GENUS I VÅRDEN
Olika förväntningar på män
och kvinnor som anhöriga
Kvinnor deltar mer i omvårdnaden av svårt
sjuka närstående än män gör. Personalen på
avdelning 38 på Sahlgrenska Universitets­
sjukhuset har reflekterat kring vad det beror
på, och hur de kan få alla att känna sig lika
nalen har ett maktövertag gentemot de
anhöriga, menar Helene Forsberg. Och
att det finns en stor respekt och tilltro till
personalen, på gott och ont.
– Som närstående vill man ju att den
man är där för ska ha det så bra som möj­
ligt. Då vill man kanske inte riskera att
stöta sig med personalen.
välkomna att delta, oavsett kön.
Resultaten från intervjuerna presente­
rades under en utvecklingsdag i slutet
av september. Det gav bränsle till enga­
gerade samtal om närståendes roll i
vården, genusfrågor och hur personalen
kan bli bättre på att bemöta anhöriga.
– Jag har aldrig varit på en utveck­
lingsdag där folk har pratat så mycket,
säger Anna Håkansson.
Under utvecklingsdagen spånade per­
sonalen fram ett antal förslag om hur
bemötandet av de närstående ska kunna
bli mer jämlikt. Nu ska förslagen sam­
manställas och bilda grund för en hand­
lingsplan.
Ett av förslagen är att möjligheten att
delta i omvårdnaden ska tas upp under
planeringssamtalet som hålls inom
några dagar från att patienten skrivits in
på avdelningen. Samtalet handlar bland
annat om vad palliativ vård innebär. Det
skulle vara ett passande tillfälle att
berätta vad den närstående är väl­
kommen att hjälpa till med och vad man
inte får göra. Och samtidigt vara tydlig
med att det inte finns några krav på att
ta aktiv del i omvårdnaden.
Analysen av fokusgruppsamtalen visar
att det finns en hel del föreställningar
kring hur kvinnor och män ska bete sig i
rollen som närstående. Kvinnors omvård­
ande tenderar att betraktas som natur­
ligt, något man till stor del förväntar sig.
Det framkom också att det finns en
rädsla bland personalen för att erbju­
dandet om att delta ska uppfattas som
ett krav.
– Jag tror att det finns en rädsla för att
F
inns det män som skulle vilja
ta en större del i omvårdnaden
av sina mödrar eller fruar, men
som inte vågar eller tror att de
får? Finns det kvinnor som känner för­
väntningar om att vårda, fast de egent­
ligen skulle vilja ha en mer passiv roll?
Det är ett par av frågeställningarna i ett
utvecklingsprojekt på avdelning 38, Pal­
liativa enheten, Geriatrik Sahlgrenska.
Projektet började med en iakttagelse
om att kvinnor överlag deltar mer i
omvårdnaden av sjuka närstående än
vad män gör. I vissa fall vistas patienters
fruar på avdelningen dag som natt för
att hjälpa sin närstående. Däremot ser
personalen mer sällan män som matar,
duschar eller kammar sin fru eller
mamma.
När möjligheten dök upp att genom­
föra ett utvecklingsprojekt inom pro­
grammet Gör det jämt tog vårdenhets­
chefen och två av sjuksköterskorna
chansen att gräva djupare i frågan. De
ville ta reda på om personalens förvänt­
ningar styr i vilken mån patienters när­
stående deltar i omvårdnaden.
– Målet med det hela är att alla ska få
samma erbjudande om att delta i den
palliativa vården. Men man ska också ha
rätt att inte delta. Det handlar om att få
en valmöjlighet, säger Anna Håkansson,
sjuksköterska.
Projektgruppen har undersökt frågan
.
i vården
14-2010
med stöd från verksamhetsutvecklaren
Helene Forsberg. De har gjort en littera­
turstudie, intervjuer med tre närstående
samt fokusgruppintervjuer med totalt
tio sjuksköterskor och undersköterskor
på avdelningen. Materialet är litet, så
undersökningen kan inte betecknas som
vetenskaplig. Men den har gett flera nya
infallsvinklar och fungerat som en ögon­
öppnare.
Alla närstående vågar inte delta
Den viktigaste upptäckten är att perso­
nalen sällan berättar om möjligheten att
ta del i omvårdnaden. De närstående
bjuds helt enkelt inte in. Både intervju­
erna med de närstående och med perso­
nalen visar att de som tar en aktiv roll tar
sig det utrymmet på eget initiativ. Det
kanske börjar med att den närstående
justerar sängen eller hämtar en ny
skjorta, och när personalen signalerar att
det är okej vågar man bit för bit ta mer
plats.
Det är bra att de som tar plats känner
att det är tillåtet, resonerar Maria Eli­
asson. Men det kanske finns många fler
som skulle vilja vara delaktiga, men som
inte vet att de får eller vågar ta sig den
friheten.
– Det här ju en främmande miljö för
dem som kommer hit, med många out­
talade regler.
Det är viktigt att komma ihåg att perso­
Kvinnors vårdande “naturligt”
belasta mer, i och med att de som kom­mer hit redan är hårt utsatta, säger
Helene Forsberg.
Ibland kan det också vara åt andra
hållet – att de närstående tror att perso­
nalen har så mycket att göra att de vill
avlasta dem genom att göra delar av
jobbet. Det är inte meningen.
– Det här projektet handlar inte alls om
att vi vill att den närstående ska gå in
och jobba. Det är lika viktigt att man
bara ska få sitta på en stol om man vill
det, säger Helene Forsberg.
Foto Colourbox
Vårdpersonalens outtalade,
olika förväntningar på
män och kvinnor kan få
betydelse för om en anhörig
aktivt tar del i vården av en
närstående eller inte.
Bort med outtalade förväntningar
På Palliativa enheten har de närstående
en viktig roll i vårdprocessen och man
försöker involvera dem på flera sätt:
Besökstiderna är generösa och flexibla,
avdelningen gör regelbundna enkäter
med de anhöriga, och i de fall då
patienten dör på sjukhuset håller avdel­
ningens kurator fortsatt kontakt med de
närstående. Men när det gäller möjlig­
heten att ta en aktiv roll i omvårdnaden
behöver man bli tydligare, konstaterar
projektledarna.
– Det är viktigt att vi är generösa och
bjuder in. För vi kan inte förvänta oss att
de närstående alltid ska bjuda in sig
själva, säger Helene Forsberg.
Hon tror att en större tydlighet kan
minska betydelsen av outtalade förvänt­
ningar och konventioner som sitter i
väggarna.
– Då får alla närstående del av erbju­
dandet om att delta i omvårdnaden, och
man behöver inte tänka på om de är
kvinnor eller män.
Text Fatima Grönblad
”Människor ser inte alltid hur de gör ojämställdhet”
Konkreta frågeställningar,
förankring hos ledningen och
mod att ställa annorlunda
frågor. Det är några av
nycklarna för att skapa en mer
jämställd vård inom Västra
Götalands­regionen.
Jämställdhetsarbete har ofta fokus på
den egna organisationen, med kartlägg­
ningar av bland annat lönesättning och
könsstrukturer på olika beslutsnivåer.
Inom programmet Gör det Jämt vänds
istället blicken utåt, mot de brukare och
patienter som respektive verksamhet är
till för. Målet är att förbättra insatserna
för både kvinnor och män och att allas
behov ska tillgodoses. Ibland kan det
innebära att servicen behöver individan­
passas för att behoven skiljer sig, i andra
fall handlar det om att säkerställa att alla
får samma bemötande och insatser.
Gör det Jämt är ett samarbetsprojekt
mellan Västra Götalandsregionen och
Sveriges kommuner och landsting. Sam­
manlagt pågår 21 utvecklingsarbeten
inom Västra Götalandsregionen. Alla
utgår från en konkret frågeställning i
.
i vården
14-2010
GENUS I VÅRDEN
den dagliga verksamheten. En dialys­
mottagning har exempelvis undersökt
vilka dialysdoser kvinnor och män får
och upptäckte då könsskillnader som
inte var motiverade. En röntgenmottag­
ning insåg efter en kartläggning att
kvinnor oftare får smärtlindring än män.
Det ledde till att man tog fram riktlinjer
om att alla ska erbjudas smärtlindring.
Jeanette Bäfverfeldt, projektledare på
Gör det Jämt, ser jämställdhetsarbete som
en naturlig del av det övriga kvalitetsoch utvecklingsarbetet. Kvalitetsarbete
för att det handlar om att säkerställa att
alla får lika bra behandling. Utvecklings­
arbete för att kunskap om kunden, bru­
karen eller patienten är nödvändig för
att kunna förbättra verksamheten.
– Om vi ska ha patienten i fokus måste
vi ta reda på vilka det är vi vårdar och
inse att det finns många grupper inom
gruppen. Annars löper vi risk att bara
fortsätta göra som vi alltid gjort.
Jeanette Bäfverfeldt har märkt att det
finns en bild av jämställdhetsarbete som
flummigt och svårgreppbart. Så kan det
också bli om det bara betraktas som ett
sidoprojekt, något en eldsjäl får ta hand
om medan ledningen ägnar sig åt ”de
viktiga” frågorna. Inom Gör det Jämt
betonas vikten av förankring hos både
ledning och personal. Och att arbetet ska
utgå från en avgränsad och konkret frå­
geställning i den egna verksamheten.
Utöver detta krävs mod och vilja att ta
ett steg tillbaka och ställa nya sorters
frågor, menar Jeanette Bäfverfeldt. För
mönster som har att göra med föreställ­
ningar om kön är ofta djupt rotade.
– Människor ser inte alltid hur de gör
ojämställdhet, och överhuvudtaget kon­
Jeanette Bäfverfeldt
serverar gamla arbetssätt som inte fung­
erar. Då behöver man få tid att reflektera
för att få syn på vad man gör.
Text Fatima Grönblad
I Gör det Jämt arbetar man efter förändringshjulet som är
en strategi för arbetet med hållbar jämställdhetsintegrering.
Hjulet beskriver hur ett förbättringsarbete kan drivas i sex steg.
Källa: www.gordetjamt.vgregion.se
.
i vården
14-2010
