i skymundan. Fastän
vill ha under ett äkta sabbatsfirande:
det är Jesus som är den ende som kan ge
Jag markerar början på sabbaten med
oss evigt liv, är det Mariorna man talar
god mat, andakt eller att sitta framför
om och ser fram emot mest. Men pittobrasan med bibelstudiet.”Nu börjar
reskt och intressant är det ju.
den”, tänker jag med en nöjd suck.
När jag samtalar med en del av mina
Jag ber att Gud ska nå fram med sitt
spanska vänner, anser de flesta av dem
budskap till mig under bibelstudium och
att alla religiösa högtider (och de är
gudstjänst, och jag försöker vara så motmånga!) följs av tradition snarare än inre
taglig som möjligt, så att kyrkobesöket
övertygelse. Jag som imponerats av alla
inte blir passivt utan aktivt (aktivt brufolkliga, färgrika traditioner tycker att
kar det ju ändå bli, med alla uppgifter...) .
det är trist att meningen bakom dem verJag försöker ta kontakt med någon jag
kar ha tappats bort. Och ändå är det tjuannars inte har tid med – sjukhusbesök,
sigt och härligt med en kultur som bevaeller att bjuda hem någon, eller kanske
rat så många gamla traditioner – och
helt enkelt bara ta mig tid till att lyssna
med så många unga människor som fortordentligt på någon efter gudstjänsten.
farande följer dem.
Så tänker jag på min egen kultur. Spe-
ciellt min subkultur som adventist.
Hur många traditioner håller jag för
deras inre värde för mig personligen?
Eller grundar sig mycket av min trosutövning på vanorna hos den lilla klick
svenskar som jag rör mig bland? De
flesta av dem som är adventister i Sverige
har ju växt upp inom samfundet. Har du
nyligen tänkt igenom det du gör som
kristen – vad gör du för att du är van
vid det, och vad motiveras av din egen,
Nu i påsk hoppas jag att du får tid att se
bakom påskägg, liljor och ledighet. Jag
tycker att det ger mer mening åt påsken
om jag följer rytmen i dess dagar – gemenskapen på skärtorsdagen, sorgen
och ångern på långfredagen, vilan på
påsksabbaten och glädjen på uppståndelse-söndagen. Njut ännu djupare – av
det som räddat oss till ett evigt liv: Jesus
dog och uppstod för dig.
Karin Lundberg
