Var Antikens Aten en demokrati?
En radikal demokratisering av Aten genomfördes efter fördrivandet av tyrannerna (507 f.Kr.).
Medborgarna fick tillgång till makten via framför allt fyra inrättningar: folkförsamlingen, rådet,
domstolarna och ämbetena. Folkförsamlingen och domstolarna hade mest makt.
Argument för att antikens
Aten var en demokrati
Argument mot att antikens
Aten var en demokrati
Folket hade rösträtt
Fast inte hela folket: Endast fria, vuxna,
manliga invånare (över 20 år) som var barn till
atenska föräldrar hade rösträtt. Detta motsvarar
endast 30 000 av 300 000 invånare, d v s 10%
av Atens befolkning. Endast ungefär en
femtedel av dessa deltog regelbundet i de
politiska mötena i staden. Kvinnor, i staden
bofasta utlänningar samt slavar hade alltså inte
rösträtt.
Man hade direktdemokrati, d v s röstberättigade
kunde rösta om ett lagförslag (via handuppräckning)
och hade på det viset mer inflytande än
röstberättigade i en indirekt/representativ demokrati
som dagens Sverige. (I Schweiz däremot har man
ofta folkomröstningar om viktiga frågor, alltså direkt
demokrati.) En större andel av medborgarna deltog
aktivt i politiken (systemet krävde det) än vad som
är fallet i dag i flertalet demokratier.
Det är intressant att vårt ord idiot har sitt ursprung i
det gamla grekiska ordet ἰδιώτης, som var ett uttryck
för förakt och betecknade en person som inte var
intresserad eller aktivt deltog i det politiska livet.
Ho boulomenos betyder den som önskar och
är ett uttryck för den enskilde atenske
medborgargarens rätt att ta initiativ när det
gällde att tala inför folkförsamlingen, initiera
en rättslig process ( i ett ärende av allmänt
intresse), föreslå en ny lag eller komma med
ett förslag till rådet.
Ostracism var ett system som tjänade som
en säkerhetsventil för att förhindra att en
enskild individ fick för mycket makt.
Omröstning gällande ostracism skedde en
gång om året. Ordet kommer från
krukskärvorna, ostraka, man använde som
skrivtavlor vid omröstningen. Medborgarna
fick nominera vem de önskade att förvisas
från Aten i tio år. För att omröstningen
skulle vara giltig måste minst 5000
medborgare avge sin röst och en majoritet
måste rösta för förvisningen av en viss
kandidat för att den skulle kunna
genomföras.
Uttagningen till rådet, domstolarna och ämbetena
skedde genom lottning bland de kandidater som
anmält sig. Detta, tillsammans med principen att
man inte kunde fungera på någon post under mer
än ett år, skulle förhindra uppkomsten av en grupp
renodlade politiker.
Makten i Aten var fördelad på fyra olika
organ.
Finns tecken på att ostracismsystemet
missbrukades när det rådde rivalitet mellan
olika maktgrupperingar. Detta illustreras av
att vissa ostraka var preparerade i förväg man har i utgrävningar funnit hemliga förråd
med ostraka där ett och samma namn ristats
in i skärvorna.
Dock kom ändå statens ledning
periodvis att domineras av vissa
inflytelserika personer (t.ex. Perikles,
Kleon, Demosthenes). Detta berodde
framför allt på den politiska processens
muntliga karaktär; en skicklig och tränad
talare hade de största möjligheterna att
påverka de olika församlingarna
Atenska demokratin levde inte på samma
sätt som den romerska republiken (509–
27 f Kr) upp till principen om
maktfördelning/maktseparation mellan
de lagstiftande, verkställande och
dömande organen.
När det gäller domstolarna utvecklades gradvis ett
system för att undvika att de dömande
nämndemännen/domarna skulle mutas:
I början av varje år rekryterades 6000 nämndemän
från dem (manliga medborgare 30 år eller äldre)
som anmälde sitt intresse. Varje dag valdes jurymedlemmar ut för tjänstgöring i de olika domstolarna från de personer i jurypoolen som erbjöd sina
tjänster den dagen. Jurymedlemmarna plockades ut
genom en randomiserad selektionsprocess som
utformats i syfte att förhindra att dessa mutades.
Man utvecklade en komplex procedur där man använde en jurymedlemsselektionsmaskin som kallades kleroterion, och där det handlade om att placera symboler, pinakia, för de eventuella jurymedlemmarna i ett system av rader och kolumner och
använda en slumpmetod för att välja vissa rader
med symboler för att få fram nämndemän för den
aktuella dagens rättegångar.
Denna maskin, i kombination med det förhållandet
att en jury ofta bestod av flera hundra personer,
gjorde att det var nästan omöjligt att i förväg muta
en jurymedlem.
En serie vita och svarta bollar
lades i tratten högst upp på
träröret (till vänster) och fick
arbeta sig nedåt i röret. De
horisontella rader med
pinakia som var på samma
nivå som där bollarna av en
viss färg (vi vet inte om
"urvalsfärgen" var vit eller
svart) landade, definierade de
för dagen utvalda
jurymedlemmarna.
Slaveriet: Slaveriet var vanligare i Aten än i
andra grekiska städer, och slavarna var
importerade icke-greker. Slaveriet i sig var
förstås djupt odemokratiskt men det diskuteras
huruvida slaveriet kanske underlättade för
mindre bemedlade atenare att aktivt delta i de
politiska aktiviteterna, helt enkelt för att de fick
mer tid över - på så vis bidrog kanske slaveriet
paradoxalt nog till att det blev mer jämlikt
mellan rika och fattiga atenska medborgare. I
jämförelse med exempelvis Sparta tycks
slavarna i Aten ha behandlats relativt väl: De
levde och arbetade under ganska trygga
förhållanden, och behandlades bättre än i
Sparta av såväl ägare som staten. Atensk lag
var utformad med syfte att förhindra att
slavarna for illa. En del hade möjlighet att
utbilda sig och få bättre arbeten och de fick viss
ersättning för sitt arbete. Det fanns också
möjlighet att bli fri från slaveriet och t o m i
vissa fall att erhålla medborgarskap.
Kvinnans ställning : Kvinnorna i Aten åtnjöt
inte samma demokratiska rättigheter som
männen. De fick inte rösta, de fick inte röra sig
fritt i offentligheten och de var strikt separerade
från männen i vardagen. Atenska kvinnors
ställning verkade i själva verket vara lägre än i
många andra grekiska städer på den tiden. I
Sparta t ex kunde kvinnor, till skillnad från de
atenska kvinnorna, delta i offentliga
gymnastiktävlingar (i Aristofanes komedi från
411 f.Kr., Lysistrate, beundrar de atenska
kvinnorna Spartakvinnornas vältränade,
brunbrända kroppar) och besitta egendom.
Det fanns också begränsningar i
yttrandefrihet och brister i rättssäkerheten,
vilket bl a filosofen Sokrates öde är ett exempel
på. Sokrates var kritisk till vissa sidor av den
atenska demokratin. 70 år gammal drogs han
inför rätta av atenare som anklagade honom för
att missakta statens gudar och utöva ett skadligt
inflytande på ungdomen. Han dömdes till
döden och tömde en giftbägare med (troligtvis)
den giftiga växten odört.
