2004-05-26
Till
Sveriges Läkarförbund
Utredningsavdelningen
Per Johansson
Remissvar: Drivkrafter för minskad sjukfrånvaro (Ds 2004:16)
Sammanfattning av de generella drivkrafter som finns för minskad sjukfrånvaro.
1
Ekonomiska motivatorer för arbetsgivaren för att tidigt starta en behandling eller
rehabilitering av arbetsplats eller individ. Dessa ekonomiska incitament måste
arbetsgivaren aktivt kunna påverka för att det skall kunna ge en tidig återkomst i
arbetslivet för den sjukskrivne. Det ekonomiska incitamentet måste också vara av sådan
natur att arbetsgivaren själv aktivt kan påverka utfallet genom att ha en bra
sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess.
2
Administrativa system kring sjukskrivningsprocessen så att rehabiliteringsprocessen startar så tidigt som möjligt och senast inom en månad. Detta gäller alla
aktörer; arbetsgivare, Försäkringskassa, sjukvård, företagshälsovård, den sjukskrivne
m.fl. aktörer. Efter tre månader sänks rehabiliteringspotentialen väsentligt, närmast
logaritmiskt.
3
Motivatorer för den sjukskrivne: En bra, attraktiv arbetsplats med hög grad av
medbestämmande, delaktighet och egenansvar motiverar generellt arbetstagaren till tidig
återkomst liksom tidiga kontakter från alla aktörer i sjukskrivningsprocessen såsom
arbetsgivare, företagshälsovård, Försäkringskassa, sjukvård, fackförbund m.fl. Det är
mycket viktig att arbetstagaren känner sig sedd och behövd inte minst när ohälsan
drabbar medarbetaren.
Det är även viktigt att motverka de krafter som motarbetar motivatorer för återgång till
arbete eller rehabiliteringsprocesser. Dit hör bl.a. vantrivsel, låg egenkontroll, dålig
känsla av sammanhang, vanmakt m.m., men även lång frånvaro från arbetet, lång
delsjukskrivning mer än 2-3 månader, konkurrerande aktiviteter på fritiden, speciellt om
de samstämmer med ett ekonomiskt nära nog oberoende. Sjukskrivning kan bli
”vanebildande”.
En högkvalitativ, aktiv företagshälsovård som kan hjälpa arbetstagare,
4
arbetsgivare med att uppfånga tidiga signaler och medverka till de åtgärder som ökar
rehabiliteringspotentialen och de motivatorer som beskrivs ovan.
Företagshälsovården, när den är som bäst, är en samordnare i sjukskrivningsprocessen av
arbetet med Försäkringskassa, sjukvård, den sjukskrivne, arbetsgivare, fackförbund och
övriga viktiga aktörer.
Med utgångspunkt från ovan nämnda kommenteras förslaget punkt för punkt.
•
Arbetsgivare skall som särskild sjukförsäkringsavgift betala 15 procent av den
hela sjukpenning som utbetalats till arbetstagare hos arbetsgivaren (1).
Kommentar: Om förslaget utformas så att detta blir ett verkligt incitament för
arbetsgivaren att kunna påverka sjukskrivningslängden i tidigt insättande åtgärder på
såväl arbetsplats som för individ är detta ett utmärkt förslag. Det är dock viktigt att
arbetsgivaren kan påverka sjukskrivningsprocessen så att arbetsgivaren kan känna att det
finns ett ekonomiskt incitament med tidig insättning av åtgärd. Det betyder att alla
administrativa system inklusive Försäkringskassa, arbetsgivare m.fl. måste kunna hantera
frågan redan efter två veckor och i allra bästa fall egentligen tidigare. Det är också viktigt
att arbetsgivarna för att detta skall bli ett ekonomiskt incitament får kompensation så att
de som är duktiga i detta avseende kan skörda denna egenskap/handling. Det måste alltså
vara kostnadsneutralt.
•
Arbetsgivaren skall stimuleras till aktiva insatser för att minska sjukfrånvaron (2).
Detta förslag är i grund och botten väldigt bra för att minska sjukskrivningar och
igångsätta rehabiliteringsprocessen. Dock är det åter igen mycket viktigt att den här delen
av förslaget får administrativa stödåtgärder, så att det inte försenas så att åtgärderna
kommer in efter 2-3 månader, då är det stor risk att hela processen blir kontraproduktiv.
En annan viktig del är den senaste forskningen som också visar att ibland är det faktiskt
bättre att helt vara från arbetsplatsen i en ingångsfas för läkning, för att sedan återgå till
arbetsplatsen. Detta måste beaktas och kunna bedömas som en av arbetsgivaren aktiv
åtgärd, om man beskriver på ett medvetet sätt varför hel sjukskrivning är av värde för
sjukdomen. Annars är det stor risk att många sjukdomssituationer förlängs på halvtid och
inte helas på heltid, om man skall tillspetsa det något.
Alla åtgärder som beskrivs under denna punkt är beroende av mycket kraftfullt
administrativt understöd, så att bedömning av en godkänd åtgärd inte förhalar själva
åtgärden.
•
Under punkt tre finns ett föreläggande för Försäkringskassan att, om det inte
anses obehövligt, senast två veckor efter arbetsgivarens rehabiliteringsutredning
kommit in till Försäkringskassan, upprätta en rehabiliteringsplan tillsammans med
den sjukskrivne (3) eller kalla denne till ett avstämningsmöte.
På denna punkt är det åter igen väldigt viktigt att de administrativa systemen är så pass
snabba, att man kan komma in i arbetet betydligt tidigare än tre månader, annars är
rehabiliteringspotentialen förminskad. Vi anser också inom Företagsläkareföreningen att
ett avstämningsmöte måste kunna komma tillstånd på initiativ av arbetsgivaren och inte
enbart från Försäkringskassan, annars är risken för sen åtgärd mycket stor.
•
Försäkringskassan fastställer varje arbetsgivares avgiftsunderlag månadsvis (4).
Här kommenteras inte förslaget särskilt, men det är utomordentligt viktigt att det tekniskt
fungerar så att det inte försenar de tidiga åtgärder som är nödvändiga. Det kan också
föreligga funderingar kring hur individens rättssäkerhet skall fungera utifrån om det finns
tvist mellan arbetsgivare och Försäkringskassan om åtgärd.
•
Högkostnadsskydd kommenteras inte (5).
•
För utsatta grupper med väldokumenterad sjukdom som medför hög risk att
drabbas av en eller flera längre sjukperioder osv. (6).
Det är nödvändigt att ett sådant skydd föreligger. Ingen övrig kommentar.
•
Sjukförsäkringsavgiften sänks så att förslaget blir kostnadsneutralt i förhållande
till arbetsgivarkollektivet. (7).
Denna punkt är utomordentligt viktig för att det skall bli ett ekonomiskt incitament för
arbetsgivaren för tidiga åtgärder, så att de som sköter sig väl, också kan ta del av denna
färdighet.
• Sjuklöneperioden förkortas till 14 dagar (8).
Detta är ett politiskt beslut och kommenteras inte som sådant.
Däremot skulle det vara av stort värde om man omprövade det beslut och den praxis som
nu föreligger, att arbetstagaren själv kan sjukskriva sig en hel vecka utan att få en
bedömning av sin sjuklighet. Rimligt vore att man gjorde som i de flesta europeiska
länder – förkortade den tiden till tre dagar, och med detta också skaffa sig en administrativ hantering av en sådan process, förslagsvis via sin företagshälsovård. Detta skulle öka
drivkraften för minskad sjukfrånvaro högst väsentligt, och ge möjlighet att tidigt kunna
sätta in dialog och åtgärder för att förhindra långa sjukfall.
•
Nuvarande högkostnadsskydd kommenteras inte (9).
•
Sjukpenningen återställs till 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten
(10).
Detta är ett politiskt beslut som egentligen inte kan kommenteras, men det är
utomordentligt viktigt att man beaktar så att inte kombinationen av långvarig sjukdom,
hög kostnadstäckning och andra konkurrerande aktiviteter helt motverkar motivatorer för
den enskilde att återgå till arbetet.
•
En obligatoriskt, förnyad utredning av arbetsförmågan (11).
Kommentar: En kontinuerlig prövning av patientens arbetsförmåga är naturligtvis väldigt
viktig, och bör egentligen ligga i det första sjukersättningsbeslutet så att det finns en
avstämningsplats för detta. Att göra en sådan revision efter tre år torde vara tämligen
effektlös. All erfarenhet talar för att en frånvaro från arbetsplatsen upp till tre år inte
stimulerar till återgång i arbetet, utan den absolut mesta mödan bör läggas i andra änden
av sjukperioden, men även om man nu fått en situation där sjukersättning föreligger, att
man då också gör avstämningar när det finns anledning att revidera denna bedömning,
men också ha möjligheter att göra direkt avslut, så att en sådan här revision inte kan bli
allt för repressiv eller inhuman.
