Remissyttrande – Lunds universitet
En nationell cancerstrategi för framtiden SOU 2009:11
Cancerstrategins nyckelord är framtidsfokus, helhetsperspektiv (från prevention till palliation
och kunskapsspridning) och patientperspektiv. De ca. 200 sjukdomar som innefattas i
begreppet cancer utgör den ledande dödsorsaken i arbetsför ålder och 4 cancertyper
(prostatacancer, bröstcancer, lungcancer, och tjock- och ändtarmscancer) står tillsammans
för drygt 50% av cancerdiagnoserna. Cancerprevalensen ökar starkt, diagnostik och
behandling kräver multidiciplinär samverkan och cancerforskningen är mångfacetterad med
skilda styrkor och svagheter, möjligheter och behov.
Strategins fem övergripande mål är att:
-
Minska risken för insjuknande i cancer
Förbättra kvaliteten i omhändertagandet av patienter med cancer
Förlänga överlevnadstiden och förbättra livskvaliteten efter en cancerdiagnos
Minska regionala skillnader i överlevnadstid efter en cancerdiagnos
Minska skillnader mellan befolkningsgrupper i insjuknande och överlevnadstid
Vidareutveckling mot en cancerplan
Lunds universitet stöder övergripande förslaget till en nationell cancerstrategi.
Cancerstrategin utgör en ram som sammanhåller frågeställningar och insatsområden
centrala för framtiden och berör flera av universitetets centrala uppgifter; utbildning, forskning
och samverkan med näringsliv och samhälle. Att i samverkan med det omgivande samhället
och dess invånare, säkra god hälsa, diagnostik och behandling, är helt i linje med den
medicinska fakultetens uppdrag och vision.
Utredningen menar att strategin skall få officiellt status genom att en överenskommelse
mellan huvudmännen för hälso- och sjukvården och regeringen. I denna process är
universitetens roll viktig, varför insyn och medverkan är central. För att få praktiskt
genomslag, stärka undervisning, förbättra cancerforskningen och uppnå konkreta
förbättringar för medborgarna anser Lunds universitetet att cancerstrategin utgör ett viktigt
avstamp för vidareutveckling till en svensk cancerplan motsvarande de som finns i flera
andra Nordiska/Europeiska länder. En cancerplan skulle dock också kopplas till regelverk,
tidsplaner och ekonomiska resurser och därmed leda till konkreta förändringar avseende risk
att insjukna, förbättrad diagnostik och god och jämlik tillgång till behandling, omvårdnad och
rehabilitering.
Finansieringen uppfattas vara central för genomförandet och har tillskapats för majoriteten av
de europeiska cancerplanerna. Erfarenheten från Danmark, där den andra cancerplanen
nyligen tagits i bruk, talar för att konkreta åtgärder och tidsplaner är av stor vikt för att få
genomslag i den kliniska cancerdiagnostiken och behandlingen. En vidareutveckling mot en
cancerplan kommer innebära behov av ökade statliga anslag. De hälsoekonomiska
aspekterna av en förbättrad cancerdiagnostik och behandling i form av förbättrad överlevnad
har dock kostnadsreducerande potential sett ur ett samhällsperspektiv.
I den vidare processen förväntas samverkan mellan stat och sjukvårdshuvudmän vara
central. Vid Lunds universitet finns en välfungerande samverkan inom ledningsgruppen för
samarbete om grundutbildning av läkare, medicinsk forskning och utveckling av hälso- och
sjukvården, inom vilken utökade samverkansuppdrag skulle kunna vidareutvecklas.
Samtidigt är samverkan med flera landsting liksom med andra sektorer av sjukvården, till
exempel den kommunala, en utmaning för universiteten.
Stärkt cancerforskning
De förslag avseende forskning som strategin lägger fram innefattar:
-
Kraftfulla och långsiktiga insatser för att stödja en högklassig cancerforsknng
Stöd till kliniska studier oberoende av industrin
Resurser för att stärka den behovsstyrda cancerforskningen övergripande och
långsiktigt
Forskningsanslag i konkurrens, vilka hanteras vid Ämnesområdet för medicin och
hälsa
Sverige är i forskningssammanhang litet, med spetskompetens inom vissa
forskningsområden, men med problem inom den kliniska forskningen också inom
cancerområdet. De forskningsområden som tex av VR utpektas som starka är betydligt mer
grundvetenskapliga till sin karaktär. Häri ser universitetet en viktig utmaning – att etablera,
prioritera och stärka den kliniska och translationella cancerforskningen – samtidigt som en
profilering och bredare samverkan behöver ske. För att möjliggöra nödvändiga förändringar
och stärka den kliniska cancerforskningen behövs ökad finansiering, i första hand inom ALFsystemet.
Flera unika forskningsmöjligheter finns i Sverige, men skulle kunna styrkas genom nationell
samverkan, tex inom populationsbaserade register och biobanker. I detta sammanhang finns
ett behov av att öka tillgängligheten till biobankerna och tillse att relevanta kliniska data
insamlas, kvalitetssäkras och kopplas till det biologiska materialet. För bästa utnyttjade av de
unika möjligheter som de svenska biobankerna erbjuder är ökad tillgänglighet och kopplingar
till kliniska parametrar centralt.
Lunds universitet ser stora möjligheter att utveckla den multidiciplinära forskningen. I de
vårdprocesser och centrumbildningar som cancerstrategin kan initiera kan miljöer tillskapas
och vidareutvecklas för att förena avancerad cancervård med klinisk och translationell
forskning. Universitetssjukhusens betydelse som innovationsmiljöer behöver öka och
skapandet av regionala cancercentra (RCC) är en central del av denna process. Vid Lunds
universitet finns möjlighet till patentering och kommersialisering via LU Innovation och genom
stöd och finansiering av bolag inom LUAB.
Den vidare utvecklingen mot ”comprehensive cancer centers” (CCC) vara uppfattas vara
central för att skapa nätverk mellan cancerforskningscentrum, nationellt och internationellt.
RCC uppfattas ha potential att stödja såväl klinisk som forskningsinriktad cancerverksamhet
och utgör sannolikt ett viktigt steg mot ett mindre antal nationella CCC. Ur ett
forskningsperspektiv uppfattas såväl RCC som CCC kunna utveckla forsknings- och
utbildningsmiljöerna. Ur ett medborgarperspektiv skulle dessa centra borga för att nya
diagnostika och terapeutiska metoder nabbt och säkert komma individen tillgodo. Den
samling av kompetens som RCC och CCC innebär förväntas stimulera och öka samverkan
mellan forskningsfält och möjliggöra ökade utbildningsaktiviteter – professionellt såväl som
riktade mot allmänheten.
Vid Lunds universitet har cancergenetiken traditionellt varit stark. Inom flera områden finns
translationell och klinisk cancerforskning, men i paritet med rapportens uppfattning är dessa
forskningsområden i behov av förstärkning. Liksom påpekas gäller detta också den ickekommersiella kliniska forskningen och tvärvetenskapliga projekt. Utvecklingstrenderna inom
den translationella forskningen går mot ökad interdisciplinärt samarbete mellan
cancerforskare från områden.
De områden som cancerstrategin lyfter fram som centrala områden för ökade
forskningsinsatser är områden där det idag till stor del saknas internationellt
konkurrenskraftig forskning i Sverige. Dock saknas i strategin överväganden kring
forskningsindikatorer, vilket är av stor betydelse mot bakgrund av behoven såväl av
högkvalitativ forskning som klinisk implementering.
Sjuk- och hälsovårdsfrågor
Cancerstrategin har en stark primärpreventiv inriktning. Dessa åtgärder uppfattas vara
viktiga, men är långsiktiga, varför vi under de närmaste 10-20 åren oberoende av detta
kommer se en kraftig ökning av cancerprevalensen (beräknas till 100% fram till 2030). I detta
sammanhang är ytterligare centraliserd behandling av vikt. Inte minst gäller detta kirurgisk
behandling, vilket tydligare kunde framgått av strategin mot bakgrund av de vetenskapliga
data som visar att kliniker som opererar få fall har sämre resultat, bla i form av fler
komplikationer.
Avseende primärprevention finns många aktörer och samarbetspartners, vilket sannolikt
ställer krav på nya samverkansformer, men också ger möjligheter att utveckla nya
forskningsfält, till exempel med den kommunala sektorn som ju är medborgarnas närmasta
nivå för att får information, hjälp och möjlighet tex till rökstopp, viktnedgång, och ökad fysisk
aktivitet.
I den omfattning strategins förslag om vårdplaner realiseras menar universitetet att
forskningsperspektiven i denna process bör vara centrala. Detta kan exemplifieras med att
de system som införs skall vara vetenskapligt utvärderade eller parallellt genomgå sådan
granskning. Man kan i detta sammanhang överväga om de allt fler nationella
vårdprogrammen i ökande omfattning skulle innefatta planer för nationell
forskningssamverkan och nationella kliniska studier, för vilket bättra förutsättningar behövs.
Vårdprogram skulle också kunna användas för att övervaka att åtgärder följs och
kvalitetssäkras. Strukturerna och kapaciteten för utredning, diagnostik och behandling av
cancer behöver öka, inte minst i ljuset av den kraftigt ökade prevalensen.
Ökat behov av forskning och därmed såväl finansiering som forskarkompetens förväntas
inom områdena vårdförlopp, multidiciplinärt omhändertagande, patientperspektiv och
hälsoekonomi. Försöksverksamheter inom sammanhållna och patientfokuserade
vårdprocesser föreslås baserat på att det saknas vetenskapligt belagda erfarenheter. I detta
sammanhang kan det vara värt att notera att särskilda forskningsprojekt kring patientförlopp
pågår i flera av de länder som tidigare än Sverige initierat cancerplaner, varför erfarenheter
kan hämtas internationellt, för att ge god avsättning för forskningsmedel och snabb
implementering.
Bristande tillgång till specialutbildad personal förväntas bli ett problem under de närmsta
åren. Multiprofessionell samverkan kan i någon mån kompensera för detta, men ökade
utbildningsbehov förväntas och dessa skulle kunna vara föremål för gemensamma
utbildningssatsningar mellan universitet och sjukvårdshuvudmän.
En del av vårdkedjan där särskilda insatser betonas är den palliativa vården, dvs vård när
bot inte längre är möjlig. Detta är viktigt och det skall vara en självklarhet i den framtida
svenska vården att alla människor kan erbjudas en högkvalitativ och god palliativ
omvårdnad. Det uppfattas dock som en svaghet att området rehabilitering inte lyfts fram. Allt
fler svenskar lever med eller efter en cancersjukdom och gruppen ökar starkt pga
prevalensökning och förbättrade behandlingsmöjligheter. Idag är tillgången till
rehabiliteringsåtgärder ojämn och sannolikt övergripande bristande. Det saknas också till stor
del forskning inom området och därmed evidensbas för vilka rehabiliterande insatser som
skall prioriteras. Här ser universitetet att cancerstrategin kunde varit en aktiv spelare, varför
vi önskar att detta område lyfts fram.
Sammanfattningsvis ställer sig Lunds universitet positiv till ”En nationell cancerstrategi för
framtiden”. I relation till strategins övergripande mål önskar vi understryka behoven av:
- vidareutveckling till en cancerplan med regelverk, tidsplaner och ekonomiska
resurser
- forskningsanknytning på alla nivåer, inte minst inom de nyskapade regionala
cancercentra
- kompetenssamling och etablering av internationella nätverk via
”comprehensive cancer centers”
- ökad statlig finansiering av klinisk cancerforskning
- förbättrade strukturer och ökad kapacitet för utredning, diagnostik och
behandling i syfte att korta väntetider och ytterligare förbättra resultaten
- koncentration av verksamheten (tex kirurgi) med ökande underlag för klinisk
forskning
- utbildningsinsatser
- rehabilitering efter cancersjukdom
Lund, 14 maj, 2009
Mef Nilbert, professor, överläkare
Avd. Onkologi, Institutionen för Kliniska Vetenskaper, Lunds universitet och
Onkologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Lund
Förslaget har kommenterats och reviderats av en referensgrupp bestående av
Professor Tommy Andersson, Experimentell Patologi, Clinical Research Centre, Malmö,
Lunds universitet
Professor Carl Borrebaeck, Avd. Immunteknologi, Lunds Tekniska Högskola, Lunds
universitet
Överläkare Carsten Rose, Onkologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Lund
