Utskrift av sidan Var är Gud ?
Från www.narrator.se
När man ställer frågan Var är Gud? till barn brukar de bli alldeles tysta. Så inte vår lilla dotter Micki.
En gång för många år sen hade familjen tagit in på ett hotell i en småstad. Inte bara hotellet utan också
portieren där måste ha varit något utöver det vanliga, för Micki sa till sin lillebror att portieren måste vara
Gud; för att han tycktes se allt, veta allt, göra allt och dessutom kan han bära allt.
Historien avslöjar inte bara hennes iakttagelseförmåga och tidigare religiösa hängivenhet utan också
hur vi talar om Gud.
Gud är allestädes närvarande, allvetande, allsmäktig, Gud är allvis, allgod, och allt förlåtande.
Beskrivningen ger intryck av ett väsen som är bortom alla begränsningar, fruktansvärd i sin makt, med en
gränslös förmåga. Vad som motsäger den bilden är vår erfarenhet av världen.
Om Gud är överallt, Varför är inte Gud är här och nu?
Om Gud är här och nu, varför gör då Gud ingenting åt tillståndet i världen?
Vad som framkallar dessa frågor varierar, men det handlar alltid om samma sak, det orättvisa i ett
oförtjänt lidande i närvaro av en välvillig Gud.
Men det finns också en annan bild av Gud, Gud som partner och vän, Gud i nära förbund med oss
människor, och ibland också beroende av oss, Eller med den judiske filosofens Hechels ord:
En Gud som söker människan lika mycket som människan söker Gud.
Men genom detta har vi också tilldelats ett stort ansvar, det är våra handlingar som är avgörande.
Antingen för in Gud i världen eller driver vi bort honom. Förbundet har konsekvenser inte bara för
människan utan också för Gud.
Gud har frivilligt begränsat sin makt och gett plats för mänskliga initiativ, mänskliga handlingar och
naturligtvis också misslyckanden.
Det berättas om ett möte mellan en ryck polischef och en hachitisk rabbin i ett fängelse i Vitryssland på
1800-talet. Polischefen frågade rabbinen hur det kom sig att Gud, som vet allt enligt bibeln, inte visste var
Adam gömde sig i Edens trädgård utan ropade: Var är du?
Naturligtvis, svarade rabbinen, visste Gud var Adam befann sig, men tolkningen är den att Gud ständigt
frågar varje människa Var är Du?
Därför,
Tänk efter var du är i världen;
Hur många år av ditt liv har gått?
och Vad har du åstadkommit under den tiden? slutade rabbinen.
På så sätt är Guds första fråga den eviga frågan till var och en av oss men det är inte alltid vi hör den.
Men Gud är inte den enda som ställer den frågan, det gör du också.
Var är du Gud? är den ängsliga, ångestfyllda, hoppfulla vädjan från både individ och samhälle när
sjukdom och olycka drabbar eller fara hotar. Även om det inte finns, eller kan finnas ett svar på frågan
Var är Gud? så måste vi ändå ställa den.
Men det finns också en tredje fråga som vi måste överväga, den som rabbinen Hugo Green, själv en
överlevande från Auschwitz, ställde problemet sa han, är inte: Var var Gud? utan: Var var människan?
Den tredje frågan måste vi ställa till varandra.
Hur var det möjligt att mänskligheten inte lyssnade?
Hur kunde dörren stängas framför den svältande flyktingen, det vettskrämda barnet, de ångestfyllda
föräldrarna, de sammanpackade människorna i godsvagnar, ugnar och gropar. Om vi låter bli att ställa oss
dessa frågor, hur ska vi då någonsin kunna lära oss? Hur ska vi någonsin kunna förändra oss? Om
mänskligheten inte tar sitt ansvar för det förflutna kommer den i framtiden vara dömd till ett konstant
upprepande av sina värsta brott.
1
Utskrift av sidan Var är Gud ?
Från www.narrator.se
De här tre frågorna
Guds fråga:
Var är du? till oss?
och vår fråga:
Var är du? till Gud?
och människans fråga till människan:
Var är du? till varandra,
ger upphov till olika reflektioner. Den första får oss att reflektera över den mänskliga naturen, den andra
över teologins mysterium och den tredje över samhällets, och grunden till vårt gemensamma ansvar.
Men de tre frågorna kan också ses som sammanfallande i en enda punkt. För Guds utmaning till oss kan
bara besvaras med hur vi svarar varandra, och hur vi relaterar till varandra beror på vår förmåga att finna
Guds närvaro i allt liv och på varje plats.
Det verkliga problemet är om nästa steg vi tar leder mot eller från varandra.
Om vi distanserar oss från varandra kommer alla att vara förlorare. Ingen av oss, inte ens Gud kan
existera i isolering. På så sätt konvergerar alla tre frågorna i en enda utmaning Hur kan vi komma närmare varandra?
Rebben (Judisk omskrivning för ordet rabbinen) Menachem Mendel från Koch frågade en gång sina
lärjungar: Var finns Gud?
Överallt, svarade de. Nej, replikerade han,
Gud är där vi låter honom komma in.
Om vi bereder honom utrymme inom oss själva kan Gud möta oss där.
Om vi är fulla av oss själva hur kan då Gud komma in?
Naturligtvis ska vi inte vänta oss någon stor uppenbarelse, men varje liv har sina ögonblick. Gud finns där
bakom molnen, stiger ned i våra hjärtan möter oss i ett ord i en vacker morgon; det kan vara en oansenlig
vänlig handling, det kan vara vad som helst var som helst, eller som poeten Yehuda Halevi säger:
Herre var ska jag finna dig
Hög och dold är Din plats,
och var ska jag inte finna Dig ,
Världen är full av Din härlighet
***
Jag tyckte att Eva Aperias anförande var intressant eftersom det innehöll flera sanningar som
vi nutidsmänniskor blundar för. Den nyligen inträffade jordbävningen utanför Sumatra och
efterföljande översvämningskatastrof har på ett drastiskt tydliggjort sanningen i hennes ord att
när olycka drabbar eller fara hotar, då hörs ängsliga, ångestfyllda rop riktade till Gud även från
den sekulariserade människan.
Det borde få oss att reflektera över den mänskliga naturen, och över teologins mysterium när
inte ens den avkristningsprocedur som pågått i det svenska samhällets skolor under snart 50 år
har lyckats utplåna det verkliga behovet av en högre dimension. Ett behov av att kunna vända
sig till någon såväl i farans stund som i stunder av tacksamhet. Detta behov måste vara djupt
förankrat när det fortfarande finns kvar trots att vi i vardagslivet ständigt matas med såpor där
det är konsten att intrigera mot sin nästa och utnyttja situationen för egen räkning som ger
biljetten till framgång. Det som Mendel kallade att vara fulla av oss själva.
050114
Torsten Schönfeldt
2
