Våld i nära relation

Våld i nära relation
D O K U M E N TAT I O N F R Å N T R E S E M I N A R I E D A G A R I S U R A H A M M A R
•
APRIL 2008
Karin Tilly, Länsstyrelsen.
Stor uppslutning. Det var fullsatt i Folkets hus när Surahammars kommun arrangerade utbildningsdagar om våld i
nära relationer.
Våldsutsatta ska ges stöd
Kvinnor och barn som utsätts
för våld i hemmet ska lättare
få stöd och hjälp. Det är målet
med de tre utbildningsdagar
som Surahammars kommun
genomförde under april 2008.
urahammars kommun har
genom socialnämnden beslutat att arbeta fram ett
gemensamt handlingsprogram
för att motverka våld i nära relationer. Initiativet ligger i linje
med regeringens mål att alla som
lever i en våldsutsatt situation
har rätt till stöd, oavsett i vilken
kommun man bor.
S
Bättre beredskap
Som en inledning till kommunens arbete bjöds politiker, kommunala förvaltningar, myndigheter och frivilligorganisationer in
till tre utbildningsdagar.
Eva-Lena Odeling, som är chef
för Individ- och familjeomsorgen
i Surahammar, inledde den första
utbildningsdagen om våld i nära
relationer.
– Om ni kommer i kontakt
med kvinnor som lever med våld
i nära relationer ska ni i fortsättningen veta vad ni ska göra.
Brett deltagande
Eva-Lena Odeling vände sig till
de drygt hundra personer som
deltog i den första utbildningsdagen den 2 april 2008 i Surahammars Folkets hus.
De som lyssnade kom från skolor och förskolor, polisen, vårdcentralen, akutsjukvården, vuxenpsykiatrin, barnpsykiatrin, socialtjänsten och Svenska kyrkan. Dessutom fanns politiker, kvinnojourer och andra frivilligorganisationer närvarande.
Kommunalrådet Anders Tollin
hälsade alla välkomna och under-
strök hur viktigt det är att arbeta
med dessa frågor.
– Vi läser ständigt i tidningarna
om mäns våld mot kvinnor, vi vet
att det finns överallt, även här i
Surahammar.
Handlingsplaner
Moderator under alla tre dagarna
var Anders Rydell, ordförande i
socialnämnden. Han påpekade att
anmälningar av våld mot kvinnor
och barn har ökat.
– Kommunen är ansvarig för
att de får stöd och hjälp och det
är socialnämnden som konfronteras först. Men mer och mer är
det skolan, barnomsorgen och
andra som ser de första signalerna.
Anders Rydell betonade att de
handlingsplaner som utbildningsdagarna ska resultera i kräver samverkan.
– Det här är ingen lätt uppgift,
men det berör alla och vi måste
göra det här arbetet tillsammans.
Fler utsätts för
våld än som har
högt blodtryck
Karin Tilly, chef för Livsmiljöenheten vid Länsstyrelsen
i Västmanlands län, underströk
vid inledningen av seminariedagarna hur vanligt det är att
kvinnor och barn utsätts för
våld i nära relationer.
– Det är fler kvinnor som är
utsatta för mäns våld än som har
högt blodtryck. Våldet finns i alla
samhällsklasser och grupper.
Statsbidrag till Västmanland
Karin Tilly redogjorde för regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor.
Den innefattar även hedersrelaterat våld och våld i samkönade
relationer.
– Vi har fått statsbidrag till
länet för att utveckla socialtjänstens arbete mot våld i nära
relationer.
Målet med insatserna är att
misshandlade kvinnor ska bemötas väl. Ansvariga myndigheter ska ha handlingsplaner och
veta vad de ska göra när de
möter kvinnorna.
KVINNANS
perspektiv
Varför slår han?
Varje år drabbas cirka fyra tusen kvinnor i länet av mäns
våld, men endast 15 procent anmäler detta. Även en stor
andel äldre kvinnor och funktionshindrade är utsatta för våld.
Våldet kan se olika ut – fysiskt, psykiskt, indirekt, materiellt,
sexuellt.
– Varför slår han? det är den stora frågan, sa Karin Tilly som
redogjorde för statistik från Västmanland.
Hon betonade att det finns många faktorer som spelar in;
individuella faktorer, livssituationen, jämställdhet – makt och
kontroll. Och det som kallas normaliseringsprocess, vilket innebär att en person som är nertryckt i ett förhållande vänjer sig
vid detta och identifierar sig med förtryckaren. Våldet ses som
normalt och som deras eget fel.
Mörkertal. Endast 15 procent av det våld som kvinnor utsätts för av
män anmäls.
Skydd och boende på Kvinnojouren
Kvinnojouren erbjuder kvinnor som utsatts
för mäns våld skyddat boende. Men det är
ett stort steg att ta kontakt, ofta har våldet
pågått länge innan kvinnan tar kontakt berättade Marja Antonsson från Kvinnojouren
i Västerås.
M
arja Antonsson från Kvinnohuset i
Västerås berättade om dess verksamhet. Föreningen driver Kvinnojouren, Tjejjouren och en öppen verksamhet
för kvinnor. Arbetet vilar på en feministisk
grund. Mäns våld mot kvinnor anses handla
om maktbalans, om över- och underordning.
Från alla samhällsgrupper
Till kvinnojoursarbetet får föreningen bidrag
från kommunen. Inom den öppna verksamheten arrangeras aktiviteter, föreläsningar och
fester. Tjejjouren arbetar bland annat med
rådgivning och ordnar Tjejcaféer. Via nätet
når de också många ungdomar.
I Kvinnohuset erbjuds utsatta kvinnor skyddat boende. Det är kvinnor från alla samhälls-
”Vi gör bättre utredningar”
Göran Hamrin vid polisens
våldsrotel berättade att det
under 2007 kom in 600 anmälningar om våld mot kvinnor i länet. Av dessa gick 200
till åklagare. Krimjouren fick
dessutom 118 ärenden, varav en tredjedel
gick vidare till åklagare.
– Vi har blivit mycket bättre på att utreda
våld mot kvinnor, sa Göran Hamrin. Snart
kommer även en nationell handbok som stöd
för vårt arbete.
När polisen kallas till bråk i en familj och
De flesta kvinnor som kommer är utsatta
för psykiskt, fysiskt och sexuellt våld.
– Ofta har våldet pågått en lång tid innan
kvinnan kommer till oss, ibland i flera år.
Marja Antonsson, Kvinnojouren i Västerås.
grupper och i alla åldrar som söker sig till
Kvinnojouren.
– Den yngsta som sökte skydd var 12 år,
den äldsta 81 år. Vi har träffat kvinnor från
mer än 50 länder, sade Marja Antonsson.
Pågått länge
För många är det är ett stort steg att ta kontakt med Kvinnojouren. De flesta som kommer ringer själva och bokar in en träff. Men
det kan även vara polisen, sjukvården, arbetskamrater, släktingar eller vänner som tar första
kontakten. Under ett år handlar det om cirka
220 nya kontakter.
mannen grips kontaktas åklagare som fattar
beslut om mannen ska anhållas. Redan nästa
vardag påbörjas utredningsarbetet.
– Det är viktigt med tidiga förhör och att
dokumentera skador på både kvinnan och
mannen samt skador i bostaden. Vi tar kontakt med rättsläkaren, intyget därifrån är väldigt viktigt vid rättegången. Snabbt utses dessutom ett målsägandebiträde.
– Vi arbetar intensivt med utredningen.
Efter tre dygns anhållan måste mannen häktas, om det finns tillräckliga skäl.
När det finns barn med i bilden i samband
med att kvinnor utsätts för våld kontaktas
även socialjouren.
Gränserna förskjuts
Det som börjar med en förälskelse blir ett
problem när kvinnan vill göra saker på egen
hand eller träffa andra. Mannen ställer ultimatum. Det blir dålig stämning, gräl, bråk
och fysiskt våld.
– Han slår – och ber om förlåtelse. Hon
lägger skulden på sig själv. Våldet fortsätter
och växlar mellan våld och värme. Han plåstrar om och ber om ursäkt samtidigt som våldet blir allt grövre. Gränserna för vad som är
våld förskjuts. Mannen håller kvinnan på
plats och hotar henne på olika sätt.
Marja Antonsson berättade att de flesta
kvinnor som kommer till Kvinnojouren inte
vill göra anmälan. De vill att barnen ska ha
bra kontakt med pappan.
– Vi pratar med kvinnan om varför vi har
kvinnofridslagstiftning. Att det inte är hon
som straffar honom, det är samhället som ska
göra det.
”Socialnämnden ska ge stöd”
Farzaneh Abotaleb, flyktingsamordnare i Surahammar,
redogjorde för statistik som
visar att 16 kvinnor blir ihjälslagna i Sverige varje år och
75 000 kvinor utsätts för våld
i nära relationer.
Farzaneh Abotaleb betonade att socialnämnden har ett särskilt ansvar.
– Socialnämnden ska verka för att kvinnor
som utsatts för våld i nära relation ska få stöd
och hjälp att förändra sin situation. Detta gäller även kvinnans anhöriga.
KVINNANS
perspektiv
Missbrukande kvinnor
söker inte själva hjälp
Missbrukande kvinnor som utsätts för
våld i nära relationer söker ofta inte
själva hjälp. Kunskapen om deras särskilda situation behöver bli bättre.
L
eena Harakém berörde olika aspekter som är centrala för att hjälpa kvinnor utsatta för våld.
– FN:s Kvinnokonvention är en viktig
grund, den tar upp alla kvinnors rätt till
värdighet, jämlikhet och jämställdhet.
Hon framhöll även regeringens handlingsplan för att bekämpa våld i nära relationer liksom vikten av att lokala handlingsplaner leder till praktisk handling.
Leena Harakém betonade också att våldet finns i vilken familj som helst, det är
många barn som bär på ”hemligheten”.
– Men det är inte en privat fråga om
en kvinna dödas.
Misstro mot myndigheter
Enligt Leena Harakém finns det en stor
misstro mot myndigheter bland missbrukande kvinnor. De tror inte att de kan få
hjälp och anmäler därför inte när de utsätts för våld.
– När ni gör handlingsplaner, ta med
dem som ska få hjälp – brukarna – uppmanade hon.
Missbruk. Leena Harakém, kanslichef vid
KSAN, pratade om de särskilda behov som
missbrukande kvinnor har.
Lena Harakém fick en fråga från publiken om vad det är kvinnorna vill ha.
– De behöver trygghet och mänskligt
bemötande, känna gemenskap och få personlig, men professionell hjälp. Se inte ner
på människor med missbruk, uppmanade
hon.
KSAN står för Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol- och Narkotikafrågor. Organisationen arbetar förebyggande och sprider information om sambandet mellan bruk och skador när
det gäller alkohol, narkotika och läkemedel utifrån
kvinnors perspektiv.
Många drabbas av
hedersrelaterat våld
Mariam Afrasiabpour,
Arosdöttrarna i Västerås
tog i sitt anförande upp
hedersrelaterat våld.
– Att rädda familjens
heder handlar om en krock
mellan patriarkala och jämställda värderingar, mellan
traditionell och modern kultur.
Hon framhöll också att frågan om hedersrelaterat våld uppmärksammas alltmer och
att det har hänt mycket. Men fortfarande
finns mycket att göra, inte minst på det förebyggande planet och hur kvinnorna bemöts.
– Mänskliga rättigheter gäller för alla, det
är det viktigaste.
Tvångsäktenskap är våldtäkt
Genom Arosdöttrarna ordnas utbildning på
tre språk om mäns våld och om hedersrelaterat våld, även för föräldrar.
Hedersrelaterat våld kan ta sig olika utryck,
beroende på kultur och religion. Det kan även
förekomma i icke-religiösa sammanhang.
– Hedersrelaterat våld drabbar inte bara
flickor, sa Mariam Afrasiabpour. Det skapar
även problem för pojkar och för homosexuella.
Och mammorna drabbas mycket hårt.
Hon vill särskilt uppmärksamma faran för
de flickor som tvingas in i tvångsäktenskap.
– Tvångsäktenskap är lika med våldtäkt,
det är en brist i lagstiftningen att det inte
klassas som ett brott.
Ett av Arosdöttrarnas projekt vänder sig till
unga med information på fyra språk.
Grupparbete: ”Det osynliga måste göras synligt”
Fallbeskrivning
Under eftermiddagen var deltagarna indelade i nio tvärgrupper
för att diskutera två fallbeskrivningar där kvinnor under lång tid
utsatts för både psykisk och
fysisk misshandel. Till slut har
våldet lett fram till en akut situation, där kvinnan söker hjälp.
Karin Tilly var processledare. Hon
uppmanade grupperna att diskutera både förebyggande och akuta
insatser, att tänka bort hindren
och se möjligheterna.
När grupperna efter en och en
halv timme redovisade vad de
kommit fram till handlade det om
hur myndigheter och organisationer bör agera för att kvinnan ska
få bästa skydd, stöd och vård.
Förebyggande arbete
• Stärka självkänslan hos
individen. Kontinuerligt
arbete i förskola och skola!
• Medvetandegöra, information, besök från t ex Tjejjouren i skolan.
• Bygga nätverk.
• Föräldrautbildning MVC,
BVC, föräldragrupper, samtalsgrupper.
• Bättre kunskap om varandras verksamhet och om personer man kan vända sig till.
• Reagera på tecken om
kvinnor försvinner från olika
verksamheter.
• Vid flyktingmottagning ge
separat information till mansoch kvinnogrupp.
Akuta situationen
• Polis förhör på platsen snarast. Kallar på socialtjänsten.
• Dokumentation.
• Polisen upprättar en anmälan.
• Förhör av kvinna och barn
med tolk.
• Åklagaren beslutar om
mannen ska anhållas.
• Socialtjänsten tar kontakt
med kvinna och barn.
Eventuell utredning – kontakt med skola. Hjälp och
stöd till både kvinnan och
barnet.
• Brottsofferenheten.
• Arosdöttrarna.
• Kontaktstöd hela vägen för
kvinnan, kvinnojour, socialtjänsten, brottsofferjour,
läkare.
• Erbjuda enskilt stödsamtal
och kvinnogruppsamtal.
• Information om praktiska
saker t ex ekonomi och bostad.
Vad måste hända efteråt?
• Fortsatt stöd – långsiktigt.
• Besöksförbud.
• Hjälp att bygga nya nätverk t ex stödfamiljer.
• Ställa krav, exempelvis om
ekonomi, bostad.
• Samverkan med gemensam sekretess.
• Skolorna informeras och
stöttar barnen.
• Sjukvården informerar primärvården. Bra dokumentation.
• Rättshjälp vid skilsmässa.
Gemensamma insatser
• Skolan
• Socialtjänsten
• Sjukvården
• Polisen
• Ideella föreningar
• Kvinnojouren
• Anhöriga/vänner
BARNETS
perspektiv
Surahammar för barnens skull
Eva-Lena Odeling, chef för Individoch familjeomsorgen i Surahammar.
”Viktigt med utbildning”
Jan Larsson, Landstingets folkhälsoenhet, berättade att
undersökningen Liv
och hälsa i Västmanland visar att elever
med låga betyg har mer fysiska och
psykiska symtom än de normalpresterande. De har även högre alkoholkonsumtion och flera har varit utsatta
för sexuella övergrepp.
– Elever med tre IG eller mer känner i större utsträckning än övriga ungdomar rädsla för att gå till skolan på
grund av risken för bråk, sa han.
Även vid utbildningsdagen med
kvinnans perspektiv, redogjorde Jan
Larsson för undersökningen Liv och
hälsa. Han framhöll vikten av att ändra
attityden hos män som slår och satsa
på utbildning i alla sammanhang.
– Trots allt händer det mycket
positivt, inte minst genom de nationella direktiven om arbetet för att
stödja kvinnor och barn som utsätts
för våld.
”Ingen ska falla mellan stolarna”
Eva-Lena Odeling var tydlig när hon inledde den andra utbildningsdagen om Våld
i nära relation.
– De här dagarna ska leda till att ni gör
egna handlingsplaner och att ni känner till
andras planer. Ingen kvinna och inte något
barn ska falla mellan stolarna. Om ni träffar
kvinnor som lever med våld i nära relationer
ska ni veta precis vad ni ska göra.
Efter de tre utbildningsdagarna ska alla
verksamheter ha lämnat namn på kontaktpersoner inför det fortsatta arbetet.
”Vår slogan sätter press på kommunen”
Kurt Haraldsson, chef för skola och omsorg
i Surahammar förklarade kommunens stolta
slogan ”Surahammar för barnens skull”.
– Det är bra för barn att växa upp i en kommun av Surahammars storlek. Men vår slogan sätter också press på kommunen. Alla
barn ska bli sedda och uppmärksammade.
Han konstaterade att det finns en hel del
kvar att göra.
– Vi kan inte skylla på ekonomin, det kostar
inte mycket att vuxna ser och vet och som
barnen vågar vända sig till.
Barn är egna individer
med egna rättigheter
Lena Nyberg påpekade att inställningen att
se barn som verktyg för sina föräldrar behöver förändras.
– Det finns föräldrar som inte är bra för
sina barn, vi måste våga inse det. Föräldrar
som slår sina barn, som missbrukar och som
utnyttjar sina barn sexuellt.
Hon förklarade att det är ett växande problem att tryggheten bland barn och unga
minskar. Många barn möter brott i sin vardag
och trygghetsfrågor blir alltmer påtagliga.
Mer samarbete. Det är nödvändigt att sudda ut
revirgränserna, ansåg Lena Nyberg.
”Barn är också brottsoffer”
Barnombudsmannen Lena Nyberg betonade
i sin föreläsning att alla barn är lika mycket
värda och att de inte får diskrimineras.
Britt Smevold, barnavårdsutredare i Surahammar, berättade
att var tionde barn i
Sverige bevittnar våld
i familjen. Totalt handlar det om 100 000-200 000 barn
varje år.
– Barn som bevittnar våld är också
brottsoffer, de utsätts för en allvarlig
psykisk misshandel. Hotet kommer
från den person som barnet ska få
skydd och omsorg från. Barnet lever
ofta med rädsla att förlora mamman.
– Vi måste vara noga med att barnet får prata och sätta ord på sina upplevelser.
ena Nyberg berättade att Barnombudsmannen är en liten statlig myndighet
som har till uppgift att arbeta med barns
rättigheter.
– BO ska företräda barn och ungas intressen, väcka opinion och se till att vi blir bättre
på att leva upp till FN:s barnkonvention.
Hon konstaterade att det fortfarande är tio
procent av barnen som blir fysiskt bestraffade
hemma.
– Barn är egna individer med egna rättigheter, men i Sverige har vi en stark tradition
att vuxna har rätt till sina barn. Det är inte
alltid gemensam vårdnad är det bästa för barnen till exempel.
L
Sex av tio utsatta för brott
Varje år gör BO en enkätundersökning till
drygt tusen elever i Barnombudsmannens
190 kontaktklasser, från mellanstadiet till
gymnasiet. Eleverna svarar på frågor om hur
de ser på sin vardag – hemma, i skolan och
på fritiden.
– 60 procent av ungdomarna har blivit
utsatta för brott. Flickor för tillgreppsbrott
och kränkningar. Pojkar mer för våldsbrott.
Lena Nyberg anser att det är ett stort problem att de flesta misstankar om brott inte
leder till någon rättsprocess.
– Men vad kan man göra? frågade en deltagare.
– Föräldrastöd är viktigt, svarade Barnombudsmannen.
Lena Nyberg underströk betydelsen av att
föräldrar får hjälp att hitta metoder och
modeller. Och så behövs en väl fungerande
skolhälsovård som kan fånga upp barn med
problem.
– Det viktiga är inte vem som gör vad, det
avgörande är att något händer. Vi måste
sudda ut revirgränserna och skapa förutsättningar för ett bra samarbete. Samverkan är
absolut nödvändigt.
BARNETS
perspektiv
Rädda Barnens trappa
– en modell i tre steg
Nystartat. Lena Lagerström, tv, och Lotten Eriksson redogjorde för Barnahus i Västmanland, en
verksamhet som varit igång sedan januari 2008.
Barnahus för
utsatta barn
vara en snabb hantering och att barnet
ska höras inom en vecka.
– Det är en stor fördel att barnet slipper berätta sin historia flera gånger, förklarade Lotten Eriksson.
Till Barnahus kommer alla berörda personer. Därmed slipper barnet slussas
runt mellan olika myndigheter.
Vad är bäst för barnet?
Personal från socialtjänsten, polisen, barnkliniken och barn- och ungdomspsykiatrin
träffas varje måndag för samråd om de
ärenden som anmälts.
– Hur gör vi för att det ska bli bäst för
det här barnet, det är det som är utgångspunkten, sa Lena Lagerström.
På bara tre månader har 97 barn tagits
emot i Barnahus. Av dessa var en tredjedel
sexuella övergrepp och två tredjedelar misshandel. Cirka två barn förhörs per dag.
Lotten Eriksson berättade att de redan
har haft ett tiotal ärenden från Surahammar.
P
olisen Lotten Eriksson och socionomen Lena Lagerström berättade om
Barnahus i Västmanland. Alla myndigheter som har kontakt med barnet samverkar under samma tak och samordnar
utredningar och behandling.
I Barnahus tas barn som varit utsatta för
våld eller övergrepp emot i en lugn och
hemlik miljö. Barnet behöver inte slussas
runt mellan olika myndigheter. I stället
kommer de personer barnet ska träffa till
Barnahus, allt för att göra det så bra som
möjligt för barnet. Tanken är att det ska
Barnahus är ett samarbete mellan polis, åklagare,
socialtjänsten, barnkliniken samt barn- och ungdomspsykiatrin.
Kerstin Bouvin, från Kvinnojouren i SalaHeby, redogjorde för Trappan, en metod som
utarbetas av Rädda Barnen för att möta barn
som upplevt våld i sin familj. Arbetssättet
bygger på strukturerade samtal och uppgifter
som är anpassade till barnets ålder.
Modellen är utformad i tre steg och till hjälp
finns arbetsblad med bilder att samtala kring.
Barnet ritar också egna bilder. Att barnen får
prata är viktigt eftersom det i familjer där det
förekommer våld ofta är tyst. Genom att erbjuda barnen krissamtal får de möta en vuxen
som tar dem på allvar och som orkar lyssna
på deras upplevelser.
– Till att börja med handlar det om att lära
känna varandra för att så småningom komma
in på det barnen varit med om.
Tre steg
• Steg 1, Kontakt. Skapa förtroende mellan
behandlaren och barnet. Barnet får veta att
många andra barn och unga har upplevt
samma situation.
• Steg 2, Rekonstruktion. Det är viktigt att
barnet får sätta ord på sina känslor och möjlighet att berätta vad som hänt. I samtalet får
barnet hjälp att fylla i sin berättelse så att
den blir hel.
• Steg 3, Kunskap. Barnet får hjälp att bearbeta traumatiska upplevelser och höra att det
aldrig är barnets fel. I samtalet pratar man
om pappan och vad som händer om det blir
våldsamt igen. Barnet får hjälp att rita en
enkel nätverkskarta och skriva ett hjälpkort –
”person som jag kan ringa”.
Grupparbete: ”Hur agera för att hjälpa barnen?”
Fallbeskrivning
Tio grupper med deltagare från
olika verksamheter diskuterade
två fallbeskrivningar där kvinnor
utsatts för misshandel av sin man.
Uppgiften inför diskussionen var
att fokusera på barnen och komma
fram till hur respektive verksamhet skulle agera för att hjälpa barnen på bästa sätt.
Synpunkter på den första
fallbeskrivningen
• Vi har anmälningsplikt och
måste alltid tro på barnets
berättelse.
• Polisanmälan.
• Barnen till Barnahus –
stöd efter behov, BUP, sjukvård etc.
• Information till skolan.
• Kvinnojour – stödperson.
• Diverse insatser för mannen – anhållan, alkoholberoende, beteende…
• Är det alltid lämpligt med
gemensam vårdnad?
• Det är viktigt att respektera barnens vilja.
• Vi behöver fler vuxna i
skolan. Och fältarbetare för
ungdomar på kvällarna.
• Egentligen behövs det ett
litet Barnahus i varje kommun.
• Det är viktigt att reagera
och agera snabbt.
• Kanske måste barnet lyftas
bort direkt.
Synpunkter på den andra
fallbeskrivningen
• Polisanmälan.
• Vad kan socialtjänsten göra?
• Erbjuda enskilt samtal,
kontakta Barnahus och
Kvinnojour, mycket stöd,
eventuellt en kontaktfamilj.
• Ansöka om besöksförbud.
• Trappan-samtal med barn.
• Skolan ordnar elevkonferens för att få mer kunskap.
• För att se barnen – fältarbetare! Mer vuxna i skolan!
• Professionellt bemötande
från personal, dokumentation av skador.
• Erbjuda själavårdssamtal
med kyrkan.
• Kartläggning av familjens
sociala nätverk.
• Samarbetet skolan-socialtjänsten. Det fungerar inte
alltid så bra med återkopplingen.
• Skolsköterska: vi ska anmäla, men får inte veta hur
det går.
• Sekretess skall inte vara ett
hinder!
• Tillgänglighet, utsedda
kontaktpersoner skall finnas
i samtliga verksamheter.
• Lärare: Vi saknar ofta kontakt med socialen, det skadar både barnen och vårt
arbete.
• BVC: Vi träffar de minsta
barnen tillsammans med
deras föräldrar, men när de
blir lite äldre ser vi dem sällan. Och vi ser inte barnen i
akuta skeenden.
MANNENS
perspektiv
Många orsaker
Karin Tilly knöt tillbaka till frågan hon ställde den första
utbildningsdagen, om varför mannen slår. Men hon inledde
med att betona att de flesta män inte slår.
– Det finns många orsaker till att män slår. Redan från födseln behandlar vi pojkar och flickor olika, och det finns en tilllåtande syn på att småpojkar löser konflikter med våld.
Hon underströk att behovet av insatser för män på olika
nivåer är mycket stort och det behövs mer forskning.
Karin Tilly berättade att det finns cirka 50 verksamheter för
män inom kriminalvården, rättspsykiatrin, mansmottagningar
och myndighetssamverkan inom socialtjänsten. Kriminalvården
arbetar med ett behandlingsprogram för män som är dömda
för att ha misshandlat sin partner.
Förebygga våld. Under den tredje utbildningsdagen stod mannens perspektiv i fokus. Grupperna diskuterade bland annat förebyggande insatser.
Den traditionella mansrollen är i kris
Mehrdad Darvishpour gav flera
exempel på de olika förklaringsmodeller som finns inom forskningen om mäns våld mot kvinnor. Han konstaterade också
att våldet mot kvinnor inte har
ökat, däremot ökar antalet anmälningar.
– Jag anser att det finns olika
maktordningar och olika bilder
av manlighet. Det räcker inte att
bara ta upp genusperspektivet.
Att manlighet och våld hör ihop
och att våldet har legitimitet i
samhället är ett samhällsproblem.
Vid våldtäkt läggs fortfarande
fokus på kvinnan, hur hon var
klädd, om hon var full etcetera.
M
En ny manlighet
Även männen vinner på jämställdhet, hävdade Mehrdad
Darvishpour.
– Den traditionella manliga
rollen är i kris, vi måste satsa på
en ny manlighet.
Han underströk också att männen måste komma närmare intimiteten, att samhället behöver
uppmuntra den emotionella aspekten och ge män som tar ut
föräldradagar extra bonus. Dessutom förordade han att männens
våld mot kvinnor ska bestraffas
hårdare.
– Våldet ska vara kostsamt för
de som slår, en strängare lagstiftning gynnar kvinnorna.
ehrdad Darvishpour, fil
dr i sociologi, inledde
med att redogöra för
olika uppfattningar inom forskningen om varför män använder
våld mot kvinnor.
Socialpsykologiskt tolkas våldet som en process, könet i sig
har då ingen betydelse. Våldet
har sina rötter i konflikter.
– När man saknar konstruktiva
lösningar leder konflikter till våld.
Våld är ett maktmedel som man
använder för att tvinga en annan
person att agera mot sin vilja.
Det socialpsykologiska perspektivet får dock kritik för att inte
kopplas till könsmaktordningen i
samhället.
Feministisk förklaring
Könsmaktordnings-perspektivet
är en feministisk förklaring som
påvisar att mannen är normen,
det dominerande könet. Och
mannen använder alla medel för
att upprätthålla sin dominans.
Våldet kan vara såväl psykiskt,
som fysiskt och sexuellt.
Könsmaktordningen upprätthålls på flera olika sätt förklarade
Mehrdad Darvishpour.
Alla vinner. Både män och kvinnor vinner på ökad jämställdhet, hävdade
sociolgen Mehrad Darvishpour.
– Exempelvis är det en helt
legitim norm i samhället att hushållsarbetet bara är jämställt i 13
procent av familjerna i Sverige,
sa han.
Olika maktordningar
Mehrdad Darvishpour gav flera
exempel på hur könsamaktordningen kan upprätthållas. Det kan
vara genom könsdiskriminering
(olika lön för samma arbete) eller
könssegregation (män anställer
män till överordnade och kvinnor
till underordnade positioner).
Den tredje förklaringsmodellen som Mehrdad Darvishpour
redogjorde för var det intersektionella perspektivet. Det står för
att det finns olika maktordningar
– inte bara könsmaktordningen –
som påverkar mannens våld. Klasstillhörighet, kön, sexualitet och
etnicitet är exempel på detta.
– Allt handlar om makten, vilken maktposition man har.
Genus räcker inte
Mehrdad Darvishpour framhöll
att könsmaktordningen är viktig,
men att det inte räcker som förklaring till mäns våld. Varför förekommer inte våld i alla familjer i
så fall? frågade han.
Våldet har inte ökat
Mehrdad Darvishpour betonade
att en förutsättning för att mäns
våld mot kvinnor ska minska är
mer jämställdhet. Och att kvinnor får ökade maktresurser i samhället.
Han konstaterade slutligen att
våldet mot kvinnor inte har ökat,
däremot har anmälningarna ökat.
Det är fler kvinnor som vågar
ställa krav idag.
MANNENS
perspektiv
”
Män för jämställdhet
Jämställdhet är nyckelfrågan för att
förebygga mäns våld mot kvinnor. Det
ansåg Roger Gustafsson från organisationen Män för jämställdhet.
R
oger Gustafsson, berättade om
antivåldsorganisationen Män för
jämställdhet. Det är en ideell och
partipolitiskt obunden riksorganisation
som verkar för kvinnofrid och mot mäns
våld och övergrepp.
Organisationen ser jämställdhet som
en nyckelfråga för att förebygga mäns
våld mot kvinnor. De arbetar med opinionsbildning, kunskapsförmedling och
med olika projekt.
Pojkar formas till ”riktiga” män
Roger Gustafsson beskrev hur pojkar formas till ”riktiga män” genom förväntningar
från föräldrarna, omgivningen och media.
– Synen på vad det innebär att vara pojke
kommer från många håll. Och den som
inte lever upp
till dessa förväntningar bestraffas på olika
sätt. Det kan
handla om allt
från att bli
osynliggjord
och hånad till
att vara utstött
och utsatt för
våld.
CITERAT
Mannen skiljer sig för att han hittat
någon annan. Kvinnan för att hon hittat
sig själv.
Mehrdad Darvishpour, sociolog
Roger Gustafsson, Män för
jämställdhet.
Manssamhället drabbar personligen
Att vara man och leva i ett manssamhälle
drabbar männen personligen påpekade
Roger Gustafsson.
– Män lever kortare liv än kvinnor, fler
män begår självmord och råkar ut för
olyckor. Det är högre kriminalitet, mer
våld och missbruk bland män än bland
kvinnor. Det finns också en större ensamhet bland män och svaga relationer till
andra.
Barn reagerar ofta väldigt starkt och
är rädda för både sitt eget och för mammans och pappans liv. Barn lär sig också
att vuxna använder våld.
– Men våld i hemmet är en familjehemlighet som de inte talar om.
Karin Tilly, Länsstyrelsen
Det finns en attityd hos många i samhället att det är bäst att låsa in dem som
slår. Men vi måste inrikta oss på att behandla män som är våldsamma i sina relationer.
Anders Rydell, socialnämndens ordförande
Kriscentrum för män i Västmanland
I maj öppnar Kriscentrum för män i Västerås, som vänder sig till alla män
i länet. Dit kan män i kris vända sig anonymt. Kriscentrum för män är en ekonomisk förening som startar på initiativ av ideella krafter.
Det berättade Karin Tilly från Länsstyrelsen. Hon påpekade att det blir en bra
helhet med Barnahus, Kvinnocentrum och Kriscentrum för män. Till att börja
med kommer två personer att arbeta halvtid på Kriscentrum för män.
Förr var männen mer moderna än
kvinnorna. Nu är det tvärtom. Det är ett
socialt handikapp om man inte hänger
med.
Mehrdad Darvishpour, sociolog
Grupparbete: ”Hur ser mannens situation ut?”
Fallbeskrivning
Vid de avslutande gruppdiskussionerna var frågeställningarna:
• Hur ser din bild av mannens
situation i Surahammar ut?
• Vilka behov av förebyggande
insatser för män ser du?
Vid återrapporteringen framkom många olika och ibland även
motstridiga åsikter.
Om mannens situation
i Surahammar
• Äldre män har en traditionell mansroll, bruksmentaliteten lever fortfarande.
• Yngre män flyttar och utbildar sig, men kommer tillbaka när de bildar familj. De
har en modern mansroll.
• Yngre och äldre män har
föreningslivet gemensamt.
• Alla män är inte med i föreningar, många är isolerade.
• Stark lokal förankring.
• Sociala arv.
• Tendens till macho-kultur.
• Utanförskap, bor här, arbetar någon annanstans.
• Invandrarmannen blir lätt
isolerad.
• Utanförskap finns överallt.
• Killarna blir kvar på bruket, tjejerna flyttar och utbildar sig.
• Invandrarmän är ingen
homogen grupp.
• Oftast kommer lika många
pappor som mammor till
utvecklingssamtal i skolan.
• När biblioteket ordnar
aktiviteter för småbarn,
kommer allt fler pappor.
• Vi behöver en ”glokal” kultur för att inte fastna på
lokal nivå.
Förebyggande insatser
• Satsa på information tidigt,
redan i förskolan och skolan.
• Anpassa informationen
efter målgruppen, vi måste
prata med killarna hela
tiden.
• Kunskap är viktigt verktyg
och maktmedel.
• Satsa på studiecirklar om
genus.
• Vi jobbar med det här i
skolan, viktigt stärka tjejers
självkänsla.
• Arbeta förebyggande i
arbetslivet.
• Föräldrautbildning vid
MVC/BVC.
• Ta upp jämställdhetsfrågor
på föräldramöten.
• Viktigt att ge signaler att
det är människovärdet det
handlar om.
• Kämpa mot homofobi.
• Manligt nätverk.
• Våga prata om pappa slår
mamma.
• Företag positiva till föräldraskap/penning.
• Inom polisen är jämställdhetsfrågor högt prioriterade.
Men vi behöver hålla det
vid liv hela tiden.
• Polisen får aldrig tolerera
misshandel på grund av kulturella bakgrunder.
SYFTET
Syftet med utbildningsdagarna om
Våld i nära relationer:
• Ge kunskap.
• Upptäcka, skydda och vårda
våldsutsatta kvinnor och barn.
• Konkret samarbete om kvinna,
barn och man.
• Upprätta handlingsplaner.
Teater om våld i familjen
Ett teaterstycke om hur våldet kan
se ut i en familj utgjorde inledningen
till en livlig diskussion under en av
utbildningsdagarna.
S
kådespelaren Keke Gustafsson
Farzaneh Abotaleb, flyktingsamordnare Surahammar
Mariam Afrasiabpour, Arosdöttrarna Västerås
Marja Antonsson, Kvinnojouren
Västerås
Kerstin Bouvin, Kvinnojouren i
Sala-Heby
Leif Carlberg, vice ordförande i
kommunstyrelsen Surahammar
Mehrdad Darvishpour, fil dr i
sociologi vid Stockholms universitet och Mälardalens Högskola
Lotten Eriksson, polis Barnahus i
Västmanland
Keke Gustafsson, Teatermaskinen
Riddarhyttan
Roger Gustafsson, Män för jämställdhet Stockholm
Göran Hamrin, polisens våldsrotel
Kurt Haraldsson, chef skola och
omsorg Surahammar
Leena Harakém, KSAN (Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i
Alkohol- och Narkotikafrågor)
Lena Lagerström, socionom
Barnahus i Västmanland
Jan Larsson, hälsoplanerare
Landstinget Västmanland
Lena Nyberg, Barnombudsman
Eva-Lena Odeling, chef Individoch familjeomsorgen Surahammar
Anders Rydell, socialnämndens
ordförande Surahammar
Britt Smevold, socionom och
barnavårdsutredare Surahammar
Karin Tilly, Länsstyrelsen Västmanland
Anders Tollin, kommunalråd
Surahammar
framförde ett teaterstycke som
skrivits av Teatermaskinen i samarbete med Kvinnojouren i Västerås.
Han gestaltade en ung man som vuxit
upp i en vanlig familj, men så länge han
kan minnas har pappan slagit mamman.
Efter 22 år tog äktenskapet slut och pojken frågar sig varför mamman stannade
hos den kränkande mannen.
Vilket ansvar tar mamman?
Efter föreställningen följde en diskussion
som handlade om hur man kan hjälpa
och stötta barnen och få dem att våga
berätta.
Det handlade också om mammans ansvar, om hon tar för lite ansvar för sina
barn när hon stannar hos mannen.
Mamman är så nertryckt att hon inte
klarar av att ta sitt ansvar, var en åsikt som
framkom under diskussionen. Erfarenheter från Kvinnojouren visar att de kvinnor som bryter har haft ett långvarigt stöd.
– Barn är alltid lojala med sina föräldrar. Om man säger att vi ska hjälpa både
mamma och pappa kan det vara en öppning, sa Eva-Lena Odeling.
Teatermaskinen. Keke Gustafsson från Teatermaskinen i
Riddarhyttan medverkade vid en av utbildningsdagarna.
Samverkansgruppen för Våld i nära relation
Farzaneh Abotaleb, Individ- och familjeomsorgen
Britt Smevold, Individ- och familjeomsorgen
Jan Larsson, Folkhälsoenheten Landstinget
Västmanland
Ann-Britt Ekman, Vård och omsorg
Lotta Rygaard, Virsboskolan
Marie Bork, Björnstugans förskola
Kjell Karlsson, Skogslundsskolan
Birgitta Rydell, Ängsgården
Lena Runfeldt, skolsköterska
Birgit Fahlgren, skolkurator
Ing-Marie Swärd, skolsköterska
Sven Lundstedt, Svenska kyrkan, Sura församling
Margareta Jonasson, Ängsgårdens Vårdcentral
Liselotte Lagesson, polisen Hallsta/Sura
Solweig Salzmann, Barn- och ungdomspsykiatrin/Vuxenpsykiatrin
Sara Svedlin, Kvinnojouren
Ingrid Raij, Biblioteket
Katarina Johansson, Bergslagens kvinnomuseum
Asylenheten
Akutsjukvården
Kontaktpersoner
Webbadresser
Farzaneh Abotaleb, tel 0220-390 40,
e-post [email protected]
Britt Smevold, tel 0220-390 40,
e-post [email protected]
• www.kvinnofridslinjen.se
• www.nck.uu.se (Nationellt centrum för kvinnofrid)
• www.regeringen.se handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor
Jan Larsson, tel 0223-473 65,
e-post [email protected]
Lästips
Kvinnojouren
• Våldsutsatta kvinnor: samhällets ansvar
Redaktör: Gun Heimer och David Sandberg
tel 0767-14 02 08, e-post [email protected]
• Våldets normaliseringsprocess, Eva Lundgren
ARBETSGRUPP
Arbetsgruppen som planerat utbildningsdagarna har bestått av:
Eva-Lena Odeling, chef Individ
och familjeomsorgen, Surahammars
kommun
Britt Smevold, barnavårdsutredare,
Individ och familjeomsorgen, Surahammars kommun
Farzaneh Abotaleb, flyktingsamordnare, Surahammars kommun
Jan Larsson, hälsoplanerare,
Landstinget Västmanland
Produktion: Journalistgruppen Media 21 • Text och bild: Marita Gustavsson • Tryck: Digitalporten, maj 2008
MEDVERKANDE