Guds närhet
Under de senaste två åren har jag haft förmånen att få delta i ett ekumeniskt
ledarutvecklingsseminarium för pastorer/präster som står i ett församlingsstartsskede i Sverige. Vi
har varit 12 st deltagare från primärt från EFK, Missionskyrkan och EFS som träffats en gång per
kvartal för dialog om bl.a. arbetssätt, strategier och ledarskapsutveckling. I oktober i år avslutades
programmet med en 10-dagars inspirations och studieresa till USA. Den här resan betydde väldigt
mycket för mig personligen, inte bara för att resor i allmänhet laddar mina känslomässiga batterier
och ger ny energi, utan också för att det kändes utmanande och inspirerande att se och lyssna till
andras berättelser och arbeten.
Det som slog mig mest som en kontrast till vårt eget sammanhang i Sverige är hur enkelt allt tycks
vara i USA. Allt är stort och mycket, free refill på läsken och pizzan… Självklart så är allt inte
enkelt där, men man märker av en stor skillnad i atmosfären. Här tycks vi enklare fastna i svårigheter
och problem, medan man där tydligare väljer att uppmuntra och stötta varandra att kämpa vidare. De
är helt enkelt väldigt bra på att uppmuntra varandra, och mycket mer konstruktivt lösningsinriktade.
Det vi bara känner men ofta håller inne med av outgrundliga anledningar om andras goda
prestationer säger de rent ut; bra, fantastiskt, vackert, snyggt! Och visst påverkar de uppmuntrande
orden en, man blir glad, lyfter blicken och trevar på med lite lättare steg. Tänk om vi kunde ta till oss
detta lite bättre här hemma och satsa mer på att genom ord, blickar, kramar och handslag skapa en
sådan positiv och uppmuntrande atmosfär som får oss alla att känna mer lycka och glädje i det vi gör
för Gud och varandra.
En annan sak som slog mig var hur noggranna de är med detaljer. Hur målmedvetet och metodiskt
de arbetar för att gudstjänster och delaktigheten i församlingen ska bli så positiv och konstruktiv som
möjligt, en plats för positiv livsförvandling. Att var och en utifrån sina möjligheter, behov och
passioner ska kunna hitta saker att tjäna med i församlingen så att den kan bli det som man drömmer
om. Inget är mindre viktigt än något annat och parkeringsvakterna som dirigerar in bilarna med ett
leende tar sitt uppdrag på lika stort allvar som musiker och predikant för att gudstjänstupplevelsen
ska bli så inspirerande och positiv som möjligt. Varför skulle inte detta vara möjligt här i Sverige?
Under höstens två sista månader kommer vi arbeta vidare med att färdigställa kyrklokalen och
förhoppningen är att vi också med Kompassens hjälp ska kunna måla om caféet och få in nya
secondhand möbler. Prioritet ett är att få ordning på ljudet(ekot) i kyrkan och fixa till trappan mellan
kyrkan och caféet. Vi arbetar också vidare med den anställningsprocess av ytterligare en pastor som
beslutades om på det senaste församlingsmötet, se kalender.
Även om det går långsamt så känns det mer och mer som om vi kommer allt närmare vår
målsättning att bli en kyrka där mindre kyrkvana människor i Majorna och Göteborg kan erfara och
berikas av Guds närvaro. Från olika håll får jag höra om positiva erfarenheter från nya besökare i vår
församling och det är jag oerhört glad för. Tänk att på ett så här konkret sätt få vara med att hjälpa
människor till en positiv erfarenhet av Gud och kyrkan. Det är min personliga övertygelse att en
majoritet av Göteborgs befolkning skulle säga ja tack till en meningsfull relation med Gud genom
Jesus Kristus om man bara kunde få några av sina värsta fördomar adresserade om vad det betyder
att vara kristen och hur positivt evangeliet är för livet. Tack för allt du gör för Gud och andra
tillsammans med oss för att göra detta möjligt!
Herrens frid!
Pastor Pontus Karlsson
