Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Tyskland 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Den tyska Förbundsrepubliken är en parlamentarisk demokrati, som generellt
sett uppfyller sina åtaganden väl på området mänskliga rättigheter (MR). I
händelse av överträdelse finns fungerande kontrollmekanismer och
överprövningsinstanser.
Kritik riktas fortfarande mot Tyskland för bristfällig integration av invandrare.
Flera fall av invandrarfientliga handlingar har rapporterats. Amnesty
International har under de senaste åren rapporterat om flera fall av
polisbrutalitet mot invandrare. Integrationsproblemen har även de senaste åren
återspeglats i ökat stöd för de högerextrema partierna.
De båda antiterroristpaketerna som antogs under 2001/2002 har fått kritik från
organisationer för mänskliga rättigheter, som befarar att särskilt islamistiska
organisationer schablonmässigt kommer att misstänkliggöras för samröre med
terroristverksamhet. Våren 2006 lades ett nytt förslag fram i riksdagen som, om
det antas, kommer att innebära ännu större befogenheter än tidigare för att
bekämpa terrorismen.
Vad det gäller kvinnors ställning återstår fortfarande mycket att göra för att det
tyska samhället ska kunna sägas vara jämställt. Som svar på kritik från FN:s
övervakningskommitté för konventionen mot diskriminering av kvinnor,
utarbetades en nationell handlingsplan 1999. I 2004 års rapport från FN:s
övervakningskommitté uppmärksammades att arbetet med handlingsplanen
fortskrider.
2
Gällande FN:s konventioner har Tyskland under 2005 ratificerat
tilläggsprotokollet om barn i väpnade konflikter samt under 2006 undertecknat
tilläggsprotokollet till konventionen mot tortyr.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Tyskland har ratificerat de mest centrala internationella konventionerna om
mänskliga rättigheter:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa protokollen
om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
- Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt undertecknat det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr.
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt det fakultativa protokollet om barn i väpnade konflikter.
Tyskland har undertecknat det fakultativa protokollet om handel med barn.
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
- kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt.
- Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1966.
- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC).
- Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).
Tyskland har tidigare kritiserats för att landet inte ratificerat
Barnkonventionens tilläggsprotokoll om barn i väpnade konflikter och om
handel med barn. I januari 2005 ratificerades emellertid protokollet om barn i
väpnade konflikter medan protokollet om handel med barn hittills endast
undertecknats.
Inrapportering till respektive konventionskommitté har i stort sett skett
kontinuerligt vad gäller de FN-konventioner som Tyskland har ratificerat..
Beträffande CERD saknas inrapportering för åren 2000, 2002 samt 2004. I
februari 2006 fick landet besök av en av FN:s specialrapportörer angående
3
rätten till utbildning. Rapporten från detta besök kommer att presenteras för
FN:s kommission för mänskliga rättigheter under 2007.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Den tyska grundlagen förbjuder uttryckligen godtyckligt anhållande. Det
förekommer inga uppgifter om politiskt sanktionerade mord eller
försvinnanden. Flertalet människorättsorganisationer, däribland Amnesty
International, framhåller att polisens våldsamma handlingar i samband med
förhör och gripanden fortfarande är ett problem. På grund av detta har krav på
en extern oavhängig kontrollinstitution framförts. Någon sådan har i dagsläget
ej upprättats.
I oktober 2001 förklarade sig landet villigt att godta individuella och statliga
klagomål enligt FN:s konvention mot tortyr (CAT). Sommaren 2004
uppvaktade Amnesty International inrikesministern angående
förbundsländernas senarelagda ratificering av tilläggsprotokollet till CAT.
Kritik har framförts av Amnesty International gällande fallet Murat Kurnaz,
sedan 2001 fånge på Guantánamo. Kurnaz frigavs i augusti 2006 efter hårda
påtryckningar från familj, advokater och tyska myndigheter. Kritiken från
Amnesty International handlar huvudsakligen om att de tyska myndigheterna
inte valde att vidta åtgärder i ett tidigare skede.
Vidare har Amnesty International framfört kritik mot att högsta domstolen i
Hamburg i juni 2005 använt sig av bevis där man inte kunnat säkerställa att
dessa ej framkommit utan användande av tortyr eller annan grym, omänsklig
eller förnedrande behandling. De anklagade misstänktes tillhöra en
terroristorganisation, vilken ansågs ha kopplingar till attentaten i USA den 11
september 2001.
4. Dödsstraff
Dödsstraff förekommer inte i Tyskland. I det gamla DDR avskaffades
dödsstraffet 1987, men i Västtyskland redan år 1949 genom införandet av den
tyska grundlagen. Som nämnts ovan ratificerade Tyskland den europeiska
konventionen angående skydd för mänskliga rättigheter och de grundläggande
friheterna 1952 samt undertecknade dess sjätte och trettonde tilläggsprotokoll
1983 respektive 2002. Det sjätte protokollet till Europakonventionen
behandlar dödsstraffets avskaffande i fredstid. Protokoll 13 behandlar
dödsstraffets avskaffande under alla omständigheter.
4
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det har ej förekommit några uppgifter om godtyckliga frihetsberövanden eller
reserestriktioner. I maj 2005 gav den tyska högsta domstolen nya restriktioner
för användandet av den lag som gör det möjligt att förlänga ett fängelsestraff
vid tiden för den fängslades frigivning. Man beslöt då att detta endast skulle
kunna ske efter en prövning av varje enskilt fall. I november samma år införde
högsta domstolen högre krav på att ytterligare information om den fängslade
måste kunna presenteras för att en eventuell förlängning av ett fängelsestraff
ska komma till stånd.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
De tyska domstolarna är självständiga i förhållande till den exekutiva makten.
Denna maktdelningsprincip (Gewaltenteilung) är skyddad i grundlagen och
upptar en central roll i tysk förvaltningsrätt. Inom denna struktur intar särskilt
den tyska författningsdomstolen, Bundesverfassungsgericht (BVerfG), en
framskjuten position. Författningsdomstolen vakar över lagars
författningsenlighet och avgör tvister om interna kompetensfrågor inom
förbundsrepubliken. Även enskilda personer har emellertid en
grundlagsskyddad rätt att föra talan vid författningsdomstolen om de anser sina
grundläggande fri- och rättigheter kränkta av statsorganen. Vid sidan av
författningsdomstolen finns domstolar för civil- och straffrätt samt
specialiserade domstolar inom förvaltningsrätt, arbetsrätt, skatterätt och
sociallagstiftning. Inom samtliga domstolar finns möjlighet till överprövning i
högre instans. Högsta domstolens (Bundesgerichtshof) domare tillsätts gemensamt
av justitiedepartementet och ett speciellt domarvalutskott (Richterwahlausschuss)
där 16 medlemmar kommer från de olika förbundsstatsparlamenten och 16
medlemmar från förbundsdagen.
I Tyskland infaller straffmyndigheten för ungdomar vid 14 års ålder, men först
vid 21 års ålder tillämpas hela påföljdssystemet. Det har diskuterats huruvida
man från 18 års ålder ska betraktas som vuxen, det vill säga redan då bestraffas
enligt hela påföljdssystemet. Detta förslag har i dagsläget röstats igenom i
förbundsdagen (Bundestag) men röstats ned i förbundsrådet (Bundesrat).
Även det nationella domstolssystemet handlägger mål om misstänkta
kränkningar av mänskliga rättigheter. Ett exempel härpå är ett mål som
författningsdomstolen avgjorde i september 2005, där domstolen fastslog att
en person som suttit häktad misstänkt för att ha orsakat en gasexplosion som
ledde till sex människors död, inte hade fått sin sak prövad inom rimlig tid.
Tyskland saknar en ombudsmannainstitution enligt svensk modell. Denna
funktion kan emellertid antas fyllas av det tyska petitionsutskottet. Utskottet,
5
som består av 25 parlamentariskt tillsatta medlemmar, tar varje år emot ett
stort antal anmälningar från grupper och enskilda. Både generella förslag på
lagändringar och enskildas klagomål på konkreta fall av myndighetsutövning
tas emot. Under 2005 inkom cirka 22 000 anmälningar, 4 000 fler än
föregående år. Under 2006 till och med augusti månad inkom cirka 11 000
anmälningar. Efter granskning kan petitionsutskottet avlämna ett yttrande i
frågan och eventuellt också föreslå en lagändring. I enlighet med
maktdelningsprincipen är utskottets uttalanden endast rekommendationer.
7. Straffrihet
Några fall av straffrihet har ej rapporterats. Med anledning av Tysklands
ratifikation av Romstadgan för Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) i
december 2000, genomfördes under samma år en ändring av landets
strafflagstiftning. Den nya delen av tyska strafflagen (VölkerstrafgesetzbuchVStGB) som trädde i kraft den 30 juni 2002, syftar bland annat till att
underlätta lagföring av utländska medborgare.
Under 2005 aktualiserades tillämpningen av nämnda lag. Den dåvarande
uzbekiske inrikesministern, Zokirjon Almatov, som var misstänkt för bland
annat tortyr under ett uppror i hemlandet 2005, befann sig i Tyskland för
medicinsk behandling. Trots påtryckningar från olika människorättsorganisationer valde den dåvarande riksåklagaren, Kay Nehm, att inte
fortskrida med förundersökningen mot Almatov. Sedan i juni 2006 har Nehm
efterträtts av Monika Harms. Man har från människorättsorganisationernas
sida framfört förhoppningar om att detta ska komma att innebära en chans att
beslutet om att lägga ner förundersökningen omprövas.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Tryck- och yttrandefriheten är inskriven i tysk grundlag. Med över 300
radiokanaler (240 privata och 60 offentliga) och nästan 140 TV-kanaler (cirka
15 offentliga och 125 privata) måste det tyska medieutbudet betecknas som
synnerligen rikt. De tyska medierna är oberoende från statsmakterna och
censur är uttryckligen förbjudet i den tyska konstitutionen. Det tyska
författningsskyddet begränsar yttrande- och tryckfriheten avseende offentligt
framförande av antidemokratiska åsikter samt offentligt förnekande av
förintelsen.
I september 2005 förbjöds den kurdiska nyhetstidningen, Özgur Politika, då
inrikesministeriet menade att tidningen spred propaganda samt mobiliserade
nya medlemmar till den terrorstämplade organisationen PKK. I oktober
samma år upphävdes dock förbudet mot tidningen av den tyska
förvaltningsdomstolen.
6
Förbudet mot antidemokratiska organisationer påverkar förutom
yttrandefriheten även förenings- och församlingsfriheten. Medlemskap i
förbjudna organisationer är inte tillåtet och organisationerna har heller inte rätt
att utnyttja den allmänna demonstrationsfriheten.
Den tyska författningen föreskriver religionsfrihet och statsmakterna
respekterar generellt sett den individuella friheten. En stor del av lagstiftningen
på området ligger på delstatsnivå, vilket gör att de olika delstaterna skiljer sig åt
i detta hänseende. Exempelvis har man i Baden-Würtemberg, Niedersachsen,
Saarland, Hessen, Bayern, Berlin, Bremen och Nordrhein-Westfalen lagstiftat
om ett förbud mot att lärare bär huvudduk. Rätten för muslimska elever att
bära huvudduk har ej ifrågasatts.
I februari 2000 fastställde en domstol i Berlin att den islamiska federationen
var berättigad att, i likhet med den protestantiska och katolska kyrkan, bedriva
religionsundervisning. I Niedersachsen pågår sedan 2003 ett projekt där 19
grundskolor och ett universitet erbjuder undervisning i islam. Sedan 2006 pågår
även ett liknande projekt på 12 grundskolor i Baden-Württemberg. Huruvida
detta ska bli standard på alla skolor i alla delstater är ett hett debattämne.
Kritikerna menar att en radikal tolkning av koranen strider mot den
demokratiska grundordningen medan förespråkarna framhåller att detta
skolämne krävs för att full religionsfrihet ska råda i Tyskland.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Tysklands politiska ordning präglas av landets federala struktur och en djupt
rotad maktdelningsprincip. Parlamentets första kammare, förbundsdagen
(Bundestag), väljs vart fjärde år i fria och allmänna val i en kombination av
direktval och partival. Landet har ett väl utvecklat partiväsende. I det senaste
valet till förbundsdagen (2005) ställde 31 partier upp med rikstäckande listor,
endast fem partigrupperingar erhöll emellertid de fem procent eller mer, vilket
utgör spärren för att få ta plats i förbundsdagen. Dessa partier var SPD,
CDU/CSU, Bündnis 90/Die Grünen, FPD samt Die Linke.
Under efterkrigstiden har den tyska politiken dominerats av SPD och
CDU/CSU som periodvis varit närmast jämstora och avlöst varandra vid
makten. Dessa partier har börjat tappa väljare till övriga partier. Detta har
också bidragit till att den tyska oppositionen varit livaktig.
Den andra kammaren i parlamentet, förbundsrådet (Bundesrat), består av
representanter för förbundsländerna. Samspelet mellan förbundsdagen och
förbundsrådet är invecklat. Beroende på vilken fråga som behandlas kan ett
lagförslag kräva både förbundsdagens och förbundsrådets godkännande, ett
7
faktum som tenderar att göra lagstiftningsprocessen något trögflytande i tider
då de båda kamrarna domineras av olika partimajoriteter. Även den tyska
författningsdomstolen spelar i praktiken en viss politisk roll när det gäller
antagandet av mer kontroversiella lagförslag. Sålunda var exempelvis att tillåta
registrerade partnerskap möjligt först sedan författningsdomstolen avslagit en
begäran om att förslaget skulle förklaras strida mot grundlagens särskilda skydd
av familjer.
Enligt artikel 21 i den tyska grundlagen kan politiska partier förbjudas om de
"syftar till att inskränka eller betvinga den fria demokratiska ordningen eller
hotar förbundsrepublikens fortlevnad". Endast regeringen, förbundsdagen och
förbundsrådet kan begära ett partiförbud och frågan måste alltid prövas av
författningsdomstolen. En sådan begäran angående partiförbud för det
högerextremistiska partiet NPD ingavs i januari 2001 av förbundsregeringen
med stöd både av förbundsdagen och förbundsrådet. Prövningen av frågan i
författningsdomstolen blev dramatisk sedan det visat sig att flera av de vittnen
som inför författningsdomstolen intygat om NPD:s aggressiva
antidemokratiska tendenser, i själva verket varit agenter för den tyska
säkerhetstjänsten. Frågan antog skandalartade former då det sedermera
framkom att även det tyska inrikesministeriet känt till förhållandena. I mars
2003 avslutades förbudsförfarandet mot NPD då tre av sju domare avslog en
fortsättning av fallet.
Att författningsdomstolen förbjuder ett politiskt parti är ovanligt och har
tidigare endast inträffat i två fall, 1952 förbjöds Socialistiska Rikspartiet (SRP)
och 1957 Tysklands Kommunistiska Parti (KPD).
Kvinnorna har i Tyskland fullt tillträde till alla valbara platser och de flesta
partier tillämpar någon form av könskvotering till förmån för kvinnor. Trots
detta så motsvarar andelen kvinnor i regering och parlament inte
befolkningssammansättningen i stort. I valet 2005 sänktes andelen kvinnliga
parlamentsledamöter från 32,8 procent (2002 års val) till 31,6 procent. Andelen
kvinnor i den gamla regeringen var 38 procent och i den nuvarande regeringen
är andelen kvinnor oförändrad.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Alla anställda har rätt att organisera sig fackligt. I Tyskland var cirka 6,8
miljoner fackligt anslutna år 2005. Även om endast runt 28 procent av alla
förvärvsarbetande är fackligt anslutna omfattas runt 74 procent av fackliga
kollektivavtal. De största fackföreningarna (IG Metall med flera) har
8
traditionellt sett varit en stark röst i politiken. De senaste åren har man kunnat
notera en stark nedgång i antalet fackligt anslutna.
Enligt tysk grundlag har alla förutom statliga ämbetsmän (dit även exempelvis
professorer och vissa lärare hör) samt personer med känsliga uppdrag (militärer
med flera) strejkrätt. Dock omfattas även de personer som saknar strejkrätt av
de eventuella överenskommelser som blir resultatet av en strejk.
I augusti 2006 uppgick arbetslösheten till 10,5 procent. För forna Västtyskland
var motsvarande siffra 8,8 procent och för forna Östtyskland 16,7 procent.
Tyskland har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner (så kallade core labour
standards) om mänskliga rättigheter. Dessa är:
- Förbud mot tvångsarbete (konventionerna 29 och 105).
- Förbud mot barnarbete (konventionerna 138 och 182).
- Icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna 100 och 111).
- Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna 87 och 98).
Trots detta förekommer rapporter om viss diskriminering i arbetslivet.
Utländska arbetare har vittnat om lönediskriminering. Exempelvis har det
förekommit uppgifter om att utländska lärare skulle ha fått lägre lön än deras
tyska arbetskollegor. Det gäller även säsongsarbetare från Östeuropa som
kommit till landet på tillfälliga arbetstillstånd och enligt uppgift erhållit lägre
löner än tyska medborgare med motsvarande arbetsuppgifter.
Det finns ingen lagstiftad minimilön i landet, men 80 till 90 procent av alla
löntagare omfattas av fackligt framförhandlade minimilöneavtal. Resterande
löntagare omfattas av individuella avtal eller företagsbundna avtal. En
diskussion pågår i dagsläget om att införa en minimilön på 7,5 euro per arbetad
timme. Förslaget presenterades av fackförbundet DGB i maj 2006.
Den federala lagstiftningen begränsar arbetsveckan till 48 timmar, men den
federala lagstiftningen på området är underordnad kollektivavtalen. Den
genomsnittliga arbetsveckan uppgick under 2004 till 39,9 timmar.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Inga fall av diskriminering bland olika befolkningsgrupper vad det gäller
tillgång till grundläggande hälsovård har uppmärksammats. Det tyska
sjukförsäkringssystemet har traditionellt sett framstått som generöst i relation
till övriga europeiska länder. Under 2004 uppgick de totala utgifterna för
hälsosektorn till 236 690 miljarder euro − 10,9 procent uttryckt i andel av
bruttonationalprodukten (BNP).
9
I november 2005 enades CDU/CSU och SPD i sitt gemensamma
koalitionsfördrag om att utarbeta ett reformprogram för det tyska hälso- och
sjukvårdssystemet (Gesundheitsreform). Reformen har föranlett intensiva debatter.
I början av oktober 2006 antogs reformförslaget av den tyska riksdagen.
12. Rätten till utbildning
Utbildningssystemet utformas i Tyskland på delstatsnivå men innebär i regel 12
eller 13 års skolgång. Av dessa är nio år obligatoriska (i vissa delstater tio år).
Det går att komplettera med tre till fyra år om man vill erhålla exempelvis en
studentexamen eller en mer praktisk utbildning. Sistnämnda möjlighet är även
beroende av elevens studiemässiga prestationer. Grundskola och gymnasium är
kostnadsfria.
Det tyska utbildningssystemet begränsar till viss del barnens möjligheter till val
av studieinriktning i ett senare skede. Redan efter sex års grundskola måste
man i de flesta delstater välja inriktning och skola, vilket i sin tur styr vilken
examen man kan uppnå. I jämförelse med övriga OECD-länder ligger
Tysklands utgifter för utbildningssektorn, uttryckt som andel av BNP, i mitten
av skalan.
I OECD:s Pisa-studie från 2003 som handlar om läskunskaper samt kunskaper
i matematik och naturvetenskap hamnade Tyskland på plats 22 av 43. Detta
har väckt diskussioner om Tysklands utbildningskvalitet och skolreformer.
Bland annat har man diskuterat att ersätta halvdagsskola med
heldagsundervisning. Än så länge har endast små förändringar skett på detta
område. Flera delstater har även framfört önskemål om att få införa
studieavgifter för studier på högskolenivå för att kunna förbättra kvaliteten på
undervisningen. I januari 2005 fastslog författningsdomstolen att man inte
längre kunde hindra delstaterna från att ta ut sådana avgifter. I augusti 2006
hade 12 av 16 delstater infört dessa avgifter och i ytterligare en delstat planeras
en sådan införas inom kort.
Enligt den tyska lagen har alla samma rätt till utbildning oavsett bakgrund.
Trots detta hävdar OECD att det i Tyskland finns anmärkningsvärda skillnader
i hur framgångsrika barn med olika social bakgrund är i sin skolgång. Enligt
Pisa-studien från 2003 har inte barn med migrationsbakgrund samma chanser
att lyckas med sina studier som barn födda i Tyskland.
Efter ett beslut i förbundsdagen invigdes under 2002 det tyska institutet för
mänskliga rättigheter (se även avsnitt 20). Institutet ska arbeta med utbildning
och forskning om frågor som rör mänskliga rättigheter samt med att övervaka
de mänskliga rättigheternas efterlevnad i Tyskland. Institutets arbete har bland
10
annat utgjorts av att föra en dialog om mänskliga rättigheter och skydd för
mänskliga rättigheter parallellt med kampen mot terrorismen. Institutet har
givit ut ett antal publikationer om mänskliga rättigheter samt bidragit till
utbildning om mänskliga rättigheter i Tyskland.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Tyskland är en högt utvecklad ekonomi med stor industri, stark offentlig sektor
och god levnadsstandard. Redovisad bruttonationalprodukt (löpande priser)
för 2005 var 2 245,5 miljarder euro (siffra från Statistische Ämter des Bundes
und der Länder). Tyskland hamnade på 22:a plats av 177 i UNDP:s Human
Development Index år 2005.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Särskild lagstiftning om våld mot kvinnor finns sedan 1975. År 1999 beslutades
om en särskild handlingsplan mot kvinnovåld som resulterat i ett omfattande
samarbete mellan delstaterna och förbundsregeringen. Konkreta åtgärder har
genomförts för att förebygga våldet, stödja drabbade kvinnor och lagföra
männen. I Tyskland finns cirka 435 kvinnohus där drabbade kvinnor kan söka
hjälp. Man uppskattar att mer än 40 000 kvinnor årligen söker skydd i dessa
kvinnohus på grund av våld i hemmet. Samarbetet mellan förbundsregeringen
och delstaterna har fortsatt under de senaste åren och flera förslag till nya lagar
har lagts fram, varav endast ett fåtal har resulterat i nya lagar.
FN:s kommitté för konventionen mot diskriminering av kvinnor
uppmärksammade i 2004 års rapport att en handlingsplan för att bekämpa våld
mot kvinnor har införts. Handlingsplanen innebär ett tätt samarbete mellan
regering, ministerier och förbundsländer och en arbetsgrupp har tillsatts i syfte
att följa handlingsplanens genomförandeprocess. Förverkligandet av
handlingsplanen fortskrider men det är i dagsläget svårt att bedöma de
konkreta resultaten.
Trots de genomförda åtgärderna är våld och övergrepp mot kvinnor
fortfarande ett stort problem. Under 2005 rapporterades 8 133 fall av våldtäkt,
vilket emellertid är en minskning med cirka åtta procent i jämförelse med
föregående år.
Könsstympning är förbjudet enligt tysk lag men man uppskattar att mellan
30 000 och 60 000 av landets invandrade kvinnor och barn har utsatts för
könsstympning.
11
Tvångsgifte är enligt tysk lag förbjudet och bestraffas med upp till tre års
fängelse. Det finns inga rapporterade fall av tvångsgifte men flertalet
människorättsjurister vittnar om att detta är mycket vanligt förekommande
bland vissa grupper i samhället.
Under 2005 rapporterades om ett flertal fall av hedersrelaterade mord.
Exempelvis dömdes en ung man med utländsk bakgrund till nio års fängelse
för mordet på sin systers pojkvän. Motivet uppgavs vara att ”återställa
familjens heder”.
Fortfarande är Tyskland både ett mål och betydande genomgångsland för
handel med kvinnor. De flesta kvinnor är mellan 16 och 25 år gamla och
tvingas oftast att arbeta som prostituerade. Uppskattningar om hur många
kvinnor som kommer till Tyskland varierar kraftigt, mellan 2 000 och 20 000
årligen. Ungefär 80 procent beräknas komma från Östeuropa och länderna i
forna Sovjetunionen. För att motarbeta människohandel har den tyska
regeringen genomfört ett stort antal åtgärder, bland annat ett omfattande
samarbete med ursprungsländerna. Förre utrikesministern Joschka Fischer
kritiserades starkt i början av 2005 under den så kallade Viseringsaffären.
Kritiken gällde det nya regelverket för viseringar, vilket ansågs förenkla för
organiserade ligor som bedriver människohandel.
Jämställdheten på arbetsmarknaden har sedan 1994 främjats genom en
lagstiftning som till stor del bygger på frivillighet, men som inte uppnått
eftersträvat resultat. För att skärpa kraven på privata och offentliga arbetsgivare
tillkom en ny lagstiftning år 2001. Det är ännu för tidigt att bedöma denna nya
lags effektivitet. Sammantaget kvarstår dock intrycket av att mycket återstår att
göra för att främja jämställdheten. Exempel på brister är kvinnornas
underrepresentation inom flera viktiga sektorer på arbetsmarknaden, i
synnerhet inom den privata sektorn och i ledande positioner.
Den tyska lagen föreskriver lika lön för lika arbete. Ändå tjänade kvinnor inom
tillverkningsindustrin cirka 25 procent mindre än sina manliga kollegor år 2004.
För handel-, kredit- och försäkringssektorn var motsvarande siffra 20 procent.
Konflikten mellan lika rättigheter i arbetslivet och intressekonflikten mellan
familjeliv och arbete kvarstår. Ytterligare brister är att kvinnor står för mer än
80 procent av alla deltidsarbetande, att män tar ut en mycket liten del av sin
föräldraledighet, att barnomsorg i vissa regioner inte kan erbjudas alla barn
under tre år samt att sambeskattningen mellan äkta makar fortfarande består.
15. Barnets rättigheter
12
Tyskland har ratificerat FN:s barnkonvention och regering och förbundsdag
har vidtagit åtgärder för efterlevnad av denna. Tyskland har dock lämnat in
reservationer mot vissa delar av konventionen vilket fortfarande skapar
problem med genomförandet på delstatsnivå. FN:s kommitté för efterlevandet
av barnkonventionen har i sin senaste rapport från februari 2004 kritiserat
nämnda förhållande. I februari 2005 antogs en nationell handlingsplan för att
komma till rätta med dessa problem. Dess syfte är att förbättra barns skydd
samt att verka för att Tyskland på längre sikt ska ratificera FN:s
barnkonvention förbehållslöst.
Hösten 2000 trädde en ny lag i kraft som utvidgade skyddet för barn mot våld
och som bland annat uttryckligen förbjuder våld vid uppfostran av barn. År
2002 stärktes lagstiftningen ytterligare då en vuxen person som utövar våld
mot barn kan bli förvisad från bostaden.
Fortfarande rapporteras dock flera fall av våld mot barn. I september 2003
presenterades en rapport från UNICEF:s forskningsinstitut, Innocenti, som
visar att det i Tyskland 1995-1999 dog 532 barn till följd av misshandel.
Statistiskt sett är det två barn i veckan. Bakom dessa dödsfall befarar UNICEF
att det döljer sig ett större mörkertal. I juni 2005 presenterade Innocenti
ytterligare en rapport som bland annat visade att 43 procent av de tyska barnen
aldrig utsatts för våld i hemmet, 47 procent hade råkat ut för det vid enstaka
tillfällen medan tio procent regelbundet utsattes för våld i hemmet.
I samband med millenietoppmötet i september 2000 undertecknade dåvarande
förbundskansler Schröder det fakultativa protokollet till FN:s barnkonvention
om handel med barn. Under 2005 registrerade polisen 13 962 fall av sexuellt
utnyttjande av barn, vilket är en minskning med cirka 8,5 procent jämfört med
året innan. Även antalet registrerade fall av innehav eller distribution av
barnpornografi har sjunkit från 4 819 fall år 2004 till 4 403 fall år 2005.
Maxstraffet för innehav av barnpornografi är ett års fängelse och för
distribution fem års fängelse. Sexuellt utnyttjande av barn är straffbart även om
det inte är olagligt i offrets hemland.
Omkring fem procent av de rapporterade fallen av människohandel rörde sig
om offer under 18 års ålder.
Män som fyllt 18 år kan bli inkallade att göra värnplikt och kan först då deltaga
i väpnad konflikt.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
13
Den tyska grundlagen föreskriver allas likhet inför lagen och förbjuder
uttryckligen diskriminering på grund av kön, ras, språk, ursprung,
trostillhörighet eller politisk åskådning (Artikel 3 GG). Tyskland har erkänt den
i landet bosatta danska och sorbiska befolkningen med tyskt medborgarskap
som nationella minoriteter. Också medlemmar av de etniska grupperna friser
samt romer och sinti innehar särskilt skydd enligt Europarådets ramkonvention
för skydd av nationella minoriteter och minoritetsspråk.
Den tyska strafflagstiftningen innehåller omfattande förbud mot spridande av
rasistisk propaganda och hets mot folkgrupp. Sedan början av 1990-talet har
Tyskland haft allvarliga problem med rasistiskt motiverade våldsbrott.
Problemet har varit störst i de östra förbundsländerna. Mer än hälften av
brotten har begåtts där trots att andelen invånare av utländsk härkomst i de
östra förbundsländerna endast uppgår till cirka 4,5 procent, medan
motsvarande siffra för de västra förbundsländerna är cirka tio procent. Särkilt
utsatta har personer av utomeuropeisk härkomst varit men våld har
rapporterats även mot romer och sinti. Under år 2005 rapporterades 15 361 fall
av brott med politisk extremistisk bakgrund, vilket är en ökning från år 2004 då
12 051 fall rapporterades.
De tyska antidemokratiska och högerextrema partierna har under hösten 2006,
främst i östra Tyskland, gått framåt i regionala och lokala val. I dag finns
sådana partier representerade i fyra delstatsparlament (NPD i Sachsen och
Mecklenburg-Vorpommern och DVU i Brandenburg och Bremen).
I Tyskland finns problem med att integrera invandrare i samhället. Länge fanns
i landet ett allmänt känt motstånd mot tanken på Tyskland som ett
invandringsland och bland annat Europarådets kommission mot rasism och
intolerans (ECRI) påpekar i sin senaste rapport att även andra och tredje
generationens invandrare har haft svårt att integreras i det tyska samhället.
Resultatet är att stora befolkningsgrupper av utländsk härkomst (den största är
från Turkiet) lever isolerat, diskrimineras i arbetslivet och har ofta en betydligt
lägre levnadsstandard än genomsnittstysken.
Den tyska regeringen har ändrat medborgarskapslagen och gjort satsningar på
integrations- och språkkurser. Alla nytillkomna invandrare kommer för första
gången att ha rätt till ett så kallat integrationserbjudande. Invandrare
förpliktigas även att delta i tyskundervisning om de inte har grundläggande
kunskaper i tyska språket.
Som påpekats av Europarådets kommission mot rasism och intolerans (ECRI)
saknar Tyskland fortfarande en nationell kommission eller ombudsman med
uppgift att behandla individuella klagomål och stödja offer för diskriminering.
14
Under 2005 har dock ett lagförslag till skydd för etniskt diskriminering
behandlats av förbundsdagen. Förslaget innebär bland annat tillskapandet av
en nationell myndighet för att motverka diskriminering. Hösten 2006 hade
detta förslag ännu inte antagits av förbundsdagen. I sammanhanget bör
nämnas att Tyskland inte heller utnyttjar möjligheten att låta FN:s
övervakningskommitté (CERD) ta emot individuella klagomål mot landet.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
De homosexuellas rättigheter har successivt stärkts genom nya lagar allt sedan
2001 där den senaste lagen, allmänna likabehandlingslagen (Allgemeines
Gleichbehandlungsgesetz) trädde i kraft så sent som i augusti 2006 och därmed
ersatte Antidiskrimineringslagen (Antidiskriminierungsgesetz). I Tyskland har ett
homosexuellt par som ingått partnerskap i stort sett samma rättigheter som
heterosexuella äkta makar. Dock kvarstår vissa skillnader vid skatte- och
arvsfrågor samt vid adoption. Trots en ökad allmän förståelse för andra
sexuella läggningar än heterosexualitet, förekommer enligt rapporter från olika
människorättsorganisationer social och arbetslivsrelaterad diskriminering mot
HBT-personer (Homo-,bi- och/eller transexuella personer).
18. Flyktingars rättigheter
Tyskland är sedan slutet av 1970-talet en av Europas största flyktingmottagare.
Under år 2005 sökte 28 914 flyktingar asyl i Tyskland, vilket var den lägsta
siffran sedan 1984.
Den nya invandringslagen (Zuwanderungsgesetz) trädde i kraft den första januari
2005. Lagen innebär lättnader för migration av arbetskraft, förbättringar
gällande uppehållstillstånd på humanitär grund, inrättande av ett slags
kommission där personer som i normalfall inte har rätt till uppehållstillstånd i
vissa fall kan tilldelas ett sådant, reglerad integration, uppbyggnad av rättsliga
instrument mot terroristmisstänkta med utländskt medborgarskap, effektivare
förfarande vid hantering av förvar och utvisning av terroristmisstänkta. Lagen
har fått utstå en del kritik för att den är vag i frågan om huruvida man har rätt
att skicka tillbaka terroristmisstänkta personer till deras respektive hemländer.
Som ett framsteg räknas dock invandringslagens formella avskaffande av så
kallad "Duldungsstatus". Enligt tidigare regler erhöll asylsökande, som inte
uppfyllde kraven för erkännande av flyktingstatus men som ändå till följd av
Tysklands internationella förpliktelser inte kunde avvisas (exempelvis på grund
av risk för tortyr i hemlandet), så kallad "Duldung". Detta innebar ingen rätt
för individen att uppehålla sig i landet utan endast ett bevis på att den
utreseskyldighet, som alltjämt finns kvar, inte skulle verkställas. Vissa kritiker
menar dock att denna typ av uppskjutande av avvisning i praktiken även kan
genomföras med den nya lagen.
15
Efter terroristattackerna i september 2001 reagerade förbundsdagen snabbt
genom att i december 2001 skärpa den existerande antiterrorismparagrafen i
den tyska brottsbalken. Detta ledde bland annat till att myndigheter gavs
möjlighet att utreda och åtala personer av utländsk härkomst boende i
Tyskland, som av tredje land misstänks för terrorismverksamhet. Genom det
första antiterrorismpaketet blev det också möjligt att förbjuda religiösa
organisationer som fungerar som täckmantel för aktiviteter som strider mot
grundlagen. Till följd av den nya lagstiftningen förbjöds tjugo olika
organisationer
Den 9 januari 2002 antog förbundsdagen det andra antiterrorismpaketet. Med
den nya lagen ville regeringen bland annat implementera flyktingkonventionens
uteslutningsklausul (Artikel 1F) och därmed diskvalificera misstänkta grova
brottslingar och krigsförbrytare från att erhålla flyktingstatus.
Terroristbekämpningslagen har mött stark kritik, bland annat från Amnesty
International och UNHCR som befarar att även bona fide-flyktingar (flyktingar
som är förföljda och hotade till livet) kan komma att uteslutas. Tyskland kan
därmed komma att bryta mot den internationella rätt som förbjuder att
flyktingar avvisas till länder där de riskerar allvarlig förföljelse. Under våren
2006 lades ett nytt förslag fram till ett tillägg till terroristbekämpningslagen från
2002, vilket ger ännu större befogenheter än tidigare för att bekämpa terrorism.
Tvärt emot UNCHR:s rekommendationer och generell europeisk praxis har
Tyskland tidigare vägrat att ge flyktingstatus för individer från exempelvis
Somalia eftersom man hävdat att det där saknas en statsapparat som kan hållas
som ansvarig för förföljelserna.
Från 16 års ålder ses den asylsökande i Tyskland som vuxen och har heller inte
rätt till utbildning och/eller arbete, vilket strider mot FN:s barnkonvention.
Enligt ett policybeslut från 2004 har den tyska motsvarigheten till
Migrationsverket (Bundesamt für Migration und Flüchtlinge) återkallat flyktingstatus
för en stor grupp av flyktingar från framför allt Afganistan, Irak och Kosovo.
Amnesty International har kritiserat bakgrunden till dessa beslut, då man
menar att Tyskland endast har fokuserat på huruvida situationen i landet
förändrats och inte huruvida landets myndigheter är i stånd att garantera dessa
människors säkerhet.
Enligt människorättsorganisationers rapporter förekommer diskriminering och
våld mot flyktingar och asylsökande. Flera fall av högerextremistiska attacker
mot flyktingförläggningar har rapporterats i bland annat Sachsen-Anhalt,
Brandenburg och Rheinland-Pfalz.
16
19. Funktionshindrades rättigheter
Den tyska lagstiftningen förbjuder diskriminering av personer med fysiska eller
mentala funktionshinder i arbetslivet, skola, hälso- och sjukvård och övrig
samhällsservice. Nämnda lagar efterföljs väl både på statlig nivå och på
delstatsnivå. En rad åtgärder genomförs för att ytterligare förbättra det dagliga
livet för funktionshindrade såsom transporthjälp, yrkesutbildning och bidrag
till arbetsgivare för anställning. 98 procent av alla statliga byggnader
handikappanpassade.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns inga begränsningar för frivilligorganisationer att bedriva verksamhet i
Tyskland. Ett stort antal icke-statliga organisationer finns representerade, bland
andra Amnesty International och Human Rights Watch.
Den tyska regeringen har sedan 1998 en särskild representant för mänskliga
rättigheter. Sedan 2006 innehas detta ämbete av Günter Nooke. Dennes
arbetsuppgifter är att följa den politiska utvecklingen inom detta område samt
ge förslag till förbättringar inom den tyska politiken. Syftet är att denne
representant ska fungera som en länk mellan regeringen och det civila
samhället.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Fortlöpande genomförs ett stort antal besök och skrivs rapporter om
situationen för mänskliga rättigheter i Tyskland. Inom ramen för Europarådets
andra landrapport mottog Tyskland år 2000 en delegation från Europeiska
kommissionen mot rasism och intolerans (ICRI). År 2003 gjordes en
återuppföljning av rapporten från 2000. I februari 2004 kom FN:s
barnkommitté med sin rapport om Tysklands efterlevnad av
barnkonventionen. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter
kommer att göra ett officiellt besök i Tyskland vid årsskiftet 2006/2007.
