Från www.narrator.se
Utskrift av sidan Var är Gud ?
Från Radioprogrammet Vid dagens början. Anförande hållet av Eva Aperia,
Eva tillhör Judiska församlingen i Stockholm
När man ställer frågan Var är Gud? till barn brukar de bli alldeles tysta. Så inte vår lilla dotter Micki.
En gång för många år sen hade familjen tagit in på ett hotell i en småstad. Inte bara hotellet utan också portieren
där måste ha varit något utöver det vanliga, för Micki sa till sin lillebror att portieren måste vara Gud; för att han
tycktes se allt, veta allt, göra allt och dessutom kan han bära allt.
Historien avslöjar inte bara hennes iakttagelseförmåga och tidigare religiösa hängivenhet utan också hur vi talar
om Gud.
Gud är allestädes närvarande, allvetande, allsmäktig, Gud är allvis, allgod, och allt förlåtande.
Beskrivningen ger intryck av ett väsen som är bortom alla begränsningar, fruktansvärd i sin makt, med en gränslös
förmåga. Vad som motsäger den bilden är vår erfarenhet av världen.
Om Gud är överallt, Varför är inte Gud är här och nu?
Om Gud är här och nu, varför gör då Gud ingenting åt tillståndet i världen?
Vad som framkallar dessa frågor varierar, men det handlar alltid om samma sak, det orättvisa i ett oförtjänt lidande i
närvaro av en välvillig Gud.
Men det finns också en annan bild av Gud, Gud som partner och vän, Gud i nära förbund med oss människor, och
ibland också beroende av oss, Eller med den judiske filosofens Hechels ord:
En Gud som söker människan lika mycket som människan söker Gud.
Men genom detta har vi också tilldelats ett stort ansvar, det är våra handlingar som är avgörande. Antingen för in
Gud i världen eller driver vi bort honom. Förbundet har konsekvenser inte bara för människan utan också för Gud.
Gud har frivilligt begränsat sin makt och gett plats för mänskliga initiativ, mänskliga handlingar och naturligtvis
också misslyckanden.
Det berättas om ett möte mellan en ryck polischef och en hachitisk rabbin i ett fängelse i Vitryssland på 1800-talet.
Polischefen frågade rabbinen hur det kom sig att Gud, som vet allt enligt bibeln, inte visste var Adam gömde sig i
Edens trädgård utan ropade: Var är du?
Naturligtvis, svarade rabbinen, visste Gud var Adam befann sig, men tolkningen är den att Gud ständigt frågar
varje människa Var är Du?
Därför,
Tänk efter var du är i världen;
Hur många år av ditt liv har gått?
och Vad har du åstadkommit under den tiden? slutade rabbinen.
På så sätt är Guds första fråga den eviga frågan till var och en av oss men det är inte alltid vi hör den.
Men Gud är inte den enda som ställer den frågan, det gör du också.
Var är du Gud? är den ängsliga, ångestfyllda, hoppfulla vädjan från både individ och samhälle när sjukdom och
olycka drabbar eller fara hotar. Även om det inte finns, eller kan finnas ett svar på frågan Var är Gud? så måste vi
ändå ställa den.
Men det finns också en tredje fråga som vi måste överväga, den som rabbinen Hugo Green, själv en överlevande
från Auschwitz, ställde problemet sa han, är inte: Var var Gud? utan: Var var människan? Den tredje frågan måste
vi ställa till varandra.
Hur var det möjligt att mänskligheten inte lyssnade?
Hur kunde dörren stängas framför den svältande flyktingen, det vettskrämda barnet, de ångestfyllda föräldrarna, de
sammanpackade människorna i godsvagnar, ugnar och gropar. Om vi låter bli att ställa oss dessa frågor, hur ska vi
då någonsin kunna lära oss? Hur ska vi någonsin kunna förändra oss? Om mänskligheten inte tar sitt ansvar för det
förflutna kommer den i framtiden vara dömd till ett konstant upprepande av sina värsta brott.
1
Från www.narrator.se
Utskrift av sidan Var är Gud ?
De här tre frågorna
Guds fråga:
Var är du? till oss?
och vår fråga:
Var är du? till Gud?
och människans fråga till människan:
Var är du? till varandra,
ger upphov till olika reflektioner. Den första får oss att reflektera över den mänskliga naturen, den andra över
teologins mysterium och den tredje över samhällets, och grunden till vårt gemensamma ansvar.
Men de tre frågorna kan också ses som sammanfallande i en enda punkt. För Guds utmaning till oss kan bara
besvaras med hur vi svarar varandra, och hur vi relaterar till varandra beror på vår förmåga att finna Guds närvaro i
allt liv och på varje plats.
Det verkliga problemet är om nästa steg vi tar leder mot eller från varandra.
Om vi distanserar oss från varandra kommer alla att vara förlorare. Ingen av oss, inte ens Gud kan existera i
isolering. På så sätt konvergerar alla tre frågorna i en enda utmaning Hur kan vi komma närmare varandra?
Rebben (Judisk omskrivning för ordet rabbinen) Menachem Mendel från Koch frågade en gång sina lärjungar: Var
finns Gud?
Överallt, svarade de. Nej, replikerade han,
Gud är där vi låter honom komma in.
Om vi bereder honom utrymme inom oss själva kan Gud möta oss där.
Om vi är fulla av oss själva hur kan då Gud komma in?
Naturligtvis ska vi inte vänta oss någon stor uppenbarelse, men varje liv har sina ögonblick. Gud finns där bakom
molnen, stiger ned i våra hjärtan möter oss i ett ord i en vacker morgon; det kan vara en oansenlig vänlig handling,
det kan vara vad som helst var som helst, eller som poeten Yehuda Halevi säger:
Herre var ska jag finna dig
Hög och dold är Din plats,
och var ska jag inte finna Dig ,
Världen är full av Din härlighet
***
Jag tyckte att Eva Aperias anförande var intressant eftersom det innehöll flera sanningar som vi
nutidsmänniskor blundar för. Den nyligen inträffade jordbävningen utanför Sumatra och efterföljande
översvämningskatastrof har på ett drastiskt tydliggjort sanningen i hennes ord att när olycka drabbar eller
fara hotar, då hörs ängsliga, ångestfyllda rop riktade till Gud även från den sekulariserade människan.
Det borde få oss att reflektera över den mänskliga naturen, och över teologins mysterium när inte ens
den avkristningsprocedur som pågått i det svenska samhällets skolor under snart 50 år har lyckats
utplåna det verkliga behovet av en högre dimension. Ett behov av att kunna vända sig till någon såväl i
farans stund som i stunder av tacksamhet. Detta behov måste vara djupt förankrat när det fortfarande
finns kvar trots att vi i vardagslivet ständigt matas med såpor där det är konsten att intrigera mot sin nästa
och utnyttja situationen för egen räkning som ger biljetten till framgång. Det som Mendel kallade att vara
fulla av oss själva.
050114
Torsten Schönfeldt
2
