Motion till riksdagen
1986/87:So113
AlfSvensson (c)
Förslag till lagom dödens inträde, m. m. (prop.
1986/87:79)
Kliniskt sett finns ingen anledning att införa ett nytt dödsbegrepp baserat på
uteslutande hjärnrelaterade dödskritcrier. Det enda skäl som kan tänkas ha
en viss relevans för införande av ett sådant dödsbegrepp iir behovet av
tran�plantationsorgan. l sin propo�ition förnekar regeringen att ett sådant
skäl skulle föreligga.
I kds-motionen So455 har jag utförligt redovisat ett antal synpunkter
varför det är en onödig och för�vårande omväg att lösa transplantationspro­
blematiken genom införande av ett nytt död�begrepp. Det enda rimliga
alternativet är att ändra transplantationslagen så att en positiv och frivillig
organdonation kan få ske vid fall av total hjiirninfarkt.
Den totala hjärninfarkten utgör en irreversibel process - döendet är
oåterkalleligt. Om detta borde anhängare och motståndare till hjärndödsbe­
greppet vara överens. Man borde också kunna vara överens om att den
biologiska, medicinska och etiska statusen vid en hjärttransplantation från en
patient med total hjärninfarkt inte påverkas av om transplantationslagen
ändras eller om en lag om nytt dödsbegrepp införs. Om man kom så långt så
skulle debatten och besluten kunna renodlas till att gälla komplikationerna
kring död�begreppet och kring frågan om den etiska problematiken i
samband med organdonation.
I propositionen försöker regeringen att undgå detta klarläggande genom
en del märkliga och vilseledande påståenden. Föredragande statsrådet
skriver bl. a.: ""Jag anser att det från etisk synpunkt inte är tillfredsställande
att betrakta en person med total hjärninfarkt som levande men ändå så svårt
sjuk att man kan avbryta andnings- och cirkulationsstödjande åtgärder. ..
Statsrådet fortsätter längre fram i propositionen med följande argumente­
ring kring förslaget om en ändrad transplantationslag som alternativ till det
föreslagna dödsbegreppet:
""Jag anser att ett sådant förslag inte kan
accepteras från vare sig rättslig eller etisk synpunkt. Det innebär. �om jag ser
det. att hjärtat tas från en i juridisk mening levande människa och att livet
därigenom släcks ...
Regeringens argumentering är inte hållbar. Det kan noteras att ett nytt
begrepp skapas. nämligen ""juridiskt levande"". Här ligger knutpunkten i
debatten om dödsbegreppet. Finns det ett ""juridiskt liv""? Svaret är nej.
Nedanstående bild kan visa att juridiken i sig inte förändrar biologiska
fakta: Man kan kalla en ros för tulipan. men det är likväl en ros. Regeringen
kan i proposition hävda och riksdagen besluta att alla rosor skall kallas
l Riksdagen 1'186187. 3 sam/. Nr So/13-124
Mot.
1986/87
Soll3-124
tulipaner och behandlas därefter. Men i biologisk mening kommer rosen
Mot. 1986/87
likväl att förbli ros.
Soll3
Detsamma gäller liv och död. Det är den biologi kl-medicinska statusen
hos patienten som avgör om liv eller död föreligger- inte juridiken. Juridiken
reglerar däremot vilka konsekvenserna är av ett biologiskt faktum. Det är
märkligt att regeringen inte med ett ord kommenterar att ett klubbslag i
riksdagen inte alls påverkar en patients biologiskt-medicinska status. Men
den argumenterar som om det gjorde det.
Den typ av angrepp som regeringen riktar mot förslaget att ändra
transplantationslagen i stället för att införa hjärndödsbegreppet måste ses
som besvärande för regeringens trovärdighet.
Vid en hjärttransplantation från en patient med total hjärninfarkt handlar
det om exakt samma handling. Regeringen hävdar att en sådan handling är
moraliskt förkastlig om den begås efter moget etiskt övervägande på en
patient som betraktas som levande. Den är hedervärd och godkänd om den
begås mer eller mindre rutinmässigt på samma patient betraktad som död.
Detta är ett inkonsekvent sätt att resonera.
I argumenteringen för införandet av hjärndödsbegreppet använder propo­
sitionen sig av en del andra märkliga begrepp: .. Det är dock viktigt att skilja
.
på naturliga och artificiella livstecken .. står det i propositionen. De
"artificiella livstecknen.. skulle enligt argumenteringen vara skäl för hjärn­
dödsbegreppet. Med "artificiella livstecken.. avses sådana som är framkalla­
de med avancerad medicinsk teknik. Sättet att argumentera så är grumligt.
Avancerad medicinsk teknik används i många fall som cirkulationsstöd.
Dit hör t. ex. pacemaker, dialys och respirator. Men går det att skilja på
naturliga och artificiella livstecken för dessa jämfört med människor som inte
behöver den medicinska behandlingen? Svaret är förstås nej. Själva livsteck­
nen är ju desamma. Det är ju bara cirkulationsstödet som är olikartat- inte
livstecknen. Hela organismen behöver inte fungera för att en människa skall
vara levande. Det räcker med att organismen fungerar som helhet. Pacema­
ker-patienten är exempelvis inte mindre levande än en människa som klarar
sig utan pacemaker.
Just helhetssynen är viktig för dödskriterierna. l regeringens förslag heter
det definitionsmässigt: ''En människa är död när hon totalt och oåterkalleligt
har förlorat all förrnåga att förena och samordna kroppens funktioner fysiska eller psykiska - till en fungerande enhet. Detta har inträffat när
samtliga hjärnfunktioner- i stora hjärnan. lilla hjärnan och hjärnstammen­
totalt och oåterkalleligt har fallit bort. ..
Det föreligger ingen logisk konsekvens mellan förslagets första mening och
dess andra. Hos en patient som ligger i respirator med total hjärninfarkt kan
det empiriskt konstateras att huden känns varm och att den inte förlorat sin
friska färg. att bröstkorgen häver sig. att hjärtat och pulsarna slår. att rnag­
och tarmkanalen arbetar urin och avföring produceras. Dessa iakttagelser
.
anger att det finns någon samordningsförmåga kvar. Inte bara de yttre
iakttagelserna utan också den fysiologiska kunskapen anger att ett flertal
organ eller organsystem fortfarande fungerar på ett samordnat sätt. En
samordnande funktion finns alltså även om det inte är hjärnan som utövar
den. Regeringsförslagets definition i första meningen om ··all förmåga att
2
förena och samordna" täcks alltså inte av den andra meningen. Den andra
Mot. 1986/87
meningen är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för att den första
So 113
meningens innebörd skall vara uppfylld.
I propositionen föreslås en justering av det s. k. förutsatta samtycket till
organdonation i transplantationslagen. I sina huvuddrag kvarstår dock det
förutsatta samtycket. I stället borde lagen ha ändrats så att organdonation
förutsätter ett skriftligt medgivande utfärdat under patientens livstid. I
motionen So455 har jag utvecklat dessa synpunkter mera utförligt.
Med hänvisning till ovanstående och till motion So455 är därför slutsatsen
att regeringens förslag till lag om dödens inträde och förslag till ändring av
transplantationslagen bör avslås av riksdagen. I stället bör regeringen
återkomma med förslag om ändring av transplantationslagen så att ett
positivt och frivilligt donationsförfarande blir ett obligatoriskt villkor för
transplantationer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
l. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om dödens
inträde,
2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om ändring
i transplantationslagen,
3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om en
ändring av transplantationslagen innebärande att ingrepp på avliden
person eller på person med total hjärninfarkt enligt transplantationsla­
gen endast skall ske om skriftligt medgivande avgivits under dennes
livstid.
Stockholm den
18
februari
1987
Alf Svensson (c)
3
