Utskriftsversion
Vårdprogram formulerat av Stockholms läns landstings Stramagrupp
Senast uppdaterad 2012-12-12 (ursprungligen publicerat januari 2001)
Urinvägspatogenernas antibiotikakänslighet i
Stockholmsregionen
Christian G. Giske
Sammanfattning
Escherichia coli är den klart viktigaste urinvägspatogenen och det är framför allt
resistenstrender hos denna bakterie som har betydelse för empirisk behandling av
okomplicerade urinvägsinfektioner i öppenvården. En fortsatt trend hos E. coli är
att resistensen mot mecillinam och nitrofurantoin är mycket låg, medan både
resistensen mot trimetoprim och ampicillin ligger på höga nivåer. För kinoloner
ses en fortsatt svag ökning av resistensen, som nu ligger runt 10 %. Bland
Staphylococcus saprophyticus ses i praktiken inga resistensproblem. Klebsiella
pneumoniae och Proteus mirabilis är mindre viktiga som urinvägspatogener, men
även för dessa bakterier fungerar mecillinam på flertalet resistensbestämda
stammar. Nitrofurantoin har dock låg aktivitet mot dessa bakterier.
Trimetoprimresistens är lägre bland K. pneumoniae och P. mirabilis, varför även
denna preparatgrupp kan vara ett alternativ vid odlingsverifierade infektioner
orsakade av dessa bakterier.
Allmänt
Den viktigaste bakterien, E. coli, orsakar ungefär 70 % av alla urinvägsinfektioner
i öppenvård inklusive särskilda boenden. Viktiga antibiotika för behandling av
urinvägsinfektioner är framför allt mecillinam och nitrofurantoin, vars
resistensutveckling är lägst. Även trimetoprim används i viss utsträckning om
bakterien är känslig. Resistensen mot ampicillin har sedan flera år tillbaka varit
för hög vilket utesluter detta preparat för empirisk behandling av
urinvägsinfektioner. Kinoloner bör undvikas vid okomplicerad urinvägsinfektion
och data indikerar en ökad resistens för denna preparatgrupp. Det är viktigt att
komma ihåg att all laboratoriestatistik sannolikt övervärderar resistensnivån,
eftersom statistiken baserar sig på urinodlingar och dessa normalt inte tas vid
okomplicerad urinvägsinfektion i öppenvården. Statistiken omfattar dessutom
särskilda boenden, som sannolikt har högre resistensnivå än öppenvård. Sannolikt
är därför den sanna resistenssituationen i primärvården mer gynnsam än vad som
framgår av denna statistik.
__________________________________________________________________________________________________
Utskrift från www.janusinfo.se
2(3)
Figur 1. Escherichia coli, resistenta stammar (%) i 2006 och 2009, norra Stockholm –
öppenvård och särskilda boenden
40
35
% resistenta isolat
30
25
2006
2009
20
15
10
5
0
Mecillinam
Ampicillin
Cefadroxil
Trimetoprim
Nitrofurantoin
Ciprofloxacin
De viktigaste trenderna som går att läsa ut av denna statistik är att resistens mot
ampicillin, trimetoprim och ciprofloxacin fortsätter att öka. Även för cefadroxil
har en klar ökning kunnat observeras jämfört med 2006, vilket sannolikt kan
sättas i sammanhang med ökningen av E. coli som producerar så kallade
extended-spectrum betalaktamaser (ESBL). De flesta andra Enterobacteriaceae
har naturligt nedsatt känslighet för nitrofurantoin, varför resistens mot detta medel
endast redovisas för E. coli.
Klebsiella pneumoniae
Denna art anses naturligt resistent mot ampicillin och nitrofurantoin. Som det
framgår av statistiken från öppenvård och särskilda boenden i norra Stockholm
har resistensen mot flera urinvägsmedel ökat sedan 2006, inklusive mecillinam.
Resistensen mot trimetoprim är däremot lägre än hos E. coli.
Tabell 1. Klebsiella pneumoniae, resistenta stammar (%)
2006
2009
Ampicillin
100
100
Cefadroxil
2,1
3,3
Ciprofloxacin
5,5
4,0
Trimetoprim
15,2
22,6
Mecillinam
12,2
15,9
Proteus mirabilis
Resistensen mot ampicillin har ökat kraftigt, medan resistensen mot trimetoprim
har minskat jämfört med 2006. För övriga urinvägsantibiotika ses endast små
skillnader. P. mirabilis rapporteras alltid som resistent mot nitrofurantoin.
______________________________________________________________________________________________________
Utskrift från www.janusinfo.se
3(3)
Tabell 2. P. mirabilis, resistenta stammar (%)
2006
2009
Ampicillin
8,3
21,5
Cefadroxil
3,3
4,0
Ciprofloxacin
4,0
1,3
Trimetoprim
22,3
17,1
Mecillinam
7,6
7,5
Staphylococcus saprophyticus
I ett öppenvårdsmaterial från norra Stockholm 2009 hade bakterien låg resistens
(< 1 procent) mot ampicillin, cefadroxil, trimetoprim och nitrofurantoin. Arten
rapporteras som naturligt resistent mot mecillinam.
______________________________________________________________________________________________________
Utskrift från www.janusinfo.se
