”Alla människors lika värde och värdighet.” En
utopi eller verklighet i Sverige 2011?
Samtliga företeelser som kränker alla människors lika värde och värdighet måste
uppmärksammas och påpekas. Varje kriminell handling består av en eller flera
förövare, ett eller flera offer. Vad man vanligtvis har en tendens att glömma bort,
är den grupp av medborgare som är närvarande vid fysiska eller psykiska
övergrepp och som inte utnyttjar möjligheten att ingripa till stöd för den som
utsätts för ett övergrepp. Dessa personer kan med fördel benämnas som
möjliggörare.
Men möjliggörarna förekommer inte enbart i den aktuella situationen utan är i
högsta grad ansvariga för den mentala miljö som utvecklas i ett samhälle.
För att underlätta för dig som fortsättningsvis inte vill vara en möjliggörare när
det gäller förekomsten av hatbrott eller diskriminerande uttrycksformer i
vardagslivet, får du nu möjlighet att ta ställning till ett antal vardagshändelser.
Dessa vardagssituationer kan ge dig en mental förberedelse för att ingripa, när
du ställs inför utmaningar, som opåtalade innebär en kränkning av den enskildes
värde och värdighet, och där du genom passivitet kan komma att ha ett
delansvar.
Generaliserande omdömen baseras företrädesvis på bristande kunskaper om de
förhållanden om vilka man har en uppfattning, samt i samhället förekommande
och av tidigare generationer övertagna fördomar.
I det följande kommer ett antal vardagsbilder att presenteras:
Vid middagsbordet;
Du har just slagit dig ner vid middagsbordet efter en stressig dag på
jobbet, då din son säger ”Det har kommit två nya blattar till klassen…”
Fråga; Hur reagerar du?
Möte med grannar;
I hissen upp till ditt våningsplan åker några grannar till dig varpå en yttrar
”Har du också upptäckt att några zigenare har flyttat in i huset. Nu gäller
det att sätta på extra lås på samtliga dörrar.”
Fråga; Hur reagerar du?
Fredagsmys på jobbet;
Under veckans avslutande kaffepaus påpekar en medarbetare; ”Måste vi
ta emot alla världens flyktingar och dessutom ge dom en standard, som vi
inte ens själva ha råd med?”
Fråga; Hur reagerar du?
På bussen;
Du avlyssnar ett samtal mellan två äldre herrar som bland annat yttrar;
”Det vore bra om packet, jag menar både judar och muslimer tog död på
varandra, så slapp vi få hit dem till Sverige.”
Fråga; Hur reagerar du?
På stan;
Du möter den judiska rabbinen som hånas av ett antal ungdomar, som
följer efter honom.
Fråga; Vad gör och/eller säger du till rabbinen, och/eller till ungdomarna?
Om du inte finner någon personlig anledning att reagera på något
eller några av ovanstående exempel, ställ dig då denna fråga; ”Är jag
en diskriminering och hatbrottens möjliggörare?”
Björn Lagerbäck
Samordningsansvarig för Dialogforum, Malmö
