Predikan i Landeryds kyrka Heliga Trefaldighets dag den 22 maj 2016 Exodus (2a Mosebok) 3:1-15 * Romarbrevet 11:33-36 * Matteus 28:18-20 ad menar Gud med att Hans namn är ”Jag är”? Heter Han så? Eller är det en slags beskrivning på Hans väsen – och vad betyder i så fall den? Eller är namnet ”Jag är” en pseudonym, något som Mose får för att säga till dem som frågar efter i vems namn han kommer, ett namn som egentligen inte är Guds, för Guds namn är hemligt? I det bibliska tänket har den som känner en annans namn tillgång till den som bär namnet och till dens tankar och känslor och vilja; den som känner namnet känner personen. Och ingen kan känna Gud. Därför är det nog så att Gud inte uppger sitt egentliga namn. ”Jag är” är en obegriplighet och ett sätt för Gud att dölja sitt namn, en pseudonym, om ni så vill. Gud visade sig i en buske som brann utan att brinna. Det är en annan, närmast motsatt eller i alla fall kompletterande sanning om Gud. Den obegriplige blev synlig och hörbar och, i en mening, just begriplig. Den oändlige tog sin boning i en vanlig buske. Den busken förebådar det som hände när Gud tog mänsklig gestalt och föddes av jungfru Maria; Maria är sin tids brinnande buske. För oss blir Gud blir synlig i nattvardens Kristi kropp och blod och hörbar i läsningarna av Guds Ord i Bibeln. Den kristna kyrkan, alltså gemenskapen av döpta och bedjande människor som lever i Ordet och sakramenten, är vår tids brinnande buske. Här finns alltså Han som är allas och alltings ursprung och mål, av Honom och genom Honom och till Honom är ju allting. En levande församling brinner av himmelsk närvaro utan att brinna upp. Vi borde ta av oss skorna när vi samlas för att fira gudstjänst, ty platsen där vi gör det är helig mark. Av Gud är allting, stod det i episteln, Han är alltså allas och allts ursprung. Genom Gud är allting, i Honom rör sig och lever allt. Till Gud är allting, Han är alltså allas och allts mål. Och det är inga vackra fraser eller svepande formuleringar idag när vi firar Guds storhet; Heliga Trefaldighets dag är liksom Guds födelsedag, Hans särskilda högtidsdag under kyrkoåret. Utan det är sagt på riktigt, på allvar. Precis som när Guds Son i evangeliet säger att all makt är Hans. Det är bokstavligt menat, understruket av motsvarande formuleringar i andra delar av de sanningar som Gud har gett oss i sitt ord. Vi begriper det inte. Ty alldeles uppenbart finns det sådant här i tillvaron som Gud inte vill och makter som inte står i Guds tjänst utan ställer till det för både Honom och oss. Det finns politiska och ekonomiska krafter som ofta går på tvärs mot Gud. Varje människa har möjligheter, begåvningar och tillgångar att använda efter förstånd – och alla ska veta att vi inte alltid gör som Gud vill. Djävulen och hans demoner har också makt, och djävulskap är just djävulskap och inte något gudligt. V Hur går det ihop med att all makt är Guds? Har Gud liksom delegerat en del av sin makt åt oss människor? Varför tar Han i så fall inte tillbaka den när människor använder den makten helt fel? Om Gud har allt i sin hand, varför låter Han då sådant, som Han uppenbarligen inte vill, ändå hända, övergrepp, våld, orättvisor, olyckor, krig? Varför använder Han inte sin makt till att bota sjukdomar, ta bort konflikter, stävja orättvisor, kriminalitet, droger? Man kan fundera, man kan samtala, man kan be, man kan läsa vad andra har tänkt och funnit. Vi kan förstå en del, ana en del annat. Det går att med sitt förstånd och den samlade erfarenheten komma ett bra stycke på väg. Fast det tänker jag inte ägna mig åt nu. Den kristna trons radikala svar är att allt faktiskt ligger i Guds hand. Alltså också det Han uppenbarligen inte vill. Också det allra mest förfärliga är inte utanför Hans herravälde eller makt. Varför Han låter det ske, som är emot Honom, kan vi ibland ana, men oftast inte förstå. Men att det är ont betyder inte att det är utanför Honom. Till och med det onda vi själva är ansvariga för, vår synd och skuld, befinner sig innanför det Han råder över. Det gör inte vårt ansvar mindre eller vår synd oskyldig. Inte heller blir förfärligheterna i tillvaron mindre förfärliga eller onda; det som är mot Guds vilja är fortfarande mot Guds vilja. Men Han har ändå makten över det. Allt ligger i Hans hand. Det är den kristna trons radikala svar. Då blir orden i episteln tillbedjan och tillit, kanske till och med lovsång. Annars är de väl tomma floskler, ord utan innebörd, om inte galenskap. Ingen kan trycka på en annan människa tron att allt makt ligger hos Gud och att allt ligger i Hans hand. Det är inget konstigt att människor har svårt att tro det. Det hade lärjungar som hörde Jesus tala i evangeliet också, ”några tvivlade” står det; säkert skrivet för att vi ska veta att Gud vet att detta är svårt att tro. Men det går att tro det. Genom den kristna kyrkans många århundraden har människor insett att detta är sant. Och Han som sade att all makt är Hans och som allt är skapat genom och till, Han tillhör inte historien utan nuet. ”Jag är med er alla dagar till tidens slut”, sade Han, alltså också den dag som är idag. Och den brinnande busken där Han är brinner alltså också här, Andens eld i Ordet och sakramenten. Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen Niklas Adell, präst