Tysk historia
1. Frankernas störste härskare var Karl den store (ca 742-814). Det imperium som han byggde
upp, och som sträckte sig från Rom till Nordsjön och från Elbe till Pyrenéerna, kallades
därför för det karolingiska riket.
2. Otto I, även kallad Otto den store, var den förste kejsaren av det heliga tysk-romerska riket.
Han konsoliderade det tyska riket genom att kväsa rebelliska vasaller och segra över de
ungerska magyarerna. Han lyckades även att omvända och kuva slaverna. Detta rike
förenade därmed Tyskland, Burgund och Italien, något som skulle kvarstå under två
dynastier.
3. År 1273 besteg Rudolf I, av den österrikiska dynastin Habsburg, kejsartronen. Den
Habsburgska ätten skulle sedan komma att nästan oavbrutet inneha kejsartronen fram till
1806.
4. Hansan var en kommersiell och politisk förening mellan vissa städer runt Östersjön och
Nordsjön, dessa städer kallades för hansestäder. Dessa städer var främst sådana som
tillhörde det heliga tysk-romerska riket. Hansans uppgift var att upprätthålla
handelsrelationer och handelsprivilegier samt att med hjälp av varandra se till att de
handelsresande tog sig fram så säkert som möjligt mellan städerna.
En av hansans viktigaste städer var Lübeck och staden kom att från början av 1300-talet leda
hansan och dess flotta dominerade över Östersjön. Lübecks makt över hansan, handeln och
Östersjön skulle komma att vara i mer än 200 år.
När hansan var som störst sträckte den sig från Spanien och Portugal i väst, Novgorod i öst,
Bergen, Island och Visby i norr och i söder Köln, Frankfurt, Nürnberg och under en viss
period även Venedig.
5. Martin Luther och Karl V kan anses vara historiska motspelare då de båda representerar två
motstridiga kristendomsinriktningar. Martin Luther genom att vara den stora drivkraften för
protestantismen genom hans tolkningar av Bibeln. Enligt Luther var Bibeln Guds ord till
människan och att varje människa själv kunde komma i kontakt med Gud utan några
mellanhänder. Han ansåg även att frälsning var något man enbart kunde få via tron på Gud
och att kyrkan var världslig och skulle lyda under staten och dess lagar. Karl V, som var
kejsare över det heliga tysk-romerska riket, ansågs vara den katolska kyrkans världsliga
beskydd. Enligt den katolska tron var kyrkan Guds röst och ord till folket, påven Guds
världsliga ställföreträdare och syndernas förlåtelse något man kunde få via en präst. Med
andra ord gav protestantismen makten, som enligt den katolska kyrkan låg hos prästerskapet,
till folket.
6. Vid religionsfreden i Augsburg 1555 slöts ett fördrag mellan den tysk-romerska kejsaren
Karl V och furstarna i det Schmalkaldiska förbundet. Detta fördrag gjorde så att furstarna
kunde välja om de ville tillhöra katolicismen eller protestantismen, och folket kom att
automatiskt tillhöra samma religion som fursten i det furstendöme de tillhörde.
7. Det trettioåriga kriget var ett religiöst krig som startade 1618 då kejsaren Ferdinand II gick
till angrepp mot protestantiska upprorsmän i Böhmen. Under detta krig skönt invånarantalet
drastiskt i området, från 21 miljoner till 13.5 miljoner invånare. Kriget slutade 1648 med
den så kallade Westfaliska freden i Münster.
8. Under början av 1700-talet ökade makten för huset Hohenzollern i Brandenburg-Preussen.
År 1701 krönte kurfursten Fredrik III av Brandenburg sig till kung Fredrik I av Preussen,
men Preussen som militär stormakt började inte växa fram på allvar förens hans sonson,
Fredrik II, innehade tronen 1740-1786.
9. Efter segern över Napoleon upprättades ett statsförbund, det så kallade Tyska förbundet,
mellan 39 tyska stater under Wienkongressen 1815 som ersättning för det heliga tyskromerska riket som hade upplösts 1806. Medlemmarna i detta förbund varierade i storlek,
från fria riksstäder, som Lübeck, till mäktiga stater som Preussen och Österrike. Detta ledde
bland annat till en förenklad tysk karta, som innan hade bestått av ungefär 200 stater. 1834
upprättades även den tyska tullunionen som blev grunden för inhemsk handel. Det Tyska
förbundets officiella ledare var den österrikiske kejsaren och det Tyska förbundet präglades
av rivaliteten mellan Österrike och Preussen. När Preussen segrade över Österrike 1866
upplöstes det Tyska förbundet då Österrike uteslöts och Preussen bildade istället det
Nordtyska förbundet tillsammans med andra nordtyska stater.
10. Efter att Preussen vunnit över Österrike 1866 påbörjade de ett krig mot Frankrike.l Detta
krig ledde till att Preussen fick en ledande ställning i Europa. Innan kriget mot Frankrike
hunnit avslutas har den preussiska kanslern Otto von Bismarck förenat Tyskland och kung
Vilhelm av Preussen sattes på kejsartronen.
11. På grund av Tysklands ökade ledning i Europa kände sig andra stormakter hotade och
Ryssland, Frankrike och Storbritannien slöt ett allians. Vilket ledde till att den fred som för
tillfället då rådde vacklade. År 1907 slöt därför Tyskland, Italien och Österrike-Ungern en
liknande allians.
12. I Weimar 1919 övergick Tyskland till en ny författning och en ny demokratisk republik, den
så kallade Weimarrepubliken, etablerades. Detta var Tysklands första demokratiska republik.
13. Den 28 juni 1919 tecknades Versaillefreden. För Tysklands fick detta avtal stora
kosekvenser och de fick ta all skuld för första världskriget. De skulle betala en enorm
summa i skadestånd till segrarmakterna, främst till Frankrike och Belgien, och den tyska
armén reducerades avsevärt mycket samt att de fick lämna ifrån sig stora landområden bland
annat alla deras kolonier och Nord-Slesvig. Detta gav Tyskland och det tyska folket en dålig
chans att återhämta sig efter andra världskriget.
14. Den 30 januari 1933 utsågs det nationalsocialistiska partiets ledare, Adolf Hitler, till
rikskansler. Han gynnades av en ström av militarisk nationalism som genomsköljde
Tyskland.
15. Termen ”Tredje riket” infördes av kulturhistorikern Arthur Moeller vad den Bruck i hans
bok ”Das Dritte Reich” som publicerades 1923. Enligt Moeller ska det första riket ha varit
det heliga tysk-romerska riket (962-1806) och det andra riket under det preussiska
herreväldet (1871-1918). Det tredje riket skulle enligt honom infalla när i och med
Weimarrepublikens fall, vilket överensstämmer med när Hitler fick makten i Tyskland.
16. Efter andra världskriget bestämdes under Jaltakonferensen att Tyskland som stat skulle
upphöra. Landet delades därför upp mellan segrarmakterna i fyra ockupationszoner, en
brittisk i nordväst, en fransk i väst, en amerikansk i söder och en sovjetisk i den centrala
delen utav Tyskland.
17. 1949 förenades Storbritanniens, Frankrikes och USAs ockupationszoner och bildade
Förbundsrepubliken Tyskland. Bonn fick då rollen som Tysklands nya temporära huvudstad.
18. Västtyskland erhölls full självständighet 1954, och 1955 blev de medlemmar i NATO. Under
samma år var Östtyskland med och instiftade Warszawapakten, en internationell
försvarsallians inom östblocket.
19. Efter andra världskriget, 1945, delades Berlin in i fyra delar mellan segrarmakterna och
skulle ingå i de ockupationszoner som Tyskland nu skulle bestå utav.
År 1948-49 blockerades all landtransport mellan Sojvetunionens östra del och de andra
segrarmakternas västra zoner, den så kallade Berlinblockaden. Dock varade inte blockaden
så länge då den västra sidan löste problemet genom att använda sig utav flygtransport, något
som kom att kallas för luftbron.
Samma år så förenades även de brittiska, amerikanska och franska zonerna och bildade
Förbundsrepubliken Tyskland (23 maj) och en kort tid efter detta bildade den sovjetiska
zonen den Tyska demokratiska republiken (7 oktober), vilket kom att dela Berlin i två delar.
Den 17 juni 1953 skedde ett arbetaruppror i Östberlin på grund av de stränga restriktioner
som DDR hade infört, men upproret slogs brutalt ned. De stränga restriktionerna ledde bland
annat till massutvandring av utbildade arbetare till Västberlin. Detta försökte DDR sätta
stopp för genom att bygga Berlinmuren 1961, vilket gjorde att Östberlin kom att bli helt
avskiljd från Västberlin. Nästan trettio år senare, den 9 november 1989, blir Västberlin
återigen öppet för befolkningen i Östberlin då Berlinmuren faller.
20. Willy Brandt var förbundskansler för Förbundsrepubliken Tyskland 1969-1974. Han är känd
för att ha förbättrat relationen till DDR genom att bland annat underteckna ett avtal som
erkände båda ländernas gränser och som fördömde användandet av våld i politiska ändamål.
21. Under 80-talet bildades ett flertal freds- och reformrörelser i Östtyskland i protest mot
regeringens hårda restriktioner mot bland annat resande. Men under slutet av 80-talet blev
det allt svårare för DDR att stå emot reformrörelserna och efter ett uppror 1989 tvingades ett
flertal politiker avgå. Efter att Berlinmuren fallit den 9 november samma år dröjde det inte
länge innan kommunistregimen DDR kollapsade. Detta ledde till att Tyskland återigen
kunde bli ett förenat land.
22. Den 2 december 1990 skedde det första valet för hela förbundsrepubliken och Helmut Kohl
valdes till ”återföreningens kansler”.
23. Tysklands nationaldag firas den 3 oktober, vilket även är årsdagen för Tysklands
återförening.
24. Från den östtyska delen anslöts fem delstater till Förbundsrepubliken Tyskland vid
återföreningen, nämligen Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen, SachsenAnhalt och Türingen.
25. Vid återföreningen av Tyskland uppstod ekonomiska problem och hög arbetslöshet. Detta
berodde bland annat på att återuppbyggandet av östra Tyskland kostade mycket pengar och
att många av de före detta statsägda företagen i öst inte klarade av den västliga konkurrensen
och gick därför i konkurs. Ökningen av flyktingar och asylsökande skapade en försvagning
av konjunkturen vilket också försvårade de ekonomiska problemen och den ökande
arbetslösheten. Det fanns även interna inrikesrelaterade politiska problem rörande DDRregimens förbrytelser. Man gjorde bland annat ett stort antal straffrättsliga utredningar av
regeringsmedlemmar och funktionärer, men man gick även igenom och utvärderade STASIs
arkiv och offentliggjorde dess innehåll och angivare. Något som skapade en spänd atmosfär
och misstänksamhet bland det tyska folket.
26. Vid valet 1998 tog Kohl-eran slut och den socialdemokratiska partiordförande Gerhard
Schröder blev regeringchef. Han initierade ”Agenda 2010”, en genomgripande reform inom
social-, pensions- och hälso/vårdområdet. Reformarbete fick påskyndas på grund av hög
arbetslöshet och demografisk fakta, vilket ledde till Hartz-IV-paketet. Detta skulle stimulera
arbetsmarknaden bland annat genom att öka trycket på arbetslösa att söka obegränsat på
arbetsmarknaden. Han blev även känd som ”fredskanslern” då han vägrade att skicka
trupper till kriget i Irak 2003, trots att regeringen lovat USA fullständig solidaritet efter
terrorattacken 2001 i New York.
27. Vid valet 2005 nådde varken det konservativa-liberala blocket (CDU/CSU) eller det
socialdemokratiska-gröna blocket (SPD/die Grünen) den majoritet som krävs för att bilda en
stabil regering. Därför skapades en samlingsregering, den stora koalitionen, med CDU/CSU
och SPD som regeringspartners. Då CDU fick flest röster utsågs deras partiordförande,
Angela Merkel, till regeringschef.
28. Christian Wulff var Tysklands förbundspresident från 2010 fram tills hans avgång 2012.
Tysk ekonomi
1. Preussen byggde sin ekonomiska makt på stål- och jordbruksindustrin. Detta styrdes av
industrisyndikat och stora jordbruksegendomar som kontrollerades av junkerklassen.
2. Tysklands industri var uppbyggt för att tjäna som en grund för en ekonomisk återhämtning
efter första världskriget. Detta var något som den österrikiska industrin saknade.
3. Börskraschen 1929 påverkade Weimarrepubliken då de lån de tagit från USA återkallades
och landet hamnade i en djup och långtgående lågkonjunktur. Något som ledde till att
ungefär en tredjedel av befolkningen blev arbetslösa.
4. Efter Hitlers maktövertagande gick den tyska industrin på högvarv eftersom den till stor del
bestod av stålindustri. Stål var något som under denna tid gick åt då Tyskland förberedde sig
på krig.
5. Efter andra världskriget skapade USAs före detta generalstabchef George Marshall ett
återhämtningsprogram åt Europa. Detta program kom att bli känt som Marshallplanen.
6. Huvudproblemet för Östtyskland under återhämtningsperioden var bristen på akademiker
och yrkesskickliga hantverkare då dessa oftast flydde till Västtyskland.
7. Den östtyska ekonomin hamnade alltmer i bakvattnet mycket på grund av avsaknaden av
teknologiska innovationer inom tung industri och verkstadsindustri. Något som gjorde de
allt mer beroende av experthjälp från Västtyskland. Även den ekonomiska uppsving som
skedde i centrala Europa under 80-talet och fram till 1990 gjorde så att Östtyskland hamnade
ännu mer efter Västtyskland.
8. De tre huvudbranscherna i den västtyska industrin var bil-, kemikalie- och
verkstadsbranschen. 1985 arbetade ca 20% av alla västtyskar inom någon utav dessa
branscher.
9. Efter 1985 skedde en gradvis förskjutning mot tjänstemannabranschen.
10. Under 1980-talet fick den tyska varvsindustrin anpassa sig för den tilltagande industriella
konkurensen från vissa u-länder. Varvsindustrin andel av världsmarknaden gick från 20 %
1950 till knappt 4 % 1990.
11. Japan och Sydöstasien blev en stor konkurens för Västtyskland och de västtyska företagen
besvarade denna konkurens genom att minska antalet anställda, rationalisera och inrikta sig
på tekniskt avancerade lyxvaror och specialanpassad utrustning för industrin. 1994 var 4
miljoner arbetslösa och regeringen tvingades skära ner på offentliga utgifter.
12. Dagens tyska industriföretag karaktäriserad av privatisering och ökad förtroende för den fria
marknadsekonomin.
13. Klasskillnaderna är inte lika starkt utvecklad i Tyskland som i ett flertal andra länder i
Europa. Något som till viss del beror på andra världskrigets ödeläggelse och utjämnande
effekt. Men jämfört med Sverige så är klasskillnaden stor.
14. Tysklands rikaste regioner är Preussen, Bayern och Baden-Württemburg.
15. Lärlingsutbildningen i Tyskland är starkt accentuerad. De tyska arbetsgivarna är väldigt
måna om att anställa utbildad personal.
16. Vid återföreningen mellan Öst- och Västtyskland var man tvungen att omstrukturera det
forna Östtysklands näringsliv. Detta skulle dessutom ske utan att gå ut över den västra
delens näringsliv.
17. Fyra huvudpunkter av den strukturella omorganisationen i det forna Östtyskland var att man
ersatte valutan (från östtysk mark till D-mark), man etablerade den privata äganderätten
enligt en beprövad västtysk metod, omorganisering av jordbruksindustrin (som betalades av
västtyska medel och lån från världsmarknaden) och att man lyckades skydda de östtyska
medborgarna från att stå för de fulla kostnaderna utav omorganiseringen (något som kunde
lösas tack vare det västtyska socialförsäkringssystemet).
18. År 1992 var nettostödet från västra till östra Tyskland på 180 miljoner D-mark.
19. 35 % av den östtyska befolkningen ansågs vara arbetslösa 1992.
20. Den 1 januari 2002 blev D-mark ersatt av euro i Tyskland.
Affärer i Tyskland – Första kontakten
Tyska affärsmän inger alltid ett formellt intryck. De klär sig strikt och elegant med knäppta kavajer
och talar ett korrekt språk. Något som kan tolkas som ogillande, men det är bara deras sätt att visa
sin vaksamma attityd.
Den första kontakten bör ske skriftligt. Enligt författaren avskyr tyskar att bli överfallna på telefon
och kan därför vara korta och avvisande vid sådana tillfällen.
När man träffar tyska affärsmän bör man tänka på att vara restriktiv. Skryt inte eller visa överdriven
entusiasm över din produkt eller idé. Tyskarna brukar vara välinformerade och om de tror att din
produkt kan vara något för den tyska marknaden vet de förmodligen mer om dig, ditt företag och
produkt än vad du tror.
Det är även viktigt att ha professionell information, gärna skriftligt som är språkligt korrekt, tryckt
och inbunden. Informationen ska vara saklig och gedigen, gärna ordnad från det abstrakt till det
konkreta. Tyskar värderar teoretiskt tänkande högt.
Var beredd på statusspel. Du kommer förmodligen slussas in så lågt som möjligt i hierarkin, så det
är viktigt att du är informerad om vem det är du vill tala med samt att du står på dig. När du väl får
träffa den du sökt kan det hända att samtalet blir kort. Det kan ta tid att få till affärer i Tyskland och
tålamod något som de även finner viktigt.
Något annat som är mycket viktigt är punktlighet. Vilket i Tyskland menas att man är på plats
ungefär på sekunden till avtalad tid. Ursäkter som att man inte hittade eller trafikstockning godtas
inte, tyskarna anser att man ska planera in att sådana saker kan ske utan att man för den skull ska
behöva komma sent till sin avtalade tid.
Ditt förnamn är totalt ointressant för de, så det räcker att du presenterar dig med titel och efternamn.
Se till att du är korrekt klädd och att kavajen är knäppt, annars kommer du ge ett slappt och oartigt
intryck. När du hälsar på någon vars namn du kan, se då till att hälsa med namnet, annars kan du
framstå som ohövlig eller att du anser personen som oviktig.
Tyska affärsmän hälsar i hand flera gånger per dag, något som sker två gånger per person som de
träffar. En gång när de möts och en gång när de skiljs åt. Det finns dock en mindre fallgrop, det är
den som är socialt underordnad som hälsar först men den som är socialt överordnad som sträcker
fram handen först.
Det formella intryck som de tyska affärsmännen uppvisar i arbetet ändras radikalt om man umgås
med de privat, något som kan vara svårt att hänga med i för en del utländska affärsmän. Privat råder
en betydligt mer avslappnad umgängesform som kan innehålla både skämt, leenden och uppkavlade
skjortärmar. Enligt författaren finns det en sund tysk livsregel som lyder: ”Dienst ist Dienst, und
Schnaps ist Schnaps”. Något som tydligen innebär att man inte skall dricka när man arbetar och inte
arbeta, eller prata arbete, när man ska dricka eller roa sig på andra sätt.
Tyskans ”du” är betydligt mer intim än svenskans ”du”. Ordet ”Sie” är ett mer neutralt tilltal. Men
privat kan titlar läggas bort, men även om man har tilltalat varandra utan titlar privat betyder det
inte att man inom arbetat kan göra detsamma med samma person. Det anses även ofint att dua inför
tredje part. Att tilltalas med enbart efternamn är något som i Tyskland gör till enbart tre olika
grupper: straffångar, bassar och gymnasister. Så att tilltala en affärsman på detta sätt uppskattas inte.
Man bör heller inte tilltala någon i tredje person då detta är helt obegripligt för en tysk.
Källor
Kompendiet ”Erlesene Landeskunde”
”Första Klassesn Reseguide: Tyskland” (Utgåva 4)
Tanja Olsson
