Kan machismo likställas med manlighet i Mexico?
- en studie om mexikanska genusrelationer
Tanja Ekholm
Magisteruppsats i kulturantropologi
Institutionen för etnologi och kulturantropologi
Uppsala Universitet
VT 2004
2
Kan machismo likställas med manlighet i Mexico?
- en studie om mexikanska genusrelationer
Tanja Ekholm
Magisteruppsats i kulturantropologi
Institutionen för etnologi och kulturantropologi
Uppsala Universitet
VT 2004
Handledare: Charlotta Widmark
3
Abstract
”Kan machismo likställas med manlighet i Mexico? – en studie om
mexikanska genusrelationer”. The department of Cultural Anthropology and
Ethnology, Uppsala University, Uppsala.
This thesis examines the machismo ideology and what masculinity means in
Mexico. Machismo can be seen as a general ideology for masculinity that
influences different aspects of the Mexican society. Therefore it can be
argued that there are both positive and negative aspects of the phenomenon.
I argue that the machismo ideology can be analysed as consisting of
different components, which are masculine and feminine sexuality, the
honour and shame complex, protectionism and homophobia.
Side by side with machismo, different categories of masculinity exist,
which can be said both to confirm and question machismo. The catholic
religion is an important factor when it comes to reproducing the gender
order. The religious model legitimates the inequality between men and
women in Mexico.
I argue, using the arguments of Connell, that machismo can be seen as
the so called hegemonic masculinity, which is defined as the accepted
answer for the patriarchal order for this time being. The patriarchal order is
analysed by Connell as consisting of three mayor structures, which are the
division of labour, power and cathexis. In order to change the gender order
consisting of these structures a degendering that would change those
structures that uphold the patriarchal society would have to occur.
Keywords: Mexico, masculinity, femininity, Connell, machismo, gender
structures, ideologies
Tanja Ekholm, Uppsala University, Department of Cultural Anthropology
and Ethnology, Trädgårdsgatan 18, SE-75309, Uppsala Sweden.
© Tanja Ekholm 2004
4
Innehållsförteckning:
1. Inledning ___________________________________________________________ 6
1.1 Syfte och frågeställningar _________________________________________________ 7
1.2 Metod och tillvägagångssätt _______________________________________________ 7
2. Teoretiska perspektiv på genus, underordning och maskulinitet _______________ 8
2.1 Genus och social praktik __________________________________________________ 8
2.1.1 Genusrelationernas tre strukturer _____________________________________________ 10
2.2 Den hegemoniska maskuliniteten __________________________________________ 15
3. Machismo __________________________________________________________ 19
3.1 Manlig och kvinnlig sexualitet i Mexico_____________________________________ 23
3.2 Heder och skam ________________________________________________________ 25
3.2.1 Kritik mot de traditionella definitionerna av begreppen heder och skam_____________ 29
3.3 Protektionism __________________________________________________________ 33
3.4 Homosexualitet, homofobi och manlighet ___________________________________ 35
4. Katolicismens påverkan på föreställningar om manlighet och kvinnlighet ______ 39
5. Olika manligheter ___________________________________________________ 41
6. Hur påverkar machismo kvinnorna? ____________________________________ 45
6.1 Hur upprätthåller kvinnorna machismo-ideologin och den rådande könsordningen?
_________________________________________________________________________ 47
6.2 Hur kan förändring uppstå? ______________________________________________ 52
7. Avslutning__________________________________________________________ 58
5
1. Inledning
Manlighet och kvinnlighet är begrepp som ständigt är aktuella och som
påverkar oss alla på ett personligt plan. Genom att analysera vad de betyder i
olika kulturer för att få ett jämförande perspektiv kan man få en bättre
förståelse för hur de formas och upprätthålls i samhället. Detta kan i sin tur
hjälpa oss i strävandet att uppnå jämlikhet mellan könen.
Feministiska forskare har bidragit till forskningen inom området för
att få med kvinnornas röster, då kvinnorollen förut varit en aspekt som getts
mindre plats i forskningen. Feministiska forskare har främst skrivit om
kvinnorollen i olika samhällen. Mansforskningen är däremot ett relativt nytt
ämne. Det har inte skrivits så mycket om mansrollen ur ett feministiskt
perspektiv. Jag kommer i min uppsats att skriva om mansrollen i Mexico och
därmed använda mig av forskare som ägnat sig åt mansforskning.
I min C-uppsats ”Religionens betydelse för föreställningar om manligt
och kvinnligt i Latinamerika” redogjorde jag för vad som anses vara manligt
respektive kvinnligt i Latinamerika och hur dessa ideologier hänger ihop
med katolicismen. I denna uppsats vill jag utveckla det jag skrev om
manlighet och kvinnlighet i min C-uppsats samt fokusera på machismo, en
särskilt utbredd ideologi för manlighet i Latinamerika generellt och i Mexico
i synnerhet, och undersöka hur denna ideologi påverkar kvinnorna i
samhället. Eftersom Mexico är ett land som består av en multikulturell och
multietnisk befolkning, är det viktigt att understryka att jag ämnar undersöka
den katolska mestizo-befolkningens föreställningar om manlighet och
kvinnlighet.
Läsåret 2002-2003 var jag i Mexico, Guanajuato, som utbyteselev.
Guanajuato är en delstat som ligger i centrala Mexico, vars huvudstad bär
samma namn. Staden Guanajuato är en medelstor stad med ca 130000
(2001)1 invånare och ligger på drygt 2000 meters höjd över havsytan. Den är
bland annat känd för att ha varit en av världens största silverproducenter
samt för dess välkända statliga universitet, la Universidad de Guanajuato.
Jag blev under årets gång mer och mer intresserad av att fortsätta skriva om
könsroller i Mexico. En av de främsta orsakerna till detta var att jag
personligen fick uppleva att det i Mexico i större grad än i Sverige verkligen
spelar en stor roll om man är man eller kvinna. Man skiljer i större
utsträckning de två könen åt och vad som förknippas med dessa.
1
Uppgift hämtad från internetadressen: http://www.guanajuato-travel.com/ciudades/cd_guanajuato.html
6
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med min uppsats är att undersöka om machismo är den dominanta
ideologin för manlighet i Mexico. För att uppnå mitt syfte vill jag bland
annat besvara följande frågor: Hur definieras machismo? Hur påverkar
manliga ideologier relationen mellan män och kvinnor? Vad innebär
manlighet och kvinnlighet i Mexico? På vilket sätt skiljer sig synen på
sexualitet då det gäller männens respektive kvinnornas sexualitet? Varför
och på vilket sätt begränsas kvinnornas frihet av normer för ideala
genusrelationer?
Min hypotes är att machismo står för det dominanta idealet för
manlighet i Mexico, och detta dominanta ideal kommer jag att kalla den
hegemoniska maskuliniteten utifrån Connells teoretiska resonemang. Det
betyder inte att jag använder mig av machismo som en stereotyp modell för
manlighet med specifika attribut, utan att jag ser machismo som ett
komplext fenomen bestående av olika komponenter och som en del av olika
slags patriarkaliska samhällsstrukturer. Samtidigt finns det olika slags
maskuliniteter och ideal som lever sida vid sida av machismo och som på
olika sätt påverkas av machismo-ideologin.
1.2 Metod och tillvägagångssätt
Jag kommer i min Magisteruppsats att använda mig av genusteoretisk
litteratur som behandlar manlighet och kvinnlighet, samt av intervjuer jag
gjorde med män och kvinnor i Guanajuato. Med hjälp av intervjuerna vill jag
främst belysa mina argument och lyfta fram ”mexikanska röster”.
Jag kommer främst att använda mig av Connells teoretiska
resonemang då jag skriver om manlighet och patriarkaliska
samhällstrukturer generellt. Jag kommer även att använda mig av
genusteoretisk litteratur som behandlar manlighet och kvinnlighet, heder och
skam i Latinamerika, Medelhavsregionen samt Mexico.
Då jag var i Guanajuato, Mexico, som utbyteselev läsåret 2002-2003
gjorde jag sju djupintervjuer med åtta personer. Jag använde mig av ett
strategiskt urval av mina intervjupersoner i relation till ämnets karaktär.
Mina intervjupersoner var personer som jag på ett eller annat sätt kom i
kontakt med under årets gång. Ur metodologisk synpunkt är det viktigt att ta
upp hur och under vilka förhållanden jag kom i kontakt med mina
intervjupersoner. Jag hade en viss social närhet till alla mina
intervjupersoner. Detta skapade en intervjusituationen där informanterna
hade förtroende för mig och svarade på mina mycket personliga och intima
7
frågor som hade att göra med manlighet, kvinnlighet och machismo i
Mexico och hur intervjupersonerna personligen upplevde dessa frågor.
Tre av intervjupersonerna är personer jag bott med under en kortare
eller längre period. Under de första tre månaderna bodde jag med en
mexikansk familj som bestod av ett medelålders par och deras yngsta dotter.
Sedan flyttade jag till ett större hus där det bodde mexikanska ungdomar och
där jag bodde under resten av året i Mexico.
Alla jag intervjuade kan räknas som tillhörande medelklass, eller lägre
medelklass. Två av intervjupersonerna var troende katoliker. De övriga
uttryckte att de inte var djupt religiösa katoliker, men de var alla medlemmar
av den katolska kyrkan. Detta påverkar givetvis svaren jag fick under
intervjuerna. Jag tror att mina intervjupersoner hade liberalare åsikter än vad
en djupt troende mexikan skulle ha haft gällande till exempel sexualitet och
preventivmedel. Av mina 8 intervjupersoner hade 6 någon form av
akademisk bakgrund, vilket även kan ha påverkat svaren i form av en
djupare reflektion och kritisk granskning av samhällsförhållandena. Alla
intervjupersoner var bosatta i staden Guanajuato när intervjuerna utfördes.
Av dem var 4 ursprungligen från andra delar av Mexico. Av
intervjupersonerna var 5 kvinnor och 3 män; 5 av 8 av intervjupersonerna
var mellan 20 och 30 år gamla. I mina intervjuer utgick jag ifrån vissa frågor
som jag skrivit ner och läste alltid upp frågorna innan jag började intervjun,
så att intervjupersonerna visste vad intervjun skulle handla om, men det
fanns alltid utrymme för andra frågor, tankar och funderingar. Jag upplevde
stämningen som avslappnad då jag utförde intervjuerna och det fanns plats
för skratt och skämt. Ibland var intervjuerna mer som samtal än som
strukturerade intervjuer.
2. Teoretiska perspektiv på genus, underordning och
maskulinitet
Manlighet och kvinnlighet är flytande och komplexa begrepp. Därför är det
viktigt att reda ut hur de formas samt placera dem i ett teoretiskt ramverk
genom att se på hur skilda teoretiker resonerat kring dem.
2.1 Genus och social praktik
För att undersöka vad manlighet och kvinnlighet innebär i ett samhälle är det
viktigt att reda ut begreppen kön och genus. Kön betecknar det biologiska
8
och genus det sociala könet, som får sin specifika kulturella mening i olika
samhällen. Rubin definierar genus som en socialt skapad uppdelning av de
mänskliga varelserna i två skilda kategorier som grundas på de sexuella och
reproduktiva relationerna (Rubin 1975: 179). Enligt Connell grundar sig
begreppen maskulinitet och femininitet på relationer, och de har alltid en
mening i relation till varandra, som social avgränsning och som kulturella
motsatser (Connell 1999: 66). Även Ortner och Whitehead konstaterar att
män och kvinnor i de allra flesta samhällena uppfattas i termer av
metaforiska, binära oppositioner. Det finns dock undantag till denna regel.
Den sociala asymmetrin mellan könen varierar mycket mellan olika kulturer
(Ortner och Whitehead 1981: 1 och 7). Vad som anses vara manligt och
kvinnligt kan till en början verka okomplicerat men i verkligheten kan det
vara svårt att definiera innebörderna hos könen och det kan uppstå
tvetydigheter (Connell 1999: 15).
Genus handlar om vad det betyder att vara man eller kvinna i en viss
kultur (Ortner och Whitehead 1981: 1). Genus antas utgå ifrån de betydelser
man tillskriver de biologiska manliga och kvinnliga kropparna. Detta
behöver dock inte vara en självklar koppling. För att visa att den biologiska
kroppen inte nödvändigtvis bestämmer genus förklarar Connell detta med att
genus är ett sätt att organisera social praktik. Han skriver att vardagslivet
organiseras genom genusprocesser i relation till en så kallad reproduktiv
arena, som definieras av den mänskliga reproduktionens kroppsliga
strukturer och processer. Den reproduktiva arenan innefattar åtrå, samlag,
barnafödande och barnavård och biologiska könsskillnader (Connell 1999:
95). Connell understryker att han använder sig av uttrycket ”reproduktiv
arena” som innefattar biologiska kroppar, men att detta inte betyder att genus
kommer till automatiskt av en biologisk bas, utan av en historisk process
som inkluderar kroppen. Han poängterar att genus är social praktik som
refererar till kroppar och det kroppar gör, inte social praktik reducerat till
den biologiska kroppen (Connell 1999: 96).
Huruvida biologiska faktorer anses viktiga vid differentieringen av
könen varierar mycket från kultur till kultur. Inom en del kulturer anses det
att den biologiska skillnaden mellan män och kvinnor är den mest
bestämmande skillnaden, medan man inom andra kulturer lägger större
tonvikt på andra skillnader, som inte har att göra med biologin (Ortner och
Whitehead 1981: 1).
Connell, liksom även andra författare, har skrivit om genus som en
föränderlig process som omformas genom historiska processer (Connell
1999, Ortner och Whitehead 1981, Kulick 1997, Moore 1988, Reiter 1975,
Rosaldo och Lamphere 1974). Genus påverkas alltså av sociala, kulturella
9
och ekonomiska förhållanden i samhället i fråga (Ortner och Whitehead
1981, Kulick 1997, Moore 1988, Reiter 1975, Rosaldo och Lamphere 1974).
I och med att det är en transformerande process menar Connell att praktiken
förnekar det den utgått ifrån för att sedan producera en ny slags social
praktik (Connell 1995: 78-79). Här ser Connell också att en förändring till
ett mer jämlikt samhälle är möjlig.
Sociala praktiker reflekterar alltså inte en ”naturlig” skillnad mellan
könen, utan framhäver olikheterna med hjälp av attribut såsom kläder,
kroppsspråk, smycken och make-up. Dessa markörer får i sin tur symboliska
innebörder som har att göra med genus (ibid: 80). Dessa symboler bör i sin
tur relateras till andra kulturella symboler och samhällslivet i övrigt med
dess sociala förhållanden för att man ska få en förståelse av vad dessa har för
innebörder (Ortner och Whitehead 1981: 2). Meningen finns dock inte i
symbolerna i sig, utan får sin mening av människor som agerar i en aktiv
process där de lägger en mening i och tolkar symbolerna på ett visst sätt
(ibid: 5). Connell anser att upprätthållandet av den patriarkaliska
samhällsstrukturen kräver att man konstruerar ett hypermaskulint ideal för
manlighet som lägger tonvikten på fysisk styrka och dominans. I själva
verket är det få män som lever upp till detta ideal. Motsvarigheten till detta
hos kvinnorna är idealiseringen av fysisk skönhet (Connell 1995: 80).
Då man lägger tonvikten på skillnader vid genuskonstruktioner och då
de två avskiljda kategorierna man och kvinna får en egen genusidentitet och
speciella intressen, innebär detta att man förnekar ett antal faktorer som de
två genuskategorierna har gemensamt. Detta görs i praktiker som konstruerar
solidariteten för den egna genuskategorin. Det skapas alltså en genusordning
och framhävandet av skillnader är en del av den pågående processen som
reproducerar denna då de biologiska skillnaderna i sig inte kan upprätthålla
genuskategorierna (Connell 1995: 80-81, Moore 1988: 37).
2.1.1 Genusrelationernas tre strukturer
Genusrelationer har sin grund i social praktik, vilket jag beskrev ovan. På ett
samhälleligt plan bildar genusrelationerna genomgripande sociala strukturer,
vilket har resulterat i ett ojämlikt förhållande mellan män och kvinnor.
Connell anser att det finns tre huvudstrukturer i samhället som bygger på
genusrelationer mellan män och kvinnor. Dessa strukturer är
arbetsfördelningen, maktstrukturen och ”cathexis”, som är en struktur för
sexualitet (Connell 1995).
För att definiera vad en social struktur är för något är det viktigt att
reda ut skillnaden mellan koncepten social struktur och social organisation.
10
Social struktur kan definieras som det etablerade mönstret av regler, vanor,
statuspositioner och sociala institutioner i ett samhälle (Hylland Eriksen
1999: 80). En social struktur är ett samhälles alla standardiserade relationer i
sin helhet (ibid: 82). Social organisation kan i sin tur definieras som
strukturens dynamiska aspekt (ibid: 80). Konceptet social struktur ger
uttryck för de inneboende begränsningarna som finns inom en viss typ av
social organisation (Connell 1995: 92). De två begreppen uttrycker den
skillnad som finns mellan vad människor enligt normen bör göra (social
struktur) och vad de egentligen gör (social organisation).
Samtidigt som vårt handlande, vår sociala praktik, begränsas av
sociala strukturer i samhället, ger vår sociala praktik upphov till sociala
strukturer i och med att praktik är transformerande, vilket nämndes ovan.
Praktik är beroende av situationen i fråga. För att definiera vad en social
struktur är för något måste man analysera vad det är i specifika situationer
som begränsar den sociala praktiken (Connell 1995: 94-95). I kapitlen som
följer kommer jag att beskriva de tre huvudstrukturerna som Connell
identifierar som de strukturer i samhället som genusrelationerna bygger på.
2.1.1.1 Arbetsfördelning enligt kön
Arbetsfördelningen enligt kön är i sin enklaste form en fördelning av
specifika arbeten åt personer tillhörande specifika kategorier, i det här fallet
män och kvinnor. Den är en social struktur i och med det faktum att
fördelningen förhindrar viss praktik och påbjuder annan social
praktik(Connell 1995: 99).
Feministiska forskare har förklarat arbetsfördelningen mellan män och
kvinnor på olika sätt. Sherry Ortner utgår utifrån ett symboliskt
konstruktivistiskt perspektiv då hon förklarar sin ståndpunkt gällande varför
hon anser den manliga dominansen och därmed den ojämlika
arbetsfördelningen vara ett universellt fenomen. Hon anser, att eftersom
biologiska skillnader endast har betydelse vid kulturellt definierade
värderingssystem, måste asymmetrin mellan könen baseras på kulturella
ideologier och symboler. Hon förklarar detta med att ”naturen” är något som
anses vara underlägset ”kulturen” i alla samhällen. Detta är enligt henne
grunden till kvinnans underordnade ställning, då kvinnor associeras till
naturen och männen till kulturen. Liksom kulturen kontrollerar och står över
naturen är männen överlägsna kvinnorna (Ortner 1974: 73).
Ortner baserar sitt antagande på två argument: 1. Kvinnornas fysiologi
och reproduktiva funktioner gör att de framstår som närmare naturen än
männen. Männen använder kulturella medel, såsom symboler och teknologi,
11
vid skapandet av sin könsidentitet, medan kvinnorna skapar sin könsidentitet
genom barnafödande. 2. Kvinnornas sociala roller anses stå närmare naturen,
eftersom dessa är involverade i reproduktionen, då de tar hand om barnen
(ibid: 77-78). Detta har alltså inneburit att kvinnorna och deras arbete
värderats lägre än männen och deras arbete. Kvinnorna har associerats till
den privata sfären medan männen har associerats till den offentliga sfären.
Detta är något Rosaldo argumenterat för då hon förklarat det ojämlika
förhållandet mellan män och kvinnor.
Rosaldo anser alltså att könsuppdelningen mellan män och kvinnor
grundar sig på uppdelningen mellan den privata och den offentliga sfären,
kvinnans respektive mannens sfär. Hon analyserar manligt och kvinnligt
genom att se på arbetsuppgifterna baserade på dessa sfärer i samhället.
Rosaldo definierar hushållssfären, kvinnornas samhälleliga sfär, som de
aktiviteter som organiseras kring modern och barnet. Männens offentliga
sfär, menar Rosaldo, är de institutioner som organiserar och rangordnar
speciella mor-barn-enheter (Rosaldo 1974: 23). Rosaldos teori om
oppositionen mellan den privata och den offentliga sfären har haft stor
genomslagskraft och setts som ett transkulturellt fenomen i och med att morbarn enheten förefaller vara ett universellt fenomen. Kvinnor föder alltid
barn oberoende av vilken kultur det är frågan om. Rosaldo är en av
teoretikerna som anser att mor-barn enheten är den främsta byggstenen i
samhället (Moore 1988: 23). Connell kritiserar teorin om oppositionen
mellan den privata och den offentliga sfären och menar att den är en del av
dikotomiseringsprocessen som skiljer män och kvinnor åt och att den är
alltför kategorisk och döljer andra element i problematiken (Connell 1995:
248).
I praktiken innebär det ojämlika förhållandet mellan könen att kvinnor
inte har lika stora möjligheter till social rörlighet som männen. Tar vi vårt
eget samhälle som exempel så diskrimineras kvinnor både direkt och
indirekt på olika sätt, till exempel genom särskiljande yrkesutbildningar.
Strukturen är inte endast något som begränsar kvinnornas valmöjligheter,
utan även något som utgör social praktik (ibid: 100). Sjukhuset är ett bra
exempel då man talar om arbetsfördelningen mellan män och kvinnor.
Kvinnor utbildar sig oftare än män till sjukskötare. Deras utbildning är inte
lika professionaliserad som läkarnas och de befinner sig även i en position
av underordning på arbetsplatsen. Män och kvinnor väljer olika yrken och
handlar på ett visst sätt utifrån vad samhället förväntar sig av dem (ibid: 101102).
Connell menar att man inte kan se arbetsfördelningen som en struktur
i sin egen rätt. Man måste se den som en del av ett större mönster av ett
12
genusstrukturerat system av produktion, konsumtion och distribution.
Arbetsfördelningen enligt kön, såsom den ser ut idag, är en grundläggande
del av det kapitalistiska samhällssystemet vi lever i. Kapitalismen
konstituerades delvis utifrån de möjligheter för makt och profit skapade av
genusrelationerna (ibid: 103-104). Man kan se att Connell influerats av de
marxistiska feministerna, då han ser kapitalismen som en viktig anledning
till de ojämlika förhållandena mellan män och kvinnor (exempelvis Leacock
1978).
Arbetsfördelningen mellan män och kvinnor, när vi går till Mexico,
har inneburit att kvinnor exkluderats från arbetsmarknaden och i stället varit
bundna till att sköta hemmet. Männen har traditionellt varit de som varit
aktiva inom lönearbetet och i och med detta varit de som haft tillgång till de
ekonomiska resurserna. Jag kommer tillbaka till detta senare i uppsatsen.
2.1.1.2 Makt
Det kan vara svårt att skilja mellan individuella handlingar av tvång eller
förtryck, såsom till exempel enskilda mäns våldtäkter av kvinnor, och
förtryck som har att göra med större samhälleliga maktstrukturer. Då man
talar om maktstrukturer syftar man på en uppsättning sociala relationer med
större omfattning och varaktighet. Trots att till exempel våldtäkt dels är en
individuell handling är fenomenet även förankrat i ojämlika
maktförhållanden i samhället mellan kvinnor och män och i en ideologi av
manlig dominans. Den här kopplingen mellan våld och ideologi visar på den
sociala maktens mångsidiga karaktär. Tvång är ett viktigt element för att
upprätthålla maktförhållanden. Institutioner, såsom militärväsendet som
främst består av män, är ett exempel på den sociala maktens komplexa
struktur. Förmågan att definiera situationer samt ideal för moralitet som har
att göra med det Connell kallar för hegemoni, är andra exempel på social
makt (Connell 1995: 107).
Liksom arbetsfördelningen mellan könen är även maktstrukturen en
struktur som bestämmer handlandet samtidigt som människor handlar efter
den. Connell noterar att patriarkatet är ett sätt att skapa samhällsordning och
att detta kräver en mobilisering av både energi och resurser. Att få till stånd
en ordning inom och genom kulturen är en stor del av denna satsning. För att
legitimera ideologin för den patriarkaliska samhällsordningen och
kvinnornas underordning behövs det enligt Connell en genusbaserad
rangordning av män (ibid: 110). Att den manliga hierarkin är viktig för
samhällets genusordning är även något Strathern och Shore argumenterar
för. Förutom att männen i samhällena de studerat står över kvinnorna, är
13
även rangordningen mellan männen och deras prestigepositioner viktiga för
samhällsordningen, såsom ”big man” positionens stora betydelse i motsats
till de ”dåliga” männens låga position. Shore och Strathern noterar att det
även finns en viss situationsbunden rangordning mellan kvinnorna i de
studerade samhällena (Strathern 1981, Shore 1981).
En del av skapandet av den manliga hierarkin har enligt Connell gått
ut på att skapa en negativ manlig symbol; den homosexuella mannen. Han
beskriver den manliga hierarkin som oftast bestående av tre element:
hegemonisk maskulinitet, konservativ maskulinitet samt underordnade
maskuliniteter (Connell 1995: 110). Connell tar den katolska kyrkan som ett
exempel på en institution bestående av en hierarkisk rangordning av
(konservativa) män som betonat det kvinnliga renhetsidealet samt hennes
svaghet och lydnad som en del av detta ideal (ibid: 108). Den katolska
kyrkan har gett männen stor makt och legitimerat denna makt som om den
vore en ordning införd av Gud. Detta kommer jag även tillbaka till senare i
uppsatsen, då jag skriver om religionens betydelse för föreställningar om
manlighet och kvinnlighet.
2.1.1.3 Cathexis
Connell definierar cathexis som den sociala strukturen för sexualitet. Han
anser att sexualitet är en social konstruktion och han definierar cathexis som
en struktur som organiserar relationer kring en persons emotionella
tillgivenhet gentemot en annan person (Connell 1995: 111-112). Cathexis
kan inte ses som en avskiljd struktur, utan påverkas av andra
samhällsstrukturer, såsom de ovan nämnda strukturerna som har att göra
med makt och arbetsfördelning enligt kön.
Det sociala mönstret för attraktion innehåller olika sorters restriktioner
som påverkar hur män och kvinnor väljer sina partners. Exempel på sådana
lagliga restriktioner (som är specifika för kulturen i fråga) är incesttabut
samt olika lagar för homosexualitet och våldtäkt. Olika samhällen har skilda
attraktionsmönster. Människor följer i stor utsträckning dessa då de väljer
sina partners med en speciell form av maskulinitet eller femininitet, som de
sedan gifter sig med.
Cathexis förutsätter sexuell skillnad mellan parterna samt en specifik
organisation som enligt Connell består av främst två principer: dikotomin
mellan män och kvinnor och parförhållanden. Han skriver vidare att den
hegemoniska heterosexualiteten i vårt samhälle är baserad på ett ojämlikt
utbyte, då kvinnan blir sexualiserad och mannen inte blir det. Det finns en
dubbelstandard som tillåter att män är sexuellt promiskuösa, medan man
14
dömer kvinnor som är det. Detta har ingenting att göra med att män skulle ha
större sexuella behov än kvinnor, utan det har att göra med
maktförhållandena i samhället där männen har makten (Connell 1995: 112113). Här ser man tydligt hur cathexis inte är en separat struktur utan hänger
ihop med maktstrukturen som beskrevs ovan. Att män tillåts ha en
promiskuös sexualitet, medan kvinnors jungfrudom betonas, är något som
gäller speciellt i Mexico, vilket kommer behandlas i uppsatsen.
2.2 Den hegemoniska maskuliniteten
Ett viktigt begrepp som jag kommer att använda mig av i min uppsats då jag
analyserar machismo-ideologin i Mexico, är den så kallade hegemoniska
maskuliniteten som Connell skriver om i sin bok Maskuliniteter. Connell
anser att man i stället för att tala om en maskulinitet bör tala om
maskuliniteter i plural, då olika faktorer i samhället ger upphov till olika
slags maskuliniteter. Exempel på olika slags maskuliniteter är
arbetarklassmaskuliniteter samt maskuliniteter inom den svarta befolkningen
i USA. Inom dessa och andra grupper finns även flera maskuliniteter inom
den enskilda gruppen. Maskuliniteter uppstår främst genom relationer till
andra män och de är beroende av faktorer såsom etnicitet och social
klasstillhörighet (Connell 1999: 100).
Enligt Connell uppstår alltså maskuliniteter främst utifrån mäns
relationer till andra män, där hierarki och underordning av olika slags
maskuliniteter är viktiga element, samt utifrån männens dominanta position
gentemot kvinnor (Connell 1995: 186). Connell menar att trots att man kan
urskilja flere olika typer av maskuliniteter finns det en så kallad hegemonisk
maskulinitet. Han utgår i sin definition av hegemoni utifrån Gramscis
hegemonibegrepp. Connell skriver att Gamscis hegemonibegrepp utgår ifrån
hans analys av klassrelationerna och har att göra med hur den kulturella
dynamiken ger upphov till att en viss grupp kan hävda och upprätthålla en
ledande position i samhället (Connell 1999: 101). Connell använder sig
alltså av detta hegemonibegrepp då han analyserar maskuliniteter och hur en
speciell form av maskulinitet, den hegemoniska maskuliniteten, får en
dominant position i samhället vid en viss historisk tidpunkt. Han definierar
begreppet hegemonisk maskulinitet på följande sätt:
Hegemonisk maskulinitet kan definieras som den konfiguration av genuspraktik
som innehåller det för tillfället accepterade svaret på frågan om patriarkatets
legitimitet. På så sätt garanteras (eller förmodas gör det) mäns dominanta position
och kvinnornas underordnande. (Connell 1999: 101).
15
Han betonar dock att detta inte innebär att de mest iögonfallande bärarna av
hegemonisk maskulinitet alltid är de mäktigaste. Exempel på sådana
mansideal med en iögonfallande hegemonisk maskulinitet kan innefatta
filmskådespelare (såsom den muskulöse Arnold Schwarzenegger i
Terminator). Män med stor institutionell makt och som i och med detta
representerar den hegemoniska maskuliniteten behöver inte nödvändigtvis i
privatlivet leva upp till den hegemoniska maskulinitetens mönster. Connell
anser vidare att de högsta nivåerna inom näringslivet, militären och staten är
härskande kollektiva idealbilder på maskulinitet. Hegemoni skapas då det
finns ett samband mellan kulturella ideal och institutionell makt. Detta sker
både på ett individuellt och på ett kollektivt plan (Connell 1999: 101).
Här är det viktigt att poängtera att det är få män som fullt ut lever upp
till den hegemoniska maskulinitetens normer, som innefattar en kulturell
dominans i samhället som helhet. De män som inte direkt lever upp till den
hegemoniska maskulinitetens normer drar trots allt fördelar av denna, då de
tillgodogör sig den ”patriarkaliska utdelningen”, alltså de fördelar män får av
kvinnors underordnade ställning i samhället (ibid: 102-103).
Könsrelaterat våld uppstår enligt Connell då patriarkatet och den
hegemoniska maskuliniteten är i kris. Kristendenser uppstår då den
hegemoniska maskuliniteten på ett eller annat sätt utmanas. Ett exempel på
en sådan kristendens som Connell tar upp uppstod på grund av den
amerikanska kvinnorättsrörelsen vid sekelskiftet. Den stora omfattningen av
könsrelaterat våld åtminstone i vårt västerländska samhälle idag pekar också
på kristendenser i den moderna genusordningen enligt honom (ibid: 108109). Det är emellertid svårt att säga om Connells analys av det
könsrelaterade våldet som ett tecken på kristendenser i könsordningen
stämmer överens med den sociala verkligheten. Det könsrelaterade våldet
har förekommit under olika historiska tidsperioder. Det är ett undangömt
fenomen som är svårt att undersöka.
Ett begrepp som man kan koppla samman med idén om den
hegemoniska maskuliniteten i Connells resonemang är det han kallar för
”den sanna maskuliniteten”, där man kan finna aggressivitet som ett element
av denna ”sanna maskulinitet” (Connell 1999: 69). Detta hör alltså ihop med
det könsrelaterade våldet, där det oftast är mannen som utövar våld, medan
kvinnan upplever våldet i offrets roll (Lövkrona 2001: 9). Connell skriver att
masskulturen hävdar att det finns en statisk eller ”sann maskulinitet” som
inte kan förändras. Han definierar synen på den sanna maskuliniteten genom
att konstatera att den nästan alltid förväntas utgå från mäns kroppar. Den
finns inneboende i den manliga kroppen eller så uttrycker den något om den
manliga kroppen. Antingen så driver kroppen på och leder handlandet
16
(utifrån ett biologistiskt synsätt, där man anser att män av naturen är
aggressivare än kvinnor etc.) eller så sätter kroppen gränser för handlandet
(utifrån ett, igen, biologistiskt synsätt, där man resonerar att män av naturen
inte tar hand om spädbarn etc.) (Connell 1999: 69). Man kan tydligt se att
den biologiska uppfattningen om genus här är den härskande för
allmänhetens uppfattning om maskulinitet och Connell ser detta som en
strategisk del av den moderna genusideologin. Han menar utifrån detta
faktum att man för att göra en social analys måste få en förståelse av mäns
kroppar och deras relation till maskuliniteten (ibid).
Connell betonar alltså kroppens betydelse för maskuliniteten. Han
anser att den fysiska upplevelsen av manlighet och kvinnlighet är centrala
för den kulturella tolkningen av genus (ibid: 78). I och med att kroppen är
viktig för maskuliniteten spelar sporten en viktig roll i formandet av
maskuliniteten i vårt samhälle (och i Mexico i och med att fotbollen är en så
viktig sport). Männen har förebilder inom idrotten som Muhammed Ali, som
man kan tänka sig uttryckte en ”sann manlighet” i och med att boxning går
ut på våld. Det finns enligt Connell flera faktorer som gör att sporten blivit
en viktig del för formandet av manlighet. En av dessa faktorer är kroppens
förmåga att utföra olika saker väldigt bra. Inom idrotten har man även
tydliga och bestämda sociala relationer, där tävling och hierarki bland
männen samt exklusion eller dominans över kvinnor uppstår (ibid: 80).
Dessa räknas allmänt som manliga attribut och hänger ihop med den
hegemoniska maskuliniteten som består av en manlig hierarki. En intressant
aspekt som Connell tar upp är att de attribut som anses kvinnliga, såsom
rädsla, beroende och passivitet i själva verket är patriarkaliska definitioner
på femininitet (Connell 1999: 107). Detta kan man koppla till det jag tidigare
skrev om att männen i och med sin maktposition även har makten över
definitioner.
2.3 Ideologier
Med machismo-ideologin som det centrala elementet i min uppsats är det
viktigt att reda ut hur olika författare förhåller sig till genusideologier.
Genusideologier varierar mycket från kultur till kultur. En del samhällen har
mycket utvecklade definitioner på kön och genus, medan andra inte har det
(Ortner och Whitehead 1981: 6). Ett karakteristiskt element för en
genusideologi är enligt Connell att den förutsätter att det i ett samhälle
endast finns en maskulinitet eller femininitet med tillhörande specifika
attribut, som karakteriserar alla män och kvinnor. Denna unitära modell är
en viktig del av konstitueringen av genusideologier. En unitär modell
17
förklarar dock inte exakt vad de två motsatta genuskategorierna innehåller
och gör definitionerna motsägelsefulla (Connell 1995: 167-168).
Det finns en del generella tendenser som har att göra med
genusideologier som existerar universellt. Ortner och Whitehead skriver att
en allmän tendens som förekommer i de allra flesta samhällena är att män
brukar definieras i relation till status- och rollkategorier (såsom ”jägare” och
”äldste”) medan kvinnor definieras i relationstermer, såsom släktskapstermer
(såsom ”fru” och ”syster”) som har att göra med deras relation till männen.
Detta är oftast inte något som betonas explicit inom olika kulturer, men det
är en generell tendens som ger uttryck för hur kategorierna kvinna och man
definieras och organiseras universellt (Ortner och Whitehead 1981: 8, även
de Beauvoir 2000).
Genusideologier bör enligt Connell ses som något människor handlar
efter, som social praktik. Ideologisk praktik sker kontextuellt, såsom
arbetsfördelningen mellan könen (Connell 1995: 244). Den vanligaste
processen som sker i och med att människor handlar efter genusideologier är
att det sker en så kallad ”naturalisering” av den sociala praktiken. Connell
hänvisar till de tre strukturerna för att belysa detta. Arbetsfördelningen enligt
kön är ett exempel på detta, då man till exempel argumenterar för att kvinnor
”av naturen” är mer lämpade för att vara hemma att sköta barnen än för att
lönearbeta. På cathexis-nivå sker det en naturalisering av det heterosexuella
attraktionsmönstret i och med att man fördömer homosexuella relationer.
Även maktstrukturen ”naturaliseras” enligt Connell, så att det förefaller vara
naturligt att männen har makten över kvinnorna (Connell 1995: 245-246).
Brandes, som studerat genusideologier i Andalusien i Spanien, skriver
att begreppet ”ideologi” av de flesta människor antas grundas på
systematiska och samordnade övertygelser. Vidare brukar begreppet antas
vara något som människor medvetet och explicit handlar efter. Ideologier
framförs ofta enligt Brandes som en produkt av reflektion och de antas ge
människor en orsaksförklaring till varför de gör som de gör. I motsats till
detta hävdar Brandes att ideologier i själva verket kan tillskrivas människor
som bara delvis eller inte alls är medvetna om en ideologisk komponent i sin
tankevärld. Antropologens uppgift är då att tolka övertygelser, som till en
början kan verka osammanhängande, och försöka hitta ett större
helhetsmönster som ger en djupare mening i sammanhanget (Brandes 1981:
216).
18
3. Machismo
Machismo förefaller vara ett fenomen som generellt förknippas med den
latinamerikanska och speciellt den mexikanska maskuliniteten. Skilda
författare har skrivit om machismo som den allmänt vädertagna ideologin
för manlighet i Mexico. Jag undersöker i min uppsats, som tidigare påpekats,
om machismo kan likställas med manlighet i Mexico eller om det finns
andra värderingar och attribut utanför begreppet som kan konstituera
manlighet.
Machismo har definierats på olika sätt. En vanligt förekommande
definition som Melhuus tar upp i sin bok Morality, Meaning and Change in
a Mexican Context är att machismo står för en generaliserad manlig ideologi.
Denna ideologi grundar sig på att mannen ska ha kontroll och inge respekt.
Att vara macho har att göra med mannens heder och motsatsen till att inte
vara macho är att inte vara man (Melhuus 1992: 121-122).
Att mannen enligt machismo-ideologin är den som har kontroll och
den som bestämmer var något som kom upp även under mina intervjuer. Då
jag frågar Claudia, som är 28 år, från Guanajuato, och som jobbar som
städerska, vem det är i ett par som oftast bestämmer mer, mannen eller
kvinnan, svarar hon: ”Mannen bestämmer mer här. Det är han som för
ordet.”2
Topo, 23 år, som ursprungligen kommer från Chihuahua men numera
bor i Guanajuato, uttrycker att det är svårt att definiera exakt vad machismo
innebär, men definierar sin ståndpunkt utifrån sin personliga upplevelse av
innebörden: ”/…/ jag anser till exempel att jag är machista, för jag
bestämmer över min kvinna.”3 Här ser man hur både Claudia och Topo
associerar machismo med en auktoritär personlighet. Detta var något de allra
flesta av mina intervjupersoner ansåg. I verkligheten är dock variationen stor
mellan olika parförhållanden, och det är inte nödvändigtvis alltid mannen
som bestämmer trots att normen säger att mannen ska bestämma och ha
auktoritet.
Melhuus skriver vidare att machismo har både positiva och negativa
sidor, då ideologin står för en generell manlighet. Machismo har andra män
som referensgrupp: det är genom andra män som männens manlighet
bekräftas, men det är genom kvinnorna som detta reflekteras. Begreppet har
att göra med heder och skam. Den betydelsebärande meningen är kontextuell
2
”El hombre decide más aquí. O sea que el lleva la palabra.” 12.2.2003.
”/…/ por ejemplo yo me considero machista. Porque yo le mando a mí mujer.” Juni
2003. (På grund av bandspelarens dåliga kvalitet har exakt datum för när intervjun
utfördes uteblivit).
3
19
i och med att attributen som har att göra med heder och skam definieras
lokalt (Melhuus 1992: 121-122).
Enligt Melhuus har alltså machismo både negativa och positiva sidor.
Generellt har begreppet dock förknippats med negativa manliga attribut,
speciellt med våld och aggressivt beteende. Enligt Stevens beskriver
machismo en manlig personlighet som karakteriseras av en uttalad
aggressivitet och omedgörlighet i relationen med andra män samt arrogans
och aggressivitet gentemot kvinnor (Stevens 1973: 90). Andra definitioner
inkluderar hypersexualitet, manlig kamratskap, våld, risktagning, mod,
stoicism, auktoritet, och oberoende (Pachón de Galán 1981 i Brusco 1995:
78).
Då jag intervjuade mina informanter och frågade dem hur de
definierade machismo, förknippade de flesta av dem machismo med
negativa egenskaper hos en man. Mayte, 23 år, som är från Guanajuato, och
som studerar administration, förklarade för mig att förhållandet mellan män
och kvinnor förändrats till det bättre, att kvinnor inte längre i lika stor
utsträckning som förut accepterar macho-beteendet. Även Gutmann skriver i
sin bok The Meaning of Macho: Being a Man in Mexico City att hans
informanter i Santo Domingo i Mexico City, där han gjorde sitt fältarbete
och studerade vad manlighet betydde för männen, uttalade sig på liknande
sätt (Gutmann 1996: 221). Mayte säger:
Förut handlade machismo om att kvinnan bör vara undergiven och lyda mannens
regler vad det än innebar. Hon förväntades stå ut med hans förolämpningar och
framför allt hans otrohet, för macho-mannen, en av hans egenskaper är just
denna… Förut hade macho-männen många kvinnor för att känna sig manligare...4
Här kommer tydligt bilden av macho-mannen som en kvinnotjusare fram, en
man som har flera kvinnor för att känna sig manlig. Mayte nämner även
aggressivitet som ett attribut hon förknippar med machismo:
Kan du tänka dig att här handlar machismo eller att vara macho mycket om
aggressivitet mot kvinnan. Varför då? /…/ Han klassificerar kvinnan som oduglig,
som om hon inte vore något utan honom, som om hon bara fanns för hans skull
och för att tjäna honom i hemmet. Han vill endast ha henne för att hon ska tvätta
4
/…/ antes era machismo de que la mujer debe ser sumisa, debe de sumeterse a las reglas
del hombre a toda costa, debía devotar sus insultos, debía de aguantar sus infidelidades
sobre todo, porque el machista… una de las calidades es eso… que los machistas antes,
por sentirse más hombres, andaban con más personas, más mujeres…” 27.6.2003.
20
kläderna, diska och ta hand om barnen, inget annat. Men han anser inte att
kvinnan har andra kvalitéer förutom dessa. Han respekterar alltså inte henne. 5
Mayte förknippar alltså machismo inte bara med aggressivitet, utan också
med en nedvärderande syn gentemot kvinnor. Han respekterar inte kvinnan.
Det förefaller i alla fall, utifrån mina erfarenheter i Guanajuato, att just
respekterandet av kvinnor är något grundläggande för manligheten och något
som man bör göra för att få respekt av andra. Detta strider emot det Mayte
säger om macho-mannens respektlöshet gentemot kvinnor. Den här typen av
macho-beteende är alltså inte något som gör honom manlig, tvärtom.
Manlighet förknippas med att mannen respekterar kvinnan och behandlar
henne väl. I det här avseendet stämmer de negativa egenskaperna hos
macho-mannen inte överens med vad som anses vara manligt i Mexico.
Machismo har alltså en mängd olika innebörder som uppstår i olika
kontexter i och med att den är en generell ideologi för manlighet med både
positiva och negativa innebörder. Om man jämför Connells teorier om
maskuliniteter skulle man kunna säga att machismo står för den
hegemoniska maskuliniteten i Mexico och influerar de olika grupperna av
manligheter på olika sätt beroende på männens klasstillhörighet, härkomst
etc. Eftersom machismo just står för en generell manlig ideologi i Mexico
kan den ses som den hegemoniska maskuliniteten, då den hegemoniska
maskuliniteten definieras som det för tillfället accepterade svaret på
patriarkatets legitimitet.
Begreppet machismo har inte alltid använts för att beskriva den
mexikanska manligheten. Liksom Connell poängterar uppstår manligheter
och kvinnligheter alltid i specifika historiska kontexter och beroende på
olika sociala faktorer. Machismo och bilden av macho-mannen är en relativt
ny företeelse, skriver Gutmann. Han refererar till Américo Paredes, som
studerat machismos historia, och menar att man inte använde begreppet
machismo före 1930-1940-talet. Ordet macho användes före denna tidpunkt
i betydelsen ”crude vulgarity for manliness and virility”, vilket inte är
samma betydelse som begreppet ges idag (Paredes 1967 i Gutmann 1996:
224).
5
”Fíjate aquí el machista o el machismo se trata mucho de la aggressividad hacía la
mujer. Porque? /…/ La cataloga de la mujer de una inepta, de que no es nada sino por el,
que es alguién en esta vida y la trata como una sirvienta practicamente en la casa. La
quiere para que lave la ropa, lave los trastes, cuide los niños y nada más por eso. Pero no
le da, no piensa que la mujer tiene otras calidades aparte de eso. Entonces no le tiene
respeto.” 27.6.2003.
21
Liksom La Virgen de Guadalupe, som är den mexikanska
uppenbarelsen av Jungfru Maria, har macho-mannen, som kommit att stå för
den mexikanska manligheten, blivit en nationell symbol. Macho-mannen har
använts som en symbol för politiska ändamål i Mexico vid olika tidpunkter
för att ge upphov till en speciell mexikansk nationalkaraktär (Gutmann
1996: 240 och 244). Författare såsom Octavio Paz har haft stort inflytande i
reproduceringen av bilden av den tequiladrickande macho-mexikanen (ibid:
240). I boken El Laberinto de Soledad skriver Paz om macho-mannen och
vad det betyder att vara mexikan. De intellektuella har alltså hjälpt till att
reproducera machismo. Detta är en företeelse som även Connell
uppmärksammat och han anser att de intellektuella spelar en viktig roll vid
formandet könsordningen och den hegemoniska maskuliniteten (Connell
1995: 254).
Man kan relatera reproduceringen av bilden av den mexikanska
macho-mannen till det Connell skriver om den hegemoniska maskuliniteten
och maskulinitetspolitiken. I exemplet ovan har bilden av macho-mannen
använts för politiska ändamål och reproducerats som en idealbild för
manlighet, som den hegemoniska maskuliniteten, samt som ett ideal för vad
det betyder att vara mexikansk. Man har reproducerat bilden av machomannen och detta har bidragit till upprätthållandet av den ojämlika
samhällsordningen mellan män och kvinnor. Det är för övrigt männen som
styr politiken och rekryterar män till de olika posterna genom manliga
nätverk (Connell 1995: 201). Detta märks tydligt i Mexico där få
beslutsfattande politiska poster innehas av kvinnor. Det är även troligtvis de
manliga mexikanska politikerna som producerat och reproducerat bilden av
macho-mannen, vilket har gynnat dem i sin politik.
Manlighet är alltså något som enligt Connell antas utgå ifrån den
manliga kroppen. Han anser att den hegemoniska maskuliniteten och
idealbilderna av män brukar utgå ifrån mäns kroppar (Connell 1999). Detta
stämmer överens med hur Gutmanns informanter uppfattade machismo och
manlighet. Han skriver att uppfattningen om manlighet i Santo Domingo
utgår ifrån den manliga kroppen i och med att en av nyckel-komponenterna
av en macho-mans manlighet ligger i hans relation till kvinnliga kroppar
(Gutmann 1996: 236-237). Detta har att göra med dels den traditionella
synen på macho-mannen som har sex med flera olika kvinnor och har
utomäktenskapliga barn. Men dels har även denna uppfattning att göra med
att människor allmänt förknippar machismo med kvinnomisshandel, då
machismo anses legitimera kvinnomisshandel. Både Gutmanns och mina
informanter betonar kvinnomisshandeln som det största problemet med
machismo. Gutmann skriver att hans informanter såg det sexuella erövrandet
22
av många kvinnor samt kvinnomisshandel som själva kärnan i machismo
(ibid: 237). Man kan se att människorna även i detta fall associerar
machismo med negativa egenskaper hos mannen.
3.1 Manlig och kvinnlig sexualitet i Mexico
Det har allmänt skrivits att en av macho-mannens egenskaper är att han är
sexuellt aktiv och viril. Melhuus skriver att ju fler kvinnor en man har haft
desto manligare är han inför samhället. Det är viktigt att ta i beaktande att
dessa virila män har sex med kvinnor, alltså att kvinnor i så fall också är
med fler än en man. Detta är något som förbisetts, då man endast talat om de
sexuellt aktiva männen. Gutmann ”faller i samma fälla” som en del
teoretiker före honom, då han skriver:
Men continue to have affairs; this is nothing new. What has reportedly changed is
the number of women who do so, and the fact that some are quite open about
having lovers. (Gutmann 1996: 132).
Man kan fråga sig vem männen haft sex med förut om inte just med kvinnor.
Gutmann tar heller inte upp orsaker till varför i så fall endast män och inte
kvinnor förr varit otrogna. Han skriver endast att man i Mexico historiskt
förknippat män och manlighet med insemination, men att man inte
förknippat kvinnor med sex, utan med moderskap (Gutmann 1996: 114).
Melhuus utvecklar dock tanken om att mannen ska ha många kvinnor
för att vara manlig medan den ”goda kvinnan” ska hålla sig till en man. Hon
skriver: “As the balance sheet in no way works out, one man´s good woman
– wife, mother, sister, daughter – can at the next turn become another man´s
prey” (Melhuus 1992: 105).
Idealet stämmer alltså inte överens med de verkliga förhållandena.
Melhuus menar också att då männen har utomäktenskapliga förhållanden är
det ofta ogifta kvinnor de träffar (Melhuus 1992: 107). Det kan tänkas att det
är mer tillåtet för ogifta kvinnor att ha förhållanden med flera olika män än
vad det är för gifta kvinnor. Ogifta kvinnor har större frihet än de gifta
kvinnorna att träffa män och de gifta kvinnorna skulle troligtvis bli mer
socialt stigmatiserade än de ogifta kvinnorna. Det kan även hända att gifta
kvinnor i stor utsträckning har utomäktenskapliga förhållanden men att detta
är tabu och något som döljs mer än männens äventyr.
Män tillåts alltså ha många kvinnor medan kvinnor ska hålla sig till en
man. Jag frågar Ricardo 25 år, som kommer från delstaten Mexico, och som
23
jobbar som konservator på universitetet hur detta är praktiskt möjligt.
Ricardo förklarar problemet på följande sätt:
Nej, saken är den att, jag vet inte om du har hört talas om det man kallar för ”den
mexikanska dubbelmoralen”. Alltså, det är skillnad mellan vad jag säger och vad
som borde vara sant och en annan sak vad jag egentligen gör. Varför då? För att
det är totalt /…/ man har ett visst tankesätt, då man förnekar en massa saker som
är naturliga. Man gör det för att upprätthålla en social ordning. Problemet är att
den här sociala ordningen bara är möjlig att upprätthålla på fiktionsnivå /…/ att
männen tillåts göra det, men med vem gör de det i så fall? Kvinnorna deltar också
såklart. /…/ Man kräver att kvinnan är som modellen av Jungfru Maria, men
mannen attraheras av den andra modellen, av Eva. Å ena sidan har man modellen
av den anständiga och exemplariska kvinnan som håller sig till hemmet, uppföder
och uppfostrar etcetera som är modellen av madonnan. Å andra sidan har man
modellen av den förföriska och syndiga kvinnan… Eva.6
Ricardo förklarar vidare att i och med att man delar upp kvinnor enligt denna
modell där den syndiga kvinnan och madonnan ingår innebär detta en slags
neuros för männen då de tillåts ”experimentera sexuellt” men samtidigt högt
värderar den jungfruliga kvinnan. Han nämner det kända ordspråket: ”Todas
las mujeres son putas, menos mí mamá y mí hermana”, alltså att alla kvinnor
är slampor förutom min mamma och min syster. Det är viktigt att
understryka att detta uttryck oftast brukar sägas i skämtsam ton och att det
troligtvis inte är många män som verkligen har denna kvinnosyn. Uttrycket
kanske däremot visar på en slags protektionism gentemot kvinnorna i den
egna familjen. Jag kommer att ta upp det här i kapitlet där jag skriver om hur
manlighet i Mexico mycket handlar om protektionism gentemot kvinnor.
Manlig och kvinnlig sexualitet är nära förknippade med den katolska
religionen och det mexikanska samhällets syn på heder och skam. Trots att
männen i större utsträckning än kvinnorna tillåts ha sexuella relationer med
flere än en partner, är sexualitet ett känsligt ämne för män såväl som för
6
”No, lo que pasa aquí, no sé si lo hayas escuchado, se habla mucho de la doble
moralidad mexicana. O sea. Una cosa es lo que yo digo que debe de ser y otra lo que
hago, no. Porque? Porque es completamente /…/ entendido de cierta forma, no, en el
sentido de que se reprime muchísimas cosas que son naturales. Pero por llevar un orden,
un orden social. El problema es que ese orden solamente se cumple en el nivel ficticio(?)
/…/ que a los hombres se les permite, pero bueno con quién lo hacen? También las
mujeres participan, por supuesto /.../ A la mujer se le exige que /.../ El modelo de la
Virgen, no, pero el hombre desea al otro modelo, la mujer... a Eva. Por una parte la mujer
recatada, la mujer exemplar, la mujer de casa, la mujer que cria, la mujer educa, todo
esto, no, que es la imagen de la Virgen. Y por otro la mujer seductora, la mujer pecadora,
la mujer que obliga… la Eva.” 11.2.2003.
24
kvinnor i och med att katolicismen har ett så stort inflytande över den
mexikanska kulturen. Det finns en stor osäkerhet inför sexualitet i och med
att sex är ett tabubelagt ämne. Man skämtar i alla fall mycket om sex och
man använder sig av otaliga uttryck med dubbel innebörd. Jag kommer att ta
upp den religiösa aspekten i ett senare kapitel och relatera den till sexualitet.
Att det skrivits om macho-mannen som sexuellt aktiv och kvinnan
som passiv har att göra med att män i Mexico tillåts ha sexuella relationer i
större utsträckning än kvinnor. Detta hänger ihop med hur heder och skam
uppfattas i Mexico samt med katolicismens påverkan på könsrollerna. Jag
kommer att utveckla det jag skrivit om manlig och kvinnlig sexualitet i
samband med att jag beskriver vad heder och skam innebär, då sexualiteten
är något som hör tätt ihop med dessa begrepp.
3.2 Heder och skam
Två viktiga begrepp som hänger ihop med det man definierat som
machismo, samt manlighet och kvinnlighet i Mexico är heder och skam.
Heder och skam är begrepp som förknippats både med den latinamerikanska
kulturen samt med medelhavsländerna. Begreppen syftar på kulturella
värden och har att göra med vad det betyder att vara man eller kvinna i dessa
kulturer (Melhuus 1992: 78). Melhuus skriver att heder och skam är de
primära värdena i den så kallade ”moraliska koden” i det mexikanska
samhället och där dessa värden innebär olika regler för hur man ska vara
som man och kvinna. Det som är tillåtet för män är inte tillåtet för kvinnor
och vice versa. Den moraliska koden reglerar även relationen mellan män
och kvinnor. Det är viktigt att betona att denna moraliska kod hänger ihop
med genus, sexualitet och makt och begränsar kvinnornas möjligheter i
samhället, medan männen får större handlingsutrymme (ibid: 79).
Heder, menar Melhuus, är främst ett begrepp som förknippas med
män och männen får sin heder genom de moraliskt ”goda” kvinnorna. Hon
anser att man ofta försummat begreppet skam som relateras till kvinnor och i
stället skrivit mer om heder, och då speciellt männens heder (ibid: 80).
I Mexico har mannen traditionellt förväntats försörja och ”ta hand
om” kvinnan. Melhuus argumenterar för att mannens arbete och hans
förmåga att försörja kvinnan har med hans heder att göra. Hon skriver vidare
att det är skamligt för kvinnor att arbeta i San Felipe och att detta har att göra
med de förväntningar som ställs på mannen och kvinnan (ibid: 89-90, 94).
Det är svårt att säga om Melhuus tolkning av orsakerna till varför kvinnor
ofta inte förvärvsarbetar stämmer överens med resten av Mexico. Det är
möjligt att man i San Felipe, där man lever av jordbruket, har mer
25
traditionella synsätt vad gäller kvinnors förvärvsarbete. Det verkar som om
det vore accepterat att kvinnor arbetar utanför hemmet i Guanajuato, trots att
det är vanligt att speciellt medelålders kvinnor är hemmafruar. Orsaken de
hemmafruar jag pratade med nämner till att de inte arbetat utanför hemmet
är att deras män inte velat eller tillåtit dem att arbeta, inte att det skulle
bringa dem skam från samhällets sida. Detta hänger ihop med
protektionismen som finns gentemot kvinnor i Mexico. I Guanajuato tog
dock många hemmafruar hand om utbytesstudenter och gav dem mat och
husrum och förtjänade på det sättet egna pengar.
Melhuus tar senare upp en mer trolig förklaring till varför kvinnor ofta
väljer att inte arbeta, då hon skriver: ”The question is whether the benefits of
wage labour can be combined with the expectations of wifehood and
motherhood (Melhuus 1992: 98).” I och med att moderskap värderas högt
och då kvinnan förväntas ta bra hand om barnen och vara en god mor, kan
det tänkas att dessa värden väger tyngre än att förvärvsarbeta. Detta har att
göra med den moraliska koden som Melhuus beskrev och de förväntningar
som ställs på den goda kvinnan.
Machismo har definierats på många olika sätt och enligt Melhuus kan
machismo alltså relateras till heder. Om man jämför Melhuus resonemang
med Connells teori om att det inte finns en maskulinitet utan flere
maskuliniteter, kan man se att de analyserar olika aspekter av manlighet och
kvinnlighet. Melhuus utgår ifrån en maskulinitet för att hon analyserar en
genusideologi, machismo-ideologin, som grundar sig på en typ av
manlighet. Ideologier utgår alltid ifrån en unitär modell på manlighet och
kvinnlighet, medan verkligheten ser annorlunda ut med en större mångfald
av handlande. Machismo-ideologin påverkar i stor utsträckning människors
beteende och legitimerar den rådande könsordningen i och med den
”moraliska koden” som människorna idealt handlar efter. Utifrån Connells
synvinkel påverkar denna idealbild, den hegemoniska maskuliniteten, andra
maskuliniteter i den sociala praktiken, som avviker från den ideala modellen
av den moraliska koden. De olika maskuliniteterna influeras möjligtvis olika
av hedersbegreppet.
Man kan i viss mån relatera medelhavsländernas koncept om heder
och skam till den mexikanska kulturen, då man i Mexico har liknande
uppfattningar om manlighet och kvinnlighet som i medelhavsländerna. En
av dessa likheter är att man värdesätter kvinnans jungfrudom och renhet.
Man kontrollerar även kvinnornas beteende så att de beter sig enligt
samhällets normer för kvinnlighet. En annan likhet är att man traditionellt
associerat kvinnorna till hemmets sfär och mannen till det offentliga livets
sfär och värdesatt mannens sfär högre än kvinnans (Gilmore 1987; Delaney
26
1987 i Stølen 1998: 59). Kristi Ann Stølen tar upp dessa likheter i sin artikel
”Honour and Shame in the New World: Gender Relations among Argentine
Farmers” där hon jämför vad heder och skam innebär i en by, Santa Cecilia,
i Argentina med medelhavsregionen. Det finns dock även skillnader mellan
hur man uppfattar dessa begrepp i de olika geografiska områdena och Stølen
tar upp dessa i sin artikel. Skillnaderna förefaller stämma ganska bra överens
med vad heder och skam innebär i Guanajuato, Mexico, och därför kommer
jag att ta upp dem i det här kapitlet. Det förefaller som att Melhuus har
använt sig av mer traditionella definitioner av heder och skam som liknar de
uppfattningar man har i medelhavsländerna, medan Stølen har sett skillnader
mellan medelhavsländerna och Argentina. Det är viktigt att understryka att
både Melhuus och Stølen har gjort sina fältarbeten i byar på landsbygden där
man verkar ha en mer traditionell syn på manlighet och kvinnlighet. I större
städer har man inte lika konservativa ideal som på landsbygden.
Både Argentina och Mexico är länder med en multietnisk och
multikulturell befolkning, som består av en blandning av den europeiska
befolkningen från Medelhavsområdet som kommit till landet samt
ursprungsbefolkningen. Argentina har influerats starkt av den italienska
befolkningen, medan Mexico har influerats främst av den spanska
befolkningen. I både Argentina och Mexico har den katolska tron format
ideologier om manlighet och kvinnlighet samt begreppen heder och skam
som hör ihop med dessa ideologier.
Stølen argumenterar för att religionen är den mest betydelsefulla
länken mellan Argentina och Europa. Människorna i Santa Cecilia är trogna
katoliker och ser sig själva som ideologiskt anknutna till katolicismens läror.
Inom katolicismen anses kvinnor och män i grunden vara olika, vilket ger
sig uttryck i arbetsfördelningen, männen anses vara de som ska försörja
kvinnan och barnen och kvinnan ska vara hemma och ta hand om hushållet
(Stølen 1998: 64).
I den antropologiska litteraturen som behandlat medelhavsländerna
har kvinnans jungfrudom och trohet framhållits som en viktig del av
koncepten heder och skam. Detta har setts som den mest förenande aspekten
mellan medelhavsländerna och Latinamerika (Gilmore 1987). Begreppen
heder och skam reflekterar en individs sociala anseende. De är viktiga för
den offentliga opinionen som individen i fråga är beroende av (Pitt-Rivers
1965: 42 i Stølen 1998: 64).
Enligt etnograferna är alltså heder ett manligt attribut. Mannen får sin
heder genom lyckade maktmanövrar där mannens förhållande till andra män
genom kvinnor är en betydelsefull del av hur han uppfattas av samhället. I
medelhavsländerna sägs den manliga hedern uppstå genom kampen om att
27
upprätthålla familjens kvinnors jungfrudom och höga moral. Detta gör att
männens rykte är beroende av kvinnornas sexuella beteende. Då männen inte
lyckas med detta minskar deras prestige inför andra män och de mister sin
heder (Gilmore 1987 i Stølen 1998: 64). Kvinnornas sexualitet är alltså en
form av social makt som hotar männen och som därför måste kontrolleras. I
medelhavsländerna hade kvinnorna förut ofta ingen rätt till att ärva
egendom. De var traditionellt knutna till hemmet. Deras sociala värde var
associerat till en ”naturlig” resurs som var deras jungfrudom och som hade
en central roll som en slags utbytesvärde.
Som en följd av detta var kvinnans sexualitet väl bevakad och sågs
som en del av familjens arvegods. Samtidigt var den kvinnliga renheten
objektifierad, då den var ett objekt för manlig förförelse. Mannens rykte är
som tidigare nämndes å ena sidan beroende av kvinnornas renhet och
moraliskt riktiga beteende och å andra sidan av deras förmåga att förföra
kvinnor (Stølen 1998: 64).
En intressant koppling till detta är hur kvinnors sexualitet kontrolleras
av vissa normer för hur flick- och pojkvänner kan träffas i Guanajuato,
Mexico. Ofta brukar flickan vänta ganska länge innan hon presenterar
pojken för sina föräldrar, för i och med att hon presenterar honom kan det
hända att hon sedan inte har lika stora möjligheter att träffa och presentera
andra pojkvännerna för föräldrarna, speciellt om föräldrarna accepterat
pojkvännen i fråga. För pojkvännen gäller andra regler. Han förväntas vara
en gentleman, un caballero, och kan därför tidigt presentera flickvännen för
sin familj. På det sättet visar han att flickvännen är viktig för honom.
Då pojken kommer till flickans hem för att hämta henne (för det är
oftast pojkvännen som uppvaktar flickvännen och inte tvärtom) får han bara
vistas i familjens gemensamma utrymmen, såsom i vardagsrummet eller i
köket. Det skulle aldrig komma på fråga att pojkvännen och flickvännen var
inne tillsammans på flickans rum med dörren stängd, för då skulle man
genast misstänka att de gjorde något olovligt. Detta är inte något man
diskuterar, utan alla vet spelets regler. Det är även moraliskt värre för flickan
och hennes familj om pojkvännen (i smyg) övernattar hos flickan. Det är
dock viktigt att poängtera att det är stor variation mellan mexikanska
familjer och en del föräldrar är strängare och konservativare än andra. En del
föräldrar kan till och med acceptera att pojk- och flickvännerna sover över
hos varandra, speciellt om de har varit tillsammans länge. Normen är dock
att man inte får sova över hos varandra och flickan förväntas vara oskuld.
Att pojk- och flickvänner idealt inte ska ha sex före äktenskapet är
även något Stølen tar upp i sin artikel, då hon diskuterar normer för
sexualitet i Argentina. Om de trots allt skulle ha sex före äktenskapet anses
28
det inte som moraliskt lika ”fel” om flickan inte blir gravid, än om hon
skulle bli gravid före giftermålet, men sex före äktenskapet är inte önskvärt
och kan vara stigmatiserade för flickan. I motsats till detta beror en mans
potential som make inte på om han är oskuld eller inte. Om han är känd för
att vara ärlig och arbetsam har hans sexuella erfarenheter ingen betydelse för
hans sociala anseende (Stølen 1998: 73). Detta stämmer även överens med
förhållandena i Mexico. Liksom Stølen skriver att männen i Argentina
kontrollerar kvinnorna, då de känner sig oroliga för att de ska träffa andra
män om de inte håller sig till hemmet (ibid: 65), uppfattade jag det som,
utifrån vad de fruar jag pratade med berättade, att även de mexikanska
männen kontrollerade sina fruar.
3.2.1 Kritik mot de traditionella definitionerna av begreppen heder och
skam
Många forskare har kritiserat den traditionella definitionen av vad begreppen
heder och skam innebär i samhällena i fråga. De menar att man fokuserat för
mycket på sexualitetens betydelse för konceptet och understryker att andra
moraliska principer såsom gästvänlighet, ärlighet och respekt i många
avseenden är viktigare än den som har att göra med sexualitet (Herzfeld
1987; Brandes 1987; Gilmore 1987 i Stølen 1998: 65). Det som förefaller
vara kontroversiellt i debatten är sexualitetens relativa betydelse i det
moraliska värdesystemet. De flesta forskarna är i alla fall överens om att
föräktenskaplig jungfrudom och äktenskaplig trohet är viktiga element i
medelhavsländernas kulturer (Gilmore 1987; Giovanni 1987 i Stølen 1998:
65).
De mest kritiska rösterna i debatten om heder och skam i
medelhavsländerna kommer från forskare som själva är från
medelhavsländerna. De anser att den antropologiska forskningen, som
utförts av främst amerikaner, generaliserat för mycket och sett hela
Medelhavsområdet som ett enda kulturellt område (Herzfeld 1987; Marcus
1987 i Stølen 1998: 66). I verkligheten existerar inte någon entydig modell
av begreppen heder och skam, skriver kritikerna vidare (Herzfeld 1987;
Marcus 1987 i Stølen 1998: 66). I och med detta kan man heller inte
generalisera alltför mycket utifrån vad begreppen innebär i
medelhavsländerna till att omfatta även latinamerikanska länder. Man kan se
vissa tendenser och likheter men man kan inte likställa innebörden vid de
olika geografiska områdena, vilket Stølen understryker i sin artikel om
Argentina.
29
Delaney, som gjort fältarbete i Turkiet, är också kritisk till att man
generaliserat och gett begreppen heder och skam en entydig innebörd för att
beskriva olika länders syn på dessa begrepp. Hon anser att dessa begrepp
inte är konstanta och oföränderliga. I stället liknar hon begreppen vid den
genetiska koden, att de är uppbyggda av relationsstrukturer och i och med
detta kan ge upphov till förändring (Delaney 1987: 35). Hon illustrerar vad
hon menar med att hänvisa till biologin:
In the way genetically similar seeds sown in different soils produce
phenotypically varied fruits, so do I believe that encoded in the ´honor and
shame´complex is a specific theory of sexuality and procreation that produces
slightly different permutations in practice, depending on the environment in which
it takes root. The key to unlocking the code lies, I suggest, in an examination of
sexuality and procreation. (Delaney 1987: 35).
Hon analyserar sedan religiösa ideologier och deras påverkan på samhällets
uppfattningar om manlighet och kvinnlighet. Hon menar att dessa är de mest
betydelsefulla och bestämmande för reproduceringen av uppfattningar om
kön (Delaney 1987). Denna fråga tar jag upp i ett senare kapitel om
religionens betydelse för föreställningar om manlighet och kvinnlighet.
Etnografierna som skrivits om kulturerna i medelhavsländerna har
understrukit mannens beroende av kvinnans sexuella beteende, då han sägs
få sin heder genom hennes moraliskt riktiga beteende. Hennes trohet och
jungfrudom beskrivs som en familjeangelägenhet.
Stølen anser att kvinnans jungfrudom i Santa Cecilia, till största delen
är ett personligt attribut snarare än en familjeangelägenhet. Om en kvinna
beter sig moraliskt dåligt reflekteras detta på ett negativt sätt mot henne själv
som person snarare än mot hennes far eller bröder. Stølen skriver att äldre
kvinnor i Santa Cecilia uttryckte detta som att kvinnan ska skänka sin
”skatt” till mannen hon gifter sig med, för om kvinnan mister sin oskuld före
detta kan hon få ett dåligt rykte. Hennes sociala värde minskar även då
hennes chanser att bli en respekteras fru och mor kan minska (Stølen 1998:
75). Som jag uppfattade det är kvinnans rykte i Guanajuato i viss mån ett
personligt attribut, men det är även en familjeangelägenhet i och med att
föräldrarna är måna om att bevaka kvinnans rykte.
Familjer vars ogifta döttrar blivit gravida väcker medlidande från
allmänheten i Santa Cecilia, men familjen förlorar inte sin respekt enbart
utav detta. Om familjen annars har ett gott anseende påverkas inte detta av
dotterns felsteg. Även om det i Santa Cecilia sägs att den ogifta kvinnan
bringar olycka över familjen är det flickan själv som uttrycker skam och
skuld. Det är mamman själv som har det primära ansvaret över barnens
uppfostran och kontrollerandet av döttrarna.
30
En likhet mellan Santa Cecilia och Guanajuato är att nästan alla
känner och vet allt om alla. Den sociala kontrollen är stark i ett samhälle där
alla känner alla och rykten sprids snabbt om en kvinna beter sig avvikande
från de etablerade normerna, till exempel om hon är otrogen. Liksom Stølen
skriver om förhållandena i Santa Cecilia uppfattade även jag det som att
uppfostran och kontrollen av döttrarna i Guanajuato var något som
mammorna främst hade ansvar för, inte papporna i lika stor utsträckning
(ibid: 76). Mammorna kunde vara väldigt stränga med till exempel
döttrarnas hemkomsttider på kvällen, oberoende av hur gamla de var. Stølen
skriver vidare att hon tror att dessa skillnader mellan medelhavsländerna och
Argentina beror på skillnader mellan familjens sociala roll mellan de två
områdena (ibid).
En annan skillnad som Stølen tar upp mellan Medelhavsregionen och
Argentina är att förmyndarskapet i medelhavsländerna förflyttas från fadern
till mannen vid äktenskapet. Detta är inte längre fallet i Santa Cecilia menar
hon. Istället kontrolleras kvinnans sexualitet främst genom internaliserade
normer och värderingar som har att göra med manlighet och kvinnlighet.
Även praktiker som har att göra med var och när man tillbringar sin tid samt
direkt övervakning av ogifta kvinnor påverkar kvinnornas rörelsefrihet och
sexualitet. Kvinnorna själva beter sig i enlighet med normerna för
kvinnlighet. De flesta kvinnorna anpassar sig till normerna samtidigt som de
håller ett öga på sina kvinnliga släktingar och grannar. Detta är av stor
betydelse då man tar i beaktande att mannen ofta arbetar långt ifrån hemmet
och därmed inte har så stora möjligheter att kontrollera kvinnan (Stølen
1998: 77). I Guanajuato förefaller kvinnor i stor utsträckning, liksom i Santa
Cecilia, kontrolleras av internaliserade normer för kvinnlighet samt av den
sociala kontrollen av andra kvinnor. Det kan ändå hävdas att
förmynderskapet i viss mån förflyttas från fadern till mannen, liksom i
Medelhavsländerna, i och med att mannen utövar en form av protektionism
gentemot kvinnan. En annan aspekt som har att göra med protektionismen
gentemot kvinnor är att en ungkarl i Argentina eller Mexico kan bo ensam,
medan detta inte är lika acceptabelt för en ogift kvinna (ibid: 78).
Stølen skriver vidare att även om moderskapet och hemmet är centrala
aspekter för kvinnlighet i Argentina, betyder detta inte att inte kvinnas
situation i Argentina inte skulle ha förändrats. Moderna hushållsapparater,
införande av elektricitet samt det faktum att man skaffar färre barn har
förändrat kvinnans situation i hemmet och minskat arbetsmängden. Enligt
Stølen har kvinnorna fått större kontroll över sin kropp i och med att de
kunnat välja själva hur många barn de velat ha, då de idag har tillgång till
preventivmedel (ibid: 79)
31
Trots att kvinnor idag har tillgång till preventivmedel kan
användandet av dessa vara problematiskt på grund av katolicismens stora
inflytande, i alla fall i Mexico. Sex är tabu och även att köpa preventivmedel
är kontroversiellt. Det finns även ett antal katolska apotek i Mexico där
preventivmedel inte säljs. Mayte, 23 år, som jag presenterade tidigare,
berättar att det är tabu att köpa preventivmedel:
/…/ Vi är väldigt konservativa i denna aspekt. /…/ Och detta orsakar att kvinnor
genomgår så många graviditeter /…/ För om du ser en person, eller en tjejkompis
du känner köpa kondomer på apoteket… Oj! Du blir stämplad och man börjar tala
illa om dig… Här är det väldigt skamligt att se att en kvinna eller man köper detta.
För om du till exempel skulle vara mexikanska och du skulle se min pojkvän köpa
kondomer på ett apotek skulle du säga /…/ (menar här att man skulle anta att han
var otrogen) Sedan börjar det gå rykten och det tycker man inte om. Så trots att
det finns kondomer och preventivmedel, allt vad du vill, så låter vår ideologi oss
inte forma vårt kriterium gällande preventivmedel/…/7
Ett annat problem som Mayte, men även andra ungdomar jag pratade med
tar upp, är att många män vägrar använda kondom. Även detta bidrar till att
användandet av preventivmedel blir problematiskt. Sex är mer tabu för
kvinnor än för män, då männen tillåts ha sex i större utsträckning än
kvinnorna. Om männen alltså accepterade användandet av kondomer och
andra preventivmedel skulle detta kunna ge upphov till en förändring och en
liberalare syn på preventivmedel. Det är ändå ett faktum att synen på
sexualitet i Mexico förändrats och det minskade antalet barn i familjerna är
ett tecken på detta.
I och med idealiseringen av moderskapet och äktenskapet knyts
kvinnorna fortfarande till hemmet. Männen har kontrollen över största delen
av de ekonomiska resurserna samt de olika institutionerna, såsom
institutionerna inom politiken och kyrkan (Stølen 1998: 81). På det här sättet
är de gifta kvinnorna fortfarande beroende av männen både ekonomiskt och
socialt och den ojämlika könsordningen reproduceras sålunda.
7
”/…/ Somos muy cerrados en este aspecto /…/ Y eso mismo, por lo que somos muy
cerrados, eso es lo que ocaciona que hay muchos embarasos. /.../ Porque aquí si tu vea a
una persona o una compañera conocida comprar condones en una farmacia, comprar
anticonceptivas… Ooy! Te tachan, te pirujan… Aquí es malisimo ver a una mujer o un
hombre comprar eso. Porque si por ejemplo mí novio, tu lo ves y tu fueras mexicana, lo
ves que está comprando condones tu digas: ”No… la va” /…/ Entonces empiezan los
rumores y uno no le gusta eso. Entonces por eso aunque haya condones, aunque haya
anticonceptivos, todo lo que tu quieras, nuestra ideología no nos deja /…/ formarnos esta
cirteria./.../”
32
3.3 Protektionism
En möjlig förklaring till att männen inte vill att kvinnorna ska arbeta utanför
hemmet är att de är lättare att kontrollera i hemmet. Arbetar de endast i
hemmet är det lättare för mannen att hålla uppsikt över kvinnan och att hon
inte träffar andra män. Detta kan relateras till hedersbegreppet, då kvinnans
moraliskt riktiga beteende ger en positiv bild av mannen. Att kvinnan inte
förvärvsarbetar relateras alltså, enligt denna förklaring, inte direkt till att det
skulle vara skamligt för henne, utan att hon är mer kontrollerbar i hemmet av
mannen. Protektionism är något som kan förknippas med machismo. Itzama,
20 år, som ursprungligen är från Zacatecas, men som nu studerar filosofi i
Guanajuato, säger att det finns många olika aspekter av machismo, och en av
dessa aspekter som hon själv säger sig ha upplevt är just protektionismen.
Hon säger:
I mitt hem /…/ som jag personligen fått uppleva macho-kulturen, har det varit i
form av protektionism /…/ Då jag flyttade hemifrån, flyttade min bror till Mexico
city och i den staden /…/ (menar här att staden är farlig och kriminell och
föräldrarna oroade sig för detta) Men för min del oroade de sig för att jag var
kvinna /…/ Jag håller med det som han säger (Ricardo), vad gäller pojkvänner
/…/ föräldrarna oroar sig alltid för ditt rykte. ´Jag har sett dig med en kille´ /…/
För min egen del har jag inte upplevt detta, men i andra familjer förekommer detta
ofta, att föräldrarna bevakar ditt rykte som kvinna. 8
Protektionism är alltså något som förknippas med machismo och som i allra
högsta grad begränsar kvinnors frihet. Samtidigt som protektionism kan
uppfattas som något negativt i och med att kvinnan har begränsade
möjligheter på grund av att hennes rykte övervakas, vilket Itzama nämner
ovan, kan protektionism även uppfattas som något positivt. Yolanda, 47 år,
som kommer från Guanajuato och jobbar som kokerska och har sex vuxna
barn, uttrycker att svartsjuka och protektionism är något som hon tycker kan
vara något positivt med machismo:
8
En mí casa /…/ en la manera en que yo he tenido más contacto con la cultura machista
se puede decir, es el proteccionismo. /…/ Cuando yo salí de la casa mí hermano se fue a
México y en esa ciudad /.../ pero con migo la preocupación era que eres mujer /…/
También como dice, a lo que afecta el novio /…/ tus papas siempre estan cuidando tu
reputación. /.../ “No, es que yo te he visto con alguién.” /…/ En mí casa no he visto
mucho de eso, pero en otras famílias es de lo que más te cuidan, tu reputación como
mujer.” Intervjun utfördes 11.2.2003.
33
Det är något positivt. Ja, för de tar hand om oss. Och svartsjuka, machismo… ja,
det finns det mycket av gentemot kvinnor. De tar väl hand om kvinnorna. Det är
det främsta… Det är machismo.9
Här kan man se att Yolanda förknippar protektionism med att mannen tar
hand om eller bryr sig om kvinnan. Detta ser hon som något positivt.
Kvinnan känner sig alltså beskyddad av mannen. Att mannen ska beskydda
kvinnan är en central aspekt av vad det betyder att vara man och kvinna i
Mexico.
Protektionismen av mannen gentemot kvinnan ger sig uttryck bland
annat genom symbolisk praktik, där de båda könen på symbolisk nivå
handlar i enlighet med normer för manlighet och kvinnlighet. Ett exempel på
detta som jag lade märke till i Guanajuato och som jag även själv anpassade
mig till, är att mannen och kvinnan ska gå på en bestämd sida av vägen.
Mannen ska gå på den sidan av vägen där bilarna kör, medan kvinnan ska gå
på husväggens sida. Den vanligaste förklaringen till detta är att mannen ska
beskydda kvinnan från gatans ”faror” (de andra männen) samt att detta är ett
tecken på vett och etikett och att han respekterar kvinnan. Om en man låter
kvinnan gå på bilvägens sida uppfattas detta som att han inte bryr sig om
henne och ”bjuder ut henne” åt de andra männen. Detta kan relateras till
uppfattningen om att mannen och kvinnan i Mexico tillhör olika sfärer i
samhället där de kan utöva inflytande. Kvinnan sägs tillhöra hemmets och
husets sfär (la casa) medan mannen associeras till ”gatan” (la calle) som
symboliserar det offentliga livet. Dessa sfärer symboliserar
könsdifferentieringen i samhället och står för en mängd olika aspekter
relaterade till genus. Gatan står för det utvärtes synliga, medan hemmet eller
huset står för det slutna, privata livet (Ekholm 2002: 14). I exemplet ovan
har dessa normer för manlighet och kvinnlighet internaliserats på kroppslig
nivå och symboliken återspeglar hur könen anpassar sig till dessa sfärer
symboliskt.
9
Es algo bueno. Pues sí, porque nos cuidan. Y pues el celo, el machismo… sí hay mucho
al la mujer. Cuidan mucho a las mujeres. Eso es lo más… Es el machismo.” Juni 2003.
(På grund av bandspelarens kvalitet har exakt datum för när intervjun utfördes uteblivit.)
34
3.4 Homosexualitet, homofobi och manlighet
Då man analyserar manlighet i ett samhälle är det intressant att granska hur
man förhåller sig till homosexualitet i samhället man undersöker. Homofobi
förefaller vara ett utbrett fenomen i det mexikanska samhället, där man ofta
vill framhäva sin manlighet.10
Att homofobi är en vanlig reaktion hos män som vill framhäva sin
manlighet är något Connell diskuterar i sin bok Maskuliniteter. Han menar
att det hela handlar om att dra sociala gränser. Genom att definiera ”sann”
maskulinitet tar man avstånd från det avvisande, i detta fall homosexuella
personer. Homofobin hänger ihop med förtrycket av kvinnor, då gränsen
mellan hetero- och homosexuell flyter samman med gränsen mellan
maskulin och feminin i den homofobiska ideologin (Connell 1999: 62).
Machismo-ideologin är homofobisk i och med att den uttrycker en unitär
modell av manlighet med specifika karakteristika. Den ger inga alternativa
modeller för manlighet.
Connell skriver att de heterosexuella männen utövar dominans över de
homosexuella männen som grupp. Förutom att de homosexuella fått en
stigmatiserad identitet har de heterosexuella männen som representanter för
den hegemoniska maskuliniteten använt sig av olika taktiker för att
underordna de homosexuella. Exempel på sådana taktiker är att de
homosexuella uteslutits politiskt och kulturellt samt att de blivit utsatta för
ekonomisk diskriminering och ekonomisk bojkott (ibid: 102). De har alltså i
viss mån uteslutits från den så kallade ”patriarkaliska utdelningen”, som
männen i samhället får på basen av sin överordnade ställning i förhållande
till kvinnorna. En intressant poäng som Connell tar upp är att förutom de
homosexuella männen finns det även heterosexuella män som underordnas
av den hegemoniska maskuliniteten. Ofta beror detta på att de visar
”feminina” egenskaper. De homosexuella och de heterosexuella ”feminina”
männen är underordnade på grund att de symboliserar det som utestängts
från den hegemoniska maskuliniteten. Femininitet utgör grunden för den
symboliska underordningen av dessa män (Connell 1999:103).
Homofobin kan komma till uttryck bland annat genom en rädsla för
att visa känslor bland andra män. Han skriver att den klassiska barriären för
vänskap mellan män är homofobin. Detta är något Ricardo, som jag
10
Detta skildras på ett bra sätt i den mexikanska filmen Y tu mamá también där de unga
manliga huvudpersonerna först framhäver sin manlighet men i slutet har de sex med
varandra. Filmen väckte upprörda känslor i Mexico.
35
presenterade tidigare, tar upp när han förklarar hur fysisk beröring och att
uttrycka känslor är något som ogillas bland de mexikanska männen:
/…/ ett klassiskt exempel, man förväntar sig att mannen ska vara oförmögen att
visa känslor, för då du gör det visar du att du är sårbar, att du är svag. Män
emellan accepteras detta inte. Jag kan alltså inte gråta, för om jag gör det är jag
sårbar, för att jag är känslig. /…/ Kvinnor emellan tillåts fysisk beröring i stor
utsträckning. Du kan se småflickor som går hand i hand, de kan kramas på gatan,
de kan sova tillsammans, bada tillsammans, de kan gå på toaletten tillsammans
och det är acceptabelt, men att en man skulle gå hand i hand med en annan man
/…/ Själv pussar jag endast mina farbröder, men… det finns en åldershierarki. Det
är liksom något... faderligt. /…/ Då vi uttrycker ömhet till exempel… måste det
innebära en viss slags våld i fråga om… Alltså: ”Jag gillar dig. Hur är läget?” Ett
litet slag /…/ för att det är sättet man begränsar mannen /…/ att uttrycka detta.
Genast om någon försöker att... krama dig innebär det andra aspekter som inte är
accepterade i en relation mellan män.11
Ricardo förklarar här att fysisk beröring bland män inte får ge sig uttryck i
ömhet mellan män. I stället måste den fysiska beröringen innehålla ett
element av våld. Våld är alltså den accepterade formen av fysisk beröring
bland män. Detta passar in på en av definitionerna av macho-mannen som
karakteriseras av ett aggressivt beteende gentemot andra män. Även
Connells definition på den ”sanna maskuliniteten” som antas utgå ifrån
männens kroppar innehåller aggressivitet som ett element av denna ”sanna
maskulinitet”. Våld mellan män är alltså accepterat, medan våld som utövas
av män mot kvinnor fördöms.
Homofobi är alltså något som kan relateras till machismo. Itzama, 20
år, som jag presenterade tidigare, anser också att homofobin är en av
11
algo muy clasico, no, se le pide que, que sea incapáz de mostrar sus sentimientos,
porque en el momento que tu lo haces muestras que eres vulnerable, eres débil. Entre
hombres no se permite eso. O sea, yo no puedo llorar porque entonces soy vulnerable,
porque soy sencible en el sentido. /.../ A las mujeres se permite mucho tocarse. O sea, tu
ves a niñas que se agarran de la mano, se pueden abrazarse en la calle, se pueden dormir
juntas, se pueden bañar juntas, van al baño juntas y es tolerable, pero que el hombre y
otro hombre se agarran de la mano /…/ En mí caso unicamente beso a mis tíos, pero…
hay una hierarchía y un aspecto de diferencia de edades. O sea, como que es más como...
paternal. /.../ Nosotros expresamos más por ejemplo así... cariñoso... tiene que implicar
cierta violencia en el hecho de que... O sea: “Me caes bien. Que pedo?” Un golpecillo
/…/ porque es como que la forma en que el hombre se le delimita(?) /.../ para expresar
eso, no. O sea, en el momento en que alguién intenta a hacer así... iba a acariciarte...
entonces ya implica otros aspectos, no, que no son tolerables en una relación en el
sentido.” 11.2.2003
36
machismo-ideologins beståndsdelar. Att vara homosexuell är inte
acceptabelt i en kultur där manligt och kvinnligt utifrån sett är två
väldefinierade kategorier som inte får överskridas. Detta har enligt Connell
att göra med att den patriarkaliska kulturen tolkar homosexuella män som att
de saknar maskulinitet (Connell 1999: 163).
Homosexualitet är ett mycket undangömt fenomen i Mexico. Att
skräcken för eller hatet mot homosexuella är en vanlig företeelse är något
som Gutmann tar upp i sin bok. Han skriver att han endast en gång stötte på
en man som öppet var homosexuell i Santo Domingo och att ingen av hans
informanter erkände att de någonsin skulle ha haft sex med andra män
(Gutmann 1996: 125-126). Orsaker till homosexualitet förklaras på olika
sätt. En av Gutmanns informanter, Enrique, förklarar homosexualitet dels
genom att säga att man antingen föds till man eller kvinna, men att
homosexualitet uppstår på grund av problem vid uppfostran (ibid: 125).
Männen definierade oftast begreppet homosexuell som en man som
penetreras analt av en annan man (ibid: 277). Det är svårt att säga om detta
är den enda definitionen på homosexualitet i Mexico. Man kan se
definitionen som en symbolisk tolkning på homosexualitet i förhållande till
heterosexuell manlighet, då mannen anses ha en aktiv och kvinnan en passiv
sexualitet.
Det förefaller alltså som att homosexualitet i Mexico främst definieras
utifrån uppfattningar om penetrationens betydelse för sexualiteten. Annick
Prieur, som gjort fältarbete i Mexico City bland homosexuella prostituerade
argumenterar för detta i sin artikel ”Domination and Desire: Male
Homosexuality and the Construction of Masculinity in Mexico”. Mannen
ska enligt normen vara den aktiva parten, vilket associeras till penetration,
och kvinnan den passiva parten vid sexuellt umgänge i Mexico. Den
homosexuella mannen anses ha en passiv sexualitet i och med att man
associerar en homosexuell man med en man som blir penetrerad. Att ha en
passiv sexualitet betyder i sin tur att inte vara en man (Prieur 1996: 93).
Denna konstruktion av maskulinitet, där mannen ska vara den aktiva
och kvinnan den passiva och där den homosexuella mannen blir omanlig i
och med sin ”passiva” sexualitet, innebär att principen för maskulinitet är en
kroppslig form av dominans. Den homosexuella mannen spelar en viktig roll
för definitionen av maskulinitet, då han blir en kulturell symbol för
motsatsen till att vara en manlig man (Prieur 1996: 99). Det är de manliga
männen som har definitionsmakten och som definierar vem som är
homosexuell. Samtidigt är det även de som bestämmer vad som acceptabelt
respektive oacceptabelt beteende för kvinnor (ibid: 99-100). Prieur utvecklar
denna tanke vidare med att påpeka att kampen över definitionerna är en
37
kamp mellan männen (ibid: 97). Även Connell definierade männens
definitionsmakt som en del av den maktstruktur som männen upprätthåller.
Makthierarkin i och med den hegemoniska maskulinitetens upprätthållande
är ett annat viktigt argument i och med detta. Kampen om definitionerna blir
en del av upprätthållandet av den manliga hierarkin där en del män, i detta
fall de ”manliga” männen, står över de ”feminina” homosexuella männen,
som inte har makten att definiera andras positioner i samhället. I och med att
den homosexuella mannen blir en negation av manlighet och representerar
omanlighet, bidrar han till definitionen av manlighet (ibid: 104).
Unga män i Santo Domingo skämtar om och använder sig av uttryck
som har att göra med homosexualitet i defensivt syfte eller i syfte att
förolämpa sina kamrater (Gutmann 1996: 128). Detta är en vanlig företeelse
även i Guanajuato. Då de unga männen hälsade på varandra på längre
avstånd använde de sig av uttycket ”Joto!”, vilket är en benämning på en
homosexuell person (även jotillo användes i mer familjär betydelse).
Uttrycket användes i skämtsam ton vänner emellan. Man refererade ofta till
kompisarna med detta uttryck till exempel om något gjort något dumt eller
bara för att retas allmänt.12
Detta kan kopplas till det Brandes skriver om skämt och legender.
Han skriver att skämt och legender sällan explicit ger uttryck för
övertygelser, men att de avslöjar och förstärker könsstereotyper (Brandes
1981: 218-219). Exemplet ovan är i motsats till det Brandes skriver ett
explicit uttryck för homofobin i Mexico, där man skämtar om det
”otänkbara”, det man är rädd för.
Även Prieur har analyserat skämt av detta slag där manlighet och
omanlighet spelar en central roll. Hon anser att männen ger uttryck för sin
manlighet genom att ställa de andra männen i en feminin och därmed en
underlägsen position, genom att ställa dem i den homosexuellas position
(Prieur 1996: 96). Här fyller den homosexuella mannen funktionen som en
symbol som används för att definiera vem som är manlig och vem som inte
är det.
12
Joto är även benämningen på knekten i kortleken vilket kanske visar på samma
betydelse som homosexuell då kungen och drottningen är ett par och knekten inte ingår i
något par.
38
4. Katolicismens påverkan på föreställningar om manlighet
och kvinnlighet
Katolicismen har ett starkt inflytande i Mexico och den påverkar starkt
uppfattningar om vad som är manligt och kvinnligt. Religionens
beteendenormer påverkar i synnerhet kvinnorna, då de i högre grad än
männen förväntas bete sig på ett moraliskt riktigt sätt.
Människorna i Mexico anser allmänt att män och kvinnor i grund och
botten är olika. Detta grundar sig på den religiösa förklaringen till
makthierarkin mellan män och kvinnor, som går ut på att gud skapade
mannen och kvinna till två skilda individer, och att han skapade mannen
först, sedan kvinnan. Gud sägs ha ställt mannen att bestämma över kvinnan.
Könsuppdelningen kan alltså inte ifrågasättas eftersom Gud enligt denna
förklaringsmodell skapat könsuppdelningen i samhället i tidernas
begynnelse. Enligt religiösa föreställningar är män och kvinnor lika på ett
plan, då både män och kvinnor anses vara ”Guds barn”, vilket gör dem lika
inför Gud. De båda könen sägs dock endast kunna bevara sin själ med
könsspecifika medel och de förväntas leva upp till de roller de tillskrivits av
Gud. Likheterna mellan könen finns alltså på ett generellt plan, medan
olikheterna finns på ett könsspecifikt plan (Ekholm 2002: 21).
Heder och skam är begrepp som är nära knutna till religiösa
ideologier, då dessa hör ihop med de könsspecifika normerna för manlighet
och kvinnlighet. Begreppen är relaterade till monoteism och monogenetiska
skapelseteorier. Detta är något Delaney beskriver då hon kritiserar det
traditionella sättet att analysera begreppen heder och skam utifrån
medelhavsländernas uppfattningar om dessa begrepp. Dessa religiösa
ideologier existerar inom judendomen, kristendomen och islam. Inom de här
religionerna finns endast en Gud och han representerar kreativitet och
potens. Gud är definierad som manlig och således anses kvinnor inte ha
denna makt eller förmåga, liksom gud och mannen. Då man dyrkar Jungfru
Maria, vilket man gör speciellt inom katolicismen, är det på grund av
hennes jungfrudom, inte på grund av hennes fruktbarhet. Maria liknas vid
kvinnorna och anses ha de kvaliteter en kvinna idealt ska ha. Hon
representerar bland annat renhet, förlåtelse och självuppoffring och genom
henne manifesteras gudomligheten. Monoteistiska teorier gör upp en
symbolisk allians mellan Gud och mannen och legitimerar på så sätt
kvinnornas underordnade position i samhället (Delaney 1987).
Den katolska kyrkan har historiskt sett gett två olika modeller för hur
man ska förstå gudomligheten. Det finns dels en hierarkisk feodal modell
med överordnade och underordnade i den kyrkliga makthierarkin. I den
39
katolska kyrkan är påven ledaren och prästerna och biskoparna förmedlar
relationen mellan Gud och den kristna församlingen. Denna modell har idag
ersatts av modellen av kärnfamiljen där Gud är fadern, Maria är modern och
den kristna församlingen är deras barn. Familjemodellen har analyserats som
en patriarkalisk modell (Christian 1972; Harris 1984; Skar 1993 i Stølen
1998: 67).
Om man relaterar de religiösa ideologierna till machismo-ideologin
kan man se hur de religiösa ideologierna legitimerar machismo och mannens
makt över kvinnan. Man kan se machismo som den hegemoniska
maskuliniteten som förmedlas som ett mansideal även i den kyrkliga
kontexten. I och med att katolicismen har ett väldigt starkt inflytande i
Mexico är det inte svårt att förstå att mansidealet som förmedlas av den
katolska kyrkan fått starkt fotfäste i landet.
Gud representeras i familjemodellen som den auktoritära fadern. I
motsats till honom representeras Maria som en idealisk mor med attribut
som har att göra med hennes närhet till den mänskliga tillvaron. Hon är alltid
färdig att hjälpa dem som kommer till henne i nöd (Rodriguez Sekh 1986 i
Stølen 1998: 68). I Mexico är det vanligt att speciellt kvinnor, men även
många män, tillber Jungfru Maria då de behöver hjälp. Kvinnorna har ofta
bilder på Maria på väggen, såsom el Virgen de Guadalupe som är Mexicos
egen uppenbarade form av Maria. Man lägger ofta blommor framför hennes
bild.
Då machismo står för en ideologi för manlighet, har dyrkan av
Jungfru Maria setts som en motsvarande ideologi för kvinnlighet,
marianismo. Marias egenskaper relateras till hur en kvinna ideallt ska vara
för att uppfylla normer för kvinnlighet (Ekholm 2002: 18). Jungfru Marias
auktoritet kommer från hennes relation till Jesus som hans mor och därför
får hon den kontroversiella rollen som både mor och jungfru. Hennes
moderskap är passivt och hennes kvinnlighet är asexuell (Rodriguez Sekh
1986 i Stølen 1998: 68). Inom katolicismen liknar man kvinnlighet vid
Jungfru Maria och i och med detta associerar man kvinnlighet med varaktigt
äktenskap och moderskap. Detta innebär idealt att kvinnan underkastar sig
mannen, det gudomliga äktenskapet och ett liv i kyskhet som ger kvinnan en
viss slags självständighet på bekostnad av att hon avsäger sig sin sexualitet
och lever för sitt moderskap (Phipps 1986 i Stølen 1998).
Religionen begränsar människors tankevärld när det gäller ideologier
om kön i och med att de ses som absoluta sanningar och därför inte kan
ifrågasättas (Ekholm 2002: 23). Det här är ett problem, då man vill uppnå
jämlikhet mellan könen. För att jämlikhet ska uppnås måste människor alltså
40
ifrågasätta även den religiösa aspekten av manlighet och kvinnlighet och de
religiösa förklaringsmodellerna till kvinnans underordning.
En aspekt som är viktig att ta i beaktande i detta sammanhang är att
trots att människor är katoliker, behöver det inte innebära att de skulle vara
emot jämställdhet mellan könen. Det finns katoliker av olika slag, även
katoliker med liberala åsikter. Den religiösa modellen som beskrevs ovan
influerar ändå synen på könen och påverkar samhället.
5. Olika manligheter
Förutom macho-idealet existerar ett antal andra manliga kategorier enligt
vilka människorna klassificerar männen i Mexico. En ständigt
förekommande åsikt, speciellt hos de mexikanska kvinnorna, är att mannen
bör vara un caballero, en gentleman. Även de allra flesta männen ansåg att
det var viktigt att uppföra sig som en gentleman i en kvinnas sällskap.
Definitionerna på hur en gentleman ska vara var många. Att en man är en
gentleman uppfattas av de flesta som något positivt och något en man bör
eftersträva att vara. Det viktigaste karaktärsdraget förefaller vara att mannen
respekterar kvinnan. Topo, 23 år, som jag presenterade tidigare, uttrycker
vad som karakteriserar un hombre caballero på följande sätt: ”Respekt.
Framförallt respekt./…/”13 Han säger att han själv är un caballero:
Ja. Eller i alla fall försöker jag vara det ibland. Jag tycker till exempel att jag
känner mig dålig om en kvinna betalar för mig. Jag vet inte varför. Jag tycker att
båda två kan betala. Ibland kan jag tillåta det, men oftast föredrar jag att betala.
Eller att vara vänlig på ett sätt som tillstår en gentleman.14
Javier, 34 år, som är från Moroleon (en stad i delstaten Guanajuato) och som
jobbar som lärare i filosofi på universitetet i Guanajuato säger även han, att
han är un caballero:
13
”El respeto. Más que nada el respeto.” Juni 2003
14
”Sí. /…/ Bueno por lo menos yo intento a serlo a veces. O sea, por ejemplo me gusta,
me siento mal cuando me paga una mujer. No sé porque. Yo digo que podemos pagar los
dos. A veces sí lo permito, pero generalmente prefiero hacerlo yo. O ser amable en una
manera caballeroso.” Juni 2003 (På grund av bandspelarens dåliga kvalitet har exakt
datum för när intervjun utfördes uteblivit.)
41
Jag brukar vara det, men jag försöker att inte gå för långt, för att ibland om
någon... När en man försöker att vara för mycket av en gentleman ger han
intrycket att han anser att kvinnan inte kan göra saker för sig själv.15
Det negativa med att vara gentleman är alltså att det kan vara ett tecken på
ojämlikhet, att mannen inte anser att kvinnan är kapabel att rå över sig själv.
Många uttryckte dock att det är ett sätt att visa att man bryr sig om kvinnan
och även att man uppför sig som en gentleman av vänlighet.
En annan aspekt av det manliga idealet att vara en gentleman, la
caballerosidad, associeras till bildning och vett och etikett. Chayo, 61 år,
som är hemmafru, har fyra vuxna barn och som bott i Guanajuato i hela sitt
liv, svarar på frågan om det är viktigt att mannen är en gentleman på
följande sätt: ”Ja det är väl klart!? Det är jätteviktigt att mannen är en
gentleman! För vad gör du med en tölp!?”16 Chayo associerar idealet av att
vara en gentleman med att vara bildad, men även med att det är ett tecken på
att man nått en viss ”kulturell nivå”. Här skiljer alltså Chayo på den bildade
mannen, gentlemannen, som respekterar kvinnan och som uppnått en hög
kulturell nivå och den obildade mannen, ”tölpen”, som ligger på en låg
kulturell nivå.
Å ena sidan kan man se idealet att vara un caballero som ett motsatt
ideal till machismo, i och med de negativa egenskaper som människorna
förknippar med machismo. Idealet att vara gentleman skiljer sig från machoidealet, då idealet att vara un caballero även går ut på att mannen visar sina
känslor och uppvaktar kvinnan. Att visa att man är känslig är annars något
som fördöms bland männen, vilket jag beskrev tidigare. Å andra sidan kan
man se la caballerosidad, idealet att vara en gentleman, som en del av
machismo i och med att kvinnan får en viss särbehandling av mannen, som
om hon vore svag och i behov av beskydd. Det kan alltså uppfattas som en
del av protektionismen gentemot kvinnor som beskrevs i ett tidigare kapitel.
Det finns även andra kategorier av män som människor använder sig
av vid klassificeringen av männen. Gutmann skriver att de äldre männen i
Santo Domingo, brukade dela upp männen i machos och mandilones.
Machos menade de var män som ansvarade för familjen och försörjningen
15
”Suelo a serlo, pero procuro no pasarme, porque a veces cuando alguién… Cuando un
hombre intenta a ser demasiado caballeroso da la impresión de que considera que la
mujer no puede hacer las cosas por si misma.” Mars 2003. (På grund av bandspelarens
dåliga kvalitet har exakt datum för när intervjun utfördes uteblivit.)
16
”Pues como no!? Es importantísimo que el hombre es un caballero! Si no que haces
con un patán?!” Februari 2003. (På grund av bandspelarens dåliga kvalitet har exakt
datum för när intervjun utfördes uteblivit.)
42
av familjen, medan mandilón användes för att beskriva en ”toffelhjälte”, en
man som domineras av sin kvinna (Gutmann 1996: 221). Flera yngre män
som Gutmann kände, ansåg sig varken vara machos eller mandilones.
Gutmann anser att orsaken till detta är att de unga männen befinner sig i ett
liminalstadium, då manliga identiteter håller på att förändras. Detta behöver
dock inte vara fallet. I och med att machismo och att vara macho har fått en
negativ innebörd och många idag i Mexico förknippar macho-mannen med
negativa egenskaper, såsom våldsamt beteende, är det få män som definierar
sig själva som macho.
Gutman resonerar vidare att termen mandilón samtidigt som den är en
produkt av machismo, även är en reaktion mot machismo. Termen användes
av Gutmanns informanter om män som hjälpte till med hushållsarbetet (ibid:
232-233). Männen som klassificerades som mandilones ansåg sig inte själva
vara det. Ett annat exempel på hur begreppet mandilón används är då en
kvinna går och hämtar sin man, då han till exempel är ute med andra män
(Gutmann 1996: 233). Normalt är det männen som ska hämta och uppvakta
kvinnorna, och om en kvinna gör det, kan det alltså påverka bilden av
mannen, så att han anses bli mindre manlig. Detta beror på att mannen idealt
ska vara den aktiva och kvinnan den passiva parten och detta hänger förutom
uppvaktning även ihop med sexualitet, vilket beskrevs tidigare i samband
med uppfattningar om homosexualitet.
Mandilón kan uppfattas som ett positivt ideal, som en motpol till
macho, speciellt med tanke på att man förknippar begreppet med att mannen
hjälper till i hemmet. Samtidigt uppfattas mandilón som något negativt, då
man tänker sig att mannen inte kan ta ansvar, utan förväntar sig order av frun
(Gutmann 1996: 233). Gutmann skriver att människor även kallade honom
för mandilón, då han och hans fru skötte hushållet tillsammans (Gutmann
1996).
Gutman tar liksom Connell upp det faktum att olika manligheter också
hänger ihop med klasstillhörighet och en viss inbördes rangordning bland
män. Han exemplifierar detta på ett bra sätt genom att skriva om hur de unga
arbetarklassmännen i ena stunden kunde skämta om hur de kontrollerade och
hade makt över kvinnorna och de fysiskt och moraliskt svagare männen, och
i nästa stund visade bitterhet då de beskrev sin låga position i samhället
(ibid: 235).
Gutmann anser att man skulle kunna dela in de olika manligheterna i 4
kategorier: macho, mandilón, varken macho eller mandilón och de
homosexuella männen (även kallade maricones). Detta skulle dock ge en
alltför förenklad bild av verkligheten. Identiteter får sin mening endast i
43
relation till andra identiteter. De är aldrig entydigt fastställda för individer
eller grupper (ibid: 238).
De ovan nämnda kategorierna är i alla fall intressanta att analysera i
och med att de är kategorier som människorna själva använder sig av vid
klassificeringen av olika maskuliniteter. Definitionerna av dessa kan ge en
bild av vad som anses vara manligt och omanligt i samhället.
Som jag tidigare skrev anser Connell att det i ett samhälle finns olika
slags maskuliniteter, men att det finns en hegemonisk maskulinitet som har
mest inflytande i samhället. Han påpekar, liksom Gutmann, att det är viktigt
att komma ihåg, att trots att det finns olika former av maskulinitet, får man
inte se dem som statiska kategorier (Connell 1999: 58). I stället bör man
undersöka relationer mellan män. Connell pekar på fyra faktorer som
karakteriserar relationer mellan män: hegemoni, underordnande, delaktighet
och marginalisering (ibid: 100-105). Maskuliniteter som uppkommer ur
dessa fyra omständigheter är konfigurationer av praktiken, inte
karaktärstyper (Connell 1999: 105). Denna praktik är en transformerande
process och kan ge upphov både till en slags reproducering, men även till en
förändring.
Connell skriver att man har börjat urskilja multipla maskuliniteter i
och med att man blivit uppmärksam på sambandet mellan kön, ras och klass.
Att urskilja multipla maskuliniteter är det fösta steget, då man undersöker
manligheter. Nästa steg är att utforska dessa manligheters inbördes relationer
(ibid: 100).
Som jag tog upp i kapitlet om teoretiska perspektiv på genus,
underordning och maskulinitet, konstitueras maskuliniteten enligt Connell
genom kroppsliga handlingar, som han kallar för social praktik. Han
utvecklar detta bland annat med att argumentera för att i och med att en
biologistisk syn på maskulinitet är den allmänt härskande, grundar sig detta
på att man använder sig av metafor av kroppen som en maskin. Forskare
med en biologistisk syn som hävdar att männen av naturen är si eller så
hittar till exempel olika ”mekanismer” i den manliga kroppen, såsom att
manliga hjärnor är konstruerade för att producera ett visst beteende (ibid:
72).
Ett exempel på att manlighet konstitueras utifrån den manliga kroppen
som Connell tar upp, är arbetarklassmaskuliniteten som relaterar till
kroppsligt arbete. Män av arbetarklassen befinner sig ofta i en sårbar
situation i samhället och definierar sin maskulinitet genom arbetet. Enligt
Connell kräver det tunga kroppsarbetet styrka, uthållighet, intensitet samt
tuffhet och gruppsolidaritet. Betoningen av de kroppsarbetandes
maskulinitet, och därmed den kroppsliga styrkan, har varit ett sätt att
44
överleva i en exploaterande klassituation samt ett medel för att kunna hävda
dominans gentemot kvinnorna (ibid: 81). Om man relaterar detta till den
ekonomiska situationen i Mexico utgör kroppsarbetande män en av de
största manliga grupperna i landet. Fortfarande görs en stor del av det arbete
som i de västerländska samhällena utförs av maskiner, med hjälp av
kroppsligt arbete.
Connell menar vidare att arbetarklassmännens kroppsliga kapacitet är
deras ekonomiska tillgång som de har att erbjuda arbetsmarknaden.
Arbetarklassmännens kroppar utsätts för hård press. De utsätts för skador
och förslitningar och på så sätt förbrukas deras kroppar av arbetet som styrs
av profit. Här innebär avtagande styrka ett hot om minskade inkomster eller
arbetslöshet (Connell 1999: 82).
Klassexkludering kan även kombineras med rasism. Ett exempel på
detta som Connell tar upp är apartheids behandling av den svarta manliga
befolkningen i Sydafrika (ibid: 82). I Mexico förekommer en liknande
klassexkludering och rasism i form av diskrimineringen av
indianbefolkningen, som har stora svårigheter att komma in på
arbetsmarknaden.
Maskuliniteter kan alltså uppstå utifrån fysisk kraft då detta är kopplat
till fysiskt arbete. Informationsteknologin har inneburit att män som har en
ekonomiskt hög position i samhället ofta har ett stillasittande arbete och
arbetar med hjälp av datorer. Denna klasskillnad mellan arbetarklassmännen
och medelklassmännen förändrar kopplingen mellan maskiner och synen på
kroppen som en maskin (ibid). Sammanfattningsvis kan man säga att
maskuliniteter är beroende av olika faktorer, av vilka de ekonomiska
förhållandena spelar en viktig roll vid konstitueringen av manlighet.
6. Hur påverkar machismo kvinnorna?
Hittills har jag i min uppsats beskrivit machismo och dess innebörder.
Machismo som den hegemoniska maskuliniteten innebär främst ett ojämlikt
förhållande mellan män och kvinnor inom alla samhällsområden. Hur
machismo påverkar kvinnorna har redan diskuterats i tidigare avsnitt, men
jag tänkte här vidareutveckla de negativa konsekvenserna som machismoideologin medför för kvinnorna.
Machismo definieras bland annat utifrån att mannen ska ha kontroll
och inge respekt, vilket även innebär att mannen idealt ska vara den som
bestämmer över kvinnan. Detta medför att kvinnan hamnar i en underordnad
position, då mannen förväntas bestämma över henne. Även begreppen heder
45
och skam medför negativa konsekvenser för kvinnan, då hennes sexualitet
begränsas och då mannens heder är beroende av hennes moraliskt riktiga
beteende. Protektionismen innebär att kvinnan ses som en beroende varelse,
som är i behov av mannens beskydd. Hon anses alltså i och med detta inte
kunna vara självständig och ta hand om sig själv.
Det största problemet som de flesta mexikaner nämner i samband med
machismo är det könsrelaterade våldet som drabbar kvinnorna. Gutmann
beskriver hur männen på ett center för män som misshandlat sina fruar och
barn, (CAVI, som står för Centro de Atención a la Violencia Intrafamiliar),
såg macho-kulturen som den främsta orsaken till sina våldshandlingar. De
ansåg därmed sig själva som offer för kulturen de levde i (Gutmann 1996:
210). Det är vanligt förekommande att människor ser machismo som
orsaken till kvinnovåldet och själva orsaken på problemen.
Gutmann understryker att machismo inte direkt har att göra med det
könsrelaterade våldet. Våldet måste enligt honom ses som en del av den
kulturella politiken av ojämlikhet mellan män och kvinnor, inte som något
som uppstått ifrån en essentiell mexikansk logik (ibid: 199).
De allra flesta mexikanska männen uttrycker att de är emot
kvinnovåld. Att man inte ska slå kvinnor hänger även ihop med idealet om
att vara un caballero, som jag beskrev tidigare i uppsatsen. Gutmann pekar
på motsättningen som finns mellan vad som är normen och vad som är
aktuell praktik, då han berättar hur männen i Santo Domingo öppet
fördömde och var emot kvinnovåld samtidigt som det var något allmänt
förekommande i många hem (ibid: 214).
Det är tabu att slå kvinnor och man kan uttrycka det som att det även
är något omanligt, eftersom mannen enligt normen ska beskydda kvinnan
och respektera henne. Medan det är tabu att slå kvinnor talade männen i
Santo Domingo öppet om slagsmål mellan män. Gutmann definierar vissa
slagsmål som ”culturally valued fighting” som gick ut på att försvara en
kvinna mot verbala eller fysiska angrepp. Han skriver att få män hade
tillfälle att delta i sådana heroiska strider, men att de ofta skildrades i
fantasifulla historier (ibid: 200). Att slagsmål är befogat om en kvinna har
förolämpats upplevde jag var normen även i Guanajuato. Slagsmål av detta
slag kan anses vara en form av macho-beteende, där mannen vill få sin
manlighet bekräftad genom utövandet av våld mot en annan man. Det kan
ses som en underordnande sanktion, som Connell definierade som en av
beståndsdelarna i upprätthållandet av patriarkatet och den manliga hierarkin.
Här är alltså våld mellan män accepterat och till och med något som gör
männen manliga. Detta kan man relatera till det Ricardo sa i den tidigare
refererade intervjun, om att fysisk beröring mellan män måste innehålla ett
46
element av våld för att vara accepterat. Detta kan i sin tur även kopplas till
det Connell definierar son den ”sanna maskuliniteten” där aggressiviteten är
ett viktigt element.
Även våldtäkter inom äktenskapet förefaller vara ett ganska utbrett
fenomen. Att våldtäkter kan ske inom äktenskapet är något som först på
senare år uppmärksammats och som blivit föremål för lagstiftning i Mexico.
Synen på sexualitet beskrevs redan tidigare i uppsatsen och hänger tätt ihop
med machismo-ideologin samt normer för manlighet och kvinnlighet.
Mayte, 23 år, som jag beskrev tidigare i uppsatsen berättar hur kvinnornas
sexualitet begränsas genom att beskriva ett exempel från sin egen familj:
/…/ vi var redan sex barn i min familj… Därför ville min mamma sterilisera sig
för att hon inte skulle få fler barn. Min pappa ville inte gå med på det. Men min
mamma frågade varför. Min pappa var machista förut… Hon sa alltså: ”nej, jag
vill inte ha fler barn.” Min pappa sa: /…/ ”Om du är opererad, hur ska jag i så fall
märka något” För det enda sättet som männen kan veta om kvinnorna är trogna är
genom att de inte får barn./…/ 17
Maytes exempel visar på ett bra sätt hur kvinnornas sexualitet begränsas av
männens dominans inom äktenskapet. Detta kan man koppla till Connells
resonemang om de tre generella strukturerna i samhället som ger upphov till
ojämlikhet mellan män och kvinnor. Det ovan nämnda exemplet kan
relateras till ”cathexis-strukturen” som har att göra med sexualitet och
männens och kvinnornas relationer grundade på känslomässiga band. I
exemplet kommer det tydligt fram hur kvinnan inte får bestämma över sin
egen kropp utan måste förhandla sig fram med mannen. Exemplet kan även
relateras till det Gutmann skriver om att machismo utgår ifrån mäns kroppar
och speciellt sambandet mellan manliga kroppars relation till kvinnliga
kroppar. Mannen får dominans även på den fysiska, kroppsliga nivån av
relationen.
6.1 Hur upprätthåller kvinnorna machismo-ideologin och den rådande
könsordningen?
Att männen har ett intresse av att upprätthålla machismo, den hegemoniska
maskuliniteten i det mexikanska samhället, är uppenbart. Den medför
17
”/…/ ya nosotros eramos seis, seis hermanos… Entonces mí mamá quería ya ligarse las
trompas, pero por eso, para no tener hijos. Mí papá no quería. Pero mí mamá decía que
porque. Mí papá antes era un machista, pero así... Entonces dijo: “No, pues no quiero
tener hijos.” Mí papá /.../ ”Entonces como vas a estar operada ya no me voy a dar
cuenta.” Porque la única forma de que los hombres saben, vean, que son fieles las
mujeres es no tener hijos./.../” 27.6.2003
47
fördelar för männen då de får en maktposition i förhållande till kvinnorna
och kan utöva inflytande inom olika samhällsområden. I det här kapitlet ska
jag undersöka hur även kvinnorna upprätthåller machismo-ideologin, trots
att ideologin medför många negativa konsekvenser för kvinnorna själva,
vilket jag tog upp tidigare.
Connell anser att männens intresse av patriarkatet i stor utsträckning
upprätthålls av kvinnornas investering i patriarkatet. Detta tar sig enligt
Connell bland annat uttryck i lojalitet mot patriarkaliska religioner, i
romantiska berättelser och genom kvinnornas upprätthållande av
skillnads/dominanssynen i barnens liv genom uppfostran. Även kvinnlig
aktivism mot fria aborter och homosexualitet är ett sätt att investera i
patriarkatet (Connell 1999: 231). Homofobin är alltså inte endast något som
existerar bland män, även om man kan hävda att den är starkare bland
männen i och med den makt männen har och det hot den homosexuella
maskuliniteten innebär.
Gutmann noterar att kvinnorna är överrepresenterade i de kyrkliga
grupperna i Mexico City (Gutmann 1996: 99). Detta var även fallet i
Guanajuato. Ett exempel på det Connell kallar för kvinnornas lojalitet för
patriarkaliska religioner och abortmotståndet, är det abortmotstånd som finns
inom den katolska kyrkan i Mexico. Det är främst kvinnor som propagerar
mot rätten till fri abort. Trots detta är det kvinnor som drabbas av att aborter
utförs olagligt och resulterar i flera dödsfall, som man inte har exakta siffror
på grund av att de utförs olagligt. Ofta anges även andra dödsorsaker på
grund av det är ett känsligt ämne av olika orsaker. Att göra abort har även
blivit en klassfråga. Rika kvinnor kan i större utsträckning än fattiga få
aborter och under bättre omständigheter, då de har råd att betala för dem.
Ett annat exempel på hur kvinnorna hjälper till att upprätthålla de
ojämlika förhållandena är i form av den sociala kontrollen som beskrevs
tidigare i uppsatsen (Stølen 1998). Kvinnor kontrollerar varandra, såsom
mammorna kontrollerar sina döttrar, och på så sätt begränsas deras
rörelsefrihet och de ojämlika reglerna för kvinnor och män upprätthålls.
När det gäller arbetsfördelningen mellan könen i Mexico verkade det
för mig som om de hemmafruar jag pratade med var nöjda med sin position.
De verkade inte se sitt ekonomiska beroende av mannen som ett problem.
Javier, 34 år, som presenterades tidigare, uttrycker sig på följande sätt om
varför han tror att många kvinnor föredrar att vara hemmafruar:
Det verkar som att det är en väldigt bekväm position. För många kvinnor i Mexico
idag är det bekvämt att vara en person som blir försörjd för resen av sitt liv./…/18
18
”Parece ser que es una posición muy cómoda. Para muchas mujeres hoy día en México
todavía resulta cómodo ser una persona a la que se va a mantener durante toda su
48
Det kan alltså vara en bekväm position för kvinnan att vara hemma.
Detta beror i alla fall i viss mån på att de inte har ifrågasatt sin situation i och
med att det har varit en ”naturlig” del av kvinnorollen. Förväntningarna som
ställs på kvinnorna i fråga om att de ska vara goda mammor och ta väl hand
om sina barn är en annan viktig faktor.
Protektionismen är även något som en del kvinnor ser som något
positivt, vilket jag beskrev tidigare då jag presenterade Yolandas åsikt om
frågan. Hon ansåg att protektionism har att göra med att mannen beskyddar
och tar hand om kvinnan, vilket hon ansåg var något positivt.
Protektionismen har att göra med föreställningar om manligt och kvinnligt,
då mannen i Mexico traditionellt förväntats vara den som ska ta hand om
kvinnan, framförallt ekonomiskt, medan kvinnan ansetts vara i behov av
mannens försörjning och beskydd.
Brusco, som studerat machismo-ideologin i Colombia, förklarar i sin
bok The Reformation of Machismo kvinnornas upprätthållande av
machismo-ideologin genom att se på socialisationsprocesser och hur kvinnor
uppfostrar sina söner till att bli macho-män. Hon anser att machismoideologin främst handlar om att mannen får en offentlig roll och kvinnan en
privat roll och att mannen därmed inte deltar i barnuppfostran (Brusco 1995:
85). Gutmann argumenterar däremot mot detta och han anser att den
mexikanska maskuliniteten främst grundas i hemmet och sekundärt utifrån
uppgiften som familjeförsörjare och andra attribut som tillhör den offentliga
sfären (Gutmann 1996: 147).
Att machismo reproduceras hänger alltså enligt Brusco ihop med att
männen, som en konsekvens av machismo som tillskriver männen en
offentlig roll, inte är närvarande i hemmet och därmed inte deltar i barnens
uppfostran. Vidare anser Brusco att en auktoritär fadersfigur inte skulle ge
upphov till machismo hos sönerna (Brusco 1995: 85). Detta kan man ha
olika åsikter om. I Mexico har familjen en mycket central roll i samhället,
både för män och för kvinnor, även om kvinnorna tillbringar mer tid i
hemmet än männen, då männen oftast är de som arbetar för att försörja
familjen. Att kvinnan tillbringar mer tid i hemmet än mannen och att hennes
roll som mor är central för hennes könsidentitet, betyder inte att inte även
mannen skulle vara viktig i och med sin fadersroll i familjen. Gutmann anser
att mannens fadersroll är mycket viktig för mannen och konstitueringen av
manlighet i Mexico (Gutmann 1996).
vida./.../” Mars 2003 (På grund av bandspelarens dåliga kvalitet har exakt datum på när
intervjun utfördes uteblivit.)
49
Liksom Brusco konstaterar är det ett faktum att männen på grund av
arbetsförhållandena i Latinamerika generellt och i Mexico, ofta är
frånvarande från hemmet och inte har möjlighet att delta i barnuppfostran i
lika stor utsträckning som kvinnorna. Detta betyder dock inte att det inte
skulle ha en auktoritär fadersroll, vilket Brusco hävdar, eller att de inte
skulle ha en viktig roll i familjen. För att illustrera detta vill jag exemplifiera
utifrån det Javier, 34 år, säger om hur det var i hans familj:
Jag kommer från Moroleon, som ligger i södra delen av delstaten Guanajuato. Det
är en stad som har en hög procent av emigration till USA. Min pappa var en av
dem som var tvungen att åka till USA för att jobba. Följaktligen blev jag under
hela min barndom uppfostrad av min mamma. Ändå var det så att när min pappa
var hemma var det han som fattade alla beslut. Det var även han som per brev
eller telefon sa vad pengarna som han skickade från USA skulle användas till.19
Brusco noterar att det är märkligt att kvinnorna, som öppet fördömer
machismo, inte kan stoppa machismo-ideologins inflytande hos sina söner.
Hon skriver att etnografer som arbetat i latinamerikanska länder kommit
fram till att kvinnorna inte medvetet uppfostrar sina söner till att bli
machista. De colombianska männen och kvinnorna beundrar ändå ett slags
beteende som de definierar som macho och innebär att en pojke eller man
bland annat är stark, uthållig och snygg (Brusco 1995: 85). Detta är dock
inte direkt kopplat till machismo. Kvinnorna uppmuntrar alltså sönerna att
agera enligt dessa macho-attribut, att de ska vara starka och orädda.
Negativa beteende som förknippas med machismo, (vilket Brusco här
troligtvis associerar till våldsamt beteende), fördöms däremot av kvinnorna
och de ser detta beteende som orsaken till sina egna problem och sitt
lidande. De ser även machismo som ett hot mot sina söners välmående.
Kvinnorna deltar ändå i stor utsträckning i reproduceringen av
machismo i sin barnuppfostran. En psykologisk förklaring till detta är att
kvinnan visar förbittring mot sin man på grund av hans otrohet eller
oansvariga beteende och bildar en oppositionsallians med barnen mot
19
.”Soy de Moroleon, en el sur del estado de Guanajuato. Es una escena con un alto
indice de imigración hacía los Estados Unidos. Mí papá fue una de esas personas que
tuvo que ir a trabajar a los Estados Unidos. Así que yo me crié durante toda mí infancia
con mí mamá. Y sin embargo es cierto que cuando mí papá estaba en la casa era él que
tomaba todas las decisiones. Incluso era él que por carta o por teléfono decidía que cosas
se hacía con el dinero que mandaba de los Estados Unidos a México.” Mars 2003 (På
grund av bandspelarens dåliga kvalitet har exakt datum på när intervjun utfördes
uteblivit.)
50
honom. Sonen skulle enligt denna förklaring identifiera sig med modern som
en konsekvens av detta, då han inte har en positiv manlig förebild att
identifiera sig med. Han utvecklar ett fiendeskap mot män och ett förakt mot
kvinnor. För att etablera sin egen vuxna manliga identitet reproducerar han
machismo och ”flykten från kvinnlighet” genom sexuella erövringar av
kvinnor (Goldwert 1985 i Brusco 1995: 86). Denna förklaring är mycket
generaliserande, men kan vara en av många möjliga förklaringar till hur
machismo-ideologin reproduceras.
Både döttrarna och sönerna påverkas av machismo. De internaliserar
normerna för manlighet och kvinnlighet och skapar utifrån detta sin
könsidentitet. I nästa generation reproducerar sedan både sönerna och
döttrarna könsordningen och mönstret upprepas (Brusco 1995: 86).
Gutmann skriver att det främst var kvinnorna i Santo Domingo som
stod för barnuppfostran, speciellt för den moraliska och katolska uppfostran.
Oftast satte mammorna upp reglerna och det var främst de som lärde barnen
hur de skulle bete sig som flickor och pojkar. Pojkarna får till exempel inte
gråta och visa känslor i lika stor utsträckning som flickorna får göra
(Gutmann 1995: 77 och 103).
Genom att uppfostra sönerna och döttrarna på olika sätt reproduceras
normerna för manlighet och kvinnlighet. Javier, 34 år, som jag beskrev
tidigare, berättar att han växte upp i en mycket traditionell familj:
I min familj hade männen alltid chansen att börja studera. I motsats till detta
ansågs kvinnorna som praktiskt taget destinerade till att bli hemmafruar. Därför
ansågs det inte viktigt för dem att slutföra sin skolgång. Så om de slutfört
grundskolan, och ibland även utan att ha slutfört grundskolan, ansågs de vara
färdiga att gifta sig. Ett annat typiskt exempel är att männen i en familj har all
frihet att gå ut med kompisarna, gå på bio, komma hem sent, men inte kvinnorna.
De måste stanna hemma, städa hemmet, tvätta kläderna, och de kan inte komma
hem väldigt sent./…/ Det är illa ansett.20
Javier säger vidare att mammorna utgör ett stort problem, då det är de som
oftast har ansvaret för barnuppfostran och reproducerar det gamla mönstret i
20
”Dentro de mí família los hombres siempre tuvieron la oportunidad de estudiar. En
cambio las mujeres, se consideró que como estaban destinadas practicamente a ser amas
de casa, no tenía mucho sentido que terminaran su educación escolar. Así que con que
terminaran la escuela primaria y a veces hasta sin eso, se consideraba que ya estaban
listas para casarse. Otra cosa muy típica es por ejemplo que los hombres en una família
tienen toda la libertad de salir a pasear con sus amigos, de ir al cine, de llegar noche a la
casa, pero las mujeres no. Ellas tienen que quedar, tienen que asear la casa, tienen que
lavar la ropa y no pueden llegar muy al noche. /.../ Está mal visto.” Mars 2003 (På grund
av bandspelarens dåliga kvalitet har exakt datum på när intervjun utfördes uteblivit.)
51
uppfostran av barnen. Det är ändå en alldeles för förenklad förklaring att
säga att kvinnorna själva är ett stort problem, trots att de bidrar till
machismo-ideologins upprätthållande. Den patriarkaliska samhällstrukturen,
som kvinnorna är en del av, är grunden till den hegemoniska maskuliniteten
och därmed kvinnans underordnade position. Detta betyder dock inte att
kvinnorna inte bär ett eget ansvar över sina liv och de rådande förhållandena.
Människor är en del av samhället och dess kultur, men de är även individer
som genom sin sociala praktik kan ge upphov till förändringar i samhället.
6.2 Hur kan förändring uppstå?
För att en förändring ska uppstå krävs en vilja att förändra rådande
förhållanden, speciellt från kvinnornas sida, eftersom det är de som befinner
sig i en underlägsen position i samhället. Hur detta i praktiken ska gå till
finns det många olika åsikter om.
Jag frågar Itzama, 20 år, som jag presenterade tidigare, hur hon tror att
man kan få till stånd jämlikhet mellan könen: ”Jag tror att det är något som
måste komma från individen själv /…/”21, säger hon. Hon säger vidare att
det alltid är lätt att skylla på kulturen, religionen eller uppfostran, då man
inte vill ta ansvar för sina egna handlingar. Jag tror att hon har en viktig
poäng i det hon säger.
Feministiska författare har utifrån sina teoretiska resonemang gett
olika förslag till hur en jämlikhet mellan könen skulle kunna uppnås. Det
som alla författarna har gemensamt, är att de på ett eller annat sätt vill ändra
på de traditionella manliga och kvinnliga rollerna.
En av dessa författare är Rosaldo, som argumenterar för en
könsuppdelning mellan den privata och den offentliga sfären, kvinnornas
respektive männens sfär, och som jag beskrev i det teoretiska kapitlet om
arbetsfördelningen mellan könen. Hon konstaterar till en början att hennes
teoretiska modell ger två möjliga strukturella lösningar på problemet, som
skulle medföra att kvinnan fick en mer jämlik position. Den första skulle
innebära att kvinnorna gick in i den offentliga sfären, medan den andra
skulle innebära att männen knöts till hemmets sfär.
Hon anser att kvinnans status är lägst i de samhällen där man i hög
grad skiljer åt de två könen mellan den privata och den offentliga sfären och
där kvinnorna dessutom skiljs åt från varandra genom att de knyts till
21
”Creo que tiene que partir por uno mismo./…/”
52
hemmet och där kontrolleras av männen. De kan, enligt Rosaldo, få en
starkare position genom att utmana mannens auktoritet. Antingen kan de
göra det genom att gå in i manliga roller eller genom att etablera sociala
nätverk med andra kvinnor och därmed skapa en egen offentlig sfär
(Rosaldo 1974: 36). En viktig aspekt är alltså att kvinnorna har möjlighet att
organisera sig och bilda en egen ”intressegrupp”.
Rosaldo menar dock att det endast varit få kvinnor som lyckats uppnå
en högre position genom att gå in i manliga roller och därför ser hon inte
detta som en hållbar lösning på problemet. Hon skriver att kvinnor i de
samhällen där man i stor utsträckning skiljer åt könen och betydelserna hos
dessa, kan få makt och status genom att just betona skillnaderna. Kvinnor
kan betona dessa skillnader med hjälp av symboler för kvinnlighet (ibid: 37).
Det här är något kvinnorna i Mexico gjort, då de betonat moderskapets
viktiga betydelse. De har använt sig av Jungfru Maria som en symbol för
kvinnlighet. Det kvinnliga idealet i denna symbol består av en mängd olika
aspekter, men den viktigaste är att hon symboliserar renhet och moderskap. I
och med detta kvinnliga ideal, som även kallas marianismo, har man
separerat moderskapet från sexualiteten (Ekholm 2002: 18-19). Detta hänger
även ihop med uppfattningar om manlig och kvinnlig sexualitet, som jag
beskrev tidigare i uppsatsen.
Det finns enligt Rosaldo två olika sätt för kvinnor att höja sin position.
Antingen kan de betona skillnaderna eller underminera olikheterna mellan
könen (Rosaldo 1974: 39). Rosaldo förespråkar det senare alternativet. Hon
anser att männen måste involveras i hemmets sfär. Hon skriver att så länge
hemmet är en kvinnlig sfär kommer kvinnorna aldrig att ha en motsvarande
politisk makt som männen har, trots att de skulle ha en viss maktposition i
hemmet. Vidare menar hon att arbetets natur måste förändras samt den
strikta uppdelningen mellan hem och arbete. Hon förespråkar även en
förminskning av skillnaderna mellan den offentliga och den privata sfären
och de sexuella attributen som tillskrivs könen i dessa sfärer (ibid: 41-42).
Man kan tolka detta som att Rosaldo skulle förespråka en avgenusifiering
(eng. degendering).
En annan teoretiker som analyserat manlighet och kvinnlighet och vad
ojämlikheten mellan könen grundar sig på är Ortner, som jag även tog upp i
avsnittet om arbetsfördelningen mellan könen. Hon grundar sitt teoretiska
perspektiv på att män associeras med ”kulturen” och kvinnorna med
”naturen” i de allra flesta samhällena. På samma sätt som kulturen
kontrollerar och står över naturen, har männen haft en överlägsen position i
förhållande till kvinnorna (Ortner 1974: 73) Hon anser att man måste
förändra föreställningarna om att män skulle står närmare kulturen och
53
kvinnorna närmare naturen. För att detta ska ske måste man enligt henne
både förändra de samhälleliga institutionerna samt de kulturella
föreställningarna om könen. Slutligen skriver hon att både män och kvinnor
måste vara involverade i det kreativa projektet av att förändra
genusrelationerna och att det är det enda sättet för kvinnorna att bli
associerade med kulturen (ibid: 87). Ortner ger inte speciellt konkreta
förslag på hur en förändring skulle kunna ske. Att både män och kvinnor
borde vara involverade i ”projektet” förefaller dock vara en nödvändighet för
att relationen mellan könen skulle bli jämställd.
Connell har en radikal lösning på hur jämlikhet mellan könen kan
uppnås. Han tycker att det borde ske en avgenusifiering (eng. degendering),
en omorganisering av genus (Connell 1995: 289). Detta är även något
Gutmann förespråkar och något han anser att redan håller på att ske i det
mexikanska samhället i och med att de unga männen mer och mer tagit del
av hushållsarbetet och barnskötseln (Gutmann 1995).
Connells modell är alltså en androgyn modell för genus. I och med en
avgenusifiering, skulle skillnaden mellan könen endast bestå av en
komplementaritet av den biologiska reproduktionsfunktionen (Connell 1995:
287). Den största svårigheten med ett sådant ”projekt” anser han ligger i att
det innebär att en person i viss mån måste förstöra en del av sin
grundläggande identitet. Detta medför i sin tur att personen hamnar i
konstiga och svårdefinierade platser i det sociala rummet (Connell 1995:
282).
Ricardo, 25 år, som presenterats tidigare, resonerar i samma termer
som Connell. Han säger:
Jag anser att det mexikanska samhället är i pubertetsfasen /…/ Problemet är att
när du förstör strukturer och presenterar paradigm frågar du dig: ”Okej, och nu
då? Vad händer nu?” /…/ Nu när ett nytt perspektiv presenteras vet jag inte vad
som ska hända… /…/ 22
Ricardo menar att det är svårt att veta hur man ska agera då gamla strukturer
förändras, då man inte fått en ny etablerad alternativ modell. Det tar tid för
gamla normer att bytas ut mot nya.
För att återgå till Connells resonemang anser han vidare att
avgenusifieringen
skulle
innebära
att
den
biologiska
22
”La sociedad mexicana la veo que está pasando por la pubertad. /…/ El problema con
esto que cuando rompes estructuras y presentas paradigmas, la cuestión es: “Bueno y
ahora? Para donde?” /.../ Ahora que se presenta otra espectativa no sé para donde ir...
/…/” 11.2.2003
54
reproduktionsfunktionen som skulle kvarstå, inte skulle betyda att denna
funktion skulle styra känslomässiga relationer (Connell 1995: 287). Detta
hänger troligtvis ihop med det han definierat som cathexis-strukturen, som
utgår ifrån den heterosexuella normen. Kategorierna heterosexuell och
homosexuell skulle alltså enligt Connell bli irrelevanta. Det skulle heller inte
finnas någon orsak till att strukturera karaktärer hos människor och därför
skulle begreppen kvinnlighet och manlighet försvinna (ibid).
Trots att Connell föreslår en androgyn modell för genus skulle
rekonstruktionen enligt honom inte innebära att män och kvinnor blev
likadana, utan att de tre stora strukturerna som formar dem idag skulle
försvinna. Då de kulturella elementen skulle omstruktureras, skulle den
sociala praktiken samtidigt förändras. Den biologiska aspekten skulle endast
bli en minimal del av det sociala livet. Rekonstruktionen skulle erkänna en
kulturell tolkning av likheter och skillnader av reproduktionen, men utan de
tre strukturerna: arbetsfördelningen enligt kön, maktstrukturen och cathexis
(Connell 1995: 288-290).
Connell anser att man för att förändra genus och ojämlikheten mellan
könen måste skapa en allianspolitik. Han skriver att en anti-sexistpolitik
måste vara en källa till splittring mellan olika män, inte en källa till
solidaritet, såsom politiken ser ut idag (Connell 1999: 227). Å ena sidan
borde det bildas en allianspolitik mellan homosexuella rörelser och
kvinnorörelser, då de har samma intressen i och med att de underordnas av
den hegemoniska maskuliniteten (Connell 1995: 283-285). Å andra sidan
behövs en mer genomgripande allianspolitik, en kombinerad klass-och
genuspolitik, som skär igenom klass- och rasskillnaderna. Klasskillnaderna
måste omstruktureras, då ojämlikhet mellan könen även hänger ihop med
den orättvisa fördelningen av resurser i världen (ibid: 291-292). Connell vill
se en värld utan imperialism och de ofattbara skillnaderna mellan
levnadsstandarden i de rika och de fattiga länderna (ibid: 291).
Han identifierar främst tre stora aspekter som skulle ge upphov till en
förändring. Först och främst måste en omfördelning av de ekonomiska
resurserna och den beslutsfattande makten ske. För den andra måste en
omorganisering av relationerna mellan vuxna och barn upprättas. Detta
innebär att normerna för att kvinnorna ska vara de som tar hand om barnen
måste omformuleras. För det tredje måste den sexuella karaktären och
sexualiteten förändras (ibid: 281).
Utbildning är enligt Connell nyckeln till att få till stånd en
allianspolitik. Man måste därför omorganisera kunskapen utifrån de minst
gynnades perspektiv (kvinnorna). En annan viktig aspekt som behövs är
empati, som Connell menar hittills ofta fattats, då den hegemoniska
55
maskuliniteten vägrat se saker och ting utifrån de mindre gynnades
synvinkel (Connell 1999: 229-230). Connell är mycket radikal i sina åsikter
och man kan fråga sig om hans strategi för att göra en världsförbättring är
praktiskt möjlig att utföra. Som han själv påpekar skulle detta kräva att
människor skulle förändra sina grundläggande identiteter, vilket är en
mycket komplicerad process. Genomgripande och radikala förändringar är
dock nödvändiga för att kvinnans ställning skulle bli likvärdig mannens och
Connells resonemang ger kanske den bästa och konkreta lösningen till detta.
Förutom utbildning spelar även den katolska kyrkan en viktig roll vid
formandet av människors uppfattning om manlighet och kvinnlighet i
Mexico. Religionen formar kulturen och hänger också ihop med politiken i
ett land. För att människors uppfattning om manligt och kvinnligt skulle
förändras, skulle det krävas en reformering, en omstrukturering av den
katolska kyrkan eller att den katolska kyrkans inflytande minskade i
samhället. Brusco argumenterar för att kvinnornas familjeförhållanden
förändrats till det bättre i Colombia då de konverterat från den katolska till
den protestantiska kyrkan. Hon anser att familjeförhållandena förbättrats på
grund av att männen i och med att de konverterat till protestantismen i större
utsträckning knutits till hemmet. Den viktigaste orsaken till att förhållandena
mellan könen förbättrats anser hon är att machismo-ideologin ”reformerats”
eller förändrats i samband med konverteringen (Brusco 1995). Man märker
tydligt att hon associerar machismo med negativa egenskaper då hon
beskriver hur mannens egenskaper förändrats:
The machismo role and the male role defined by evangelicalism are almost
diametrical opposites. Aggression, violence, pride, self-indulgence, and an
individualisitc orientation in the public sphere are replaced by peace seeking,
humility, self-restraint, and a collective orientation and identity with the church
and the home. (Brusco 1995: 137)
Brusco ger en alltför förenklad bild av machismo då hon endast fokuserar på
de stereotypa negativa egenskaperna hos macho-mannen. Machismo är ett
komplext fenomen, i och med att den står för den hegemoniska
maskuliniteten, vilket jag beskrev tidigare, och hänger ihop med olika
samhällsstrukturer och därmed skilda aspekter av relationen mellan män och
kvinnor. Delaney, vars åsikter jag beskrev i kapitlet om katolicismens
påverkan på föreställningar om manlighet och kvinnlighet, argumenterar i
motsats till Brusco för, att det är den religiösa modellen i sig i kristendomen,
som grundar sig på en monogenetisk syn, som gett upphov till en ojämlik
syn på män och kvinnor (Delaney 1987). Det vore viktigt att den katolska
kyrkan mer betonade jämlikhetens betydelse för människorna, då det också
56
är ett av det viktigaste budskapet i religionen att alla människor är lika
mycket värda.
Alla dessa författare som jag tagit upp vill förändra genusrelationerna
på olika sätt så att kvinnans ställning förbättrades och att jämställdhet skulle
uppnås. Den gemensamma nämnaren är att de vill att männen ska delta i
hushållsarbetet och bli involverade i hemmets sfär. Detta skulle förändra
strukturen för arbetsdelningen mellan könen, samt synen på mannen som
den som ska ta hand om kvinnan. I och med att kapitalismen har ett så stort
inflytande i dagens samhälle är det troligt att det är just arbetsfördelningen
samt fördelningen av de ekonomiska resurserna som är den viktigaste
faktorn när det gäller det ojämlika förhållandet mellan män och kvinnor.
Arbetsfördelningen hänger i sin tur ihop med maktstrukturen och även
cathexis. Religionen spelar även en central roll i problematiken.
57
7. Avslutning
Det kan hävdas att machismo är en allmänt vedertagen ideologi för
manlighet i Mexico, då den är kontextuell och anknuten till hedersbegreppet.
Ideologin innebär att mannen står i en överordnad position i förhållande till
kvinnan och detta ger sig uttryck inom olika samhällsområden, vilket jag har
beskrivit i min uppsats. Machismo har både positiva och negativa sidor i och
med att det är en generell ideologi för manlighet. Ofta förefaller människor
förknippa machismo med negativa egenskaper såsom aggressivitet och
könsrelaterat våld.
I min uppsats har jag undersökt om machismo kan likställas med
manlighet i Mexico. Min hypotes var att machismo står för det dominanta
idealet för manlighet, den hegemoniska maskuliniteten. Eftersom machismo
just står för en generell manlig ideologi i Mexico kan den ses som den
hegemoniska maskuliniteten, då den hegemoniska maskuliniteten definieras
som det för tillfället accepterade svaret på patriarkatets legitimitet. Med
hjälp av att analysera de olika komponenterna av machismo har jag försökt
visa att machismo är idealet för manlighet, men bara på det hegemoniska
planet. Andra attribut för manlighet samt olika maskuliniteter lever sida vid
sida av machismo. De är konfigurationer av social praktik, vilket betyder att
trots att machismo står för den hegemoniska maskuliniteten, den sociala
strukturen för manlighet, ser den sociala organisationen annorlunda ut. Män
formar sina genusidentiteter på olika sätt beroende på till exempel under
vilka ekonomiska förhållanden de lever.
Machismo är alltså ett väldigt komplext fenomen som influerar olika
samhällsområden. Ideologin kan analyseras utifrån att den består av olika
komponenter. Dessa komponenter består av arbetsfördelningen mellan
könen, föreställningar om manlig och kvinnlig sexualitet, heder och skam,
protektionism samt homofobi. Komponenterna är ett resultat av de tre
huvudstrukturerna som upprätthåller den patriarkaliska samhällsordningen
och som Connell använder sig av i sitt resonemang: arbetsfördelning mellan
kön, makt och cathexis.
Jag har försökt visa hur de tre huvudstrukturerna upprätthåller den
patriarkaliska samhällsordningen och därmed även den hegemoniska
maskuliniteten, i det mexikanska samhället. Arbetsfördelningen innebär att
mannen förvärvsarbetar medan kvinnan sköter hushållsarbetet och knyts till
hemmet. Mannen är enligt normen för manlighet den som ska försörja
kvinnan. Konsekvenserna av det här blir att mannen är den som innehar de
ekonomiska resurserna och den ekonomiska makten, och kvinnan blir
beroende av mannen för sin försörjning.
58
Maktstrukturen hör alltså ihop med strukturen för arbetsdelning, då
mannen får makten över de ekonomiska resurserna. Uppfattningar om heder
och skam är även de delar av maktstrukturen som upprätthåller den
hegemoniska maskuliniteten. Melhuus skriver att hedersbegreppet hör ihop
med manlighet, medan skam är ett begrepp som hör ihop med kvinnlighet.
Heder innebär att mannen får en viss statusposition och makt, medan skam
för en kvinna innebär att hon av samhället ses som en dålig kvinna. Det är
viktigt att understryka att mannen får sin heder på bekostnad av att kvinnans
möjligheter begränsas bland annat i form av att hennes sexualitet är
kontrollerad och förtryckt. Mannen behöver den goda kvinnan, vilket
innebär att kvinnans möjligheter begränsas på olika sätt, bland annat genom
att hon ses som en beroende varelse som är i behov av mannens beskydd, för
att han ska få sin heder. Hotet om att bli skambelagd av samhället gör att
kvinnans moraliskt riktiga beteende blir viktigt för henne själv, samtidigt
som mannens heder är beroende av det. Skam kan ses som en typ av
underordnande sanktion gentemot kvinnan.
Uppfattningar om heder och skam och de maktaspekter de innebär i
fördel till mannen, hänger även ihop med cathexis, strukturen för sexualitet.
Mannen utövar en slags protektionism gentemot kvinnan då hans heder och
därmed manlighet, är beroende av hennes moraliskt riktiga beteende.
Normer för manlighet och kvinnlighet i Mexico innebär att mannen ska vara
den som tar hand om kvinnan och att kvinnan anses vara i behov av beskydd
av mannen. Att kvinnan ses som en beroende varelse kan man utifrån
Connell säga är en patriarkalisk definition av kvinnlighet. Då männen har
definitionsmakten över kvinnlighet legitimerar dessa definitioner de rådande
förhållandena och får dem att verka ”naturliga”.
Protektionismen innebär att kvinnans sexualitet och rörelsefrihet
begränsas. Hotet om att bli skambelagd från samhället innebär även att
hennes chanser att bli en respekterad hemmafru och mor minskar om hon
beter sig omoraliskt, och därmed hennes chanser att bli försörjd av en man.
Både männen och kvinnorna är alltså beroende av att kvinnorna beter sig
som goda kvinnor. Detta är en av orsakerna till att kvinnorna själva utövar
social kontroll över varandra och reproducerar machismo. Mannen får makt i
och med sin position som kvinnans ”beskyddare”. Det ger honom en högre
position än kvinnan då han anses vara självständig och får bestämma över
sig själv, medan kvinnans möjligheter att bestämma över sig själv är
begränsade, då mannen enligt machismo-ideologin anses vara den som ska
bestämma i hemmet.
Homofobin är en konsekvens av machismo i och med att
homosexuella män hotar männens makt, då de symboliserar det som
59
utestängts från den hegemoniska maskuliniteten. Connell skriver att
homofobi hänger ihop med förtrycket med kvinnor, då gränsen mellan
hetero- och homosexuell flyter samman med gränsen mellan maskulin och
feminin i den homofobiska ideologin. Homosexuella män har underordnats
den hegemoniska maskuliniteten på samma sätt som man underordnat
kvinnorna i samhället. De homosexuella männen anses sakna maskulinitet
och de anses vara feminina då de symboliserar feminin sexualitet, i och med
att man associerar homosexualitet med en passiv sexualitet. De har i viss
mån uteslutits ur den patriarkaliska utdelningen, då de bland annat
diskriminerats kulturellt samt på arbetsmarknaden.
Katolicismen spelar en viktig roll för föreställningar om manlighet
och kvinnlighet i Mexico. Religiösa förklaringsmodeller har legitimerat
kvinnans underordning som en ordning skapad av Gud och som därmed inte
kan ifrågasättas. Jungfru Maria har använts som en modell för hur en kvinna
ska vara, för att vara en god kvinna. Denna modell har bidragit till att
kvinnors sexualitet förtryckts i den religiösa kontexten i och med att Maria
representerar renhet och asexualitet samt moderskap. Moderskapet har
avskilts från sexualiteten. I stället har religionens monogenetiska
skapelseteori gett upphov till bilden av Gud, som relateras till mannen, som
den som står för kreativitet och potens. Mannen kan därmed sägas vara
tillåten en aktiv sexualitet medan kvinnans sexualitet inte ses som aktiv, utan
som passiv. Även denna religiösa modell har alltså bidragit till att kvinnans
sexualitet undertryckts. Katolicismen kan därför uppfattas vara en
patriarkalisk religion som bidragit till reproduceringen och upprätthållandet
av machismo.
Den stereotypa bilden av den mexikanska macho-mannen har även
reproducerats för politiska ändamål på 1900-talet. Bilden av macho-mannen
har kommit att stå för både en idealbild för manlighet, den hegemoniska
maskuliniteten, men även för vad det betyder att vara mexikansk. De
intellektuella har spelat en viktig roll i reproducerandet av machismo.
Machismo som den hegemoniska maskuliniteten upprätthålls inte bara
av männen, utan även av kvinnor som investerar i patriarkatet på olika sätt
och därför bidrar till att machismo-ideologin reproduceras. Detta får
negativa konsekvenser för kvinnorna, då till exempel det könsrelaterade
våldet är relaterat till machismo. Det könsrelaterade våldet är en del av de
negativa konsekvenserna av machismo och upprätthållandet av den
hegemoniska maskuliniteten. Det är viktigt att komma ihåg att kvinnorna på
grund av att de är en del av den hegemoniska samhällsstrukturen
upprätthåller machismo och därför även bidrar till dess upprätthållande. Man
60
kan trots detta inte ta bort det individuella ansvaret hos kvinnorna, då de inte
kan ses som passiva individer i sin egen kultur.
Hittills har jag beskrivit hur den hegemoniska maskuliniteten
upprätthålls. Liksom Connell påpekar betyder hegemoni aldrig att de
rådande förhållandena inte ifrågasätts eller utmanas på olika sätt. Jag
kommer därför att nu att ta upp hur machismo ifrågasätts och utmanas.
Aggressivitet är ett attribut som förknippats som en av machomannens egenskaper. Det könsrelaterade våldet har uppstått som en följd av
machismo, som ett medel för att upprätthålla den hegemoniska
maskuliniteten och hierarkin mellan män, men även mellan män och
kvinnor. Våldet som utövas av män mot kvinnor förefaller vara den mest
ifrågasatta aspekten av machismo. Det anses vara omanligt att utöva våld
mot en kvinna, fastän det är ett allmänt förekommande fenomen i många
hem. Våldet anses förkastligt av både män och kvinnor. Aggressivitet
gentemot kvinnor är alltså en aspekt av machismo som inte konstituerar
manlighet.
Förutom macho-idealet existerar även andra kategorier av
manligheter, som hänger ihop med denna hegemoniska maskulinitet, då
maskuliniteter bör förstås i relation till varandra. De olika manligheterna kan
representera alternativa modeller till machismo. I och med att de
representerar alternativa modeller till machismo utmanar de i viss mån
machismo som den hegemoniska maskuliniteten och de kan eventuellt bidra
till en förändring av mansidealet.
Mandilón är en av dessa manliga kategorier och används för att
beskriva en ”toffelhjälte”, en man som domineras av sin fru och som deltar i
hushållsarbetet. Att en man uppfattas som mandilón utmanar machismo i
och med att mannens och kvinnans roll är omvända i idealet, då mannen
annars förväntas vara den som bestämmer, vilket även mina intervjupersoner
tog upp. Det utmanar även machismo i och med att mandilón-mannen
hjälper till med hushållsarbetet, viket inte macho-mannen förväntas göra.
Mandilón-kategorin kan alltså uppfattas som en motpol till machismo.
Idealet av att mannen ska vara en gentleman, un caballero, utmanar
även machismo i och med att attributen som associeras till detta ideal, såsom
att mannen är vänlig, visar sina känslor för kvinnan och respekterar henne
uppfattas som positiva. Att vara en gentleman kan ses som ett motsatt ideal
till machismo i och med att macho-mannen associeras till negativa
egenskaper hos mannen, såsom aggressivt beteende. Idealet av att vara en
gentleman konstituerar alltså i hög grad manlighet, då attributen hos
gentlemannen anses önskvärda av både män och kvinnor.
61
De homosexuella männen är den manliga kategorin som utmanar den
hegemoniska maskuliniteten mest i och med att de anses vara feminina och
därmed sakna maskulinitet. De bidrar även samtidigt till machismoideologins upprätthållande då de symboliserar den kulturella motsatsen till
de manliga männen. Den största utmaningen de homosexuella som grupp
står för är att de inte har en fysisk relation till kvinnliga kroppar, vilket de
heterosexuella männen har och vilket är grunden till hur manlighet
konstitueras. Connell skriver mycket om kroppens betydelse för
konstitueringen av maskulinitet, vilket även hänger ihop med cathexisstrukturen, som är strukturen för sexualitet. I och med att de homosexuella
inte har en relation till kvinnliga kroppar uteblir alltså cathexis-strukturen
mellan homosexuella män och kvinnor, vilket även påverkar de andra
strukturerna; arbetsfördelningen och maktstrukturen. Det är just dessa
strukturer som den hegemoniska maskuliniteten bygger på och den
homosexuella maskuliniteten utmanar alla dessa strukturer. I och med att
förtrycket av de homosexuella går hand i hand med förtrycket av kvinnorna
kan man tänka sig att de homosexuella även symboliserar en alternativ
samhällsordning mellan män och kvinnor, där de tre patriarkaliska
samhällsstrukturerna inte existerar.
Machismo som står för den hegemoniska maskuliniteten i Mexico
ifrågasätts alltså på en del punkter. Det stora problemet är att genusrelationer
och därmed machismo, är svåra att ändra på, då manlighet och kvinnlighet är
begrepp som är en del av människors identiteter. Samhället och dess
patriarkaliska samhällsstrukturer influerar människor inom olika områden,
vilket jag har försökt visa i min uppsats. De är en del av den moraliska
koden och normsystemet, som människor handlar efter. Därför måste det ske
en omorganisering inom olika samhällssfärer för att människors
föreställningar om manlighet och kvinnlighet skulle förändras.
För att en förändring ska uppstå krävs framför allt ett
medvetandegörande samt att människor ifrågasätter den rådande situationen.
Förändringen måste alltså komma från individerna själva. Speciellt
kvinnorna måste försöka förändra samhället, då det är de som är i en
underordnad position i förhållande till männen. De teoretiker jag tagit upp
har alla det gemensamt att de anser att mannen måste knytas till hemmets
sfär och delta i hushållsarbetet och barnuppfostran för att en förändring kan
uppstå. Om mannen knöts till hemmet skulle kvinnan ha bättre möjligheter
att kombinera förvärvsarbete med barnomsorg. Arbetsfördelningen är
troligtvis den aspekten som måste förändras först, för att en förändring ska
ske, vilket i sin tur skulle medföra en förändring i maktstrukturen samt
cathexis-strukturen. Religionen spelar även en central roll i problematiken.
62
En avgenusifiering som Connell föreslår skulle innebära att skillnaden
mellan könen endast skulle bestå av kulturella tolkningar av den biologiska
reproduktionsfunktionen. Connell har radikala lösningar på hur jämlikhet
mellan könen skulle uppnås, men det krävs stora förändringar för att
förändra de patriarkaliska samhällsstrukturerna. Avgenusifieringen skulle
kräva en allianspolitik som skär igenom klass- och rasskillnaderna samt en
omfördelning av de ekonomiska resurserna i världen. Detta skulle
förhoppningsvis ge upphov till en rättvis värld med jämlikhet mellan
människor i världen, både män och kvinnor.
63
Källförteckning:
Brandes, Stanley, 1981, “Like Woundes Stags: Male Sexual Ideology in an Andalusian
Town”. In Sherry B. Ortner, Sherry B., Harriet Whitehead (eds.), Sexual Meanings:
The Cultural Constructon of Gender and Sexuality. New York: Cambridge
University Press.
Brandes, Stanley, 1987, “Reflections on the Honor and Shame in the Mediterranean”. In
David D. Gilmore (ed.), Honor and Shame and the Unity of the Mediterranean.
Washington D.C.: American Anthropological Association. 22.
Brusco, Elizabeth, 1995, The Reformation of Machismo. Austin: University of Texas
Press.
Christian, W., 1972, Person and God in a Spanish Valley. London: Seminar Press.
Connell, R.W., 1995 [1987], Gender and Power. Cambridge: Polity Press.
Connell, R.W., 1999 [1995], Maskuliniteter. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.
Delaney, Carol, 1987, “Seeds of Honour, Fields of Shame”. In Gilmore, D.D. (ed.),
Honor and Shame and the Unity of the Mediterranean.Washington D.C.: American
Anthropological Association. 22.
De Beauvoir, Simone, 2000 [1949], Det andra könet. Stockholm: Norstedts Förlag.
Ekholm, Tanja, 2002, Religionens betydelse för föreställningar om manligt och kvinnligt
i Latinamerika, C-uppsats i kulturantropologi, Uppsala Universitet.
Eriksen, Thomas Hylland, 1999 [1995], Små platser – stora frågor: en introduktion till
Socialantropologi. Falun: Bokförlaget Nya Doxa.
Gilmore, David D. (ed.), 1987, Honor and Shame and the Unity of the
Mediterranean.Washington D.C.: American Anthropological Association. 22.
Giovanni, M.J., 1987, “Female Chastity Codes in the Circum-Mediterranean:
Comparative Perspectives”. In David D. Gilmore, (ed.), Honor and Shame and the
Unity of the Mediterranean. Washington D.C.: American Anthropological
Association. 22.
Goldwert, Marvin, 1985, “Mexican Machismo: The Flight from Femininity.”
Psychoanalytic Review 72 (1):161-169.
Gutmann,C., 1996, The Meanings of Macho: Being a Man in Mexico City. Los Angeles:
University of California Press.
Harris, K., 1984, Sex, Ideology and Religion: The representation of Women in the Bible.
New Jersey: Barnes and Noble Books.
Herzfeld, M., 1987, “As in your house”: Hospitality, Ethnography and the Stereotype of
Mediterranean Society. In: David.D. Gilmore (ed.), Honor and Shame and the Unity
of the Mediterranean. Washington D.C.: American Anthropological Association.
22.
Kulick, Don (ed.), 1997 [1987], Från kön till genus: kvinnligt och manligt ur ett kulturellt
perspektiv. Borås: Centraltryckeriet AB Borås.
Leacock, Eleanor, 1978, “Womens Status in Egalitarian Society: implications for social
evolution”, Current Anthropology, 19 (2): 247-75.
Lövkrona, Inger (ed.), 2001, Mord, misshandel och sexuella övergrepp: historiska och
kulturella perspektiv på kön och våld. Falun: Nordic Academic Press.
Marcus, M.A., 1987, “The Mediterranean as a Category of Regional Comparison: A
64
Critical View”. In: Current Anthropology, 30 (3).
Melhuus, Marit, 1992, Morality, Meaning and Change in a Mexican Context. Faculty of
Social Sciences, University of Oslo.
Moore, Henrietta L., 1988, Feminism and Anthropology. New York: Monthly Review
Press.
Ortner, Sherry B., 1974, “Is Female to Male as Nature Is to Culture?” In Michelle
Rosaldo, Louise Lamphere (eds.), 1974, Woman, Culture & Society. Stanford
California: Stanford University Press.
Ortner, Sherry B., Whitehead, Harriet (eds.), 1981, Sexual Meanings: The Cultural
Constructon of Gender and Sexuality. New York: Cambridge University Press.
Pachón de Galán, Gloria, 1981, Se acaba la família: Investigación sobre la sociedad
colombiana. Bogotá: Editorial Pluma.
Paredes, Américo, 1967, “Estados Unidos, México y el machismo”. Journal of Inter
American Studies, 9 (1): 65-84.
Phipps, W., 1986, Was Jesus Married? The Distortion of Sexuality in the Christian
Tradition. Lahan: University Press of America.
Pitt-Rivers, J., 1965, “Honour and Social Status”. In: J.G. Peristiany, (ed.), Honor and
Shame: The Values of Mediterranean Society. London: Weidenfeld and Nicholson.
Prieur, Annick, 1996, “Domination and Desire: Male Homosexuality ans the Contruction
of Masculinity in Mexico”. In Marit Melhuus, Kristi Anne Stølen, 1996 (eds.),
Machos, Mistresses, Madonnas: Contesting the Power of Latin American Gender
Imagery. London: Verso.
Rodriguez Sekh, P., 1986, “La Virgen-madre: Símbolo de la Feminidad
Latinoamericana”. Texto y Contexto. No. 7. Bogotá: Universidad de los Andes.
Rosaldo, Michelle, Lamphere, Louise (eds.), 1974, Women, Culture & Society. Stanford
California: Stanford University Press.
Rosaldo, Michelle, 1974, “Woman, Culture, and Society: A theoretical Overview”. In
Michelle Rosaldo, Louise Lamphere, (eds.), 1974, Women, Culture & Society.
Stanford California: Stanford University Press.
Rubin, Gayle, 1975, “The Traffic in Women: Notes on the Political Economy of Sex”. In
Rayna R.Reiter, (ed.), 1974, Toward an Anthropology of Women, New York:
Monthly Review Press.
Shore, Bradd, 1981, “Sexuality and gender in Samoa: conseptions and missed
conceptions”. In Sherry B. Ortner, Harriet Whitehead, (eds.), Sexual Meanings: The
Cultural Constructon of Gender and Sexuality. New York: Cambridge University
Press.
Skar Lund, S., 1993, Christian and Quetchua Beliefs Contrasted: Towards the Ideal
Content in the Man/Woman Relationship. In: F. Bowie and E. Ardener (eds.), The
Past and Present Impact of Missionary Activities on Women. Oxford: Berg
Publishers.
Stevens, Evelyn P., 1973, “Marianismo: The Other Face of Machismo in Latin America”.
In A. Pescatello (ed.), Female and Male in Latinamerica. Pittsburg: University of
Pittsburg Press.
Strathern, Marilyn, 1981, “Self-interest and the social good: some implications of Hagen
gender imagery”. In Sherry B. Ortner, Harriet Whitehead (eds.), Sexual Meanings:
The Cultural Constructon of Gender and Sexuality. New York: Cambridge
University Press.
65
Stølen, Kristi Anne, 1998, “Honour and Shame in the New World: Gender Relations
among Argentine Farmers”, Anthropological journal on European cultures, 7: 5986.
Intervjuer:
Intervju med Chayo ferbuari 2003
Intervju med Claudia 12.2.2003
Intervju med Itzama och Ricardo 11.2.2003
Intervju med Javier mars 2003
Intervju med Mayte 27.6.2003
Intervju med Topo juni 2003
Intervju med Yolanda juni 2003
Internetkällor:
http://www.guanajuato-travel.com/ciudades/cd_guanajuato.html
66
