Aron Frenne
Retorik kandidatkurs
Där regnbågen slutar
Författare Jeppe Jelsbech Knudsen från retorik magasinet nr 21 sid 12
Huvudtesen är att homoretoriken fallerat.
En tidigare framgångsrik retorik har drunknat i ett epideiktiskt, självförhärligande och
isolerande träsk
Epideiktiskt: ordet är hämtat från Aristoteles retoriken och kan förklaras som
ceremoniell retorik.
Knudsen går igenom går igenom den historiska homodebatten. Han prisar dess
effektivitet och dess utgångspunkt i det socialkonstruerade könet.
Basen för homodebatten var olika homo forum och tidningar där argumenten slipades
innan de fördes ut för att sätta dagordningen i allmän media. Här kontrasterar han mot
hur den feministiska debatten tog form. Där den interna katalysatorn saknades. Att
debatten skedde på det sättet skapade inte bara ett forum för att slipa argumenten det
styrkte även gruppens sammanhållning.
Resultatet blev tre tekniker
1. Ömsidighetsargumentet – det som gäller för alla ska också gälla för oss
Övergångsargumentet – gemenskap genom posteritas (släktskap) detta
skapades genom en homosexuell mytologi som vävdes samman med olika
narrativ.
2. Samexistens – att hela tiden ställa offentliga personer till svars för hur de
behandlar homosexuella. Den mest extrema sättet var att outa homosexuella
kändisar som inte ville komma ut ur garderoben.
3. Det förenande exemplet – det går ut på att den homosexuella gemenskapen
såg ett bakslag för homosexualiteten på lokalnivå som ett bakslag för alla
homosexuella i hela världen.
Knudsen går sedan över till att kritisera homoretoriken.
Han tar upp två konkreta problem. Att de valt ordet pride att sluta sig upp bakom och
att de använder regnbågsfärgerna. Problemet med ordet pride är att det konnoterar
saker som ligger långt ifrån det rumsrena. Vilket lider till att de främjar sig från
majoritetsdanmark som är de som behöver övertygas enligt Knudsen.
Regnbågsfärgerna fyller lite funktion när flaggors symboliska värde tappat rejält i
Europa.
Hans presenterar inte sin huvudinvändning explicit men den är att homoretoriken
tappat mottagaranalysen. Hans kritik kan sammanfattas i tre punkter
1. Homoretoriken är bara intern
2. Målet att säkra rättigheter är ej i fokus
3. Majoritetsdanmark inte mottagaren längre
Aron Frenne
Retorik kandidatkurs
Knudsen menar att det som missas är bland annat att homodanmark känner sig svikna
av ett samhälle som uppfattar sig som fördomsfritt eller åtminstone inte förtrycker
homosexuella.
Istället för att visa på mångfalden inom homogruppen så företräds homodanmark av
”debattanterna är inte Herr och Herr Jensen utan en snäv grupp storstadsdekadenta
egotrippare.”
För exempel för detta så tar Knudsen upp en undersökning av attityderna hos
stamgästerna på Danmarks homonattklubbar. Där de gärna skulle se att bara
homosexuella får komma in på nattklubbarna.
Här förändras ömsidighetsargumentet till att bli vad som gäller för er ska också gälla
för oss men det följer inte av nödvändighet att det som gäller för oss också ska gälla
för er.
Knudsen menar att det inte går att kräva full acceptans i ett samhälle som man
distanserar sig från.
Han avslutar med att det vore bra med en stipulativ definition av homosexuell.
Lite kritik mot artikeln:
1. Knudsen har bestämt att homodanmarks mål är att stärka sina rättigheter vilket
inte alls är säkert att deras egen agenda är.
2. I citat om de storstadsdekadenta så blir Knudsens egen inställning väl
uppenbar.
3. Sammanfattningsvis så tar den inte alls bäring i olika perspektiv. Han skriver
homodanmark på näsan och kritiserar dem för att de inte jobbar mot det han
tycker borde vara deras mål.
