MILITÄRT!
Aktuellt om militära händelser, vapen
och förband • del 27
Man tager vad man haver
– en nödlösning som lyckades
Av Richard Areschoug
När staten Israel var på väg att bli självständig saknade
man moderna vapen och tvingades använda det som
fanns att få ihop på ett eller annat sätt. Det gällde bland
annat stridsvagnar och där lyckades man över förväntan.
Den första erfarenheten av bepansrade fordon fick Israel
redan före självständigheten 1948 då man stred mot både
araber och arabstater i området. För att skydda bosättningar tog man fram provisoriskt bepansrade lastbilar att
använda som pansarbilar. Man lyckades även få några
riktiga pansarbilar som tillhört den judiska polisstyrkan. De
första stridsvagnarna var två franskbyggda som tjänstgjort
i Syrien och erövrats i strid, och snart kunde man även
köpa ett antal Hotchkiss H-39 direkt från Frankrike. Dessa
fick sedan sällskap av två Cromwell och en Sherman som
man stulit eller mutat sig till från britterna.
Just Sherman kom att bli huvudtypen i Israels pansarEn israelisk Sherman i
originalversion.
trupper, och ytterliggare vagnar inköptes som vrak från
skrotupplag i Italien som sedan reparerades. Dessa saknade nästan uteslutande kanoner vilket löstes genom att
man köpte Krupps 7,5 centimeters kanoner som hade varit förrådsställda i Schweiz för deras bergsfästningar men
som gick att montera i Shermanvagnarna. Dessa saknade
dock sikten!
Med detta hopplock lyckades nationen trots allt stå
emot den omfattande pansarstyrka som arabnationerna
satte in och den nyfödda nationen undgick att utplånas.
Efter självständighetskriget kunde man skaffa flera
Shermans, nu bland annat från skrottippar på Filippinerna men det fanns fortfarande inga större nationer som
var villiga att sälja vapen till den nyfödda, men omtvistade
staten. Detta förändrades när Frankrike fick problem i
Nordafrika med självständighetsrörelser som stöddes av
Egypten. Då inleddes ett omfattande pansartekniskt samarbete med Frankrike. Det började med att Israel fick köpa
Den franska 7,5 cm kanonen på
plats i en M50 Sherman. I bakgrunden en AMX-13.
Alla M51 byggdes om från M4A1
Sherman med det gjutna skrovet
med runda former.
fler Shermans, men även lätta franska
stridsvagnar av typen AMX-13. Slutresulterade blev ett omfattande moderniseringsprogram för israeliska Shermans
för att kunna möta hotet från de nya
sovjetiska stridsvagnsmodellerna som
arabstaterna hade.
Det första steget var att montera
samma kanon som på AMX-13, en
fransk version av 7,5 cm kanonen som
tyska Panthern hade varit beväpnad
med, i Sherman-vagnarna. Slutresultatet kallades för Super Sherman M50,
och levererades under mycket hemlighetsmakeri från Frankrike. De landsattes nattetid från franska flottans landstigningsfartyg på en strand vid Tel Aviv.
Deras insats i Suezkriget 1956 kom som
en kalldusch för Egypten.
Först efter detta krig, då Israel i hemlighet hade varit allierat med Frankrike
och Storbritannien, var läget sådant att
man kunde köpa moderna stridsvagnar
utifrån.
I början av 1960-talet hade den franska vapenindustrin utvecklat en ny 10,5
cm kanon. Problemet var att den var för
lång att montera i en Sherman och rekylen riskerade att skaka sönder vagnen,
varför eldröret kortades ner till 1,5 meter. Den hade fortfarande en imponerande utgångshastighet och resultatet
blev Shermanversionen M51. Ny ammunition togs fram i Israel och detta
lade grunden för deras i dag stora kunskap på området, senare tog man exempelvis fram ammunition som användes av svenska stridsvagnar av typerna
Centurion och Stridsvagn S.
En av alla israeliska specialversioner baserade på Sherman var denna med Soltam 15,5 cm haubits.
Även en pansrad ambulansversion
fanns på Sherman. Notera den röda
davidsstjärnan.
Det var med en blandad styrka av Shermans i olika versioner som Israel vann sin svepande seger mot arabstaternas arméer som dominerandes av sovjetiska stridsvagnstyper. Mycket av segern byggde på skicklig hantering
av pansartaktik på slagfältet samt att arabstaterna tillämpade en rigid ledning enligt den sovjetiska skolan, varpå
de var rädda för att ta egna initiativ utan snarare inväntade
Nyhetsbrevet Militärt!
order från högre ort.
De sista israeliska Sherman-stridsvagnarna som användes operativt nyttjades av reservistförband på Golanhöjderna 1973 och även senare i Libanon. Slutligen exporterades M50 och M51 till Chile där de var kvar i tjänst till
1989, ett gott betyg för en nödlösning baserad på en föråldrad typ.
Genom ett sammarbete med Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek driver jag, Lars Gyllenhaal, nyhetsbrevet Militärt. Syftet med min artikelserie är att råda bot på den brist på information som förmedlas om
samtidens militära utveckling på svenska.
Detta gör jag dels genom min blogg och mina böcker, men ämnar med Militärt att även skriva kortare faktamässiga artiklar om den militära utvecklingen efter 1945 – såväl kalla kriget som nutid.
SMB är en intresseklubb som drivs av stiftelsen Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, som har till syfte
att öka kunskapen om det militära kulturarvet i allmänhet och förståelsen för behovet av ett svenskt försvar i synnerhet. För
att läsa mer och ansöka om medlemskap,
vänligen se www.smb.nu
Det finns inga kostnader eller krav i
samband med att du prenumererar på
nyhetsbrevet.
Med vänlig hälsning
Lars Gyllenhaal
