Global vattenförsörjning - den stora utmaningen, föreläsning av Johan
Kuylenstierna
Sammanfattning av grupp 10 "Muddus
Vattenförsörjning är en komplex fråga, som berör i stort sett alla samhällssektorer och Johan
Kuylenstierna tog upp flera aspekter av frågan på olika nivåer. Det är viktigt att samarbeta
tvärvetenskapligt från alla håll för att kunna lösa problem med vattenförsörjning. Vattenfrågor
innebär ofta högst lokala problem och konflikter men måste även lösas globalt. Det största
problemet med vattenförsörjning är att vattentillgången är varierande i olika delar av världen.
Dessutom är vattnet av varierande kvalité. I de mest tätt befolkade och varmaste områden på
jorden, råder vattenbrist medan ett industrialiserat land som Sverige har tillgång till väldigt
mycket vatten.
2,5 % av allt vatten är sötvatten och en liten del av detta är tillgängligt ytvatten (0,3%), som i
sin tur förorenas, försaltas, övergöds och görs obrukbart i allt högra grad. Resterande vatten
(97,5%) är saltvatten, som är obrukbart för människan utan att det avsaltas. Människan
använder sig dessutom av virtuellt vatten - vatten i matvaror etc. Stora naturliga variationer i
sjöar, som till exempel i Tchadsjön, gör att framtidens vattentillgång är svårt att beräkna.
Dammar och reservoarer ger möjlighet att fördela vatten jämnare över tiden. Man säkerställer
tillgång till vatten året om, trots torrtider. En del av vattnet går dock till spillo genom
avdunstning. Vatten som avdunstar faller förvisso senare ner som regn, men kanske någon
helt annanstans.
Jordbruk, som är främsta medlet för att "förpacka" virtuellt vatten är väldigt vattenkrävande.
Eftersom jordens befolkning, som ska försörjas med mat, ökar, ökar också jordbrukets behov
av vatten mycket. Jordbrukspolitik har därför stora konsekvenser för vattenförbrukning. Man
uppskattar att livsmedelsproduktionen, utövat på samma sätt som idag, kommer att kräva
5600 kvadratkilometer mer vatten fram till 2050 för att kunna försörja jordens befolkning. För
att kunna lösa problemet med försörjningen av den växande befolkningen måste jordbruket
effektiviseras genom:
- effektivera "regnvatten-beroende" och konstbevattnat jordbruk
- expansion av jordbruksmarker
- ändrat diet genom att minska odling av vattenkrävande livsmedel som till exempel kött
- ta tillvara på mer av den mat, som produceras (idag förgås ca. 50 % av all odlat mat)
En följd av urbaniseringen är utveckling av vatteninfrastrukturen och vattentillgång är därför
säkrare i städerna än på landsbyggden.
Vattenbrist handlar kanske mer om brist på anpassning till de vattenresurser man har än brist
på fysiska vattenresurser, vilket gör vattentillgång till en politisk fråga för framförallt fattiga
människor i fattiga länder. I en del fall kan man tala om ekonomisk vattenknapphet, med
vilket menas att det saknas ekonomiska resurser för att göra vattnet tillgängligt.
Man kan fråga sig varför det inte byggs ut infrastrukturen för att säkerställa rent vatten till
dem som behöver det, t.ex. människor i slumområden? Investeringar i vatteninfrastruktur är
trots allt en relativ liten kostnad, och kan ge stora samhällsekonomiska vinster (bättre hälsa,
fokusering på t.ex. utbildning om man ha nära tillgång till vatten och inte behöver bära vatten
från en brunn varje dag). Anledningar till denna undlåtenhet är:
- att man ser människor i slumområden endast som ett problem och inte som en resurs, värd
att satsa pengar på.
- att fattiga männsikor sällan har möjlighet/ kunskap att verka för sina rättigheter.
1
- att ingen är villig att investera i illegala slumområden. Att legalisera dessa slumområden kan
ge möjlighet till förbättring.
- att privata vattenförsäljare aktivt motverka utbyggnad av kommunala/ gemensamma
vattenledningar för att fortsätta försörja sig på informell/ formell försäljning av vatten.
- att det råder brist på demokrati.
Konflikt kontra samarbete kring internationella floder, det vill säga floder, som delas mellan
olika nationer, är ett annat centralt tema Johan Kuylenstierna tar upp både vid föreläsningen
och i artikeln "Global vattenförsörjning - den stora utmaningen" (Kuylenstierna, 2007).
Konflikten ligger i att de länder, som ligger uppströms vid de internationella floderna, i
princip kan välja att tillgodose sig med stora andelar av detta vatten, vilket gör att väldigt lite
rinner igenom landet och blir kvar för nedströmsländer att använda (till exempel Eufrat och
Tigris som rinner från Turkiet till Persiska Golfen). Dessa konflikter löses oftast och gärna
lokalt och det lider en brist på internationell vattenreglering (exempelvis genom FN) i dessa
frågor. Kuylenstierna vill dock även poängtera att konfliktperspektivet många gånger går till
överdrift eftersom problem kring internationella floder leder till samarbete mellan nationer.
Ett annat problem är att vatten inte värderas lika högt som naturresurs som till exempel olja.
Vatten kräver stora investeringar för att vi globalt sett ska kunna få det dit vi vill och/ eller
behöver det men samtidigt betraktas vatten som en resurs, som borde vara gratis, en mänsklig
rättighet (Kuylenstierna, 2007:103).
Klimat och vattenbrist påverkar samhällsgrupper olika. Det framgår bland annat av statistik
om dödsfall och ekonomiska förluster vid olika naturkatastrofer. 60% av klimatrelaterade
dödsfall orsakas av torka, medan 47% av ekonomisk förlust orsakas av översvämning (jämför
förödelsen genom stormen ”Katarina” i USA 2005).
Följande frågor och resonemang togs upp under diskussion/ frågestund efter föreläsningen:
Idag använder man 1,3% av Sveriges vattentillgång och Kuylenstierna anser inte att det finns
anledning att ”snåla” med de vattenresurserna, åtminstone när det gäller kallvatten. Eftersom
varmvatten kräver energi lär man inte slösa med det. Enligt honom ligger fokus snarare på
rening av vatten som resurskrävande och vi borde tänka på att inte förorena vatten alltför
starkt.
Drivkraften bakom att samarbeta runt vattenfrågan också över gränserna borde vara att den
hänger ihop med många andra frågor politiskt och att en bra lösning ger många positiva
effekter för landet. Utveckling, jordbruk etcetera gagnas av samarbete. Ett uppströms liggande
land, som stryper vattentillgången till grannlandet nedströms, riskerar att få flyktingar från
grannlandet.
Östersjöfrågan är ett bra exempel på hur svårt samarbete över gränserna kan
vara och hur stor påverkan ekonomiska frågor har på vattenfrågan. Ska utveckling i
baltländer, eller att stoppa övergödning komma först? Problem uppstår även på grund av lite
tvärvetenskapligt samarbete mellan olika sektorer. Vad gäller utsläpp från jordbruket till havet
finns till exempel lite kommunikation mellan de, som är ansvariga för den marina miljön och
de som sysslar med jordbruksfrågar, vilket gör att man ofta går miste om en helhetssyn.
Stora infrastrukturprojekt, som exempelvis dammar etcetera, avleder oss från att tänka på hur
vi använder den begränsade vattenresursen vi har genom effektivisering eller minskade
förbrukning. Vi behöver våga ta obekväma beslut som att inse att man lär skippa jordbruket i
2
länder, som har mindre vattentillgång och som lär satsa på turism till exempel. I detta
sammanhang diskuterade vi med Johan Kuylenstierna om vad han menade med att en
effektivare vattenanvändning kan uppnås med direkt handel med vatten (Kuylenstierna,
2007:101) . Kuylenstierna förtydligade att han inte syftade på direkt handel med vatten, utan
handel som fördelar det virtuella vattnet, genom till exempel försäljning av vattenrika
livsmedel till områden med vattenbrist. Dessa kan i sin tur satsa på andra näringar, vilka kan
utvecklas utan krav på större vattentillgång såsom i industri- och tjänstesektorn.
Man värdesätter inte vattnet idag och det ges nästan gratis till jordbruk. Men vatten är en
speciell och ändlig resurs, som aldrig kan ersättas med någon annan. Jorden tillgodoser oss
med diverse naturresurser men med samtliga naturresurser hänger även naturliga
förutsättningar ihop. Att odla på ett område som inte har förutsättning för att odlas är inte
hållbart och behöver därför ett globalt samarbete (se ovan). Vatten är i hög grad en lokal
resurs men internationella regelverk skulle kunna sätta en standard på hur man ska hantera
vattenresurser generellt.
Det finns både för- och nackdelar med att betrakta vatten som en mänsklig rättighet. Man kan
fråga sig hur många liter vatten en människa dagligen borde få tillgång till
(dricksvattenbehov? odlingsbehov? industriellt behov?). Sydafrika har till exempel en väldigt
modern vattenlagstiftning, som reglerar att vattnet först ska ges till varje individ, sedan till
jordbruket och sedan till industrin. Vatten är även kopplat till många andra mänskliga
rättigheter, såsom utbildning, som hamnar i skymundan om man är tvungen att bära vatten
från en brunn varje dag.
På den (obligatoriska) sista frågan om vad den viktigaste utmaningen för vattenfrågan är
svarade Kuylenstierna två stora utmaningar för mänskligheten:
1. Att tillgodose människans basala behov av rent dricksvatten. Detta är en politisk fråga,
det finns vatten men det krävs stora investeringar och omstruktureringar.
2. Att få vattnet att räcka till jordbruk för mat till en växande befolkning.
Källförteckning:
Kuylenstierna, Johan. (2007) ”Global vattenförsörjning – den stora utmaningen” i Världens
eko (kompendiet) sid. 101-107.
3
