Febe Friberg
Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska
akademin vid Göteborgs universitet
Formell undervisning är planerad och
strukturerad i relation till tid, rum, innehåll
och form.
Informell undervisning är spontan och
uppstår i sjuksköterskors vardagliga möten
med patienter utifrån patientens behov av
kunskap eller något sjuksköterskan menar att
patienten behöver veta
Behaviorism
Kognitivism
Socio-kulturella perspektiv
Humanistisk psykologi
Livsvärldsperspektiv
Människosyn: Människan är påverkad av utifrån
kommande stimuli (stimulus-respons). Ändrat
beteende blir resultatet av denna påverkan.
Människan ses som ”manipulerbar”.
Kunskapssyn: Läraren (vårdaren) ses som ”bärare”
av de kunskaper som patienten behöver, en slags
”kunskapskontainer”. Motivationen att lära kommer
utifrån.
Undervisning: Förmedling av kunskaper
Människosyn: Den lärande besitter förmåga till
”förnuftigt” tänkande, problemlösning, o.s.v.
Kunskapssyn: Kunskap ses som konstruerad.
Motivationen kommer inifrån.
Undervisning: Dialog där läraren (vårdaren)
försöker att förstå hur den lärande patienten tänker
i en viss fråga (det som skall läras). Situationer
skapas där den lärande patienten ges möjlighet att
resonera, ”tänka högt” och problematisera det som
skall läras
Människosyn: Den lärande deltar ständigt i olika
typer av sociala verksamheter. Sättet att tala (språk
och kommunikation) är viktiga delar i det sociala
samspelet i dessa kulturella sammanhang.
Kunskapssyn: Människan lär i och av möten med
andra människor i olika socio-kulturella
verksamheter.
Undervisning: Öva och pröva i praktiska
situationer. ”Mästare och lärling”.
Människosyn: Människan ses som
självstyrande, en person med förmåga till
självinsikt, självmedvetenhet o.s.v. Behovet av
att veta och förstå (Maslow, 1970).
Kunskapssyn: Utveckling av självet
(självbilden) och den personliga ”växten”
stöds.
Undervisning: Dialog
Människosyn: Människan erfar ”världen” och det
som erfars betyder något. Det får en viss mening.
Kunskapssyn: Människan (kroppen som helhet) kan
ses som ett slag ”uttrycksfält”, vilket måste tolkas
av betraktaren (jfr. kroppsspråk). Förutom
”beteende (handlingar)” ”tänkande” och ”språk” är
förståelse och mening centralt.
Undervisning: Att lyssna till det patienten säger och
vara uppmärksam på det patienten kanske inte
säger. ”Att följa och låta sig följas”
Att bjuda in patienten till en pedagogisk dialog:
Att
Att
Att
Att
stanna upp
vända blicken mot patienten
ge tid
lyssna
Att peka på något som patienten ”behöver veta”
(informera, förklara, visa, förmana/uppmana, ge
skäl) samt öppenhet inför patientens sätt att visa
behov av kunskap på (direkta/indirekta frågor,
tidigare erfarenheter, föreställningar, kroppens
uttrycksfält) (Friberg, 2001; Friberg, Pilhammar
Andersson & Bengtsson, 2006)
Att
Att
Att
Att
omtolka det patienten säger
släppa frågorna för tidigt
kommentera och sedan bli tyst
byta samtalsämne
(Friberg, 2001; Friberg, Pilhammar Andersson &
Bengtsson, 2006
-
Att observera patientens tal och handling (det
patienten säger och gör)
Att fråga
Att invänta patientens frågor
Att informera
information med syfte att förmedla budskap
information med syfte att motivera den egna
handlingen
Att förevisa ett handlingssätt
Att förklara
Att uppmana/att förmana
Att ge skäl för eller emot (Friberg, 2002)
Att observera sjuksköterskans tal och handling
(det sjuksköterskan säger och gör)
Att fråga
- direkt/explicit uttryckta frågor
- indirekt/implicit uttryckta frågor
Att pröva eller söka bekräftelse på tidigare
erfarenheter
Att pröva eller söka bekräftelse på föreställningar
Att tolka kroppens uttryck
Att rikta sig till andra än sjuksköterskor
Att söka egna vägar (Friberg, 2002)
