Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör också sökas från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Saint Kitts och Nevis 2012
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Saint Kitts och Nevis konstitution föreskriver respekt för mänskliga rättigheter,
och parlamentet har antagit ett antal lagar som ger ett gott skydd. En
ombudsman för mänskliga rättigheter inrättades under 2006. Regeringen och
myndigheter respekterar i allmänhet de mänskliga rättigheterna, även om vissa
problem förekommer. Dödsstraff tillämpas och en avrättning genomfördes
2008. Förhållandena vid landets fängelse präglas av kraftig överbeläggning. Det
finns klagomål om övervåld från polisens sida samt våld mot kvinnor och barn.
Den politiska oppositionen har framfört klagomål om svårigheter att komma
till tals i landets medier. Det finns inga rapporter om politiska fångar eller
politiskt motiverade försvinnanden.
Våld mot kvinnor och övergrepp mot barn utgör allvarliga problem, liksom
diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Antalet mord
per 100 000 innevånare placerar enligt FN:s beräkningar landet bland de tio
med högst mordfrekvens på kontinenten.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Saint Kitts och Nevis har ratificerat följande centrala konventioner rörande
mänskliga rättigheter:
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, The
International Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination
(CERD) 2006.
2
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, The Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against
Women (CEDAW), 1985, samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt, 2006.
Konventionen om barnets rättigheter, The Convention on the Rights of the Child
(CRC) 1990, dock inte de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn.
Flyktingkonventionen, The Convention related to the Status of Refugees 2002,
dock inte det tillhörande protokollet från 1967.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, The International
Criminal Court (ICC) 2005.
Saint Kitts och Nevis har inte ratificerat
– Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR).
– Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
– Konventionen om funktionsnedsattas rättigheter, Convention on the Rights of
Persons with Disabilities (CRPD).
– Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) eller det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr.
– Konventionen om påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of
All Persons from Enforced Disappearance (CED)
– Konventionen om migrantarbetares rättigheter (CMW), International
Convention on the Protection of the Rights of All Migrant Workers and Members of
their Families.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Grundlagen förbjuder tortyr och annan grym eller omänsklig behandling.
Ingen information om överträdelser föreligger, men det har rapporterats om
övervåld från polisens sida. Aga mot minderåriga är tillåtet och tillämpas i
skolor och inom rättsväsendet. Spöstraff kan utdömas.
Landets enda fängelse är kraftigt överbelagt. Det byggdes 1840 och är avsett
för 150 personer, men har närmare dubbelt så många intagna.
3
4. Dödsstraff
Dödsstraff verkställdes så sent som år 2008, efter ett uppehåll på tio år. Fem
personer var dömda till dödsstraff och avrättades. Det finns ett starkt folkligt
stöd för att behålla dödsstraffet.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Lagen förbjuder godtyckliga arresteringar och frihetsberövanden. Verkställande
myndigheter bedöms överlag ha respekterat dessa förbud. En gripen person
måste åtalas inom 48 timmar eller bli frisläppt. En åtalad måste föras inför
domstol inom 72 timmar.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Grundlagen föreskriver ett oberoende rättsväsende och regeringen respekterar
generellt sett detta.
Domstolsväsendet utgör en integrerad del av det karibiska rättssystemet med
Privy Council i London som högsta instans för överklaganden. Saint Kitts och
Nevis har undertecknat, men inte ratificerat, konventionen om inrättandet av
en karibisk högsta domstol.
Säkerhetsstyrkorna består av en polisstyrka på cirka 400 personer. Militär
personal samarbetar med polisen och patrullerar gatorna gemensamt.
Brottsligheten har ökat kraftigt under de senaste åren. Regeringen har
deklarerat att säkerhetsläget i landet ska ges ökad prioritet. En strategisk agenda
har upprättats för att uppnå bättre skydd och säkerhet. Den inkluderar en
nyinrättad lag som tillåter övervakning av all telekommunikation, inklusive
internet. Högsta domstolen beslutar om övervakningsorder. Hög arbetslöshet
och gängkultur har angetts som orsaker till den ökande kriminaliteten, vilken
också påverkar läget för mänskliga rättigheter.
7. Straffrihet
Ingen information föreligger om fall av straffrihet. Seniora polistjänstemän har
till uppgift att undersöka klagomål mot polisen och föreslå disciplinära
åtgärder.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Grundlagen föreskriver rätten till dessa friheter. Det bör dock påpekas att
landets enda radio- och Tv-station är statlig, vilket enligt oppositionspartierna
4
har inneburit att deras verksamhet har missgynnats i nyhetsredovisningen.
Under den senaste valkampanjen menade oppositionen att statskontrollerad
media orättvist gynnade regeringspartiet.
Det fanns inga formella begränsningar i tillgången till internet. Lagen tillåter
dock regeringen att övervaka e-post och annan aktivitet på internet vid
brottsmisstanke och givet att en domare i Högsta domstolen godkänt
övervakningen. Det förekommer inga rapporter om att regeringen utnyttjat
möjligheten att övervaka e-post eller andra sociala medier. Landet klassas som
fritt enligt Freedom House.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Lagen föreskriver mötes- och föreningsfrihet, vilket respekteras.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Religions- och övertygelsefrihet är skyddat av lag och det finns inga kända
rapporter om överträdelser.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Saint Kitts och Nevis är en parlamentarisk demokrati och en federation med en
folkmängd på cirka 52 000 invånare, varav cirka 40 000 på St Kitts, som ingår i
det brittiska samväldet. Landet har ett federalt folkvalt parlament med elva
ledamöter som utses i allmänna val. Konstitutionen ger Nevis ett stort mått av
autonomi med en egen folkvald församling.
Lagen ger medborgarna allmän rösträtt i periodiskt återkommande fria val.
Vid det senaste valet i januari 2010 vann regeringspartiet Saint Kitts Labour Party
sex av elva platser i nationalförsamlingen. Det förekom anklagelser om valfusk
i oppositionsledarens valdistrikt, men internationella observatörer, bland annat
från samväldet och OAS, bedömde valet som fritt och rättvist, men
rekommenderade samtidigt vissa förbättringar. Det finns en kvinna i
parlamentet och en i regeringen och flera höga domare är kvinnor.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Arbetstagare har rätt att organisera sig i fackföreningar. Omkring tio procent
av arbetstagarna är fackligt anslutna. Den största fackföreningen – Saint Kitts
Trades and Labour Union (SKTLU) – är nära lierad med regeringspartiet och är
5
verksam inom alla sektorer. En fackförening vars medlemsantal överstiger 50
procent av de anställda inom ett företag äger rätt att förhandla kollektivt.
Lagen föreskriver ingen strejkrätt, men det är en väl etablerad praxis.
Arbetstagare i så kallad samhällsviktig tjänst, främst poliser och
statstjänstemän, brukar enligt sed inte delta i strejker. Barn- och tvångsarbete är
förbjudet i lag. Minimiålder för arbete är 16 år. Det förekommer dock att
minderåriga arbetar inom jordbruket eller i hemtjänst.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Landets hälso- och sjukvård är förhållandevis väl utbyggd och primärvården är
gratis. Fri hälsovård utgår till samtliga skolelever. Arbetsplatserna inspekteras
regelbundet och arbetstagare kan avbryta hälsofarligt arbete utan att riskera att
förlora sin anställning.
14. Rätten till utbildning
Grundutbildningen är obligatorisk och kostnadsfri från fem till 16 års ålder.
Avhopp av framförallt pojkar i de övre åren i grundskolan utgör ett problem.
Mer än 98 procent av skoleleverna har genomgått sekundärundervisning.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Saint Kitts och Nevis placeras på plats 72 av totalt 187 länder i FN:s
välfärdsindex 2012. Levnadsförhållandena är generellt goda och fattigdomen
har minskat.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Våld mot kvinnor utgör ett allvarligt problem. Lagen förbjuder våldtäkt men
inte våldtäkt inom äktenskapet. Däremot är våld mot kvinnor kriminaliserat,
även inom äktenskapet. Många kvinnor bedöms vara ovilliga att lämna in
anmälningar om sådant våld av rädsla för stigmatisering, hämnd och fortsatt
våld. Under 2012 ledde 51 av 197 fall av våld i hemmet till en fällande dom.
Sexuellt ofredande på arbetsplatser regleras inte i lag, men utgör också ett
problem.
Kvinnor har sämre karriärmöjligheter i arbetslivet än män, även om villkoren
har förbättrats på senare år.
6
17. Barnets rättigheter
Övergrepp mot barn är ett betydande problem. Det gäller särskilt sexuellt
utnyttjande av minderåriga (under 16 år). Ett antal fall rapporterades och
undersöktes under året. Barnpornografi är olagligt och kan ge fängelsestraff i
upp till 20 år.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Lagen förbjuder diskriminering av nationella, etniska, språkliga och religiösa
minoriteter samt urfolk. Dessa förbud respekteras i praktiken. Företrädare för
rastafarianer hävdar att deras religion inte respekteras och att de utsätts för
diskriminering.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexuella relationer mellan män är olagliga och kan ge fängelsestraff upp
till tio år, medan relationer mellan kvinnor inte regleras i lag. Lagen förbjuder
inte uttryckligen diskriminering på grund av sexuell läggning. Rapporter pekar
på att sådan diskriminering och även våld mot personer på basis av deras
sexuella läggning förekommer. En hbt-person under 18 år attackerades
upprepade gånger under året. Regeringen framhåller dock att inga anmälningar
om våld på grund av sexuell läggning eller könsidentitet inkommit under året.
20. Flyktingars rättigheter
Saint Kitts och Nevis har anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention, men inte
undertecknat protokollet från 1967. Regeringen har inte heller infört ett system
för skydd av flyktingar och asylsökande och beviljar inte rutinmässigt flyktingstatus eller asyl. Men regeringen har inte heller återsänt personer som vid
återkomsten till hemlandet skulle löpa risk för sitt liv eller frihet.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Lagen förbjuder diskriminering, men inte explicit för personer med
funktionsnedsättning. Det fanns emellertid inga rapporter om sådan
diskriminering och regeringen verkar för att främja dessa personers rättigheter.
7
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Organisationer för mänskliga rättigheter äger rätt att fritt verka i landet, och det
finns ett mindre antal organisationer som ägnar sig åt frågorna, även om det
inte finns någon organisation som specifikt verkar för mänskliga rättigheter.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Både FN-organisationer och EU har genomfört program för att främja
mänskliga rättigheter. Det finns inga kända svenska insatser i landet.
