Nedanstående information är till största delen hämtad från SVA:s hemsida:
http://www.sva.se/sv/Djurhalsa1/Vilda-djur/Viltsjukdomar1/.
Här kan ni även läsa om andra viltsjukdomar.
Lungmask
Lungmask Protostrongylus pulmonalis finns i hela Skandinavien och infekterar endast harar. Vanligen
påverkas inte haren nämnvärt, men vid kraftig infetkion kan den
insjukna och dö av utmärgling.
Orsak: Parasiten Protostrongylus pulmonalis.
Arter: Skogshare, fälthare.
Spridning: Via fodret med infekterade mellanvärdar (snäckor).
Utbredning: Hela Skandinavien.
Årstidsförekomst: Hela året.
En av de vanligaste förekommande parasiterna på skogshare är
lungmask. I enstaka fall ses parasiten också på fälthare. Jägare
upptäcker ofta denna parasit när de tar ur den skjutna haren. Parasiten
är en millimetertjock, upp till 4 centimeter lång rundmask som lever i
de finare luftrören. Den orsakar oftast grönfärgade förändringar i ytter
och bakkanten av lungvävnaden. Parasiten har en ganska komplicerad
livscykel med ett stadium i lungorna hos haren och ett stadium utanför
haren i en mellanvärd, en liten landsnäcka.
Lungmask hos hare. Foto: SVA
I allmänhet påverkar inte lungmasken harens närings- eller
hälsotillstånd. Men i vissa fall blir angreppet kraftigare och haren insjuknar och dör slutligen i
utmärgling. På vissa öar där hartätheten kan bli onormalt hög, kan lungmasken få sådan spridning bland
hararna att det blir en av de viktigaste sjukdomarna. I dessa fall verkar lungmask vara en begränsande
faktor för harstammarnas numerär.
Harens lungmask infekterar bara harar. Det är därför ingen risk att hunden skall infekteras med denna
typ av lungmask om den skulle äta upp harlungorna.
1
Koccidios
Koccidios förekommer hos harar, kaniner vilda fåglar och orsakar framför allt allvarlig skada på
tarmslemhinnan, vilket ger diarré och slutligen utmärgling. Sprids via infekterat foder. Förekommer
i hela världen.
Orsak: Koccidier, encelliga parasiter av olika Eimeria arter
Arter: Flesta fågelarter, däggdjursarter,framför allt unga djur.
Spridning: Via infekterat foder.
Utbredning: Hela världen.
Årstidsförekomst: Sommarhalvåret, höst.
Koccidier är mycket små encelliga parasiter som förekommer hos ett
flertal djurarter. Hos harar och kaniner förekommer parasiten framför
allt i tarmen där den orsakar en allvarlig skada på tarmslemhinnan,
vilket ger diarré och slutligen utmärgling. Hos andra gnagare finns
exempelvis koccidios i levern, och hos vissa andfåglar i njuren.
Parasiten är i första hand ett problem för växande djur, och är vanligt
förekommande bland vilda djur. Dödligheten bland ungharar är i vissa
områden rapporterad till så mycket som 30% av årets ungproduktion.
Vissa år har en omfattande dödlighet hos ejder setts till följd av
koccidios. Över 90% av ungproduktionen har inom vissa områden
försvunnit när ungarna nått ett par veckors ålder, sannolikt till stor del
Tarmar med koccidios. Foto:
p.g.a. koccidios.
SVA
Parasiterna sprids på marken med avföringen från smittade djur, och andra djur får i sig parasiterna
tillsammans med födan. Ett högre smittryck med många sjukdomsfall ses bl.a. regniga höstar då
parasiterna överlever bäst i det fria under fuktiga och svala förhållanden.
Sjukdomen medför antingen en akut infektion med kraftig diarré och snabb död, eller en kronisk
åkomma där djuret långsamt avmagrar och slutligen dör av utmärgling.
Vid obduktion av en hare som dött i koccidios ses vita grynliknande förändringar i framför
allt tunntarmen. En koccidieart infekterar gallgångarna i levern hos framför allt kaniner, och man ser i
dessa fall vita härdar utspridda i levervävnaden.
2
Toxoplasmos
Toxoplasmos orsakas av parsiter. Toxoplasma gondii och bland de vilda djuren är infektion vanligast hos
harar och gnagare. Parasiter kan även infektera människa. Förekommer i hela Skanidavien (förekommer
i hela världen).
Orsak: Parasiten Toxoplasma gondii.
Arter: Harar, gnagare, flera andra djurarter.
Spridning: Via förorenat foder, vatten, vegetation.
Utbredning: Hela Skandinavien (förekommer i hela världen).
Årstidsförekomst: Hela året.
Toxoplasmos är en sjukdom som förekommer hos många djurarter och också hos människan. Hos
svenskt vilt ses den bara allmänt bland skogs- och fälthare. Sjukdomen orsakas av en liten encellig
parasit - Toxoplasma gondii. Harar och gnagare är mellanvärdar till Toxoplasma, som har kattdjur som
huvudvärd, där de lever i tarmarna utan att orsaka någon skada. Parasiten sprids med kattens avföring
och parasitäggen är mycket motståndskraftiga mot yttre påverkan.
Smittade harar dör vanligen efter ca 1 vecka av kraftiga inflammationer i inre organ. Yttre
sjukdomstecken brukar vara ett blodigt skum runt näsborrarna som orsakas av de lungblödningar som
uppträder. Obduktionsbilden påminner mycket om den man ser vid fältharesjukan som orsakas av ett
virus.
Hos människa förlöper en infektion ofta symtomfritt. Vi infekteras antingen genom att äta rått eller
otillräckligt upphettat kött som innehåller parasiten eller får i oss parasitägg som ursprungligen finns i
kattdjurs avföring och som genom förorenade händer eller något annat kommer in i munnen.
Blodprovsundersökningar på människor har visat att inom vissa områden upp till 50 procent av
befolkningen har antikroppar mot Toxoplasma. Varannan människa i dessa områden har alltså varit i
kontakt med parasiten.
Det allvarliga med Toxoplasma hos människor är de fall där gravida kvinnor infekterats och parasiten
överförts till fostret. Detta kan nämligen ge upphov till hjärnskador eller blindhet hos fostret.
3
Pseudotuberkulos (yersinios)
Pseudotuberkulos orsakas av bakterien Yersinia pseudotuberculosis. Bland de vilda djuren drabbas
vanligen harar, gnagare, hjortdjur och fåglar. Förekommer huvudsakligen i Skandinaviens södra delar.
Orsak: Bakterien Yersinia pseudotuberculosis.
Arter: Harar, gnagare, hjortdjur och fåglar.
Spridning: Via förorenad mat eller vegetation.
Utbredning: Huvudsakligen i Skandinaviens södra delar.
Årstidsförekomst: Framför allt oktober – maj.
Pseudotuberkulos, eller pseudo-tb, är en sjukdom som hos harar ofta leder till döden. Trots namnet har
sjukdomen ingenting med tuberkulos att göra. Namnet syftar till de variga bölder, liknande de som ses
vid klassisk tuberkulos, som uppkommer i inre organ.
I Skandinavien ses sjukdomen fram för allt hos harar och gnagare, men många andra arter kan drabbas,
inklusive människa. I djurparker och viltuppfödningar kan sjukdomen bita sig fast och bli ett allvarligt
problem, då den är svårbehandlad.
Hararna smittas vanligen genom infekterat foder eller vatten. En inflammation uppkommer först i
blindtarmens slemhinna. Bakterierna sprider sig sedan vidare i kroppen och vid dödsfall kan man finna
infektionshärdar i lever, mjälte, lymfknutor och njurar. Sjukdomen får ofta ett kroniskt förlopp och
huvuddelen av de harar som obducerats på SVA har varit i dålig kondition eller helt utmärglade.
I Sverige förekommer sjukdomen framför allt i landets södra delar. Sjukdomsfallen ses främst under
årets kalla period och antalet fall varierar kraftigt från år till år. Vissa år är sjukdomen mycket vanlig och
en av de vanligaste dödsorsakerna hos de harar som obduceras på SVA.
Hos människa ger pseudotuberkulos upphov till diarréer, kräkningar och buksmärtor. Lyckligtvis är
infektioner på människa relativt ovanliga.
4
Elakartat noseksem
Noseksem orsakas av bakterien Treponema cuniculi, och ses vanligen hos skogsharen.
Orsak: Bakterien Treponema cuniculi.
Arter: Skogshare, fälthare.
Spridning: Direktkontakt
Utbredning: Europa.
Årstidsförekomst: Höst, vinter.
Elakartat noseksem ses som variga inflammation runt nos, könsorgan och ögon. Ibland även på insidan
av fram- och bakben. Bakterien som orsakar denna infektion är släkt med bakterierna som orsakar
kaninsyfilis och syfilis hos människa.
I de flesta fall märks inget uppenbart på harens allmäntillstånd, och det är vanligen så att sjukdomen
upptäcks på harar som skjutits.
Det finns inget som tyder på att sjukdomen skulle kunna överföras till människa eller hund.
Källa: Boken Sjukdomar hos vilda djur av Torsten Mörner.
5
