Marjaneh Bakhtiari visar
att vi är mer lika än olika
Svenska media vill gärna visa positiva bilder
av människor som har invandrat till Sverige.
Folk vill sova gott om natten och tänka att alla
är nöjda.
År 2005 fick Zanyar Adami Stora journalistpriset för tidningen Gringo. Tidningen skojade mycket med fördomar och ordet ”blatte”.
Men den handlade mest om skillnader mellan
”blattar” och ”svennar”.
Ibland hittar tidningarna en riktigt välanpassad invandrad familj som kan visa hur bra det
kan bli. En sådan familj är familjen Abbasi i
Marjaneh Bakhtiaris nya bok Kan du säga schibbolet?. De bor i en villa utanför Malmö
och har en katt som heter Albin och en bosnisk städhjälp. I deras hem kan man inte alls
se att de kommer från Iran.
Men livet är inte så lätt ändå. Pappan
Mehrdad talar perfekt svenska och vill att
andra ska se honom som svensk. Men de ser
honom ändå som en iranier som talar perfekt
svenska. Hans fru Noushin är alltid orolig för
deras döttrar, Parisa och Baran.
Parisa är äldst. Hon vill åka till Teheran för
att fotografera landet och få bra betyg på sin
foto-kurs. Baran är tretton år och vill mest
lyssna på hiphop-musik och skriva bra rim.
Året är 2006, mång-kultur-året. Det är många
debatter där man talar om mångfald, mångkultur och nysvenskar. Alla debatterna börjar
med de här orden: ”Sverige ser i dag inte ut
som det gjorde för femtio år sedan”.
Mehrdad Abbasi är författare och debattör.
Han tycker att man själv har ansvar för att lära
sig språket och lära sig att leva i sitt nya land.
Han tror inte att det finns några problem i
samhället som kan göra det svårt. Han tycker
inte att man ska tala om diskriminering. Då
känner sig invandrare som offer, säger han.
Marjaneh Bakhtiaris första bok kom år 2005.
Den heter Kalla det vad fan du vill. Det är en
rolig bok om en annan iransk familj som lever
i Sverige. Den är också lite elak mot svenskar
som alltid ser familjen som främlingar, fast de
försöker att inte göra det.
Sesam nr 43, 2008
Kan du säga schibbolet? handlar om ungefär
samma saker. Boken visar igen att Marjaneh
Bakhtiari kan skriva personligt om politiska
frågor. Hon visar hur människor är mer olika
än lika. Invandrade före detta läkare och
arkitekter ser ner på den outbildade svenska
busschauffören som är deras arbetskamrat.
Ickemuslimer från olika länder har fördomar
mot den muslimska tjejen med slöja. Och både
Noushin och hennes syster i Iran har döttrar
som skriker på sina mammor.
Bakhtiari ger inga enkla lösningar. Men hon
visar på ett sätt att se saker mer rättvist och
med fler nyanser. När man talar om mångkultur, tänker man alltid på varifrån människor kommer. Men Bakhtiari visar att det
finns mycket fler saker som är viktiga.
”Invandrare” är inte en grupp som liknar
varandra. Man borde sluta att behandla människor som flyttar till Sverige som om de alla
var lika. Det finns ingenting att vinna på att
kalla sig blatte eller kräva fler blattar i riksdagen. Det är bara ett sätt att säga att en invandrare mest av allt är invandrare.
Mariana Filip Otelea Lätt svenska: Malin Bergendal Ordlista blatt/e ‐en ‐ar = ett ord för mörka personer från andra länder, ofta ett skällsord främling ‐en ‐ar = främmande människor fördom ‐en ‐ar hon har fördomar mot skåningar = hon tror att hon vet hur alla skåningar är nyans ‐en ‐er flera nyanser av rött = flera olika röda färger nysvensk ‐en ‐ar = personer som har flyttat till Sverige outbildade den outbildade busschauffören = busschauffören som inte har någon utbildning, eller bara lite utbildning städhjälp ‐en ‐ar = en person som arbetar med att städa hemma hos andra svenn/e ‐en ‐ar = ett slangord för en typisk svensk välanpassad en välanpassad familj = en familj som passar bra in i samhället
