2012-09-03
Landpromemoria: Förbundsrepubliken Tyskland
Basfakta
Officiellt namn: Förbundsrepubliken Tyskland
Huvudstad: Berlin
Språk: Tyska, samt danska, sorbiska, frisiska, romani och lågtyska (minoritetsoch regionalspråk)
Yta: 357 104 km2
Folkmängd: 82 miljoner
Födelsetal: I genomsnitt föds 1.37 barn/kvinna
Religion: (Romersk-katolsk 33 procent, evangelisk-luthersk 33 procent,
muslimsk 4 procent samt övriga eller inte anslutna 28,3 procent, därav 108 000
judar.)
Nationaldag: 3 oktober (Dagen då återföreningen skedde 1990.)
Statsskick: Federal förbundsrepublik
Statschef: Förbundspresident Joachim Gauck
Regeringschef: Förbundskansler Dr. Angela Merkel (CDU)
Utrikesminister: Guido Westerwelle (FDP)
Regeringspartier: CDU/CSU, 237 mandat, och FDP, 93 mandat
Parlament: Tvåkammarsystem bestående av Förbundsdagen (Bundestag) med
620 platser och Förbundsrådet (Bundesrat) i vilket de 16 förbundsländerna är
representerade med 3 till 6 röster beroende på storlek, sammanlagt 69 röster.
Partier i parlamentet: Kristdemokratiska Christlich Demokratische Union
(CDU) och bayerska systerpartiet Christlich Soziale Union (CSU) har
tillsammans 237 mandat, socialdemokratiska Sozialdemokratische Partei
Deutschlands (SPD) har 146 mandat, liberala Freie Demokratische Partei
(FDP) har 93 mandat, vänsterpartiet Die Linke har 76 mandat och miljöpartiet
Bündnis 90/Die Grünen har 68 mandat.
Senaste allmänna val: 27 september 2009
Nästa allmänna val: hösten 2013
Valuta: 1 euro = 100 cent
BNP: 2571 miljarder euro (2011)
2
BNP/capita: 31 400 euro (2011)
BNP-tillväxt: +3,0 procent (2011)
Inflation: 2,3 procent (2011)
Viktigaste handelspartners: Viktigaste exportmarknader är: Frankrike 90
miljarder euro, USA 66 miljarder euro, och Nederländerna 63 miljarder euro
(2010). Sverige låg 2010 på 14:e plats med ca 19 miljarder euro. Viktigaste
importländer är Kina med 77 miljarder euro, Nederländerna 67 miljarder euro
och Frankrike 61 miljarder euro. Sverige ligger på 18:e plats med 13 miljarder
euro. Tyskland är Sveriges största handelspartner. (se vidare under
Förbindelser med Sverige).
Varuexport: 1060 miljarder euro (2011)
Varuimport: 902 miljarder euro (2011)
Viktigaste exportprodukter: 1. Bilar och bildelar, 2. Maskiner, 3. Kemiska
produkter, 4. Databehandlingsutrustning samt elektriska och optiska
produkter, 5. Elektronisk utrustning (2011)
Budgetunderskott: -1,5 procent (2011)
Statsskuld: 81,1 procent av BNP (2011)
Bytesbalans: +135,9 miljarder euro (2011)
Bistånd: 6,2 miljarder euro (2011)
Arbetslöshet: Arbetslösheten är 7,2 procent (mars 2012). I de förbundsländer
som tidigare tillhörde Östtyskland är arbetslösheten väsentligt högre än i de
västra förbundsstaterna.
Energikällor: Tysklands energiproduktion domineras av olja, kol och
naturgas, vilka tillsammans sörjer för drygt två tredjedelar av
energikonsumtionen. Inkluderas vattenkraft svarar förnybara bränslen
(förutom vatten t.ex. vind- och solkraft) för en dryg tiondel av konsumtionen.
Kärnkraft svarar för en femtedel. Efter kärnkraftskatastrofen i Japan 2011
beslutade Tyskland att kärnkraften ska avskaffas helt till 2022. Mycket stora
satsningar på förnybar energi planeras.
Kort historik
Tyskland är som modern nationalstat relativt ungt, ett enat tyskt kejsardöme
grundades först 1871. Efter nederlaget i första världskriget utropades Tyskland
den 9 november 1918 till republik. Den så kallade Weimarrepubliken kom att
kännetecknas av partisplittring och svaga regeringar. Den världsekonomiska
krisen 1929 innebar att massarbetslöshet och fattigdom bredde ut sig i landet,
vilket bidrog till Hitlers maktövertagande år 1933. Den 1 september 1939
utbröt det andra världskriget.
Den 8 maj 1945 kapitulerade de tyska trupperna. Vid krigsuppgörelsen
förlorade Tyskland betydande delar av sitt territorium. Såväl Tyskland som
staden Berlin delades mellan de allierade (USA, Storbritannien, Frankrike och
Sovjetunionen) i fyra ockupationszoner. År 1949 delades landet i två separata
stater. Av de amerikanska, brittiska och franska zonerna bildades Västtyskland,
Förbundsrepubliken Tyskland (BRD), och av den sovjetiska, Östtyskland,
3
Tyska demokratiska republiken (DDR). Även Berlin delades upp i Västberlin
respektive Östberlin. I Västtyskland blev Bonn huvudstad och i Östtyskland,
Berlin (öst).
Västtyskland formades till en marknadsekonomisk demokrati som bl.a. med
ekonomisk hjälp från USA, den så kallade Marshallplanen, växte till en
ekonomisk stormakt. År 1951 bildade Västtyskland tillsammans med
Frankrike, Italien och Beneluxländerna Europeiska kol- och stålgemenskapen
och år 1957 grundade samma länder den Europeiska ekonomiska
gemenskapen. År 1955 gick Västtyskland med i NATO.
I Östtyskland omvandlades ekonomin efter sovjetisk modell, jordbruket
kollektiviserades och staten tog kontroll över industrin. Landet inlemmades i
det kommunistiska Östeuropa och kom före år 1950 att ingå i den ekonomiska
samarbetsorganisationen COMECON. År 1955 trädde Östtyskland även in i
Warszawapaktens försvarssamarbete.
För att stoppa en stor utflyttning till Västtyskland byggde Östtyskland
Berlinmuren med start den 13 augusti 1961. Muren, som delade Berlin i två
delar, utestängde tillsammans med den mot väst stängda landgränsen
östtyskarna effektivt från omvärlden under 28 år, till dess att muren började
rivas den 9 november 1989. Året därpå undertecknade USA, Storbritannien,
Frankrike och Sovjetunionen samt de två tyska staterna ett fördrag om ett enat
Tyskland. DDR upphörde att existera den 3 oktober 1990 och landet uppgick i
Förbundsrepubliken Tyskland.
Statsskick
Tyskland var länge splittrat i olika furstendömen och även den moderna
förbundsrepubliken är decentraliserad genom sin federala struktur. Landet är
en förbundsstat bestående av 16 delstater1, vilka har egna författningar,
parlament och regeringar. Delstaterna har vittgående lagstiftningsbefogenheter
i fråga om kulturpolitik, skolväsen, socialpolitik, polisväsen och
delstatsfinanser.
Statsöverhuvud i Tyskland är förbundspresidenten som väljs indirekt på fem år
av ett valkollegium. Omval kan ske en gång. Förbundspresidentens uppgifter är
främst representativa. Den formella utnämningen av förbundskanslern görs av
presidenten. Parlamentet består av två kamrar: förbundsdagen och
förbundsrådet.
1
Baden-Württemberg, Bayern, Berlin, Brandenburg, Bremen, Hamburg, Hessen,
Mecklenburg-Vorpommern, Niedersachsen, Nordrhein-Westfalen, Rheinland-Pfalz,
Saarland, Sachsen, Sachsen-Anhalt, Schleswig-Holstein, Thüringen
4
Den direktvalda förbundsdagen utses vart fjärde år genom en kombination av
majoritetsval och proportionella val. Antalet ledamöter i förbundsdagen
förändrar sig något mellan mandatperioderna på grund av utjämningsmandat.
För närvarande sitter 620 ledamöter i förbundsdagen. Förbundskanslern väljs
av förbundsdagen och är ansvarig inför denna. Förbundsdagen kan avsätta
förbundskanslern genom konstruktivt misstroendevotum, vilket innebär att det
måste finnas en majoritet för en ny förbundskansler.
Förbundsrådet har 69 ledamöter vilka utses av delstatsregeringarna. De olika
delstaterna har mellan tre och sex röster i Förbundsrådet beroende på
invånarantal. Rådets uppgift är att tillvarata delstaternas intressen i förhållande
till förbundsregeringen. I Förbundsrådet godkänns de lagar som berör
delstaternas kompetensområden.
En särskild federal författningsdomstol, med säte i Karlsruhe, övervakar
lagstiftningen. Domstolen prövar att de lagar som stiftas inte strider mot
grundlagen och fungerar även som besvärsinstans för den som anser att den
offentliga makten kränkt rättigheter som garanteras i författningen.
Författningsdomstolen består av två avdelningar med vardera åtta domare som
tjänstgör i tolv år. Dessa väljs av förbundsdagen och förbundsrådet. Förutom
den federala författningsdomstolen finns författningsdomstolar i varje delstat.
Inrikespolitik
Tyskland styrs sedan valet den 27 september 2009 av en koalitionsregering
bestående av kristdemokratiska CDU/CSU och liberala FDP. CDU/CSU fick
33,8 procent i valet och FDP 14,6 procent. Förbundskansler är Angela Merkel
(CDU) som kommer från före detta Östtyskland. Hon är den första kvinna
som innehaft posten som Tysklands regeringschef. Regeringen i sin helhet:
Angela Merkel (CDU)
Förbundskansler
Philipp Rösler (FDP)
Vice förbundskansler,
näringsminister
Guido Westerwelle (FDP)
Utrikesminister
Thomas de Maizière (CDU)
Försvarsminister
Wolfgang Schäuble (CDU)
Finansminister
Hans-Peter Friedrich (CSU)
Inrikesminister
Sabine Leutheusser-Schnarrenberger (FDP) Justitieminister
Ursula von der Leyen (CDU)
Arbetsmarknadsminister
Ilse Aigner (CSU)
Jordbruksminister, minister för
närings- och
konsumentskyddsfrågor
5
Kristina Schröder (CDU)
Minister för familje-, äldre-,
kvinno- och ungdomsfrågor
Daniel Bahr (FDP)
Hälsominister
Peter Ramsauer (CSU)
Trafik-, byggnads-, och
stadsutvecklingsminister
Peter Altmeier (CDU)
Miljöminister, minister för
naturskydd och reaktorsäkerhet
Annette Schavan (CDU)
Utbildnings- och
forskningsminister
Dirk Niebel (FDP)
Utvecklingsminister
Ronald Pofalla (CDU)
Chef vid kanslerämbetet med
ställning som minister
Nästa val till förbundsdagen äger rum hösten 2013. Oppositionspartier i
Förbundsdagen är socialdemokratiska SPD med partiordförande Sigmar
Gabriel (23 procent i valet 2009), vänsterpartiet Die Linke under ledning av
Katja Kipping och Bernd Riexinger (11,9 procent), samt miljöpartiet Bundnis
90/Die Grünen med Claudia Roth och Cem Özdemir som partiordförande
(10,7 procent).
Tysklands EU-politik
Tyskland är i kraft av sin storlek ett av EU:s viktigaste länder. EU ses som en
naturlig del av tysk identitet. Tysklands EU-politik överensstämmer med
Sveriges vad gäller t.ex. en restriktiv syn på EU:s budget. Tyskland är stor
nettobidragsgivare till EU-budgeten. En annan fråga där stor samsyn råder
med Sverige är kampen mot klimatförändringar. Den för Tyskland kanske
viktigaste EU-frågan på senare tid har varit skuldkrisen inom eurozonen och
det ekonomiska stödet till de krisdrabbade länderna.
Synen på EU:s fortsatta utvidgning, i synnerhet vad gäller Turkiet, är mer
splittrad än i Sverige.
Utrikes- och säkerhetspolitik
Tyskland stödjer en utveckling av EU:s gemensamma säkerhets- och
försvarspolitik. Tysklands utrikes- och säkerhetspolitik är förankrad i det aktiva
engagemanget i FN, OSSE, EU och Nato. Utifrån historiska och geografiska
säkerhetspolitiska hänsyn månar Tyskland särskilt om goda relationer med
USA, Frankrike, Polen och Ryssland, med vilka Tyskland har ett nära bilateralt
samarbete på olika plan.
6
Efter återföreningen 1990 utvecklade Tyskland successivt sitt deltagande i
internationella fredsfrämjande insatser. Deltagandet av tyska trupper i
fredsbevarande insatser på Balkan på 1990-talet markerade en brytpunkt.
Tyskland deltar i dag med militär och civil personal i en rad internationella
insatser, bland annat i Afghanistan, Kosovo och utanför Somalias kust.
Tyskland valde dock i mars 2011 att inte rösta för FN-resolution 1973 om
Libyen och deltog inte i den Nato-ledda insatsen i Libyen.
Tyskland är internationellt drivande ifråga om nedrustning och
rustningskontroll, inte minst vad beträffar icke-spridning av kärnvapen.
Tyskland är medlem i FN:s säkerhetsråd för perioden 2011-2012 och man
kandiderar på lång sikt även för en permanent plats i FN:s säkerhetsråd i ett
framtida reformerat FN. Tyskland deltar, jämte säkerhetsrådets permanenta
medlemmar och EU:s Höga Representant, i samtal med Iran om nukleära
program.
Ekonomi, näringsliv, handel och investeringar
Tyskland har en världsledande exportindustri och den fjärde största ekonomin
i världen efter USA, Kina och Japan. Ekonomin är högt utvecklad i kraft av
den stora inhemska marknaden och det stora skiktet av mellanstora företag,
vilka i många hänseenden utgör ryggraden i den tyska ekonomin.
Den tunga industrin är lokaliserad till Ruhr-området i nordvästra delen av
landet. Hamburg med omnejd är centrum för handel och media, Frankfurt är
den finansiella knutpunkten medan Berlin präglas av handel, media,
administration och bioteknik. Bilindustrin och annan högteknologisk är
huvudsakligen förlagd till södra och västra Tyskland.
Kostnaderna för den ekonomiska och sociala integrationen av det forna
Östtyskland är fortsatt höga och har sedan återföreningen motsvarat cirka fyra
procent årligen av BNP.
Det första årtiondet efter återföreningen 1990 var den ekonomiska
utvecklingen tämligen blygsam. Efter ekonomisk stagnation under de första
åren på 2000-talet började från 2004 en konjunkturuppgång som dock fick ett
plötsligt slut till följd av den ekonomiska krisen i slutet av 2008. År 2009 ledde
krisen till en minskning av BNP på fem procent. Under 2010 inledde Tyskland
en stark ekonomisk återhämtning som till betydande del drevs av stark
exporttillväxt. En fortsatt robust tillväxt med stark export sågs under 2011,
men exportkonjunkturen har mattats av något. Under 2012 förväntas tillväxten
drivas främst av den inhemska efterfrågan.
Den totala offentliga budgeten, det vill säga budgeten för stat, förbundsländer,
kommuner och socialförsäkringssystemet sammantaget, visade 2008 för första
7
gången sedan återföreningen ett överskott. Vidtagna konjunkturåtgärder för att
möta den ekonomiska krisen ledde till ett budgetunderskott på drygt tre
procent för 2009. För att begränsa den framtida skuldsättningen beslutade man
2009 att inskriva en så kallad skuldbroms. Enligt denna får statens strukturella
underskott vara högst 0,35 procent i relation till BNP. För delstaterna gäller att
de måste ha en balanserad budget senast 2020. Denna regel har bidragit till att
budgetunderskottet sjönk till 1,5 procent under 2011.
Tyskland var 2011 världens näst största varuexportör efter Kina, med ett
exportvärde på 45 procent av BNP. Den ekonomiska krisen slog mycket hårt
mot den tyska exportindustrin vilket år 2009 innebar en total exportminskning
på 18 procent. Under 2010 ökade exporten kraftigt igen och 2011 överskreds
för första gången biljongränsen för tysk export, med export till ett värde av
1060 miljarder euro. Framöver väntas dock exporttillväxten minska igen,
mycket på grund av euroländernas minskade köpkraft. De europeiska länderna
och USA är de största mottagarländerna av den tyska exporten, som domineras
av fordon, maskiner och kemiska varor.
Förbindelser med Sverige
Kontakterna mellan Sverige och Tyskland är omfattande. Svenska och tyska
ministrar besöker regelbundet varandra. Det regionala samarbetet är väl
utbyggt; främst mellan södra Sverige och norra Tyskland. En svensk-tysk
regeringskommission finns för att vid behov dryfta frågor och problem av
bilateral karaktär.
Tyskland är Sveriges största handelspartner. Den svenska varuexporten till
Tyskland utgör omkring 10 procent av den totala exporten, medan
varuimporten uppgår till cirka 18 procent av den totala importen. År 2011
uppgick den svenska exporten till Tyskland till 111 miljarder kronor (jan-nov)
vilket är en uppgång med cirka sju procent jämfört med 2010. Importen från
Tyskland uppgick till 191 miljarder kronor (jan-nov), en ökning på 9 procent.
De viktigaste svenska exportvarorna till Tyskland är papper och pappersmassa,
maskiner, och kemiska produkter. Sverige importerar främst maskiner, fordon
och fordonskomponenter, kemiska produkter och elektronik.
Flera svenska företag har en marknadsledande position i Tyskland, t.ex.
Vattenfall, SCA och Stora Enso samtidigt som Tyskland utgör den största
marknaden för vissa svenska företag, t.ex. Ikea och H&M. Sammanlagt finns
runt 700 svenska dotterbolag i Tyskland. I Sverige finns cirka 800 tyska
dotterbolag.
Inom det försvarspolitiska området har Sverige och Tyskland ett långvarigt
samarbete och ett omfattande besöksutbyte. Detta har på senare år förstärkts
8
genom samarbetet inom ramen för ett flertal internationella insatser exempelvis
på Balkan, i Afghanistan, utanför Libanons kust och även i samband med EUinsatsen i Kongo. Stabssamtal, besök och samarbetsmöten på olika nivåer
genomförs regelbundet. Utbytet inom utbildningsområdet, är betydande,
särskilt helikopterutbildning. Det nära samarbetet i internationella insatser
bidrar också till den ständigt ökande breddningen av samarbetsområden. Inom
försvarsmaterielområdet har länderna sedan länge ett väl upparbetat samarbete
som har lett till ett stort antal ömsesidiga leveranser till respektive
försvarsmakt.
De tysk-svenska kulturrelationerna är av tradition nära. För hundra år sedan
reste många svenskar till Tyskland för att inhämta tysk kultur samtidigt som
tyska var det första främmande språket i svenska skolor. Intresset för Tyskland
har ökat efter återföreningen samtidigt som intresset i Tyskland ökat för de
skandinaviska länderna. Svensk skönlitteratur har en bred publik i Tyskland,
t.ex. P.O. Enqvist och Lars Gustafsson. Svenska deckarförfattare som Henning
Mankell och Stieg Larsson är mycket populära. Astrid Lindgren är dock den i
särklass mest lästa svenska författaren. Svenska artister, operastjärnor och
dirigenter är verksamma i landet och svensk pop-, rock- och jazzmusik har
rönt stora framgångar. Många svenska konstnärer arbetar dessutom i Berlin.
Sverige representeras i Tyskland av Sveriges ambassad i Berlin. Ambassadör är
sedan oktober 2010 Staffan Carlsson. Sverige har tolv honorärkonsulat runt
om i Tyskland. Exportrådet har ett handelskontor i Berlin. Svenska
Handelskammaren finns i Düsseldorf och en representant för
Handelskammaren finns även i Berlin. VisitSweden har kontor i Hamburg.
Tyskland representeras i Sverige av Förbundsrepubliken Tysklands ambassad i
Stockholm. Sedan september 2011 är Harald Kindermann Tysklands
ambassadör. Tyskland har nio honorärkonsuler runt om i Sverige.
